De fria och välmående men osynliga araberna i Israel

Lars Larson, känd amerikansk radiopratare, besöker Judéen och Samarien i Israel (just det, på den s.k. ”ockuperade” Västbanken). Avseende medias raportering därifrån så kan man tro att det är den sista vita fläcken på världskartan, och man undrar varför.

Larson nämner det faktum att en miljon araber lever och arbetar i Israel och att de har det bättre, på alla plan, än i vilket annat arabland som helst. Det är stort hysch-hysch om sånt när det rapporteras om Israel. Det borde i kontrast till den sedvanliga nyhetsrapporteringen vara nyhetsvärdigt på nåt sätt, nån gång.

MSM, vänstern och anti-semiterna vill ha oss mediakonsumenter att tro att araberna är ”The Underdog” i konflikten och att det är dom som terroriseras fysiskt, psykiskt och förtrycks i det tysta av judarna, inget kan vara mer felaktigt.

Men vad som helst kan påstås vara sant om man tror att man lyckas med att utplåna historien och sen fullständigt förneka den och dom som pekar på den.

– via Israellycool.com

Släpp lös marknadskrafterna … på Mercedes

Från departementet Dikten-överträffar-verkligheten kommer här en intressant betraktelse kring klavertramp i den högre skolan.

Folkets självutnämnde massmördare, anti-materialist och hatare av all depraverad västerländsk konst och dess utövare, Che Guevara, har nått nya höjder som stilikon när det gäller marknadsföring av Mercedes bilar.

Är det verkligen så trångt och stökigt i konkurrensen på bilmarknaden att det skall behövas såna här marknadsföringsgrepp för att kunna höras?

På vilket sätt är det omöjligt att nu kunna använda sig av Adolf Hitler i marknadsföringen av olika produkter?

Nu ska jag lägga in min kraft på den haltande och leprasjuka marknaden som konsument. Hoppas ni andra gör det också.

Sent skall syndar’n vakna. Hur som helst. Det här är bortglömt redan i det kollektiva minnet men misstaget lever dock kvar i det individuella minnet och på etiketten står det ”Mercedes”. Frågan är hur kostsam den här uppmärksamheten blir för Mercedes varumärke … långsiktigt.

Korporativismens nya undersåtar

Henrik Alexanderssons längre analyserande och utblickande blogposter är oftast riktigt läsvärda. Hans senaste, ”Kriget mot de egna medborgarna”, är briljant vid en jämförelse.

Ibland ställer jag den provokativa frågan om man bör reagera när de börjar inskränka friheten – eller om man skall vänta tills det är för sent. Jag börjar frukta att den frågan håller på att bli överspelad. Att det redan är för sent. Att det börjar bli dags att fundera på om det finns någon plan B.

Den stora frågan i alla tider har varit vad som är frihet. Det framstår som allt tydligare att det är helt och hållet en definitionsfråga beroende på vilka perspektiv man har på livet och samhällets styresformer som helhet och människan i synnerhet.

Den rådande definitionen är det Maktetablissemanget som ställer upp, godtyckligt, och förändrar allt eftersom de märker att de håller på att förlora sitt strypgrepp om makt- och ekonomiskt oberoende, välutbildade medborgare som skiter i vad lagen och makten stipulerar åt dem på allt fler områden.

Den som vågar eller orkar lyfta blicken ser ännu fler och större konflikter mellan folket och makten torna upp sig vid horisonten. Man behöver inte vara något samhällsanalytikst geni för att inse att den ohörsamma maktens frenetiska maktkonsolidering bort från folket som sker idag måste leda till konfrontation till slut, när vi har fått nog.

Staten är till för folket, inte tvärtom. Nu roffar Staten och dess allierade åt sig makt på bekostnad av medborgarnas frihet från dess klåfingrighet.

Tyvärr, Ron Paul

Ex-Aide: Ron Paul’s Foreign Policy is ‘Sheer Lunacy’

Att göra rätt är i bland det svåraste av ting. Ron Pauls redan avlägsna möjligheter att bli president dog fullständigt i Iowa på grund av hans, för en supermakt, rent skogstokiga utrikespolitik.

Hängde ett presidentval i USA enbart på inrikesfrågor så hade han haft bättre chanser, men nu när världsläget är som det är så kan man inte annat än hålla med en före detta Ron Paul-anhängare, Eric Dondero.

[…] former Paul staffer Eric Dondero purporting to describe the ins and outs of Paul’s positions on everything from Israel (it shouldn’t exist) to Hitler (we shouldn’t have fought him) to 9/11 (U.S. authorities may have known about the attacks) to Afghanistan (we shouldn’t have invaded). He calls Paul’s foreign policy ”sheer lunacy.”

Han har helt rätt. Att vända ryggen militärt åt den internationella scenen som president i världens enda supermakt är inte vidare klokt eller genomtänkt, det är inte medmänskligt heller. Det får allt se rätt annorlunda ut i världen på det bilaterala planet innan en amerikansk president ens kan börja överväga nedrustningsplaner. Världen behöver USA och Europa (Stor-Britannien och Frankrike framför allt. Butterbittra Ryssland spelar givetvis i en liga för sig själv) patrullerandes åtminstone världshaven.

En nation med supermaktstatus är ett verktyg som skall och måste användas i den anarkistiska situation som trots allt till stor del råder mellan stater i vår värld. FN och internationell rättslagstiftning i all ära men en större papperstiger går nog inte att uppbringa. Vem skall verkställa FN-sanktioner och internationell rätt? Jo, en koalition av amerikanska och europeiska militära styrkor. Vem har sagt att det är den bästa lösningen? Det är dock bättre att agera än att bråka om politiska formuleringar och till intet förpliktande politiska paroller till diktaturens kreatur som de enbart skrattar åt medans de mördar sina medborgare.

Givetvis är jag på det klara med att USA-hatet och den generella anti-kapitalistiska mentaliteten har en helt annan uppfattning i den här frågan. Deras åsikter är dock bara relevanta på ett plan där en annan form av frihet och demokrati är förhärskande, men dit vill ingen följa med längre.

Den röda kulturens självgoda uppfostrarnit

Som konstnärligt verksam får du inte vara höger. Så är det bara. Eller, egentligen räcker det med att inte vara vänster. Det möts av förvåning och förvirring; men vänta … jaha … så du bryr dig inte om människor? Du tycker att det bara är pengar och profit som räknas? Konst handlar ju om att förstå människor. Konstnären ska dessutom ha en skoj och annorlunda livsstil. Man ska vara lite frisinnad. Knulla runt en aning, unna sig ett glas eller kanske rent av jazzigare njutningsmedel, krisa i själen, klä sig knasigt. Sån är inte högern. Där är det bara konformitet och fondsparande. Bostadsrätt. Missionärsställningen

Bengt Ohlsson skriver i DN (120104) om kulturen och dess utövares undersförstådda politiska hemvist.

Han delar ut en ordentlig råsop till alla de som fortfarande lallar omkring i sin mentala vänsterpolitiska uppfostrarnit i tron att de vet bäst vad alla vill ha.

När ska det röda rinna av kulturens fana?

Ett av världens mest mångsidiga ord

Perhaps one of the most interesting words
in the English language today, is the word FUCK.
Out of all of the English words which begin with the letter F, FUCK is the only word referred to as the ”F” word, it’s the one magical word.
FUCK as most words in the english language,
is derived from German,
the word ”fricken[?]”, which means to strike.
In English, FUCK falls into many grammatical categories.

As a transitive verb, for instance.
John FUCK-ed Shirley.
As an intransitive verb, Shirley FUCKS.
It’s meaning’s not always sexual;
it can be used as an adjective, such as
John’s doing all the FUCK-ing work.
As part of an adverb,
Shirley talks too FUCK-ing much.
As an adverb enhancing an adjective,
Shirley is FUCK-ing beautiful.
As a noun, I don’t give a FUCK.
As part of a word abso-FUCKING-lutely,
or in-FUCKING-credible.
And, as almost every word in the sentence,
FUCK the FUCK-ing FUCK-ers.

As you must realize,
there aren’t too many words
with the versatility of FUCK.
As in these examples describing situations
such as fraud,
I got FUCK-ed at the used car lot.
Dismay, Aw FUCK it.
Trouble, I guess I’m really FUCK-ed now.
Agression, Don’t FUCK with me buddy.
Difficulty, I don’t understand this FUCK-ing question.
Inquiry, Who the FUCK was that?
Dissatisfaction, I don’t like what the FUCK is going on here.
Incompetence, He’s a FUCK-off.
Dismissal, Why don’t you go outside and play hide-and-go-FUCK yourself?

I’m sure you can think of many more examples.
With all these multi purpose applications,
how can anyone be offended when you use the word?
We say, use this unique, flexible word more often in your daily speech.
It will identify the quality of your character immediately.
Say it loudly, and proudly!
FUCK you!

Oj, oj, oj …

Obama talar till väl utvalda delar av folket och får applåder:

“I refuse to take ‘no’ for an answer,” Mr. Obama said in Shaker Heights, drawing applause from his audience. “When Congress refuses to act and as a result hurts our economy and puts our people at risk, then I have an obligation as president to do what I can without them.”

Man vågar eller vill liksom inte tänka på vad det stora landet i väster håller på att förvandlas till och vad som sakta håller på att ske. Tanken är så otrolig att många bara fnissar och slår bort den med en handviftning.

Ron Paul: Den enda levande fisken i strömmen

Reason Onlines Jacob Sullum reflekterar över valet i Iowa och varför Ron Paul kan slå sig för bröstet.

[…] If that is what the mainstream represents, it is no place for decent Americans who support smaller government. Romney and Gingrich may think they are discrediting Paul, but they are actually recommending him as the only candidate who breaks decisively with the status quo.

Men man ska inte göra sig några illusioner om presidentval i USA. Den kandidat som accepterar det kraftigaste strypkopplet från sina finansiärer och sponsorer är den som får makten. I de kretsarna är status quo i det rådande politiska globala klimatet av högsta prioritet.

Dyrare skyltdockor för den Stora Statens fiskala inkontinens än Ron Pauls kritiker står inte att finna i den här världen.

Frågan är om Santorum verkligen är folkets vilja. Det är knappast troligt med tanke på de pinsamt låga röstetal USA dras med.

Väl investerade skattepengar

Lån för förstörd palestinsk utrustning efterskänks

Aningslöshetens och naivitetens manifestering på jorden har följande att säga i frågan:

– Jag tycker inte att palestinierna ska betala en skuld för något som förstörts av något annat (läs israelerna). Då tycker jag att biståndet får betala dubbelt istället för att låta palestinierna betala dubbelt, säger biståndsminister Gunilla Karlsson. […] Gunilla Karlsson säger att det egentligen är det staten Israel som borde betala.

Man kan inte göra annat än en ”facepalm” och önska dessa imbecilla ömfotingar till forna tiders Hinnomdal, strax söder om Jerusalem.

Utveckling mot renare Kärnkraft

Bill Gates tar hjälp av Kina i utvecklingen mot nyare och bättre reaktorer för kärnkraften.

Som en del i satsningen på ren energi har Bill Gates finansierat det amerikanska företaget Terra Powers utveckling av en fjärde generationens kärkraftsreaktor som drivs nästan uteslutande av utarmat uran och som producerar betydligt mindre avfall än traditionella fissionsreaktorer. […]

Den höga säkerheten är bland annat ett resultat av att den så kallade Traveling Wave-reaktorn inte kräver några aktiva åtgärder av mänskliga operatörer för att säkerheten ska bibehållas och att konsekvenserna av naturkatastrofer som jordbävningar och tsunamivågor kan simuleras i förväg.

Det är såna här projekt mot hållbar energi som Staten skulle lägga pengar på istället om man nu förfäktar idén att Staten är den som vet bäst vad nationen och folket verkligen behöver i alla lägen.

Behovet av hållbar baskraft ökar hela tiden. Detta kräver att det satsas mer på kärnkraften.

Alternativ som olje- och kolkraft finns inte längre på dagordningen för vår framtida elförsörjning. Eftersom kärnkraften är mycket kapitalintensiv och tar lång tid att projektera och bygga, måste besluten om en första ersättningsreaktor tas så snart som möjligt. I vårt grannland Finland har man för länge sedan insett betydelsen av säker och billig baskraft. […]

Byggandet av ett nytt modernt kärnkraftverk är ett tekniskt och industriellt projekt som Sverige behöver. Fort farande finns ett stort kunnande kvar i landet, trots politiker som Birgitta Dahls (s), Olof Johanssons(c) och allehanda miljöpartistiska språkrörs idoga försök att utplåna och förbjuda forskning och utveckling av kärnteknik i Sverige.

Givetvis tvekar svenska staten att subventionera kärnkraften med risk för att stöta sig med särintressena i den gröna, ekonomiskt oan(s)variga men inbillat ansvarsfulla klimatindustrin som staten själv sett till att skapa med sina subventioner. Av nån märklig anledning är kravet på kärnkraften att den skall stå för sina egna kostnader.