Anti-humanisternas, ekologisternas och miljöaktivisternas gissel

Ur Robert Zubrins bok, ”Merchants of Despair: Radical Environmentalists, Criminal Pseudo-Scientists, and the Fatal Cult of Antihumanism”:

”In a world of plenty, antihumanism declares that hungry may not eat. Where there’s space enough for everyone, antihumanism insists that myriads must be slain for make room for others. Where cures are available to avert disease, antihumanism demands they not be employed. When new technology could make power cheaper and cleaner, antihumanism decries halt. When improved crops offer more food with fewer chemicals, antihumanism says no. Instead of welcoming the human spark of inventive genius, antihumanism condemns it for doing so, and call for arrest and severe punishment. Where democracy allows for freedom of thought and conscience, antihumanism seeks to submerge reason and compassion and turn citizens into a herd. Where means exist on every side to make life on Earth a Heaven, antihumanism demands they be forgone to sentence ourselves to Hell.”

Och allt detta leder konsekvensmässigt till följande logiska och skrämmande slutsats om vad det är dessa människor har för värderingar och syn på världen och människorna i den, enligt Zubrin:

If the idea is accepted that the worlds’ resources are fixed with only so much to go around, then each new life is unwelcome, each unregulated act or thought is a menace, every person is fundamentally the enemy of every other person, and each race or nation is the enemy of every other race or nation. The ultimate outcome of such a worldview can only be enforced by stagnation, tyranny, war and genocide. The horrific crimes advocated or perpetuated by antihumanism’s devotees over the past two centuries prove this conclusively.

The Fiat Money Gods and the Debasing of everything

Daily Bell om centralbankssystemet, monopol på att trycka pengar (skuldsedlar) och Kvantitativa lättnader:

[…] The ability to print money at will with all the attendant benefits is the fulfillment of an ancient human dream and no doubt will be defended by some to the last breath. In the meantime, those who benefit directly or indirectly will launch broadside after broadside defending monopoly central banking and its fiat-paper products.

[…] Money printing is debasement and the ability to print money-from-nothing gives a tiny group of people a godlike power. Denying it doesn’t lessen the reality.

THE FINAL NAIL IN THE COFFIN, OR OPERATION SCREW

Och det enda pengagudarna, och politikerna som ger dem frikort, skänker oss vanliga medborgare med sina ekonomiska lösningar är högre priser på allting.

Tack, för ingenting, … !

Men tyvärr lär vi nog alla få smaka på diverse rejäla ekonomiska käftsmällar och ordentligt med knäskrap i asfalten eftersom vi har att göra med följande typ av inställning till de ekonomiska och politiska problemen:

The Cash Nexus

En Mats Lönnerblad skrev i Finanstidningen 2001 artikeln, ”Politik som ekonomisk kraft”, en recension av boken, ”The Cash Nexus”, av den brittiske historikern Niall Ferguson:

[…] Fergusons viktigaste argument i boken är således att det inte är pengarna som är det mest väsentliga. Det är effekterna av ekonomiska och politiska händelser, som gör Fergusons teoretiska resonemang så intressanta. Han förklarar vad som orsakar länders väl och ve.

[…] Ferguson hävdar att moderna regeringar har lärt sig någonting av historien, genom införandet av momsen. Momsen har blivit en ny och lukrativ form av indirekta skatter som ger stora inkomster. Han förvånar sig också över att inte fler reagerar mot de höga momssatserna.

Styrkan i Fergusons argumentering är hans stora analytiska förmåga. […] Han hävdar att den moderna historien är resultatet av oförutsedda affärsmässiga och politiska konflikter (i motsats till de som tror på Directed History, bloggens anm.). Det är resultatet av dessa händelser som gör att den finansiella marknaden i ett land misslyckas eller blir framgångsrik.

Högervinden avtar, socialistiska jetströmmen rusar på

Fredag morgon. SVT nyhetsrapporterar. En frukostreflektion kring medialt språkbruk och dess syften.

Ett kärt manipulativt begrepp i media är ordet ”högervindar”. Politiska högervindar avtar eller tilltar i olika hög grad, då och då i mediarapporteringen. I kristider som nu rapporteras givetvis att högervindar avtar. Det inger hopp hos socialisternas fanbase inför framtiden, till exempel inför ett stundande valår.

Det skall även, förmodar jag, inge en trygghetskänsla hos den oroliga och ekonomiskt åtgärds- och regleringsutsatta medelklassen som kan tillåtas drömma om fler bidrag och större subventioner från den röda centralmakten. Allt är med andra ord lugnt. Saker och ting återgår till det normala. Allt är som förut, inga kriser i sikte, ekonomiska eller andra. Dessutom, priset på guld sjunker ju och mer kapital flödar in på aktiemarknaden. Så, cirkulera, återgå till era sysselsättningar! Här finns inget att se längre.

Försök nu påminna dig att du hört det politiskt motsatta begreppet ”vänstervindar” i några sammanhang. Nä, precis. Det är sällsynt eller till och med helt och hållet obefintligt.

Vänstervinden, den är någonting helt annat, mycket större och osynlig (det talas inte om den) för oss i den stora mediakonsumerande massan. Vänstervinden fungerar precis som den atmosfäriska väderreglerande jetströmmen, den styr högervinden, av och på, när de rätta förutsättningarna uppstår. Den är allestädes närvarande, vinande och framrusande, lämpligt osynlig, högt ovanför våra huvuden.

Den opartiske granskaren skulle ställa sig frågan om denna begreppsanvändning sker omedvetet som en del av det underhållande mediala språkbruket eller helt enkelt är uttänkta strategier för att påverka den demokratiska massan.

Användandet av ett visst språkbruk är en liten men tydlig indikation på vilka det är som befolkar den påstått opartiskt granskande mediavärlden, vilka värderingar de har, vilken politisk grundsyn lejonparten av journalisterna har i de rapporteringsorgan vi har att hålla oss till, förutom Internet.

Den snart 20-åriga ”Internetreformationen” har lyckligtvis ändrat på dessa mediala konsumtionsvillkor. Det går idag, för den som vill, att kontrollera och granska medias syften och agendor på ett helt annat sätt än förr när mediakonsumenterna skedmatades som fågelungar och fostrades till (via det mediala språkbruket) att acceptera allt som sades och hur omvärlden var beskaffad. Idag kan man lättare få en annan syn och vinkling på de betydelsefulla, större strömningarna i våra samhällen.

Tack för det, oberoende teknikutveckling, lyckligen befriad från centralstatliga propåer om vad folk och individer behöver och inte behöver.

”One of the sources of the Fascist movement is the desire to avoid a too-rational and too-comfortable world”

– George Orwell, 1943 in – Can Socialist Be Happy?

Skatteparadis: Myter och Fakta

Sänkta skatter ger högre skatteintäkter och minskar risken för kapitalflykt. En sanning allt för svår att linda tanken kring för dagens neo-merkantilistiska, korporativistiska och kontrollmaniska centralmaktstjänare.

(h/t – hax)

Res Ipsa Loquitor, …

På Daily Bell i artikeln, ”Stock Markets Up, Gold Down – Is Something Wrong With This Picture?”, är de mer än lovligt misstänksamma mot den gängse mediarapporteringen om att mer pengar nu börjar strömma in i hedgefonder och aktiemarknaden och att guld och andra värdefulla metaller sjunker.

De menar att man lätt skulle kunna tro att de gamla goda tiderna är tillbaka igen och att den centralekonomiska finansiella krisen är över, …

För att beskriva hur det verkligen står till refererar Daily Bell till publicisten och finansoraklet Mortimer Zuckerman som i en WSJ-artikel från i mars, säger:

[…] The Great Recession is an apt name for America’s current stagnation, but the present phase might also be called the Grand Illusion—because the happy talk and statistics that go with it, especially regarding jobs, give a rosier picture than the facts justify. The country isn’t really advancing. By comparison with earlier recessions, it is going backward.

Låt sökandet efter sanning ske på bästa sätt

KEYNES

AT

HARVARD

Economic Deception
as a Political Credo

[…] Keynesian measures in the United States proceeded at full speed. Keynes’ influence was tremendous. A swarm of those who had been associated with the Socialist Party and its various divisions (League for Industrial Democracy, Rand School for Social Science, etc.) and their sympathizers entered various government agencies by the thousands. Keynesism was a respectable cover for emergency measures that were really designed for socialist purposes, as was realized by Frankfurter, Lippmann and their associates who could count on the help of Fabian minded persons like the President’s wife and Labor Secretary Frances Perkins.

Makt, magi och ett alldeles speciellt slags monopol

”Money is Power”, or shall we say, ”The Monopoly to Create Credit Money and charge interest is Absolute Power”.

– Okänd, dock inte mindre insiktsfull bedömare

Skapa ordning i egna leden: utmåla kritiker som galningar

[…] When I was a kid ”libertarians are crazy druggies” was the meme from the right to keep their adherents in line. Now the left has to use all of their tools to keep their minions in line. Libertarians must be labeled as crazy, otherwise the two tribes don’t get to practice their corporatism unfettered by principles.

Ur kommentarerna till artikeln, ”Is Bill Maher Right That ”Libertarians Have to Stop Ruining Libertarianism”?

Budskap till borgare och socialister: Beskatta förluster istället för vinster, om ni är så ”sociala” som ni säger

[…] By rendering their enterprises profitable, the consumers shift control of the factors of production into the hands of those businessmen who serve them best. By rendering the enterprises of the bungling (ung. dåligt skötta) entrepreneurs unprofitable, they withdraw control from those entrepreneurs with whose services they disagree. It is antisocial in the strict meaning of the term if governments thwart these decisions of the people by taxing profits. From a genuinely social point of view, it would be more “social” to tax losses than to tax profits.”

– Ludwig von Mises – The Ultimate Foundation of Economic Science

Vi förstår ju att det i grund och botten inte handlar om att vara social för det decentraliserade samhällets och medborgarnas väl i första hand. Det handlar primärt för socialister och borgare att komma åt makten genom förföriska politiska budskap, sen blir det andra bullar när de får riksdagsmajoritet.

Om religion

Religions were invented to stop the thinking man from going mad

/okänd

Det korrumperade Centralbankssystemet

Thomas J. DiLorenzo skriver på Mises i artikeln, ”The Corrupt Origins of Centralbanking”:

[…] Central banking has been a corrupt, mercantilist scheme (idag lämpligt ihopsydd med korporativismen) and an engine of corporate welfare from its very beginning in the late 18th century. The first central bank, the Bank of North America, was ”driven through the Continental Congress by [congressman and financier] Robert Morris in the Spring of 1781,” wrote Murray Rothbard in The Mystery of Banking (p. 191). The Philadelphia businessman Morris had been a defense contractor during the Revolutionary War who ”siphoned off millions from the public treasury into contracts to his own … firm and to those of his associates.” He was also ”leader of the powerful Nationalist forces” in the new country.

The main objective of the Nationalists, who were also known as Federalists, was essentially to establish an American version of the British mercantilist system, the very system that the Revolution had been fought against.

 

Merkantilismens välutnyttjade missuppfattning

På CEI i artikeln, ”The Mercantilist Fallacy” får vi förklaringen till varför merkantilismens  fördärvande nationalekonomiska idéer fått ny kraft i och med neomerkantilismen:

[…] So why do policy makers denounce imports as a burden and tout exports as the ultimate prize? The answer begins with a misconception that dates back to colonial times. Mercantilism is based on the fallacy that exports increase national wealth while imports represent a decrease. The mercantilist fallacy has proven an extremely useful tool for domestic producers unable to compete with foreign firms, and for the politicians who seek to protect them at the expense of consumers and the broader economy.

Det är ju inte svårt att räkna ut hur lättkorrumperat ett sånt här system blir och hur det är till medborgarnas ekonomiska nackdel.

Den politiska adeln, och deras kompisar i näringslivet, anser helt enkelt att deras visioner är, ack, så mycket viktigare. De släpper aldrig kontrollen över de korporativa, merkatilistiska byråkratstrukturer och nätverk de skapat idogt genom århundradena.

De skulle aldrig få för sig att släppa efter och etablera nån slags decentraliserad, finansiellt anarkistisk och för landet och folket bättre, ekonomisk frihetsrörelse och frihandelsmässig konsumentrörelse som dessutom skulle klara sig tusenfalt bättre utan centralpolitiska, ineffektiva ekonomiska regleringar och interventioner som bara leder oss ut ur och in i konjunkturcykler, vilka enbart är till för att bankeliten skall få betalt för sina nyss utförda finansiella excesser och utsvävningar.

Så, då ska vi se, ett litet diagnostiskt test: Vilka är det som tvingas agera ekonomisk spypåse när det fina folket berikar sig med sina prisstyrningsmekanismer? Vänta, vänta, …. snart sjunker det in, väääänta, …

Nähä, det viktigaste idag verkar visst vara att inte bry sig om såna här världsligheter utan istället följa herdens väg vart han än går, oavsett hur vilsen han är och hur inkompetent han än framstår, för det är ju trots allt vår herde som hittills tagit oss till nya betesmarker dag efter dag, år efter år, i evighet.

Vadå? Nä, det var inte jag som började prata i liknelser om herdar och mufflonfår.

Merkantilismens återkomst

Library of Economics and Liberty kan vi läsa följande:

[…] Mercantilism is economic nationalism for the purpose of building a wealthy and powerful state (på bekostnad av ekonomisk frihet och individuell och medborgerlig frihet pga rättighetsöverträdelser från Statens håll). Adam Smith coined the term “mercantile system” to describe the system of political economy that sought to enrich the country by restraining imports and encouraging exports. This system dominated Western European economic thought and policies from the sixteenth to the late eighteenth centuries. The goal of these policies was, supposedly, to achieve a “favorable” balance of trade that would bring gold and silver into the country and also to maintain domestic employment.

[…] Most of the mercantilist policies were the outgrowth of the relationship between the governments of the nation-states and their mercantile classes. In exchange for paying levies and taxes to support the armies of the nation-states, the mercantile classes induced governments to enact policies that would protect their business interests against foreign competition.

Hos Lew Rockwell säger, Thomas J. DiLorenzo, följande i, ”What Hamilton has Wrought”. Hamilton har emellanåt kallats, The American Machiavelli:

[…] As George Will once wrote, Americans are fond of quoting Jefferson, but we live in Hamilton’s country. The great debate between Hamilton and Jefferson over the purpose of government, which animates American politics to this day, was very much about economic policy. Hamilton was a compulsive statist who wanted to bring the corrupt British mercantilist system — the very system the American Revolution was fought to escape from — to America. He fought fiercely for his program of corporate welfare, protectionist tariffs, public debt, pervasive taxation, and a central bank run by politicians and their appointees out of the nation’s capital.

[…] Jefferson and his followers opposed him every step of the way because they understood that Hamilton’s agenda was totally destructive of liberty. And unlike Hamilton, they took Adam Smith’s warnings against economic interventionism seriously. Hamilton complained to George Washington that ”we need a government of more energy” and expressed disgust over ”an excessive concern for liberty in public men” like Jefferson.

[…] Hamilton and his political compatriots, the Federalists, understood that a mercantilist empire is a very bad thing if you are on the paying end, as the colonists were. But if you are on the receiving end, that’s altogether different. It’s good to be the king, as Mel Brooks would say. […] Hamilton was the instigator of ”crony capitalism,” or government primarily for the benefit of the well-connected business class.

[…] Thus, Wall Street investment bankers became inveterate (inbitna, vanemässiga) lobbyists for any and all tax increases (on the rest of the population, anyway) to assure that their own principal and interest would be paid, and that they could promise their clients — the purchasers of government bonds — that the bonds were a good investment. They were corrupt from the very beginning.

På Azizonomics i, ”The Return of Mercantilism”, kan vi läsa följande dystra sammanfattning av vart det merkantilist-korporativistiska systemet tagit USA:

[…] First, states around the world, and especially America, have massively adopted corporatist domestic policies, even while spouting the rhetoric of free trade and economic liberalism publicly.

[…] Second, the key difference between a free market economy, and a corporatist command economy is the misallocation of capital by the central planning process. While mercantile economies can be hugely productive, the historic tendency in the long run has been toward the command economies.

[…] Third, these two facts taken together mean that the inherent long-term advantage of the free market system — and by implication, of the United States over the BRICs — has to some degree been eradicated […] This is the worst of both worlds for America. All of the disadvantages of mercantilism — the rent-seeking corporate-industrial complex, the misallocation of capital through central planning, the fragility of a centralised system — without the advantage of a strong domestic productive base.

Vågar bloggen påpeka att resten av världens merkantilist-korporativistiska länder förmodligen kommer att gå samma öde till mötes gällande välfärd, tillväxt och välstånd.

Det stavas även: M E R K A N T I L I S M …

Daily Bell granskar och analyserar i artikeln, ”Nationalize Banking, or apologize for the suggestion … ”

[…] Since Money Power thrives on mercantilism – using government for private purposes – more government and more public power suits the elites just fine. One can make the argument that those advancing these solutions are actively working on behalf of the same Money Power they purport to despise.

För att göra hela problematiken och grundbulten till kärnproblemet alldeles tydlig och klar så kommer här en översättning till svenska:

[…] Eftersom den ekonomiska eliten frodas i det markantilistiska systemet – använda sig av regeringsmakt för privata syften – så passar mer och större överstatlighet och offentlig makt denna elit alldeles utmärkt. Man kan göra påståendet att de personer som för fram dessa lösningar (nationalisera banker o dyl.) aktivt arbetar för samma ekonomiska elit som de påstår sig avsky.

Alltså, sossar och moderater är enbart marionettdockor som spelar teater inför oss medborgare och de sprattlar precis på det sätt som eliten vill, när eliten vill.

[…] This is really incredible. The problems in the world are mostly the result of a lack of competition. The Invisible Hand has been chopped off at the elbow. Without restraint, the four horsemen of the financial apocalypse – Cronyism, Mercantilism, Corruption and Authoritarianism – ride abroad and leave ruin in their wake.

Från kommentarerna och signaturen bionic mosquito:

”Democracy is the false belief that you and your wife have twice the political pull than someone named Rockefeller”.

¤¤¤¤    ¤¤¤¤    ¤¤¤¤

The Marriage of Mercantilism and Corporatism: When Free Trade Is Not ‘Free’

[…] Sophisticated oligarchs do not need to send real tanks against their people. They can accomplish the same objectives using fraud, debt, and corruption. Control the supply of money and care not who makes the laws. But it helps to have the lawmakers and regulators on the payroll.

¤¤¤¤    ¤¤¤¤    ¤¤¤¤

Capitalism, Corporatism, Mercantilism

[…] One of the biggest problems I run into when talking to leftists about capitalism is that their idea and my idea of what capitalism is are completely different. I usually try to point out that the system that we’re practicing is actually mercantilism, but I think that’s a losing battle since most people don’t really know what mercantilism is.

¤¤¤¤     ¤¤¤¤    ¤¤¤¤

Corporatism vs. Capitalism

[…] We all know that there are many irrational and misguided capitalist haters in the world who see our current state of affairs as perhaps the end of the free market and capitalism.  I can sympathize, because I loath corporatism and I know that they are seeing corporatism and mistaking it for capitalism.  I can sympathize with Marxists for wanting to overthrow the capitalist exploiters, because I do think that there is rampant corruption amongst big business.  I think though, that it is incredibly important to stress to these misguided multitudes that it is the state where the fault lies and that without the state, it’s many bureaucracies and central bank, this wouldn’t be happening.  It is fascism.

¤¤¤¤    ¤¤¤¤    ¤¤¤¤

American Power Act – Mercantilism or Corporatism?

[…] the bottom line is rather simple.  The state cannot and should not be in the business of creating jobs, regardless their classification as green, white, blue, or yellow.  To believe otherwise is to endorse a command and control economy run at the behest of a central planning board of bureaucrats or politburo. […] Rather, these policies are more in line with the economic philosophy of either Mercantilism or Fascist Corporatism.

Mercantilism was best described by the late Murray Rothbard as:

Mercantilism, which reached its height in the Europe of the seventeenth and eighteenth centuries, was a system of statism which employed economic fallacy to build up a structure of imperial state power, as well as special subsidy and monopolistic privilege to individuals or groups favored by the state. Thus, mercantilism held exports should be encouraged by the government and imports discouraged. (Mercantilism: A Lesson for Our Times?, The Freeman, 1963)

Fascist corporatism is described as:

Fascism’s theory of economic corporatism involved the management of sectors of the economy via government or privately controlled organizations (corporations). Each trade union or employer corporation would, in theory, represent its professional concerns, especially through negotiation of labor contracts and the like. (via Wikipedia)

En trendsättare?

Bloggen kan bara jubla i samma styrka som munken i Robin Hoods julafton: Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!!

Kan vi hoppas på en trend inom den svenska socialdemokratin, månn tro?

Den korporativistiska kollektivismens hantlangare

900 arbetsplatser och 45 000 medarbetare tagna i gisslan av elektrikerfacket

VVS-företagens syn på Byggnads metoder i konflikten 2012:

[…] Vad handlar konflikten om? Anledningen till strejken är att Byggnads kräver fler timmars arbetstidsförkortning – mitt under brinnande lågkonjunktur och den handlar om höjda lärlingslönersamtidigt som var fjärde ungdom går arbetslös. Under pågående förhandling, där vi i stort sett var överens om alla frågor, la medlarna ett bud som vi var beredda att acceptera. Byggnads valde att tacka nej. Därför står vi här med enskilt utpekade företagare, uttagna av Byggnads, i strejk.

[…] Medlarna har lagt fram ett bud som vi har accepterat – det har inte Byggnads gjort. Bollen ligger hos Byggnads. De har valt att trappa upp konflikten och använder sig av kontroversiella metoder när de kränker föreningsfriheten. Det är något helt nytt vi ser på svenska arbetsmarknaden.

[…] Det är osäkra tider för byggbranschen och vi beklagar att  facket inte kan vara med och ta ett gemensamt ansvar för att vi ska klara oss igenom den ekonomiska krisen som är ett tungt hot mot hela byggbranschen. Istället väljer Byggnads att trappa upp konflikten och använder sig av kontroversiella metoder.

[…] Byggnads kräver lärlingslöner under utbildning på upp till 28 000 kr/ månaden, något som få andra grupper i samhället har.  I förlängningen blir dessa färdigutbildade 20 åringar inte anställningsbara eftersom arbetsgivaren hellre anställer en VVS- montör med erfarenhet för löner strax där över.  En lärlingslön på 28 000 önskar sig nog även Kommunals medlemmar.

Byggnads använder samma retorik som SD

Förhandlingar om jobbpakt ser ut att spricka

Korporativismen lever i socialdemokratins Sverige

Byggstrejk skapar bara kaos och oreda

Nedan följer en länk till irriterande och förnuftsbaserad logik. Men det är tyvärr den strama, Keynesianska ekonomiska politik och logik som måste gälla i den kollektiva, korporativistiska välfärdsstaten, annars kollapsar detta centralstyrda, tveksamt eftersträvansvärda lyckorike – Märkets avgörande för konkurrenskraften och den korporativistiska VälfärdsStatens överlevnad.

Varför fattar inte alla fackföreningsbossar detta? Ni får väl snällt ställa in er i ledet som alla andra och ta ert ansvar i tider av globalt orkestrerad, krisskapande, ekonomisk politik.

Insiktslös, irrationell egoism i löneförhandling skördar tyvärr bara ekonomiska offer, inga generellt uppskattade ekonomiska segrar.