Den Statliga Ludovico-kuren

Mikko Hyppönen på TED Talk talar om övervakningsstaten:

[…] People who say, -”I have nothing to hide”, simply haven´t thought about this long enough. ‘Cos we have this thing called privacy, and if you think that you really have nothing to hide, please tell me that the first thing you do because then I know that I shouldn´t trust you with any secrets because you can´t obviously keep a secret.

[…] people are more brutally honest with search engines than they are with their own family. A search engine know more about you than your family does.

[…] Privacy is non-negotiable, it should be built in.

[…] Frankly, Kimberly. What I´m sending is none of your business and it shouldn´t be none of your gov´s business either.

– Mikko Hyppönen

De som försvarar staten och deras myndigheters beteende med att det ändå inte är nåt att bry sig om bör därför lämna diskussionen och istället återgå till sitt statligt påbjudna Clockwork Orange-tänk.

[…] Alex represents the unconscious: man in his natural state. After he is given the Ludovico ‘cure’ he has been ‘civilized’, and the sickness that follows may be viewed as the neurosis imposed by society.

[…] The government eventually resorts to the employment of the cruellest and most violent members of the society to control everyone else — not an altogether new or untried idea. […] The Minister, played by Anthony Sharp, is clearly a figure of the Right. The writer, Patrick Magee, is a lunatic of the Left. ‘The common people must be led, driven, pushed!’ he pants into the telephone. ‘They will sell their liberty for an easier life!’

But these could be the very words of a fascist (a right-wing socialist).

Yes, of course. They differ only in their dogma. Their means and ends are hardly distinguishable.

[…] Somehow the prison is the most acceptable place in the whole movie. And the warder, who is a typical British figure, is more appealing than a lot of other characters.

The prison warder, played by the late Michael Bates, is an obsolete servant of the new order. He copes very poorly with the problems around him, understanding neither the criminals nor the reformers. For all his shouting and bullying, though, he is less of a villain than his trendier and more sophisticated masters.

Stanley Kubrick interviewed by Michael Ciment

h/t – henrik alexandersson

Känslor är makt, inte kunskap

Ett kort meddelande från avdelningen Absurditeter-och-missuppfattningar-bortom-Orwells-1984-eftersom-den-inte-var-en-instruktionsbok.

Skolstyrelsen (Dep. of Education) i New York bannlyser 50 ord i standardiserade tester för att inte någon elev skall ta anstöt av dessa farliga, känsloframkallande ord.

Ordet ”terrorism” (barn med anhöriga som dog i 11/9), ”födelsedag” (Jehovas vittnen firar inte födelsedagar), ”dinosaurie” (Kreationister tror jorden bara är 6000 år), ”dans” (associerar för mycket till sex, förutom balett, då), ”Skilsmässa” (ja, gissa själv), är några av de ord som anses olämpliga att finnas med i ett standardiserat kunskapstest.

Detta måste vara en ”anka” eftersom det är valår i USA. Det finns inga rimliga möjligheter att detta kan hända i vänster(liberala), progressiva New York.

Vad är vitsen med förutsättningslös utbildning annars? Vad är meningen med objektiv (och opolitiserad) vetenskap? Vad är meningen med universell kunskap om livet och det vi tillåts veta enbart skall handla om indoktrinering, uteslutning och skyddandet av det egna sekteristiska tänkandet?

Här ser vi alltså ytterligare en effekt av den politiska inkompetensens välmenande försiktighetsåtgärder som leder rakt ner i kunskapsmörkret, Upplysningens motsats.

Det är inte svårt att veta vilket gammalt etablissemang som önskar oss alla dit

Jag-har-inget-att-dölja-argumentets snäva synsätt

Vi måste lära oss att ta hänsyn till integritetens pluralistiska karaktär, dess många olika aspekter, annars kommer vi bara fortsätta prata förbi varandra och ”jag-har-inget-att-dölja-argumentet” kommer fortsätta framstå som det enda förhållningssättet för alla dom som inte orkar bry sig i frågan.

Så här skriver Daniel Solove i sammanfattningen på kompendiet, ”I´ve Got Nothing To Hide and Other Misunderstandings of Privacy”:

[…] As I have sought to demonstrate in this essay, understanding privacy as a pluralistic conception reveals that we are often talking past each other when discussing privacy issues. By focusing more specifically on the related problems under the rubric of “privacy,” we can better address each problem rather than ignore or conflate them. The nothing to hide argument speaks to some problems, but not to others. It represents a singular and narrow way of conceiving of privacy, and it wins by excluding consideration of the other problems often raised in government surveillance and data mining programs. When engaged with directly, the nothing to hide argument can ensnare, for it forces the debate to focus on its narrow understanding of privacy. But when confronted with the plurality of privacy problems implicated by government data collection and use beyond surveillance and disclosure, the nothing to hide argument, in the end, has nothing to say.