A really beautiful mind

De AGW-religiösa är en vänlig, humanistisk och människoälskande sort som älskar avvikande åsikter, debatter och frihetlig socialism…så länge alla håller sig inom de underförstådda ramarna för diskussionen i samhällsdebatten.

Hur och vartåt ramarna sträcker sig i den vetenskapliga forskningen och dess metoder är de däremot inte lika noga med.

Inom forskningen och vetenskapen tar de vad slags prematura forskningsresultat som helst som passar deras politiska syften och upphöjer dom till sanning, direkt, ja, alltså som en ren försiktighetsåtgärd.

Försiktighetstgärder, det är verkligt fina åtgärder det ska ni veta, det visar på stort ansvarstagande och genom att visa att man tar ansvar så kan man lättare bygga opinion och peka på dom andra som inte tar lika stort och försiktigt ansvar…oavsett hur korkade dessa ansvarsfulla och försiktiga åtgärder än är.

I artikeln The Civil Heretic av Nicholas Dawidoff kan vi läsa om den kände och högt ärade och utomordentligt smarta fyskiern Freeman Dyson som fick sin släng av sleven när han avfärdade AGW-hotet och den rådande klimatalarmismen, för ungefär fyra år sedan, om att vi måste rädda jorden nu (med förtäckt socialism och diverse medborgerliga inskränkningar) innan den går under.

Nedsättande ryktesspridning började dyka upp lika säkert som amen i kyrkan. Dysons son vet:

Dyson’s son, George, a technology historian, says his father’s views have cooled friendships, while many others have concluded that time has cost Dyson something else. There is the suspicion that, at age 85, a great scientist of the 20th century is no longer just far out, he is far gone — out of his beautiful mind.

But in the considered opinion of the neurologist Oliver Sacks, Dyson’s friend and fellow English expatriate, this is far from the case. “His mind is still so open and flexible,” Sacks says. Which makes Dyson something far more formidable than just the latest peevish right-wing climate-change denier.

Dyson säger så här:

[…] “most consider me wrong about global warming.” That educated Americans tend to agree with the conclusion about global warming reached earlier this month at the International Scientific Conference on Climate Change in Copenhagen (“inaction is inexcusable”) only increases Dyson’s resistance. Dyson may be an Obama-loving, Bush-loathing liberal who has spent his life opposing American wars and fighting for the protection of natural resources, but he brooks no ideology and has a withering aversion to scientific consensus. […]

Dyson has said he believes that the truths of science are so profoundly concealed that the only thing we can really be sure of is that much of what we expect to happen won’t come to pass. […]

Det framstår hur som helst klart och tydligt att tramsfrågan om klimatet och den livgivande gasen CO2:s hot mot mänkligheten är en guldkalv för politiken och alla dom som flockas och lockas av dess utdunstningar.

Den är inkörsporten till allsköns framtida politiskt påbjudna excesser vad gäller medborgerliga inskränkningar och förbudslagar, nya skattepålagor och höjningar av redan befintliga skatter och avgifter.

Nicholas Dawidoff skriver vidare:

[…] It was four years ago that Dyson began publicly stating his doubts about climate change. Speaking at the Frederick S. Pardee Center for the Study of the Longer-Range Future at Boston University, Dyson announced that “all the fuss about global warming is grossly exaggerated.” Since then he has only heated up his misgivings, declaring in a 2007 interview with Salon.com that “the fact that the climate is getting warmer doesn’t scare me at all” and writing in an essay for The New York Review of Books, the left-leaning publication that is to gravitas what the Beagle was to Darwin, that climate change has become an “obsession” — the primary article of faith for “a worldwide secular religion” known as environmentalism. Among those he considers true believers, Dyson has been particularly dismissive of Al Gore, whom Dyson calls climate change’s “chief propagandist,” and James Hansen, the head of the NASA Goddard Institute for Space Studies in New York and an adviser to Gore’s film, “An Inconvenient Truth.” Dyson accuses them of relying too heavily on computer-generated climate models that foresee a Grand Guignol of imminent world devastation as icecaps melt, oceans rise and storms and plagues sweep the earth, and he blames the pair’s “lousy science” for “distracting public attention” from “more serious and more immediate dangers to the planet.” […]

För den som inte visste det redan så behövs det bara en enda forskare som har rätt, när det gäller riktig vetenskap. Det tydligaste tecknet på att ett vetenskapligt spörsmål kidnappats av politiken är när ord som, ”det råder konsensus i frågan”, spridit sig ända ut till gräsrötterna i samhällsdebatten. Då är det inte vetenskapens rön som ligger till grund för de åtgärder som tas i den aktuella frågan. Då vet du med säkerhet att vetenskapen nyttjas som ett politiskt redskap för att slå in ”den rätta vetskapen” i huvudet på dig.

I sådana ögonblick skall du också fråga dig hur fri du egentligen är, käre medborgare, eller snarare hur ofta och hur mycket du utsätts för manipulation (propaganda, politisk påverkan) av alla dem som påstår att de enbart vill ditt bästa och att deras jobb går ut på att verkställa dina och alla andra medborgares önskningar.

Världens bästa socialister

Leif Pagrotsky förklarar här för The Daily Shows utsände, Wyatt Cenac, det fantastiska med den svenska social(ist)demokratins fria samhällstjänster ”fri sjukvård” och ”gratis skolgång” och sist men inte minst så nämner han Bergman.

Vad Bergman skall vara ett mått på för såssar kan man fråga sig (han arresterades 1976 av svenska myndigheter för skattesmitning), då han sagt så här om dom och Sverige:

It is possible some brave researcher will one day investigate just how much damage was done to our cultural life by the 1968 movement…Today, frustrated revolutionaries still…do not see (and how could they!) that their contribution was a deadly slashing blow at an evolution that must never be separated from its roots. In other countries where varied ideas are allowed to flourish at the same time, tradition and education were not destroyed. Only in China and Sweden were artists and teachers scorned…

Måhända vänder han sig i sin grav efter Pagrotskys utnyttjande av hans goda namn.

Feminist eller miljömaniker? Inget, jag skrattar åt det

Roger Scruton skriver om skrattets plats i samhället utifrån en betraktelse på feminismens bittert, buttra, humorbefriade och maniska syn på män, kvinnor och det enda korrekta inrättandet av samhällets funktioner i stort.

Tecknen är tydliga på vad detta är för slags fenomen om man tittar på den humorbefriade och distanslösa religionen.

Bristen på skrattets välgörande distanserade verkan inför olika företeelser vi ställs inför kan även appliceras på den rådande klimat- och miljömanin i samhället.

Blåögda och glada i hågen, käckt skuttande och dansande över soldränkta klöverängar säljer vi aningslöst ut de genom århundraden tillskansade medborgerliga fri- och rättigheterna som vore dem inte mer värda än dammråttor vid vårstädningen, samtidigt som vi i vår naivitet tror att vi vinner Det Nya Sköna (Gröna) Samhället.

A society that does not laugh is one without an important safety valve, and a society in which people interpret crude humor not as the first step toward friendly relations, but as a mortal offense, is one in which ordinary life has become fraught with danger. Human beings who live in communities of strangers are greatly in need of laughter, if their differences are not to lead to civil war. This was one of the functions of the ethnic joke. When Poles, Irish, Jews, and Italians competed for territory in the New World to which they had escaped, they provisioned themselves with a store of ethnic jokes with which to laugh off their manifest differences. […]

What should be our response to this? It is easy to say that we should laugh at it. But losing your career is not a laughing matter; still less is it a laughing matter to be put on a list of targets by the Islamist offense-machine. What is needed, it seems to me, is a seriously rude, arrogant, and well-educated class of journalists, who would lend each other support in ridiculing the pretensions of the censors.

– Roger Scruton, The Decline Of Laughter

Så det är bäst ni ser upp alla censorer, småpåvar och prussiluskor. Ni vet vilka ni är. Men det är kanske där problemet utkristalliserar sig, genom eran brist på självkännedom, självkritik och inte minst självdistans.

Christopher Hitchens har skrivit en riktig temperatur- och pulshöjare i artikeln ”Why Women Aren’t Funny”. Men det vet vi ju alla att så inte är fallet.

Humor is part of the armor-plate with which to resist what is already farcical enough. […] But without tragedy there could be no comedy. […]

– Christopher Hitchens

The End Of onyanserad vänsterpropaganda? Tyvärr inte

Den globala Vänstern pumpar ut sitt ständiga budskap om de egentliga orsakerna till allt elände världen över.

Ni kan alla nynna refrängen, just det, det är Kapitalismen det är frågan om…nu igen.

Nu påstås det helt uppåt väggarna tokiga saker om att det är Kapitalismen/imperialismen (och dess inneboende förtryckarmekanismer, hahaha) som är ENDA orsaken till fattigdomen i världen. Har ni hört den förut?

Palestinasjalsvänstern har nu ännu en ”convenient thruth-film” att samlas kring och nicka instämande åt varandra inför i de knarrande kulturbiograffåtöljerna, nämligen filmen ”The End Of Poverty”.

Thomas Cowen på libertarianska Reason Magazine sågar givetvis filmen jäms med fotknölarna med formuleringar som den här:

In this movie, the causes of poverty are oppression and oppression alone. There is no recognition that poverty is the natural or default state of mankind and that a special set of conditions must come together for wealth to be produced. There is no discussion of what this formula for wealth might be. There is no recognition that the wealth of the West lies upon any foundations other than those of theft, exploitation and the oppression of literal or virtual colonies.

Det naturliga tillståndet för människan har alltid varit fattigdom, säger Cowen. Det är liksom själva utgångsläget…innan folk och medborgare börjar upprätta de viktigaste basala samhällsfunktionerna.

Filmen erkänner givetvis inget annat än stöld och sofistikerad kriminalitet och exploaterande kolonisering som orsaken till Västvärldens välstånd. De alldeles speciella förutsättningarna som måste till för att påbörja skapandet av välstånd för alla struntar givetvis filmen att berätta om.

Filmen hävdar istället, enligt Cowen, att förtryck och inget annat än förtryck och imperialism är orsaken till fattigdomen överallt där den sticker upp sitt tryne.

De glömmer helt nyanserna i denna fråga. Förtryck är ofta en beståndsdel…men det är definitivt inte hela och långt ifrån den enda orsaken och förlösande sanningen.

Men att tro att vänstern nånsin skall kunna nyansera sig i sin monomana envishet om kapitalismens negativa egenskaper är lika sannolikt som att de kommer att överge sitt vittomsjungna och bejublade begrepp ”frihetlig socialism”. En riktigt skön omskrivning för Lyckoriket Utopia.

Är det inte även olika perverterade former av denna sorts socialism vi ser på så många av världens fattigaste ställen?

Uppdatering 090424: Spekulativa dokumentärer i stil med ”Confessions of an Economic Hitman” (som sänds idag på SVT1) ligger oxå i stil med vänsterns mytbild om USA som ett imperium (i den klassiska betydelsen), byggt på den skoninglösa och moraliskt befriade kapitalismen. Nog för att man kan tro att den korporativistiska staten gör precis som den själv vill för att gynna sin egen fortsatta makt, men när spekulationerna och vagheterna hopar sig för mycket blir jag misstänksam. Det finns liksom inget kött på benen.

Men utan bättre bevisning än dom vaga ”sanningar” som John Perkins framför i filmen blir det inget annat än fria spekulationer. Det framförs ingen hard-core bevisning. Filmen framstår bara som ett hopklipp av passande kommentarer och diverse bekräftande citatduschar rätt igenom för att bevisa grundtesen, där man till slut anar att med en sån berättarteknik så kan en politisk dokumentär ”bevisa” vad som helst.

That many Americans are learning of the EHMs’ nefarious acts through Perkins’ book is undoubtedly a good thing. But the actual content of Perkins’ admissions proves distressingly thin. It turns out that, in the 25 years since he retired, EHMs have ceased to exist as such. […]

Then there are his New Age leanings. Toward the end of the book, Perkins writes about his current nonprofit work with indigenous people in places like Ecuador. In a bizarre turn, he delves into a type of essentialism that, thankfully, has been long banished from university anthropology departments. He recounts “The Prophecy of the Condor and the Eagle,” predicting a time in which “the condor people of the Amazon,” with their “intuitive and mystical” sensibilities, will learn to live in peace with the “rational and material” Eagle. […]

– Mark Engler, In These Times, 20 mars, 2005

Kyoto: Economic Pain, No Climate Gain

[…] One final point on the science of climate change: I am approached by many in the media and others who ask, “What if you are wrong to doubt the dire global warming predictions? Will you be able to live with yourself for opposing the Kyoto Protocol?”

My answer is blunt. The history of the modern environmental movement is chock full of predictions of doom that never came true. We have all heard the dire predictions about the threat of overpopulation, resource scarcity, mass starvation, and the projected death of our oceans.

None of these predictions came true, yet it never stopped the doomsayers from continuing to predict a dire environmental future. The more the eco-doomsayers’ predictions fail, the more the eco-doomsayers predict. These failed predictions are just one reason I respect the serious scientists out there today debunking the latest scaremongering on climate change.

But more importantly, it is the global warming alarmists who should be asked the question — “What if they are correct about man-made catastrophic global warming?” — because they have come up with no meaningful solution to their supposed climate crisis in the two decades that they have been hyping this issue. […]

I am reminded of a question the media often asks me about how much I have received in campaign contributions from the fossil fuel industry. My unapologetic answer is ‘Not Enough,’ — especially when you consider the millions partisan environmental groups pour into political campaigns. […]

– Senator James Inhofe, Chairman, Senate Environment and Public Works Committee i A Skeptics Guide To Debunking Global Warming Alarmism, Hot & Cold Media Spin Cycle: A Challenge to Journalists who Cover Global Warming

”…och inte låta oss fångas av historien”

Obama håller verkligen fast vid sin starkaste och, under valrörelsen, mest luddiga och till intet förpliktande valslogan.

”We Need Change”!

Då hopade sig frågetecknen hos mig och jag undrade, ”Vad menar karln?” Nu har dimmorna skingrats betydligt om vad det egentligen var för förändring han var ute efter men som han inte kunde prata om i klara ordalag.

Sweetness & Light har bilder som man givetvis tolkar precis som man själv vill. En förändring är det icke desto mindre.

Obama har sannerligen ett alldeles särskilt sätt att lära sig av historien.

En riktigt cool alarmist

På 70-talet var det alarmistiska tongångar i en helt annan riktning. Då skulle världen gå under på grund av att det skulle bli kallare och att maten för världens befolkning skulle ta slut. Det var läge att hamstra och bunkra upp inför nästa snöfall.

Nu är det ju inte helt osannolikt, det Peter Gwynne skrev i sin artikel i Newsweek 1975, att jorden kan gå mot kyldöden. Det har jorden gjort otaliga gånger tidigare i sin existens.

Det är snarare vi människor som dör av kyla och svält om vi inte så snällt tar och flyttar på oss, för den framvällande snö- och ismassan, till varmare och behagligare breddgrader.

Redaktören på Newsweek kallar artikeln för ”den enskilt mest citerade ensides-artikeln i vårt magasins historia”.

Detta anser de AGW-troende vara klimatförnekarnas enda lilla halmstrå att klänga fast vid när vi skall visa på hur fel en/flera forskare OCH inte minst journalister kan ha i kontroversiella samhällsomdanande forskarämnen som finansieras med statliga medel och där politiker flitigt nyttjar prematura forskningsresultat för att skörda opinionspoäng.

Gwynne säger till och med att:

It was at the time an accurate representation of what was going on in the field. It was an accurate representation of what climatologists believed, and what was actually happening.

Inte ens ett sånt citat kan övertyga ambitiösa klimatkatastrofsproselyter (nyligen konverterade) och dito akolyter (prästens medhjälpare). Connelly på AGW-sajten Realclimate fokuserar givetvis sin kritik på att artikeln var en droppe i havet som ingen tog notis om. Det är sant. Dock, undviker han att nämna det Gwynne talar om i citatet ovan.

Vi skall ha klart för oss att forskarna var inte lika medvetna då som nu om hur de kunde utnyttja media för att spinna igång intresset för sina omogna forskningsresultat (NGO:ers och lobbygruppers påtryckningar var inte lika omfattande på den tiden) och därmed springa förbi mindre ambitiösa kollegor och därmed hamna först i kön kring guldkalven, alltså vilka som skall få åtnjuta de största slevarna av de statliga forskarpengarna och all medial uppmärksamhet och eventuell berömmelse.

Det har alltså gått från att vara forskaroro om global nedkylning till att nu vara politiker- och forskaroro kring global uppvärmning.

Omsvängningen bland forskarna på området skall alltså ha skett på grund av alla satelliter som numera finns i omloppsbana och som mäter alla upptänkliga saker och förändringar i vår atmosfär och som samlar in dessa data som forskarna sedan bearbetar (hmmmm?) och stoppar in i sina fina datorprogram som lydigt talar om för dem att ”Alarm, Alarm, global uppvärming förestående, katastrof om 100 år, vidta åtgärder, vidta åtgärder, genast”.

Sämre ursäkt för sin maktutövning kan ju en politiker få.

Alla klagar på vädret, det är bara vänstern som lagstiftar om det.

—– —– —–

Läs vidare om ”Varför klimatmodellering inte är klimatvetenskap”.