De fria och välmående men osynliga araberna i Israel

Lars Larson, känd amerikansk radiopratare, besöker Judéen och Samarien i Israel (just det, på den s.k. ”ockuperade” Västbanken). Avseende medias raportering därifrån så kan man tro att det är den sista vita fläcken på världskartan, och man undrar varför.

Larson nämner det faktum att en miljon araber lever och arbetar i Israel och att de har det bättre, på alla plan, än i vilket annat arabland som helst. Det är stort hysch-hysch om sånt när det rapporteras om Israel. Det borde i kontrast till den sedvanliga nyhetsrapporteringen vara nyhetsvärdigt på nåt sätt, nån gång.

MSM, vänstern och anti-semiterna vill ha oss mediakonsumenter att tro att araberna är ”The Underdog” i konflikten och att det är dom som terroriseras fysiskt, psykiskt och förtrycks i det tysta av judarna, inget kan vara mer felaktigt.

Men vad som helst kan påstås vara sant om man tror att man lyckas med att utplåna historien och sen fullständigt förneka den och dom som pekar på den.

– via Israellycool.com

Släpp lös marknadskrafterna … på Mercedes

Från departementet Dikten-överträffar-verkligheten kommer här en intressant betraktelse kring klavertramp i den högre skolan.

Folkets självutnämnde massmördare, anti-materialist och hatare av all depraverad västerländsk konst och dess utövare, Che Guevara, har nått nya höjder som stilikon när det gäller marknadsföring av Mercedes bilar.

Är det verkligen så trångt och stökigt i konkurrensen på bilmarknaden att det skall behövas såna här marknadsföringsgrepp för att kunna höras?

På vilket sätt är det omöjligt att nu kunna använda sig av Adolf Hitler i marknadsföringen av olika produkter?

Nu ska jag lägga in min kraft på den haltande och leprasjuka marknaden som konsument. Hoppas ni andra gör det också.

Sent skall syndar’n vakna. Hur som helst. Det här är bortglömt redan i det kollektiva minnet men misstaget lever dock kvar i det individuella minnet och på etiketten står det ”Mercedes”. Frågan är hur kostsam den här uppmärksamheten blir för Mercedes varumärke … långsiktigt.

Korporativismens nya undersåtar

Henrik Alexanderssons längre analyserande och utblickande blogposter är oftast riktigt läsvärda. Hans senaste, ”Kriget mot de egna medborgarna”, är briljant vid en jämförelse.

Ibland ställer jag den provokativa frågan om man bör reagera när de börjar inskränka friheten – eller om man skall vänta tills det är för sent. Jag börjar frukta att den frågan håller på att bli överspelad. Att det redan är för sent. Att det börjar bli dags att fundera på om det finns någon plan B.

Den stora frågan i alla tider har varit vad som är frihet. Det framstår som allt tydligare att det är helt och hållet en definitionsfråga beroende på vilka perspektiv man har på livet och samhällets styresformer som helhet och människan i synnerhet.

Den rådande definitionen är det Maktetablissemanget som ställer upp, godtyckligt, och förändrar allt eftersom de märker att de håller på att förlora sitt strypgrepp om makt- och ekonomiskt oberoende, välutbildade medborgare som skiter i vad lagen och makten stipulerar åt dem på allt fler områden.

Den som vågar eller orkar lyfta blicken ser ännu fler och större konflikter mellan folket och makten torna upp sig vid horisonten. Man behöver inte vara något samhällsanalytikst geni för att inse att den ohörsamma maktens frenetiska maktkonsolidering bort från folket som sker idag måste leda till konfrontation till slut, när vi har fått nog.

Staten är till för folket, inte tvärtom. Nu roffar Staten och dess allierade åt sig makt på bekostnad av medborgarnas frihet från dess klåfingrighet.

Tyvärr, Ron Paul

Ex-Aide: Ron Paul’s Foreign Policy is ‘Sheer Lunacy’

Att göra rätt är i bland det svåraste av ting. Ron Pauls redan avlägsna möjligheter att bli president dog fullständigt i Iowa på grund av hans, för en supermakt, rent skogstokiga utrikespolitik.

Hängde ett presidentval i USA enbart på inrikesfrågor så hade han haft bättre chanser, men nu när världsläget är som det är så kan man inte annat än hålla med en före detta Ron Paul-anhängare, Eric Dondero.

[…] former Paul staffer Eric Dondero purporting to describe the ins and outs of Paul’s positions on everything from Israel (it shouldn’t exist) to Hitler (we shouldn’t have fought him) to 9/11 (U.S. authorities may have known about the attacks) to Afghanistan (we shouldn’t have invaded). He calls Paul’s foreign policy ”sheer lunacy.”

Han har helt rätt. Att vända ryggen militärt åt den internationella scenen som president i världens enda supermakt är inte vidare klokt eller genomtänkt, det är inte medmänskligt heller. Det får allt se rätt annorlunda ut i världen på det bilaterala planet innan en amerikansk president ens kan börja överväga nedrustningsplaner. Världen behöver USA och Europa (Stor-Britannien och Frankrike framför allt. Butterbittra Ryssland spelar givetvis i en liga för sig själv) patrullerandes åtminstone världshaven.

En nation med supermaktstatus är ett verktyg som skall och måste användas i den anarkistiska situation som trots allt till stor del råder mellan stater i vår värld. FN och internationell rättslagstiftning i all ära men en större papperstiger går nog inte att uppbringa. Vem skall verkställa FN-sanktioner och internationell rätt? Jo, en koalition av amerikanska och europeiska militära styrkor. Vem har sagt att det är den bästa lösningen? Det är dock bättre att agera än att bråka om politiska formuleringar och till intet förpliktande politiska paroller till diktaturens kreatur som de enbart skrattar åt medans de mördar sina medborgare.

Givetvis är jag på det klara med att USA-hatet och den generella anti-kapitalistiska mentaliteten har en helt annan uppfattning i den här frågan. Deras åsikter är dock bara relevanta på ett plan där en annan form av frihet och demokrati är förhärskande, men dit vill ingen följa med längre.

Den röda kulturens självgoda uppfostrarnit

Som konstnärligt verksam får du inte vara höger. Så är det bara. Eller, egentligen räcker det med att inte vara vänster. Det möts av förvåning och förvirring; men vänta … jaha … så du bryr dig inte om människor? Du tycker att det bara är pengar och profit som räknas? Konst handlar ju om att förstå människor. Konstnären ska dessutom ha en skoj och annorlunda livsstil. Man ska vara lite frisinnad. Knulla runt en aning, unna sig ett glas eller kanske rent av jazzigare njutningsmedel, krisa i själen, klä sig knasigt. Sån är inte högern. Där är det bara konformitet och fondsparande. Bostadsrätt. Missionärsställningen

Bengt Ohlsson skriver i DN (120104) om kulturen och dess utövares undersförstådda politiska hemvist.

Han delar ut en ordentlig råsop till alla de som fortfarande lallar omkring i sin mentala vänsterpolitiska uppfostrarnit i tron att de vet bäst vad alla vill ha.

När ska det röda rinna av kulturens fana?

Ett av världens mest mångsidiga ord

Perhaps one of the most interesting words
in the English language today, is the word FUCK.
Out of all of the English words which begin with the letter F, FUCK is the only word referred to as the ”F” word, it’s the one magical word.
FUCK as most words in the english language,
is derived from German,
the word ”fricken[?]”, which means to strike.
In English, FUCK falls into many grammatical categories.

As a transitive verb, for instance.
John FUCK-ed Shirley.
As an intransitive verb, Shirley FUCKS.
It’s meaning’s not always sexual;
it can be used as an adjective, such as
John’s doing all the FUCK-ing work.
As part of an adverb,
Shirley talks too FUCK-ing much.
As an adverb enhancing an adjective,
Shirley is FUCK-ing beautiful.
As a noun, I don’t give a FUCK.
As part of a word abso-FUCKING-lutely,
or in-FUCKING-credible.
And, as almost every word in the sentence,
FUCK the FUCK-ing FUCK-ers.

As you must realize,
there aren’t too many words
with the versatility of FUCK.
As in these examples describing situations
such as fraud,
I got FUCK-ed at the used car lot.
Dismay, Aw FUCK it.
Trouble, I guess I’m really FUCK-ed now.
Agression, Don’t FUCK with me buddy.
Difficulty, I don’t understand this FUCK-ing question.
Inquiry, Who the FUCK was that?
Dissatisfaction, I don’t like what the FUCK is going on here.
Incompetence, He’s a FUCK-off.
Dismissal, Why don’t you go outside and play hide-and-go-FUCK yourself?

I’m sure you can think of many more examples.
With all these multi purpose applications,
how can anyone be offended when you use the word?
We say, use this unique, flexible word more often in your daily speech.
It will identify the quality of your character immediately.
Say it loudly, and proudly!
FUCK you!

Oj, oj, oj …

Obama talar till väl utvalda delar av folket och får applåder:

“I refuse to take ‘no’ for an answer,” Mr. Obama said in Shaker Heights, drawing applause from his audience. “When Congress refuses to act and as a result hurts our economy and puts our people at risk, then I have an obligation as president to do what I can without them.”

Man vågar eller vill liksom inte tänka på vad det stora landet i väster håller på att förvandlas till och vad som sakta håller på att ske. Tanken är så otrolig att många bara fnissar och slår bort den med en handviftning.