Go, Borat go!

Jaha, vad ska man säga om det här då?

Hollywood, eller Spielberg verkar det mer som, gör vad han kan för att få folk att gå och rösta i största allmänhet, eller?

Jag är ju så miljöskadad att jag tycker att Puff Daddy sätter nageln rätt på citronen. Eller så kan man säga att Borat är den som lägger an det mest politiskt filosofiska perspektivet.

– via jan Kallberg

Upplyst, belyst och genomskådad

[…] the researchers report that respondents who are better-informed about global warming “both feel less personally responsible for global warming, and also show less concern for global warming.” […]

Detta skriver John Tierny på New York Times. Studier har visat att ju mer folk får veta och ju bättre informerade dom är om vad Global Uppvärmning verkligen betyder och innebär och får för följder, både vetenskapligt och politiskt, så visar det sig att folk anser sig mindre personligen ansvariga för den påstådda uppvärmningen och bryr sig ännu mindre om den…och alla dom som skriker sig hesa om att drastiska åtgärder måste till omedelbart. Pyttsan!

Men det bästa med artikeln är nog ändå den välinformerade läsare som skriver:

Ahem, well, maybe the people who actually informed themselves about global warming came to the conclusion that we are dealing with a perfectly natural phenomenon that has been occurring on and off for millions of years. And people who have come to this common sense conclusion have enough trust in scientists to overcome the current (politically, not scientifically motivated) hype and focus on the really important problems we face nowadays, like for example the shortage of clean drinking water in vast areas of the world.

Eller signaturen Brian som skriver att alla påståenden om Mänskligt Orsakad Global Uppvärmning (AGW) är en bluff:

[…] The people who know the most about global warming aren’t concerned because they know it’s not man made and is part of a natural cycle. The people who trust scientists trust it when they say there is no proof and little evidence supporting the notion that humans are causing global warming on a catastrophic scale. They probably don’t trust the media when they repeat the psuedo-science hype over and over.

The supposed “scientific concensus” does not exist. The climate models supporting AGW are contrived and don’t match observations. Not one global warming proponent predicted the current cold weather, yet it fits well into models where the sun and the ocean cycles are assumed to be the main driver of climate change.

Anthropologic Global Warming is a hoax and the more informed people are about the real science, the more they understand that to be the case.

I would also predict people are getting tired of the obvious nonsense being blamed on global warming day after day. A recent earthquake has even been blamed on global warming. Get real.

Kontrapunkter

I den politiserade vetenskapens förvirrande mörker finns små strimmor av hopp och ljus bestående av objektivitet och kritiskt granskande och viljan till att höra den andra sidans åsikter.

Det sägs att oavsett vilka politiska uppfattningar, eller vetenskapliga, som än finns eller än växer fram så har dom eller så kommer dom strax att mötas av sin kontrapunkt, alltså att utsättas för kritik på ett eller annat sätt.

Vetenskaplig samstämmighet är onaturligt och osunt och ett tydligt tecken på att nåt är allvarligt fel. Det är bara i politiken vi hittar begrepp som konsensus och samstämmighet.

Därför är det skönt med till exempel Internet där man kan ta del av Climate Debate Daily och försöka bilda sig en uppfattning om vad den ständiga käpphästen och debattdödande begreppet ”konsensus” i vetenskapen egentligen har för berättigande och värderingsdjup.

Man lär sig snart att det är en viss typ av forskare och mediadebattörer och politiker som använder sig av det begreppet.

Men att en sån ödmjuk gest till objektiv information som Climate Debate Daily skulle ställas till förfogande av dessa forskare, debattörer och politiker för folk att bilda sig en uppfattning kan man vara 100%-igt säker på att de aldrig skulle göra.

Dessa människor vill istället piska in uppfattningar, sen letar de fram den forkare och den debattör som passar.

Klimat- och miljölarmens anhängare

Det här är riktigt sorgligt, för det gränsar till lyteskomik.

Samtidigt är det viktigt att hålla fram ett tvärsnitt av folket bakom alla vittomfattande, fina och politiskt korrekta paroller som kastas omkring i det allt snurrigare debattbruset.

Jag kommer osökt att tänka på Ingmar Bergmans Sjunde Inseglet och de ojande och stönande och självspäkande Flagellanterna som drar land och rike runt och gisslar sig själva för att göra bot och bättring och vara androm till varnagel om att undergången och Guds straff är nära.

Somligt och somliga lär aldrig förändras. Det här är dock inget nytt. Rousseau var väl först med sitt romantiska anti-upplysningspladder om att vi skulle tillbaka till naturen.

Överdrifterna avslöjar Klimat- och miljöprofeterna

Klimatprofeterna växer som svampar ur jorden numera. De ropar högt om katastrofens nära förestående. Den sista ropar högre än den nyss föregående.

Deras planer på lösningar är ohemula, enorma och helhetsomfattande så att man blir andfådd av att läsa alltihop.

Det talas ofta med avslöjande osäkra begrepp som ”de flesta forskarna anser…”, ”konsensus lutar allt mer åt…” etc, det är det säkraste tecknet på att de spekulerar vilt enbart för att få synas i media med sina Peter-och-Vargen-varningar.

De visar också att de gör skäl för sina statliga forskningsanslag genom att med jämna mellanrum skriva pressmeddelanden om deras nya rön. Media flockas givetvis som flugor till socker.

Media är idag ett verktyg för att påverka folket inte ett folkets granskningsverktyg mot makten. Journalisternas gamla hederliga uppdrag att vara en nål i ögat på Makten frångås med varje vecka vi lägger bakom oss.

Glöm aldrig bort att media lever på att skriva om och varna oss för allt ifrån små vardagligt pikanta (o)trevligheter till enorma globala katastrofer, vare sig det sker i himmelen eller så ock på jorden, allt under förevändningen att det ligger i allmänhetens intresse.

Tyvärr har det gått så långt att den här trestegsraketen forskare – media – politiker har blivit en självgenererande hydra av katastrofnyheter att manipulera oss medborgare med. Det handlar inte om konspirationer utan om masshysteri och mänskligt flockbeteende och överdriven auktoritetstro.

A Global Warming Primer

Har du fortfarande svårt att hålla isär alla katastrofbegrepp som ivriga, engagerade och välmenande klimathumanister och miljövänner svänger sig med i Radio, TV och Tidningar?

Du kan sluta oroa dig. Hos Walter E. Williams kan du ta del av lite grundläggande fakta.

Det här är fakta som är objektiv och inte subjektivt (vänster)politiserad (och oftast friserad) för att knuffa dig och dina åsikter i en speciell riktning. Dokumentet har sammanställts av National Center For Policy Analysis.

Vad du kommer att märka är att alla de vanligaste käpphästarna som ivriga miljödebattörer och gröna politiska lobbyister strör omkring sig likt frön om vårsådden punkteras ett efter ett. Några exempel:

While ice has melted at the edges and thinned in other locations on Greenland and Antarctica, much of their interiors have thickened due in part to increased annual snowpack. Estimates of the net effect range from ice gains to ice losses. At most, ice loss in the two regions since 1993 has contributed 0.8 mm to annual sea level rise per year—a rate that would total 3 inches by 2100.

Får man lov att säga; ett exempel på s.k. direktvärmande fakta. Bara för att den var så bra så avslutar vi med den här:

Sea levels have risen since the Earth began to come out of the last ice age. However, the rate of sea level rise since 1961, less than two-sixteenths of an inch annually, is far lower than the historic average.

En kommentar ur folkdjupet

I tidningen Privata Affärer kan man ta del av kommentarerna till Annika Creutzers artikel ”Vi kan lära av historien”. Där formulerar sig bland annat signaturen ”svenne” tänkvärt:

Det borde finnas ett statligt krav på att bankens räntemarginal inte får överstiga en viss procentsats. Detta för att staten vill skydda ”sina kunder”=skattebetalarna. Varför ge bankerna möjlighet att rensa kundernas plånböcker? Det klarar ju staten själva så galant. Då hade det blivit mindre fallskärmar och bonuspaketen till jul hade haft smalare sidenband.

En tanke som med all säkerhet aldrig försvävat våra svenska Goda Makthavare. Att krama skattemedel, avgifter och tullar och allsköns andra avgifter ur den arbetande delen av den svenska befolkningen är dem ett alldeles för bekvämt och sant nöje för att de skall börja tänka på att det faktiskt är andras pengar de beordrar in och sen slänger omdömeslöst omkring sig.

Det är inte utan att man tycker det borde finnas en Anna Skipper för överviktiga och feta Stater också.

Mr Creosote finner jag lämplig att få utgöra sinnebilden för den moderna välfärdsstaten, alltid mer, aldrig nog:

Hamiltons förbannelse över Amerika (och världen)

What all this frantic Hamilton idolatry demonstrates is how the myth of Alexander Hamilton is the ideological cornerstone of the American system of crony capitalism financed by a huge public debt and legalized counterfeiting through central banking. It is this system that is the real cause of the current economic crisis — contrary to the false proclamations issued by Forbes.com and the Wall Street Journal.

Efter mer än 200 år gäckar Alexander Hamiltons Statsintervenerande merkantilistiska skugga fortfarande världen. Idag ser vi ännu en gång verkningarna av det ekonomiska system han märkligt nog ville importera från, i grundarfädernas tycke, de korrupta imperialistiska britterna och Kung George III.

Det är en kort beskrivning av Thomas DiLorenzo artikel ”The Founding Father of Crony Capitalism” och den svidande kritik han där framför till dom (Forbes och WSJ et al.) som idag envist och trotsigt fortsätter att hylla Hamiltons (britternas) merkantilism, trots detta ekonomiska systems skadeverkningar för samhället och för vanligt folk.

Alexander Hamilton (1757 – 1804) är en av de amerikanska s.k. The Founding Fathers. Han var en med dagens mått synnerligen ambitiös man som var både politisk filosof, advokat, ekonom och, ja, finansminister (Secretary of The Treasury) får man väl säga.

Hamilton var en av de personer under grundartiden som ville införa det brittiska merkantilistiska och imperialistiska styressättet till amerika. Hyckleriet i det hela ligger i att samma grundarfäder startade en revolution mot Britterna just på grund av merkantilismen och dess korruption och nära samröre med makten.

Grundarfäderna gillade inte att vara på den betalande sidan i det merkantilistiska systemet (som kolonier i det brittiska imperiet) men sen när brytningen med Kung George III och den brittiska merkantilismen var ett faktum efter revolutionen var det plötsligt skönt att vara på den sida som fick betalt. Då passade britternas ekonomiska system och styressätt som hand i handske.

Hamiltonian mercantilism is essentially the economic and political system that Americans have lived under for several generations now: a king-like president who rules through ”executive orders” and disregards any and all constitutional constraints on his powers; state governments that are mere puppets of the central government; corporate welfare run amok, especially in light of the most recent outrage, the Wall Street Plutocrat Bailout Bill; a $10 trillion national debt ($70 trillion if one counts the government’s unfunded liabilities); a perpetual boom-and-bust cycle caused by the Wizard of Oz–like central planners at the Fed; constant military aggression around the world that only seems to benefit defense contractors and other beneficiaries of the warfare state; and more than half of the population bribed with subsidies of every kind imaginable to support the never-ending growth of the state. This is Hamilton’s curse on America — a curse that must be exorcized if there is to be any hope of resurrecting American freedom and prosperity.

Skillnaden mellan älskog och våldtäkt

Liberals love to say things like, “We’re just asking everyone to pay their fair share.” But government is not about asking. It is about telling. The difference is fundamental. It is the difference between making love and being raped, between working for a living and being a slave. The Internal Revenue service is not asking anybody to do anything. It confiscates your assets and puts you behind bars if you don’t pay.

— — —

– Thomas Sowell

[(Social)liberaler tycker om att säga saker som, ”Vi tycker bara att alla ska bidra rättvist med sin del”. Men Regerande handlar inte om att be om tillåtelse. Det handlar om ge order. Skillnaden är fundamental. Det är skillnaden mellan att älska och att bli våldtagen, mellan att arbeta för sitt uppehälle istället för att vara en slav. Skatteverket frågar inte om nån vill göra nåt. De konfiskerar dina tillgångar å sätter dig bakom galler om du inte betalar.]

Tacka maskinerna för ditt liv

[…] There is also an absolute sense in wich machines may be said to have enormously increased the number of jobs. The population of the world today is four times as great as in the middle of the eighteenth century, before the Industrial Revolution had got well under way. Machines may be said to have given birth to this increased population; for without the machines, the world would not have been able to support it. Three out of every fourth of us, therefore, may be said to owe not only our jobs but our very lives to machines. […]

— — —

– Henry Hazlitt, Economics In One Lesson (The Shortest Way To Understand Basic Economics)

[…] Där finns dessutom en absolut känsla av att maskiner kan sägas ha ökat mängden jobb alldeles enormt. Världens befolkning är idag fyra gånger större än den var under mitten av 1700-talet, före den industriella revolutionen tagit sin ordentliga början. Man kan mycket väl påstå att maskinerna givit upphov till den här ökade befolkningen, för utan maskiner, så hade världen aldrig varit kapabel att försörja den. Tre av fyra personer kan därför sägas ha sitt jobb och sitt liv att tacka maskinerna för. […]

Stjälpa, sen hjälpa

You cannot strengthen the weak by weakening the strong. You cannot help the wage earner by pulling down the wage payer. You cannot help the poor by destroying the rich. You cannot help men permanently by doing for them what they could and should do for themselves.

— — —

John Henry Boetker

[Du kan inte stärka den svage genom att försvaga den starke. Du kan inte hjälpa löntagaren genom att rasera för arbetsgivaren. Du kan inte hjälpa den fattige genom att förgöra de rika. Du kan inte hjälpa en människa permanent genom att göra för dem det dom borde och ska göra för sig själva.]

Skriet från Vänster

The whole gospel of Karl Marx can be summed up in a single sentence: Hate the man who is better off than you are. Never under any circumstances admit that his success may be due to his own efforts, to the productive contribution he has made to the whole community. Always attribute his success to the exploitation, the cheating, the more or less open robbery of others. Never under any circumstances admit that your own failure may be owing to your own weakness, or that the failure of anyone else may be due to his own defects – his laziness, incompetence, improvidence, or stupidity.

— — —

Henry Hazlitt

[Karl Marx glada budskap kan sammanfattas i en enda mening: Avsky den person som har det bättre än du. Erkänn aldrig under några omständigheter att hennes framgång och bidrag till samhället i stort skulle kunna bero på hennes egna ansträngningar. Stämpla alltid hennes framgång som beroende av exploatering, fusk och mer eller mindre ett rån av folk. Medge aldrig att ditt eget misslyckande kan ha nåt som helst med din egen svaghet att göra, eller att någon annans misslyckande kan bero på deras egna fel och brister – hennes lathet, inkompetens,] oförsiktighet eller dumhet.

Och nu, tillbaka till verkligheten…

— —

via The Livefeed

The Next Great Depression

Most commentators think this takeover of Fannie and Freddie was the right thing to do: unfortunate, but necessary to prevent a financial crisis. This is all wrongheaded.

It might delay a financial crisis, but it only makes the overall economic crisis even worse. History has well demonstrated that government intervention only lengthens the economic crisis and increases its overall cost. Just ask the Japanese about their experience.

Given the extraordinary nature of interventions that have been taken so far and the precedents that have been set, we have all the makings of the next great depression.

—-

Mark Thornton i artikeln ”How To Avoid Another Depression”.

Konsten att lära sig fiska

Be fearful when others are greedy, and greedy when others are fearful

Warren Buffet

– – –

Via Carpe Diem och inspiration från Davids aktieblogg

Skrattet och glömskans politik

Att rösta på Obama och Statsintervenerande politik i Keynesiansk anda i det här skedet för att man är upprörd på Kapitalismen och De Fria Marknadskrafterna, och tror att det är dom som är orsak till det hela är som att pinka i byxorna, det är varmt och skönt i början men sen blir det kallt och obehagligt.

Men vem behöver planera och se in i framtiden mer än 4 år nu för tiden. Kortsiktig Statskapitalism är ju modellen

Den dag Staten lär sig reglerna, att den inte skall vara aktör utan mer agera som överseende domare med tydliga och klara spelregler, den dagen har människor i alla länder vunnit nåt mycket värdefullt.

Då har det återbördats som länge varit fråntaget dem.

Keynesianismens ständiga dikeskörningar

Prästens lilla kråka skulle ut å åka, ingen hade han som körde, än slank han dit, å än… Nja, fattar driften, va?

Det är rätt intressant att surfa runt å försöka hitta funderingar hos olika bedömare kring vad som orsakat den här senaste krisrundan och vad som kommer att orsaka alla dom kriser vi kommer att se i framtiden om bara nya varianter på samma slags medicin skall användas mot det gamla botemedlet (regleringar, regleringar, regleringar) som användes för att städa upp och ”rätta till” efter den förra ekonomiska oredan, osv, m.m, etc.

Nedan citerar jag ett i mitt tycke klockrent diskussionsinlägg som jag hittade på en av Google Finance’s diskussionsgrupper:

Keynesian economic theories lead to no other place than exactly where we’re at. However, Keynes did not exist in a vacuum. His theories are a direct result of the times in which he lived, and the times in whichhe lived, particularly among the American political and social elite in the Northeastern U.S. who had all of the political, social and economic power at the time, believed that socialism was a Very Good Thing.

Of course, the social elites in America also believed that as a matter of breeding, only they knew how to properly take care of the masses. (sound familiar?) Keynes was playing to an audience who already wanted to believe…and who would also retain their power once his theories were put into practice.

But to know any of that, you have to know much more about history than what you learned during that history credit you took in college or at university. Hell, most history majors don’t know this stuff. Had there been no Keynes, there had been no FDR. w/o FDR, no ‘war on poverty’ by Johnson and no CRA by Carter.

 […] With Keynes, you have social security and welfare programs, citizens and businesses depending on government handouts and government programs, and ever higher levels of taxation.

With Keynes you lose ever more of your basic rights and freedoms as guaranteed in the Constitution. The economic theory becomes the culture. The economic theory becomes the politics and the policies and the fabric, the very backbone of society. With the advent of Keynes, politics has taken several long steps to the left over the last few decades.

Everything about present day American society has been shaped by Keynesian economics. Moral hazards, political and corporate corruption, education, entertainment, bread and circuses, everything is shaped by it. Today, whether the pundits and traders realize it or not, the narrative they are promoting is that only Keynes can fix what Keynes broke…which is patently absurd.

Inlägg av warren.bonest…@gmail.com i diskussionsgruppen Dow Jones Industrial Average Index – ”Students of the Austrian School (Mises)”.

Cocktailpartyn och andra banaliteter

Daniel J. Mitchell, på Cato Institute tycker att G7-ledarna skulle stannat kvar på sina cocktailpartyn och fortsatt med sina diplomatiska banaliteter istället för att rädda sina banker.

Deras så kallade koordinerade åtgärder som förhandlades fram riskerar bara att sprida sig eftersom ett misstag nu i en nation kan sprida sig över hela världen, säger Mitchell.

On Stage: Hyneman and Savage

För att förklara skillnaden mellan en GPU (Grafikprocessor) och en CPU (vanlig Processor)  tar The Mythbuster Boys hjälp av Mona Lisa och en robot…och en ännu större ROBOT.

Det hela utspelade sig på NVision 08, grafikkorttillverkaren NVidias egenregisserade IT-mässa-konvent-jippo.

Obligatorisk rösträtt i USA

Apropå det förestående valet i USA hittade jag en gammal artikel av John W. DeanFindLaw (tidigare rådgivare till President Nixon och PuppetMaster i Watergateaffären) som frågade sig, 2003, om inte obligatorisk rösträtt borde införas i USA.

Jämfört med övriga västländer ser det liksom inte bra ut med de röstetal USA har jämfört med storleken på sin befolkning. (United States of Apathy…)

John W. Dean visar på några jämförelsetal som var aktuella 2003 när han skrev artikeln ”Is It Time To Consider Mandatory Voting Laws?”. Har något förändrats sen dess? Vi lär se samma röstskolk i det här valet också:

There are approximately 186 million eligible voters in the United States (that is, citizens over eighteen years of age without a disqualification such as a felony conviction). Of that number, only 130 million – about seventy percent – are registered to vote. And only some of those actually do. According to the latest available reports, 111 million people voted in the last presidential election, and of all elections, presidential elections get the best turnout.

This is a national disgrace. With each new generation, it gets worse. Reluctantly, I’m coming to the conclusion that there is only one solution: mandatory voting laws.

USA:s röstetal är till och med sämre än Zambias och dom ligger på 140:e plats i ranking.

[…] the fact that 75 million people in the United States are using the roads, sending their kids to schools, and enjoying the protection of firemen, policemen, and the armed forces, but not voting is a serious problem. It is not merely a failure of citizens, it is also a failure of government.

Varför röstar då inte amerikanen, enligt Dean?

Ask non-voters why they don’t vote, and you get lots of excuses – generally poor ones. Standard refrains include that the ballots and issues are complex and confusing, that it’s not convenient, that the person didn’t register in time, or that the person didn’t like any of the candidates. […]

När han följde valet 2000 och tittade närmare på anledningarna till varför så många inte röstar insåg han att många resonerar enligt principen att det inte ligger i deras självintresse.

If there is nothing in it for them, why bother? Most voters likely have never considered the need to perpetuate – and, indeed, probably couldn’t care less about, the social contract.

På samma sätt som med skatteuttaget, menar därför Dean, att man borde göra röstförfarandet obligatoriskt.

Why not treat voting the same way? Government cannot operate without tax dollars, and government should not operate without the consent of the governed, as expressed by their votes.

Dean fortsätter att leta fördelar för obligatorisk rösträtt i jämförelser med andra länder och frågar även om inte röstobligatoriet borde göras till grundlag.

Han anser på sitt speciella vis att röstande medborgare blir bättre medborgare, avseende deltagandegrad i samhället, avseende allt i från att gå i kyrkan till att arbeta i frivilligorganisationer. Ja, ja, det må vara hur det vill med det.

Hur som helst, USA borde ta och pimpa upp sina röstlagar och damma av villkoren för vem som är röstberättigad. Sen får man nog ta och lägga ett rätt stort ansvar på de röstskolkande amerikanerna också.

Jag säger inte att jag inte förstår röstskolkarna, men om du som medborgare bara ser minsta lilla möjlighet att minska galenskapen i det styre vi utsätts för så är mycket vunnet.

Uppdatering 081018:

(Med tanke på John W. Dean inser jag också vikten av att alltid kontrollera avsändaren i ett politiskt budskap, även ett till synes så ädelt förslag som att lagstifta röstandet.)

Austrian School of Economics och Anti-ekonomins kris

Som brukligt är i olika former av kriser så passar kritiker och opposition på att visa hur rätt de hade och hur fel allt är med det rådande och Vad-var-det-vi-sa?

Det är bara det att den nuvarande krisen visar pinsamt tydligt hur dålig vänstern är på att förstå ekonomi och vad de väljer att bortse ifrån när deras egna intervenerande (klåfingriga) recept och regleringar används i ekonomin.

Den världsomspännade ekonomiska krisen vi ser nu måste tillskrivas statligt intervenerande, politisk inkompetens och övertro på anti-ekonomi (vidskepelse), allt med ett skimmer av kvasi-fascism/socialism över sig.

Så säger Andrew Joseph SettanniUseless Knowledge där han ger sin syn på de bakomliggande orsakerna och hur allt skall/bör rättas till. Han visar på de vanligaste stereotyperna som prånglas ut av anti-ekonomins (krämarkapitalisterna) förespråkare.

Vänstern har ett och annat otalt med dessa krämare eftersom det är deras Kära Ledare som möblerat och understött den Ekonomiska verkligheten allt sedan tiden för The Great Depression fram till våra dagar med Carter, Clinton och Obamas (ACORN). Enligt Settanni är sambanden tydligare än de flesta på vänsterkanten vill erkänna:

Wall Street represents the epitome of Capitalism, so it is not so surprising that the government desires to help the Capitalists with the Bailout Bill.

Österrike-skolan, menar Settanni, har en helt annan syn på sakernas tillstånd vad det gäller till exempel de allra vanligaste vanföreställningarna kring det vi kallar Konjunkturcykler. Några sådana finns helt enkelt inte i en fungerande marknadsekonomi. De framställs ju ofta som naturliga skönhetsfel inom det kapitalistiska systemet som måste friseras (regleras) av politikerna för att det skall fungera. Jo,tack!

Kapitalism i dess nuvarande form, av Settanni definierad som Statsintervenerande Kapitalism, var det som fallerade, inte fri marknadsekonomi à la Österrike-skolan.

Detta görs det få försök att förklara för vanligt folk. Snarare är det tvärtom, massvis av möda läggs på att peka på bristerna och de alltid annalkande farorna med Den Nyliberala Ekonomins Fria Marknader och dess hemska Kapitalism.

Inget kunde vara mer fel. Människornas värsta vän är de politiker som nu försöker ställa i ordning sin egen oreda…ännu en gång.

Så därför kommer vi återigen, säger Settanni, att se de vanliga regleringsmedicinerna föras fram som förslag på lösningar för att hantera dessa regeringsframkallade kriser. Fler doser av samma gamla regleringsgift.

Men om nu alla ekonomer och politiker verkligen är så smarta och kloka och välbehövliga för oss medborgare som hävdas i debatten, så borde de sett den här krisen komma vältrandes vid horisonten.

De förmenta experter som påstår att den här krisen är en olycka, ljuger, säger Settanni. Ord och begrepp som dyker upp i tankarna är grövsta formen av statligt initierad korruption.

Här ett urval av tänkvärdheter från Settanni:

Instead of using actual, market-related mechanisms to help with the government-created economic crisis such as not interfering in the market by, for at least two years, suspending all corporate taxation and all capital gains taxes, the government, however, will not simply raise the bridge; it will lower the river of debt by enhanced attempts at manipulating economic conditions that, in fact, had infamously called this unnecessary crisis into existence – this will instead be done by using various kinds of quasi-fascist/socialist interventionist schemes that will, consequently, greatly deform and vilely distort requisite market economics; to sort of use the old but valid proverb, the asserted cure will prove much worse than the purported disease.

The American government will, whether directly or indirectly, portray the situation as having mainly been caused by a cabal of greedy businessmen on Wall Street, which is partly true/partly false; it is true that many politicians, from both major political parties, had facilitated acts of enormous greed by those businessmen and allied bureaucrats (often indistinguishable types) who had, logically and willingly, reciprocated by financially contributing to the political campaigns of their patrons.

This is surely typical of the true workings of capitalism, moreover, and diametrically opposed to the mechanism known as actual freemarket economics, which abhors such improper interference with the proper workings of the market economy, according to the ASE (Austrian School of Economics).

Och som lite kuriosa kan vi se vad Sveriges Vise Finansminister och hans husse har för sig på sin lilla kant i världen. Det gäller att veta när man skall rätta in sig i ledet och när man inte skall göra det.

Nobelpriset i ett annat Universum

Ted Gioia på Great Books Guide funderar lite kring Nobelpriset…om det delades ut i ett annat universum, under helt andra premisser. Inga konstiga premisser bara lite annorlunda mot vad de är nu om man ser till statstiken.

Ted Gioia tänker enligt följande:

Imagine a world in which such honors are exempt from pettiness, politics and tokenism. Imagine a Nobel Prize in which the contributions of Proust, Kafka, Nabokov and Joyce are not forgotten. Imagine a Nobel Prize in Literature in which genre writers have a chance. Imagine a Nobel Prize in Literature that doesn’t bend over backward to exclude native born U.S. writers (only three honored during the last 52 years!).

Förmodar att några retar sig på att det kulturimperialistiska USA allt som oftast sopar hem Nobelpris efter Nobelpris i alla andra grenar, säger vetenskapsgrenar, och får lov att vara nöjda med det. I den finare, icke-insulära, litteraturen har de ingenting att göra.

The Experience of Lala-land or The Difficulties to Focus When You’re Having a Stroke

Hjärnan eller egentligen rättare sagt våra två hjärnhalvor (de är helt och hållet separerade från varandra) är två komplexa och oerhört förunderliga saker som har sin boning i vår knopp. Ena halvan är rationell, planerande och logisk medans andra halvan är laid-back, cool och fundersam. Typ.

Det verkar vara som upplagt för konflikt. Och precis som Jill Bolte Taylor berättar på ett TED seminarium om sina upplevelser för dryga åtta år sedan när hon hade sin stroke så blir det också konflikt emellanåt.

Det här är en berättelse som är både spännande, rörande och rolig på samma gång.

—-

Det är med hjärnan som med datorer, man ska inte förvånas över att de går sönder och att det blir fel och tokigt ibland. Det mest förvånande är att det fungerar så otroligt bra som det gör i de flesta fall.

Djur har också männskor’s känslor, …

En alldeles lysande liten videosnutt av Julien Bocabeille.

– via Scooter Scoop

Stackars Alfred

Nobelpriskommittéen i litteratur gjorde det igen. Läs Kurranz betraktelse och se det uppenbara torna upp sig framför dig.

Borde det inte vara på sin plats att upprätta en kommittée snart för värnandet av Alfred Nobels korrekta minne? Anade han att hans pengar skulle komma att delas ut på det här sättet, tro? Knappast.

…åsså tar vi refrängen, igen då!

Lars Ohly är ännu en av de som sitter inne med tvärsäkra uttalanden och prognoser om de lättöverkomliga helhetslösningarna i vår värld. I synnerhet nu i den globala bank- och bolånekrisens dagar.

På Svenska Dagbladet tillåts han breda ut sig och predika om statens vikt (orsaken till nuvarande krisen) för att kunna ha ett fungerande samhälle. Det är tydligt att han är desperat och famlar efter lättköpta slagord för att misskreditera…Nyliberaler.

Han verkar inte begripa att det är statlig socialistinspirerad regleringspolitik som ställt till hela krisen. Men han gör som det är brukligt i dessa kretsar, han smetar sin älskade -isms alla misslyckanden på alla andra.

Just nu behövs kanske Staten i ett övergångsskede för uppstädandet av den oreda den ställt till med. Har man skitat ner så får man för i banne mig oxå se till att samla upp skiten å göra rent. Men sen kanske det hellre vore på sin plats att sätta sig ner och se vad som kan göras för att istället sätta strypkoppel på den klåfingriga Staten.

Men sånt bryr sig inte statskramare av Ohlys sort sig om. Där finns alltid nån annan att vältra över notan på. Det finns alltid nån annan som har pengar man kan ta i från. Det finns alltid någon annan som är skyldig när grunden och jordmånen och frukterna för det lysande samhällsreceptets ingredienser inte är lika rika eller flödar lika ymnigt längre.

Skapandet av resurserna verkar vara något okänt för Ohly. Alltså det resursskapande som han vill ösa ur med bidragshåven…för att vinna politisk gunst.

Hans politik vill inte skapa fria människor och medborgare. Hans politik syftar till att göra dig beroende och han vill konservera dig i din samhällsklass och i ditt lilla ekonomiska intervall så att du kan utnyttjas som ett levande exempel på högerns, de konservativas och Nyliberalers, kalla och cyniska och ensidiga penningpolitik som bara räknar statistik och aldrig ser människorna bakom alla siffror.

Tomma tunnor skramlar högst, som bekant.

—-

Efter denna läsning vill jag även påpeka att detta perspektiv också är av allra största vikt.

Årets foliehatt går till…

Horace Engdahl, Svenska Akademins ständige sekreterare.

På känt vänsterkulturellt manér har han uttalat sig tvärsäkert, förnumstigt och fisförnämt om engelskspråkig litteratur och då i synnerhet, givetvis, den Nord-Amerikanska och därmed även i förlängningen den Brittiska.

Han tror väl att han kan skydda sig mot kulturimperialisterna och deras litteratur genom att baktala den.

Han hävdade i en kommentar till Associated Press förra veckan att deras litteratur är för insulär och isolerad och att de inte hänger med i det övriga (europeiska) samtalet…i världen eller saaaalooongerna heter det väl. Man tar sig för pannan.

Engdahl deklarerar följande:

There is powerful literature in all big cultures, but you can’t get away from the fact that Europe still is the centre of the literary world…not the United States. The US is too isolated, too insular. They don’t translate enough and don’really participate in teh big dialogue of literature…that ignorance is restraining.

Givetvis kan inte kulturen på Daily Telegraph hålla tand för tunga när dylika stolligheter yttras:

To start with: what does it mean to be ”the centre of the literary world”? It means – quite simply – to write in English. The oldest, the most diverse, and the most voraciously acquisitive living literary tradition in the western world is English.

[…]

If you’re talking about ”the centre of the world” you’re talking – surely – about lines of influence. More of them run through the Anglosphere (for in contrasting America to Europe, surely, he’s contrasting America ‘n’ Britain to continental Europe) than anywhere else.

[…]

in the 20th century English was the Grand Central Terminus; the hub. There’s surely a reason that Polish Joseph Conrad chose to write in English; and that in the following generation, that polyglot Russian smarty-pants Vladimir Nabokov (I think he had all Mr Engdahl’s languages except Swedish, and knowing him he probably had that too) did so as well.

[…]

And as time goes on – sorry, Académie Française; sorry, Swedish Academy – English becomes, and will become, more rather than less central. It is the lingua franca of the internet, and the linguistic warp and weft of the post-colonial continuum from Trenchtown to Tasmania, from Assam to Abuja. That means that its availability for writers, across cultures worldwide, is greater than any other language.

Ja, och så ångar de på mot den ständiga sekreteraren. Läs vidare i Daily Telegraph, sidan 2, det blir bättre.

Det ska vara fan till svensk ständig sekreterare och akademiledamot att mopsa upp sig mot ett av väldens största, mest vitt spridda, litterära språkgrupper och dess nivå och ambition och deltagandegrad i de litterära och högkulturella (europeiska), finare (för att inte säga fisförnäma) saaalooongerna.

I kommentarerna träffar signaturen Helena Karlsson helt rätt när hon belyser orsakerna till de vanligaste ”insulära” uppfattningarna om Amerika och hur de frodas på Den Skandinaviska Halvön:

Sweden is a small country that has not realised this fact. Add to this the very strong influence that leftist (earlier a marxist and today also a strong feminist)ideology has had on education, research, journalism and the general debate and you may get a better understanding of comments about American literature as those by Horace Engdahl. At the same time as the Swedish language absorbs more and more English words and everyone eats at McDonalds there is a general feeling of mistrust or even hostility towards the US among many people. I am not sure the Swedish Academy is interested in finding a vibrant American literature. I believe you must have lived in a tiny country like Sweden, or a really small, isolated town somewhere to really appreciate how parochial it can be and how a small group of people can have such a great influence. There are Swedish authors and journalists who, through the decades, admired everything from Stalin and Mao to Pol Pot and attacked the US for being the evil force in the world. In later years there have been attempts to discuss this period in modern Swedish history. Within this context it may be less difficult to understand how American literature can be dismissed in this way. It is a shame as it makes it even more difficult to take the Nobel Prize in Literature seriously.
Posted by Helena Karlsson on October 3, 2008 1:57 PM

Klockrent. Och apropå klockrent finns denna DN-artikel att insupa som efterrätt.

Och sen en stilla undran bara: När skall av-sossefieringen av det här landet nånsin få styrfart? Vad blev det av Maud Olofssons högljudda paroll inför valet?

Många personer idag förstår inte vad man pratar om när sånt sånt här kommer på tal (jo, allvarligt), så djupt har manipulationen och viruset trängt in i samhällskroppen att många inte ser skogen för alla träd.

Engdahls yra dille om insulära perspektiv i litteraturen (den nord-amerikanska och förmodligen samhället också om han fick bestämma) är inget annat än ett rop på hjälp om behovet av den egna psykoanalysen för att nånsin kunna göra sig av med sina egna insulära och självgoda perspektiv på omvärlden och den enda tillvaron och hur vi alla skall leva i den (glöm inte bort att Engdahl säkert fortfarande ber en bön till Marx innan han går å lägger sig).

I jakten på syndabockar

Vissa debattörer tar fram hedgefonder och blankare som orsaken till det dystra börsklimatet. Det finns dock inget belägg för detta. Snarare så ökar effektiviteten och likviditeten på marknaden genom blankningsförfarandet. Det innebär att det ”rätta” värdet på aktien kommer fram på ett tydligare sätt. Vi vill t o m hävda att börsbubblan under 1999/2000 inte skulle bli så stor om fler aktörer hade utnyttjat blankningsinstrumentet vid detta tillfälle.

Blankning av en aktie är i sammanhanget inte konstigare än att köpa en aktie för belånade medel. De som tycker att man skall förbjuda blankning av aktier bör också i konsekvensens namn anse att belåning av aktier borde förbjudas

– Cicero Fonder (Frågor och Svar om Blankning)

Guilt by Association, del 2

Tanken gör onekligen en tvärnit när man tar del av jämförelsen som görs på Flopping Aces.

Jämförelsen går ut på huruvuda någon skulle kunna rösta på en person som President som har eller ens haft samröre med Ku Klux Klan. För de flesta skulle det svårligen låta sig göras.

Därför undrar Flopping Aces hur det kan vara fullt acceptabelt att rösta på en person som varit lierad med Jeremiah Wright?

Men som vanligt är väl det viktiga hur mycket eller snarare hur lite Barack lade i kollekten. Storleken på pengen har trots allt en väldig betydelse, för vissa.

Hos Dick Erixon kan du läsa mer om Stanfordforskaren Thomas Sowells syn på den Verklige Barack Obama som Sowell liknar vid en politikens Houdini apropå hans flykt undan sitt politiska förflutna.

Välkommen till Bananrepubliken

Mick Stockinger på Uncorrelated sprang förbi ett bokbord på Costco här om dagen. Han såg en barnbok om Obama som förtäljer den ”inspirerande” historien om Den Store Ledaren.

Ta en funderare på bilderna. Var har du sett liknande bilder (muralmälningar)? Snart är det väl bara en bronsstaty i Washington som fattas.