A really beautiful mind

De AGW-religiösa är en vänlig, humanistisk och människoälskande sort som älskar avvikande åsikter, debatter och frihetlig socialism…så länge alla håller sig inom de underförstådda ramarna för diskussionen i samhällsdebatten.

Hur och vartåt ramarna sträcker sig i den vetenskapliga forskningen och dess metoder är de däremot inte lika noga med.

Inom forskningen och vetenskapen tar de vad slags prematura forskningsresultat som helst som passar deras politiska syften och upphöjer dom till sanning, direkt, ja, alltså som en ren försiktighetsåtgärd.

Försiktighetstgärder, det är verkligt fina åtgärder det ska ni veta, det visar på stort ansvarstagande och genom att visa att man tar ansvar så kan man lättare bygga opinion och peka på dom andra som inte tar lika stort och försiktigt ansvar…oavsett hur korkade dessa ansvarsfulla och försiktiga åtgärder än är.

I artikeln The Civil Heretic av Nicholas Dawidoff kan vi läsa om den kände och högt ärade och utomordentligt smarta fyskiern Freeman Dyson som fick sin släng av sleven när han avfärdade AGW-hotet och den rådande klimatalarmismen, för ungefär fyra år sedan, om att vi måste rädda jorden nu (med förtäckt socialism och diverse medborgerliga inskränkningar) innan den går under.

Nedsättande ryktesspridning började dyka upp lika säkert som amen i kyrkan. Dysons son vet:

Dyson’s son, George, a technology historian, says his father’s views have cooled friendships, while many others have concluded that time has cost Dyson something else. There is the suspicion that, at age 85, a great scientist of the 20th century is no longer just far out, he is far gone — out of his beautiful mind.

But in the considered opinion of the neurologist Oliver Sacks, Dyson’s friend and fellow English expatriate, this is far from the case. “His mind is still so open and flexible,” Sacks says. Which makes Dyson something far more formidable than just the latest peevish right-wing climate-change denier.

Dyson säger så här:

[…] “most consider me wrong about global warming.” That educated Americans tend to agree with the conclusion about global warming reached earlier this month at the International Scientific Conference on Climate Change in Copenhagen (“inaction is inexcusable”) only increases Dyson’s resistance. Dyson may be an Obama-loving, Bush-loathing liberal who has spent his life opposing American wars and fighting for the protection of natural resources, but he brooks no ideology and has a withering aversion to scientific consensus. […]

Dyson has said he believes that the truths of science are so profoundly concealed that the only thing we can really be sure of is that much of what we expect to happen won’t come to pass. […]

Det framstår hur som helst klart och tydligt att tramsfrågan om klimatet och den livgivande gasen CO2:s hot mot mänkligheten är en guldkalv för politiken och alla dom som flockas och lockas av dess utdunstningar.

Den är inkörsporten till allsköns framtida politiskt påbjudna excesser vad gäller medborgerliga inskränkningar och förbudslagar, nya skattepålagor och höjningar av redan befintliga skatter och avgifter.

Nicholas Dawidoff skriver vidare:

[…] It was four years ago that Dyson began publicly stating his doubts about climate change. Speaking at the Frederick S. Pardee Center for the Study of the Longer-Range Future at Boston University, Dyson announced that “all the fuss about global warming is grossly exaggerated.” Since then he has only heated up his misgivings, declaring in a 2007 interview with Salon.com that “the fact that the climate is getting warmer doesn’t scare me at all” and writing in an essay for The New York Review of Books, the left-leaning publication that is to gravitas what the Beagle was to Darwin, that climate change has become an “obsession” — the primary article of faith for “a worldwide secular religion” known as environmentalism. Among those he considers true believers, Dyson has been particularly dismissive of Al Gore, whom Dyson calls climate change’s “chief propagandist,” and James Hansen, the head of the NASA Goddard Institute for Space Studies in New York and an adviser to Gore’s film, “An Inconvenient Truth.” Dyson accuses them of relying too heavily on computer-generated climate models that foresee a Grand Guignol of imminent world devastation as icecaps melt, oceans rise and storms and plagues sweep the earth, and he blames the pair’s “lousy science” for “distracting public attention” from “more serious and more immediate dangers to the planet.” […]

För den som inte visste det redan så behövs det bara en enda forskare som har rätt, när det gäller riktig vetenskap. Det tydligaste tecknet på att ett vetenskapligt spörsmål kidnappats av politiken är när ord som, ”det råder konsensus i frågan”, spridit sig ända ut till gräsrötterna i samhällsdebatten. Då är det inte vetenskapens rön som ligger till grund för de åtgärder som tas i den aktuella frågan. Då vet du med säkerhet att vetenskapen nyttjas som ett politiskt redskap för att slå in ”den rätta vetskapen” i huvudet på dig.

I sådana ögonblick skall du också fråga dig hur fri du egentligen är, käre medborgare, eller snarare hur ofta och hur mycket du utsätts för manipulation (propaganda, politisk påverkan) av alla dem som påstår att de enbart vill ditt bästa och att deras jobb går ut på att verkställa dina och alla andra medborgares önskningar.

Feminist eller miljömaniker? Inget, jag skrattar åt det

Roger Scruton skriver om skrattets plats i samhället utifrån en betraktelse på feminismens bittert, buttra, humorbefriade och maniska syn på män, kvinnor och det enda korrekta inrättandet av samhällets funktioner i stort.

Tecknen är tydliga på vad detta är för slags fenomen om man tittar på den humorbefriade och distanslösa religionen.

Bristen på skrattets välgörande distanserade verkan inför olika företeelser vi ställs inför kan även appliceras på den rådande klimat- och miljömanin i samhället.

Blåögda och glada i hågen, käckt skuttande och dansande över soldränkta klöverängar säljer vi aningslöst ut de genom århundraden tillskansade medborgerliga fri- och rättigheterna som vore dem inte mer värda än dammråttor vid vårstädningen, samtidigt som vi i vår naivitet tror att vi vinner Det Nya Sköna (Gröna) Samhället.

A society that does not laugh is one without an important safety valve, and a society in which people interpret crude humor not as the first step toward friendly relations, but as a mortal offense, is one in which ordinary life has become fraught with danger. Human beings who live in communities of strangers are greatly in need of laughter, if their differences are not to lead to civil war. This was one of the functions of the ethnic joke. When Poles, Irish, Jews, and Italians competed for territory in the New World to which they had escaped, they provisioned themselves with a store of ethnic jokes with which to laugh off their manifest differences. […]

What should be our response to this? It is easy to say that we should laugh at it. But losing your career is not a laughing matter; still less is it a laughing matter to be put on a list of targets by the Islamist offense-machine. What is needed, it seems to me, is a seriously rude, arrogant, and well-educated class of journalists, who would lend each other support in ridiculing the pretensions of the censors.

– Roger Scruton, The Decline Of Laughter

Så det är bäst ni ser upp alla censorer, småpåvar och prussiluskor. Ni vet vilka ni är. Men det är kanske där problemet utkristalliserar sig, genom eran brist på självkännedom, självkritik och inte minst självdistans.

Christopher Hitchens har skrivit en riktig temperatur- och pulshöjare i artikeln ”Why Women Aren’t Funny”. Men det vet vi ju alla att så inte är fallet.

Humor is part of the armor-plate with which to resist what is already farcical enough. […] But without tragedy there could be no comedy. […]

– Christopher Hitchens

Kyoto: Economic Pain, No Climate Gain

[…] One final point on the science of climate change: I am approached by many in the media and others who ask, “What if you are wrong to doubt the dire global warming predictions? Will you be able to live with yourself for opposing the Kyoto Protocol?”

My answer is blunt. The history of the modern environmental movement is chock full of predictions of doom that never came true. We have all heard the dire predictions about the threat of overpopulation, resource scarcity, mass starvation, and the projected death of our oceans.

None of these predictions came true, yet it never stopped the doomsayers from continuing to predict a dire environmental future. The more the eco-doomsayers’ predictions fail, the more the eco-doomsayers predict. These failed predictions are just one reason I respect the serious scientists out there today debunking the latest scaremongering on climate change.

But more importantly, it is the global warming alarmists who should be asked the question — “What if they are correct about man-made catastrophic global warming?” — because they have come up with no meaningful solution to their supposed climate crisis in the two decades that they have been hyping this issue. […]

I am reminded of a question the media often asks me about how much I have received in campaign contributions from the fossil fuel industry. My unapologetic answer is ‘Not Enough,’ — especially when you consider the millions partisan environmental groups pour into political campaigns. […]

– Senator James Inhofe, Chairman, Senate Environment and Public Works Committee i A Skeptics Guide To Debunking Global Warming Alarmism, Hot & Cold Media Spin Cycle: A Challenge to Journalists who Cover Global Warming

Lögner, rena och skära lögner

How will we manage to get environmentalism out of the clutches of religion, and back to a scientific discipline? There’s a simple answer: we must institute far more stringent requirements for what constitutes knowledge in the environmental realm. I am thoroughly sick of politicized so-called facts that simply aren’t true. It isn’t that these ”facts” are exaggerations of an underlying truth. Nor is it that certain organizations are spinning their case to present it in the strongest way. Not at all—what more and more groups are doing is putting out is lies, pure and simple. Falsehoods that they know to be false.

– Micheal Crichton, i artikeln/föreläsningen ”Environmentalism as Religion” på Commonwealth Club, San Francisco, CA September 15, 2003

J. Hansens f.d. chef avslöjar sig som Klimatskeptiker

Bloggen Watts Up With That? Har uppmärksammat ännu en avhoppare från det totalitära klimattåget som rusar mot katastrofens brant.

Den här gången är det ingen mindre än James Hansens tidigare chef John S. Theon, f.d. chief of the Climate Processes Research Program at NASA och även tidigare Chief of the Atmospheric Dynamics & Radiation Branch, som slänger av sig tvångströjan. Det blev väl alldeles för varmt till slut, kan man gissa.

Han uppskattar tillfället att äntligen få berätta att han anser att människan inte är orsak till den påstådda och eventuellt katastrofala förändringen av klimatet.

I appreciate the opportunity to add my name to those who disagree that global warming is man made,” Theon wrote to the Minority Office at the Environment and Public Works Committee on January 15, 2009. “I was, in effect, Hansen’s supervisor because I had to justify his funding, allocate his resources, and evaluate his results […]

[…] Hansen was never muzzled even though he violated NASA’s official agency position on climate forecasting (i.e., we did not know enough to forecast climate change or mankind’s effect on it). Hansen thus embarrassed NASA by coming out with his claims of global warming in 1988 in his testimony before Congress

För nytillkomna i klimatdebatten så är James Hansen NASAs chefsklimatolog (nä, inte kosmetolog, klimatolog. Fast vid närmare eftertanke, så…) på GISS (Goddard Institute for Space Studies) och den man som först började yra om klimatet och en stundande katastrof 1988 i  USAs Kongress. Han är även den vars klimatdata det oftast citeras från och refereras till i gammelmedia. Ja, ni vet de där tidningarna och journalisterna som totalt tappat bort sitt updrag om att granska, kritisera och ifrågasätta Maktens (VälfärdStaten) skenbara särintressedemokrati i Sverige.

Det är någonting speciellt med alla dessa f.d. chefer och pensionerade forskare och vetenskapare. De har en förmåga att låta tunga löpa fritt och säga som det är och det dom VERKLIGEN anser, tycker och tänker EFTER de slutat sina forskarkarriärer.

Tänk även på att det endast behövs en enda person som har rätt när det gäller vetenskap och forskning. Därför är det intressant att ta del av denna U.S. Senate Minority Report.

Några minnesvärda citat ur kommentarerna:

Greg F

C’mon now, we all know James Hansen is a top of the line scientist without a politically motivated bone in his body.

Not entirely accurate, he does have one bone that is politically motivated. Unfortunately it is his jaw bone.

***************************

bucko36

“Fresh Air” seems to be “leaking” from inside the NASAs “hot air” balloon! It’s about time.

***************************

Robert Wood

Psi:

there are many very important sub-grid scale processes that the models either replicate poorly or completely omit…” Can someone explain what this means?

What is meant is that the models are useless.

****************************

George M

Unfortunately, this is another sterling example of NASA’a dysfunctionality; boss fails to discipline underling. Probably to keep the funds rolling in. Sad, isn’t it? Maybe the oil companies should buy NASA. See how that sits with the greenies.

****************************

David Ermer

Unfortunately this will make absolutely no difference in the ’scientific’/political debate. It will be ignored and I predict this guy will be characterized as having senile dementia or some such.

****************************

Craig M.

This will not get nearly as much media coverage as “Climate change irreversible for 1000 years”, “Obama gets a new dog” or “Britney Spears goes to the washroom”

****************************

Å när han har levat, å när han har levat, …

Bloggen EU-referendum uppmärksammar en artikel av Christopher Booker angående de senaste ansträngningarna från klimatprästerskapet.

Vad du än gör, drick inte juice

Som alla säkert vet; en bild säger mer än tusen ord. Dibbuk och Atlas Shrugs har mer att förtälja angående det demokratiskt valda Hamas.

118

[The picture above was taken by RedSquirrel of VSB, New York, Sunday December 28, 2008 (at 2 PM) at 50 St and Fifth Avenue]

Ser ni den andra handen vid bokstaven ”J”? Den tillhör killen bakom med glasögon som nog försöker riva åt sig plakatet och påtala pinsamheten för den tappre gudssoldaten. I nån slags kategori måste det här bli årets bild.

Den som orkar bry sig om sådana oväsentligheter som Hamas stadgar i detta sammanhang kan läsa dom här.

—-
– via Dibbuk

Operation Lazarus

En natt på det lokala sjukhuset. Plats, bårhuset:

Religion Feeds On The Broken Spirit

Stå-upp-komikern Pat Condell har en massa förståndiga saker att säga i en fråga som våra ryggradslösa folkvalda och det övriga tomtetassande PK-etablissemanget är oerhört rädda för att ens ta i med tång. Vår tystnad är fundamentalisternas livsluft och till den svenska medelmuslimens förfång.

I videon ”Stop Sharia Law In Britain” får sig även vår svenska lilla nation en släng av den Condellska sleven.

Den här videon ”Welcome to Saudi-Britain” blev censurerad och borttagen av Youtube, men på grund av den enorma tittarreaktionen så lade Youtube upp den igen.

—————-

Inspiration från och via Ayaan Hirsi Ali