En värld att stilla drömma om…

……………………………………….

”In a world without walls and fences, you don’t need Windows or Gates.”

………………………………………
— mars 2004 Computer Sweden

Kineserna har svaret

Dick Erixon har översatt delar av en artikel av William Pfaff i International Herald Tribune, ”Capitalism under Fire”. Där framgår bland annat att kineserna är mer positiva till kapitalism än fransmännen, fan tro’t (apropå protesterna mot lättnaderna och avregleringarna i den franska arbetslagstiftningen).

Någon som kommer ihåg 1789 års slagord. Idag verkar fransmännen se det mer som ett hot än som en politisk målsättning. Men det är klart, menar man att fattigdomen skall fördelas jämlikt och broderligt efter fritt gottfinnande av Staten så förstår man ju varför de protesterar.

Leta efter humor i den muslimska världen!?

Albert Brooks senaste film, ”Looking For Comedy In The Muslim World”, berör den fråga många i väst säkert har ställt sig någon gång: ”Hur ser komedin ut i muslimska länder och vad skrattar de åt? Har de stå-upp-komedi?” Filmens trailer visar att det är en vanlig Hollywoodrulle på ett ovanligt tema. Kritiken är utspridd över hela fältet, allt ifrån ett gäspande ”…man letar desperat efter komedi i Looking for Comedy…” och ”…helt galen film, jag älskar Albert Brooks”. Stephanie Zacharek på salon.com tycker att Albert Brooks för samman folk från alla möjliga religioner för att gemensamt brist ut i en stor gäspning.

I slutet får Brooks en fråga av två indiska (möjligen Pakistanier) män: ”Are you looking for Comedy in the muslim world? Ha ha ha ha!!!!” På filmsajten www.rottentomatoes.com finns ännu mer synpunkter på filmen att läsa:

”Though his typically clueless on-screen persona learns very little about comedy or Muslims, Brooks the filmmaker makes the underlying point that true understanding is achieved through observation and empathy.”

——–

Looking for Comedy may offend some, but compared to what you might have expected, it’s powder- puff stuff, a wan journey that discovers virtually nothing about the Muslim world or anything else, really.”

———————–

Som de repressiva diktaturstater många av de muslimska länderna är så hade Brooks givetvis problem med var han skulle filma. Därför blev Inden och Pakistan det naturliga valet. Filmen hade premiär i Dubai.

Shakespear eller Matrix IV Reality

Spookhead gör en betraktelse över EU:s bisarra bryderier över Microsofts nya operativsystem Windows Vista. Det är så sant som det är sagt, när konkurrensen på marknaden blir för besvärlig för storföretagen (IBM, Oracle, Sun, Symantec) då e de bra att ha farbror EU/Staten att snyfta ut hos. ”Staten och Kapitalet”, var det visst nån som sjöng (fast av fel anledning).

För övrigt instämmer jag i S. liknelse av EU som ett alltmer tragiskt skådespel där vi alla riskerar att dö på slutet om galenskaperna fortsätter på det här viset. När ska de självtillräckliga, kryptokommunisiska regleringsbyråkraterna i EU nånsin fatta…? Det är inte socialism via statliga stelbenta regleringar som tagit oss till det välstånd vi har skapat på dryga 150 år, sedan industrialismens (och frihandel) början. Före dess var mörker.

…………………………………

”Do you want the blue pill (free capitalism and free trade) or the red pill (statlig inkompetent inblandning i ekonomi och marknad), Neo?”

…………………………………

“Tjocka och tunna identiteter”

Sofia Nerbrand, chefredaktören för Magasinet Neo, skriver en artikel om ett besynnerligt möte hos den egyptiske ambassadören efter att hon tidigare skrivit en artikel där hon försvarat rätten att skämta med islam.

Med på detta ”informella” möte sitter också ambassadörer och charges d’affairer från fjorton muslimska länder. Det Sofia Nerbrand beskriver sedan är ungefär att likna vid ett gammaldags räfst och rättarting. Hon blir uppläxad helt enkelt. Hela situationen är absurd och det går helt utanför det diplomatiska protokollet att närma sig en journalist på detta vis, skriver Nerbrand:

”Syriens ambassadör är en av dem som tar till orda först. Han understryker på en gång att jag inte får skriva om detta ”informella” möte, som om han har rätt att tysta mig som svensk journalist. Jag hade accepterat inbjudan därför att jag var nyfiken på vad de hade att säga mig, även om det strider mot diplomatiskt protokoll att närma sig en enskild journalist på detta vis. Jag hoppades att syftet med att mötas var att vi skulle lyssna och lära av varandra, men deras förhoppning är tydligen att jag, i deras ögon, ska skriva ”rätt” nästa gång.”

Mötet fortsätter med att ambassadörerna en efter en håller personliga mer eller mindre fritt hållna anföranden om det allvarliga i att ”vi i väst” inte respekterar Islam. Nerbrand menar att de som slutligen kommer att få betala det högsta priset i Muhammedaffären varken är Arla eller Västvärlden, utan alla de miljontals människor i de länder som ”de fjorton” företräder:

”Även om jag är fullt medveten om att ambassadörerna framför mig, med några få undantag, företräder diktaturer som inte tillåter fri press och ett öppet samhälle, växer en obehaglig frustration inom mig där jag sitter på min pinnstol: Muhammedaffären handlar inte alls om bildpubliceringen, utan om en uppseglande och betydligt djupare konflikt. Flertalet av de regimer som ambassadörerna företräder har i en ohelig allians med ett imamvälde kidnappat en stor del av världens muslimer. Vi önskar nog alla ett idéutbyte och dialog, och jag letar förtvivlat efter gemensamma tanketrådar att spinna vidare kring i diskussionen, men i ambassadörens vardagsrum känns det som om jag kommer från Mars.”

Nerbrand menar också att även om de två idésystemen skaver mot varandra så kan muslimer med en demokratisk vilja endast åtnjuta frihet genom ökad handel, demokrati och mänskliga kontakter. Det är inte isolering som gäller utan modernisering. Den muslimska världen ligger nämligen redan illa till i fråga om alla frihets-, rättighets-, utbildnings- och välståndsindikatorer FN har satt upp.

Innan Sofia Nerbrand gör sig redo att lämna det tre timmar långa mötet har hon strax innan beskrivit den västliga demokratins, dess institutioners och Liberalismens akilleshäl på ett mycket insiktsfullt och intressant sätt:

”Den västliga demokratin är ett ramverk som vi själva får fylla med sakligt och existentiellt innehåll. Detta innebär fantastiska möjligheter och kombinationer – men de liberala institutionerna och sekularism ger inte svaret på livets mening. Det är sådana här ”tunna identiteter” som utgör liberalismens akilleshäl: att den ger ett fritt liv, men inte svar på vad som är meningen med livet. Liberalismen kan därför upplevas som kall och principfast, som i denna Muhammedaffär. Religion och totalitära idéer har däremot den försåtliga styrkan att de erbjuder människor svar på existentiella frågor. I krislägen, när man känner sig hotad eller i underläge, är det lätt att göra dessa ”tjocka identiteter” till de mest centrala. Just då – nu – är det som viktigast att hålla fast vid det liberala samhällets grundläggande värden.”

………………………………………
— via PJ Anders Linder

Cynism eller klarsynthet?

Eftersom jag håller med fullständigt och inte skulle kunna uttrycka det bättre själv så vill jag peka på Spookheads klarsynta och utvecklande kommentar på PJ Anders Linders fråga på SvD:s ledarblogg om var de Liberala Sossarna finns medan de fortfarande är aktiva i partiet, apropå Kjell-Olof Feldts nya post som ordförande i Sveriges Friskolors Riksförbund.

Mitt parti vet mitt bästa.

……………………………………….

”Don’t ever think you know what’s right for the other person. He might start thinking he knows what’s right for you.”

………………………………………

Paul Williams, ”Das Energi”

“Money for nothing, and a better life, hopefully in freedom”!

Jayant Kumar Gandhi, en före detta mjukvarutekniker, tjänar $1000 i månaden på att ha Googles adsense-annonser på sin websida med gratis datorhjälp. Christian Science Monitors artikel om ”Googles gömda löneslista” visar på den roll Googles annonsrobot Adsense börjar spela i den tredje världen.

Sedan starten 2003 har Adsense-programmet revolutionerat webpublicerandet och omvandlat många bloggar och personliga hemsidor till lönsamma satsningar. Lönsamheten är mest utmärkande och synlig i utvecklingsländer som Indien, Egypten och Philipinerna, av förståeliga skäl.

För de flesta i den utvecklade världen är väl Adsense inte direkt ”The Yellow Brick Road” till ekonomiskt oberoende, men det inbringar en liten, dock inte obetydlig, inkomst som kanske kan inspirera till ytterligare utveckling av en hemsida eller en blogg.

I Jayant Gandis fall har den här inkomsten inneburit att han kunnat sluta sitt jobb och finansiera sin skolgång för högre studier.

På Philipinerna har Dr. Rodolfo Rafael en liten sjukstuga och han säger att inkomsterna från Adsense på hans medicinska websida har gjort att han kunnat börja drömma lite större och återinvestera i sin medicinska praktik.

Andrew de la Serna i Davao på Philippinerna driver och sköter om en sökmotor och han säger att 40% av hans månadsinkomst är från Adsense.

Dessa erfarenheter delas av många andra runt om i världen i utvecklingsländerna. I Kairo blev Mohamed Sallam avskedad från sitt jobb som flygplans-steward på grund av hälsoskäl. Numera ägnar han sin tid åt ett webforum som har tema att diskutera Islam. Han säger att han får större delen av sin inkomst från Adsense, $500 i månaden.

Deepesh Agarwal har ett Cybercafé i Rajahstan i Indien och drar in $1500 i månaden på sina Adsense-annonser. Det är en enorm summa pengar i en indisk landsända där den genomsnittliga årsinkomsten ligger runt $300 om året.

Ja, så där kan man fortsätta att stapla exempel på framgångssagan. Det är slående att det nått sådana världsomspännande efffekter redan efter knappa tre år. På sikt kan man bara ana vartåt det lutar. Vågar man gissa på att Globaliseringen lägger in sexans växel snart kanske? Vågar vi hoppas på större friheter och rättigheter för enskilda, nu så fattiga, medborgare i alla utvecklingsländer gentemot deras giriga maktetablissemang, ökad utbildningsnivå, positiva spridningseffekter som ökade jobbchanser, m.m.

Förmodligen finns det globaliseringsmotståndare, antifrihandelsaktivister, tullförespråkare, kapitalregleringsivrare, Tobindårar, frihetsförnekare och annat rödgrönt löskefolk som hittar retoriska argument för hur illa detta egentligen är eftersom den avsedda välståndsökningen i världens utvecklingsländer inte funkar med deras snyft- och klapp på huvudetlösningar med bidrag och ”von-oben-hjälp”. Den som inte ser eller förnekar den individuella, enskilda mänskliga skaparkraften och förmågan i stort, ser inte heller människan i det lilla, enskilda fallet.

Corporate Social Rappakalja

Vill bara hänvisa till två lysande citat och ytterligare synpunkter på tramset angående den nya ”affärstrenden” CSR genom att länka till ett inlägg hos Spookhead. För den som är ytterligare intresserad av vad detta med CSR betyder passar det utmärkt att läsa Mattias Karlssons bok ”Avlatsindustrin”.

Tony Blair: Why We Fight

Tony Blair höll ett tal vid Foreign Policy Center i London där han förklarade vad kriget mot fundamentalismen i Irak och Afghanistan handlar om: Att stå upp mot alla slags diktaturer och islamofascister och att försvara civilisationen i sig, så som vi känner den. Blair sätter dessutom fingret direkt på problematikens kärna när han säger:

”This is not a clash between civilizations. This is a clash about civilization”.

…………………………………………….
— via Spookhead och Hyllengren

SFI + Propaganda/Invandrare=Socialister?!

Här får vi se ett exempel på det svenska demokratiproblemet i sin linda och konsekvensen av för långt socialdemagogiskt maktinnehav. Beskrivningen av verkligheten blir enögd och skev.

Det framkommer i en ny rapport av Nima Sanandaji (en av flera medförfattare) via bloggen ”Enpartistaten” att det smygs in socialistpropaganda i kurslitteraturen på SFI. Invandrare som vill lära sig svenska förväntas vilja ta del av de socialistiska 20- och 30-talsvärderingarna, ja, rent av 1800-talsvärderingar om hur en fabrikör eller godsherre beter sig (betedde sig) och de skall givetvis därmed fatta avsky för dessa den kapitalistiska världens djinner som bara utnyttjar stackars arbetare för slavlöner och struntar i deras odrägliga arbetsförhållanden.

Propagandan låter även meddela att det är tack vare facket vi har det som vi har det i konsensusdemokraturen (S)verige, och det är det bäst att man lär sig förstå det om man skall bli en fullgod nysvensk.

I den moderna versionen är det givetvis en ”egen företagare” som beskrivs. Vem i halva Halland inbillar sig att en egen företagare har råd, lust eller vilja att deka omkring på det viset som beskrivs i kurslitteraturen om han har ett eget företag år 2006?

Retoriska segrar och beskrivning av en skev verklighet verkar vara den visionslösa vänsterns valstrategi i årets valrörelse. Lyckligtvis kommer detta att slå tillbaka på dem själva eftersom det endast går att lura några få en kort stund men inte alla hela tiden.

Liberaler – Yttrande- och frihetsfundamentalister!?

Johan Norberg och Mattias Svensson ger i SvD en rungande skön kängspark som svar till Johan Gärde, uppenbarligen ett offer för en helt absurd syn på världen och tillika världsordning. Hur knäppt och galet får det lov att bli innan någon sätter ner klackarna i backen? Norberg och Svensson vågar och kan verkligen säga ifrån när såna här moraltokar dyker upp.

Tyvärr skapas Johan Gärde-typer när frihet, förnuft, förstånd sätts på undantag i den offentliga diskussionen till förmån för den lättkränkta, inkvisitoriska och intuitiva känslosamheten som sätts på piedestal i främsta rummet. Det hela blir dumkäckt, banalt, pinsamt och ryggradslöst.

Gärde visar heller inga direkta signaler om att han bryr sig ett dugg om de övergrepp som sker i de yttrandefrihetslösa diktaturstater i området där han vistas, Notre Dame University, Louaize i Libanon.

Heders, Norberg och Svensson!

…………………………….
–via HAX

“Eco-Judas”, Patrick Moore, lovordar USA!

Den före detta medlemmen och grundaren av Greenpeace 1971 och Greenpeace International 1979, Patrick Moore, berättar för Cybercast News Service att KyotoProtokollet i princip är dött eftersom alla stater som så käckt och glatt skrev på det inte följer avtalet. Kanada t.ex. som sa sig kunna fullfölja det släpper idag ut mer än USA. Patrick Moore menar att hela Kyoto-protokollet är ett enormt slöseri med tid och pengar.

.

Äntligen är den här!

WWPC! Ytterligare en pryl vi alla bara måste ha. Nu kan du knyta fast den på kroppen och kanske även på…?

— via The radical Libertarian

Skygglappar och krokig rygg

Inga-Britt Ahlenius betraktelse bör få vilken hardcore-sosse som helst att skruva på sig och börja fundera på hur det är ställt med idealen…egentligen.

Ord som bildar skön musik

Detta må vara dramatiskt uttryckt, men så är killen dramatiker också:

”Socialdemokraterna är småskurna, fantasilösa och fördömande och förföljer tankar och samband som de inte begriper eller inte kan styra. De tar bort magin ur våra tankar och behov. Socialdemokratin är slut. Det enda man kan göra är att kravla omkring på monumentet över partiet.”

— Lars Norén

— via HAX

Vem skrattar sist?

”People laugh that we can’t find bin Laden in some remote part of the Pakistan border, but European NATO cannot find the two most wanted war criminals right on its own soil” – Christopher Hitchens i samtal med Hugh Hewitt.

…………………………….
— via Peaktalk

Bögar och Muslimer i kamp…om bollen

Säga vad man vill om Holländarna, förmodligen Europas mest liberala och frisinnade nation, de gör då vad de kan för att minska spänningar och konflikthärdar i vardagen. I en artikel från AP på breitbart.com har en multikulturell förening, Institutet för Multikulturell Utveckling, anordnat en fotbollsmatch mellan homosexuella och muslimer för att minska den osäkerhet som homosexuella känner i samhället, enligt en undersökning från holländska Police Research Academy.

Ännu en Skeptiker

På bloggen PeakTalk kan man läsa att medgrundaren till Greenpeace, Patrick Moore, lämnade organisationen efter 15 år när han tyckte att den blev för ”vänster”, politiserad och extrem i sitt förnekande av vetenskapliga fakta i miljöforskningen.

”I början av 80-talet gjorde Greenpeace och stora delar av miljörörelsen en kraftig sväng ut på vänsterkanten och antog extrema agendor som förkastade vetenskap och logik till förmån för känslosamhet (emotionalism) och alarmism (sensationalism)”.

Då han är en före detta Greenpeace-aktivist är hans kritik trovärdig och de olika argument han framför på en rad områden som Kärnkraft, genmodifierade grödor och t.ex. laxodling är dessutom välgrundade då han besitter många års erfarenhet på området.

Växthusteorin krossas av rysk forskare

www.physorg.com och Science Daily finns en artikel som berättar om en ny teori om varför förändringar i klimatet kan skönjas. Detta avslöjades vid ett möte vid Universitetet i Leicester (UK) och eventuellt skall teorin publiceras i Vetenskapsmagasinet ”Science First Hand”.

Den ryska forskaren Vladimir Shaidurov vid ryska vetenskaps- akademin menar att de temperatur- och klimatförändringar som kan uppmätas inte har ett dugg att göra med människans förbränning av fossila bränslen utan de förändringar i temperaturen som kunnat uppmätas av forskare de senaste hundra åren beror på något helt annat.

Shaidurov menar att förändringar i mängden iskristaller i mesosfären (ett av de högre atmosfäriska lagren) kan förstöra det tunna molnlager som förhindrar solstrålning att nå jorden. Han säger därmed att det kan finnas en annan orsak till de temperaturökningar som han uppmätt och som han påstår börjar omkring 1909, och det är den stora asteroid eller komet som 1908 exploderade efter intrånget i jordatmosfären. En mindre rest av kometen (meteorit) slog ner i Sibirien den 30 Juni i Tunguska-området, nordväst om Bajkalsjön.

Kraften i nedslaget motsvarade 15 stycken 1-Megatons atombomber och skickade enorma mängder stoft upp i jordatmosfären, 60 miljoner träd fälldes över ett område på 2000 kvadratkilometer. Shaidurov menar att det här var en så kraftig störning av jordatmosfären att det påverkade dess struktur och är därmed orsaken till dagens temperaturskillnader.

Visst hopp finnes

I Göteborgs Posten står en artikel att läsa av Gert Gelotte som trots allt visar på att det finns rå-ämne till ryggradsbygge även i det här landet.

C.S.R.(n).

Nu har människorna med gott om fritid hittat ytterligare en sak att tvinga på och skrämma det förtryckande och förkastliga näringslivet med. ”Corporate Social Responsibility (nonsens). ”Häng på tåget eller så hänger vi ut er”.

Det hela leder givetvis till det Dick Erixon skriver i sitt inlägg ”Captus första seminarium”, nämligen att företagen blir myndigheter istället för producenter av varor och tjänster. De skall fås till att hålla på med annat än det dom är bäst på. Beteckningen antyder även att det är något nytt som bör tillföras företagandet. Det antyder att företag inte är ansvarstagande redan som det är…, ja, du vet…sssskatter å så där. Staten har ju tagit på sig rollen att omfördela dessa folkets och företagens pengar så vad är det ytterligare som krävs, … jag bara undrar?

Vad är det för vits med att företag nu även skall sätta på sig Dumstruten å ställa sig å ropa till omvärlden ”Vi är etiska. Vi är ansvarstagande.” Det leder även till en massa dråpliga och löjligt korkade och negativa effekter som den som är intresserad av kan läsa i den här boken av Kristian Karlsson.

Det här är förmodligen inte slutet heller på all galenskap som kommer från dessa understimulerade människor när man betänker att de har hela ”Den Globala Neo-konservativa Amerikanska Höger-Zionist Kristna Imperialist-Konspirationen” att förfasas och slåss emot.

EU och FN, diktaturernas springpojkar

Johan Norberg och Mattias Svensson skriver idag på SvD Brännpunkt en artikel om EU:s och FN:s vacklande inställning gentemot de muslimska diktaturernas krav på att förbjuda religionskritik. Detta är ett kryperi av allvarligaste sort som måste kväsas i sin infekterade linda.

Det skvallrar ytterligare om vad det är för mörkermän som styr i Europa idag och framför allt i FN. Kunde jag, begärde jag utträde ur klubben EU idag, på stört. Det må vara diplomati på hög nivå eller vad f..n de än vill ha det till men det kränker mina demokratiska fri- och rättigheter å det grövsta.

Det börjar framstå allt tydligare att USA bör träda ut ur FN:s organisation och ”bilda nytt parti”. Då blir det intressant att se vilka som ansluter sig, eller inte. Har en vag känsla av att en handlingskraftig, demokratisk och frihetligt högburen nation som USA tyvärr inte finner värst många efterföljare bland västvärldens ”rosa” demokratier vid en eventuell nybildning som exempelvis ”Demokratiernas Förbund”.

Framtiden börjar mer och mer utkristallisera sig till en global kamp om själarna. EU och FN är delar i den nya socialistInternationalen som inte förnekar sig en sekund vad det gäller att tumma på de över århundradena tillkämpade fri- och rättigheterna eller att överhuvudtaget sätta sig ner i ett politiskt forum och ägna tid åt de här frågorna med dessa seriella förtryckare av medborgerliga rättigheter.

Religion och politik skall inte ha med varandra att göra men i den här takten kommer vi européer inom en inte alltför oöverskådlig framtid lära oss både den semantiska och praktiska innebörden av ordet Islam.

Det är stor … skam!

Det bortträngda idéarvet

I en Krönika i SvD av Thomas Gür, ”Gräv där du står” berättar han om en bok av Fredrik Erixon, ”Arv i Vanhävd. Om frihetliga rötter i arbetarrörelsen”, (Timbro, 1997). Boken är en genomgång av texter från den socialdemokratiska idédebatten från tidigt 1900-tal fram till andra världskriget. Där framträder portalfigurer i den svenska arbetarrörelsen: Anders Örne, Odal Ottelin, Oscar Olsson, Ernst J Lundquist, Nils Karleby, Albin Johansson, Axel Gjöres, Arthur Engberg.

Redan 1918 skrev Nils Karleby något som verkligen har bäring och relevans fortfarande, i dagens debatt:

”Lika litet som ett samhälle kan undvara det fria initiativet, lika litet kan det utan att skada sig själv avskaffa rätten för individen att sträva framåt. Ett samhälle, som utan åtskillnad gåve alla lika, som icke på något sätt läte en överlägsen duglighet eller en överlägsen flit belönas, skulle korrumperas. Redan nu kan man inom arbeterklassen finna denna tanke framförd med mycken skärpa. Det understödssystem, som måste igångsättas under kristiden har givit många tillfällen till lärorika exempel. En person som arbetat flitigt, levat ordentligt och sparsamt och sörjt för en facklig utbildning, som gjort honom relativt välställd, får intet understöd. En annan som börjat under samma förutsättningar, som icke på grund av yttre orsaker, utan endst av egen slöhet och oordentlighet blivit kvar på lägsta nivå, får däremot. Och detta måste den ordentlige, och ur samhällets synpunkt värdefullare medborgaren betala! Den har inte vistats mycket bland arbetare, som icke förnummit knot häröver. Och med full rätt höjes det. Solidariteten kan inte omfatta vad som helst.”

Anders Örne, kommunikationsminister och GD för Postverket, sade 1946 ett par varningens ord om den offentliga sektorns expansion:

”Det kommer en tidpunkt då majoriteten av väljarna består av statsanställda eller av personer, som för sin försörjning äro beroende av statsanställda eller eljest nära förbunden med dem. Detta betyder, att även majoriteten av riksdagens ledamöter och av regeringen kommer att tillhöra denna grupp. Regeringen…förvandlas därmed till ett arbetsutskott åt [statens tjänare] med uppdrag att först och främst tillgodose deras bästa i egenskap av arbets- och löntagare i hos staten. Kan ett sådant samhälle bestå? Helt säkert icke. Där finns ej längre jämvikt.”

Gür menar att Erixon har ett tydligt syfte med boken och det är att visa på att systemskiften med minskad stat och ökad frihet har genomförts av socialdemokratiska regimer på andra håll i världen (Nya Zeeland, Storbritannien). I Sverige har förändringarna av den socialdemokratiska politiken i den här riktningen avfärdats som brutal nyliberalism eller rent av osvenskt. Att Sverige skulle genomföra en förändring enligt Nya Zeeländsk modell avfärdas som ett brott mot svensk politisk tradition.

Erixon menar att vi inte behöver kopiera några länders förändringar av statens roll utan det är bara att blicka bakåt och titta på den egna historien för att hitta grundvalarna för en ny politisk kultur.

Det tragiska, och en kanske inte så lovande prognos inför framtiden, var att när boken kom ut så röjde den inte mer uppmärksamhet än att en vänsterskribent endast tog sig tid att varna för den.

…………………………………………….

— tack till T Gür och F Erixon

Religiös känslighet infekterar det offentliga rummet

Om det inte vore för den religiösa prägeln på denna nyhet hos Dagens Nyheter så hade det gått mig spårlöst förbi. Men så här är det, Isaac Hayes slutar göra rösten till ”chef” i South Park. Han blev lessen när serien efter 10 säsongers häcklande med i stort sett alla religioner på denna jord äntligen gav sig på Scientologerna. Alltså finns det inga gränser längre för religiös känslighet, i mitt tycke.

Den kännetecknande distanslösheten som religiösa människor besitter i synen på sig och sina samfund må ju vara berättigad i sitt sammanhang. Men jag vill säga till er att kom inte och infektera det offentliga rummet med er oantastbara, påklistrade sällhet och försök leverera pålagor till oss andra. Där hör den inte hemma. Där har ni bara att lyssna till det som sägs och/eller argumentera på samma villkor eller dra er tillbaka till era samfund och kuckla där bäst ni vill med varandra om den förfärliga verkligheten där ute.

Religion är en privatsak i ett demokratiskt, modernt, sekulariserat samhälle och får man för sig att sticka ut huvudet i det offentliga rummets yrande vindar då får man också vara beredd att klä på sig annars lär man frysa rätt ordentligt.

Welcome To The Modern World! Update to v.2006. Available at http://www.realitycheck.com

………………………………………..

Ett misslyckande. Grattis i efterskott…inte!

KyotoProtokollet har haft sin första födelsedag. En senkommen insikt, jag vet, men icke desto mindre. Publicisten Steven Milloy (JunkScience.com) hävdar att det är ett gigantiskt misslyckande:

”Global warming alarmists marked the Kyoto Protocols first anniversary in subdued fashion this week. The treaty this far has been a failure and its future doesn´t appear much brighter.”

Enligt alarmisternas egna data har Kyoto kostat bortåt 150 miljarder dollar redan och den globala medeltemperaturen har endast hypotetiskt sjunkit med 0,0015 grader, säger Milloy. Med den hastigheten har vi sänkt jordens medeltemperatur med 1 grad Celsius om så där 667 år och det har kostat oss, i grova slängar nu, en så där 100 trillioner dollar, hävdar han.

Vidare förutsätter detta givetvis då att ALLA länder (som skrivit på avtalet, givetvis) följer dess innebörd till punkt och pricka, hela tiden. Behöver det påpekas att inget land varken gör eller klarar av det. Detta beror på att konsekvenserna av detta handlande innebär att länderna därmed avstår en 2%-ig årlig tillväxttakt.

Vi kan nog konstatera att KyotoProtokollet inte är värt ens pappret det är skrivet på. De Gröna Socialisterna har åter visat prov på sina uppifrån styrda och byråkratiskt framtagna misslyckanden.

”Hipp, Hurra! …å då ska han skjutas, å då ska han skjutas, å då ska han skjutas. Just det

Dina pengar. Propagandapengar.

Staten tar dina pengar med hot om våld för att sedan tala om för dig vad du skall tycka. Hur lyder den moraliska motiveringen? T.ex. tar Staten dina pengar för att bedriva utrikespolitik (SIDA) i Mellanöstern, (behöver jag tala om vart pengarna går) en av världens mest infekterade konflikthärdar (det är skillnad på Neutralitet och neutralitet, tydligen).

Socialdemagogerna har bevisligen svårt att skilja på Myndighetsutövning och Opinionsbildning. I en demokrati skall alla partier ha lika möjlighet att komma till tals inför sitt väljarunderlag (folket). SIDA skall inte bedriva Propaganda åt RegeringsPartiet.

Det hela sker på uppdrag av regeringen som vill att folkets bidragsvilja skall stärkas, vilket får mig att tänka på Kenyanen James Shikwati som blev intervjuad i ”Der Spiegel” här om året.

………………………………………..
–via EnpartiStaten

BraveWoman v1.0

Det är en kvinna som skall göra´t. Dr. Wafa Sultan sätter klacken i backen för det religiöst galna, fundamentalistiska och diktatoriska mull- och gubbväldet. Jag kan bara i min vildaste fantasi föreställa mig hur modigt det är av henne att göra det här. I artikeln i New York Post säger hon: ”I have no choice. I am questioning every single teaching of our holy book.” Vojne, vojne. Ullika maka, Kullika saka.

Ens mest fantasifulla föreställningar om vedergällningar mot kättare under inkvisitionen kan ju i jämförelse numer hänvisas till barnbokshyllan på biblioteket.

………………………….
— via Erixons blogg

Det är verkligen synd om EU/Europa, del II

Har anledning att återigen hänvisa till Dick Erixons blogg och den här gången till inlägget ”Ny bok: Medan Europa sov”. Titeln på boken av författaren Bruce Bawer lyder i sin helhet: ”While Europe slept: How Radical Islam Is Destroying The West From Within”.

Glöm Aldrig Wilhelm Moberg

Läste ett skarpt citat av Vilhelm Moberg på HAX blogg och kom att tänka på de gamla svartvita TV-bilderna från tidigt 70-tal i Gary Engmans ”Kvällsöppet” då Moberg satt och ondgjorde sig över Socialismen, Palme och all annan vulgär överstatlighet.

Moberg var en man som visste vad begreppet Frihet innebar i sin djupaste innebörd och vad den skulle användas till, för och av medborgarna. Det var att, som han sa, i livskampen kunna svara för sig själv, att medborgaren blir herre över sitt eget liv, och att han uppfostras till självansvar.

Att vänstern använder sig av Gamle Moberg för att dänga borgare i huvudet med är ungefär att likna vid hur Fan läser Bibeln eller nåt liknande. Det går ju bra att använda sig av honom i det fallet i och för sig eftersom han säkert avskydde sin tids borgerliga statsadel som den sanna liberal han var. Det har väl inte riktigt gått upp för vänstern vad sann liberalism innebär så det är därför de tror att han är för deras sak.

För att tydliggöra vad jag menar och visa lite grann på vad Moberg stod för så citerar jag ett stycke från Johan Norbergs levnadsteckning av honom på ”Liberalismen”.

”Moberg menade att kommunismen var nazismens ”andlige tvillingbror”, och förespråkade svenskt medlemskap i NATO. Neutralitet mellan frihet och förtryck, demokrati och diktatur, var ett svek mot alla mänskliga värden, tyckte Moberg. Han kritiserade den svenska regeringen för undfallenhet mot diktaturen i öster, och inte minst riktade han sig emot sina författarkolleger, som i hög utsträckning såg Sovjetunionen som ett föredöme. Vid ett klassiskt tillfälle riktade sig Moberg mot 31 ledande svenska författare som hyllat Sovjet på 30-årsdagen av Lenins statskupp. Moberg uppmärksammade att författarna inte med ett enda ord fördömde diktatur, massmord och åsiktsförtryck. Däremot hyllade de Sovjetunionens kulturella framsteg, bl a den minskande analfabetismen. Men vad har man för glädje av att kunna läsa, om man inte själv får välja vad man vill läsa, frågade den upprörde Moberg.”