Den kontinentala byråkrathydrans senaste galenskap

EU: Vatten förhindrar inte uttorkning

De som tillverkar buteljerat vatten får hur som helst inte påstå det. Det har EU:s överbetalda byråkrater bestämt.

Bidragsfuskhärva nystas upp av Hallandspolisen kopplingar till Al Qaida

Detta angår absolut ingen i Sverige:

Västsvensk bidragsbluff till Al-Qaida

Svenska skattebetalare finansierar Al-Qaida

Västsvensk bidragsbluff till Al-Qaida

Härva om miljonfusk med bidrag växer

Bidragsbluffande blekingar kan ha hjälpt Al-Qaida

Västsvensk bidragsbluff till al-Qaida

Flummig och vilseförande New Age-retorik

Så här desperat och vilseledande  informationsspridning kan ett svenskt kvasipolitiskt flumparti sprida till folk när dom ser sin makt försvinna bort mot horisonten.

Det är den ovederhäftiga och desperata tonen i deras budskap till förmodat vuxet folk som avslöjar deras desperation inför höstens val.

Istället för att tala om vad de vill göra i sak, konkret, för att du som medborgare (och därmed samhället i stort) skall få en högre och ännu bättre levnadsstandard och rörlighet och frihet gentemot politikeradelns allt mer inskränkade högskattepolitik, så lägger de tid på att smutskasta motståndaren.

Det är tyvärr så att de är så andefattiga och politiskt fantasilösa att de endast vill ha makten så att DOM sen kan sätta sig ner och börja nedmonteringen av DIN välfärd och istället börja bygga på den välfärd som dom anser att Den Starka Staten skall bygga upp åt oss ALLA. Men One Size Does Not Fit All. Det är tyvärr nåt som varken kvasisocialister eller andra socialister nånsin kommer att kunna få in i sina söta små huvuden.

När de väl fått makten så inbillar dom sig att dom kan sätta sig ner och börja anpassa verkligheten efter sina teorier, dogmer och jämlikhetsdekret som i grund och botten bara går ut på att bestämma åt dig vad som är bäst för dig i din vardag och hur du skall spendera dina sparade och intjänade pengar.  Ja, rent av hur du skall leva DITT liv.

För att göra allt detta måste dom ta en ännu större andel av din intjände lön. Dom anser nämligen att du inte vet hur du skall använda dina egna pengar.

Och som en travesti på Göran Perssons bevingade ord är inte heller den som är fattig, inte heller fri. Vem som helst som en gång fått börja ta ansvar för sina egna handlingar och frihetsmedel (pengar) reagerar reflexmässigt med ryggmärgen när någon annan kommer och talar om vad DU skall göra med DINA pengar.

En sak är dock säker. Jag har ingen lust att försörja x antal verklighetsfrånvända gröngölingar i riksdagen som dessutom har nära på fri förfoganderätt över allmänna skattemedel.

Media, forskare och myten om ”Peak Oil”

Myten om Peak Oil drivs av generell okunskap om oljeindustrins verksamheter och den forskningsterminologi som finns tillgänglig på området.

Detta är dock ingenting som bekymrar media som villigt och overifierat sprider vidare Peak Oil-rörelsens advokaters myter om att oljan skall ta slut och att vi måste ”ställa om”.

Ja, inte alla. I en NYT op-ed, ”Peak Oil Is a Waste of Energy” förklarar Michael Lynch hur det blivit så att folk på fullt allvar går omkring och tror att oljan skall ta slut inom deras livstid.

A careful examination of the facts shows that most arguments about peak oil are based on anecdotal information, vague references and ignorance of how the oil industry goes about finding fields and extracting petroleum. And this has been demonstrated over and over again: the founder of the Association for the Study of Peak Oil first claimed in 1989 that the peak had already been reached, and Mr. Schlesinger argued a decade earlier that production was unlikely to ever go much higher.

Lynch beskriver vidare hur en annan rapportör och underhållare av Peak Oil-myten, författaren Paul Roberts, förfasades över att den vätska som till stor del kommer upp ur borrhålen i Saudi-Arabiens största oljereservoar i Ghawar-fältet är saltvatten. Han brydde sig inte om att ta reda på eller nämna att orsaken till detta är att man pumpar in saltvatten i borrhålen för att hålla trycket uppe och därmed göra det lättare att få upp oljan.

En annan kritiker och konsult Matthew Simmons är bekymrad över att ojeprospekterarna använder sig av s.k. ”Fuzzy Logic” (ung. ‘grumlig logik’) för att hitta olja. ”Fuzzy Logic” är ett programmeringsmetod som har varit känd i många år och används där många sökta faktorer är svårfångade och varierande – allt från fysik till internationella relationer – och har visat sig framgångsrik för sitt syfte.

Lynch nämner att det ovan nämda bara är de allra senaste argumenten som fabricerats fram och håller fram de tre vanligaste huvudargumenten hos Peak Oil-rörelsen:

[…] for the most part the peak-oil crowd rests its case on three major claims: that the world is discovering only one barrel for every three or four produced; that political instability in oil-producing countries puts us at an unprecedented risk of having the spigots turned off; and that we have already used half of the two trillion barrels of oil that the earth contained.

Och Lynch fortsätter att metodiskt beskära och såga av de vilt växande mytskapande grenarna i Peak Oil-skogen.

I slutklämmen på sin artikel gör Michael Lynch en prognos för framtiden som är ljusare än någon svensk politker någonsin kunnat förutspå, än mindre ana eller ens vågat sig på att tänka i sin numera nästan allomfattande inställsamma, politiskt korrekta, ”ställa om”-kreativitet:

[…] Oil remains abundant, and the price will likely come down closer to the historical level of $30 a barrel as new supplies come forward in the deep waters off West Africa and Latin America, in East Africa, and perhaps in the Bakken oil shale fields of Montana and North Dakota. But that may not keep the Chicken Littles from convincing policymakers in Washington and elsewhere that oil, being finite, must increase in price. (That’s the logic that led the Carter administration to create the Synthetic Fuels Corporation, a $3 billion boondoggle that never produced a gallon of useable fuel.)

Politikens logik

Göteborgs mäktige män och kvinnor har tydligen bestämt sig för att införa trängselavgift så de därigenom får mer pengar att spendera på saker de anser att göteborgarna behöver. Finns säkert nån passus om klimatet, miljön och naturen inbakad i motiveringarna också.

Apropå detta råkade jag läsa bloggen Hayek-Institutet Sverige där S R Larson skriver om dessa avgifter i Stockholm under rubriken ”Trängselavgifter och Dagens Politiska Garv”. Ett citat:

En av de mest komiska skatter som uppfunnits av skattetörstande spendoholics i Riksdagen är trängselavgiften. Så har fungerar den: folk som åker bil betalar en avgift for att åka in i Stockholm; pengarna går till att bygga ut kollektivtrafiken; skatten gör att fler väljer att åka kollektivt; när fler åker kollektivt minskar intäkterna från trangselavgiften; när intäkterna från trängselavgiften minskar, minskar också investeringarna i kollektivtrafiken.

Måhända nåt att tänka på för de skattepröjsande göteborgarna i allmänhet och skattepengsgödslarna vid Gustav Adolfs Torg i synnerhet.

Sammanfattningsvis kan bara sägas att vi får ytterligare en skatt lagd på våra axlar och samhället som helhet blir ytterligare en aning fattigare.

Det är marknaden och den ekonomiskt fria individen som bäst vet hur pengarna i samhället skall allokeras. Men det är som det är med det mesta när det gäller mänskliga kollektiva göranden och låtanden, att ”sent skall syndar’n vakna” och då kostar det ytterligare lite till av dina intjänade skattepengar för att ställa allt till rätta.

Vi behöver förändring för landets och folkets väl

Historikern Gunnar Wetterberg skickar en bredsida mot utformningen på och arbetssätten i den svenska riksdagen i artikeln, ”Färglösa ledamöter förlamar riksdagen”. Wetterberg skriver:

Jag tror att proportionaliteten bär en stor del av ansvaret, men det brukar inte vara lätt att få riksdagen att reformera sig själv. Varje gång valmetoden kommit på tal har närsynta partitaktiker omedelbart räknat på utfallet för egen del. När enkammarriksdagens storlek skulle fastställas tog man till en rejäl siffra för att så många som möjligt av de gamla kamrarnas medlemmar skulle kunna överleva väljarnas dom.

De förändringar som behöver göras menar Wetterberg är följande:

Tydligare koppling mellan väljare och valda!

Färre ledamöter!

Koncentrera utskotten!

Grilla regeringen!

Jag kan riktigt se hur alla de, vars omedelbara tillvaro och verklighet, som kan tänkas bli berörda av dessa förändringar skruvar på sig av obehag och olust.

Känslan infinner sig att folkets och landets väl och ve på nåt sätt kommer att sättas i andra hand om den rådande arbetsordningens företrädare skall sättas att såga av väl valda grenar i den yviga, spretiga och framför allt oerhört kostsamma riksdagsbuskens arbetsformer.

Ett mer globaliserat (och svävande) sätt att uttrycka det hela på är att utropa: We Need Change!

Till lågskattezonernas försvar

Richard W. Rahn på Cato Institute reagerar på att Obama vill höja skatterna för företag och göra det dyrare att investera i USA. Det kommer att driva företagen ut ur USA. Han menar att det är precis fel väg att gå för att skapa fler arbetstillfällen och göra USA konkurrenskraftigt på den alltmer globaliserade världsmarknaden.

Hmmm, från vilket politiskt håll känns den typen av skattepolitik igen?

In Defense of Tax Havens

Indeed, to the extent tax competition between jurisdictions holds down the increase in the growth of governments, citizens of all countries experience more job opportunities and higher standards of living. And to the extent that businesses and individuals are discouraged by taxes or regulations from investing outside their own jurisdictions, they may simply choose to work and save less, period

Bängen trålar inte längre, …

För någon vecka sedan uttalade sig David Omand, tidigare säkerhets- och intelligenskoordinator i Whitehall, i The Guardian om vad som måste/bör göras för att komma åt terroristerna och vilka konsekvenserna blir för de brittiska medborgarna. Han ger oss en inblick i de matematiska och statistiska algoritmer som MI5 arbetar med och hur tokigt svårt det är att ändå hitta någon som verkligen är misstänkt.

Finding out other people’s secrets is going to involve breaking everyday moral rules, because we’ll need to screen everyone to find the small number of suspects

Kort och gott påstår han att det i princip är omöjligt att hitta dessa terrorister med andra mer moraliskt gångbara arbetsmetoder och att det därför måste till sådana drastiska metoder trots att de är obetydligt mer tillförlitliga.

I’m not saying you shouldn’t spy on everyday people: I’ll leave the morality and politics to those less nerdy than me. I’m just giving you the maths on specificity, sensitivity, and false positives.

Tankarna leder ju osökt till vårt eget svenska FRA och de risker som finns för läckor av all överflödsinformation och som Henrik Alexandersson beskrivit ingående en längre tid nu.

Men å andra sidan, va fan, det är lika bra att kränga av sig sin själ och lämna in den direkt till övervakningsKyrkan som lägger ner otroliga summor av dina skattepengar på att bevaka, granska och förfölja dig. Det är lika bra att ge upp och inse att allt sker för allas vårt bästa och sluta vara ”stursk och tjurig” med att ständigt ifrågasätta och kritisera Statens avsikter med sitt agerande.

Nä, jag bara skojade. Det skulle aldrig falla mig in.

Förmodligen har det gamla talesättet om fria och demokratiska stater fortfarande bäring; alltså det att Staten och dess politiker skall vara rädda för sina medborgare (för att de kan bli avsatta och utsparkade) och inte tvärtom. Det ursprungliga samhälleliga landskapet för offentlighetsprincipen och medborgarnas integritet från Statligt snokande håller sanneligen på att formas om till sin motsats.

Ett litet tankefrö växer fram om att de behöver all den här skydds- kontroll- och övervakningsinfrastrukturen för framtiden (förespeglingen just nu är att jaga terrorister). De är verkligen rädda för oss. Och det dom inbillar sig att vi kan få för oss att göra mot dom skrämmer dom från vettet.

Vad händer till exempel med all dyr och fin övervakande infrastruktur när och om kriget mot terrorismen vinns en dag?

Go’natt Jord!

Centralstatens decentraliserade integrationsmani

Maciej Zaremba är den journalistiska fyrbåken i det svenska massmediala och framför allt undersökande och kritiskt granskande journalistiska mörkret. Han har nu en ny artikelserie på gång ”I väntan på Sverige”.

Ett axplock ur artikeln –  Svensk? Var god dröj:

I decennier har staten registrerat vilket kakel som Svensson har i sommarstugan samt när han onanerade för första gången. Ingen aspekt av vårt leverne har befunnits för trivial för centralbokföring. Men att de flyktingar som Sverige tar emot har ett yrke, det har samtliga myndigheter råkat missa. Det är förstås ingen slump. Det är ett mönster. Att få syn på det är ett första steg till förståelsen av integrationshaveriet. Här invänder någon att det inte är tandläkare Wigrens jobb att hitta dr Issa. Mycket riktigt. Det finns 33 personer i Kristianstad som på heltid integrerar nyanlända. De kan inte vara omedvetna om läkarbristen i Norrland.

Miljön som politiskt dragplåster

Alexander Sanchez är miljödebattör på Eudoxa och skriver klokt om det politiskt rödfärgade begreppet Försiktighetsprincipen.

Den princip som föddes i Rio-deklarationen 1992 om miljö och utveckling. I artikeln Den Reaktionära Försiktigheten berättar han hur miljörörelsen kom att införliva detta utvecklingsfientliga ord i sin politiska begreppsflora.

[…] Det är viktigt att komma ihåg att många av miljörörelsens ideologer på 70-talet hade ordentligt strikta ideal av ett decentraliserat, småskaligt och självförsörjande samhälle i tankarna, där motståndet definierades av kapitalism, sopberg, fågeldöd och allmänna utsläpp som hotade själva existensen för liv på jorden. Därför krävde man en fullständig omställning av samhället. När gröna aktivister kom att agera inom de vanliga institutionerna blev det tämligen tufft. Idéerna lyckades inte genomföra marschen genom institutionerna, just för att de handlade om att ta bort hela systemet. För att möta detta dilemma uppstod den gröna reformismen, först när man omformulerade sig så att idéerna passade in i det administrativa samtalet kunde de få genomslag. Många av den gröna reformismens idéer blev så integrerade i den politiska dagordningen att många nu uppfattar dem som neutrala och objektiva tankar. […] Från att ha varit mer av en praxis har försiktighetsprincipen kommit att framstå som ett värde i sig, i många fall som ett hinder för rationella lagbeslut inom främst miljöområdet, där drastiska appliceringar har begränsat tekniska framsteg.

——————————–

Försiktighetsprincipens fokus på total riskeliminering innan nåt av ett företags produkter kan godkännas om det finns risk att det inverkar skadligt på miljön eller folkhälsan skall ställas mot ett samhälles beredskap och kompetens att faktiskt besitta förmågan till kalkylerad riskhantering. Vi får en värld som påstås vara antingen farlig eller ofarlig (företagen står givetvis i det här sammanhanget för allt som är farligt) när vi istället borde lära oss vad som är tillräckligt säkert i den istället.

För att bättre förstå vad Försiktighetsprincipen innebär är det givande att läsa Angela Logomasinis När boten är värre än soten, en rapport om kemikaliepolitiken – REACH. Det är här Försiktighetsprincipens absurditeter spricker ut i full blom.

Ett viktigt fokus för REACH är att tvinga företag att ersätta så kallade ”farliga produkter” med säkrare alternativ. […] I slutändan lider dock subsititutionstanken av allvarliga brister. Den baserar sig på den felaktiga tanken att regleringar kan framtvinga produkter från industrin som är överlägsna dem som har beskrivits som ”farliga” i lagen. Om substituten verkligen var så överlägsna hade de varit framträdande på marknaden även utan regleringarnas påbud. De påstått säkrare alternativen används inte så ofta då de har alternativkostnader till säkerheten, exempelvis att de är dyrare, av lägre kvalitet eller har en högre frekvens av produktfel. I några fall har alternativen reglerarna utvalt eller förespråkat visat sig vara farligare än produkterna de ersatte eller att riskerna med substituten var sämre studerade.

J. Hansens f.d. chef avslöjar sig som Klimatskeptiker

Bloggen Watts Up With That? Har uppmärksammat ännu en avhoppare från det totalitära klimattåget som rusar mot katastrofens brant.

Den här gången är det ingen mindre än James Hansens tidigare chef John S. Theon, f.d. chief of the Climate Processes Research Program at NASA och även tidigare Chief of the Atmospheric Dynamics & Radiation Branch, som slänger av sig tvångströjan. Det blev väl alldeles för varmt till slut, kan man gissa.

Han uppskattar tillfället att äntligen få berätta att han anser att människan inte är orsak till den påstådda och eventuellt katastrofala förändringen av klimatet.

I appreciate the opportunity to add my name to those who disagree that global warming is man made,” Theon wrote to the Minority Office at the Environment and Public Works Committee on January 15, 2009. “I was, in effect, Hansen’s supervisor because I had to justify his funding, allocate his resources, and evaluate his results […]

[…] Hansen was never muzzled even though he violated NASA’s official agency position on climate forecasting (i.e., we did not know enough to forecast climate change or mankind’s effect on it). Hansen thus embarrassed NASA by coming out with his claims of global warming in 1988 in his testimony before Congress

För nytillkomna i klimatdebatten så är James Hansen NASAs chefsklimatolog (nä, inte kosmetolog, klimatolog. Fast vid närmare eftertanke, så…) på GISS (Goddard Institute for Space Studies) och den man som först började yra om klimatet och en stundande katastrof 1988 i  USAs Kongress. Han är även den vars klimatdata det oftast citeras från och refereras till i gammelmedia. Ja, ni vet de där tidningarna och journalisterna som totalt tappat bort sitt updrag om att granska, kritisera och ifrågasätta Maktens (VälfärdStaten) skenbara särintressedemokrati i Sverige.

Det är någonting speciellt med alla dessa f.d. chefer och pensionerade forskare och vetenskapare. De har en förmåga att låta tunga löpa fritt och säga som det är och det dom VERKLIGEN anser, tycker och tänker EFTER de slutat sina forskarkarriärer.

Tänk även på att det endast behövs en enda person som har rätt när det gäller vetenskap och forskning. Därför är det intressant att ta del av denna U.S. Senate Minority Report.

Några minnesvärda citat ur kommentarerna:

Greg F

C’mon now, we all know James Hansen is a top of the line scientist without a politically motivated bone in his body.

Not entirely accurate, he does have one bone that is politically motivated. Unfortunately it is his jaw bone.

***************************

bucko36

“Fresh Air” seems to be “leaking” from inside the NASAs “hot air” balloon! It’s about time.

***************************

Robert Wood

Psi:

there are many very important sub-grid scale processes that the models either replicate poorly or completely omit…” Can someone explain what this means?

What is meant is that the models are useless.

****************************

George M

Unfortunately, this is another sterling example of NASA’a dysfunctionality; boss fails to discipline underling. Probably to keep the funds rolling in. Sad, isn’t it? Maybe the oil companies should buy NASA. See how that sits with the greenies.

****************************

David Ermer

Unfortunately this will make absolutely no difference in the ’scientific’/political debate. It will be ignored and I predict this guy will be characterized as having senile dementia or some such.

****************************

Craig M.

This will not get nearly as much media coverage as “Climate change irreversible for 1000 years”, “Obama gets a new dog” or “Britney Spears goes to the washroom”

****************************

Medeltidsauktoritet styr och fakta ignoreras

The Renaissance began when the absolute authority of the church and ancient texts was overthrown. Science then evolved as our most reliable method for acquiring knowledge, free of superstition and political authority. Suppose you wanted to know whether big cannonballs or small cannonballs fell faster. In medieval times you argued theoretically with what could be gleaned from the Bible, the works of Aristotle, or maybe a Papal announcement. In the Renaissance you ignored the authorities and simply dropped cannon balls from a tower and observed what happened – this was science, where empirical evidence trumps theory.

Så skriver den välmeriterade forskaren David Evans i artikeln ”The ETS: Completely Unnecessary” (ETS – Emission Trading Scheme).

Han menar att många investerat sitt åsiktskapital i AGW-teorin (AGW – Antropogenic Global Warming) och verkar helt bortse från att det i huvudsak är staten i alla länder som sponsrar denna typ av politiserad forskning. Det finns alltså en politisk avsikt (vinst för politikerbranchen) med att föra fram teorin om att människans utsläpp av CO2 är skadlig för klimatet så till den grad att det leder till katastrof OM inget görs NU (bråttom, bråttom, bråttom, alltså).

Evans menar att AGW-anhängarna är känslomässiga,  medeltida och okunniga i sitt sätt att tänka och resonera vad gäller forskningen och dess metoder och de verkliga implikationerna av det dom står för.

Antingen beror detta på att de inte förstår bättre och bara hasplar ur sig saker för att andra de anser sig lita på säger så eller för att de ärligen vill rulla tillbaka samhällsutvecklingen så som vi känner den tillbaka till tiden för Renässansen och Upplysningsidealens uppkomst.

Läs även en annan (bättre) sammanfattning på bloggen En Kättares Notiser…

Se, där! En granskande journalist

Maria Abrahamsson på SvD skiljer ut sig från de andra i den svenska journalistkåren genom att granska en svensk myndighet, annan än Försäkringsjkassan.

Brottsförebyggande Rådets, BRÅ (som kostar skattebetalarna 60 miljoner om året), chef och verksjurist författade en artikel i DN om slutsatserna i en rapport om det fotbollsrelaterade våldet där likheterna med den organiserade brottsligheten framhölls särskilt tydligt.

Författaren till rapporten, Lin Nordqvist, ansåg dock att det inte alls gick att dra sådana paralleller som artikelförfattarna gjorde. Maria Abrahamsson undrade därför:

Hur reagerade man i så fall på departementet? Brås viktigaste uppgift är trots allt att till gagn för brottsbekämpningen förse regering och riksdag med faktaunderlag som kan ligga till grund för väl avvägda beslut. […]

För övrigt kan jag berätta att jag före jul begärde att få se en hos Brå förvarad handling som bygger på protester från ett tjugotal tidigare och nuvarande anställda. Lita på att generaldirektörens beslut att inte lämna ut det kritiska aktstycket till mig är överklagat.

En inte allt för vågad spekulation är att herrar & fruar ministrar tycker det är jobbigt att läsa rapporter titt som tätt från myndigheter och NGO:er som anser att deras insikter omedelbart bör överföras till praktisk politik innan katastrofen är ett faktum.

Vågar man gissa att det kan finnas liknande, bristande paralleller i slutsatser mellan Naturskyddsföreningens katastrofrapporter om än det ena och än det andra i Guds Sköna Natur och deras alarmartiklar i etablissemangets prassliga media?

National Office for Cyberspace

Som om Amerikas Förenta Stater inte hade nog med myndigheter.

I USA höjer ett antal teknikexperter ett varningens finger för det alltmer tilltagande spionaget på Internet mot amerikanska myndigheter och företag.

Givetvis är det Staten som skall rättfärdiga den inkompetens på säkerhetsområdet som föregått den 94-sidiga rapport som lagts fram av – The Commission On Cybersecurity for the 44th Precidency – angående den bristande e-Säkerheten hos företag och myndigheter i USA.

En av kommentatorerna till artikeln är kallsinning i sin bedömning och anser att inrättandet av en Cyber-Tzar för att ta hand om säkerheten på Internet inte är nåt annat än ett PR-jippo.

———-

Det går ett spöke genom världens socialliberala Välfärdsstater som stönar uppgivet, ”Alltid mer. Aldrig nog.”