Den intellektuella atomvinterns slut?

På SVT Debatt hittar jag följande osannolika artikel av Janne Wallenius, professor i reaktorfysik på KTH: Obefogad rädsla svartmålar kärnkraften

Kan detta vara början på slutet av den förnuftsmässiga, intellektuella atomvinter som regerat i stort sett allas tankebanor i snart fyra decennier? Fyra decennier av förlorad teknisk utveckling på området.

Wallenius påpekar att rädslan är en drivkraft. Bloggen frågar sig därför om inte människan borde kunna betrakta sig som så pass mogen och intellektuellt vuxen numera, i det tredje årtusendet, att hon kunde slänga sin så historiskt betecknande rädslostyrda vidskeplighet över bord? En vidskeplighet som i allt för många fall krystat fram den politiska, tvehågsna och utvecklingsmässigt så vilseledande och förledande ”försiktighetsprincipen”.

[…] Att vi oroar oss mer för sällsynta händelser än olyckor som sker varje dag är ett känt fenomen. Likt flygindustrin kommer kärnkraften att få leva med krav på att vara många gånger säkrare än de alternativ som står till buds.

och inverkan på liv och hälsa från kärnkraftsolyckor är lägre än för vind, sol- och vattenkraft, Tjernobyl inräknat.

[…] Det sorgliga i sammanhanget är att den ökade importen av naturgas i Japan efter Fukushima redan lett till hundratals nya dödsfall inom gasindustrin.

[…] För att Sverige skall kunna prova fjärde generationens kärnkraft på riktigt behöver dock våra beslutsfattare se att allmänheten tror på våra idéer. Frågan är om så är fallet?

Det vågar nog vem som helst svara ett rungande Nej på. Ett politikeretablissemang som skulle göra ett sånt opinionsmässigt lappkast och ändra uppfattning om sin redan inslagna väg och färdriktning som dessutom slösat bort tusentals miljarder på sina Alice i Underlandetprojekt kommer aldrig att ske.

Kommer en förändring kommer den långsamt om ett par tre decennier eller fem. Då har alla glömt den dårskap som härjade med folks föreställningar om kärnkraft runt millennieskiftet.

Quis custodiet ipsos custodes

Bloggen läser på Daily Bell om G7-ländernas senaste möte. Finansministrarna pratar om att det behövs en ny attityd till det här med skatter … världen över … och i synnerhet, menar de, behöver det tas krafttag mot alla de omoraliska personer (såväl fysiska som juridiska) som undanhåller Staten i alla världens länder dess ”rättmätiga” skatteintäkter.

Att sänka skattetrycket i alla länder för att därmed locka hem alla miljarder som folk och företag i ren självbevarelsedrift försökt behålla på utländska bankkonton, skulle aldrig falla dessa penningmissbrukare in, inte ens när de vet att hela samhället tjänar mer på skattesänkningar istället för att höja skatter och dra åt svångremmen kring ”skatteflyktingar”.

Bloggen ser tillsammans med författarna till artikeln, G7 Set Policy For Global Tax Regime, allt fler tecken på att centrala och viktiga institutioner för globalt styre positionerar sig inför den kommande förändringen:

[…] Step by step we see the expansion of the global financial infrastructure. It is indeed a global government in waiting. […]

Det mest slående och skrämmande är att förslagställarna inte verkar det minsta bekymrade över att centralisera makten på det här viset, då historien lärt oss gång på gång att makt som inte delas (maktdelningsprincipen) och sprids ut endast blir en grogrund för totalitarism, korruption och allsköns missbruk.

[…] When power is not disbursed but centralized, then human history shows us clearly it will be wielded in unfair and even evil ways.

[…] After World War II, the United Nations, International Monetary Fund, World Bank, World Health Organization and numerous other globalist bodies were set up under the supervision of the West and particularly the US, which often acts as proxy for British interests.

Det som skrämmer bloggen mest är att all positionering av dessa internationella organ sker under den socialistiska flaggans värderingar, alltså de som beskyddar och håller sig vän med Storkapitalet, det storkapital (koncerner och storföretag) som förser hela samhällskroppen med resurser, investeringar och sköna skattepengar varje månad, så den är nödvändig att vårda väl.

Att befria medborgarna ekonomiskt ligger inte i Välfärdsstatens intresse.

Det finns inte tillstymmelse till Liberalism och Frihet ur någon aspekt i detta politiskt globala, galna mastodontprojekt.

Den enda rapportering kring detta G7-möte hittar du i engelsk press, annars är det mest politiska bloggare som försöker lyfta upp denna anmärkningsvärda nyhet. I svensk media rapporterades endast att det varit möte.

Många hävdar i och för sig att Osborne och hans globalismgelikar är för sent ute eftersom deras Cypriotiska klavertramp helt förändrade spelplanen och att deras förtroende nu därför är helt förbrukat. Bloggen tar sig dock friheten, som alltid, att uttrycka sin skepcis angående huruvida politiker skulle vara bekymrade om sitt förtroende hos röstunderlaget .. på lång sikt. Att politik är det möjligas konst är en cynisk devis som frodas väl i politikerbranchens korridorer.

George Osborne: G7 pledges to tackle bank reform and tax evasion

Osborne: G7 agree to target tax evasion and avoidance

Centralbankssystemet, den Gordiska knuten och det nödvändiga Alexanderhugget

Richard Eberling skriver på Daily Bell i artikeln, ”The Federal Reserve’s ‘Exit Strategy’ is Just More Monetary Manipulation”:

[…] The confusion is exacerbated when it is remembered that the price inflation ”target” is not something objectively ”out there,” confronting the Federal Reserve authorities as something to be battled with. It is a statistical construct that averages the prices of a selected ”basket” of goods and services, the value of which is heavily influenced by the very monetary policies that are meant to ”control” it. It is like the dog chasing his own tail.

Och så här kommer de att hålla på att försvara sina politiska dumheter och ekonomiska vansinnigheter ända till universums slut och värmedöden avlöser dem … om inget folkligt uppvaknande sker inom överskådlig tid.

Endast merkantilister och deras politiska polare (protektionister och korporativister) kan komma på att göra politik av konsten att kontrollera ett helt lands ekonomi genom att försöka slå i det demokratiska underlaget att det går att kontrollera exakt hur stor penningmängd det bör/måste finnas vid varje givet tillfälle på en marknad.

Ordet ”Vansinnigt” kan inte ens börja beskriva vidden av att ens vilja försöka sjösätta ett sånt tokigt ekonomiskt projekt (endast JMK, mottagare av Riksbankens ekonomiska pris) … bara för att denna klass skall kunna fortsätta behålla makten, oavsett vilka obetydliga politiska partier som styr för tillfället.

[…] Too many people are asking why a handful of people should control literally tens of trillions of dollars on a regular basis and set the price and value of money, as well. The result has been a string of catastrophes and many believe now that central banking is not going to survive growing public disapproval.

So another tactic has to be created. Enter ”public” monopoly central banking and further redistributionist schemes such as the one being enunciated in the Washington Post.

[…] It probably will never happen or at least will never be fully implemented but the idea is to confuse people about the real solution, which is free-market economics.

[…] Is all this a coincidence? We are supposed to believe all this is simply the emergence of ”good” ideas into the marketplace? No, we have a hard time seeing it as anything but a campaign.

Ur kommentarerna:

”It consistently amazes me that the left can peddle this crap — but the very low level of economic understanding of the general public certainly helps this meme (and similar) to be translated into various policies.”

– Daily Bell i, ”Universal Basic Income Promotion Hits The Washington Post”

Den allomfattande välfärdsstatens förutsättningar

De lyckliga slavarna är frihetens bittraste fiender

Henrik Alexandersson, svensk journalist, bloggare, liberal samhällsdebattör, och piratpartist.

TCDD – Myth Busted!

Apropå UG:s export-av-dioxinfisk-granskning, så kan den som vill hitta följande sammanfattning om forskningsläget kring TCDD på PubMed – Dioxin and Cancer: A Critical Review:

[…] The exposure-response meta-analysis of TCDD and cancer developed by the United States Environmental Protection Agency (USEPA) is seriously compromised by its failure to adequately fit the data.

[…] However, while occupancy of the Ah receptor by TCDD may be necessary for its toxicity, it is not sufficient for toxicity or for potential carcinogenicity. Animal evidence relating TCDD exposure to cancer is much stronger than that for humans.

[…] There are few examples of an agent being suspected as a human carcinogen for decades and then eventually moving into the category of ”known” human carcinogens. In contrast, there are hundreds of compounds that remain for decades on lists of ”suspected” human carcinogens despite the lack of confirming evidence. The long-term accumulation of negative, weak, and inconsistent findings suggests that TCDD eventually will be recognized as not carcinogenic for humans.

Där ser man, en helt annan syn på detta gift som fått stå som modell och principbeskrivning för miljöaktivisternas berättelser om hur oerhört farlig vår moderna ”resursslösande, överkonsumerande, industrialiserade och påstått rovkapitalistiska” tid och samhällsordning är i förhållande till den fina, altruistiska, anti-ekonomiska, förståndigt reglerade, gröna världsordning som skulle uppstå om våra miljöreligiösa organisationer fick ordna allt för oss.

Myter av det här slaget underhålls av politiska och ekonomiska intressen framför allt för att visa att det är nödvändigt med massor av statliga regleringar, handelshinder och centralbyråkratisk kontroll av det fullständigt kaotiska (läs; anarkistiska) marknads- och frihandelsekonomiska samhälle vi annars skulle tvingas leva i. Föreställ er bara hur en bristfälligt reglerad marknad annars skulle fungera; oskyldiga, aninglösa konsumenter skulle tvingas äta dödligt, giftig fisk!

Man kan göra research och ha ett uppdrag att granska på så väldigt många olika sätt. Vem granskar granskarna? Kommer det kanske en uppföljningsgranskning?

Så det visar sig bara allt mer tydligt att det är som Orwell sa; vi medborgare skall hållas i en medialt väl avvägd lebensangst och politiskt klädsam oro om att allt vi har tillskansat oss tillsammans med en stor, stark stat, lätt kan rasa ihop till spillror och då tar anarki- och kaosmentaliteten över hos de mindre goda människorna i vår värld … om inte våra välvilligt vaksamma politiker och centralbyråkrater finns där för oss och tar hand om oss.

Maktens rättvisa och makt som självändamål

Att förneka någonting minskar inte de negativa effekterna av det i verkliga livet. Dagens politiska system gör allt klarare och tydligare för oss medborgare att vi inte har nånting alls att säga till om längre, oavsett hur mycket politikeradeln och deras kompisar än kallar det för Demokrati:

[…] For a government official to make a moral judgment on how we ought to spend our money is an invasion of liberty and privacy which is acceptable only where obvious public harm follows.”

[…] If a businessman pulls a gun on a customer and demands 20 percent more for a product, that is robbery. If a politician intervenes to the same effect, it is fair trade.

[…] Fair trade is based on the doctrine that producers have rights and consumers have duties. Fair trade assumes that the consumer’s freedom of choice is an injustice to the producer. The soul of protectionism is that government should force customers to carry a company that cannot stand on its own two feet. Protectionism is an economic no-fault insurance policy: no matter how often an American company crashes in the marketplace, the consumer must pay the bill.

[…] Federal officials have long talked and acted as if they had a droit du seigneur (”rätten till första natten”) over American consumers. U.S. Deputy Trade Representative Linn Williams declared on December 4, 1989, ”I should also note that the U.S. has ‘contributed’ a substantial part of its domestic market to imported steel.”(89) It is outrageous for a high-ranking government official to speak of the U.S. government allowing some Americans to buy imported steel as a contribution–as if government officials own the consumers’ dollar and can decide to ”contribute” it to whom they choose. That statement epitomizes the notion that government officials own the market they seek to control.

[…] Fair trade essentially substitutes the moral and political values of federal policymakers for the economic values of private citizens. […] Fair trade is an income redistribution system based on the capture of political power. In the end, the morality of fair trade is pure realpolitik–the deification of power as an end in itself.

[…] There is no way that restricting Americans’ opportunity to buy and sell can make America a richer land. Protectionism is the ultimate ”less is more” policy–a policy based on the idea that the United States will become richer if the government forces Americans to pay higher prices for fewer goods. Every trade barrier imposes an opportunity cost on the American economy.

[…] The fundamental issue is not whether foreign govern- ments treat other nations companies fairly but whether a countrys citizens receive fair treatment from their government. Even if trade barriers exist abroad, politicians should not perpetuate them against their own citizens. Any government should cease punishing  consumers for the alleged sins of foreign governments.

Ur Cato Institutets policyanalys 164, ”The Myth of Fair Trade”, av James Bovard, författare till böckerna, ”The Fair Trade Fraud,  Lost Rights: The Destruction of American Liberty, Shakedown: How the Government Screws You from A to Z, The Farm Fiasco, The Bush Betrayal”.

Myten om Rättvis Handel

Trade is not simply a matter of exchanging widgets for gadgets; it affects the way people live their daily lives. Since practically no one can make all the things he wears, eats, and uses, a person’s standard of living and opportunity in life depend largely on his opportunities for trading the product of his labor with others. Pervasive trade barriers effectively force people to use inferior building blocks for their lives. Trade barriers are an attempt by politicians to control the market. And politicians cannot control the market without commanding everyone who must rely on that market.

Neomerkantilisterna, protektionisterna och korporativisterna i alla västvärldens mjuksocialistiska och ekonomiskt överreglerade stater (med skendemokratiska stunder av borgerliga, konservativa regeringsrussin, som fortsätter att administrera samhällets i grunden socialistiska paraplyorganisation) har ju länge understött marknadsföringen av det ekonomiskt vansinniga projektet med Rättvis Handel rätt länge nu.

Granskningar visar att Rättvis handel är orättvist (!) och handlar mer om ekonomisk okunnighet, välfärdsångest och missriktad välvilja från mestadels vänsteraktivister och ovan nämnda typer av statsmakter.

Hur ändrar vi på dessa missförhållanden med endast en röstsedel i handen vart fjärde år? Om man inte vill sälla sig till den inepta, skattemedelsförsörjda politikeradelns skara, vill säga, och lura sig själv om att det är så man förändrar saker och ting i vårt samhälle.

James Bovard är policyanalytiker på The Cato Institute och han har granskat den världsomspännade bluffen Rättvis Handel i policydokumentet, ”The Myth of Fair Trade”:

Economic xenophobia is the core of the U.S. anti-dumping law. The Commerce Department acts as if every sale of a foreign product at a low price is a Trojan Horse–an insidious attempt to undermine the American economy. While American politicians lecture the world on fair trade, our antidumping laws are an inquisitorial nightmare for foreign companies, a mockery of due process and justice.(9) Dumping occurs when a company charges a lower price for a product in an export market than in its home market. Differential pricing according to demand and market conditions is a normal business practice, yet the U.S. government con siders it highly pernicious when done by foreign companies exporting to the United States.