Datormodeller i centralmaktspolitikens tjänst

För 40 år sedan presenterades en forskarrapport för Club of Rome. Den hette Limits To Growth och ville visa på fem stora trender som var av globalt intresse 1972. Det var bland annat den accelererande industriella tillväxten, den snabba befolkningstillväxten, omfattande näringsbrist, utarmning av icke-förnyelsebara resurser och den försämrade miljön.

Datormodellen tog man givetvis till för att verkligen understyrka i vilket prekärt läge mänskligheten verkligen befann sig i. Samtidigt underströk forskarna att modellen givetvis, precis som alla andra modeller av det här slaget, inte var perfekt, att den var ofärdig och förenklad i överkant.

Artikeln The Limits of The Limits to Growth, av Ronald Bailey, tar sig en närmare titt på hur det egentligen gick med de fem undergångsprognoserna från 1972:

One of the odder features of the Limits computer model is that it basically ignores one of the most robust feedback mechanisms in the world—markets and price systems. The modelers warn against placing our faith in the technological solutions, pointing to the collapse of the whaling industry as an example. They argue that improvements in whaling technology ended up destroying that industry. They completely overlook the fact that whaling occurred in an open access commons (en oreglerad allmänning) in which everyone had incentive to kill as many whales as possible to make sure that their competitors didn’t benefit from them. Similarly, today wherever one identifies an environmental problem, one can be sure that it is occurring in the moral equivalent of an open access commons. In fact, the depletion of whales and rising price of whale oil encouraged entrepreneurs to seek new form of lighting; in this case, turning gooey crude oil into kerosene.

När organisationer som Greenpeace och hela den övriga miljö-. klimat- och naturkrismedvetna skattefinansierade eliten ignorerar den mest robusta och äldsta feedbackmekanismen – marknaden och prissättningsystemen –  i sina prognoser om hur alla icke-förnybara naturresurser skall ta slut, som i Limits To Growth från 1972, så är det inte konstigt att de kan förvrida huvudet på sina organisationers godhjärtade, men ack så naiva och manipulerbara, tonårssoldater.

[…] a recent Reason Foundation study reported [PDF] that the U.N.’s Intergovernmental Panel on Climate Change own analyses find that the scenario in which future temperatures increase the most is also the same world in which the greatest amount of wealth creation occurs. The result is that “by 2100 GDP per capita in poor countries will be double the U.S.’s 2006 level, even taking into account any negative impact of climate change.” This means more technology and wealth will be available to cope with any problems that may occur from climate change.

Old Skool Democracy, Löfven tar Per-Albin Hansson åter

Dick Erixon har skrivit en knivskarp analys i artikeln, ”Socialdemokratin kommer att spricka”. Dick spekulerar kring varför Lövfén är så tyst och om den svenska socialdemokratins förestående sönderfall på grund av den radikala falangen inom partiet och dess bristande förmåga till pragmatism (denna så viktiga politiska egenskap).

Erixon menar att Lövéns mediala tystnad bara är exempel på att han förbereder sig för den kommande inre striden i partiet.

Den nye och hyllade partiledaren Stefan Löfven kommer att vara den utlösande faktorn till ett inbördeskrig som slutar i Socialdemokratins sönderfall. Inte därför att han skulle ha några sådana avsikter, naturligtvis inte. Men han personifierar den gamla, patriarkala, pragmatiska, teknik- och tillväxtvänliga arbetarrörelse som dominerade svenskt 1900-tal. […] Han är en återgång till Socialdemokratin före Olof Palmes radikalisering. En återgång till Per Albin Hansson – landsfadern och den S-ledare som mer än någon annan förstod att hålla nere skattetrycket och inte lägga för stora bördor på företagen. […] Stefan Löfven fick redan före tillträdet intern kritik. Och i nya numret av den socialdemokratiska idétidskriften Tvärdrag framgår att kraven växer i ”rörelsen” på att ifrågasätta privat äganderätt och göra demokrati till en fråga om kollektivisering och förstatliganden. […]

Ja, där ser man. Säkert inte många politiskt slöintresserade som kände till att det dväljs såna progressiva, radikala och samhällsförstörande tendenser inom det gamla ”hederliga” arbetar- och samhällsbyggarpartiet socialdemokraterna.

För att förstå sin nutid och fortfarande kunna fortsätta vara en politisk kraft i Sverige bör socialdemokratin vända sina blickar bakåt i sin egen politiska historia och hämta idéer, kraft och inspiration. De måste blicka bortom agitatorn Olof Palme och de politiska galenskaperna från 1968.

Så enkelt är det. Frihandel, globalisering, pragmatism, anpassning, förmåga att se till realiteter är de saker som gäller om man vill bygga samhället för folket, istället för att använda samhället som en socialekonomisk experimentverkstad för elitens nyckfulla samhällsteorier som sker på skattebetalarnas allt större bekostnad (de få skattebetalare som finns kvar när de härjat färdigt, vill säga).

På ett annat vis förstår man också att Löfven är ett tecken på skademinimering inom partiet, rädda det som räddas kan, slicka såren och gör det som måste göras, för annars sjunker skutan … på grund av att den seglat, alldeles för länge, helt i otakt med tiden och Folk(et)s vilja.

Marknadens lösningar: Enviropreneurs

Bloggen Master Resource citerar Richard L. Stroups essä, ”Free Market Environmentalism”, i artikeln, ”PERC: Free Market Environmentalism in Action”.

Friheten är alltså redan förlorad

Ett litet citat från George Reismans senaste artikel om James Madison, den amerikanska konstitutionens fader. Det Madison sa då om frihet, äganderätt och allt för omfattande makt gäller än idag i västvärldens alla haltande välfärdsstater:

Today, the huge onslaught of regulations such as Dodd-Frank, Obamacare, and the EPA’s controls on energy production has brought us almost to the point of economic paralysis. Buying and selling homes, as well as autos, has all but halted. Companies are hoarding cash and not hiring as they fearfully watch the latest attempts by government to control them. The stock market is epileptic, with seizures up and down triggered by the latest political and economic news. With these curtailments on our right to acquire, use, and control our property in the economic realm, the very essence of our liberty—the right to free action—is lost.

Till lågskattezonernas försvar

Richard W. Rahn på Cato Institute reagerar på att Obama vill höja skatterna för företag och göra det dyrare att investera i USA. Det kommer att driva företagen ut ur USA. Han menar att det är precis fel väg att gå för att skapa fler arbetstillfällen och göra USA konkurrenskraftigt på den alltmer globaliserade världsmarknaden.

Hmmm, från vilket politiskt håll känns den typen av skattepolitik igen?

In Defense of Tax Havens

Indeed, to the extent tax competition between jurisdictions holds down the increase in the growth of governments, citizens of all countries experience more job opportunities and higher standards of living. And to the extent that businesses and individuals are discouraged by taxes or regulations from investing outside their own jurisdictions, they may simply choose to work and save less, period