Socialistisk Frihet: Vilken form av diktatur väljer du?

Ayn Rands lexicons beskrivning av fascism/communism/socialism:

[…] It is obvious what the fraudulent issue of fascism versus communism accomplishes: it sets up, as opposites, two variants of the same political system; it eliminates the possibility of considering capitalism; it switches the choice of “Freedom or dictatorship?” into “Which kind of dictatorship?”—thus establishing dictatorship as an inevitable fact and offering only a choice of rulers. The choice—according to the proponents of that fraud—is: a dictatorship of the rich (fascism) or a dictatorship of the poor (communism).

The People Declare: Separation of Money and State

När du hör ordet Revolution seglar tankarna som av sig självt iväg till Ryssland strax före och under Första Världskriget, eller hur?

Men en annan, inte lika omtalad revolution pågick även under denna tid. Den här var mer gradvis, mer subtil, enormt omfattande och med enorma konsekvenser för all mellanmänsklig ekonomisk verksamhet över hela världen för all tid fram till dags dato och förmodligen ett bra tag till (om inget görs åt eländet). Då ändrade nämligen USA sin och senare övriga världen länder sina finansiella policys.

E.C. Riegel ur essän, The New Approach To Freedom:

[…] PEOPLE everywhere associate revolution in the twentieth century with the dramatic events that occurred in Russia during World War I. But there occurred a still greater revolution of which most people are unaware. This was a revolution more gradual, more subtle, and more far-reaching in its consequences. It was a revolution in government fiscal policy, which not only has underwritten the socialist developments in this century by the revenues it has provided the state, but has further promoted these developments through the debilitation and demoralization of personal enterprise that has followed.

The power of any government to make paternalism seem practical, and thus insidiously to socialize the economy, lies entirely in the belief that it can and does issue money. This is the foundation error from which all socialistic projects receive their unsuspected sustenance. To attribute to government the power to issue money, makes of it an apparent fountain of wealth that strikes the ground from under all opposition to the welfare state.

If government has the power to issue real money, what can possibly be wrong with paternalism and the socialistic ideology?

The practice of deficit financing seductively turns the minds of the people from the economic means of attainment to the political. For, obviously, when government can continuously take out without putting in, it strengthens itself and commensurately weakens personal enterprise, with the result that the people develop a growing respect for and dependence upon government and a contempt for enervated personal enterprise. This conditions them for progressive socialization and dictatorship.

[…] Socialization, which now threatens every nation in the world and is really unwanted in every nation, is being forced upon every people and every government as the result of deficit financing, which is the Lorelei of the do-gooder politician. She promises relief to the distressed without cost to anyone. This illusion, once accepted, requires more courage to renounce than the politician can muster, and thus the ship of state is led to the rocks. I see no escape but for the people to declare the separation of money and state, and thus forever end unbalanced budgets with their impulsion to socialization and interference with personal rights.

”The Zen Voodoo Master of Doublethink”

Obama’s Progressive Vision: A World Without Political Opposition*,  är en artikel av Peter Suderman på Reason Online om Obamas invigningstal härförleden. Det Suderman och många som kommenterar artikeln fastnar på är Obamas smått korkade uttalande om hur spelplaner förändrats och hur gamla argument som låst fast oss så länge, inte längre gäller. Vad menar karln? Det här står ju inte mycket långt efter sån smörja som Chavez brukar häva ur sig.

What the cynics fail to understand is that the ground has shifted beneath them, that the stale political arguments that have consumed us for so long, no longer apply.

Ur kommentarerna kan man bland annat läsa:

[…] It’s amazing how mindnumbingly stupid his speeches are. I don’t know whether to laugh at him for being so stupid as to think they would resonate with the American people, or to tremble with fear at the prospect of the American people being so stupid that the idiocy he spews is convincing to them.

[…] This is nothing less than the bitter fruit of ”revisionist” history. Those who do not remember the mistakes of the past are doomed to repeat them.

Human nature has not changed in 10,000 years, at least. This is why the same old bad ideas seem to keep getting dreamed up time and time again. Without a firm grasp on history, we have only our own flawed nature to guide us. The only way out of this trap is a comprehensive and unflinching understanding of the people who have come before us and the consequences of their actions and choices.

This is of course precisely what the post-modernist perversions of history attempts to pervert and destroy. Those who have fallen victim to this, such as Obama and other leftists, are doomed to make the same mistakes that other leftists made in decades and even centuries past.

Most leftists aren’t really evil, they’re just ignorant of the world and ignorant of themselves.

[…] ”Indeed, that may tell you why his second inaugural is winning such plaudits from liberal pundits. What many of them seem to desire most is a government in which Obama and his fellow Democrats are unopposed, free to govern and spend as they please, unburdened of the task of fighting congressional Republicans, or convincing conservative skeptics”

That is utter bullshit. First of all, these people are not liberals, please stop calling them that. They are a lot of things, but liberal is not one of them. Unless it means they are liberal with other peoples money.

Second, they don’t want a government where Obama and his fellow Democrats in Congress are unopposed, they don’t want a Congress, period. They want a dear leader, a dictator who can, without any limits, just silence the opposition through any means necessary, and implement the worst possible dystopian nightmare imaginable. And with todays technology, it could be far more oppressive and tyrannical than anything the world has ever seen before.

Kuba – Folket vill ha mer frihet

Kommer den kinesiska modellen att fungera på Kuba? En av världens mest repressiva regimer har öppnat upp en liten reva i det kommunistiska skynket. Folk får nu i alla fall känna lukten av pengar, lite grann.

De reformer som gjordes tidigare i år var inte för att nedmontera kommunismen utan enbart åtgärder för att marionettmästarna skall kunna sitta kvar ännu lite längre och dra i trådarna.

Daniel Calingaert på Freedom House har skrivit om Raoul Castro´s Kuba och hur framtiden eventuellt kommer att te sig för befolkningen, ”Will winds of change sweep Cuba?”.

Vad som behövs för social rättvisa…

CAIR: ”Islam Stands For Social Justice. First and Foremost.”

Är det alltså det här som krävs för att uppnå generell Jämlikhet i samhället och det oerhört diffusa begreppet Social Rättvisa? Ursäkta mig, men det enda jag kommer att tänka på när jag hör ordet Islam, det är Sociala Orättvisor.

Ett samhälle styrt av Guds ord? Koranen är ju Guds ord återgivet av Muhammed till skillnad från Bibeln som är skriven av människor, det är ihågkomster, legender, minnen och en gnutta historia nedtecknade av människor långt senare efter lille jesus död. OK, jag vet, Gamla och Nya Testamentet.

Jag vill bara säga att det gäller att ha klart för sig att det är skillnad på magi och trollkonster.

Om nu islam är så rättvist vad gäller sociala frågor undrar jag bara helt kort varför det verkar vara så oerhörda sociala orättvisor i alla muslimska länder? Det kan väl aldrig vara sociala rättvisor som får folk att fly sina hemländer?

Jag sätter en slant på att denna insikt bortförklaras med att det är samma sak som gäller för islam som för kommunismen, att det inte är äkta islam. Religionens äkta budskap förvanskas alltid av typer som skall utföra frälsningsidéerna i praktisk politik? Men givetvis finns det alltid en äkta och snäll opposition som finge de bara makten så blevo allting frid och fröjd och Guds Frid på Jorden, Amen!

Nå, hur som helst, jag undrar bara eftersom jag inte tycker mig se så mycket av det fagra tal om rättvisor och jämlikhet som muslimer, islamister, eller för den delen, socialister och kommunister slänger omkring sig.

Läxa för lågstadieelever: MansBjörnGrisen hotar oss alla

James Delingpole, författare och bloggare, var en av dom som hjälpte till med att föra ut avslöjandet om ClimateGate.

Här berättar han vad den politiserade och falska ovetenskapliga klimatröran egentligen går ut på. En delförklaring till vad allt handlar om är att den globala kommuniströrelsen förlorade det ekonomiska argumentet/tempot i och med Berlinmurens fall.

Det vi ser idag är denna rörelses nya propaganda. Det är helt enkelt nya bollar, nytt set och nytt game för dessa makt- och kontrollgalningar. Det spelar ingen roll för dem att den nya spelplan de ställt upp i kampen mot allt de hatar med västvärlden och de vapen de fått sig tilldelade är helt värdelösa. De begriper inte det. Vi kan bara hoppas att deras kamp drivs av solpaneler tillverkade av Solyndra.

———————

Due to the graphic nature of the clip viewer discretion is advised.

ManBearPig?>>>

Jag-har-inget-att-dölja-argumentets snäva synsätt

Vi måste lära oss att ta hänsyn till integritetens pluralistiska karaktär, dess många olika aspekter, annars kommer vi bara fortsätta prata förbi varandra och ”jag-har-inget-att-dölja-argumentet” kommer fortsätta framstå som det enda förhållningssättet för alla dom som inte orkar bry sig i frågan.

Så här skriver Daniel Solove i sammanfattningen på kompendiet, ”I´ve Got Nothing To Hide and Other Misunderstandings of Privacy”:

[…] As I have sought to demonstrate in this essay, understanding privacy as a pluralistic conception reveals that we are often talking past each other when discussing privacy issues. By focusing more specifically on the related problems under the rubric of “privacy,” we can better address each problem rather than ignore or conflate them. The nothing to hide argument speaks to some problems, but not to others. It represents a singular and narrow way of conceiving of privacy, and it wins by excluding consideration of the other problems often raised in government surveillance and data mining programs. When engaged with directly, the nothing to hide argument can ensnare, for it forces the debate to focus on its narrow understanding of privacy. But when confronted with the plurality of privacy problems implicated by government data collection and use beyond surveillance and disclosure, the nothing to hide argument, in the end, has nothing to say.