Allt för partiet!

………………………………………….

”En del människor byter parti för sin övertygelses skull. Andra byter övertygelse för sitt partis skull”.

– Winston Churchill

…………………………………………

Rättvis omfördelning? Solidaritet?

………………………………………….

”Vi ger pengar vi inte har till människor vi inte känner för att imponera på människor som inte tycker om oss”.

– Frank Chelf

…………………………………………

Statens lösning. Den snabba vägen ut.

Ingenting är lätt här i livet. Inte ens att göra en politisk förflyttnings- och åsiktsresa som jag själv gjort. Jag trodde jag hittat hem i och med Libertarianismen, tjena moss! Projektet är inte avslutat i och med det, den som trodde det? Jag har varit och frotterat mig med den politiska radikalismen under studenttiden i Lund. Jag har nosat på den urvattnade borgerligheten. Jag har aldrig känt mig hemma någonstans. Hittills representerar de alla, i den rådande parlamentariska verkligheten vi har i Sverige idag, den politiska hållningen att det är Staten som skall ta hand om’et vad det än vara må som människor i ett land kan ha skilda åsikter om hur någonting skall styras och administreras.

För mig och de erfarenheter jag gjort är detta ingen lösning utan snarare är det att beträda vägen in i intellektuell vilsenhet och mentalt mörker, moralisk upplösning, värderelativism (sambo med nihilismen) och medborgarnas kreativa apati. I ett sånt läge framträder en representant för en stark Stat (politiker) som en snabb väg ut ur det relativa eländet som många känner att de befinner sig i. Politikern håller hela matrisen i sin hand där hon står och viftar i Almedalen och talar om hur bra det blir när dom får Makten.

De politiska schismerna verkar ske med skygglappar enligt ett tidsbegränsat, dagligt uppsplittrat förlopp som portioneras ut till röstande medborgare via Aktuellt och Rapport, DN och Svenska Dagbladet och ”Sydsvenskan”. Det är precis som om alla egentligen känner till var kompassen är någonstans men ingen vågar ta upp den och leda vägen. Det skulle innebära en politisk kulturrevolution. Med alla de obehagliga konnotationer det ordet för med sig begriper man att någon egentligen slängt kompassen åt h…te.

Våra moraliskt korrekta vägvisare på verklighetens stigar (de politiker vi överlåter makten åt) är drogade av den förrädiska atmosfären som makten utsöndrar ända från tidig ålder i unga örnar och ungmoderaterna upp till boningarna kring Mynttorget. Klassisk liberal politik är alldeles för kostsam att ge sig in på så som den politiska parlamentariska möbleringen i Sverige och Västerlandets demokratier ser ut idag.

Liberalism innebär att avsäga sig många politiska ambitioner och stora maktanspråk. Staten lägger alltid sin förrädiskt lismande arm om Kapitalismens axlar (Statskapitalism), det är ju där stålarna finns och då finns ju möjligheten att roffa åt sig som politiker (makt). Tyvärr är detta ett resonemang som är svårt att göra begripligt i Sverige eftersom vi förmodligen är det enda landet snart i världen (förutom Norge, möjligen) som tror på den Goda Politikern som representant för det Stora Snälla Partiet som vill alla medborgare väl. Det är därför Liberalism inte är något för okritiska goddagspiltar och värderelativister. Det är ingen verksamhet för Teknokrater och Statskramare. Det är inget för dagens vänsterradikaler och högerreaktionärer.

Det politiska samtalet har kört fast i en evighetsloop (möbiusband) där alla som vill vara en del av etablissemanget först löser en inträdesbiljett till den monopoliserade åsiktsbazaaren där Säljes och Köpes betalas med en instämmande nickning och en klapp på axeln. Den produkt som säljer bäst bland oss medborgare (opinionen) är den millimeterrättvisa politikerna konkurrerar om att leverera till än det ena och än det andra särintresset i Staten. Det sker genom det pseudodemokratiskt haltande remissförfarandet som föregår lagförslag och lagstiftningar och senare som en konsekvens av det förra, en massa uppslitande samhällsreformer (experiment genom lagstifning), som i slutändan enbart leder till en allt mer kostsam och omfattande byråkratstat som givetvis skall budgeteras med DINA skattepengar.

Som en konsekvens härav är det därmed även ditt framtida liv som styrs och påverkas av någon annan, det liv du kunde haft, det liv du aldrig får se (”What Is Seen, And What Is Not Seen, Thomas Paine), med motiveringen att det är för samhällets allmänna bästa. Det är egentligen för den Stora (Överviktiga) Statens bästa…

Det finns egentligen inte mycket mer å tillägga, annat än att sjunga den nygamla Internationalen:

”Titta, kom och titta
kom sätt er här omkring
Det dröjer säkert ännu en stund
innan sömnen kommer med John Blund
han vill visa oss någonting

Sedan, genast sedan
när sagan tagit slut
Då lovar vi att sova så sött
efter dagen är man ganska trött
men först tar John Blund med oss ut…”

För den som kan historien om John Blund (Sandmann), den före detta DDR-medborgaren, är det inga problem att finna beröringspunkter till den verklighetsbild dagens Teknokrater försöker framana hos oss medborgare.

Afrika, biståndet och fattigdomsindustrin

Den Kenyanske ekonomen James Shikwati (chef för Inter Region Economic Network, IREN, i Kenya) läste F. Bastiats ”The Law” i skolan och kom att inse varför Kapitalismen aldrig fick något fotfäste i Afrika. Efter avkoloniseringen var det Kommunismen som kom att tilltala de flesta länderna eftersom centralstyrning och planekonomi passar makteliternas ambitioner att styra enväldigt, säger James Shikwati. Detta och mer därtill berättade han på ett seminarium han bjudits in till av Timbro.

Is this the real Truman Show

Såg precis filmen The Truman Show igen (av en händelse). Och jag måste säga att filmen är väldigt fängslande och gripande och engagerande. Jag vill verkligen veta hur det skall gå för den här killen. Hur skall han avslöja bluffen? Det finns nog ingen filmkaraktär som jag känt så oerhört mycket med. Man vill ju hjälpa killen. Tala om för honom att han bara utnyttjas för andras underhållning. Avslöja allt för honom. Öppna hans ögon. Visa på vilket avskyvärt brott de begår mot honom. Lyckligtvis dras slöjan successivt bort från Trumans ögon då han börjar ana att saker och ting inte står riktigt rätt till.

Under filmens gång dyker kritiska små kvicka tankar upp i mitt huvud, som hur vi lever våra dagliga liv och vad det är vi jagar omkring för och för vems skull och det där vanliga bomullsrosa, lite drömlika ifrågasättandet som inte är så väl förankrat i varken eftertanke eller förnuft. Men ju längre filmen pågår desto mer snävas perspektivet på min samhällskritik ner, tankarna är nu svulstiga och ockuperar skallen totalt för att till slut brisera i klarsynthet, Eureka! och fokus hamnar på politiken, Teknokraterna och Sverige och inte minst vårt allestädes närvarande evighetsparti som ingen snart tycker är märkligt att de regerat i ”nästan” oavbruten följd i snart 70 år.

Slutscenerna får mig att dra paralleller och associera till sossarnas teknokratsamhälle. Det är faktiskt lite otäckt hur väl det stämmer in på vår svenska verklighet när Christof (Ed Harris) i slutscenerna säger till Truman:

…”You were real. That’s what made you so good to watch. Listen to me Truman. There’s no more truth out there than there is in the world I created for you. Same lies. The same deceit. But in my world, you have nothing to fear. I know you better than you know yourself.”

…”You are afraid. That’s why you can’t leave. It’s okay, Truman. I understand. I have been watching you your whole life. I was watching when you were born. I was watching when you took your first step. I watched you on your first day of school. heh heh. The episode when you lost your first tooth. heh heh heh. You can’t leave, Truman. You belong here…With me. Talk to me. Say something. ‘ell say something, goddamnit!. You’re on television! You’re live to the whole world!

Truman:

”In case I don’t see ya’, good afternoon, good evening and goodnight. Hahaha! Yeah!”

Samma slags sorti och osentimentala avsked från det här landets Teknokratiska socialdemokratur tycker jag det svenska folket också borde göra.

Äkta medkänsla!

…………………………….

”Need” now means wanting someone else’s money. ”Greed” means wanting to keep your own. ”Compassion” is when a politician arranges the transfer.

Joseph Sobran, columnist.

…………………………….

Här! Den agitera(n)de självgodhetens hemvist…

vars dogmer enbart mynnar ut i principer om att de skall bygga en politik och samhällsutveckling (de hatar egentligen utveckling) som grundar sig på ivrigt duperande av massorna genom att ständigt upprepa variationer på följande tema: ”Ser ni dom där borta? Ge mig/oss/partiet makten så skall vi/jag ta deras pengar och ge till er, vi skall bygga och budgetera framtiden och styra era liv till det bättre. Vi fördelar dessa begränsade resurser som de tagit från er efter vårt eget moraliska gottfinnande på det att ni skall få det bra och tryggt i era liv.”

De ni finner här är en del av opinionen, massorna som sjunger Teknokratins lovsång, koryféerna. De är den radikala, regelivrande och reformistiskt lagkrängande delen av befolkningen som vill schemalägga vår framtid för att de vet hur alla vill ha det. Det kostar att åta sig sådana Sisyfosliknande projekt men vi vet ju att de har lösningen på det också.

För oss Dynamister är tillförsikt en god egenskap eftersom det enda bra med den Teknokratiska kråksången är att den klingar så illa numera att den enbart fungerar som en väckarklocka för allt fler enskilda medborgare om vad det är för klåpare som hela tiden vill stå vid Teknokratskutans roder och som för Sveriges del, fått stå där alldeles för länge.