Avarten: Regleringsdemokratin

Regulatory Democracy:

[…] In a fully developed regulatory democracy, power has passed entirely from citizens into the hands of a shadowy elite that runs the country via mercantilism, by pulling the regulatory levers of government for its own benefit. The more regulations there are, the more actual control this elite has. Finally, citizens are entirely bound by regulation; their every action controlled by an unelected bureaucracy and their lives tightly ruled by what they can and cannot do. Their estates are stripped by taxes; their children come under the mind control of public schools; their sons and daughters, having matriculated, join the military for lack of better employment and are sent overseas to pursue foreign wars; their professional venues are controlled by the options offered to them by regulatory democracy – and these venues often reinforce the worst and most petty aspects of the degenerating society itself.

You want Change or I will, …

‘Either we pass Cap and Trade or I will put the EPA in charge of emissions regulations, and I guarantee you that you would much prefer our Senate Bill’

– Barack Obama, President of The United States of America, 2008-2016

Grön matematik: Tillväxt genom nedskärningar

FN:s generalsekreterare, Mr Chance … f’låt, Ban Ki Moon, skrev innan Rio en artikel i Der Spiegel:

For too long we have been trying to secure the path to prosperity with increased consumption. This model is dead. In Rio we have to develop a new model for an economic system of the 21st century, one that refutes the myth that there has to be a zero-sum balance between growth and environment. Using intelligent measures, governments can create growth, fight poverty, create jobs and accelerate social progress while at the same time conserve the natural and limited resources of the planet.

Mer förvirrande än så kan nog ingen som inte besitter ett parlamentariskt mandat uttrycka sig i sina försök att få med sig demokratiskt och något så när hushållsekonomiskt sinnade medborgare och deras valda ledare på sitt kampanjtåg.

NoTricksZone kan du läsa mer om hur Ban Ki Moons strävanden i pratiken kommer att tvinga in oss i miljöarbetsläger för att han och De Gröna vill påtvinga oss energislag som vi varken vill ha eller har råd med.

In truth, the UN’s idea of new prosperity, dubbed sustainable living, would be so regulated and fraught with restrictions that it would de facto transform human society into a global concentration camp of forced environmental labor.

Läs följande citat från Ban Ki Moon noga och fundera efteråt på vad karln menar med, ”vi”. Vilka vi? Med endast en gnutta livlig fantasi är det lätt att bli mörkrädd för mindre:

‘Renewable energy for everyone’ is the partnership of the future. The principle is simple, yet powerful: The UN brings all players to the table so that they can work together on this goal. […]  But ‘Rio+20′ is about much more. The conference is the expression of a dynamic worldwide movement for the change. It’s a huge step to a future that we want.”

Korporativismens nya undersåtar

Henrik Alexanderssons längre analyserande och utblickande blogposter är oftast riktigt läsvärda. Hans senaste, ”Kriget mot de egna medborgarna”, är briljant vid en jämförelse.

Ibland ställer jag den provokativa frågan om man bör reagera när de börjar inskränka friheten – eller om man skall vänta tills det är för sent. Jag börjar frukta att den frågan håller på att bli överspelad. Att det redan är för sent. Att det börjar bli dags att fundera på om det finns någon plan B.

Den stora frågan i alla tider har varit vad som är frihet. Det framstår som allt tydligare att det är helt och hållet en definitionsfråga beroende på vilka perspektiv man har på livet och samhällets styresformer som helhet och människan i synnerhet.

Den rådande definitionen är det Maktetablissemanget som ställer upp, godtyckligt, och förändrar allt eftersom de märker att de håller på att förlora sitt strypgrepp om makt- och ekonomiskt oberoende, välutbildade medborgare som skiter i vad lagen och makten stipulerar åt dem på allt fler områden.

Den som vågar eller orkar lyfta blicken ser ännu fler och större konflikter mellan folket och makten torna upp sig vid horisonten. Man behöver inte vara något samhällsanalytikst geni för att inse att den ohörsamma maktens frenetiska maktkonsolidering bort från folket som sker idag måste leda till konfrontation till slut, när vi har fått nog.

Staten är till för folket, inte tvärtom. Nu roffar Staten och dess allierade åt sig makt på bekostnad av medborgarnas frihet från dess klåfingrighet.

”The Land That Time Forgot”

Ett CNN-reportage om Norra Korea värt att uppmärksamma så här efter ”den högste ledarens död”. Objektivt och neutralt så det förslår. Det framstår nästan som ett riktigt schysst ställe att leva på.

Den förvirrade dansken i CNN-reportaget får vi försöka ha överseende med. Han är förmodligen ordförande i den danska systerföreningen till Svenska Nord-Koreanska föreningen.

Föreningen kallar sig själv givetvis för Svensk-koreanska föreningen och påstår att den kämpar för enandet av de två länderna, vilket givetvis är kommunistisk retorik och en förskönande omskrivning av de verkliga avsikterna om hur kommunisterna vill ha det. Jag har svårt att föreställa mig att Sydkoreanerna skulle tillåtas få ett ord med i laget vid ett eventuellt enande. Utplånandet av Syd-Korea tror jag ligger närmare sanningen.

Vad denna vänskapliga förening har för uppfattningar kan du ta del av på Newsmill där den nordkoreanska svenska kamratföreningens vice ordförande Torbjörn Björkman skriver fritt (ur nattmössan, tycks det mig) om sin och sina gelikars syn på sakernas verkliga tillstånd i Nord-Korea.

Vid index 18:12 i följande klipp från P1:s Studio Ett kan du också ta del av Torbjörn Björkmans iniktsfulla utläggningar om den västliga propaganda och de förvridna, negativa beskrivningar som prånglas ut i västvärlden om denna den humanistiska godhetens och demokratins hemvist på jorden.

Jag skulle vilja delge er en annan, mer nyanserad bild av detta av kommunister påstått humanistiska Shangri-La, nämligen The Vice Guide to North Korea, i tre delar.

Avsnittet mot slutet av första delen med teflickan som spelar biljard med reportern, Shane Smith, är faktiskt riktigt hjärtskärande när man förstår hennes belägenhet, som Shane förklarar för tittaren. Han tittar in i kameran och berättar att han inser att han förmodligen är den första person hon sett på tio månader i sin totalt kundbefriade kaffe- och teaffär på brospannet över den öde motorvägen.

Om demokrati

The democracy will cease to exist when you take away from those who are willing to work and give to those who would not.

– Thomas Jefferson

Steve Jobs är immun men inte kapitalismen i övrigt

Jeffrey A. Tucker på Mises Institute undrar varför stora vinstdrivande, framgångsrika varukedjor och andra liknande kapitalistiska entreprenörer baktalas och smutskastas i de intellektuella antikapitalisternas världsomspännande steningsprocesser men när det kommer till Apple och Steve Jobs så finns det ingen ände på hyllningssångerna?

Det borde vara likadant för alla kapitalistiska företagsprojekt, enligt Tucker:

[…] I have the same sense for those who make my refrigerator, provide lettuce for my salad, create alarm systems for my home and car, own and run chain stores that sell everything from pet food to paper clips, sell me insurance, build our homes and offices, […] Every entrepreneur in society deserves such praise, and it is also correct to single out Steve Jobs, because his company seemed to push civilization a bit further down the road to progress with mind-blowing consumer products that allow us to do everything from play musical instruments to video talk with people halfway across the world in real time.

[…] Countless times I’ve heard Microsoft’s riches attacked because the company has also been an aggressive enforcer of its patent rights that hinder competition and slow technological progress, but I’ve rarely heard the same about Apple even though few companies have been as extreme on the ”intellectual-property” question.

[…] Jobs’s capitalistic acts are made blessed in this culture because he made his products elegant and made our lives more beautiful. One might say that he democratized beauty and thereby earned for himself and his company a kind of Teflon coating from the green-eyed monster.

Förmodligen ligger orsakerna i det enkla faktum att antikapitalisterna enbart kan se, förstå och uppskatta framgång och utveckling och generellt samhälleligt välstånd som positivt när det dikterats från centralmakten och distribuerats via dekret ner till folket. Att centralstyrt välstånd är en oxymoron (självmotsägelse), kan vi för stunden och effektens skull ha överseende med.

Tänk vad lite fernissa och ytbehandling på kapitalismen kan åstadkomma. Visste inte att intellektuella var så lätta att manipulera. Tack, Steve!