Anti-humanisternas, ekologisternas och miljöaktivisternas gissel

Ur Robert Zubrins bok, ”Merchants of Despair: Radical Environmentalists, Criminal Pseudo-Scientists, and the Fatal Cult of Antihumanism”:

”In a world of plenty, antihumanism declares that hungry may not eat. Where there’s space enough for everyone, antihumanism insists that myriads must be slain for make room for others. Where cures are available to avert disease, antihumanism demands they not be employed. When new technology could make power cheaper and cleaner, antihumanism decries halt. When improved crops offer more food with fewer chemicals, antihumanism says no. Instead of welcoming the human spark of inventive genius, antihumanism condemns it for doing so, and call for arrest and severe punishment. Where democracy allows for freedom of thought and conscience, antihumanism seeks to submerge reason and compassion and turn citizens into a herd. Where means exist on every side to make life on Earth a Heaven, antihumanism demands they be forgone to sentence ourselves to Hell.”

Och allt detta leder konsekvensmässigt till följande logiska och skrämmande slutsats om vad det är dessa människor har för värderingar och syn på världen och människorna i den, enligt Zubrin:

If the idea is accepted that the worlds’ resources are fixed with only so much to go around, then each new life is unwelcome, each unregulated act or thought is a menace, every person is fundamentally the enemy of every other person, and each race or nation is the enemy of every other race or nation. The ultimate outcome of such a worldview can only be enforced by stagnation, tyranny, war and genocide. The horrific crimes advocated or perpetuated by antihumanism’s devotees over the past two centuries prove this conclusively.

The Fiat Money Gods and the Debasing of everything

Daily Bell om centralbankssystemet, monopol på att trycka pengar (skuldsedlar) och Kvantitativa lättnader:

[…] The ability to print money at will with all the attendant benefits is the fulfillment of an ancient human dream and no doubt will be defended by some to the last breath. In the meantime, those who benefit directly or indirectly will launch broadside after broadside defending monopoly central banking and its fiat-paper products.

[…] Money printing is debasement and the ability to print money-from-nothing gives a tiny group of people a godlike power. Denying it doesn’t lessen the reality.

THE FINAL NAIL IN THE COFFIN, OR OPERATION SCREW

Och det enda pengagudarna, och politikerna som ger dem frikort, skänker oss vanliga medborgare med sina ekonomiska lösningar är högre priser på allting.

Tack, för ingenting, … !

Men tyvärr lär vi nog alla få smaka på diverse rejäla ekonomiska käftsmällar och ordentligt med knäskrap i asfalten eftersom vi har att göra med följande typ av inställning till de ekonomiska och politiska problemen:

The Cash Nexus

En Mats Lönnerblad skrev i Finanstidningen 2001 artikeln, ”Politik som ekonomisk kraft”, en recension av boken, ”The Cash Nexus”, av den brittiske historikern Niall Ferguson:

[…] Fergusons viktigaste argument i boken är således att det inte är pengarna som är det mest väsentliga. Det är effekterna av ekonomiska och politiska händelser, som gör Fergusons teoretiska resonemang så intressanta. Han förklarar vad som orsakar länders väl och ve.

[…] Ferguson hävdar att moderna regeringar har lärt sig någonting av historien, genom införandet av momsen. Momsen har blivit en ny och lukrativ form av indirekta skatter som ger stora inkomster. Han förvånar sig också över att inte fler reagerar mot de höga momssatserna.

Styrkan i Fergusons argumentering är hans stora analytiska förmåga. […] Han hävdar att den moderna historien är resultatet av oförutsedda affärsmässiga och politiska konflikter (i motsats till de som tror på Directed History, bloggens anm.). Det är resultatet av dessa händelser som gör att den finansiella marknaden i ett land misslyckas eller blir framgångsrik.

Högervinden avtar, socialistiska jetströmmen rusar på

Fredag morgon. SVT nyhetsrapporterar. En frukostreflektion kring medialt språkbruk och dess syften.

Ett kärt manipulativt begrepp i media är ordet ”högervindar”. Politiska högervindar avtar eller tilltar i olika hög grad, då och då i mediarapporteringen. I kristider som nu rapporteras givetvis att högervindar avtar. Det inger hopp hos socialisternas fanbase inför framtiden, till exempel inför ett stundande valår.

Det skall även, förmodar jag, inge en trygghetskänsla hos den oroliga och ekonomiskt åtgärds- och regleringsutsatta medelklassen som kan tillåtas drömma om fler bidrag och större subventioner från den röda centralmakten. Allt är med andra ord lugnt. Saker och ting återgår till det normala. Allt är som förut, inga kriser i sikte, ekonomiska eller andra. Dessutom, priset på guld sjunker ju och mer kapital flödar in på aktiemarknaden. Så, cirkulera, återgå till era sysselsättningar! Här finns inget att se längre.

Försök nu påminna dig att du hört det politiskt motsatta begreppet ”vänstervindar” i några sammanhang. Nä, precis. Det är sällsynt eller till och med helt och hållet obefintligt.

Vänstervinden, den är någonting helt annat, mycket större och osynlig (det talas inte om den) för oss i den stora mediakonsumerande massan. Vänstervinden fungerar precis som den atmosfäriska väderreglerande jetströmmen, den styr högervinden, av och på, när de rätta förutsättningarna uppstår. Den är allestädes närvarande, vinande och framrusande, lämpligt osynlig, högt ovanför våra huvuden.

Den opartiske granskaren skulle ställa sig frågan om denna begreppsanvändning sker omedvetet som en del av det underhållande mediala språkbruket eller helt enkelt är uttänkta strategier för att påverka den demokratiska massan.

Användandet av ett visst språkbruk är en liten men tydlig indikation på vilka det är som befolkar den påstått opartiskt granskande mediavärlden, vilka värderingar de har, vilken politisk grundsyn lejonparten av journalisterna har i de rapporteringsorgan vi har att hålla oss till, förutom Internet.

Den snart 20-åriga ”Internetreformationen” har lyckligtvis ändrat på dessa mediala konsumtionsvillkor. Det går idag, för den som vill, att kontrollera och granska medias syften och agendor på ett helt annat sätt än förr när mediakonsumenterna skedmatades som fågelungar och fostrades till (via det mediala språkbruket) att acceptera allt som sades och hur omvärlden var beskaffad. Idag kan man lättare få en annan syn och vinkling på de betydelsefulla, större strömningarna i våra samhällen.

Tack för det, oberoende teknikutveckling, lyckligen befriad från centralstatliga propåer om vad folk och individer behöver och inte behöver.

”One of the sources of the Fascist movement is the desire to avoid a too-rational and too-comfortable world”

– George Orwell, 1943 in – Can Socialist Be Happy?

Skatteparadis: Myter och Fakta

Sänkta skatter ger högre skatteintäkter och minskar risken för kapitalflykt. En sanning allt för svår att linda tanken kring för dagens neo-merkantilistiska, korporativistiska och kontrollmaniska centralmaktstjänare.

(h/t – hax)

Res Ipsa Loquitor, …

På Daily Bell i artikeln, ”Stock Markets Up, Gold Down – Is Something Wrong With This Picture?”, är de mer än lovligt misstänksamma mot den gängse mediarapporteringen om att mer pengar nu börjar strömma in i hedgefonder och aktiemarknaden och att guld och andra värdefulla metaller sjunker.

De menar att man lätt skulle kunna tro att de gamla goda tiderna är tillbaka igen och att den centralekonomiska finansiella krisen är över, …

För att beskriva hur det verkligen står till refererar Daily Bell till publicisten och finansoraklet Mortimer Zuckerman som i en WSJ-artikel från i mars, säger:

[…] The Great Recession is an apt name for America’s current stagnation, but the present phase might also be called the Grand Illusion—because the happy talk and statistics that go with it, especially regarding jobs, give a rosier picture than the facts justify. The country isn’t really advancing. By comparison with earlier recessions, it is going backward.

Låt sökandet efter sanning ske på bästa sätt

KEYNES

AT

HARVARD

Economic Deception
as a Political Credo

[…] Keynesian measures in the United States proceeded at full speed. Keynes’ influence was tremendous. A swarm of those who had been associated with the Socialist Party and its various divisions (League for Industrial Democracy, Rand School for Social Science, etc.) and their sympathizers entered various government agencies by the thousands. Keynesism was a respectable cover for emergency measures that were really designed for socialist purposes, as was realized by Frankfurter, Lippmann and their associates who could count on the help of Fabian minded persons like the President’s wife and Labor Secretary Frances Perkins.