Om Socialliberaler

Mattias Svensson skriver i Frihetsjournalen om socialliberaler. De är absolut inga sanna liberaler, de är socialister och teknokrater först och främst.

De anser nämligen att den enskildes mångskiftande krav på frihet bör, för att inte säga måste, alltid dras, malas och dissekeras i något politiskt utskott med nåt namn med folklig täckmantel för att utröna huruvida den kan tillstyrkas eller avslås:

[…] Visst kan man som liberal, i jakten på politiska majoriteter eller i vissa sakfrågor, hamna på samma sida som socialliberaler av alla slag. Liksom man kan med konservativa och socialdemokrater. Ja, till och med nackskottskommunister som Lars Ohly kan emellanåt – låt vara av bristande intresse och aldrig av princip – landa i slutsatsen att vissa kulturella och sociala friheter kan få anstå i väntan på revolutionen och det planekonomiska samhället (där staten ändå genom ekonomin tar kontrollen över varje vardagsbeslut). Detta förtar dock inte att socialliberalismen som ideologi, liksom konservatism, kommunism och socialdemokrati, är väsensskild från liberalismen.

Liberalen har ingen anledning att bland ideologiska motståndare positivt särbehandla socialliberaler. Resultatet av socialliberalismen är inte att friheten bevaras, om än i något urvattnad form, utan att någon makthavare i varje enskilt fall har att överpröva din frihet för att se om du har rätt till den, eller om de behagar inskränka den för att tillgodose andra mål. Socialliberalismen föder förmynderi, överhetsvurm och teknokrati, och företrädare som i sin pompösa ”pragmatism” tror sig stå över rätt och principer och vara klippta, skurna och pålästa nog för att diktera hur andra lever sina liv i stort och smått. Om socialism är att få stryk av klassens flåbuse för att styrka ger makt, så är socialliberalism att mästras av klassens ordningsman. Måhända fysiskt skonsammare, men inte sällan värre för självkänslan. Och långt från laissez-faire.

Vad är viktigast?

Kärlek. Kärlek till Mänskligheten. Rättvisa och Sanning.

Soderbergh har givit den socialistiska revisionismen ett nytt ansikte.

This is America…

Se och begrunda Tom Trentos bevakning av denna demonstration i Ft. Lauderdale, Florida. Det är i alla avseenden skrämmande att se.

Lika barn leka bäst

Israel får värja sig mot fiender från alla håll. Det är inte bara araberna och vänstern som hatar judarna.

Den senaste i raden av hets mot folkgruppen judar är den grekiske ”tok-höger” ledaren George Karatzaferis som sällar sig till terroristkramarna när han uttryckte sin syn på Israels självförsvar dagen efter Greklands största dagstidning skyllt den globala ekonomiska krisen på judarna:

Someone has to pull the ear of the darling child of the West, Israel. Its aggressiveness and malice against non-combatants, whose only precedent can be found during Hitler’s time, cannot leave the international community indifferent.

Patetiskt uttalande och avslöjande brister i historisk kunskap. Korkskallarna och rasisterna flockas på båda sidor av det politiska gungbrädet.

Det krävs ingen större politisk insikt (eller historisk kunskap) för att förstå att Israel inte litar på att någon skall komma och ställa upp för dem längre.

Israels grekiske ambassadör, Ali Yahya, såg sig naturligtvis nödgad att besvara detta stupida uttalande:

Racism is not in Greece’s culture. I’m saddened by the pathetic statement made by Mr. Karatzaferis; it shows, if nothing else, complete historic ignorance. It is the Jewish people that were the prey of racism.

Rätten att försvara sig

Något för mediavänstern och övriga terroristkramare att begrunda.

Nyckeln till förståelsen av fenomenet Tintin

2009 är ett stort år för världens största europeiska hjälte. Då är det nämligen 80 år sedan Georges Remis  (hans initialer uttalade baklänges blir Hergé på franska) tecknade hjälte, Tintin, gav sig ut på sitt jungfruuppdrag till Sovjetunionen tillsammans med sin trogne följeslagare, den snövita foxterriern Milou.

Tintin är en väldigt europeisk hjälte som passade in perfekt i de efterkrigsstämningar som rådde i Frankrike 1949 då europas än idag märkligaste lag stiftades i samförstånd mellan konservativa katoliker, kommunister och arbetslösa serietecknare (!).

Vid den här tiden såg fransmännen det nödvändigt att skydda sig moraliskt (och ideologiskt) genom att förbjuda barnböcker från att presentera feghet, lathet eller spridandet av lögner med mindre än att den som gjorde det skulle få sukta bakom galler i upp till ett år.

Landet behövde en BarnboksLag för att främja barnens insupande av nationella värderingar och, som bonuseffekt kan man gissa, hindra alla amerikanska seriers omoraliska inverkan på de små telningarna.

Taken literally, the law suggests that an ideal comic-book hero would resemble an overgrown boy scout, whose adventures involve pluck, fair play, restrained violence and no sex. That is a pretty accurate description of Tintin, the Belgian boy reporter who enjoyed spectacular success in post-war Europe.

I The Economists julspecial, A Very European Hero, från den prassliga versionen finns mer att läsa om världens äldsta tecknade pojkscoutsjournalist.

Demokrater eller kommunister

På ett av demokraternas kampanjkontor i Houston, Texas, filmade FOX Television under en intervju i februari i år.

Lägg märke till flaggan på väggen. Märkligt att reportern aldrig ens nämnde denna vidrighet ens med ett ord.

Hänger flaggan med Ches mugshot kvar på väggen ännu, tro?

Det behövs inte mycket fantasi för att föreställa sig den mediastorm (i synnerhet i Sverige) som hade tagit fart om en ivrig och ambitiös vänsterreporter hade snappat upp en bild av vilket slag som helst med Batista eller Pinochet i ett av McCains kampanjkontor.

Det blev mycket riktigt bara en vindpust av det hela i Investor’s Business Daily.

——–

– via NoMoreBlather.com