”The Caribbean equivalent of a Taliban”

Nick Gillespie på Reason.com berättar om popikonen och frihetsälskaren (!) Che Guevara. Gillespie menar att denna ”Cult of Che” endast kan existera som den gör på grund av omfattande historielöshet:

__________

via TOR

Jag-har-inget-att-dölja-argumentets snäva synsätt

Vi måste lära oss att ta hänsyn till integritetens pluralistiska karaktär, dess många olika aspekter, annars kommer vi bara fortsätta prata förbi varandra och ”jag-har-inget-att-dölja-argumentet” kommer fortsätta framstå som det enda förhållningssättet för alla dom som inte orkar bry sig i frågan.

Så här skriver Daniel Solove i sammanfattningen på kompendiet, ”I´ve Got Nothing To Hide and Other Misunderstandings of Privacy”:

[…] As I have sought to demonstrate in this essay, understanding privacy as a pluralistic conception reveals that we are often talking past each other when discussing privacy issues. By focusing more specifically on the related problems under the rubric of “privacy,” we can better address each problem rather than ignore or conflate them. The nothing to hide argument speaks to some problems, but not to others. It represents a singular and narrow way of conceiving of privacy, and it wins by excluding consideration of the other problems often raised in government surveillance and data mining programs. When engaged with directly, the nothing to hide argument can ensnare, for it forces the debate to focus on its narrow understanding of privacy. But when confronted with the plurality of privacy problems implicated by government data collection and use beyond surveillance and disclosure, the nothing to hide argument, in the end, has nothing to say.

Bjälken i ögat

En alldeles lysande betraktelse över den fisförnämnt, moraliskt självgoda, korporativistiska  och generella välfärdsstaten (de flesta västländer):

Det är i den generella välfärdsstaten man går förbi uteliggare i t-banan för att sedan gå upp på gatan och se på våningarna i tiomiljonerklassen, vars innehavare får barnbidrag. Har mycket svårt att se moralen och solidariteten i den konstruktionen.

– Fredrik Segerfeldt

¤   ¤   ¤   ¤   ¤   ¤

Det där borde välfärdstatskramarna (ofta med orden ”gammel- eller betong- som förstavelse på sin ideologi) fundera på när de smetar sina nedlåtande och missvisande, politiska etiketter omkring sig och hävdar att det är ett sånt samhälle vi kommer få när ”DOM” får makten. Dom är fullständigt hemmablinda och det är ett tecken på att endast Makten är det viktiga. Att få befinna sig nära Makten och få frottera sig med den och dess stjärnor är det enda viktiga. Folket kommer inte ens i andra hand.

————————-

via TOR

Flummig och vilseförande New Age-retorik

Så här desperat och vilseledande  informationsspridning kan ett svenskt kvasipolitiskt flumparti sprida till folk när dom ser sin makt försvinna bort mot horisonten.

Det är den ovederhäftiga och desperata tonen i deras budskap till förmodat vuxet folk som avslöjar deras desperation inför höstens val.

Istället för att tala om vad de vill göra i sak, konkret, för att du som medborgare (och därmed samhället i stort) skall få en högre och ännu bättre levnadsstandard och rörlighet och frihet gentemot politikeradelns allt mer inskränkade högskattepolitik, så lägger de tid på att smutskasta motståndaren.

Det är tyvärr så att de är så andefattiga och politiskt fantasilösa att de endast vill ha makten så att DOM sen kan sätta sig ner och börja nedmonteringen av DIN välfärd och istället börja bygga på den välfärd som dom anser att Den Starka Staten skall bygga upp åt oss ALLA. Men One Size Does Not Fit All. Det är tyvärr nåt som varken kvasisocialister eller andra socialister nånsin kommer att kunna få in i sina söta små huvuden.

När de väl fått makten så inbillar dom sig att dom kan sätta sig ner och börja anpassa verkligheten efter sina teorier, dogmer och jämlikhetsdekret som i grund och botten bara går ut på att bestämma åt dig vad som är bäst för dig i din vardag och hur du skall spendera dina sparade och intjänade pengar.  Ja, rent av hur du skall leva DITT liv.

För att göra allt detta måste dom ta en ännu större andel av din intjände lön. Dom anser nämligen att du inte vet hur du skall använda dina egna pengar.

Och som en travesti på Göran Perssons bevingade ord är inte heller den som är fattig, inte heller fri. Vem som helst som en gång fått börja ta ansvar för sina egna handlingar och frihetsmedel (pengar) reagerar reflexmässigt med ryggmärgen när någon annan kommer och talar om vad DU skall göra med DINA pengar.

En sak är dock säker. Jag har ingen lust att försörja x antal verklighetsfrånvända gröngölingar i riksdagen som dessutom har nära på fri förfoganderätt över allmänna skattemedel.

Politiskt naiv opportunism och Statens uppgift

Dilsa Demirbag-Sten säger alltid kloka och genomtänkta saker i debatter där hon deltar och artiklar hon skriver. Bland annat skriver hon så här i artikeln, ”Islam kollektiviserar fria muslimer”, i Svensk Tidskrift.

Men för några rastlösa, vilsna och trängda människor har politisk islam blivit en politisk kraft och ett medel. Dessa är tillräckligt många och högljudda för att bevara bilden av islam som intolerant, och ibland utgör de även konkreta säkerhetshot. De som har religion som politiskt projekt kommer alltid att vara de som i en demokrati och en sekulär stat utmärker sig i debatten om religion, och det är de som kommer att kräva kollektiva rättigheter i religionens namn. Oavsett religion.

Hon fortsätter med att hävda att det idag kontroversiella, politiska islam i Europa lätt hade kunnat falla samman om vi européer verkligen menade vad vi säger:

En sak är i alla fall säker; om vi verkligen hade sett individuella fri- och rättigheter som självklarheter skulle det politiska islam ha fallit samman.

Ett exempel på att politiker emellanåt uppträder som okunniga fåntrattar är deras opportunism när det gäller väljarsiffror:

Politiker vänder sig till gärna till organiserade grupper för att bredda väljarbasen. Det är grunden för alla politiska kampanjer; de försöker tala till så många som möjligt på så kort tid som möjligt. Muslimer har blivit en sådan grupp. Samtalet kring integration i Sverige har kommit att allt mer handla om muslimer, som därför ses som en viktig målgrupp. I själva verket kommer de flesta invandrare i Sverige från Finland.

[…] För att nå ut till muslimer, som av alla partier ses som en stor väljargrupp, har man riktat in sig på att föra dialog med muslimska företrädare. Dessa har inte varit sena att utnyttja det förhandlingsliknande samtalet och krävt religiösa rättigheter. Såväl denna som den föregående regeringen har vänt sig till självutnämnda företrädare som gärna ger röst och ansikte åt ”muslimers” kränkthet och krav. Inga andra grupper knyts så hårt till religionen som muslimer. Till exempel vänder sig få till den katolska kyrkan för att föra en dialog med svenskar med sydamerikansk bakgrund.

[…] Det verkar som om våra politiker blandar ihop migrera och invandrare. De senare får egenskaper som är specifika för invandrade personer, så även deras barn. Invandrare blir en viss sorts människor bara för att vi inte är födda av svenska föräldrar i Sverige. Man anar stanken av en rasbiologisk retorik. I Sverige är man invandrare i två generationer, i USA bara i några år. Blodsband och kulturella kopplingar gör någon till europé, eller svensk, medan man blir amerikan eller kanadensare genom att leva som en.

Dilsa avslutar artikeln med ett kort konstaterande om Statens grundläggande roll:

Statens roll är att inte diskriminera medborgarna, utan att garantera deras fri- och rättigheter. Samma för alla, varken mer eller mindre. Oavsett varifrån deras föräldrar kommer. Om vi lyckas med det, är halva jobbet gjort.

”Straffet för våra syndfulla konumtionsmönster”

[…] In a world where climate change has always been the norm, climate change is now taken as punishment for sinful levels of consumption. In a world where we experience temperature changes of tens of degrees in a single day, we treat changes of a few tenths of a degree in some statistical residue, known as the global mean temperature anomaly (GATA), as portents of disaster […]

Richard S. Lindzen om klimatdebatten i artikeln ”Con: earth is never in equilibrium” i nättidningen Gazette Extra.

Earth has had ice ages and warmer periods when alligators were found in Spitzbergen. Ice ages have occurred in a 100,000-year cycle for the last 700,000 years, and there have been previous interglacials that appear to have been warmer than the present despite lower carbon-dioxide levels. […]

Politikerna och de inställsamma företagarna får sin rättmätiga släng av Lindzens slev:

Politicians can see the possibility of taxation that will be cheerfully accepted to save Earth. Nations see how to exploit this issue in order to gain competitive advantages. So do private firms. The case of Enron (a now bankrupt Texas energy firm) is illustrative. Before disintegrating in a pyrotechnic display of unscrupulous manipulation, Enron was one of the most intense lobbyists for Kyoto. It had hoped to become a trading firm dealing in carbon-emission rights. This was no small hope. These rights are likely to amount to trillions of dollars, and the commissions will run into many billions. […] The possibilities for corruption are immense.