Politiken som förstörare av Goda Förutsättningar

I den jämförande undersökningen EU vs. USA har Fredrik Bergström och Robert Gidehag, båda vid Handelns Utredningsinstitut, gjort en jämförande välfärdsstudie mellan dessa regioner.

Det är i mina ögon sammantaget en hopplös läsning vad det gäller den europeiska eftersläpningen i välfärd kontra USA. Vi förväntas nästan acceptera förklaringen att det åtminstone är bättre att vara fattig i europa än i ett fattigt land.

Den korta och enkla förklaringen till varför vi européer kommer att få ha det så här i våra liv om inget görs beror, enligt Gidehag och Bergström, delvis på höga skatter, statligt drivna jämlikhetsprogram och förmodligen en av de viktigaste skillnaderna, den att amerikanerna jobbar på sina jobb och inte på sin fritid som den genomsnittlige europamedborgaren gör (eller snarare tvingas göra).

Om EU vidtar nödvändiga åtgärder idag för att gå samma väg som USA mot ökat välstånd för sina medborgare kan vi möjligen köra ikapp dem om en två – tre generationer, enligt Gidehag/Bergström, och det är väl att se det från den ljusa sidan.

Med sådana levnadsvillkor är det inte konstigt att den svarta sektorn frodas i ett Europa med minst lika stor arbetsvilja och välståndspotential som USA. Vi bygger vårt samhälle på våran fritid för på vår underbetalda arbetstid har vi inte råd att tillbringa någon längre stund.

Nu är ju USA en gång landet vi alla älskar att hata för alla upptänkliga ondskefullheter på dennna jord, så det krävs nog som sagt några generationer innan alla vidskepligheter tvättats bort om det stora landet i Väster och om vad europa kan, vill och måste göra för att inte snöpligen halka efter när omvärlden kör förbi.

Alla skall med i välståndsräjset, var det, va? Nä, just det, det var att alla skulle med i det socialistiska, skattefinansierade fattigdomsräjset, så var det ju, just det. Men om ingen arbetar … , … om allt färre arbetande skall försörja allt fler som inte arbetar, så blir det ju mindre … och då …!?

Äähh, vad sjukt, det krävs en LO-ekonom för att få ihop en sån ekvation. Så för er dynamister och dom som ännu inte fullständigt förirrat sig in i de röda ideologiernas politiska träsk av receptlösningar och andra verklighetsfrånvända helhetslösningar (gäller för borgarna också för all del, teknokrat som teknokrat, hudfärgen på en teknokrat spelar ingen roll) finns det ytterligare upplysande läsning att ta del av och om Robert Gidehag.

Den här Dagen i historien

Det är idag 61 år sedan IMT startade sina rättegångar i Nürnberg (de pågick även i Berlin, start 1 Oktober 1945) mot Nazi-Tysklands ansvariga ledare.

Det var 24 av de mest betydelsefulla Nazistiska ledarna som stod anklagade för dels Deltagande i konspiration för fullbordande av brott mot Freden, dels Planering, påbörjande och utförande av aggressiva krigshandlingar och andra brott mot Freden, dels Krigsförbrytelser och Brott mot Mänskligheten.

Professor Emeritus i Oceanografi: fördelar om Klimatet förändras

Så var det då dags för en kättare att komma till tals igen. Professor emeritus i Oceanografi, Gösta Walin, tror inte på klimatlarmen. Han är till och med så fräck att han säger att det kan innebära vissa fördelar om klimatet förändras.

Kalle i Bagarmossen måste ju bli förvirrad, alltså…nu är det då f…hur…nä men,…De e mycke’ nu…

Detta är dock oerhört sällsynt läsning i den svenska klimatförändringsreligionens namn. Här är det meningen att en och samma uppfattning skall piskas in i varje medborgare…Alla skall med! Har ni hört den förut? Medborgaren tige i församlingen!

Hur skall nu alla skattekrävare till politiker kunna finansiera sin mandatperiod, både ekonomiskt och moraliskt, när de inte längre kan beskatta bort människans undergångsbetingade levnadssätt och energiförbrukning och hävda att den måste upphöra för att det leder till undergången.

Svenskan skall väl ha all heder av att de åtminstone har en sällsynt artikel med någon som uttalar sig skeptiskt till hela masspsykosen kring att klimatet förändras helt och hållet på grund av människornas aktiviteter.

Att hela grunden för dessa politiserade forskares klimatmodeller (IPCC t.ex.) är helt felaktig, enligt många forskare, ignoreras fullständigt när kritiken framförs. Det är bara att Googla sig fram så hittar du hur mycket som helst som ifrågasätter den rådande konsensusforskningens datoriserade klimatscenarier…vars alla resultat leder till katastrofens rand.

Som om konsensus skulle tas för intäkt för nånting inom forskning. Det är bara politiserade miljömuppar som kan vrida till verkligheten på det viset.

Den som sedan har ytterligare lite perspektiv på historien, och då forskningshistoriens stora paradigmskiften i synnerhet (sök på Google!), så lägger man tydligt märke till att det knappast är där det råder konsensus om hur verkligheten förhåller sig som de banbrytande upptäckterna görs.

Avslutningsvis vill jag bara säga: Follow The Money! Nä, rättelse. Follow Yours and my Money!

Extrema Välfärdsprogram?

Artikeln ”Who Is an Extremist?” av The Future of Freedom Foundations grundare Jacob G. Hornberger, menar att Libertarianer ofta uppfattas som extremister av dom som konfronteras med deras uppfattningar för första gången, innan de hunnit göra egna reflektioner av detta nya tänkande (ja, jag tar mig friheten att kalla det så).

Hornberger gör en liknelse med dagens Amerika och 30-talets Nazi-Tyskland angående alla välfärdsprogram för att visa hur relativ denna term ”extremist” egentligen är och hur avhängig den är den tid i vilken den formuleras och uttrycks.

Nazisterna hade också en uppsjö av allsköns statliga intervenerande välfärdsprogram. Nazisterna stod för följande ekonomiska policy: Socialförsäkringssystem, allmänna skolor, offentliga utgifter, statliga arbeten, ett statligt finansierat vägnät, en Centralbank, papperspengar, ekonomiska restriktioner, statlig inblandning eller rent av partnerskap i näringslivet, arbetsregleringar (särskilt aktuellt i dagar som dessa), kontroll av invandringen, beskattning, allmän värnplikt, ett stort militär-industriellt komplex.

De flesta människor idag skulle med lätthet påstå att den regering som leddes av Adolf Hitler på 30-talet var extrem och då avses inte bara deras rasideologi och judefrågan.

För detta är ju precis de värderingar som Amerika och för den delen de flesta västerländska demokratier idag anser vara helt godtagbara inslag i styret av ett land och dess befolkning. Varför anses det extremt när det gällde Nazi-Tyskland men helt acceptabelt i dagens samhällen?

Hur kan dessa politiska ekonomiska program vara Nationalsocialism i en tidsera men i en annan representera medborgerlig Frihet och ett Fritt näringsliv? Den underliggande filosofin bakom dessa välfärdsprogram är väl densamma, frågar sig Hornberger.

Därför är det så underligt att Libertarianer framställs som extremister idag när de vill göra sig av med dessa sociala program som nazisterna förespråkade på 30-talet.

Idag inbillas vi för allt vad maktetablissemangets tyger håller om att vi lever i den friaste och bästa av världar och det kan knappast bli bättre.

Därför menar han att problemet för vår tids hyllare av Nationalsocialism är så ofantligt mycket större då 30-talets tyska medborgare åtminstone visste att de levde i en NationalSocialistisk Stat. När folk vet att de är ofria finns det åtminstone hopp om att de skall slänga av sig sina bojor.

Därför finns även lösningen alltid nära till hands för dessa människor så fort det går överstyr eller felar med de Statliga åtgärdsprogrammen. Då ropar etablissemangets lobbygrupper på ännu mer och större statliga institutioner och ekonomiska tillskott för att inte låta fiendesidan få tolkningsföreträde.

För den som är det minsta PÅ i sociala eller politiska spörsmål borde dessa frågor ge upphov till visst huvudbry, menar Hornberger.

Frid vare över hans minne

Milton Friedman, 1912 – 2006. <<Läs mer här>>

Riktig Litteratur

———————————–

”Literature is not conformism, but dissent. Those authors who merely repeat what everybody approves and wants to hear are of no importance. What counts alone is the innovator, the dissenter, the harbinger of things unheard of, the man who rejects the traditional standards and aims at substituting new values and ideas for old ones. He is by necessity anti-authoritarian and anti-governmental, irreconcilably opposed to the immense majority of his contemporaries. He is precisely the author whose books the greater part of the public does not buy”

———————————–

– Ludwig von Mises, The Anti-Capitalistc Mentality, s. 52

Paradigmskifte inom klimatforskningen

Klimatologen Dr. Patrick J. Michaels vid University of Wisconsin-Madison har en annorlunda syn på det här med klimatet. En mer nyanserad syn. Han tycker också om miljön och vill värna den.

Måste vara en hemsk kille som inte odelat hyllar de anti-kapitalistiska miljöalarmisternas påståenden. Undrar vem han är köpt av? En sån kättares åsikter och teorier hittar förmodligen aldrig in i de välkammade, miljöreligiösa morgontvsofforna.

Han säger att de närmaste tio åren kommer kärnproblematiken inom forskningen att förändras. Forskarna kommer då istället att fråga sig varför jorden inte värmdes upp mer än den gjorde – inte att den värmdes upp.

Forskningen kommer även på sikt att gå över till att handla om den Robusta Jorden och inte längre handla om det moderiktiga forskningsfält som miljölobbyn nu i decennier försökt ympa in i oss om Den Känsliga Jorden.

Förändringar i klimatet och i jordens tillstånd är ett naturligt tillstånd. Själva villkoren för jordens existens stavas Förändring.

Att en samvetlös och i många stycken ignorant mediakår och självrättfärdigande parlamentariska socialister går hand i hand i klimatdebatten är en skamfläck vad gäller massmanipulation av skattebasen i samhället (medborgarna).

Dark Side Of The Enviros

Allting har en baksida. Så även Miljörörelsen. Fan tro’t. Dessa himmelens apostlar. Hur som helst, filmen Mine Your Own Business tar upp miljörörelsen till granskning.

Detta innebär samtidigt att den ger sig ut på farligt djupa vatten och kommer antagligen att beskjutas med allt upptänkligt miljö-konsensus-artilleri från alla håll … eller så kommer den bara att förtigas tills den sjunker in i tystnaden.

Det sistnämnda kan åtminstone bli dess öde i Sverige. Här är vi nämligen experter på att förtiga och frysa ut det som misshagar oss.

Debatt skall endast ske mellan redan kvalificerade och bekanta kandidater, gärna förutsägbara kändisar annars blir det för konstigt.

Något säger mig hur som helst att den inte kommer att uppmärksammas lika mycket som Al Gore’s pinsamma spektakel till film.

Angående den filmens budskap råder det ju gud bevars konsensus, så den går ju bra att visa och referera till i trygghet då den har sanktionerats av makten och etablissemanget. Det är bara att stämma in i hyllningskören. Halleluja!!!!!

Samtidigt är det inte förvånande att aktivister och deras handgångna politiker och tillika en journalistkår kan uppbåda sådana hyllningskörer med sin klimatalarmism då man får ta del av sådana här resultat från enkätundersökningar bland svenskarna.

God Natt Jord! ………….Suck!

Nullum crimen sine lege

Det här är riktigt tokigt och förmodligen är sista ordet inte sagt i den här soppan heller.

I nådens år 2002 passerade ett lagförslag i grekland som förbjöd ALLA former av elektroniska spel på offentliga platser. Tyvärr var de juridiska och praktiska implikationerna av lagens räckvidd större än så. De legala spåmännen i grekland anser dock att lagen strider mot konstitutionen.

Lagen togs fram för att förhindra illegalt spelande men de kastade ut ett alldeles för stort fisknät den här gången, sade en EU-representant. De som skulle komma att dras till galgbacken var bland annat internetcafé-ägare och ägare till datorspelsbutiker och folk i sina privata hem.

Det här bara ett litet exempel på hur politiker gärna tillfredsställer starka intressen eller om det egna partiets moraliska indignation i frågan är tillräckligt stor.

Här finns inga starka kapitalintressen att smeka på kinden, inga opinioner att hångla med eftersom alla greker är speltokiga.

I såna här moraliska stiltjen där saker och ting sköter sig självt (och där staten framför allt ser ännu en gratisinkomst gå dem om intet) kan Statens kontrollbehov ofta löpa amok som en herrelös bulldozer. Det är ett nytt område som ännu inte mutats in av teknokraternas kontroll- och regelflora. Då är de konstitutionella grundpelarna för medborgarnas och individens friheter inte starkare än torra kvistar i en gammal buske.

Lagstiftaren är ofta väldigt sen att se konsekvenserna av de lagar de stiftar…om deras TRO på det dom gör är tillräckligt stark. Man måste därför se det som Den Goda Viljans Tyranni då något annat betraktelsesätt inte ter sig möjligt i en värld av, till största delen, mentalt friska människor.

EU visade givetvis prov på sin omätliga visdom och viftade med röd flagg åt grekerna. De sa åt dem att släppa lagförslaget eller så släpar vi er (möjligen i håret) till domstol för att ni förhindrar den fria rörligheten av varor och tjänster. Tror ni grekerna lyssnade på Storebror?

”(The government’s) only ‘success’ so far was to harm the country’s international image and make an important percentage of the population into outlaws”, sade Christos Folias, grekisk ledamot i EU-parlamentet.

Hur saker och ting har löst sig upp till dags dato 2006 är inte helt lätt att leta reda på men om man skall tro vad tidningen The Register skriver den 25 September 2002 så verkar det som om lagmakarna fick krypa tillbaka till sina hålor.

<<Läs mer här>> , <<och här>> , <<och här>>

In the name of copyright – Kill The Internet!

Teknokraterna i Australien vill vara up-to-date med de nya trenderna angående copyright. Därför ligger det nu lagförslag vars innebörd i princip innebär att Internet blir förbjudet i Australien.

Google Inc. har lite synpunkter på det här:

”For example, one of the changes would effectively require search engines to ask permission of every web page they indexed. It’s one of those ”sounds good in theory” ideas that is ridiculous in practice, and would pretty much make it impossible to have a search engine in Australia. Google has submitted their own take on this law, explaining why it would push Australia into ”pre-internet” days.”

Att tokerierna har gått så här långt beror på att lagmakarna tillåtit sig att bli beroende av en enda problembeskrivare, menar Google.

Denna legislativa smitta har spridits till Australien från Europa då deras lagförslag ligger helt i linje med EU:s direktiv på området, allt för att tillmötesgå kapitalet och en anakronistisk form av distribution av underhållning till folket.

Måtte underhållningsindustrins drakar och deras handgångna gelikar aldrig sluta sprattla i kvicksanden.

Där slutet börjar

Tänkvärt skrivet av Peter Englund om filmen The Aviator som handlar om den mytomspunne mångsysslaren Howard Hughes. Det är inte en film om galenskap eller hur dold makt tar sitt uttryck, menar han, utan en film om gränslöshet och det extrema (ordet extrem härrör ur latinets ex terminis – bortom gränsen).

Hur obehagligt det än må vara för en förespråkare av klassisk liberalism och libertarianism att läsa Englunds hänvisningar till Schopenhauers tankar om vad som händer med den mentala hälsan när den fullständigt fria människan kan ge utlopp för minsta nyck så är det trots allt tänkvärt.

Det är väl inte helt och hållet dit Liberalismen strävar heller, det gräns- och tydligen hänsynslösa livet på randen till laglöshet och kaos.

Det är ju i mina ögon mest värnandet och vårdandet av de negativa friheterna som skall beaktas av den minimala Staten i den Liberala samhälsordningen och frivilligheten som grundförutsättning för all samverkan. Om demokratin har problem med det så är det ett skönhetsfel hos demokratin och inte hos Liberalismen.

I mina ögon är därför den skönaste passagen i filmen det offentliga utskottsförhöret som Hughes tvingas inställa sig till.

I den fullt genomförda liberala samhällsordningen finns inga oheliga allianser (Staten och Kapitalet, för att nu nämna en), inget valfläskande och dagtingande med etik och moral och vårdslöst slöseri med andras pengar i de heliga opinionernas och särintressenas namn.

Schopenhauer har visst en allegori där han gör en liknelse med atmosfärens sammanhållande tryck på våra kroppar som förhindrar den från att explodera precis som vår personlighet hålls ihop och ifrån galenskap genom motgångar, smärtor och andra personlighetsformande livserfarenheter.

Bristen på dessa personlighetsformande livserfarenheter och en omåttlig tillgång på pengar skulle alltså enligt Englund (och Schopenhauer) vara orsaken till Howard Hughes öde? Det får mig att undra en sak. Var inte hans mentalt sviktande hälsa där redan från början?

Jag förvånas över varför Englund inte nämner något om den mentalt instabile och hypokondriske Hughes. Det var väl det som gjorde mest intryck på mig i alla fall om varför han drog sig undan i avskild enslighet i decennier. Inte det som Englund i mitt tycke påstår, att han var en fullt frisk människa från början som förtärdes av blaséartat nihilistiskt dekadent överklassleverne styrt av hans fåfänga nycker som han bara var tvungen att tillfredställa likt en drogmissbrukare.

Karln mådde ju inte bra i sin mentala grundkonstitution. Det var väl en av de saker jag själv anser att filmen också ville förmedla och inte i huvudsak vad som händer med den omåttligt rika, gränslöst levande människan. Att spärra in sig på hotellets Presidentsvit är väl det närmaste man kan komma ett självtyglat och begränsat leverne. Inte speciellt gränslöst faktiskt.

Filmen är väl kanske snarare en sedelärande historia om vad som hände en visionär, nytänkare, dynamiker och pionjär…men sjuk man med för mycket pengar. Jag upplever det som att Englund vill ha det till att för mycket pengar som koncentreras hos en enda individ skapar såna som Howard Hughes.

Hmmm, njaaa och tjaaa…men, näää, så är det lyckligtvis inte. Och andra sidan går det kanske att läsa Englunds artikel på något annat sätt än vad jag gjort.

Ännu en klimatforskare hoppar av

Here we go again!

Så var det då dags igen för ännu en samvetstyngd och politiserad klimatforskare att sluta i Alarmistkören. Det är den franske socialisten, geofysikern och forskningsministern Claude Allegre. Medlem i både franska och amerikanska Academy of Science.

Den 21 september i år skrev han en artikel i franska L’express ”Niège du Kilimandjaro” där han redovisar sin nyfunna skepticism till klimatalamisternas politiserade propaganda om den påstått människoorsakade och därmed katastrofbetingade, eventuella klimatförändringen.

Kommer ni ihåg hur stort rabalder det var i media…inte!

Han säger till exempel: ”cause of climate change remains unknown”. Allegre visar också att mängden snö som fallit över Antarktis de senaste 30 åren varit jämn och stabil och kontinenten ökar faktiskt på sin ismassa.

Allegre var en av de många forskare som tidigare uttryckte sin oro angående MPGU (MänniskoPåverkad Global Uppvärmning). 1992 var han en av 1500 forskare som skrev på Varningen till Allmänheten om de förestående katastroferna mänskligheten skulle komma att uppleva om vi ”fortsätter som vi gör”.

Han har även på en mängd andra sätt varit en av de mest framstående klimatalamisterna. Hans avhopp kommer i en tid då temperaturen (hmmm…) på debatten har nått såna nivåer att folk som ifrågasätter klimatmodellernas korrekthet och profetiorna om domedagen likställs med förnekare av Holocaust.

NUREMBERG-STYLE TRIALS PROPOSED FOR GLOBAL WARMING SKEPTICS

Tidigare i år gick 60 forskare ut i en artikel till den kanadensiske premiärministern. Bland annat menar de att forskningsresultaten och den grund alarmisterna står på vittrar sönder under deras fötter allt eftersom forskningen utvecklas på området och blir mer och mer precis och säker i sina förutsägelser.

På 70-talet stod ju mänskligheten inför en katastrofal kallperiod. De 60 vetenskapmännen menar att forskningen och dess metoder har utvecklats betydligt sedan dess och fortsätter att göra så än idag.

Observational evidence does not support today’s computer climate models, so there is little reason to trust model predictions of the future…Significant [scientific] advances have been made since the [Kyoto] protocol was created, many of which are taking us away from a concern about increasing greenhouse gases. If, back in the mid-1990s, we knew what we know today about climate, Kyoto would almost certainly not exist, because we would have concluded it was not necessary”.

”[…]”Climate change is real” is a meaningless phrase used repeatedly by activists to convince the public that a climate catastrophe is looming and humanity is the cause. Neither of these fears is justified. Global climate changes all the time due to natural causes and the human impact still remains impossible to distinguish from this natural ”noise.”

Givetvis förstår jag att sådan här argumentation inte biter på människor som aldrig är beredda att ompröva sina åsikter och ställningstaganden här i livet, i synnerhet inte på ett så prestigefyllt område som klimatpolitik kommit att bli.

Utövande av makt, ideologin och konstruerandet av dubiösa, kvasivetenskapliga fakta för att kunna dänga sina politiska motsåndare i huvudet, s.k. debattdödare, är viktigare för dem än något annat. Förmodligen grundar sig allt detta i rädsla, bristande självförtroende och osäkerhet inför en dynamisk och föränderlig omvärld.

Såna människor rynkar hellre på näsan åt det nya, de tar hellre ett steg bakåt istället för att gå fram å titta av ren nyfikenhet, denna människotyp har en betingad reflex att säga nej angående det mesta de blir tillfrågade om.

Denna karaktärstyp skriver Virginia Postrel så bra om i sin bok ”Framtiden och dess fiender”. Det handlar om Stasister (teknokrater och byråkrater) och Dynamister (den kreativa och nyfikna människan).

Anledningen är att skrämselattityden ger Stasisters liv en mening och ett fotfäste i deras hindrande och bevaknade verksamhet gentemot Dynamister och den kreativa, nyfikna och utforskande delen av mänskligheten. Den del av mänskligheten som agerar och inte enbart reagerar…och moraliserar.

Sen går det ju att förklara det hela på ett ännu tydligare sätt; Klimatalarmism är en jävligt lukrativ business.