FN suddar ut Israel från kartan

Medveten handling eller bara klantiga FN byråkrater? Det är frågan man borde ställa sig när man beskådar följande bilder av en karta uppställd mellan FN-flaggan och den palestinska myndighetens dito. Kartan är väl förmodligen från tiden före 1948 och har därför inga markerade gränser för Staten Israel. Det här skedde 29 november, 2005 vid ärandet av ”International Day of Solidarity with the Palestinian People”.

Palestinier ett folk! …ja, herre jisses, jag säger då det. Sen när blev dom det? Strax efter utropandet av Staten Israel i FN 1948, gissar jag. I samma sekund, 1948, som araberna utropade sitt utplånande av Israel, är min andra gissning. Detta politiskt konstruerade folkslag består av människor med ursprung från diverse omkringliggande nationer.

I synnerhet marginaliserade araber från grannstaterna har arbetskraftsinvandrat över decennierna till protektoratet Palestina för att försöka fina ett bättre liv i det av judarna dominerande näringslivet. Detta sticker i ögonen på folk av en viss politisk inriktning. ”Palestinierna” har sedan cyniskt utnyttjats som brickor i ett i grund och botten ondskefullt socialistiskt politsiskt spel för att hindra demokrati, utveckling, välstånd, yttrandefrihet, forskning och vetenskap och modernitet från att få fotfäste i mellanösternregionen.

En fundering har sysselsatt mig lite den senaste tiden. Varför är Palestinas Hamasregering så beroende av ekonomiskt stöd från USA och EU? Detta stöd som nu dragits in och som Hamas och alla deras sympatisörer nu ger USA och EU skäll för. Varför kan inte alla snuskigt rika oljeshejker sponsra Hamasregeringen istället? Araber är ju ett sånt förbrödrande folk har jag fattat det som. Panarabismen verkar inte riktigt slå igenom på den här punkten. Märkligt må jag säga. Vad kan det bero på, la-di-da, da-di-da…

Socialdemokratins skyltfönster

Jag citerar ur det senaste mottagna nyhetsbrevet från Timbro angående Mikael Sekunds nya bok ”Välkommen till Folkrepubliken Katrineholm”.

”I Katrineholm har socialdemokraterna haft makten oavbrutet sedan den allmänna rösträtten infördes. Katrineholm borde därför vara det skyltfönster som socialdemokraterna visar upp när de vill demonstrera framgången för sin egen politik. Så är det inte, snarare tvärtom. Katrineholm ligger i botten, eller nära botten, oavsett vilken skala som används.”…

…”Det långa maktinnehavet har format bilden av vad som är normalt. Inte ens oppositionen tror på möjligheten till ett maktskifte, företagsledare och ägare tiger om det dåliga näringsklimatet, och den som ska göra karriär upptäcker snabbt vilka partisympatier som fungerar som hinder.”

”– I många avseenden är Katrineholm en typisk bruksort. Bruket gav arbete och välstånd och socialdemokraterna i både partiet och facket skötte politiken. Nu är bruket borta och i stort sett ingenting finns kvar av Scania, Ericsson med flera. Men verklighetsbeskrivningen är fortfarande den av det blomstrande femtiotalet, säger författaren Mikael Sekund.”

Han har skrivit en personlig bok om Katrineholm, kommunen där det mesta gått fel. Läs om politikerna som hellre talar om den vackra naturen, än om den egna politiken, och om varför socialdemokraterna inte vågar ta debatten.”

……………………….

Mikael Sekund arbetar som rådgivare och strategikonsult. Han har tidigare varit informationschef i SEB och chef för public relations i Scania. I drygt fem år har han skrivit krönikor i Katrineholms Kuriren. Han har tidigare bland annat publicerat Det nya Sverige (Timbro, 2001) och Utmaningen – ett privat erbjudande om trygghet och välfärd (Timbro, 2001)

Religiös ideologi, knappast vetenskap

I den amerikanska senaten finns en kommittée, ”Environment & Public Works”.
2001 kommenterade dom och många andra (framförallt media) det som stod i en rapport från NAS (National Academy of Sciences). Rapporten sammanställde forskningsrön och slutsatser kring teorin om Växthuseffekten.

Lite syrligt påpekade EPW:s ordförande i sitt uttalande att media givetvis lyckats läsa ut en alldeles egen tolkning av de resultat som NAS presenterade. En reporter på CNN lyckades t.ex. komma fram till slutsatsen att Växthuseffekten är orsakad av människan och att NAS rapport kommit fram till att det inte finns något som helst spelrum för tveksamheter huruvida det är människan eller inte som är orsaken till temperaturökningarna. Det stod inte så, uttryckligen, någonstans i rapporten…annat än om man ryckte lös den här meningen ur sitt sammanhang och dramatiserade och vinklade till verkligheten:

”Temperatures are, in fact, rising. The changes observed over the last several decades are likely mostly due to human activities…”

Läser man vidare så avslutas meningen så här:

”…we cannot rule out that some significant part of these changes is also a reflection of natural variability.”

Det är alltså rätt förvånande och beklämmande att vetenskapliga rön hanteras så vårdslöst, inte bara av ideologiskt färgade journalister utan även av en massa alarmistiska NGO:s, enbart för att uppnå sina vänsterpolitiska målsättningar. Rapportens slutsatser är istället att det råder ingen som helst konsensus i forskarvärlden om vad det är som orsakar den globala uppvärmningen. I den här frågan verkar dessutom begreppet Konsensus vara käpphästen för att kunna genomdriva allsköns ekonomiskt hämmande och förstörande regleringar för det förfärliga näringslivet. Kravet på konsensus ställs sällan upp som kriterium i andra demokratiska valsammanhang av dessa människor och organisastioner, då nöjer de sig gärna med enkel majoritet, då är det rätt moral att 51 procent förtrycker och styr de resterande 49 procenten.

Konsensuskravet när det gäller klimatalarmismen överskrider alltså vida 2/3 majoritet, för att inte säga 100 procents enighet i forskarvärlden, enligt klimatalarmisterna. Vem som helst med intellektuell förmåga begriper ju att sånt är lögn och diktat.

Dr. Richard Lindzen, professor i meteorologi vid MIT, är en av forskarna som ingår i NAS forskarpanel och han uttryckte sin förvåning angående detta i Washinton Post:

”…there is no consensus, unanimous or otherwise, about long-term climate trends and what causes them.”

För klimatalamisterna har det här ämnet alltså ingenting med forskning, undersökning eller vetenskap att göra, det handlar om den nya tidens sekulära religion. För dessa människor är forskning och vetenskap inte verktyg för att nå fram till sanningen utan enbart ett medel för att uppnå ideologiska agendor (röda Khmererna har ändrat färg).

Dr. Richard Lindzen har kärnfullt uttryck det hela på följande vis:

”Science, in the public arena, is commonly used as a source of authority with which to bludgeon (ung. dänga i huvudet) political opponents and propagandize uninformed citizens. This is what has been done with both the reports of the IPCC and the NAS. It is a reprehensible practice that corrodes our ability to make rational decisions. A fairer view of the science will show that there is still a vast amount of uncertainty—far more than advocates of Kyoto would like to acknowledge—and that the NAS report has hardly ended the debate. Nor was it meant to.”

…………………………………

Omåttligt brukande av makt leder till…

………………………………………..

Det här är det rätta ansiktet på den styrande eliten i KonsensusDemokraturen Sverige [länk].
Se därför till att bruka din röstsedel i valet på klokast möjliga sätt. Vänstern och kollektivismen har bara ett sätt att förhålla sig till verkligheten och det är att via politiken styra andra människor.

Se även till att sprida webadressen till så många du känner för detta är något av det mest politiskt träffsäkra som dykt upp på länge.

……………………………………….

— via HAX

Den mentala EnpartiStaten

Via bloggen ”EnpartiStaten” får vi reda på hur Kalle Koponen, Sverigekorrespondent på Helsingin Sanomat, anser att Sverige är en mental enpartistat (s.13).

Övriga intressanta artiklar är den om Mats Hulth (s.16), ”Sossepolitikern som blivit toppdirektör”. Hulth gör ett uttalande som för en sosse borde vara något av kätteri eller förräderi. Han avslöjar det dom flesta av oss vetat eller anat i många decennier men som inte verkar bekomma alla de som är betjänta av denna form av korruption. Han säger:

”De flesta politiker är duktiga på att fördela skattekronor. Men många begriper inte varifrån pengarna kommer”.

Upphovsrätten, yttrandefrihet och storföretagens hantlangare

I Maj 2005 kom författaren David Bollier ut med boken ”Brand Name Bullies” där han beskriver hur hur stora företag försöker kontrollera kulturen genom att skapa, köpa och kontrollera användandet av olika märkesnamn. Detta går på många sätt ut över den den lite nonchalant betraktade men ack så hårt tillkämpade yttrandefriheten.

Lite välgörande vårstädning

Det är uppfriskande med lite politisk inkorrekthet som städar bort gammal skit och torkar av dammet på hyllorna. Efteråt sprider sig en känsla av friskhet, fräschör och nyvädrad, ren lägenhet (ja, och villa för den som vill).

Det är den påtagliga känslan som infinner sig efter att ha läst Peter Wennblads artikel ”Myten om den olyckliga pigan” i Magasinet Neo. Man får en Lidnersk knäpp, ungefär som ljudet när du får frispel i Flipperspel, som tar en till insikten om att det faktiskt finns en annan bättre och mer moralisk verklighet utanför och bortom den av makten utformade politiskt fåniga korrektheten, Den rätta moralen, som säger att människor som arbetar är utnyttjade av ett känslokallt, patrialkaliskt, cyniskt kapitalistiskt och profithungrigt människoföraktande system (pust!) som måste bekämpas med alla medel (skatte-).

Tänk om politiken och dess offentligt avlönande viktigpettrar hade den lilla grad av självdistans så att de inte alltid försökte bända in verkligheten i sina patetiska sociala experiment (som ju ständigt måste reformeras) utan istället överlät åt folk att själva forma sina liv efter eget gottfinnande och efter den samhällsmoral som växer fram på frivillig väg mellan samtyckande vuxna människor som känner sig ansvariga och delaktiga i samhällsbygget.

Tyvärr tynar sådana fåfänga önskningar bort likt ett eko i den politiska tystnaden då jag kommit att märka att Frihet är en långt kontroversiellare fråga för etablissemanget än det ständiga innehavet av makten och dess egenvärde.