Bakom ridån, i det fördolda, spelas fienderollen väl

The right-wing socialists are by far the most dangerous, because they are not known as socialists and call themselves capitalists, individualists, private enterprisers, etc.

– E. C. Riegel

Här har vi alltså det största hotet mot den moderna Individens Frihet i det tredje Årtusendet; fasciststatens ekonomiskt förslavade och moraliskt kidnappade storföretagsetablissemang. Dagens Kapitalism i västvärlden lider av allvarligt Stockholmsyndrom.

Det Riegel beskriver är inget annat än det osunda förhållandet mellan den funktionssocialistiska Staten (korporativism) och ägarna av de stora företagen. De borde befinna sig på en konkurrensutsatt marknad istället för att huka under statlig beskyddarverksamhet för att få handla och/eller bedriva ekonomisk verksamhet på ett visst geografiskt område. Det vi ser är inget annat än gammal osund merkantilism i ny tappning, där hela skådespelet går ut på att förmera de statliga finanserna på de övriga och mindre ekonomiska aktörernas bekostnad.

Denna funktionssocialistiska stats politiska överstepräster (moderater, likaväl som sossar, miljöpartister som sverigedemokrater) i vårt moderna post-representativa pseudo-demokratiska system kommer aldrig säga upp sin vänskap med och kontrollmakt över de kapitalister som äger produktionsmedlen i alla företag (fienderollen är bara ett politiskt skådespel) eftersom det är en mer lukrativ affärsuppgörelse dem emellan om de som kan sköta företag och förmera pengar (ta ut vinster) gör det istället för ideologistyrda politruker med företagsekonomisk gråstarr.

Beskyddarpengarna i det här fallet har man döpt om till ”skatt”, en liten obetydlig avgift storkapitalet gärna betalar för att få åtnjuta alla de fina privilegier Staten ger dem. Statlig Kontroll är alltså lättare och mer inkomsbringande än besvärligt statligt ägande och ger mer klirr i kassan. En insikt inte allt för svår att linda tanken runt för en engagerad politiker.

Att denna affärsuppgörelse är till ekonomiskt och utvecklingsmässigt förfång för alla andra i samhället bekommer dem föga då deras utkablade politiska omfördelningsretorik och övriga ”rättvise”propaganda säger något helt annat.

Den röstande massan vars intressefokus sällan riktar in sig på esoteriska bryderier som den här bloggen fokuserar på, köper därför villkorslöst det riggade omoraliska systemets återkommande valfläsksretorik i den naiva tron att beskyddet och säkerheten kommer att bli bättre den här gången än vad den blev förra gången de lovade samma sak.

Den stora röstande massan tror också att det är så här det bör fungera i ett samhälle; att man måste ge upp sin frihet för att åtnjuta fysiskt beskydd, personlig trygghet och ekonomisk säkerhet. Det är sorgligt hur lurade så många har blivit.

Det intellektuella försvarsmekanismen hos de uppgivna är varianter på Churchills åsikt om demokrati som ett skitsystem, men det är det bästa vi har att tillgå, så vad kan vi göra.

Klassisk liberalism, som lösningen på alla samhällsproblem orsakade av socialism (fascism) har blivit så dissad och baktalad genom decennierna att folk har glömt att det finns alternativ till eländesvalet mellan fascism och socialism, och visar enbart hur omfattande och djupt infekterad den svenska samhällskroppen blivit av deras propaganda och omoraliska idéer.

Följande länk leder till ett klipp på UR där ett samtal förs mellan Göran Hägg och Mårten Blomkvist apropå Häggs bok, ”Italien, ett alldeles särskilt land”.

Hägg ställer här till rätta en rad missuppfattningar och myter om Italien. Vi får bland annat ta del av Göran Häggs research om fascismen och Mussolini och Tony Blair, vilket bör ge en och annan socialdemokrat anledning att göra ideologisk vårstädning och värderingsmässig revision.

Morally, the promise of an impossible “right” to economic security is an infamous attempt to abrogate (upphäva) the concept of rights. It can and does mean only one thing: a promise to enslave the men who produce, for the benefit of those who don’t. “If some men are entitled by right to the products of the work of others, it means that those others are deprived of rights and condemned to slave labor.” (“Man’s Rights” in Capitalism: The Unknown Ideal.) There can be no such thing as the right to enslave, i.e., the right to destroy rights.

– Ur Ayn Rand Lexicon – Word: The Welfare State

Insikter i den funktionssocialistiska ofärdsstaten

Free Markets and Capitalism are perpetual revolution.

You need socialism to keep the establishment in place.

Upprepa en lögn tillräckligt länge …

”Varje felaktigt använd skattekrona är en stöld från folket”

Ernst Wigforss, fd socialdemokratisk finansminister

Corporate version of Freedom Society closing in

(Fotografer trakasseras av säkerhetspersonal på allmän plats)

(Poliser trakasserar filmande och fotograferande medborgarjournalister)

(Holocaust Memorial Museums utställning om den Nazistiska korporativa statens propaganda)

And now – Time To Get Schooled by Peter Schiff:

Peter Schiff går här in i en sanslös street-slugger-debatt med flera fullständigt centralstatsmanipulerade ockupanter som enbart rapar upp myter, vanföreställningar och missuppfattningar om marknaden, ekonomi, kapitalism, resurser, hur man skapar jobb, vad vinster åstadkommer. Det är också påtagligt hur de flesta fullständigt missar att det är korporativistiska och parlamentariska Centralstaten som är orsaken till allt elände i våra samhällen.

Den post-representativa, ”demokratiska” fasciststaten är den enda som tjänar på dessa missuppfattningar och motsättningar som uppstår som en konsekvens, kom ihåg detta när du går och röstar nästa år. Nästa gång kommer förmodligen protesterna bli ännu värre och större och då finner Staten förmodligen ingen annan lösning än att skicka in batonger, tårgas och massarresteringar för att så att säga kunna stävja de oroligheter de i grunden är orsaken till. Via deras mediakanaler kommer det givetvis att rapporteras hur nödvändigt det är att kunna kontrollera oroligheterna och behålla lugnet i samhället. Nästa steg? Tja, utegångsförbud?

Så skall en slipsten dras!

The Rise and Fall of the Global Dollar Fiscal Regime

”Why do Great Nations Fail? They turn the back on the Principles that once made them great”.

 

Den Stora Okunskapen

”All the perplexities, confusion and distress in America arise from downright ignorance of the nature of coin, credit and circulation.”

– John Adams till Thomas Jefferson i en brevväxling 1787

The People Declare: Separation of Money and State

När du hör ordet Revolution seglar tankarna som av sig självt iväg till Ryssland strax före och under Första Världskriget, eller hur?

Men en annan, inte lika omtalad revolution pågick även under denna tid. Den här var mer gradvis, mer subtil, enormt omfattande och med enorma konsekvenser för all mellanmänsklig ekonomisk verksamhet över hela världen för all tid fram till dags dato och förmodligen ett bra tag till (om inget görs åt eländet). Då ändrade nämligen USA sin och senare övriga världen länder sina finansiella policys.

E.C. Riegel ur essän, The New Approach To Freedom:

[…] PEOPLE everywhere associate revolution in the twentieth century with the dramatic events that occurred in Russia during World War I. But there occurred a still greater revolution of which most people are unaware. This was a revolution more gradual, more subtle, and more far-reaching in its consequences. It was a revolution in government fiscal policy, which not only has underwritten the socialist developments in this century by the revenues it has provided the state, but has further promoted these developments through the debilitation and demoralization of personal enterprise that has followed.

The power of any government to make paternalism seem practical, and thus insidiously to socialize the economy, lies entirely in the belief that it can and does issue money. This is the foundation error from which all socialistic projects receive their unsuspected sustenance. To attribute to government the power to issue money, makes of it an apparent fountain of wealth that strikes the ground from under all opposition to the welfare state.

If government has the power to issue real money, what can possibly be wrong with paternalism and the socialistic ideology?

The practice of deficit financing seductively turns the minds of the people from the economic means of attainment to the political. For, obviously, when government can continuously take out without putting in, it strengthens itself and commensurately weakens personal enterprise, with the result that the people develop a growing respect for and dependence upon government and a contempt for enervated personal enterprise. This conditions them for progressive socialization and dictatorship.

[…] Socialization, which now threatens every nation in the world and is really unwanted in every nation, is being forced upon every people and every government as the result of deficit financing, which is the Lorelei of the do-gooder politician. She promises relief to the distressed without cost to anyone. This illusion, once accepted, requires more courage to renounce than the politician can muster, and thus the ship of state is led to the rocks. I see no escape but for the people to declare the separation of money and state, and thus forever end unbalanced budgets with their impulsion to socialization and interference with personal rights.