Insikter mentalt blockerade för vänstern

Dick Erixon i artikeln, ”Kulturvänstern, makten och indignationsprivilegiet”:

… Och därmed kan man ju vända Lena Anderssons resonemang mot kulturvänstern: deras hat och hån mot borgerlig kritik beror på att de borgerliga budskapen trampar på mycket ömma tår hos vänstern – de gapar och skriker för att stilla samvetet, men i praktiken innebär deras samhällssyn en ekonomisk kollaps a la Grekland – som naturligtvis drabbar de mindre bemedlade hårdast. Fria marknader, tillväxt och meritokrati gynnar oss som kommer ur arbetarklass bäst. Bara där blir vi jämlika med de intellektuella i rödvinsvänstern.

Så sant som det är sagt.

”… evasion of argument by turning the debate into an issue of style and character”

Det engelska språket är ibland så mycket mer målande än det lilla provinsiella, kvisttorra svenska. Det är därför rubriken blev på engelska.

Rubriken är från James Delingpoles senaste artikel, Why I am so rude To Warmists, om hur han förklarar varför han blir så otrevlig i debatter med moraliskt högtravande, planeträddande vänsterdebattörer som hela tiden använder sig av samma falska verklighetsbeskrivning för att de har som ”välmenande” mål att rädda jorden från undergång åt framtida generationer. Denna eviga nonsensargumentation gör Delingpole frustrerad och förbannad var gång han numera stöter på den.

Och givetvis, säger Delingpole, när deras argument tryter så byter de alltid fokus och gör istället debatten till ett resonemang om karaktär och vett och etikett eftersom de inte kan kontra med faktabaserade argument. Det visar bara att de tar sig själva på alldeles för stort allvar och att deras självdistans är fullständigt obefintlig.

Delingpole kan inte annat än fräsa avsnäsande till dem med följande litania:

The reason this cant phrase makes me want to throw up every time I hear it is that it’s such a grotesque inversion of reality. It’s not people on my side of the debate who want to ravage the countryside with wind farms (with no provision for decommissioning them), rein in economic growth, introduce wartime-style rationing, raise taxes, destroy farmland and rainforests to create biofuels, and base heinously expensive public policy on hysteria and junk science. It’s not people on my side of the debate who are condemning those ”future generations” to a lower standard of living and an uglier environment in order to deal with a problem that doesn’t exist. So how dare they have the gall to try to take the moral high ground?

REA-pris – Den svenska yttrandefriheten

Om man avbryter en föreläsning, skriker och kastar föremål för att sabotera det fria ordet är det brott mot svensk grundlag …

Dick Erixon fortsätter …

Här är youtubeklipp från händelsen.

Gissa vem polisen bryskt drog med sig ut ur lokalen och vilka polisen undfallande och snällt bad att avlägsna sig från lokalen trots ett flertal mordhot?

Svenska street-snutar i flock börjar alltmer anta ett fårs ointelligenta blick när det kommer till förståelse varför de måste slå ner bestämt och auktoritärt på brott mot Det Öppna Samhällets grundpelare.

Den svenska (landsorts) polisen verkar inte förstå att det krävs lite andra tag när man har med religiösa fanatiska muslimer att göra än när man jagar och förhör flummiga vardagspundare och butikssnattare från nio till fem, vecka ut och vecka in.

Tyvärr vågar jag gissa att det mest beror på velourtofflorna hos polisledningen i landet. Det är inte utan att man önskar att Dirty Harry var med på föreläsningen.

”The moment you declare a set of ideas to be immune from criticism, satire, derision, or contempt, freedom of thought becomes impossible.” – Salman Rushdie

Kors i taket … Kapitalismen framställs i god dager

George Reisman har läst följande artikel i NewYork Times, Scaling Caste Walls With Capitalism’s Ladders in India.

Han trodde aldrig han skulle leva länge nog för att se detta hända.

Artikeln berättar om en idag rik indisk man i Indien som föddes i kasten ”de oberörbara” och kapitalismens betydelse för hans framgång.