En trevlig blogg

Det som sägs kort, koncist och kärnfullt är ofta det bästa. Det är därför jag vill rekommendera Dagens Goda Nyhet.

Tyvärr är det mesta som skrivs där en nyhet för alldeles för många människor.

Hydran måste avlivas

Gösta Wallin, professor i oceanografi, skriver upplysande på Newsmill i artikeln, ”Fler människor och mer koldioxid är bra för världen”, om samtidens alla alarmister, man kan kalla dem samhällsutvecklingens rädslostyrda bakåtsträvare; klimat-, miljö-, resurs- och befolkningsalarmisterna.

Wallin menar att det är ganska bråttom med att se till att deras skrämseltaktik upphör och får ett slut:

Jag tror att överbefolkningsskräcken är den hydra som måste avlivas, och det är bråttom. I hägnet av klimathotet har alarmismen gjort katastrofala framsteg och hotar nu att framföda monstruösa politiska åtgärder som hotar vår frihet och mänsklighetens framsteg.

Han pekar även på att denna alarmism inte är ett nytt fenomen. Omotiverad och grundlös rädsla för överbefolkning på jorden har levt ett rätt så frodigt liv i vänsterkretsar allt sedan 1798, då byprästen Thomas Malthus publicerade boken, ”An essay on the  principles of population”:

Malthus hävdade att befolkningen alltid växer ”geometriskt” medan tillgången på mat endast växer ”aritmetiskt”. Detta något kryptiska påstående imponerade stort på omvärlden och inte minst på den dåvarande eliten. Innebörden har tolkats som att befolkningen förr eller senare växer ifrån produktionen av mat, dvs att överbefolkning och svält är oundvikligt.

Den moderna efterföljare som spinner vidare på Malthus tankar är insektsexperten Paul Erlich vid Stanford University, som 1968 skrev boken, ”The Population Bomb”, som med tanke på tidsandan(!) blev en megahit-bästsäljare världen över.

Innehållet i den boken är mumma för makthavare, byråkrater och andra överbefolkningsskrämda i dessas närhet.

Återigen blev eliten imponerad och tog till sig Ehrlichs budskap med hull och hår. Ehrlich skrädde inte orden: På omslaget till The Population Bomb proklameras: ”While you are reading these words four people will have died from starvation, most of them children.”

Ehrlich var frikostig med förutsägelser. Han hävdade t ex i slutet av 60-talet att ”Kampen för att föda mänskligheten är över; på 1970-talet kommer världen att drabbas av hungersnöd – hundratals millioner kommer att svälta ihjäl trots massiva hjälpinsatser.”

Lyckligtvis fick inte Paul Erlich stå oemotsagd. Speciellt irriterade sig ekonomen Julian Simon på Erlichs nonsensprofetior. 1980 publicerade Simon en artikel i Science med rubriken, ”Resources, Population, Environment: An Oversupply of Bad News”.

Den sammanfattande inledningen på denna artikel i Science kom att bli ett manifest:

False bad news about population growth, natural resources, and the environment is published widely in the face of contrary evidence. For example, the world supply of arable land has actually been increasing, the scarcity of natural resources including food and energy has been decreasing, and basic measures of U.S. environmental quality show positive trends. The aggregate data show no long-run negative effect of population growth upon standard of living. Models that embody forces omitted in the past, especially the influence of population size upon productivity increase, suggest a long-run positive effect of additional people.

Gösta Wallins långa artikel avrundas med hans eget manifest, i Julian Simons anda, som han vill skall låta så här, istället för den märkligt tröstande undergångslitania vi ständigt får höra och som vägleder oss i dag:

På det stora hela blir allting bättre på jorden. Vi människor har verkligen befolkat jorden med allt större framgång. Vi har blivit fler och trots detta har antalet fattiga stadigt minskat i absoluta tal. Kunskap har blivit tillgänglig för allt bredare lager av befolkningen och därmed även makten över tillvaron. Det som kallas ”miljön” har blivit bättre, med stormsteg kan man säga. Luft och vatten har blivit renare. Det gäller inte minst i den s k tredje världen. Produktion, välfärd, levnadsförhållanden, allt har förbättrats. I Indien och Kina har utvecklingen överträffat alla förväntningar även om enorma behov kvarstår.

Kan detta fortsätta? Naturligtvis, utvecklingen både kan och kommer att fortsätta. Profetior om fasansfulla miljöskador och resursbrist pga ökat välstånd och fortsatt folkökning kommer åter och åter på skam, som de alltid gjort. Den fossila energin bunden i olja, kol och gas är inte en förbannelse utan en gåva till mänskligheten som möjliggjort den industriella revolutionen och därmed uppbyggnad av oerhörda kunskapsresurser. Nu är det dags för hela tredje världen att bygga upp och ta del av den förbjudna frukten, kunskap, som jämte mänsklig skaparkraft är det viktigaste av allt. När den fossila energin i famtiden kanske blir mindre lätt tillgänglig har alla världens folk uppnått en sådan kunskapnivå att utveckling och välfärd kan bestå och utvecklas vidare med eller utan fossila bränslen. Att vi idag inte vet hur innebär inget hinder.

De fossila bränslena är inte bara en välsignad resurs för materiell utveckling. Tack vare människors förbrukning av fossila bränslen kommer världen under lång tid att åtnjuta en koldioxidhalt i atmosfären som avsevärt överstiger dagens nivå. Detta innebär med säkerhet större skördar och frodigare växtlighet och sannolikt också ett åtminstone marginellt bättre klimat, lite varmare, mer nederbörd och lite jämnare. Förmodligen kommer man i framtiden att finna möjligheter att berika atmosfären med koldioxid på andra sätt när eller om förbränningen av fossila bränslen blir avsevärt lägre. Man kommer med förundran att läsa om den bisarra tid då koldioxid sågs som planetens förbannelse.

Visst är det skönt med lite optimism så här i juletider. Ger en liksom möjlighet att koppla av det gängse undergångsbruset som vi matas med dag ut och dag in via de mediala maktmegafonerna.

God Jul och Gott Nytt År!

Lära av historien

För tre tusen år sedan visste all expertis i världen att Jorden var centrum i universum. För fem hundra år sedan visste all expertis i världen att Jorden var platt. I vår tid vet alla politiker (och deras statsavlönade experter) att människan är orsak till den senaste Globala Uppvärmningen på grund av ”utsläpp” av den livgivande spårgasen CO2, men märk väl, det är bara den här senaste uppvärmningen, alla de andra föregående uppvärmningarna mellan nedisningarna vet dom inte riktigt vem de skall skylla på.

Parallellerna är komiskt likartade mellan den antika centrumteorin, medeltidens platta-jorden-teori och dagens AGW-alamisters påståenden om hur människan orsakar katastrofal global uppvärmning, tja, rent praktiskt är ju människan orsak till enbart elände, enligt dessa gudasända planeträddare.

Det räcker inte att uppvärmningen är global den skall helst vara katastrofal också för att få bättre genomslag i media och väcka de förmodat sovande planetförstörande människorna.

Det här visar samtidigt hur sorgligt lite som hänt i tilltalet mellan folket och makten, hur primitivt vi fungerar som människoart trots all vårt välstånd och fina moderna tekniska överbyggnad. Det verkar vara svårt att lära av historien, i alla fall verkar det vara svårt för dom som skulle behöva det, nämligen dom vars beslut drabbar alla andra människor.

Politikerna verkar inte inse hur det har gått till i historisk tid när maktetablissemanget ropat på att debatten är över och att nu är det konsensus i de stora övergripande och världsomvälvande dispyterna.

De verkar uppenbarligen inte ha insett detta eftersom de oförtrutet fortsätter att slå i oss medborgare såna ytterligt fåniga go’nattsagor som att människan är orsaken till den senaste katastrofala Globala Uppvärmningen.

När skall alla dessa kategoriska, moraliserande och kontrollmaniska politiker lära sig att att den samlade kunskapen hos folket bara blir större och bättre och att kanalerna för att förmedla denna information bara förbättras? Internet är bara det allra tydligaste exemplet. Detta betyder att folk inte längre är lika lättlurade och lättmanipulerade längre. Det är nog tyvärr också därför som lögnerna bara blir större, intensivare och mer verklighets- och faktafrånvända.

Saken som maktkollegiet av forskare, politiker och media, sällan eller aldrig nämner är att vi nu befinner oss mitt i den holocena uppvärmningsfasen efter den senste nedisningen för ungefär 12.000 år sedan.

Det kan därför bli mycket varmare i våra nordiska trakter än de ”katastrofala” två graders höjning som Reinfelt et al. på allvar försöker slå i oss att dom skall rädda oss ifrån bara vi betalar tillräckligt mycket (det ligger mycket i uttrycket att en idiot och hans pengar snart är skilda åt).

Det kan alltså bli varmare av helt naturliga orsaker, precis som det varit mycket varmare här i Norden för t.ex. 1000 år sedan. Sånt är helt normalt och är därmed inte ämne för några politiskt pseudogröna bakåtsträvare till socialistalarmister att ta tag i för att införa sitt lyckorike efter omställningsprocessen.

Det politiska tonläge vi får ta del av nu är inget annat än det språk som maktfullkomliga personer använder för att tala sina undersåtar till rätta i en sak de i grund och botten tycker att pöbeln inte skall lägga sig i och tycka så mycket kring eftersom vi ju ändå inte förstår det allvarliga i den här synnerligen prekära situationen och vikten av alla planeträddande insatser och vad det måste få kosta.

Det viktiga för dessa kreativa planeträddare är givetvis att komma fram till ett rätt och välavvägt pris, alltså hur länge och hur mycket vi skall amortera oss ur katastrofen, så att guldkalven (alla skattebetalare) inte knäar direkt under tyngden av alla pålagor eller sparkar bakut i ren självbevarelsedrift.

COP15 – AntiCapitalists of the World Unite

Är det någon som börjar se mönstret nu då? Är det någon som längre tvivlar på vad den rödgröna röran har för ambitioner med sin klimatagenda och allt tjat om miljön i vår värld?

Västvärldens politiker är bakbundna av sina demokratiska bojor och sneglar nog lite avundsjukt på sina mindre nogräknade kolleger som använder klimatcirkusens träffar för sina egna syften. En talare som formligen rev ner applåder under sitt tal i Köpenhamn uttrycker sig bland annat så här:

”This meeting in Copenhagen is not democratic, it is not inclusive, but isn’t that the reality of our world, the world is really and imperial dictatorship…down with imperial dictatorships”

När applåderana lugnat sig något och efter han överträtt den stipulerade taltiden med 15 minuter avslutar han med att uttrycka sig så här:

”…our revolution seeks to help all people…socialism, the other ghost that is probably wandering around this room, that’s the way to save the planet, capitalism is the road to hell….let’s fight against capitalism and make it obey us.”

***         ***          ***         ***          ***          ***

Det är dags att inse vilka ni lierar er med, ni maktens duktiga oavlönade fotsoldater  som i er allomfattnade godhet går omkring och proklamerar hur miljövänliga ni är, hur mycket ni sopsorterar, sparar på vatten, byter ut glödlampor, sänker inomhustemperaturen, betalar diverse ”klimatavgifter”, handlar ekologiskt…FÖR mijlöns och klimatets skull, pyttsan!.

Ni pratar så lättvindligt om hur rätt och riktigt det är att göra allt detta för att hjälpa och skydda oss i framtiden mot klimatkatastrofernas härjningar och varför vi måste göra något NU, på momangen och ”ställa om” den västerländska vålståndskulturen, som har givit oss allt det välstånd vi har.

Inser ni inte vad för slags temperament denna retorik och dessa kollektivistiska uppmaningar har sitt ursprung? Är ni alla så poliskt och historiskt glömska, döva och förblindade? Har ni redan glömt de spöken, med sin retorik, som gått över den europeiska kontinenten i historisk tid?

För att återknyta till inledningsfrågorna så handlar allt till syvende og sidst om pengar. Det handlar inte om Klimatet. Människan kan inte påverka klimatet i global skala, varken förstöra det eller rädda det. Tro aldrig något annat.

Det handlar bara om den politiska makten. Det handlar om att få tillgång till de politiska styrmedlen över en allt frigjordare och rikare medelklass i världen, en medelklass som tenderar att bry sig allt mindre om vad deras (stolliga) politiker har för sig med deras pengar. Det är detta alla dessa politiska toppmöten är till för. En desperat politikeradel som håller på att tappa greppet och försöker få med ALL annan politikeradel världen över. Hela cirkusen framstår som mer trovärdig då, ja, alltså om de lyckas skapa konsensus, för då är det ju demokrati.

Lyssna inte på vad de säger. Titta på vad de gör istället. Släpp relingen nån gång, för tusan!

———————————-

Inspiration: Dick Erixons, ”Klimatmötet gav Hugo Chavez stående ovationer”

Makten över det historiska minnet

Tyrannen Gustav Eriksson Wasa (f. 1496 – d. 1560) är de svenska Etatisternas och även de svenska moderna välfärdspolitikernas portalfigur.

Lars-Olof Larsson, universitetslektor och historieprofessor i Växjö 1970-95, kom 2002 ut med boken, Gustav Wasa – landsfader eller tyrann? (Prisma förlag, 398 s). Larsson är kännare av medeltidens och wasatidens historia. I boken vänder han upp och ner på bilden om Gustav Wasa som den goda landsfadern och riksbyggaren.

Istället träder det i Larssons bok fram en bild av en regent som utgör ett praktexempel på det slags tyranniska furste som Niccolo Machiavelli skriver om i ”Il Principe” (Fursten).

Så här skrev bland annat Carl- Johan Gardell om Gustav Wasa och Larssons bok i sin artikel ”Myten om den Gode Gustav Wasa” på Under Strecket i SvD, 2002:

Gustav Vasa var en tidstypisk renässansfurste, skriver Larsson. Den moderna europeiska staten skapades i början av 1500-talet av en serie brutala självhärskare som inte tvekade att tillgripa anfallskrig, mord och terror för att stärka den centrala statsmaktens ställning. Bland de mest ryktbara kan nämnas den engelske kungen Henrik VIII, som exempelvis lät fördriva eller avrätta fem av sina sex drottningar, den ryske tsaren Ivan den förskräcklige och den korrumperade påven Alexander VI Borgia. Precis som unionskungen Kristian II angrep de andra furstarna adeln i syfte att förvandla de oregerliga rovriddarna till servila hovmän och ledande funktionärer i den svällande statliga centralbyråkratin. Den svallvåg av bondeuppror, som drog fram över Europa under 1500-talets första tredjedel, hängde samman med furstarnas krav på nya skatter och dagsverken. Skattetrycket på den svenska allmogen ökade med uppskattningsvis 300 procent under Gustav Vasas regeringstid, skriver Larsson. Ett annat centralt mål för Gustav Vasa, liksom för de tidigare unionskungarna Hans och Kristian II, var att bryta den tyska hansans kommersiella dominans för att i stället gynna det egna landets städer. Kung Gustav var en typisk exponent för den florentinske författaren Niccolò Machiavellis brutala fursteideal i den berömda skriften ”Il Principe”. Människoliv, hedersord och den moraliska anständigheten fick vika för statsnyttan.

Man inser med lätthet att det inte spelar någon roll under vilken politisk eller ideologisk flagg man seglar in i maktens korridorer idag som modern politiker när man har sådana här traditioner att förvalta och åtnjuta på allmogens bekostnad.

C-J G. skriver vidare om hur grunden lades till denna svenska furstestat. Det var genom att skicka ut visitatorer runt om i landet för att anteckna och registerföra och slutligen konfiskera kyrkans donationer och en femtedel av fastighetsbeståndet:

Enbart i Skara stift konfiskerade Gustav Vasas utsända visitatorer åtminstone ett ton kyrksilver som smältes ner och lagrades i den kungliga skattkammaren. Plundringen av den katolska medeltidskyrkan lade grunden till den svenska furstestaten – och gav kungen de resurser som omgående togs i bruk för att disciplinera såväl adeln och allmogen.

Det omedelbara intrycket är att det inte är någon skillnad mot hur det går till idag. Allt är bara mer sofistikerat idag. Saken är att det är ännu värre idag. Det är ännu fler gamar kring köttgrytorna idag. De servila hovmännen i de svällande byråkratierna blir bara fler, ännu mer servila och bockar ännu djupare så att det må fortsätta regna lite av maktens manna på dem även i framtiden.

Att göra sin röst hörd idag nere i maskinrummet från denna mullrande, moderna välfärdsstats väloljade propagandamaskin, tjaa…

Jag tror jag ska gå och klona Nils Dacke, istället.

Politiskt objektiv humor? Njaaa…

… det lyfter liksom inte riktigt ordentligt.

Men vad begär man, det är ju CNN International Edition. Alla skall ha en släng av sleven, annars blir det inte rättvist.

Det blir inte riktigt roligt heller. Vad ska han dra in Inhofe i det hela för? Ni vet, James Inhofe, republikanen (!) och klimatförnekaren. 😉

James Stewart har ordet:

Islossning?

Heders Göteborgsposten!

Jag visste väl att det fanns en objektiv liberal ådra hos nån på tidningen. Frågan är varför ni låter en nyanserad åsikt kring klimatfrågan komma fram först nu?

Kanske är det bara julgransprydnad, så här i kylslagen juletid? Kan det vara den ökande värmen kring klimatalarmismen? Börjar det bli svettigt?

Torsten Linders, doktor i oceanografi kommer till tals i artikeln, ”FN:s klimatpanel behöver konkurrens”, och skriver fritt och rätt om ”senaste” skandalen inom klimatforskningen.

Han avser alltså den lögnaktiga forskning som politikerna använder sig av för att rättfärdiga sina politiska beslut inför sina medborgare med och vill använda sig av för att ”ställa om” (göra revolution?) samhället för dina skattepengar.

Affärens kärna rör just bristen på öppenhet och ärlighet om de stora osäkerheter som finns i klimatfrågan. Alla politiska beslut som inte tar hänsyn till detta vilar på extremt lös grund. Vi borde ta ett djupt andetag och försöka lära oss något av det som har inträffat. Då kan denna affär bli en källa till vitalisering av både klimatforskningen och den politiska debatten i klimatfrågan.

Linders menar att det är det politiska kravet på konsensus som tillåtit allt att gå så här långt. Det är inte ohederliga forskare i grunden som är orsaken, det är IPCC:s brist på konkurrens. Denna brist parad med politikernas krav är, säger Linders, ett osvikligt recept på korruption.

[…] De rörelser som står för en mer radikal omordning av samhället, vänstern och miljörörelsen, finner naturlig näring i alarmerande budskap om hotande kris […]

Linders har helt rätt i sina analyser. Frågan är varför människor i klump tillåter saker och ting att gå så här långt i viktiga samhällsfrågor i tidevarv av ökande välstånd, goda utbildningsmöjligheter, bättre kommunikationer m.m.? Är vi helt enkelt så lättduperade av de som hela tiden söker makten att regera över oss?

Går det så här galet emellanåt för att människor i klump hela tiden söker efter att lägga ansvaret hos någon annan än sig själva? Är det för att vi ALDRIG får lära oss att gräva där vi står?

Var det nån som sa, Försiktighetsåtgärd?!