Miljörörelsen har lärt sig hur irrlärornas slipsten skall dras

Gösta Walin, professor emeritus i oceanografi och docent i teoretisk fysik, är inte imponerad av den ovetenskap som miljörelsens lobbygrupper säger sig representera när det gäller doktrinen om den antropogena klimatförändringen (människoorsakade).

Walins förklaring till hur sakernas tillstånd kommit att bli så tillskruvade som de är idag (religiösa övertoner är inte svåra att finna i debatten) visar han genom följande betraktelse:

”Från tid till annan dyker det upp nya symptom i massmedierna som anses ”bevisa” den pågående och förväntade uppvärmningen. Just nu är Arktis populärt. Isbjörnarna hotas, o s v. Det finns runt om på jorden förändringar, temporära eller bestående, som tyder på än det ena än det andra. Genom lämpligt urval kan man troliggöra vad som helst. Hur kommer det sig att doktrinen fått så enorm dominans?

I grova drag går det till så här. Vetenskapare levererar en hypotes som under normala betingelser skulle få leva som alla andra hypoteser, granskas, förkastas, modifieras eller kanske bekräftas. Men nu händer något annat. De prematura tankarna har fångats upp av ideologiska krafter, främst miljörörelsen som bedriver effektiv lobbyism. Massmedierna följer upp och sedan är det bara för politikerna att rätta in sig i ledet. Sanningen är därmed fastställd innan den vetenskapliga processen hunnit verka. De som vågar opponera blir idiotförklarade och/eller skällda för att vara köpta. De som framhärdar riskerar ställning, anslag, karriär och anseende. Det har förekommit att dissidenter liknas vid förintelseförnekare.

Det är inte första gången i historien något liknande inträffat. Vi lider fortfarande under de doktrinära hoten om förestående skogsdöd (surt regn) och havsdöd (kväveutsläpp). Här börjar sanningen krypa fram, men allmänheten lever fortfarande under dessa hotbilder.

I Sovjetunionen på 30-talet härjade Lysenkoismen. Felaktiga men politiskt gångbara idéer inom genetiken fångades upp av den rådande politiska strukturen och förvandlades till sanning. Det tog åtskilliga decennier att få bukt med eländet.”

…”Nu är läget ganska mörkt, klimathotet har utvecklats till försörjningsbas för miljörörelsen, en stor grupp forskare och en växande byråkrati. Politiker och diverse maktcentra har lärt sig att dra fördel av situationen. Mer överstatlighet, kärnkraft, bensinskatt m m motiveras frejdigt med klimatmoralism. Liksom den hysteriska kvävejakten får motivera allsköns dyrbara anläggningar ”för att rädda havet” så får jakten på koldioxid motivera övervakning, subventioner och skatter för att styra och skinna medborgarna. Klimatfrågan är en riktig kronjuvel för reglerings- och övervakningsfanatiska politiker och byråkrater.”

Sverige är speciellt

———————————-

”Vi har fostrats till att vara som folk. Makten har predikat kollektivet och förrått individen. Och nu står vi präktiga svenskar där med myten om kollektivets frälsande kraft i ådrorna och funderar på vilket individuellt projekt som skall rädda oss – och då väljer vi Friskis & Svettis. Sverige är en bur som längtar efter en fågel”.

———————————-

– Ulf Peter Hallberg

KlimatMyterna i sammanställning

Bloggen Moderna Myter har gjort oss alla en ypperlig tjänst genom att sammanställa en stor del av allt det du aldrig får höra i etablissemangsmedia – Klimatlänkar – Moderna Myter.

Det verkar vara en sida som kommer att växa allt eftersom det dyker upp mer nyheter, forskarrapporter och annat material om klimatet och mänsklighetens påstådda roll i det hela.

En sån här sida är till gagn för oss mer nyanserade skeptiker till den klimatalarmism som pumpas ut i media allt som oftast när den övriga eländesrapporteringen inte strömmar med förväntad kraft.

”…den blinning som väcker den lata oxe som Staten utgör”

Här kan du ta del av Dennis Töllborgs, juridikprofessor på Göteborgs Universitet, tankar och åsikter om vårt rättssytem och den ekonomiska och politiska maktelitens sökande efter vetenskaplig legitimitet.

Det är inte så det skall gå till i en välfungerande rättstat. Där skall man istället betrakta forskning och vetenskap som fria från maktens påtryckningar. Bristen på heder och ansvarstagande tycker han är tydlig på Universitetet i staden med lillebrorskomplex. Det handlar mycket om att se efter sitt eget och klia rätt rygg för att få pengar, menar Dennis Töllborg.

Tyvärr behövs det skakas fram alltför många av Töllborgs kaliber på många offentliga poster i dagens svenska samhälle. De flesta fria institutioner i samhället har idag befolkats av lättledda och kunskapstomma goddagspiltar som gläfser och slickar uppåt och gärna sparkar neråt mot oliktänkare.

Ingen hemma i Arvfurstens palats…eller?

Lisa Abramovicz tycker i senaste utskicket av Svensk Israel Information att det är smått skandalöst att det är så tyst från svenskt håll angående den horribla Förnekelsekonferensen i Tehran.

Hon skriver bland annat:

”EU, Finland, Tyskland, Frankrike, Schweiz, Italien, Vatikanstaten m.fl. har fördömt konferensen i hårda ordalag. Men från den svenska regeringen är det tyst. Varken statsminister Reinfeldt eller utrikesminister Bildt har uttalat sig. Minns ni när Carl Bildt blev utsedd till utrikesminister? Hur Bildt då hävdade – med rätta kan tilläggas – att Sverige ska agera mer i samklang med EUs utrikespolitik. Varför uttalar sig inte Bildt då i detta synnerligen viktiga principiella fall? Vad håller honom tillbaka?”

Förmodar att regeringen har fullt upp med att skruva ihop en historia som kan lägga a-kasseförändringen i medieskugga. Det kan vara den historia som det står att läsa om idag i SvD angående utförsäljningen av ett flertal statliga bolag.

När borgarnas teknokrater har fullt upp med att göra revolution inom den svenska förvaltningen och därmed peka finger åt och skriva socialisterna på näsan förstår man att de lätt glömmer såna struntsaker som att det är på sin plats att markera internationellt det totalt förkastliga i att Iran ständigt och vid upprepade tillfällen hotar en medlem av FN med utplåning och andra lömska hot om total Förintelse.

Apropå världens äldsta yrke

————————

It has been said that politics is the second oldest profession.

I have learned that it bears a striking resemblance to the first.

————————

— Ronald Reagan

Världens verkliga tillstånd och varför vi inte behöver den marknadsfientliga miljörörelsens dolda agenda

”The Skeptical Environmentalist” heter en bok som kom ut för några år sedan. Björn Lomborg heter dansken som har skrivit den. Han var också med i Greenpeace ett tag.

Upprinnelsen till boken kom sig av att Björn Lomborg läste en artikel i Wired Magazine av den Högerinriktade Domedagsslaktaren och Professorn i Business Adminstration vid Universitetet i Maryland, Julian Simon, där han menade att tillståndet i världen är Gott.

Detta ville Lomborg motbevisa så han tog sina studenter till hjälp och kom fram till liknande för att inte säga samma resultat som Professor Simon om det generella tillståndet för miljön, klimatet och världens befolkning i stort.

Den korta summeringen är att det går hela tiden går framåt i den meningen att allt blir bättre och bättre, sakta men säkert. För sakta enligt en del som hävdar att det går framåt trots all försvårande, socialistinspirerade och äganderättshämmande Teknokratbyråkrati.

Alla indikatorer pekar på att utvecklingen går framåt och inte bakåt. I boken sammanfattar Lomborg så här:

”The very message of the book,” Lomborg concludes, is that ”children born today — in both the industrialized world and the developing countries — will live longer and be healthier, they will get more food, a better education, a higher standard of living, more leisure time and far more possibilities — without the global environment being destroyed. And that is a beautiful world.”

Med en sån prognos krävs det enbart kryptosocialistiska miljömuppar för att skjuta den i sank.