Förlorarideologin

Guillou menar att eftersom USA är så mäktigt, både politiskt och ekonomiskt, så bör även resten av den demokratiska gemenskapen ha rösträtt i det amerikanska presidentvalen. Kort och gott så säger Guillou att man bör sänka motståndaren innifrån genom fällning.

Citatet är från bloggen TOR som skriver en bra sammanfattning om rikssocialisten Jan G. efter han läst Jans artikel, ”Därför är det viktigt att kritisera USA” i husorganet AB.

TOR har helt rätt. Hela artikeln är ett tvättäkta resonemang på hur en politiskt omoralisk förlorare är beredd att bete sig och hur han rättfärdigar sig själv och sin ideologi och sätter upp egna regler för att passa de egna syftena.

Bioakustik gör din kropp till tangentbord

Skinput är en uppfinning som utnyttjar de olika ljudfrekvenser som uppstår (Bioacustic Sensing Technology) när man petar på eller slår lätt på olika ställen på kroppen och skinnet med fingrarna.

Känns som att endast kreativitet och fantasi är begränsningen för alla nya användningsområden.

En liten sol i ett kallt och mörkt universum

Den 27:e mars är det miljö- och klimatjippo igen.

Då vill de godhjärtade, i sinnet rena, välvilliga och humanistiska delarna av befolkningen i världen att vi skall släcka allt elektriskt ljus för att Rädda Jorden från klimatundergången eller miljödomedagen… eller vad det nu kan vara dom inbillat sig.

Känslostyrt vansinne värjer man sig inte med lätthet emot. Särskilt inte när det letat sig ända in i de lagstiftande församlingarna i det fria Väst.

Dock finns det ett förnuftsmässigt litet ljus och undantag i den lilla sydsvenska staden Tomelilla som skiner starkt och envist i ett för övrigt mörkt och i högsta grad kallt och vidskepligt mentalt universum.

Festen Sverige vägrade delta i

Jens Christian Brandt har tittat på hur det rapporterades och diskuterades i Sverige den närmaste tiden efter Berlinmurens fall.

I artikeln ”Festen vi missade” visar han ur olika perspektiv, från filmklipp, radionyheter och politiska uttalanden hur denna världsomvälvande händelse uppfattades och togs emot av olika personer och mediakanaler i Sverige:

[…] Berlinmuren har varit öppen i nästan ett dygn. På kontinenten är det karneval med flygande champagnekorkar och segerdruckna DDR-medborgare som gör v-tecknet på Kurfürstendamm. Men svensk nyhetsjournalistik, känd för sin nolltolerans mot allt som är uppsluppet, jublande eller partiskt, följer sin egen dramaturgi och därför ska vi nu höra vad en säkerhetspolitisk expert från Militärhögskolan har att säga om den hotfulla situation som uppstått i Europas mitt. […] Halvt häpen, halvt chockerad utbrister reportern: ”Men det är väl ganska farligt, det? Det är ju många som funnit ett slags trygghet och ro i kalla kriget.

[…] Jag ger ordet till Jarl Alfredius: ”Statsminister Ingvar Carlsson har i dag varnat för allt för stor entusiasm.” Katarina Engberg (Östeuropaexpert): ”Det finns naturligtvis många faror.” (Aktuellt 10/11 -89)

[…] Kort sagt, det var de underbara månader då storpolitiken kapitulerade för massans beslut att ögonblickligen lägga ned kalla kriget. På östra sidan av järnridån föll regim efter regim likt dominobrickor och det enda säkra var att ingenting någonsin skulle bli sig likt igen.

Ur svensk horisont var det likväl en kris. Redan i mars -89 hade utrikesminister Sten Andersson kraftfullt varnat Nato och Warszawapakten för att begrava stridsyxan och i hemlighet arbeta på en nyordning av Europa: ”Vi kommer att reagera mot en utveckling … som kan ha skadliga effekter för vår säkerhet.”

[…] Oron är tydligast på ledarsidorna: ”Riskerar vi igen att hamna i osäkerhet och spänningstillstånd …?” (DN 22/8 -89). Detta ansvarskännande ”vi” är i det ögonblicket förmodligen universums ensammaste varelse. Resten av världen är en berusad myrstack där irrationella själar springer fram och tillbaka, oåtkomliga för alla förnuftsresonemang och utan en tanke på konsekvenserna. Det är bara ”vi”, de neutrala, som fortfarande förfogar över en intakt ordningskänsla.

[…] På ledarredaktionerna hamras det på tangenterna som om det gällde att föreslå Oslo det djärvaste av allt, nämligen att förära ett stycke betong årets fredspris: ”Vid en kylig analys har dock många iakttagare funnit sig nödgade att dra slutsatsen att muren, detta fysiska hinder för flyende, bidrog till att stabilisera läget.” (DN 12/9 -89). Det är tveksamt om Honecker kunde ha sagt det bättre.

[…] Gemensamt för nästan all rapportering om 80-talets DDR är att den genomsyras av två dubiösa element – utelämnanden och relativisering. Ett nyckeldokument i sammanhanget är skriften ”Honeckers DDR”, utgiven 1987 av Utrikespolitiska institutet och författad av journalisten Arne Järtelius.

Den belyser huvudsakligen fenomenet ”konsumtionssocialism”. Vi får veta att reallönerna ofta är högre än i Västtyskland och att de beryktade köerna uteslutande ringlar sig fram genom Polen. Dödsskjutningarna vid muren nämns inte. Inte heller förekomsten av Stasi eller den tradition av ”Sippenhaft” som DDR övertog från Tredje riket och som gick ut på att staten har rätt att bestraffa även anhöriga till förmenta ”brottslingar”.

[…] Den 30 januari 1986 publicerar DN ett reportage om en östtysk som flytt till Västberlin. Rubriken säger allt: ”Avhopparens upptäckt: Folk talar inte med varandra”. Det handlar alltså om en man som snabbt kommit till insikt att friheten finns någon annanstans – och inte bland butikerna på Kurfürstendamm. Vackra, melodramatiska mollackord. Bäst att vi får höra fortsättningen också: ”Vad hände med Ronald Klotzers drömmar? Han har slutat längta efter att rusa fram i fri fart på en motorcykel. Promenaderna längs Kurfürstendamm blir alltmera sällsynta. Friheten att resa har han hittills aldrig utnyttjat, och han funderar länge över frågan om han egentligen alls har fått större frihet i väst.

[…] Oförmågan att glädjas är ändå ofattbar och nästan monstruös. Vi går tillbaka till Aktuellts studio den 10 november 1989. Alfredius har radat upp kännarna bredvid sig. Inga östeuropéer, givetvis inte, inte heller någon borgerlig politiker (under perioden 8-12 november är de bannlysta från Berlinbevakningen), men väl the usual suspects. Katarina Engberg. Jörn Donner. Dieter Strand. De ser alla ut att komma från sin egen begravning.

Alfredius frågar: ”Dieter Strand, har du nånsin förbannat muren?” Aftonbladets välkände reporter ser då tankfull ut och säger att det retat honom när ”svenska tjejer” vid gränsen tvingats visa sina handväskor. Men det han egentligen har på hjärtat är något annat. Trots att det är ”ett halvt historiskt ögonblick” önskar han formulera ett ”försvar” för muren.

Vid dessa ord nickar de andra i studion gillande.

Ja, det är minst sagt avskyvärt att läsa om hur det var. Det är knappt jag kommer ihåg det längre. Man inser med lätthet att det bor en alldeles för stor kvasihumanistisk socialist och stel Preussare i en allt för stor del av svenskarna.

Det är ungefär som att våra avskärmade makthavare och etablissemanget bekymrat sitter o kliar sig i huvudet och muttrar när de läser världsnyheterna: ”Här måste det till en korrekt analys av läget innan vi kan låta folket förlusta sig,…humpff,…

Det är något unket, nattståndet och kallt otrevligt över den svenska socialistinspirerade undfallenheten och osäkerheten om huruvida det är något bra att Kalla Krigets terrorbalans nu äntligen är över. Man får verkligen en liten vink om vad etablissemanget är för typer när det verkligen hettar till…för deras del, alltså.

Är det neutraliteten som gjort oss till såna stela, inställsamma fåntrattar att vi inte längre vet att vara glada och skratta tillsammans med hela Europa när Friheten står mitt framför näsan på oss och skrattar och ler och dansar och bara vill krama om oss.

Frågan är dock om inte EU ändå är på väg att bli ett DDR eller Sovjet 2.0. Ingen inbillar sig väl att alla personer med Makt och idéer i det forna Sovjetunionen och deras lydstater försvann likt vattenånga i tomma intet. De försvann in i nya maktorganisationer och institutioner i ”det fria väst” (sanning med modifikation. Finns mycket kvar att jobba på), där de nu smider vidare på sina planer, om än i andra former och i mindre skala.

Priset för fortsatt hopp om Frihet för europas folk och övriga världen var att öppna Pandoras box, DDR, för då skulle resten av skiten falla samman, det visste man. Men det var bara Folket som var beredda att göra det, inte deras förtryckare eller deras så kallade parlamentariska representanter (eller förmyndare, om man så vill).

SlösO – Folkets nya ombudsman mot statligt slöseri med offentliga medel

På SvD:s debattsida lanseras nu, SlösO – ombudsmannen mot slöseri med skattepengar.

Det är ombudsmannen som för folket mot staten (så som ombudsmannaämbetet en gång var tänkt att fungera) skall sätta strålkastarljuset på när våra pengar missbrukas och slösas bort i olika mastodontprojekt på grund av dåliga upphandlingar, glädjekalkyler och ogenomtänkta projekt. Bristerna finns i alla led och på alla plan, i landsting, i kommuner och i staten och alla dess myndigheter.

Det här är så bra att det borde få nåt slags pris. Läs och förundras … men försök endast fantisera om vidden av det du läser för på något annat sätt går det inte att få en sinnebild av utbredningen av denna slösericirkus på syra med dina och mina pengar. Detta slöseri och missbruk sker, skall tilläggas för tydlighetens skull, både av borgerligt och sossigt styrda kommuner.

Artikeln är skriven av SlösO Johan Ingerö, Timbros VD, Maria Rankka och Robert Gidehag, VD på Skattebetalarnas Förening, ”Timbro och skattebetalarna startar SlösO”.

Det småskaliga slöseriet är på sätt och vis värre än de stora förlustprojekten eftersom det handlar om summor som var för sig inte är stora nog att uppmärksammas. Detta innebär att de sällan eller aldrig tas upp till debatt. Men vad småslösarna saknar i storlek tar de igen i antal.

Den virtuella världen Second Life, som var i ropet under en kort period, ådrog sig stort intresse från offentlig sektor. Malmö kommun satsade 1,2 miljoner kronor på att utveckla ett eget utrymme där. Projektet Umeå Live, uppbackat av bland andra Umeå kommun, Västerbottens länsstyrelse och Umeå universitet satsade också på Second Life. Vetenskapsrådet delade ut tre miljoner kronor till forskare i Umeå för att studera ”religiositet i låtsasvärldar”.

Den gode Anders Isaksson, i salig åminnelse, sa många sanningar om Den Stora Allomfattande Statens habegär och Maktintressen (kommuner o Landsting inkluderade givetvis). ”Alltid mer, aldrig nog”.

Det miljövänstern inte vill du skall veta om gröna jobb och grön energi

James Delingpole som skriver i Telegraph, inleder sin sågning av det förmodat gröna samhället med en rivstart:

Green jobs are a waste of space, a waste of money, a lie, a chimera. You know that. I know that. We’re familiar with the report by Dr Gabriel Calzada Alvarez of the Rey Juan Carlos University in Spain which shows that for every “green job” that is created another 2.2 jobs are LOST in the real economy.

Han säger även att alternativ s.k. ”grön energi” är en bluff. Den är enbart gångbar på grund av Big Government-subventioner för den kan inte tillgodose ens en bråkdel av vårt samhälles energibehov.

Det är förmodligen därför de måste göra så här —> ”How the British Establishment is conspiring to prop up the AGW myth”.

The Royal Society of Artist (RCA) såg sig tvungna att avboka en föreläsning med en Professor Ian Plimer, stark motståndare till allt om människoorsakad Global Uppvärmning, för årets s.k. Prince Philip-föreläsning där bland annat Hertigen av Edinburgh skulle sitta med i publiken.

Här är utdrag ur det avspisande brevet till Professor Plimer från ordföranden i RCA:

I am afraid I am writing to you with some disappointing news regarding
the Prince Philip Annual Lecture on 5 May.

As you well know, the debate around climate change has recently become
highly politically charged, both globally and especially in your home
country. Equally, as I am sure you are aware, members of the Royal
Family need to be scrupulous in avoiding any appearance of advocating or
supporting a particular political stance. The RSA’s charitable status
also requires us to maintain absolute political independence in our
programme of events and research events.

After discussion with Buckingham Palace, it is therefore with great
regret that we must withdraw your invitation to give this year’s Prince
Philip Lecture. The Duke of Edinburgh is personally disappointed as he
read your book with great interest and was looking forward to hearing
you speak, but I know that you will recognise that the now highly
controversial debate surrounding this issue would make it inevitable
that he was seen to be taking a particular position.

Ja, fy för den lede om det nånsin skulle komma in lite balanserande åsikter i den här högst ovetenskapliga debatten.

Men det handlar ju inte om vetenskap, det handlar inte om korrekthet, det handlar inte om empirism, det handlar inte om sökandet efter sanningen, det handlar bara om politik och välfärdsstatens kontroll över pengarnas fördelning till olika pris- och marknadsförstörande subventioner.

Professor Plimer om saken:

Strange that those who preach environmentalism at The Palace are feted (honoured, celebrated) as concerned scientists with no political agenda whereas those that try to speak rationality are regarded as political.

Om vänsterns politiserande, manshatiska genuspedagogik på dagis

Pär Ström som driver Den Nya Välfärden intervjuar Sveriges skarpaste genuskritiker, Tanja Bergkvist.

Lyssna gärna men håll i hakan, detta är en inblick i den moderna välfärdsstatens mest meningslösa statsfinansierade forskningsprojekt. Det är, bland annat, sånt här dina skattepengar går till, bäste medborgare:

Vuxendagis för Marxister och manshatande FIminister? Ja, kanske det. Frågan är om sån här skit skall finnas på landets dagisverksamheter och förskolor?.

Jag förfäktar ofta uppfattningen att allt är politik när jag bemöts med suckar och ointresse när det pratas politik emellanåt. Men här är jag nog benägen att dra en gräns. Vi måste skydda de små telningarna från dessa rödgardister och deras sjuka syn på verkligheten.

Bort med politik och vänsterpolitiseringen  från förskoleverksamheterna. Hör ni det, ALLIANSEN!?