Fasciststatens aningslösa represenTanter

Kapitalism är evig revolution. För att hålla etablissemanget på plats krävs socialism

Dick Erixon analyserar Barbro Hedvalls funktionssocialistiska tankar i artikeln, ”Kommer valet verkligen handla om jobben”. Erixon påstår att hon är socialliberal. Den beteckningen är en snällare, modernare och finare politisk etikettering i tider då den centralplanerande Fascismen gör allt större framsteg just på grund av att den inte längre kallar sig Fascism. Beteckningen socialliberal är dessutom ett hån mot allt vad liberalism står för.

Bloggen menar att Hedvall bara är ett av den moderna fascismens försvarare och Centralstatens aningslösa represen[tant].

Hedvall tillhör dom som försvarar rikemanssocialismen (Fascism) och det ekonomiska centralstatsplanerandets principer, sen får hon och hennes gelikar kalla sig precis vad de vill för att det skall låta fint i den politiska marknadsföringen. De försöker inbilla sig att de är vänster-humanist-socialister som vill alla väl … bara de får lägga beslag på allas pengar först. Deras skattefinansierade välmenande ekonomiska missbruk och det privilegiesamhälle de skapat har vi väl sett resultaten av allt för länge nu. Att Sveriges statsfinanser går relativt sett bättre ekonomiskt än omvärlden tar många bedömare till intäkt för att de skall tillåtas fortsätta med sina centralplanerande galenskaper. Att medborgarnas köpkraft decimeras är av mindre betydelse för dem. Du kan ju alltid vända dig till någon av Statens alla institutioner om det krisar privatekonomiskt.

Hur som helst, de kan lura flertalet ett tag men inte alla hela tiden. Det är ändå i ord och handling såna här personer till slut avslöjar sig.

Som belägg för dessa påståenden står bland annat hennes uttalanden (Erixon inleder):

[…] Och Hedvall – som den socialliberal hon är  – vänder sig mot valfriheten och vill se mer politisk centralstyrning. Hon använder vänsterns retorik (”svårt att förstå att valfrihet skulle förutsätta vinster på Caymanöarna”) för att tala mot att medborgarna ska få göra egna val. Ja, hon menar att väljarna inte vill göra egna val (politiker har “en attityd som antyder att vi, medborgare, inte har förstått finessen att vi helt enkelt måste lära os att uppträda som kunder. Vi måste förstå att uppskatta entreprenörerna” skriver hon sarkastiskt).

På vänsterns vis ser hon mer makt till medborgarna som något negativt:

[V]alet borde handla om vilken samhällsmodell vi vill ha: vill vi vara kunder eller medborgare?

Isaac Asimov – Stiftelsen och Hari Seldons Psychohistory: The Rise of the Fascist State Marketplace

På Onlinemagasinet Townhall Finance hittade bloggen en artikel med följande rubriksättning, ”The Rise of the American Fascist State”.  Artikeln tar avstamp i Isaac Asimovs sci-fi-epos Stiftelsen och matematikern Hari Seldons matematiska sidogren, kallad, psykohistoria.

[…] Many of you may be familiar with the Foundation series by Isaac Asimov. In it, mathematician ”Hari Seldon spent his life developing a branch of mathematics known as psychohistory. Using the laws of mass action, it can predict the future, but only on a large scale; it is error-prone on a small scale.”

In practice, we can see that this would be theoretically correct: we study history precisely because human nature is relatively the same and the same events recur with the same predictable responses. If history really were chaos–a muddle of events appearing randomly and being resolved in unpredictable ways–there would be no point in studying it.

The Concise Encyclopedia of Economics definierar Fascism på följande sätt:

As an economic system, fascism is socialism with a capitalist veneer. […] In its day (the 1920s and 1930s), fascism was seen as the happy medium between boom-and-bust-prone liberal capitalism, with its alleged class conflict, wasteful competition, and profit-oriented egoism, and revolutionary Marxism, with its violent and socially divisive persecution of the bourgeoisie. Fascism substituted the particularity of nationalism and racialism—“blood and soil”—for the internationalism of both classical liberalism and Marxism.

Where socialism sought direct totalitarian control (ownership) of a society’s economic processes […] fascism sought that control indirectly, through domination of nominally private owners. Where socialism nationalized property explicitly, fascism did so implicitly, by requiring owners to use their property in the “national interest”—that is, as the autocratic authority conceived it. (Nevertheless, a few industries were operated by the state.) Where socialism abolished all market relations outright, fascism left the appearance of market relations while planning all economic activities. Where socialism abolished money and prices, fascism controlled the monetary system and set all prices and wages politically. In doing all this, fascism denatured the marketplace. Entrepreneurship was abolished. State ministries, rather than consumers, determined what was produced and under what conditions.

Nu när du har läst och förmodligen omvärderat den vida spridda, vänster-socialistiska, mytiska bilden om deras höger-socialistiska, politiska kusin som de älskar att hata eftersom fascisterna anser sig ha en ”bättre” lösning på hur man skall råna och förtrycka folket, så vill bloggen att ni överväger följande utdrag ur en artikel på The Huffington Post, ”Taxpayer Dollars Paid A Third of Corporate CEOs”:

[…] More than one-third of the nation’s highest-paid CEOs from the past two decades led companies that were subsidized by American taxpayers, according to a report released Wednesday by the Institute for Policy Studies, a liberal think tank.

”Financial bailouts offer just one example of how a significant number of America’s CEOs owe much of their good fortune to America’s taxpayers,” reads the report. ”Government contracts offer another.”

IPS has been publishing annual reports on executive compensation since 1993, tracking the 25 highest-paid CEOs each year and analyzing trends in payouts. Of the 500 total company listings, 103 were banks that received government bailouts under the Troubled Asset Relief Program, while another 62 were among the nation’s most prolific government contractors.

Notera hur nästan 40% av amerikanska företagsledare har fått sin inkomst betald av amerikanska skattebetalare. Är det sannolikt att det fungerar på helt annorlunda, bättre och mer moraliska sätt i andra västerländska fascistiska beskyddarekonomier? Sånt här är inget annat än flagranta uttryck för hur den fascistiska statens styresmän ser på hur marknaden och företagen skall skötas … med folkets pengar.

Betrakta följande statistik från The Wall Street Journal: a) År 1982 utgjorde nya företag ungefär hälften av alla amerikanska företag, enligt folkräkningsdata. År 2011 stod de för drygt en tredjedel, b) från 1982 till 2011 minskade den andel av arbetskraften som arbetar på nya företag till 11% från mer än 20%, c) det totala investerade riskkapitalet i USA föll nästan 10 % förra året och ligger fortfarande under sin prerecession topp, enligt PricewaterhouseCoopers.

Liknande siffror och statistiska samhällsekonomiska mönster hittar den nyfikne anti-fascisten i alla västerländska ekonomier.

Med allt detta i åtanke vill bloggen därför bara göra en liten anteckning om hur svårt det är att argumentera för att det bara är slumpen som styr och att all oro i världen beror på den otyglade kapitalismens inneboende svagheter och att det är den som ger upphov till ekonomisk otrygghet. Det krävs en alldeles särskild form av religiöst präglad politisk indoktrinering för att sådan propaganda och mytbildning skall kunna slå rot i en hel nations folkmentalitet, ja i all fall till skrämmande stor del. Allt börjar i skolan, kanske redan på lekis och i lågstadiet och med det som småskolefröknarna (såväl manliga som kvinnliga) tutar i de små liven av sin införskaffade och instuderade livskunskap.

Det är dags att börja kalla det samhällssystem vi lever i för det namn det rätteligen bör ha.

FREE MARKETS AND CAPITALISM ARE PERPETUAL REVOLUTION TO THE BENEFIT OF THE PEOPLE. YOU NEED SOCIALISM TO KEEP THE ENRICHING PARASITIC ESTABLISHMENT IN PLACE

Till sist, av anledningar som inte har bäring på nånting alls som skrivits i detta inlägg, vill bloggen  bara hänvisa till en alldeles utmärkt blogg kallad, Political Calculations.

Vanföreställningar i samtiden

The Political Economy of Liberal Corporatism:

[…] It is a distortion of fact to speak of monopoly capitalism. It would be more appropriate to speak of monopoly interventionism or of monopoly statism.

– Ludvig von Mises

Kungar härledde förr och rättfärdigade sitt maktinnehav från en påhittat allsmäktig Gud som alla hade att inordna sig under. Det är lätt att förstå hur gammalt och förlegat det måste låta i moderna neo-merkantilisters och korporativisters öron när det är så lätt att själva axla gudsmanteln i det post-demokratiska samhället och vifta avmätt med den ”välgörande” bidragsarmen över samhällsinstitutionerna, från minsta individuella medborgare till de största bank- och företagskonglomeraten.

Vem har lösningarna på det som ständigt river sönder det trygga livet och samhällets rumtidsflöde (space-time continuum)?

Brittisk energigalenskap i paritet med den tyska

Richard North på bloggen EUreferendum har gjort decenniets största scoop om De Grönas fullständigt misslyckade energipolitik i EU. Eländet med vindkraftens tillkortakommanden men som likväl hyllas av miljö- och energitotalitära socialister, sprider sig nu till England.

I Storbritannien installerar staten dieselgeneratorer i smyg för att ha som backup när och om vindkraften fallerar.

The dirty secret of Britain’s power madness: Polluting diesel generators built  in secret by foreign companies to kick in when there’s no wind for turbines –  and other insane but true eco-scandals

[…] And under the hugely costly scheme, the  National Grid is set to pay up to 12 times the normal wholesale market rate for  the electricity they generate.

One of the main beneficiaries of the stopgap  plan is the Government itself, which stands to make hundreds of millions of  pounds by leasing out the capacity of the generators in public-sector property  including NHS hospitals, prisons, military bases, police and fire headquarters,  schools and council offices.

But the losers will be consumers who can  expect yet further hikes in their electricity bills in the name of ‘combating  climate change’.

James Delingpole skriver följande i sitt blogginlägg om de brittiska gröna energigalenskaperna, ”Another day, another wind farm scandal”:

[…] The greater the proportion of our total energy capacity taken up by wind, the more unstable our grid becomes. But rather than admit the scale of the problem (already causing havoc in places like Germany), the Coalition has had to persist in the charade that renewables are an essential part of our energy mix. So rather than scrap all wind projects – the only really sensible option – we instead have to go through the nonsense of having even more expensive energy in reserve (ie diesel generators) driving up our bills by another 5 per cent.

Ett sanningens ord

George Reisman har ett och annat att säga de otacksamma rättighetskrävarna som protesterar mot kapitalism, börshandlare och den mytiska en procenten av folket som äger allt. Samma Kapitalism som de borde begripa är den arbetsfördelare och välfärdsdistributör som gjort det möjligt för dem att överhuvudtaget ha (fri)tid att stå och skrika ilsket på den hand som föder dem.

[…] In other words, all of us, one hundred percent of us, benefit from the wealth of the hated capitalists. We benefit without ourselves being capitalists, or being capitalists to any great extent. The protesters are literally kept alive on the foundation of the wealth of the capitalists they hate. As just indicated, the oil fields and pipelines of the hated Exxon corporation provide the fuel that powers the tractors and trucks that are essential to the production and delivery of the food the protesters eat. The protesters and all other haters of capitalists hate the foundations of their own existence.

[…] The wealth of the capitalists, in other words, is the source both of the supply of products that non-owners of the means of production buy and of the demand for the labor that non-owners of the means of production sell. It follows that the larger the number and greater the wealth of the capitalists, the greater is both the supply of products and the demand for labor, and thus the lower are prices and the higher are wages, i.e., the higher is the standard of living of everyone.

[…] The economic stagnation and decline, the problems of mass unemployment and growing poverty experienced in the United States in recent years, are the result of violations of individual freedom and the pursuit of material self-interest. The government has enmeshed the economic system in a growing web of paralyzing rules and regulations that prohibit the production of goods and services that people want, while compelling the production of goods and services they don’t want, and making the production of virtually everything more and more expensive than it needs to be.

[…] however ironic it may be, it turns out that virtually all of the problems the Occupy Wall Street protesters complain about are the result of the enactment of policies that they support and in which they fervently believe. It is their mentality, the Marxism that permeates it, […] They do not see this, because they have not learned to make the connection that in violating the freedom of businessmen and capitalists and seizing and consuming their wealth, […] they are destroying the basis of their own well being.

I buken på besten där folkligheten saknas

Kevin D. Willamson rapporterar från Zuccotti Park i New York, i artikeln, ”Follow The Red Flag”. Enligt honom kommer det konservativa mediadrevet inte ens i närheten i sin beskrivning av vad hela OWS-protesterna rör sig om.

Konservativa media beskriver ofta det hela som att det är folkliga protester som socialister och kommunister i vanlig ordning parasiterar på.

Williamson menar att det är värre än så, mycket värre.

Almost every organization present at OWS is explicitly communist or socialist. Almost every piece of literature being handed out is explicitly communist or socialist. I don’t mean half, and I don’t mean the overwhelming majority — I mean almost all of it. […] almost every organized enterprise and piece of printed material I have encountered has been socialist or communist. It’s been a long time since I saw anybody peddling books by Lenin.

Att President Obama uttrycker sympati för OWS är kanske inte så konstigt med tanke på hans track record vad gäller kompisar från förr, ”Rejecting Obama´s Radical Friends”.

If Obama’s relationship with Ayers, however tangential, exposes Obama as a radical himself, or at least as a man with terrible judgment, he shares that radicalism or terrible judgment with a comically respectable list of Chicagoans and others–including Republicans and conservatives–who have embraced Ayers and Dohrn as good company, good citizens, even experts on children’s issues. Northwestern created a ”family justice” center for Dohrn to run. Ayers is a ”distinguished professor” at the University of Illinois. […] In 1995 the Trib reported on a party at their home to celebrate a new progressive website, designed by the person who designed President Bill Clinton’s website. The designer said, ”There is a lot of room for different ideas in progressive politics, and we’re proud to be associated with Bernardine Dohrn and Bill Ayers.” Hillary, over to you.

Det kan vara så att vattennivån nu börjar anta kritiska nivåer för Obama och att det är därför folk flyr från hans administration. Ingen amerikansk president har varit så ofta i TV och i media som Obama (istället för att sköta och styra landet), det är nästan som om han redan börjat kampanja. Folk är måna om sina CV, tydligen. Redan för ett år sedan pratades det: Even America’s liberal elites concede that Obama’s Presidency is crumbling. De svenska utrikeskorrarna är inte så bra, för att uttrycka det snällt, på att belysa den här sidanav det nuvarande amerikanska presidentskapet.

Det går kanske att förminska betydelsen av att ett lands president, och historiskt sett, det demokratiska partiet har frotterats på olika sätt med dylika distingerade personer, det beror givietvis på vars och ens politiska preferenser och politiska perspektiv.

Atlas Shrugged Goes Hollywood

Konsten att förstöra ett litterärt mästerverk på en budget som inte överstiger kostnaden för två avsnitt av TV-sitcomen ”Vänner”!

Nä, lite snäll får jag vara. Filmen är i tre delar à 102 minuter vardera. Andemeningen i filmerna skall tydligen komma till uttryck rätt bra, enligt recensenten, ”intracoastalcruiser”, på IMDb.com.

Objektivismens skapare Ayn Rands, episka mästerverk kommer nu i lättsmält Hollywoodversion…tyvärr, måste jag säga.

En hollywoodversion på den bok som djupast och sannast och bäst och mest och så oerhört ingående och kunnigt kritiserar det socialistiska och den antikapitalistiska mentalitetens samhällsförstörande processer kan aldrig bli bra med tanke på vad för politiska åskådningar som frodas i TinselTown.

Leftywood älskar bara den kapitalism som gör dem själva förmögna, så vem gav tillåtelse till detta? Det blir nog till att hålla utkik i fyndlådan för DVD-filmer på Willys till sommaren. =)

Oavsett hur bra eller dålig nu filmen än blir så vet vi vad vänstern kommer tycka om den. Det ligger med all säkerhet redan färdigskrivna recensioner på tidningsredaktioner runt om i landet/världen. Skrivna efter gängse vänsterjournalistisk mall innehållandes alla de fördomar om allt som kritiserar och klär av den social(istiska)demokratiska hegemoniska, ekonomiska restriktions- och regleringsapparat som används för att nedmontera västvärldens välfärdssamhällen och istället utöka den stora, allomfattande statens moraliska domäner.