En dröm att stilla bedja om …

You call Marxism Scientific?

The experiments have ALL failed.

Now DEAL with the results.

– h/t Absolute Marxist

Och nu, på den andra energiförsörjningsfronten

Det är alltid i USA det börjar, oavsett om det är undergången eller om det är lysande framtidsutsikter. Här pratar Kirk Sorensen från FLIBE Energy om LFT Reaktorer:

Den som lyssnar noga i början på klippet (index 1:55) uppfattar vad Sorensen berättar om hur det fungerar i USA och vad den amerikanska staten (energidepartementet i det här fallet) har för inställning till storindustrins energiförsörjningfrågor … han säger att ”our departement of energy has a very hands off approach, it is up to the industry to design, construct and operate […] which technologies will be deployed”.

Översatt till svenska betyder det att storföretagen numera har frikort att se till att fixa fram vilka former av energiförsörjning de vill. Vem som helst förstår ju att det kommer att bli de energiförsörjningsformer som är energimässigt effektivast och ekonomiskt mest hållbara. De positiva miljöeffekterna får vi på köpet.

Gissa vilka som kommer att försöka misskreditera detta?

Fasciststatens samhällsekonomiska irrfärder

I vänstersocialist-staten (socialism/kommunism) ägs produktionsmedlen av staten och numera vet man av erfarenhet att det ekonomiska systemet med tiden går käpprätt åt helvete just för att det styrs av företagsekonomiskt blinda politrucker.

Det mest absurda är nog att de begriper sig på ekonomi men ogillar det ”de fria” fascistekonomierna i väst åstadkommer för samhället och för enskilda människor i stort.

Om vi är riktigt uppmärksamma nu, så är ju ”de fria ekonomierna” enbart högersocialismens, något mer framgångsrika ekonomiska övningar. DDR byggde ju av rädsla och avundsjuka sin ”anti-fascistiska skyddsvall” rakt genom Tyskland och Berlin. Man kan ju bara föreställa sig avundsjukan hos vänsterpolitruckerna om de fick se vad Liberalismens fria handel (inte frihandel) och anarkokapitalism på sunda och minimalt och objektivt reglerade marknader kan åstadkomma för folk och samhälle. Vad fascistekonomi åstadkommer för internationella storbolag och Stater vet vi redan, det är rena mumman för de inblandade gängen.

I höger-socialisternas (fascisternas) stat går det lite bättre. Där kontrolleras och beskattas och styrs nämligen de som äger och förstår sig på produktionsmedlen istället. Ägande involverar så mycket oönskat ansvar. Därför låter man de som förstår sig på ägande, underhåll, tillverkning, marknadsföring, ekonomi och allt annat som hör företagandet till att sköta det dom är bäst på.

Här tillkommer även en bonuspoäng för fascisterna; när det går dåligt för näringslivet har politikerna en syndabock på köpet som det går att snickra kreativ beskattnings- och regleringspolitik utav i evighet. Det är denna insikt många före detta sovjetkommunister kommit till insikt om efter de befunnit sig ett tag i Väst. Skillnaden nu är bara att de måste ge sken av att jobba för sina politiska målsättningar i ”fri västerländsk demokratisk anda”, vilket kan vara nog så jobbigt … om man inte har statliga privilegier på sin sida vill säga.

Kontroll och regleringssocialism måste ju vara en bättre lösning än vad de där kommunisterna sysslar med, tänker fascisterna. Att fascism primärt sysslar med nationalism och segregering av människor i staten är enbart propaganda från deras socialistiska kusiner längre ut på vänsterkanten. Fascisternas ekonomiska övningar vill vänster-socialisterna sällan prata om.

Eftersom vi nu är i Sverige så är allt en salig blandning av än det ena och än det andra, så ingen kan ha riktigt rätt i sin samhällsanalys. Alla kan peka finger åt alla och alla kan ha lite rätt eftersom alla missförhållanden som dessa båda socialistiska ismer ställer till för oss medborgare manifesterar sig i Sverige.

I fasciststaten instrueras och påverkas alla till att tänka på helheten, nationen, kroppen (corpus, korporativism) gruppen (fasces).

Då finns oxå bara utrymme för ett slags tänkande, då bygger inte längre samhällstanken på att ena åsiktsmässigt oliktänkande och ekonomiskt fria medborgare utan då gäller som högsta ideal istället folklig politisk aktivism där klasskampen för gruppens rättigheter sipprat ner i de djupare folklagren på behörigt avstånd från de styrande i toppen. Nere hos folket gäller principerna om att dela och splittra och vinna över medborgare i olika läger och rättighetsgrupper samtidigt som Staten roffar åt sig äran och lägger armen om dem som lyckas skrapa åt sig mest och störst rättigheter på den generella rättvisans och det allmännas bekostnad.

Detta är viktigt att ha i tankarna (!) när man läser om följande absurditeter i Aftonbladet.

Nu får alla etanolbilsägare läsa om hur lurade de blivit. Är det nån som frågar sig varför just Aftonbladet har den nyheten? Är alla samhällsduktiga AB-läsare sossar och miljöpartister, måhända? Utan att göra vidare efterforskning om vad AB skrivit om etanol tidigare, så vågar bloggen sig kanske på en gissning om att AB pushat sina läsare att köpa etanolbil eftersom det är så miljövänligt.

Om de har gjort det så har de med all sannolikhet säkert inte berättat om de utbud- och efterfrågeaspekter som styr den av fasciststaten skattetyngda och sönderreglerade globala biobränslemarknaden, ja, alla marknader egentligen. Givetvis är det den rena otyglade och giriga kapitalismen som återgigen får spela syndabock när tokvänsterns ekonomiska irrfärder med småfolkets pengar kör i diket.

Etanolbränsleboomen är alltså över. Ekonomisk hållbarhet var det ju aldrig fråga om, det visste alltför många redan från början. Det där med ekonomisk hållbarhet har aldrig legat för varken vänster eller höger-socialister. Funkar det inte så betalar ju staten mellanskillnaden, så i deras virtuella verklighet fungerar det ju med Disneylandekonomi.

Robert Collin:

[…] Svensk etanol- och biogasproduktion ser just nu ut att vara mycket dyra äventyr. Dyra för skattebetalarna, som betalat det mesta av notan, och dyra för dem som lurades att köpa etanolbilar.
[…] Det har gått så långt att en del tillverkare, som Ford, uppmanat ägarna att köra på bensin. Andra tillverkare rekommenderar en tank ren bensin för att tvätta ur motorn efter två, tre tankar E85. Bilisterna blev försökskaniner i ett projekt som aldrig borde ha ägt rum. Det är inte konstigt att Lantmännen överväger att stänga fabriken.

Lurades att köpa etanolbilar!? Det låter det. Jag vet inte hur många ställen i socialisternas rättighetskatalog man kan åberopa angående det här. Givetvis kommer besvärade politiker återigen hänvisa till den besvärliga och otillräckligt reglerade kapitalismen och den trilskande, dumma marknaden.

Alla som nu känner sig skamsna men fortfarande vill ha ett ord med i debatten kommer att skylla på de enda två saker i den här världen som politiker förstört så till den grad att ingen längre vet eller förstår vad ”fri” som försättsord innebär i ekonomiska sammanhang, än mindre hur detta kan rädda mänskligheten från en återgång till nån modern avart till senmedeltida privilegie- och feodalsamhälle där byteshandel återuppstått igen.

Man förstår med lätthet att bevarandet och konsolideringen av den fascistekonomiska och politiska maktbasen överglänser allt annat i prioritet, speciellt när man läser Henrik Alexanderssons, ”TTIP: Slaget om demokratin och den fria ekonomin”.

En liten passus till Henrik bara; ekonomin har aldrig varit fri, den har alltid varit i händerna på socialister, speciellt i de korporativa höger-socialisternas händer eftersom …

Free Markets and Capitalism are perpetual revolution. You need socialism to keep the establishment in place

[…] The right-wing socialists are by far the most dangerous, because they are not known as socialists and call themselves capitalists, individualists, private enterprisers, etc.

 

Våld i etablissemangets finkultur kontra våld i folkets masskultur

[…] There has always been violence in art. There is violence in the Bible, violence in Homer, violence in Shakespeare, and many psychiatrists believe that it serves as a catharsis rather than a model. I think the question of whether there has been an increase in screen violence and, if so, what effect this has had, is to a very great extent a media-defined issue. I know there are well-intentioned people who sincerely believe that films and TV contribute to violence, but almost all of the official studies of this question have concluded that there is no evidence to support this view. At the same time, I think the media tend to exploit the issue because it allows them to display and discuss the so-called harmful things from a lofty position of moral superiority.

But the people who commit violent crime are not ordinary people who are transformed into vicious thugs by the wrong diet of films or TV. Rather, it is a fact that violent crime is invariably committed by people with a long record of anti-social behaviour, or by the unexpected blossoming of a psychopath who is described afterward as having been ‘…such a nice, quiet boy,’ but whose entire life, it is later realized, has been leading him inexorably to the terrible moment, and who would have found the final ostensible reason for his action if not in one thing then in another.

In both instances immensely complicated social, economic and psychological forces are involved in the individual’s criminal behaviour. The simplistic notion that films and TV can transform an otherwise innocent and good person into a criminal has strong overtones of the Salem witch trials. This notion is further encouraged by the criminals and their lawyers who hope for mitigation through this excuse. I am also surprised at the extremely illogical distinction that is so often drawn between harmful violence and the so-called harmless violence of, say, ”Tom and Jerry” cartoons or James Bond movies, where often sadistic violence is presented as unadulterated fun. I hasten to say, I don’t think that they contribute to violence either. Films and TV are also convenient whipping boys for politicians because they allow them to look away from the social and economic causes of crime, about which they are either unwilling or unable to do anything.

– Stanley Kubrick in interview with Michel Ciment about the movie A Clockwork Orange

Den Statliga Ludovico-kuren

Mikko Hyppönen på TED Talk talar om övervakningsstaten:

[…] People who say, -”I have nothing to hide”, simply haven´t thought about this long enough. ‘Cos we have this thing called privacy, and if you think that you really have nothing to hide, please tell me that the first thing you do because then I know that I shouldn´t trust you with any secrets because you can´t obviously keep a secret.

[…] people are more brutally honest with search engines than they are with their own family. A search engine know more about you than your family does.

[…] Privacy is non-negotiable, it should be built in.

[…] Frankly, Kimberly. What I´m sending is none of your business and it shouldn´t be none of your gov´s business either.

– Mikko Hyppönen

De som försvarar staten och deras myndigheters beteende med att det ändå inte är nåt att bry sig om bör därför lämna diskussionen och istället återgå till sitt statligt påbjudna Clockwork Orange-tänk.

[…] Alex represents the unconscious: man in his natural state. After he is given the Ludovico ‘cure’ he has been ‘civilized’, and the sickness that follows may be viewed as the neurosis imposed by society.

[…] The government eventually resorts to the employment of the cruellest and most violent members of the society to control everyone else — not an altogether new or untried idea. […] The Minister, played by Anthony Sharp, is clearly a figure of the Right. The writer, Patrick Magee, is a lunatic of the Left. ‘The common people must be led, driven, pushed!’ he pants into the telephone. ‘They will sell their liberty for an easier life!’

But these could be the very words of a fascist (a right-wing socialist).

Yes, of course. They differ only in their dogma. Their means and ends are hardly distinguishable.

[…] Somehow the prison is the most acceptable place in the whole movie. And the warder, who is a typical British figure, is more appealing than a lot of other characters.

The prison warder, played by the late Michael Bates, is an obsolete servant of the new order. He copes very poorly with the problems around him, understanding neither the criminals nor the reformers. For all his shouting and bullying, though, he is less of a villain than his trendier and more sophisticated masters.

Stanley Kubrick interviewed by Michael Ciment

h/t – henrik alexandersson

Fasciststatens aningslösa represenTanter

Kapitalism är evig revolution. För att hålla etablissemanget på plats krävs socialism

Dick Erixon analyserar Barbro Hedvalls funktionssocialistiska tankar i artikeln, ”Kommer valet verkligen handla om jobben”. Erixon påstår att hon är socialliberal. Den beteckningen är en snällare, modernare och finare politisk etikettering i tider då den centralplanerande Fascismen gör allt större framsteg just på grund av att den inte längre kallar sig Fascism. Beteckningen socialliberal är dessutom ett hån mot allt vad liberalism står för.

Bloggen menar att Hedvall bara är ett av den moderna fascismens försvarare och Centralstatens aningslösa represen[tant].

Hedvall tillhör dom som försvarar rikemanssocialismen (Fascism) och det ekonomiska centralstatsplanerandets principer, sen får hon och hennes gelikar kalla sig precis vad de vill för att det skall låta fint i den politiska marknadsföringen. De försöker inbilla sig att de är vänster-humanist-socialister som vill alla väl … bara de får lägga beslag på allas pengar först. Deras skattefinansierade välmenande ekonomiska missbruk och det privilegiesamhälle de skapat har vi väl sett resultaten av allt för länge nu. Att Sveriges statsfinanser går relativt sett bättre ekonomiskt än omvärlden tar många bedömare till intäkt för att de skall tillåtas fortsätta med sina centralplanerande galenskaper. Att medborgarnas köpkraft decimeras är av mindre betydelse för dem. Du kan ju alltid vända dig till någon av Statens alla institutioner om det krisar privatekonomiskt.

Hur som helst, de kan lura flertalet ett tag men inte alla hela tiden. Det är ändå i ord och handling såna här personer till slut avslöjar sig.

Som belägg för dessa påståenden står bland annat hennes uttalanden (Erixon inleder):

[…] Och Hedvall – som den socialliberal hon är  – vänder sig mot valfriheten och vill se mer politisk centralstyrning. Hon använder vänsterns retorik (”svårt att förstå att valfrihet skulle förutsätta vinster på Caymanöarna”) för att tala mot att medborgarna ska få göra egna val. Ja, hon menar att väljarna inte vill göra egna val (politiker har “en attityd som antyder att vi, medborgare, inte har förstått finessen att vi helt enkelt måste lära os att uppträda som kunder. Vi måste förstå att uppskatta entreprenörerna” skriver hon sarkastiskt).

På vänsterns vis ser hon mer makt till medborgarna som något negativt:

[V]alet borde handla om vilken samhällsmodell vi vill ha: vill vi vara kunder eller medborgare?

Isaac Asimov – Stiftelsen och Hari Seldons Psychohistory: The Rise of the Fascist State Marketplace

På Onlinemagasinet Townhall Finance hittade bloggen en artikel med följande rubriksättning, ”The Rise of the American Fascist State”.  Artikeln tar avstamp i Isaac Asimovs sci-fi-epos Stiftelsen och matematikern Hari Seldons matematiska sidogren, kallad, psykohistoria.

[…] Many of you may be familiar with the Foundation series by Isaac Asimov. In it, mathematician ”Hari Seldon spent his life developing a branch of mathematics known as psychohistory. Using the laws of mass action, it can predict the future, but only on a large scale; it is error-prone on a small scale.”

In practice, we can see that this would be theoretically correct: we study history precisely because human nature is relatively the same and the same events recur with the same predictable responses. If history really were chaos–a muddle of events appearing randomly and being resolved in unpredictable ways–there would be no point in studying it.

The Concise Encyclopedia of Economics definierar Fascism på följande sätt:

As an economic system, fascism is socialism with a capitalist veneer. […] In its day (the 1920s and 1930s), fascism was seen as the happy medium between boom-and-bust-prone liberal capitalism, with its alleged class conflict, wasteful competition, and profit-oriented egoism, and revolutionary Marxism, with its violent and socially divisive persecution of the bourgeoisie. Fascism substituted the particularity of nationalism and racialism—“blood and soil”—for the internationalism of both classical liberalism and Marxism.

Where socialism sought direct totalitarian control (ownership) of a society’s economic processes […] fascism sought that control indirectly, through domination of nominally private owners. Where socialism nationalized property explicitly, fascism did so implicitly, by requiring owners to use their property in the “national interest”—that is, as the autocratic authority conceived it. (Nevertheless, a few industries were operated by the state.) Where socialism abolished all market relations outright, fascism left the appearance of market relations while planning all economic activities. Where socialism abolished money and prices, fascism controlled the monetary system and set all prices and wages politically. In doing all this, fascism denatured the marketplace. Entrepreneurship was abolished. State ministries, rather than consumers, determined what was produced and under what conditions.

Nu när du har läst och förmodligen omvärderat den vida spridda, vänster-socialistiska, mytiska bilden om deras höger-socialistiska, politiska kusin som de älskar att hata eftersom fascisterna anser sig ha en ”bättre” lösning på hur man skall råna och förtrycka folket, så vill bloggen att ni överväger följande utdrag ur en artikel på The Huffington Post, ”Taxpayer Dollars Paid A Third of Corporate CEOs”:

[…] More than one-third of the nation’s highest-paid CEOs from the past two decades led companies that were subsidized by American taxpayers, according to a report released Wednesday by the Institute for Policy Studies, a liberal think tank.

”Financial bailouts offer just one example of how a significant number of America’s CEOs owe much of their good fortune to America’s taxpayers,” reads the report. ”Government contracts offer another.”

IPS has been publishing annual reports on executive compensation since 1993, tracking the 25 highest-paid CEOs each year and analyzing trends in payouts. Of the 500 total company listings, 103 were banks that received government bailouts under the Troubled Asset Relief Program, while another 62 were among the nation’s most prolific government contractors.

Notera hur nästan 40% av amerikanska företagsledare har fått sin inkomst betald av amerikanska skattebetalare. Är det sannolikt att det fungerar på helt annorlunda, bättre och mer moraliska sätt i andra västerländska fascistiska beskyddarekonomier? Sånt här är inget annat än flagranta uttryck för hur den fascistiska statens styresmän ser på hur marknaden och företagen skall skötas … med folkets pengar.

Betrakta följande statistik från The Wall Street Journal: a) År 1982 utgjorde nya företag ungefär hälften av alla amerikanska företag, enligt folkräkningsdata. År 2011 stod de för drygt en tredjedel, b) från 1982 till 2011 minskade den andel av arbetskraften som arbetar på nya företag till 11% från mer än 20%, c) det totala investerade riskkapitalet i USA föll nästan 10 % förra året och ligger fortfarande under sin prerecession topp, enligt PricewaterhouseCoopers.

Liknande siffror och statistiska samhällsekonomiska mönster hittar den nyfikne anti-fascisten i alla västerländska ekonomier.

Med allt detta i åtanke vill bloggen därför bara göra en liten anteckning om hur svårt det är att argumentera för att det bara är slumpen som styr och att all oro i världen beror på den otyglade kapitalismens inneboende svagheter och att det är den som ger upphov till ekonomisk otrygghet. Det krävs en alldeles särskild form av religiöst präglad politisk indoktrinering för att sådan propaganda och mytbildning skall kunna slå rot i en hel nations folkmentalitet, ja i all fall till skrämmande stor del. Allt börjar i skolan, kanske redan på lekis och i lågstadiet och med det som småskolefröknarna (såväl manliga som kvinnliga) tutar i de små liven av sin införskaffade och instuderade livskunskap.

Det är dags att börja kalla det samhällssystem vi lever i för det namn det rätteligen bör ha.

FREE MARKETS AND CAPITALISM ARE PERPETUAL REVOLUTION TO THE BENEFIT OF THE PEOPLE. YOU NEED SOCIALISM TO KEEP THE ENRICHING PARASITIC ESTABLISHMENT IN PLACE

Till sist, av anledningar som inte har bäring på nånting alls som skrivits i detta inlägg, vill bloggen  bara hänvisa till en alldeles utmärkt blogg kallad, Political Calculations.

Socialistisk Frihet: Vilken form av diktatur väljer du?

Ayn Rands lexicons beskrivning av fascism/communism/socialism:

[…] It is obvious what the fraudulent issue of fascism versus communism accomplishes: it sets up, as opposites, two variants of the same political system; it eliminates the possibility of considering capitalism; it switches the choice of “Freedom or dictatorship?” into “Which kind of dictatorship?”—thus establishing dictatorship as an inevitable fact and offering only a choice of rulers. The choice—according to the proponents of that fraud—is: a dictatorship of the rich (fascism) or a dictatorship of the poor (communism).

Beskyddarverksamhet i konkurrens

[Det är inte speciellt svårt att se militären som en metafor för Centralstaten. Hur maffian arbetar vet väl alla? ]

 

Vänsterns förvirrade syn på frihet

[…] Vänstern, och särskilt den moderna vänstern, tror på en oräknelig mängd av icke-negativa rättigheter, vilket leder mig till slutsatsen att de bara är för ”rättigheter” för att de vill vara fria att agera på ett sätt som de väljer utan konsekvenser.

– Hans Palmstierna

Det börjar med America, …

Intervjuserien Uncommon Knowledge på Hooverinstitutet samtalar med Thomas Sowell om hans bok, ”Dismantling America” (2010):

[…] People thought Obama was a unifier. Community organizers (like Obamas ACORN) do not unify, they divide, they polarize, that´s how they get what they want.

[…] Obama is the culmination of a trend, he didn´t do this by himself.

[…] Day after day Obama makes my call for all politicians at the federal level to be limited to ONE TERM!  Period.  The most dangerous people in this country are federal politicians seeking REELECTION.  That single word is the source of excessive and unpunished high crimes and misdemeanors in America.

– Jerry McConnell

Bakom ridån, i det fördolda, spelas fienderollen väl

The right-wing socialists are by far the most dangerous, because they are not known as socialists and call themselves capitalists, individualists, private enterprisers, etc.

– E. C. Riegel

Här har vi alltså det största hotet mot den moderna Individens Frihet i det tredje Årtusendet; fasciststatens ekonomiskt förslavade och moraliskt kidnappade storföretagsetablissemang. Dagens Kapitalism i västvärlden lider av allvarligt Stockholmsyndrom.

Det Riegel beskriver är inget annat än det osunda förhållandet mellan den funktionssocialistiska Staten (korporativism) och ägarna av de stora företagen. De borde befinna sig på en konkurrensutsatt marknad istället för att huka under statlig beskyddarverksamhet för att få handla och/eller bedriva ekonomisk verksamhet på ett visst geografiskt område. Det vi ser är inget annat än gammal osund merkantilism i ny tappning, där hela skådespelet går ut på att förmera de statliga finanserna på de övriga och mindre ekonomiska aktörernas bekostnad.

Denna funktionssocialistiska stats politiska överstepräster (moderater, likaväl som sossar, miljöpartister som sverigedemokrater) i vårt moderna post-representativa pseudo-demokratiska system kommer aldrig säga upp sin vänskap med och kontrollmakt över de kapitalister som äger produktionsmedlen i alla företag (fienderollen är bara ett politiskt skådespel) eftersom det är en mer lukrativ affärsuppgörelse dem emellan om de som kan sköta företag och förmera pengar (ta ut vinster) gör det istället för ideologistyrda politruker med företagsekonomisk gråstarr.

Beskyddarpengarna i det här fallet har man döpt om till ”skatt”, en liten obetydlig avgift storkapitalet gärna betalar för att få åtnjuta alla de fina privilegier Staten ger dem. Statlig Kontroll är alltså lättare och mer inkomsbringande än besvärligt statligt ägande och ger mer klirr i kassan. En insikt inte allt för svår att linda tanken runt för en engagerad politiker.

Att denna affärsuppgörelse är till ekonomiskt och utvecklingsmässigt förfång för alla andra i samhället bekommer dem föga då deras utkablade politiska omfördelningsretorik och övriga ”rättvise”propaganda säger något helt annat.

Den röstande massan vars intressefokus sällan riktar in sig på esoteriska bryderier som den här bloggen fokuserar på, köper därför villkorslöst det riggade omoraliska systemets återkommande valfläsksretorik i den naiva tron att beskyddet och säkerheten kommer att bli bättre den här gången än vad den blev förra gången de lovade samma sak.

Den stora röstande massan tror också att det är så här det bör fungera i ett samhälle; att man måste ge upp sin frihet för att åtnjuta fysiskt beskydd, personlig trygghet och ekonomisk säkerhet. Det är sorgligt hur lurade så många har blivit.

Det intellektuella försvarsmekanismen hos de uppgivna är varianter på Churchills åsikt om demokrati som ett skitsystem, men det är det bästa vi har att tillgå, så vad kan vi göra.

Klassisk liberalism, som lösningen på alla samhällsproblem orsakade av socialism (fascism) har blivit så dissad och baktalad genom decennierna att folk har glömt att det finns alternativ till eländesvalet mellan fascism och socialism, och visar enbart hur omfattande och djupt infekterad den svenska samhällskroppen blivit av deras propaganda och omoraliska idéer.

Följande länk leder till ett klipp på UR där ett samtal förs mellan Göran Hägg och Mårten Blomkvist apropå Häggs bok, ”Italien, ett alldeles särskilt land”.

Hägg ställer här till rätta en rad missuppfattningar och myter om Italien. Vi får bland annat ta del av Göran Häggs research om fascismen och Mussolini och Tony Blair, vilket bör ge en och annan socialdemokrat anledning att göra ideologisk vårstädning och värderingsmässig revision.

Morally, the promise of an impossible “right” to economic security is an infamous attempt to abrogate (upphäva) the concept of rights. It can and does mean only one thing: a promise to enslave the men who produce, for the benefit of those who don’t. “If some men are entitled by right to the products of the work of others, it means that those others are deprived of rights and condemned to slave labor.” (“Man’s Rights” in Capitalism: The Unknown Ideal.) There can be no such thing as the right to enslave, i.e., the right to destroy rights.

– Ur Ayn Rand Lexicon – Word: The Welfare State

Insikter i den funktionssocialistiska ofärdsstaten

Free Markets and Capitalism are perpetual revolution.

You need socialism to keep the establishment in place.

Upprepa en lögn tillräckligt länge …

”Varje felaktigt använd skattekrona är en stöld från folket”

Ernst Wigforss, fd socialdemokratisk finansminister

Corporate version of Freedom Society closing in

(Fotografer trakasseras av säkerhetspersonal på allmän plats)

(Poliser trakasserar filmande och fotograferande medborgarjournalister)

(Holocaust Memorial Museums utställning om den Nazistiska korporativa statens propaganda)

And now – Time To Get Schooled by Peter Schiff:

Peter Schiff går här in i en sanslös street-slugger-debatt med flera fullständigt centralstatsmanipulerade ockupanter som enbart rapar upp myter, vanföreställningar och missuppfattningar om marknaden, ekonomi, kapitalism, resurser, hur man skapar jobb, vad vinster åstadkommer. Det är också påtagligt hur de flesta fullständigt missar att det är korporativistiska och parlamentariska Centralstaten som är orsaken till allt elände i våra samhällen.

Den post-representativa, ”demokratiska” fasciststaten är den enda som tjänar på dessa missuppfattningar och motsättningar som uppstår som en konsekvens, kom ihåg detta när du går och röstar nästa år. Nästa gång kommer förmodligen protesterna bli ännu värre och större och då finner Staten förmodligen ingen annan lösning än att skicka in batonger, tårgas och massarresteringar för att så att säga kunna stävja de oroligheter de i grunden är orsaken till. Via deras mediakanaler kommer det givetvis att rapporteras hur nödvändigt det är att kunna kontrollera oroligheterna och behålla lugnet i samhället. Nästa steg? Tja, utegångsförbud?

Så skall en slipsten dras!

The Rise and Fall of the Global Dollar Fiscal Regime

”Why do Great Nations Fail? They turn the back on the Principles that once made them great”.

 

Den Stora Okunskapen

”All the perplexities, confusion and distress in America arise from downright ignorance of the nature of coin, credit and circulation.”

– John Adams till Thomas Jefferson i en brevväxling 1787

The People Declare: Separation of Money and State

När du hör ordet Revolution seglar tankarna som av sig självt iväg till Ryssland strax före och under Första Världskriget, eller hur?

Men en annan, inte lika omtalad revolution pågick även under denna tid. Den här var mer gradvis, mer subtil, enormt omfattande och med enorma konsekvenser för all mellanmänsklig ekonomisk verksamhet över hela världen för all tid fram till dags dato och förmodligen ett bra tag till (om inget görs åt eländet). Då ändrade nämligen USA sin och senare övriga världen länder sina finansiella policys.

E.C. Riegel ur essän, The New Approach To Freedom:

[…] PEOPLE everywhere associate revolution in the twentieth century with the dramatic events that occurred in Russia during World War I. But there occurred a still greater revolution of which most people are unaware. This was a revolution more gradual, more subtle, and more far-reaching in its consequences. It was a revolution in government fiscal policy, which not only has underwritten the socialist developments in this century by the revenues it has provided the state, but has further promoted these developments through the debilitation and demoralization of personal enterprise that has followed.

The power of any government to make paternalism seem practical, and thus insidiously to socialize the economy, lies entirely in the belief that it can and does issue money. This is the foundation error from which all socialistic projects receive their unsuspected sustenance. To attribute to government the power to issue money, makes of it an apparent fountain of wealth that strikes the ground from under all opposition to the welfare state.

If government has the power to issue real money, what can possibly be wrong with paternalism and the socialistic ideology?

The practice of deficit financing seductively turns the minds of the people from the economic means of attainment to the political. For, obviously, when government can continuously take out without putting in, it strengthens itself and commensurately weakens personal enterprise, with the result that the people develop a growing respect for and dependence upon government and a contempt for enervated personal enterprise. This conditions them for progressive socialization and dictatorship.

[…] Socialization, which now threatens every nation in the world and is really unwanted in every nation, is being forced upon every people and every government as the result of deficit financing, which is the Lorelei of the do-gooder politician. She promises relief to the distressed without cost to anyone. This illusion, once accepted, requires more courage to renounce than the politician can muster, and thus the ship of state is led to the rocks. I see no escape but for the people to declare the separation of money and state, and thus forever end unbalanced budgets with their impulsion to socialization and interference with personal rights.

Industrialister, merkantilister, bankirer och statsmän

[…] THERE ARE three classes of socialists: the left-wing, or Marxist, group, who believe that the government should own and control everything; the middle-of-the-road socialists, who believe the government should own and operate public utilities; and the right-wing socialists, who believe that the government should control only the monetary system. The right-wing socialists are by far the most dangerous, because they are not known as socialists and call themselves capitalists, individualists, private enterprisers, etc. They even believe themselves to be anti-socialist and profess full faith in private enterprise. They are not only numerically the largest group of socialists but are also individually the most influential. Among them are the leading industrialists and mercantilists and bankers and statesmen.
– E. C. Riegel

Guldstandard: Den oundvikliga återgången eller nya bubblor som kommer spricka

”Not money, but a false money system is the root of all evil.”

This new concept is a challenge to the academic economist and a bid to the layman to enter into the practical mastery of a subject that has heretofore been enshrouded in mystery.

”To desire freedom is an instinct. To secure it requires intelligence. It must be comprehended and selfasserted. To petition for it is to stultify oneself, for a petitioner is a confessed subject and lacks the spirit of a freeman. To rail and rant against tyranny is to manifest inferiority, for there is no tyranny but ignorance; to be conscious of one’s powers is to lose consciousness of tyranny. Self government is not a remote aim. It is an intimate and inescapable fact. To govern oneself is a natural imperative, and all tyranny is the miscarriage of self government. The first requisite of freedom is to accept responsibility for the lack of it.”

– E.C. Riegel

¤¤¤¤¤¤¤¤¤   ¤¤¤¤¤¤¤¤¤   ¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Myterna och villfarelserna om och kring guldmyntsfot eller guldstandard som täckning för det illusoriska siffervärdet på de i praktiken värdelösa papperslappar vi pultroner föräras av makthavarna är lika många som varianterna på densamma.

En förhärskande uppfattning är att det bara finns en sorts guldstandard och att allt guld i världen inte räcker till för att återigen gå över till guldstandard eller silverstandard eller en kombination av de båda.

Historisk okunnighet avslöjar de som talar och tänker i de banorna. Guld och silver har fungerat som betalningsmedel i tusentals år före 18- och 1900-talet. Detta sagt bara för att liksom sätta ribban för hur vilset det mesta pratet i den här frågan är.

Steven Forbes förklarar mer i artikeln, ”Advance Look: What The New Gold Standard Will Look Like”:

[…] Just as there are many variations on democracy, there are also various–and legitimate–types of gold standards.

[…] There have been permutations of the gold standard. Some like the idea of having 100% gold coverage for currency. Others prefer something similar to the classical gold standard of the late 19th century, which was different from the bimetallic (a combination of gold and silver) systems that preceded it. With the gold-exchange standard of the 1920s and early 1930s countries could use the U.S. dollar and the British pound–both tied to gold–as well as gold itself, as reserves to back their currencies. Under the Bretton Woods monetary system, which emerged from World War II, all currencies were fixed to the dollar, and only the dollar could be converted to gold. Bretton Woods was another type of gold-exchange standard.

All of these previous standards collapsed, either because of war or because the systems rules weren’t adhered to. (Där ser man, det är alltså Staten, politiker och deras kompisar, storföretagen och det miltärindustriella komplexet, som bryter de uppsatta ekonomiska spelreglerna och som orsakat de historiska finansiella systemkollapserna och inte fri handel och dito välståndsskapande marknad och kapitalism i sig själv? Tänka sig!)

[…] Ted Poe (R-Tex.) has introduced an original and practical version. Unlike in days of old we don’t need piles of the yellow metal for a new standard to operate. Under Poe’s plan–an approach I have long favored–the dollar would be fixed to gold at a specific price. For argument’s sake let’s say the peg is $1,300. If the price of gold were to go above that, the Federal Reserve would sell bonds from its portfolio, thereby removing dollars from the economy to maintain the $1,300 level.

Just detta att kunna ta bort, sälja obligationer, eller tillföra pengar till marknaden, genom att trycka nya,  beroende på hur guldpriset sjunker eller stiger är viktigt.

[…] An effective gold standard can be that simple. What gets lost in the discussion is that the yellow metal is merely a means of measuring the value of the dollar. The fact that a foot has 12 inches doesn’t restrict the number of square feet you can have in a house. The fact that a pound has 16 ounces doesn’t restrict your weight, alas–it’s simply a measurement.

En guldmyntfot är både stabil och flexibel, stabil i värde och flexibel för att möta marknadens naturliga behov av pengar. Om en ekonomi växer snabbt så möjliggör ett guldbaserat system en snabb expansion av penningmängden.

Framför allt så är det marknaden som styr, alltså den osynliga kraft som politiker och vissa ideologer anser vara så frustrerande och irriterande eftersom den reglerar och styr sig själv utan deras klåfingriga inblandning eftersom den helt enkelt utgörs av din och min efterfrågan på samhällsservice och andra saker vi själva anser oss vara i behov av.

Flexibiliteten och marknadens utförande, färdigställande av saker och ting enligt en fastställd tidsplan, är dessutom flerfalt snabbare och effektivare och därmed mer ekonomiskt hållbarare än kommunalt och statligt slöseri med pengar när de skall genomföra saker och ting i vårt samhälle (ett perspektiv på hållbarhet du aldrig hör om från vänster- eller miljöpartister) … om, vill säga, den fria marknaden inte ständigt hindras av politiska klåfingriga och försvårande regleringar … vilket givetvis framställer fria marknadskrafter i dålig dager, för politiska syften, givetvis.

På Zerohedge ställs frågan: Will Currency Wars End With A Return To The Gold Standard?

Ur kommentarerna på en annan Forbesartikel med den synnerligen förbryllande rubriken, ”Gold Isn’t Money, But It Should Be Used To Define The Value Of The Dollar”, säger signaturen, ”fa daf”:

Gold is money , but not to the liking of USA. Iran is not allowed to have reserves in US$, Euro. Iran has accumulated $124 billion worth of Gold. North Korea is another country which has 60 billion $ worth of Gold. In case USA goes to war with these two countries, USA also need to fight the power of GOLD against might of $. It is obvious that outside USA gold is more acceptable. That is the reason Obama is executing a plan to depreciate Gold value to dramatically reduce the fire power of Iran and N. Korea. Fixing goldvalue to $ will not suit a nation claiming superpower status. The thing all other nations has to do is to have more gold than USA has $. Like US military goes to Saudi as contract killers, any one having money can hire other mercenaries.

Signaturen, ”Karen Hudes”:

[…] Does this suggestion have anything to do with Goldman Sachs’ announcing two downgrades in the price of gold, first at the end of February, and then on April 10, 2013? Or the the Federal Reserve’s assault on the price of gold through uncovered gold certificate short sales on April 12 of 500 tons? Gold prices were rising against the dollar because of eroding confidence, as the Fed printed more dollars than people were willing to hold. Utah, Missouri and Idaho already have laws recognizing gold and silver bullion coins as legal tender, Arizona’s law is awaiting signature, and a dozen more states have introduced similar bills.

Signaturen, ”Bain Crust”:

“Gold is not money, and it should not be money. However, we can and should use gold to define the value of the dollar. A truly stable dollar would provide a solid foundation for a stable economy, stable financial markets, and a new era of economic growth and prosperity.”

This makes zero sense. If gold is not money, why the heck would it define the value of money. The reason it does … is because it’s base money. Perhaps you should define your terms better, it appears you are trying to tell us it’s not legal tender … yet in Utah and Arizona you would be wrong. Please see Article 1 Section 10 on tender. Then go watch Nixon’s speech … your article and his speech are very similar.

Ljusets fiender är Mörkrets vänner

I en nyutkommen bok av Johan Lundberg, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms Universitet, som heter, ”Ljusets Fiender, Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten” (2013), gör författaren upp med det kritiska tänkandets skuggsida i den svenska samhällsdebatten:

[…] Men att delar av det svenska etablissemanget relativiserar totalitära ideologier är ingenting nytt, skriver Lundberg. ”Solzjenitsyn får inte bli den enda rösten från Sovjet, ej heller får han bli en slutstation i diskussionen om socialismen”, skrev DN:s dåvarande chefredaktör Olof Lagercrantz 1974, i en sågning av Alexandr Solzjenitsyns Gulagarkipelagen. En uppdatering av tredje ståndpunkten som var särskilt vanlig på 1950-talet, där man vägrade välja sida mellan västvärldens liberala demokratier och Sovjetunionens kommunism. Visst, det ansågs hemskt med sovjetiska arbetsläger, men var livet verkligen så mycket bättre i USA eller Sverige? Tredje ståndpunkten finns ännu kvar i denna form. När Vänsterpartiets fyra partiledarkandidater 2011 – Ulla Andersson, Rossana Dinamarca, Hans Linde och Jonas Sjöstedt – fick frågan om vilket land som var mest demokratiskt av Kuba och USA förmådde ingen av dem ge ett rakt svar.

[…] När Ayatollah Khomeini från sin sjukbädd utfärdade en fatwa mot Salman Rushdie år 1989 slöt de flesta svenska debattörer och kulturskribenter upp bakom författaren. Yttrandefriheten och det sekulära samhället försvarades närmast mangrant. Nästan 20 år senare tecknade Lars Vilks sin rondellhund. Av vänstern – akademiker, journalister och kulturskribenter – fördömdes den nästan unisont. I dag har fatwan internaliserats på svenska universitet, kultursidor och i statliga utredningar. Tanken om en islamofobisk västvärld har slagit rot. I sin bok Ljusets fiender – Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten (Timbro) visar Johan Lundberg hur ställningstaganden som Myrdals inte längre är en avvikelse, utan snarare tillhör den ideologiska mittfåran.

Är det för långt ifrån sanningen om bloggen påstår att det är människor med liknande eller rent av samma politiska temperament som också kritiserar Hanne Kjöller för hennes fullständigt omoraliska och totalt oförlåtliga faktafel i boken, ”En halv sanning är också en lögn”, istället för att prata om det boken handlar om?

Hanne Kjöller vs. Den Svenska Kåren av lättkränkta Primadonnor

Apropå den galet överdrivna kritiken mot opinionsbildaren Hanne Kjöller angående hennes bok, ”En halv sanning är också en lögn”, från en lättkränkt, ömfotad journalistkår bestående av, kunde man tro, en hoper maktkramande Primadonnor så vill bloggen bara förtydliga en sak:

Fakta är viktigt när det gäller undersökande journalister. Opinionsbildare som Hanne Kjöller lyder inte under samma strikta regim avseende faktapresentation. Detta är fundamenta för de flesta medelbegåvade journalister som inte deltar i den här förvalslika kättardödardebatten.

Man kunde nästan tro att Hanne skrivit en bok om synen på faktafel inom den grävande journalistiken och konsten att peta efter ruttna tårtrussin i opinionsbildande texter när man lyssnar på stormen som alla politiserade kränkta känsloatleter dragit igång, en storm så stor att den helt kommit att dränka det som står i Hannes bok.

På Adlibris går boken att köpa och Hanne säger bland annat följande om den i presentationen:

[…] »En halv sanning är också en lögn. Orden nådde mina öron första gången i en teveintervju för många år sedan. Formuleringen var Henning Mankells. Meningen har sedan dess legat och skvalpat i mitt huvud. Som mediekonsument har jag gång på gång blivit påmind om hur sant påståendet är. Hur journalister genom att utelämna vissa avgörande uppgifter kan skapa en helt felaktig, och då menar jag verkligen helt felaktig, bild av verkligheten. Vissa reportrar har mer och mer gått in i rollen som aktivister snarare än journalister. I stället för att söka sanningen, också när den är obekväm för den enskilde, har reportrar iklätt sig Robin Hood-kostymen och blivit ett slags överklagandeinstans som driver enskilda fall. Arbetsverktyget är ofta en dramaturgisk modell med offer, hjälte och skurk. Haken med denna Hollywoodtypiska berättarteknik är att den vanligen fördummar mer än den förklarar.

Så, nu vet alla hur en modern kättare i den socialistmoderatstyrda lilla monarkin Sverige i utkanten av världen kan se ut. Nån som har ett rött piller jag kan få?

IPCC, klimatalarmister och andra drönare

Climate Depot rapporterar om en meteorolog som bryter ihop på twitter efter att ha tagit del av IPCC:s senaste nummer av Lyckoslanten (AR IV):

A weatherman breaks down in tears and considers having a vasectomy, vows NEVER to fly again due to grim UN climate report: Eric Holthaus tweeted ‘no children, happy to go extinct

 

Snälle, herr Holthaus försök även påverka dina ideologiska vänner att göra en vasektomi. Då skulle kanske min idiot-ångest lindras eller rent av botas.

I manosfären: perspektiv på feminismen (socialism)

Bloggen Captain Capitalist förklarar hur internetfenomenet Manosfären, dess värderingar och feminism (socialism) fullständigt utesluter varandra:

[…] If you look at what men stand for (the themes that are being written about in the Manosphere) they are largely traits of that of conservatives or libertarians.

Independence.
Freedom.
Self Reliance.
Production.
Wealth
Success.
Competition.
Excellence.
Integrity.
Honor.
Physical health

If you look at our presumed opposite number  (feminists or women in general) they write about/champion:

Dependence
Government assistance/reliance
Commune
Equality in opportunity AND outcomes
”Fairness”
Sameness
Preventing hurt feelings by the elimination of success
The elimination of concepts like ”best” or ”better”
Fat acceptance

Now we can debate about the details, but frankly, it cannot be any more stark and any more clear.

Men champion ideologies themed around capitalism/conservative/libertarianism/freedom/the individual

Women champion ideologies themed around socialism/democrat/dependency/commune.

But there are many insightful ramifications for this ”boiling down” of the two spheres’ ideologies.

The 51st State of The United States of America

AGREEMENT BETWEEN THE GOVERNMENT OF THE UNITED STATES OF AMERICA AND THE GOVERNMENT OF THE KINGDOM OF SWEDEN ON COOPERATION IN SCIENCE AND TECHNOLOGY FOR HOMELAND SECURITY MATTERS

Karl Marx kritiserade korporativism och Kompis-Kapitalism

Karl Marx kritik av kapitalismen beskrev inte ett system där principen om den fria marknaden råder. Det Karl Marx beskrev är det kompis-kapitalistiska och korporativistiska (fascistiska, funktionssocialistiska) system vi ser idag i alla västerländska post-representativa demokratier; ett ekonomiskt system där enbart de stora företagen som är nära kompis med regeringen och Makten handlar internationellt med varandra på sina egna fördelaktiga avtalade villkor, till förfång för alla mindre strävande företag (och konsumenter) som väljer att gå sin egen väg utan stöd av Staten och dess korporativa dusörer eller subventioner.

David Gordon på Mises Review har läst Hunter Lewis bok, ”Crony Capitalism in America, 2008-2012”:

[…] Marx had been right all along. It was just that he was describing a crony capitalist, not a free price system, and his most devoted followers set up a system in the Soviet Union that was cronyist to the core.

[…] cronyism is once more the order of the day. In the United States, we no longer live under a predominantly private market. “But taking into account companies and other organizations that are directly or indirectly controlled by the government, it becomes clear that most of the economy is in the ‘public’ sphere.

[…] Many of the new mega rich of the 1990s and 2000s got their wealth through their government connections. Or by understanding how government worked. This was especially apparent on Wall Street. … This was all the more regrettable because, in a crony capitalist system, the huge gains of the few really do come at the expense of the many

[…] Government dominance is of course bad for the economy, but it works to the benefit of a small group of the powerful. A great strength of the book is that Lewis names names: he tells us who the predators are.

[…] The allegation of imminent collapse served as an excuse for massive transfers of money to a favored few investment bankers. Lewis devotes particular attention to Goldman Sachs. “At the center of Wall Street stands Goldman Sachs, master of the crony influence game.

[…] The crony capitalists have naturally enough endeavored to find an ideological justification for their control of the economy. They look down on the masses and allege that only an educated elite is fit to rule. “The implicit skepticism about voters’ ability to make disinterested and sound judgments about where the country should go is certainly nothing new. It is the theme of Plato’s Republic, … by the 20th century, the debate had subtly shifted and … the choice was now between ‘average people’ and ‘smart people,’ or, in the usual formulation, ‘experts.

Egoism kontra altruism, kollektivism och oförnuft

Den grundfråga som ligger bakom valet mellan egoism och altruism är denna: ”Är livet till för att levas eller är livet till för att offras?”

Redan 1988 föreslog Per-Olof Samuelsson att den förlovning Moderaterna trasslade in sig i med altruismen inte borde få leda till det äktenskap det sedermera gjorde. Men det är ju opportunistiska politiker och deras universitetsutbildade experter vi har att göra med, så givetvis lyssnade ingen på hans logiska förnuftsresonemang:

[…] Men moderata samlingspartiet, sådant det ser ut idag, är ett försök till äktenskap mellan dessa båda oförenliga ideologier. Ett öppet ställningstagande för egoismen skulle göra ett lyckligt fullbordande av äktenskapet omöjligt. Men detta äktenskap är under alla förhållanden dömt att bli olyckligt, och jag vill förorda ett brytande av förlovningen, ju förr dess hellre.

Min besvikelse (för att sluta cirkeln) ligger i att både Folke Schött (m) och Germund Hesslow (filosof) tillhör den ”extremt” marknadsliberala falangen inom borgerligheten. Ändå piper de med i det marknadsfientliga (och i sista hand förnufts- och livsfientliga) socialistiska (bloggens anm.) råskället mot egoismen. De borde begripa bättre.

 […] Varför är egoismen en så ”het potatis” för moderaterna (precis som för socialisterna, bloggens anm.)? Skälet är för mig tämligen uppenbart. Den syn på egoismen som jag ovan skisserat är väl förenlig med den klassiska liberalismens ideal. Jag vill gå ännu längre: denna typ av liberalism kan inte överleva utan en ”egentlig” egoism som moralisk grund. Men synen är helt oförenlig med traditionell konservatism (och nyreligiös, singulär centralallsmäktig socialism, bloggens anm.). Varför? Därför att konservatismen har starka religiösa rötter som inte låter sig dras upp – och detta innebär att den bygger på att människan avsvär sig bruket av sitt förnuft. För en sådan syn är egoismen en fara, just därför att egoismen är rationell, grundad i och lierad med förnuftet.

Socialisterna har även sin nyreligiösa, politiserade anti-materialistiska anknytning i sin politik. Så här resonerar Per-Olof Samuelsson:

[…] Ett rationellt sätt att bemöta socialdemokraternas kampanj, ”Hjärtligt trött på egoismen”, vore att   säga: ”Socialismen leder till misär; och en av orsakerna till detta, kanske den mest grundläggande orsaken, är att den vädjar till människornas osjälviskhet, m.a.o. till deras vilja att avstå från allt som skulle kunna skänka dem lycka här i livet, m.a.o. deras villighet att leva – just det! – i misär.” En sådan   motkampanj skulle kunna göra nytta. Den kan t.o.m. komprimeras i ett kort   och slagkraftigt valbudskap: ”Hjärtligt trött på uppoffringar!”

Någon sådan kampanj kommer vi inte att få se – inte på länge än. I stället väljer man att möta det onda på halva vägen – och därmed hjälpa till att göra världen trygg för parasiter och politruker.

Den ekonomiska bloggaren Danne Nordling gav sig för länge sen på att försöka bringa reda i, verkar det som, nåt slags eget upprättat tvådimensionellt värderings- och koordinatsystem avseende de båda oförenliga begreppen altruism och egoism. Han ger sig alltså på ett tappert men fallerat försök att på nåt sätt väva ihop dessa begrepp samtidigt som man skall vara uppmärksam på deras skillnader. Samuelsson kan bara konstatera att det hela mynnar ut i förvirrande och intrikata tankar liknande spelteori enligt det kända ”fångarnas dilemma”:

[…] Summan av kardemumman är att Nordling inte betraktar frågan ”egoism vs altruism” som en endimensionell ”antingen-eller-fråga”; den har två dimensioner, och den måste åskådliggöras med ett koordinatsystem eller en matris, där ena axeln får representera graden av rationell solidaritet, den andra graden av offervilja. För att bestämma den optimala punkten i detta koordinatsystem, eller den optimala rutan i matrisen (där optimum bestäms av kriteriet ”välståndsskapande”) tar Nordling sin tillflykt till ett välkänt spelteoretiskt resonemang: ”fångarnas dilemma”.

[…] Och detta ger oss en ledtråd till det grundläggande misstaget i Nordlings resonemang. Det är samma misstag som jag har påpekat i andra sammanhang, och det består i att alla förväntas att utan diskussion, godta tesen att egoismen är ond. Därför måste allting som är gott (samarbete mellan människor, långsiktighet, hjälpsamhet mot vänner, etc.) till varje pris definieras som ”icke-egoism” eller ”anti-egoism”. Och sedan måste t.o.m. Ayn Rand pressas in i denna anti-egoistiska mall – oavsett vad hon själv har skrivit eller sagt.

– Per-Olof Samuelsson, Nattväktaren, i artiklarna, ”Det är precis så anstötligt som det låter”, ”Naturlig och egentlig egoism”

De vanligaste och felaktiga uppfattningarna bland folk i allmänhet är väl att altruism, självuppoffring, är nån slags högre och finare form av snällhet, godhet och respekt för andras rättigheter och som endast nunnor, präster och munkar orkar leva upp till. Så är det inte, enligt Ayn Rand:

[…] Do not confuse altruism with kindness, good will or respect for the rights of others.  These are not primaries, but consequences, which, in fact, altruism makes impossible.  The irreducible primary of altruism, the basic absolute, is self-sacrifice—which means; self-immolation, self-abnegation, self-denial, self-destruction—which means: the self as a standard of evil, the selfless as a standard of the good.

[…] The basic principle of altruism is that man has no right to exist for his own sake, that service to others is the only justification of his existence, and that self-sacrifice is his highest moral duty, virtue and value.

– Ayn Rand Lexicon

[…] It is your mind that they want you to surrender—all those who preach the creed of sacrifice, whatever their tags or their motives, whether they demand it for the sake of your soul or of your body, whether they promise you another life in heaven or a full stomach on this earth.  Those who start by saying: “It is selfish to pursue your own wishes, you must sacrifice them to the wishes of others”—end up by saying: “It is selfish to uphold your convictions, you must sacrifice them to the convictions of others.”

– Ur Virtue of Selfishness av Ayn Rand

Rätt (s)orts åsikter i debatten och rätt (s)orts demokratiska beslut

[…] ”Det viktigaste för oss [d.v.s. socialdemokraterna] är inte vem som äger företagen, utan vem som bestämmer över dem.” När jag läste de där orden som Olof Palme hade uttalat, tänkte jag för mig själv – ”Precis de där orden hade Benito Mussolini kunnat ha sagt också!”

[…] De flesta svenskar gör inte det. Därför ser de inte att (s) har drag av fascismen. De flesta svenskar har bara en ”slarvig” definition av fascismen. De tänker – ”fascismen är ett dyrkande av våldet och brutaliteten”. Men den exakta definitionen av begreppet fascismen är – ”totalitär funktionssocialism”. Fascismen är funktionssocialismen när den har gått så långt att den har blivit totalitär. Essensen i det system som rådde i Italien under Mussolini och i Tyskland under Hitler, var att de privata kapitalisterna fick äga företagen i teorin, men att det var ”staten” som bestämde över företagen i praktiken (hur styrda av byråkratutövning och myndighetsregler är svenska privata företag idag?). Det var Mussolini, Hitler och deras byråkrater som bestämde vad de italienska och tyska företagen skulle producera, vem de skulle anställa, vem de skulle sälja till, vilka priser de skulle ta, vilka löner de skulle betala.

[…] Finns det några konkreta tecken på att vi är på väg mot fascismen? För att svara på den frågan måste vi känna till vilka konkreta egenskaper fascistiska samhällen brukar ha. Ett par viktiga egenskaper är korporativismen och rasismen. Många, dock inte alla, fascistiska samhällen har historiskt kännetecknats av korporativism och/eller rasism.

[…] Korporationerna blir till hälften privata organ och till hälften politiska organ. På så sätt flätas staten samman med det privata näringslivet och med intresseorganisationerna. Känner du igen det här? Det påminner mycket om dagens Sverige, eller hur?

[…] Och hur är det då med rasismen? Tja, alla socialister är väl övertygade *motståndare* till allt som heter rasism? I teorin ja. Men jag har arbetat mera än 30 år inom industrin. Jag har snackat med massor av socialdemokratiska jobbare, mest metallarbetare. Och jag har råkat på *väldigt* många sossar som inget hellre vill än att staten ska minska invandringen. Att vilja minska invandringen är förstås inte liktydigt med att vara rasistisk. Men det ligger väldigt nära. Det är fråga om xenofobi – d.v.s. en rädsla för, eller fientlighet mot, *främmande* (jag berättade om en invandringsfientlig socialdemokratisk klubbordförande som jag kände i essän ”Varför jag hatar facket” –  http://henrik-unne.blogspot.com/2009/02/varfor-jag-hatar-facket.html ).

Det är inte konstigt att sossar vill minska invandringen. De är kollektivister. Så de är vana att tänka i termer av att – ”det är vi mot dem”.

[…] Tja, jag har en del personlig erfarenhet av graden av den där demokratin hos den svenska arbetarrörelsen. De stödjer demokratin mycket konsekvent – så länge de demokratiska besluten är just de beslut som de själva vill ha! Men sossarna blir hur intoleranta och ”odemokratiska” som helst när någon snubbe dristar sig till att motsätta sig ”arbetarrörelsens värderingar”. Jag blev själv mobbad och utfryst när jag valde att i mera än 25 år stå utanför facket (Metallindustriarbetarförbundet). Sedan, för ett par år sedan efter drygt 25 år som skubbare, fattade jag beslutet (som visade sig vara ett misstag) att gå med i facket igen. Jag resonerade att det viktigaste för mig var att bilda opinion för mina åsikter. Och jag tänkte att om jag gick med i facket skulle jag kunna få in debattinlägg i fackets tidning, Dagens Arbete. Jag ville gärna exponera några hundratusentals arbetare för mina radikala åsikter. Men jag räknade fel när jag trodde att jag skulle få delta i debatten i Dagens Arbetes spalter.

[…] De ville att fackets tidningar skulle vara fyllda med debattinlägg som förespråkade välfärdspolitik och utjämning, och som fördömde kapitalismen och borgarna. Deras debattsidor skulle tydligen inte innehålla någon debatt. Detta innebar att ledarna för fackföreningarna visade ett suveränt förakt för sina egna medlemmar. Ledarna för facket tyckte tydligen att de egna medlemmarna inte var tillräckligt myndiga för att ta ställning i politiska frågor alldeles själva. Ledarna för facket tyckte att de egna medlemmarna behövde förmyndare som ”filtrerade” de politiska åsikterna, så att medlemmarna inte kom i kontakt med några ”olämpliga” åsikter. Som t.ex. mina åsikter.

– Henrik Unné om socialdemokraterna i artikel på Newsmill (2010-09-04, Uppdaterad: 2011-11-02)

Stuffed politicians, Peak CAGW and Climate Hysteria

The Further a Society Drifts From the Truth, the More It Will Hate Those Who Speaks It

– George Orwell

Alex Singleton på Adam Smith Institute i artikeln, ”Parliament goes hostile on Climate Change” refererar till David TC Davies som i tisdags sa följande om den Brittiska The Climate Change Act:

[…] Parliament’s cushy consensus over climate change is dead. In 2008, when the Climate Change Bill had its third reading in the Commons, only five MPs voted against. But with doomsday predictions failing to materialize, and the planet failing to warm, MPs are starting to get more skeptical.

Peter Lilley sa följande:

[…] The Act is not just the most expensive, impractically ambitious and uncertainly based piece of legislation that I have ever known; it is unique in being legally binding and unilateral. No other country has followed us down that route. Since we went down that route, Canada and Japan have resiled from Kyoto, and Australia has just abandoned its carbon tax. It is time we looked critically at the Act, repealed or revised it, and do not allow ourselves to be slavishly, legally bound to continue doing something that no longer accords with the evidence or goes along with what the rest of the world is doing.

En ledamot i Brittiska Parlamentet, Alan Whitehead, var som förstummad och höll däremot inte med sina parlamentskollegor:

[…] “I really do not know where to start…” “That’s cos you’ve been stuffed!” interjected Tory Philip Davies, to widespread amusement.

Fritt fall för klimatmaffian, alltså. Nu är det ett faktum. I Australien får regeringen gå på grund av allt obekräftat klimatnonsens.

I Tyskland höjs tonläget med ökad frekvens. I England lämnar råttorna det sjunkande skeppet. I EU ställer sig kritikerna på stadiga fötter och avfärdar klimathotet och först ut är naturligtvis Nigel Farage som direkt konfronterar Barosso:

Det framstår allt mer klart och tydligt att allt sedan Berlinmurens fall så har de socialistiska och kommunistiska hordernas åsiktskompost lyckats rätt väl att samordna sig och tränga in i medvetandet hos allt för många drönare och dessutom lyckats rätt bra i sina strävanden att underminera det västerländska välståndsmaskineriet, dess ekonomi, dess indutri, dess uppfinnigsrikedom, dess kreativitet, dess individualitet till allas förfång och underkastelse inför miljökollektivism och klimataltruism.

Detta har de lyckats med genom att byta den nerskitade röda aftondressen till en grön mitt under pågående festligheter i början på 1990-talet och sen byta ut vokabulären om klasskampen mot klimat- och miljökampen. Slutmålet är dock det samma, tro inget annat.

De har lyckats lura med sig en stor del av den nyreligiösa, manipulerbara, icke-kritiskt tänkande delen av befolkningen som söker livsstilar och massrörelser som myror söker sin stack och de har även lyckats manipulera, via sina lobbygrupper och NGO:er, den demokratiska parlamentarismens representanter att ge sig ut på en sällan skådad, socialistisk och statsfinasierad ekonomisk äventyrsvandring som saknar motstycke i känd politisk historia och till och med inom fiktionens värld.

Dylik skit kan nämligen ingen normalbegåvad skarvare till författare skruva ihop, så fullständigt galen och uppåt väggarna är denna centralmaktsreligiösa klimathysteri och ekonomiskt samhällsomvandlande bidragscocktail som finansierar allt med förstavelsen ”miljö-” och som en fritt fungerande marknad aldrig skulle ta i med tång ens.

När det gäller det frikostiga gödslandet med skattepengar rakt ner i alla de ”klimat- och miljöalternativa” svarta hålen verkar miljöetablissemangets principer om Försiktighetsåtgärder som bortblåsta.

Tillgången på skattepengar är nog det enda de verkar tro är en outsinlig global resurs för den uppfattningen verkar de ha tagit till sig med hull och hår … ”det är ju häftigt att betala skatt”, gu´bevars.

De förstår tyvärr sämre varför samhällets grottväggar börjar rasa samman eftersom de inte är lika häftigt för vänster- och miljöpaddlare att ta till sig kunskapen om hur resurser skapas … av fria individer, på fria marknader utan några frihandelsavtal eller dito zoner, i länder befriade från allomfattande staters skatteglaciärer.

– h/t Klimatupplysningen i inlägget, ”Vår blogg har passerat 10 miljoner hits” och signaturen Slabadang

“A lie can travel all the way around the world while the truth is putting on its shoes.”

– Modernare uppdatering av bloggen av Samuel Clemens gamla aforism

Det finns bara en sorts rättighet

[…] Entitlements are not rights. Rights mean you have a right to your life and you have a right to your liberty. I, in a way, don’t like to use terms [like] gay rights, women’s rights, minority rights, religious rights. There’s only one type of right, it’s your right to your liberty. It’s caused divisiveness when we see people in groups because, for too long, we punished groups, so the answer then was let’s relieve them by giving them affirmative action. I think both are wrong. If you think in terms of individuals and protect every single individual, no, they’re not entitled. One group isn’t entitled to take something from somebody else. There’s a lot of good intention to help poor people. But guess who gets the entitlements in Washington? The big guys get them, the rich people. They run the entitlement system, the military industrial complex, the banking system.

– Ron Paul, ”Entitlements are not rights; only big guys get entitlements”