Red Eye – Gregalogue On John Stewart

Greg Gutfield på Fox News har en egen satirshow kallad Red Eye som avhandlar dagsaktuella händelser inom politik, sport, religion, popkultur, underhållning och näringsliv tillsammans med inbjudna gäster.

Det här är ett format vi inte kan se i Sverige ännu på ett tag. Det här är ett underhållningsformat där mediabolag via pratshowvärdar ofta kritiserar andra mediabolags politiskt subjektiva vinklingar i nyhetsrapporteringen.

Spelplanen är lite ojämnt fördelad. Det är Fox News mot resten av vad som i USA brukar kallas Liberal Media (vänstermedia) eller Main Stream Media (ABC, MSNBC, CBS, CNN, NBC).

Från mitt perspektiv så finns alla skäl i världen att granska och ifrågasätta dessa MSM som helt klart har sin speciella typ av moralpolitiskt färgad ”agenda setting”. Denna dagordningsfunktion har en stark profilering och inställsamhet mot typiska vänsterfrågor, anser många nyhetsbedömare.

I Sverige har vi inte tillräckligt många privata mediabolag som kan hålla på och kritisera varandras nyhetsrapportering. TV4 borde kunna utgöra en motkraft till SVT och kunna väga upp de emellanåt kontroversiella bilder vi ges av olika stora händelser. Tyvärr har TV4 alldeles för stora SVT-komplex för att kunna eller ens våga göra det (tänk på sponsorerna). I Sverige sticker man inte ur hakan och kritiserar herr Populär (MSM för den som inte förstod).

Bolibompa à la Hamas

Följande klipp är inte så lite upprörande. Bolibompa? Nä, inte riktigt. Det är Hamaskontrollerad barn-TV. Gör din egen bedömning.

Det handlar inte om oljan, dumskallar!

De flesta politiskt intresserade känner till USA-hatarnas ständigt återkommande käpphäst om vad det är som driver USA:s Mellanösternpolitik.

Man kan ofta höra och läsa saker i stil med, ”USA krigar enbart för oljans skull”, USA bryr sig bara om oljan”, de skulle aldrig gå in på grund av humanitära skäl”. Ja, så där kan det ofta låta.

Givetvis beror såna där uttalanden på oinitierad känslostyrd vänsteretorik. Det är en retorik som inte bryr sig om verkligheten, historien, fakta eller ens vad som de facto sker i realtid. Retoriken hämtar dessutom sin mesta näring och sina källor från vänstermedias vinklade vardagsdramatiska perspektiv. Med sådan input är det med andra ord en slapp retorik som hellre relativiserar än försöker framstå som objektiv och saklig.

Shika Dalmia, senioranalytiker på Reason Foundation och columnist på The Daily, skriver i Reason Magazine´s onlineversion en artikel om denna vänsterpropagandistiska lögn, ”It´s Not About The Oil, Stupid!”

Greenwald rests his case on a rather tendentious reading of a single Washington Post story revealing that lately, Gadhafi had been demanding bigger up-front payments from Western countries for drilling rights and greater profit-sharing. This allegedly offers proof that the United States wages wars “not for humanitarian or freedom-spreading purposes, but rather to exploit the resources of other nations for its own large corporations.”

För oss som bryr sig om verkligheten och navigerar i de politiska åsiktsfarvattnen efter vad vi sett och vad vi hör på flera håll och källor och vad vi på grund av detta rimligen kan sluta oss till skall hända i framtiden i diskussion med andra, så framstår USA:s mellanösternpolitik i ett helt annat och något mer komplicerat sken än den kindergartenvariant vänstern vill framhålla för sin åsiktsdrillade lilla flock.

The idea that oil lust drives America’s Middle East policy is a perennial—and tired—saw invoked by U.S. critics both at home and abroad. But why, then, does America keep spurning this oil through sanctions on hostile regimes? In the decade between the two Iraq wars, America wouldn’t let Saddam Hussein sell any oil except for food. Washington’s sanctions on Iranian oil are costing America $38 billion to $76 billion annually in lost revenue. And America had sworn off Libyan oil until Gadhafi abandoned plans to develop weapons of mass destruction and compensated the victims of the Lockerbie terrorist bombing.

[…]

That we are after Libya’s oil is particularly untenable for the simple reason that Libya is only a bit player in the world oil market. It is not even among our top 15 crude oil suppliers. The U.S. consumes about 20 million barrels a day and Libya produces 1.7 million barrels for the whole globe. America lost 1 million barrels a day during Hurricanes Katrina and Rita and the U.S. economy barely hiccuped.

Förbiser man sånt här i sitt reflexmässiga USA-hat är det inte konstigt att myterna är så många och svåra att avliva.

Att starta ett så impopulärt krig som det Libyska som redan kostat USA bortåt 700 miljoner verkar till och med för dumt för att vara Obamaadministrationen. Men om det nu inte är oljan det handlar om, vad är det då? Jo, det är faktiskt av humanitära skäl, säger, Shikha Dalmia.

Vänstern (antikrigslägret?) vill så hemskt gärna hålla bilden levande om det giriga, kapitalistiska USA som bedriver sina till synes ändlösa krig enbart för oljeprofitens skull.

Visst, för de sinnesslappa är det en lätt och enkel förklaring som de inte behöver ta ansvar för, det gör ju de ”intellektuella” i deras ideologiska läger åt dom.

Det dessa intellektuella dock aldrig kommer att tala om för sina lärjungar (med mindre än att de kommer på det själva när de vuxit upp) är att den verkligt nedslående insikten, det är den om att vägen till helvetet på jorden knappast är kantad av girighet utan istället av alla välmenande och goda avsikter.

IPCC:s senaste bedrägeri

Nu räcker det för IPCC att publicera pressmeddelanden skrivna av inbjudna extremistiska miljökommunister och revolutionärer som Greenpeace.

Var finns det kritiska åsiktsbygget över huvudtaget i svensk LSM (Lame Stream Media) i debatten kring lögnerna i klimatfrågan och/eller om IPCC och de högst tvivelaktiga vetenskapliga fakta det organet grundar sin existens på.

Nä, den finns inte alls (mer än i bloggosfären) för folk vågar inte ha en egen kritisk uppfattning offentligt i (S)verige angående dessa saker för då kan de bli verbalt och fysiskt attackerade av vänsteraktivister, ungefär som i klippet i förra bloggposten, eller bli kallade saker de inte vill bli kallade, bli utfrysta och/eller mista sina professionella positioner eller…ja, ni fattar, va?

I klippet nedan samtalar Ross McKitrick med Ezra Levant (kanadensisk talkshowvärd) om det fullständigt obscena med IPCC:s agerande i denna skandal:

– – – – –

Här berättar Dr Tim Ball upplysande om FN och dess klimatpanel och vad vi tror att de skall syssla med men som de inte alls sysslar med:

[…] Climatology is a generalist discipline in this age of specialization. Climate is the average of the weather by region or over time and weather is the product of a multitude of factors and one of the most complex systems in nature. The weather you experience standing outside includes everything from cosmic radiation in deep space to geothermal heat entering the ocean and almost everything in between.

[…] IPCC claims that human addition to CO2, which is one small part of the “Atmospheric composition,” is 90 percent responsible for all climate change since 1950. It is totally implausible.

[…] Beyond that, the scientific method requires you try to prove a theory wrong. Karl Popper explains, “One can sum up all this by saying that the criterion of the scientific status of a theory is its falsifiability, or refutability, or testability.” The IPCC consistently work to prove the theory, but as Popper notes, “It is easy to obtain confirmations, or verifications, for nearly every theory – if we look for confirmations.” The IPCC and supporters of their charade spend their time finding confirmations.

[…] Normal science challenges the assumptions, but the IPCC worked to prove it was causing global warming […] One bizarre claim is that the annual increase in atmospheric CO2 is from human sources. This assumes, falsely, that the amount from natural sources is constant.

[…] The IPCC approach is the antithesis of science. They have predetermined a cause and set about proving it by narrowly defining climate change, limited selection of variables, manipulation of data, and working to prove rather than falsify the hypothesis. It is unquestionably the biggest scam in history because it has been deliberate.

En karaktärsstudie i hat och vänsterbeteende

The Right Scoop berättar att Andrew Breitbart dök upp på Netroots Nation’s Conference, en politisk mässa arrangerad av personerna som skriver på den politiska vänsterbloggen The Daily Kos.

När Andrew Breitbart dyker upp på ett sånt ställe drar han givetvis snabbt till sig en mängd intresserade journalister och andra nyfikna.

I den stora klungan runt om honom blev han efter ett tag verbalt trakasserad och attackerad av en uppenbarligen förvirrad och nära på psykotisk man som säkert tycker att han är en riktigt duktig och konstruktiv journalist.

Frågan är ju vad Andrew Breitbart anser att han kan åstadkomma på ett sånt här ställe? Det är samtidigt sånt här som gör att man bara beundrar karln. Han backar inte för nåt. Han har alltid torrt på fötterna angående dom persomner han kritiserar och granskar och det vet han. Det är därför han ”vågar” göra såna här stunts.

Uppenbarligen driver han vänsterfolk till vansinne genom sitt proklamerade korståg att hänga ut och avslöja hela LMC (Liberal Media Complex).

Nedan kan ni se hur en engagerad killes vansinne manifesterar sig framför en kamera när han får med Breitbart att göra.

Ta ett par djupa andetag för det är rätt starka scener att se en person så uppfylld av hat (potentiellt våldsam?) som ohämmat spyr ut sin galla och overifierade lögner på det här viset:

I en vänstermediavärld

Det är skillnad på vad för saker och vilka politiker vänstermedia sätter strålkastar ljuset på.

Medborgarna känner det därför lättare att gå till en sån kille som Andrew Breitbart än till de stora mediakonglomeraten.

Det är särskilt belysande i ett fall som ”Weinerskandalen”.

”I fight the media. That’s my fetish

…, not sending picures of my genitals and sending them to teenagers”.

Andrew Breitbart talar till Republican Jewish Coalition i Beverly Hills. Han talar bland annat om The Liberal Media Complex. Ett samhällsfenomen Breitbart menar kommer att raseras inom de närmsta fem åren eftersom de kan inte okritisk få fortsätta att sprida sin form av den amerikanska berättelsen och ha övertaget.

Han har gjort det till sin affärsidé att vara en del i raserandet av detta mediakomplex och den affärsidén har varit mycket framgångsrik, säger han.