Red Eye – Gregalogue On John Stewart

Greg Gutfield på Fox News har en egen satirshow kallad Red Eye som avhandlar dagsaktuella händelser inom politik, sport, religion, popkultur, underhållning och näringsliv tillsammans med inbjudna gäster.

Det här är ett format vi inte kan se i Sverige ännu på ett tag. Det här är ett underhållningsformat där mediabolag via pratshowvärdar ofta kritiserar andra mediabolags politiskt subjektiva vinklingar i nyhetsrapporteringen.

Spelplanen är lite ojämnt fördelad. Det är Fox News mot resten av vad som i USA brukar kallas Liberal Media (vänstermedia) eller Main Stream Media (ABC, MSNBC, CBS, CNN, NBC).

Från mitt perspektiv så finns alla skäl i världen att granska och ifrågasätta dessa MSM som helt klart har sin speciella typ av moralpolitiskt färgad ”agenda setting”. Denna dagordningsfunktion har en stark profilering och inställsamhet mot typiska vänsterfrågor, anser många nyhetsbedömare.

I Sverige har vi inte tillräckligt många privata mediabolag som kan hålla på och kritisera varandras nyhetsrapportering. TV4 borde kunna utgöra en motkraft till SVT och kunna väga upp de emellanåt kontroversiella bilder vi ges av olika stora händelser. Tyvärr har TV4 alldeles för stora SVT-komplex för att kunna eller ens våga göra det (tänk på sponsorerna). I Sverige sticker man inte ur hakan och kritiserar herr Populär (MSM för den som inte förstod).

Bolibompa à la Hamas

Följande klipp är inte så lite upprörande. Bolibompa? Nä, inte riktigt. Det är Hamaskontrollerad barn-TV. Gör din egen bedömning.

Det handlar inte om oljan, dumskallar!

De flesta politiskt intresserade känner till USA-hatarnas ständigt återkommande käpphäst om vad det är som driver USA:s Mellanösternpolitik.

Man kan ofta höra och läsa saker i stil med, ”USA krigar enbart för oljans skull”, USA bryr sig bara om oljan”, de skulle aldrig gå in på grund av humanitära skäl”. Ja, så där kan det ofta låta.

Givetvis beror såna där uttalanden på oinitierad känslostyrd vänsteretorik. Det är en retorik som inte bryr sig om verkligheten, historien, fakta eller ens vad som de facto sker i realtid. Retoriken hämtar dessutom sin mesta näring och sina källor från vänstermedias vinklade vardagsdramatiska perspektiv. Med sådan input är det med andra ord en slapp retorik som hellre relativiserar än försöker framstå som objektiv och saklig.

Shika Dalmia, senioranalytiker på Reason Foundation och columnist på The Daily, skriver i Reason Magazine´s onlineversion en artikel om denna vänsterpropagandistiska lögn, ”It´s Not About The Oil, Stupid!”

Greenwald rests his case on a rather tendentious reading of a single Washington Post story revealing that lately, Gadhafi had been demanding bigger up-front payments from Western countries for drilling rights and greater profit-sharing. This allegedly offers proof that the United States wages wars “not for humanitarian or freedom-spreading purposes, but rather to exploit the resources of other nations for its own large corporations.”

För oss som bryr sig om verkligheten och navigerar i de politiska åsiktsfarvattnen efter vad vi sett och vad vi hör på flera håll och källor och vad vi på grund av detta rimligen kan sluta oss till skall hända i framtiden i diskussion med andra, så framstår USA:s mellanösternpolitik i ett helt annat och något mer komplicerat sken än den kindergartenvariant vänstern vill framhålla för sin åsiktsdrillade lilla flock.

The idea that oil lust drives America’s Middle East policy is a perennial—and tired—saw invoked by U.S. critics both at home and abroad. But why, then, does America keep spurning this oil through sanctions on hostile regimes? In the decade between the two Iraq wars, America wouldn’t let Saddam Hussein sell any oil except for food. Washington’s sanctions on Iranian oil are costing America $38 billion to $76 billion annually in lost revenue. And America had sworn off Libyan oil until Gadhafi abandoned plans to develop weapons of mass destruction and compensated the victims of the Lockerbie terrorist bombing.

[…]

That we are after Libya’s oil is particularly untenable for the simple reason that Libya is only a bit player in the world oil market. It is not even among our top 15 crude oil suppliers. The U.S. consumes about 20 million barrels a day and Libya produces 1.7 million barrels for the whole globe. America lost 1 million barrels a day during Hurricanes Katrina and Rita and the U.S. economy barely hiccuped.

Förbiser man sånt här i sitt reflexmässiga USA-hat är det inte konstigt att myterna är så många och svåra att avliva.

Att starta ett så impopulärt krig som det Libyska som redan kostat USA bortåt 700 miljoner verkar till och med för dumt för att vara Obamaadministrationen. Men om det nu inte är oljan det handlar om, vad är det då? Jo, det är faktiskt av humanitära skäl, säger, Shikha Dalmia.

Vänstern (antikrigslägret?) vill så hemskt gärna hålla bilden levande om det giriga, kapitalistiska USA som bedriver sina till synes ändlösa krig enbart för oljeprofitens skull.

Visst, för de sinnesslappa är det en lätt och enkel förklaring som de inte behöver ta ansvar för, det gör ju de ”intellektuella” i deras ideologiska läger åt dom.

Det dessa intellektuella dock aldrig kommer att tala om för sina lärjungar (med mindre än att de kommer på det själva när de vuxit upp) är att den verkligt nedslående insikten, det är den om att vägen till helvetet på jorden knappast är kantad av girighet utan istället av alla välmenande och goda avsikter.

IPCC:s senaste bedrägeri

Nu räcker det för IPCC att publicera pressmeddelanden skrivna av inbjudna extremistiska miljökommunister och revolutionärer som Greenpeace.

Var finns det kritiska åsiktsbygget över huvudtaget i svensk LSM (Lame Stream Media) i debatten kring lögnerna i klimatfrågan och/eller om IPCC och de högst tvivelaktiga vetenskapliga fakta det organet grundar sin existens på.

Nä, den finns inte alls (mer än i bloggosfären) för folk vågar inte ha en egen kritisk uppfattning offentligt i (S)verige angående dessa saker för då kan de bli verbalt och fysiskt attackerade av vänsteraktivister, ungefär som i klippet i förra bloggposten, eller bli kallade saker de inte vill bli kallade, bli utfrysta och/eller mista sina professionella positioner eller…ja, ni fattar, va?

I klippet nedan samtalar Ross McKitrick med Ezra Levant (kanadensisk talkshowvärd) om det fullständigt obscena med IPCC:s agerande i denna skandal:

– – – – –

Här berättar Dr Tim Ball upplysande om FN och dess klimatpanel och vad vi tror att de skall syssla med men som de inte alls sysslar med:

[…] Climatology is a generalist discipline in this age of specialization. Climate is the average of the weather by region or over time and weather is the product of a multitude of factors and one of the most complex systems in nature. The weather you experience standing outside includes everything from cosmic radiation in deep space to geothermal heat entering the ocean and almost everything in between.

[…] IPCC claims that human addition to CO2, which is one small part of the “Atmospheric composition,” is 90 percent responsible for all climate change since 1950. It is totally implausible.

[…] Beyond that, the scientific method requires you try to prove a theory wrong. Karl Popper explains, “One can sum up all this by saying that the criterion of the scientific status of a theory is its falsifiability, or refutability, or testability.” The IPCC consistently work to prove the theory, but as Popper notes, “It is easy to obtain confirmations, or verifications, for nearly every theory – if we look for confirmations.” The IPCC and supporters of their charade spend their time finding confirmations.

[…] Normal science challenges the assumptions, but the IPCC worked to prove it was causing global warming […] One bizarre claim is that the annual increase in atmospheric CO2 is from human sources. This assumes, falsely, that the amount from natural sources is constant.

[…] The IPCC approach is the antithesis of science. They have predetermined a cause and set about proving it by narrowly defining climate change, limited selection of variables, manipulation of data, and working to prove rather than falsify the hypothesis. It is unquestionably the biggest scam in history because it has been deliberate.

En karaktärsstudie i hat och vänsterbeteende

The Right Scoop berättar att Andrew Breitbart dök upp på Netroots Nation’s Conference, en politisk mässa arrangerad av personerna som skriver på den politiska vänsterbloggen The Daily Kos.

När Andrew Breitbart dyker upp på ett sånt ställe drar han givetvis snabbt till sig en mängd intresserade journalister och andra nyfikna.

I den stora klungan runt om honom blev han efter ett tag verbalt trakasserad och attackerad av en uppenbarligen förvirrad och nära på psykotisk man som säkert tycker att han är en riktigt duktig och konstruktiv journalist.

Frågan är ju vad Andrew Breitbart anser att han kan åstadkomma på ett sånt här ställe? Det är samtidigt sånt här som gör att man bara beundrar karln. Han backar inte för nåt. Han har alltid torrt på fötterna angående dom persomner han kritiserar och granskar och det vet han. Det är därför han ”vågar” göra såna här stunts.

Uppenbarligen driver han vänsterfolk till vansinne genom sitt proklamerade korståg att hänga ut och avslöja hela LMC (Liberal Media Complex).

Nedan kan ni se hur en engagerad killes vansinne manifesterar sig framför en kamera när han får med Breitbart att göra.

Ta ett par djupa andetag för det är rätt starka scener att se en person så uppfylld av hat (potentiellt våldsam?) som ohämmat spyr ut sin galla och overifierade lögner på det här viset:

I en vänstermediavärld

Det är skillnad på vad för saker och vilka politiker vänstermedia sätter strålkastar ljuset på.

Medborgarna känner det därför lättare att gå till en sån kille som Andrew Breitbart än till de stora mediakonglomeraten.

Det är särskilt belysande i ett fall som ”Weinerskandalen”.

”I fight the media. That’s my fetish

…, not sending picures of my genitals and sending them to teenagers”.

Andrew Breitbart talar till Republican Jewish Coalition i Beverly Hills. Han talar bland annat om The Liberal Media Complex. Ett samhällsfenomen Breitbart menar kommer att raseras inom de närmsta fem åren eftersom de kan inte okritisk få fortsätta att sprida sin form av den amerikanska berättelsen och ha övertaget.

Han har gjort det till sin affärsidé att vara en del i raserandet av detta mediakomplex och den affärsidén har varit mycket framgångsrik, säger han.

En karaktärsstudie … i rosa

Ett vänsteraktivistiskt protestmöte i Wisconsin filmas av en praktikant på McIver Institute, en ThinkTank som företräder fri marknad, individuellt ansvar och begränsat statligt styre (limited government). Det här må vara i USA men det går igen överallt i (väst)världen där vi har att göra med vänsterpolitiska aktivister med alldeles för mycket av det vi andra ”samhällsbyggare” kallar fritid.

Kom ihåg att det är precis i dagarna 10 år sedan terroristkravallerna i Göteborg.

Förmodar att mötet  i Wisconsin inte var särskilt officiellt annars tycker man ju att de borde välkomna journalister av alla de slag för att få sitt humanistiska budskap framfört.

Samtidigt som man ser det här skall man emellanåt sitta och lyssna på utrikespolitiska tyckare och experter i Lame Stream Media som hävdar och påstår att Tea Party-rörelsen består av religiösa galningar. Humpff!!

Alla ny-rörelser dras med kontroversiella element i sina led. Alla ismer är en slags sammanfattning i grova drag av vad några tycker i ett visst spekrum. Alla kan inom samma spektrum aldrig tycka samma och ha samma värderingar alltid. Det är en fas helt enkelt.

Vänstern däremot har nu funnits så länge att det inte längre kan ses som en fas utan snarare en karaktärsstudie på vad för slags folk vänstern drar till sig. Taggarna nedan ger en vink om vad jag menar. Det räcker numera enbart att låta dem vistas fritt i det gemensamma offentliga rummet så gör de bort sig precis som enligt en instruktionsbok.

Land of the free, home of the brave…

I New York, United States of America, är det bäst att läsa reglerna för det mesta du ska göra ute i det förmodat offentliga rummet. Ingenting kan tas för självklart kring vad du anser díg ha för rättigheter eftersom privata intressen eller myndigheter kan sätta upp vilka regler de vill.

Här om sistens fick två unga damer böter för att de åt doughnuts på en parkbänk i Brooklyn. Enligt poliserna borde de ha läst den här skylten innan de gick in i parken. Då hade de inte behövt begå denna fasansfulla lagöverrädelse.

”Vuxna utan barn har ej tillträde till parken”. Man häpnar, uppvuxen som man är i landet med ”The All Mans Rights”.

Resten av reglerna tillhör väl vanligt sunt bondförnuft?

Att dessutom dela ut böter? Hade det inte räckt med en tillrättavisning? Nu finns två unga kvinnor i Statens brottsregister för att de suttit och ätit munkar på en bänk i en park.

Den ena av kvinnorna som fick böter blev rätt arg och kunde inte låta bli att fråga polisen ett par saker. Hon återger följande diskussion:

I got really angry and asked the officer if he honestly believed he was helping this community by giving us these summonses. His response only made me more angry. “I don’t believe in anything,” he said. “You don’t believe in anything? In helping people? Then you probably shouldn’t be a cop,” I said. This did not make him happy and he asked me, “Well, do you think you are being a model citizen right now?” I knew that I had to stop talking, that I was taking this too much to heart, that my poor visitor was getting more and more anxious, but I could not believe what was happening. “Do you think that being a model citizen means saying nothing when you see something you disagree with being done with your tax dollars? Because that is a model citizen in a totalitarian country.” He just shook his head at me. And at that point I did stop talking.

I en kommentarer till bilden på skylten sägs något som är symptomatiskt för alla välfärdsdemokratiska västländer:

Bare feet is on there because one day the mats in the playground got hot, and some liberals (ung. vänsterfolk, min anm.) precious snowflake child burned their feet and sued the city for millions. Instead of the parents using common sense now there is a rule against bare feet. Everything has a reason on this sign, and most of the reasons is an overly litigious liberal city that is not responsible for its own actions.

Just det. Tänk om folk skulle ta lite mer personligt ansvar. Och då menar jag som svensk inte bara hur man beter sig i en park i stan.

81% av USA:s moskéer stöder Jihad

På Breitbart presenterar Andrew G. Bostom en uppseendeväckande undersökning om islamism, sharia och jihad i USA.

[…] this is an Islamization campaign promoted by the Organization of the Islamic Conference, notably Saudi Arabia, which rewarded Erdogan, for his role in the Alliance, specifically, as “services to Islam,” with the “King Faisal International Prize,” considered the “Nobel prize” of the Arab world.

[…] Erdogan (Turkish Prime Minister) has always aroused his Muslim constituencies by brazenly appealing to their deep-seated jihadist sentiments as he did while mayor of Istanbul, in 1997, delivering a fiery speech that reminded the masses of these words from the  poem “The Soldier’s Prayer,” written (in 1912) by Turkish nationalist poet Ziya Gokalp: The minarets are our bayonets, the domes our helmets, the mosques our barracks and the faithful our army.

[…] The landmark study just published, “Sharia and Violence in American Mosques” (Kedar M, Yerushalmi D. The Middle East Quarterly, Summer 2011, Vol. 18, No. 3, pp. 59-72) sought to expand considerably upon the NYPD’s post-hoc, case study (from 2007) approach—systematically gathering objective survey data, with much greater methodological rigor—and address these two a priori questions: I) Is there a robust association between observable measures of religious devotion, coupled to Sharia-adherence in US mosques, and the presence of violence-sanctioning materials at these mosques?; and II) Is there a robust association between the presence of violence-sanctioning materials at a mosque, and the advocacy of jihadism by the mosque’s leadership via recommending the study of these materials, or other manifest behaviors?

[…] The study’s results provide clear—and ominous—affirmative answers to the a priori questions posed. Sharia-adherence was strongly associated with the presence of jihad-violence sanctioning materials, and the presence of jihad-violence sanctioning materials was in turn robustly associated with advocacy of jihadism by mosque imams—religious leaders. This key summary finding was highlighted by the authors:

…51 percent of mosques had texts that either advocated the use of violence in the pursuit of a Shari‘a-based political order or advocated violent jihad as a duty that should be of paramount importance to a Muslim; 30 percent had only texts that were moderately supportive of violence like the Tafsir Ibn Kathir and Fiqh as-Sunna; 19 percent had no violent texts at all.

Thus 81% of this statistical sample representative of US mosques were deemed as moderately (30%) to highly (51%) supportive of promulgating jihad violence to impose Shari’a.

[…] Publication of the “Sharia and Violence in American Mosques” study provides irrefragable evidence that the overwhelming majority of American mosques—consistent with mainstream Islamic doctrine and practice since the founding of the Muslim creed—are inculcating jihadism with the goal of implementing Sharia here in America.

Finally, Whittaker Chambers’ autobiographical opus “Witness,” which chronicles his apostasy from Communism, offers these searing insights that elucidate how American Muslims could rationalize such seditious behaviors—consistent with Islamic doctrine—and why this phenomenon remains largely incomprehensible to American non-Muslims, despite its existential threat to them.