Avarten: Regleringsdemokratin

Regulatory Democracy:

[…] In a fully developed regulatory democracy, power has passed entirely from citizens into the hands of a shadowy elite that runs the country via mercantilism, by pulling the regulatory levers of government for its own benefit. The more regulations there are, the more actual control this elite has. Finally, citizens are entirely bound by regulation; their every action controlled by an unelected bureaucracy and their lives tightly ruled by what they can and cannot do. Their estates are stripped by taxes; their children come under the mind control of public schools; their sons and daughters, having matriculated, join the military for lack of better employment and are sent overseas to pursue foreign wars; their professional venues are controlled by the options offered to them by regulatory democracy – and these venues often reinforce the worst and most petty aspects of the degenerating society itself.

You want Change or I will, …

‘Either we pass Cap and Trade or I will put the EPA in charge of emissions regulations, and I guarantee you that you would much prefer our Senate Bill’

– Barack Obama, President of The United States of America, 2008-2016

Grön matematik: Tillväxt genom nedskärningar

FN:s generalsekreterare, Mr Chance … f’låt, Ban Ki Moon, skrev innan Rio en artikel i Der Spiegel:

For too long we have been trying to secure the path to prosperity with increased consumption. This model is dead. In Rio we have to develop a new model for an economic system of the 21st century, one that refutes the myth that there has to be a zero-sum balance between growth and environment. Using intelligent measures, governments can create growth, fight poverty, create jobs and accelerate social progress while at the same time conserve the natural and limited resources of the planet.

Mer förvirrande än så kan nog ingen som inte besitter ett parlamentariskt mandat uttrycka sig i sina försök att få med sig demokratiskt och något så när hushållsekonomiskt sinnade medborgare och deras valda ledare på sitt kampanjtåg.

NoTricksZone kan du läsa mer om hur Ban Ki Moons strävanden i pratiken kommer att tvinga in oss i miljöarbetsläger för att han och De Gröna vill påtvinga oss energislag som vi varken vill ha eller har råd med.

In truth, the UN’s idea of new prosperity, dubbed sustainable living, would be so regulated and fraught with restrictions that it would de facto transform human society into a global concentration camp of forced environmental labor.

Läs följande citat från Ban Ki Moon noga och fundera efteråt på vad karln menar med, ”vi”. Vilka vi? Med endast en gnutta livlig fantasi är det lätt att bli mörkrädd för mindre:

‘Renewable energy for everyone’ is the partnership of the future. The principle is simple, yet powerful: The UN brings all players to the table so that they can work together on this goal. […]  But ‘Rio+20′ is about much more. The conference is the expression of a dynamic worldwide movement for the change. It’s a huge step to a future that we want.”

Korporativismens nya undersåtar

Henrik Alexanderssons längre analyserande och utblickande blogposter är oftast riktigt läsvärda. Hans senaste, ”Kriget mot de egna medborgarna”, är briljant vid en jämförelse.

Ibland ställer jag den provokativa frågan om man bör reagera när de börjar inskränka friheten – eller om man skall vänta tills det är för sent. Jag börjar frukta att den frågan håller på att bli överspelad. Att det redan är för sent. Att det börjar bli dags att fundera på om det finns någon plan B.

Den stora frågan i alla tider har varit vad som är frihet. Det framstår som allt tydligare att det är helt och hållet en definitionsfråga beroende på vilka perspektiv man har på livet och samhällets styresformer som helhet och människan i synnerhet.

Den rådande definitionen är det Maktetablissemanget som ställer upp, godtyckligt, och förändrar allt eftersom de märker att de håller på att förlora sitt strypgrepp om makt- och ekonomiskt oberoende, välutbildade medborgare som skiter i vad lagen och makten stipulerar åt dem på allt fler områden.

Den som vågar eller orkar lyfta blicken ser ännu fler och större konflikter mellan folket och makten torna upp sig vid horisonten. Man behöver inte vara något samhällsanalytikst geni för att inse att den ohörsamma maktens frenetiska maktkonsolidering bort från folket som sker idag måste leda till konfrontation till slut, när vi har fått nog.

Staten är till för folket, inte tvärtom. Nu roffar Staten och dess allierade åt sig makt på bekostnad av medborgarnas frihet från dess klåfingrighet.

”The Land That Time Forgot”

Ett CNN-reportage om Norra Korea värt att uppmärksamma så här efter ”den högste ledarens död”. Objektivt och neutralt så det förslår. Det framstår nästan som ett riktigt schysst ställe att leva på.

Den förvirrade dansken i CNN-reportaget får vi försöka ha överseende med. Han är förmodligen ordförande i den danska systerföreningen till Svenska Nord-Koreanska föreningen.

Föreningen kallar sig själv givetvis för Svensk-koreanska föreningen och påstår att den kämpar för enandet av de två länderna, vilket givetvis är kommunistisk retorik och en förskönande omskrivning av de verkliga avsikterna om hur kommunisterna vill ha det. Jag har svårt att föreställa mig att Sydkoreanerna skulle tillåtas få ett ord med i laget vid ett eventuellt enande. Utplånandet av Syd-Korea tror jag ligger närmare sanningen.

Vad denna vänskapliga förening har för uppfattningar kan du ta del av på Newsmill där den nordkoreanska svenska kamratföreningens vice ordförande Torbjörn Björkman skriver fritt (ur nattmössan, tycks det mig) om sin och sina gelikars syn på sakernas verkliga tillstånd i Nord-Korea.

Vid index 18:12 i följande klipp från P1:s Studio Ett kan du också ta del av Torbjörn Björkmans iniktsfulla utläggningar om den västliga propaganda och de förvridna, negativa beskrivningar som prånglas ut i västvärlden om denna den humanistiska godhetens och demokratins hemvist på jorden.

Jag skulle vilja delge er en annan, mer nyanserad bild av detta av kommunister påstått humanistiska Shangri-La, nämligen The Vice Guide to North Korea, i tre delar.

Avsnittet mot slutet av första delen med teflickan som spelar biljard med reportern, Shane Smith, är faktiskt riktigt hjärtskärande när man förstår hennes belägenhet, som Shane förklarar för tittaren. Han tittar in i kameran och berättar att han inser att han förmodligen är den första person hon sett på tio månader i sin totalt kundbefriade kaffe- och teaffär på brospannet över den öde motorvägen.

Om demokrati

The democracy will cease to exist when you take away from those who are willing to work and give to those who would not.

– Thomas Jefferson

Steve Jobs är immun men inte kapitalismen i övrigt

Jeffrey A. Tucker på Mises Institute undrar varför stora vinstdrivande, framgångsrika varukedjor och andra liknande kapitalistiska entreprenörer baktalas och smutskastas i de intellektuella antikapitalisternas världsomspännande steningsprocesser men när det kommer till Apple och Steve Jobs så finns det ingen ände på hyllningssångerna?

Det borde vara likadant för alla kapitalistiska företagsprojekt, enligt Tucker:

[…] I have the same sense for those who make my refrigerator, provide lettuce for my salad, create alarm systems for my home and car, own and run chain stores that sell everything from pet food to paper clips, sell me insurance, build our homes and offices, […] Every entrepreneur in society deserves such praise, and it is also correct to single out Steve Jobs, because his company seemed to push civilization a bit further down the road to progress with mind-blowing consumer products that allow us to do everything from play musical instruments to video talk with people halfway across the world in real time.

[…] Countless times I’ve heard Microsoft’s riches attacked because the company has also been an aggressive enforcer of its patent rights that hinder competition and slow technological progress, but I’ve rarely heard the same about Apple even though few companies have been as extreme on the ”intellectual-property” question.

[…] Jobs’s capitalistic acts are made blessed in this culture because he made his products elegant and made our lives more beautiful. One might say that he democratized beauty and thereby earned for himself and his company a kind of Teflon coating from the green-eyed monster.

Förmodligen ligger orsakerna i det enkla faktum att antikapitalisterna enbart kan se, förstå och uppskatta framgång och utveckling och generellt samhälleligt välstånd som positivt när det dikterats från centralmakten och distribuerats via dekret ner till folket. Att centralstyrt välstånd är en oxymoron (självmotsägelse), kan vi för stunden och effektens skull ha överseende med.

Tänk vad lite fernissa och ytbehandling på kapitalismen kan åstadkomma. Visste inte att intellektuella var så lätta att manipulera. Tack, Steve!

Israels rätt att bygga i Jerusalem

Ramat Shlomo Residents dont understand what all the fuss is about

”Who else is going to build there? Even dogs don´t go down there,” says resident. […]

[…] Once you get here, you can easily see that this is simply another neighborhood in Jerusalem, Hechtman said. But the media makes it seem like this is some kind of far-removed settlement, when in reality it’s right next to Ramot.

Medias vägar, vet vi ju numera, är inte så outgrundliga längre. De vet att det säljer att knuffa lite grann på antisemiterna så blossar det snabbt upp en nyhetssäljande konflikt. Låt oss i stället reda ut hur det egentligen förhåller sig.

I videoklippet nedan nystar Daled Amos upp förhållandena kring huruvida Israel har rätt att bygga bostäder i sin egen huvudstad eller inte. Det handlar inte om dedikerat judiska bosättningar den här gången. Det är bostäder åt både israeliska araber och israeliska judar det handlar om. Men det får du ju givetvis aldrig veta via gammelmedia där palestinasjalsvänstern huserar på redaktionerna.

En annan lite noterbar märklighet är att Obama-administrationen har tydligt klargjort att de inte stöder detta. Det är anmärkningsvärt att vid tidigare samtal mellan USA och Israel (alltsedan 1967) om sådana här byggprojekt i Israel så har aldrig en sittande amerikansk administration brytt sig om att uttala sin åsikt om det i media.

Detta har aldrig tidigare gjorts av någon amerikansk president, säger Daled Amos. ”We need change”, var det väl han sa, Obama, va?

¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Mer om den obefogade kritiken mot Israels husbyggnadsprojekt i Östra Jerusalem:

Real Clear World – Israel´s Right To Build Settlements

Israel National News – MK Danon: It´s Our Right To Build In Jerusalem Any Time

Haaretz – Israel Has Indisputable Right To Build In East Jerusalem, (Amid Protests, Egypt Defends Right To Build Gaza Wall)

Israel Insider – Israel´s Right To Build In Jerusalem

The hate of The Free Democratic State of Israel and Anti-semitism never sleeps!

Svenska bidragsmiljoner till inhemska terrorkramare

Nedan följer ett citat från Svensk Israelinformation som med all önskvärd tydlighet beskriver var Sverige står (i direkt handling eller snarare avsaknad av densamma) i sin syn på de supportrar som med politisk vänsterpropaganda inom Sveriges gränser hyllar de aggressioner som iran-stödda terrororganisationer i Gaza begår mot Israel jämt och ständigt.

”…Nu när också palestinska människorättsgrupper och deras svenska samarbetspartners, som ofta själva spelat med i den palestinska propagandan, höjer rösten mot Hamas så återstår det bara att hoppas att också de svenska Palestinagrupperna sätter press på terroristregimen i Gaza. Det vore ett utmärkt tillfälle att börja göra rätt för de 40 miljoner kronor lobbygruppen får av skattebetalarnas pengar.”

Svensk Israelinformation får inte en spänn av mina skattepengar. SII:s syfte är dessutom mer lovvärt då de enbart försöker balansera den oerhört snedvridna bild och smutskastning av Israel och israeler (läs judar) som förekommer i de svenska palestinagruppernas skamliga och vettlösa propaganda … en propaganda som av någon märklig anledning alltid haft en gräddfil in till de svenska mediaredaktionerna och även därifrån haft lika lätt att flöda ut till den svenska allmänheten.

Politisk propaganda i form av hets mot folkgrupp, som jag vill kalla det, premieras alltså i Sverige med 40 friska miljoner i bidrag. Alltså, fy … !

Dock finns det hopp om att fakta, nyans och korrekt verklighetsbeskrivning kan vinna lite mer mark i folks medvetanden. Det har nämligen tillkommit en ny faktasida, i syfte att balansera de svenska vänsterextremisternas propaganda, som heter 2922 sömnlösa nätter – Fakta om kriget i Gaza.

Namnet anspelar på de 8 år (8×365,25 dygn=2922 nätter) som det tog innan Israel bestämde sig för att nu senast äntligen vedergälla de raketskjutande terroristerna och galenpannorna inne i Gaza. Namnet anspelar även på den hårt vinklade och osakliga antologi som vänsterpartiets bokförlag givit ut, 22 nätter (de sista 22 nätterna under upprensningen).

Sverige är sannerligen fantastiskt. Häpp!

Elitistism, Demokrati och Resultatpolitik

Sätt inte alltför stort hopp på en aliansseger i valet nästa år.

Stasvetarnas demokratimodeller verkar inte kunna förklara varför Alliansens framgångsrika resultatpolitik inte når större förankring ute i folklagren.

Statsvetarprofessorn Leif Lewin ger en tillbakablick i artikeln, ”Väljarna gynnar politiker som liknar dem själva”, på hur förändringen gått från direkt demokrati ända sedan antiken till representativ demokrati, för ungefär 150 år sedan, där folket väljer de personer som de anser vara bäst på att genomföra den idépolitik som de flesta medborgare vill ha. Dessa representanter skulle vara de bästa och skickligaste och i stort sett bara bestitta goda karaktärsegenskaper.

Men den bilden börjar förändras, enligt Lewin, som är bekymrad över att idérepresentation håller på att ersättas av resultatpolitiken, där väljarna i efterhand ger sitt stöd eller inte via opinionsundersökningar:

Under senare årtionden har den gnagande misstron mot våra politiker steg för steg underminerat denna syn på val som idérepresentation. Den sunda revolten mot auktoriteterna gör numera att en ann’ uppfattar sig som så god som en ann’. Inblicken i överhetens liv och lära har gjort att man inte tycker att politikerna har bättre etik än man själv. En utmanande livsstil på samhällsstegens högsta topp har gjort eliten komprometterad i den breda allmänhetens ögon.

[…]

Vår nuvarande regering verkar just leva efter läran att det räcker med resultat för att skapa förtroende. Men det fungerar uppenbarligen dåligt. Väljarna har svårt att bedöma hur partierna skött sig. När vi inom SNS Demokratiråd undersökte om partierna var ”framåtblickande” eller ”tillbakablickande” i sin information till väljarna, fann vi en bedövande övervikt för vallöften och framtidsprogram. Omkring 90 procent av partiernas budskap var framåtblickande.

Det finns andra förklaringar till varför dessa två ”traditionella” demokratimodeller inte duger till att förklara det statsvetarna ser i sin statistikdata.

Det behövs en tredje förklaringstyp:

Anne Phillips har i sin bok ”The Politics of Presence” (Oxford University Press 1995) erinrat om att det inte finns en utan två representationsmekanismer. Den ena är just idérepresentationen […] Den andra går ut på att vi väljer sådana som är som oss själva (med våra fel och brister). Poängen är att man ser till att den egna gruppen blir närvarande i den valda beslutsförsamlingen. Phillips är ingalunda ensidig och tar till exempel avstånd från kvotering. Hon vill ha ett blandat system av både idé- och grupprepresentation. Men till syvende och sist, understryker hon, litar vi bara på folk som är som vi själva.

Den franske professorn Bernard Manin understryker i sin bok ”Principes du gouvernement représentatif” (Calman-Lévy 1995) att alla val till sin natur är elitistiska. Just genom att vi vill välja de bästa, de skickligaste, blir valen inte en korrekt spegling av vad folk i allmänhet vill ha. Detta kan bara uppnås genom att man utser representanter genom lottning.

Så långt som lottning vill dock inte Lewin gå men han tror dock att:

[…] vi måste inse att många väljare numera resonerar på ett annat sätt än vad teoretikerna tidigare utgått från. Misstroendet mot det politiska etablissemanget gör att man i första hand sätter sin lit till den egna gruppen. Demokrati blir en styrelseform, varigenom man inte nödvändigtvis utser dem man tycker är bäst utan dem som mest liknar en själv.


Uppenbar(dum)hetsrekvisitet

När svenska offentliga organ utövar den offentliga makten är vår viktigaste lag, regeringsformen med dess fri- och rättigheter,  inte över- utan underordnad andra ”i demokratisk ordning” beslutade lagar och förordningar. Det beror på det så kallade uppenbarhetsrekvisitet i regeringsformen (RF 11 kap 14 §) som föreskriver att regeringsformens fri- och rättigheter skall lämnas utan avseende om de strider mot andra lagar eller förordningar. Undantag härifrån görs bara för det i praktiken närmast otänkbara fallet att en av riksdagen eller regeringen beslutad föreskrift är ”uppenbart” felaktig.

——————–

Man kan ju ägna en tanke och spekulera fritt över hur såna här undantagsregler egentligen kan uppstå i en förmodad rättsstat som skattar sin egen moraliska upphöjelse så oerhört mycket högre än den amerikanska, bara för att ta ett exempel.

Vad var det för en riksdagsmajoritet som ansåg sig så självgod att de kunde anse att en grundlag kan strida mot senare fattade lagar och förordningar som rör individens fri- och rättigheter.

Nu kan man ju dock trösta sig med att denna stupida regel förhoppningsvis har förpassats till historiens skräphög genom Grundlagsutredningens slutbetänkande. Det är visst bara en formalitet att avskaffa det eftersom EU-lag övertrumfar svensk lag och i EU-lag finns ingea skrivningar om nåt uppenbrehatreskititsites…äsch!

Johan af Petersens har mer att berätta om denna undantagsregel.