Kunskap vi förtjänar

…………………………….

The public have an insatiable curiosity to know everything. Except what is worth knowing. Journalism, well conscious of this, and having tradesman-like habits, supplies their demands.

– Oscar Wilde

……………………………

Klarsynthetens baksida

…………………………….

News is something someone somewhere doesn’t want printed. Everything else is advertising.

– Lord Northcliffe

 

……………………………

CaliforniUSsr…Mmmphphf…Dunk!!!

”The Global Warming Huggers” får man väl lov att kalla dom i motsats till det dom kallar ”Global Warming Skeptics”. I USA går vågorna höga i ämnet.

Den här rubriken går att läsa på löpsedlarna i USA nu: California Puts Global Warming Skeptics On Trial. Det är inget skämt det är sanning. Staten California vill inte att det skall spridas några irrläror i fråga om teorin om den av människan påverkade globala höjningen av jordens medeltemperatur. Så därför…munkavle på, eller hur, herr Domare? Allt grundar sig på att bilindustrin motsätter sig de utsläppsnivåer som California sätter upp för nya bilar.

Bilindustrin baserar sina fakta på andra källor än vad Staten California gör, alltså källor och vetenskapliga resultat som är skeptiska till att människan är orsaken till den möjliga klimatförändring vi kanske ser eller kommer att se inom en snar framtid eller långt om länge av helt naturliga orsaker…eller inte alls. Det sorgliga är att så länge det finns en varelse på denna jord som kallas människa så finns det alltid jobb för Åklagaren enligt dessa människor.

Detta kritiska förhållningsätt retar givetvis upp företrädare för påståendet att det är människan och hennes, västerländska, miljö- och livsfientliga levnadssätt som är orsaken till att jorden går under om inget görs, om Teknokraterna inte får lägga sin våtvarma regleringsfilt över hela det kapitalistiska samhället och socialisera hela mänskligheten.

Steven Milloy som har sajten junkscience punkt com är lysande i att argumentera mot dessa smått religiösa, mer eller mindre fanatiska Klimatkramare (forskare, aktivister, politiker och byråkrater) och deras argumenteringar för regleringar på de mest skilda områden som kan ha det minsta att göra med miljöpåverkan. Som sagt, så länge det finns människor…

Popmiljonärerna och deras konstiga moral

Popmusik är alltid vänster. Det är ytterligt sällsynt med uttalade högerband. Än mindre vanligt att någon ställer sig upp och sjunger Libertarianismens lov. Christer Sjögren har kanske nån låt om den fria Friheteeeen, vad vet jag (fan vet vad dessa artister lägger in i sitt Frihetsbegrepp förresten). Någon som någonsin undrat varför det är på dette viset?

Brian Doherty skrev år 2000 en intressant artikel i ämnet på reasononline. Han skickar ett par salvor till RATMs (Rage Against The Machine) Tom Morello och den moralisk-politiskt motsägelsefulla rock-, pop- och underhållningsvänstern.

Doherty vill visa att det går an att vara upprorisk och rebellisk mot systemet, etablissemanget och kapitalismen men att denna upprorisk- och rebelliskhet visar att tanken inte är klar, hissen har inte nått ända upp.

Doherty menar helt korrekt att hela pop- och rockscenen är en direkt spin-off-funktion på det välstånd och den frihet vi kan åtnjuta i Västerlandet. Det är ju bara att fråga sig självt vad det är som gör att unga människor och inte fullt så unga människor kan springa runt i färgglada frisyrer och vara systemkritiska och kalla sig bohemer och beatniks, socialister och allt vad mer där nu kan finnas. I Shangri-la-unionen hade det knappast varit tillåtet med denna form av allmän systemkritik och medborgerlig lössläppthet.

As important, rock and the larger pop music scene are so clearly a function of the wealth, innovation, and leisure time thrown off by capitalism that it should be nothing less than mind-boggling that pop stars themselves mutter incessantly about toppling the very system that pays them so well. But to most rock stars and rock critics, the link between the music and left-wing politics is so natural and so expected that it is simply assumed.

Brian Doherty fortsätter med ett annat exempel där författaren och rockkritikern Ann Powers på New York Times skrivit en bok om bohemlivet: ”Wierd Like Me: My Bohemian America”. Hon beskriver uppspelt hur rockmusiken inspirerar till att man färgar håret, gör allmänt uppror och hur man skall avsky föräldrarna eller varför inte hur man ber chefen fara å flyga dit pepparn växer. Hon berättar att bohemlivet är nära förknippat med progressiv politik, att man inte skall ha ett hederligt jobb, att vara snäll mot bögar och andra minoriteter, plus en massa andra coola saker. Och det är här hon och många andra begår misstaget:

Powers fails to recognize that her bohemia is predicated upon a market liberalism that throws off so much wealth that you can live like a Pharaoh just by scavenging what other people throw out–as she and her slacker buddies did in San Francisco in the ’80s and early ’90s. Her bohemian lifestyle is part of the same system that underwrites free markets, consumerism, and tolerance for all sorts of offensive speech and alternative lifestyles. In other words, the liberty to be bohemian is a glorious result of the very capitalist reality that Powers says a real bohemian must be against.

Brian Doherty sparar inte på krutet när han menar att samhällsomstörtande artister är hycklare som kanske är en alldeles för enkel måltavla att skjuta på men för den skull dock inte mindre nödvändigt:

It’s easy, of course, simply to accuse stinking rich entertainment celebs who talk about overthrowing the system that pays them so well of being hypocrites. Easy, perhaps, and necessary, since of course they are. It’s a pose that, however stylish, is just that.

Doherty menar vidare att det finns någonting ännu intressantare att peka på. Det den rockande progressiva vänstern har absolut svårast att inse, komma över och ifrån och det är det svårsmälta faktumet att rocken och popen är produkter av Kapitalismen.

What rockin’ leftists have the hardest time facing up to is rock’s reality as a product of capitalism. Chumbawamba claims it is playing the game of ”exist[ing] within [the capitalist system] and at the same time trying to find ways to bring the bastard down.” The members also admit that, thanks to their deal with a major label, they have ”a decent standard of living for the first time in their lives.

RATM får sig en rejäl skopa ovett när de försöker dra in N. Chomsky i debatten som något slags rättfärdigande av deras eget motsägelsefulla handlingssätt och vilsna argumenterande (framgår tydligare i B.Ds artikel, min anm.).

To justify its compromised position, Rage Against the Machine drags Noam Chomsky into the debate, making the twisted analogy that Chomsky wouldn’t object to Barnes & Noble–a big, bad company–selling his books, because that’s where people buy books. That analogy might explain why Rage would allow its records to be sold at Tower megastores, but not why its members would become employees of and sell ownership of their music to Sony, which makes far more money selling Rage records than Rage itself does. Leftists desperately want to avoid real discussion of such contradictions.

That’s because such contradictions suggest that if it’s impossible to escape acting like capitalists, maybe there isn’t anything wrong with openly being one.

Så därför, snälla pop- och rockartister och många av er andra i underhållningsbranchen, låt inte motsägelserna löpa amok över era läppar utan håll er till det ni gör bäst. Överlåt åt andra som ägnar motsvarande tid åt sitt gebit som ni gör åt låt-, text- och komponerande och turnerande och festande att yttra sig i de mer komplexa systemfrågorna rörande hur vi skall/bör leva våra enskilda och gemensamma liv.

Gott så!

Dålig kompass? Här får du en ny. Gratis!

Copyriot skriver initierat och läsvärt om konflikten som Israel hela tiden tvingas in i av Hamas, Hizbollah, Iran, Syrien och Libanon. Är det någon som tycker att Israel bara borde knyta näven i byxfickan och stillatigande se på efter att ha läst det här så…?

– tips, HAX

It ain’t over ‘til …!

Nån mer än jag som tycker det skall bli intressant att se hur saker och ting kommer att utvecklas på Cuba den närmsta tiden? Fidde C. har suttit på samma stol sedan 50-talet som en tvättäkta Envåldshärskare. Ytterligare märkligheter är att den form av samhällsstyre han representerar fortfarande har sina koryféer 1, 2, 3, 4, 5, (?) och sympatisörer utspridda lite här o där över hela jorden och, kanske inte framför allt, men i alla fall, även i Sverige. Många av oss, även om vi var små 1975, ser bekanta ansikten, (2), (3), dyka upp än i dag.