Den Stora Okunskapen

”All the perplexities, confusion and distress in America arise from downright ignorance of the nature of coin, credit and circulation.”

– John Adams till Thomas Jefferson i en brevväxling 1787

Apropå Svenska Vattenfall

Bloggen har inte speciellt mycket till övers för Bert Karlsson men han påstås ha sagt följande:

”Ge en Svensk politiker en fullt utrustad korvkiosk och han/hon kommer att gå i konkurs på mindre än 14 dagar”.

Att staten får mandat att sköta ekonomi och företagande är sannerligen märkligt med tanke på dess track record.

Vi manipuleras till att tro att livet handlar om att leva och navigera mellan och undvika de två fiktiva, mytiska och inhumana kvarnstenarna Rovkapitalism och fullt utblommad Socialism, som om det inte fanns några som helst andra alternativ för människor att styra sina samhällen, liksom.

Staten är ju polare med båda och ger dem privilegier som försvårar för annan mindre ekonomisk verksamhet, privata företag och i synnerhet småföretagande, men såna oväsentligheter skrivs om med små bokstäver, som det finstilta i försäkringsbolagens kontrakt.

Politikens uppgift är alltså att fördela så att alla får det, inte för bra för det räcker ju inte alla resurser i världen till för, påstås det, så i alla fall drägligt. Marknaden klarar ju inte alls av det påstås det också eftersom då denna fördelning staten håller på med blir snedfördelad!!! Jo, för det ser ju så bra ut nu!

Värre nonsens är det svårt att hitta. Får någon det för bra, heter det dessutom, så har det skett på någons eller några andras bekostnad och förmodligen genom diverse olagligheter, vilket ger ytterligare skäl för politikens närvaro att fördela om människors egna tillskapade resurser (läs: förstöra kapital och tillgångar).

Ja, så där fortsätter det. Endast bristfällig pedagogik och utbildning ända från lågstadiet genererar röstberättigade medborgare som kan svälja propaganda av det här slaget.

BIS, socialism och det globala centralbankssystemet

Centralbankssystemet är så nära ekonomisk centralplanering vi kommer utan att kunna påstå att vi har socialism som styresform. Vi har istället makroekonomiskt välvillig, klåfingrig, pseudo-socialism där alla centralbanker i världen får sina riktlinjer från det högsta överorganets överstepräster i BIS.

Daily Bell och artikeln, ”More Jargon: Central Banks Discover Macroprudential Regulation”, förklarar hur allt hänger ihop:

[…] Those who run central banking will go out of their way to ensure that basic conversations about the practice are never sustained at a policy level. In fact, we’re sure there is a highly paid staff that comes up with various central banking nomenclatures, to distract the public from basic questions.

[…] So now, reading between the lines, it becomes clear. Central banks – quasi private/public entities – are not just to fix the price and value of money, they are to ”regulate individual banks and look after consumer welfare.”

¤   ¤   ¤   ¤

The nationalization of intellectual life, which must be attempted under Socialism, must make all intellectual progress impossible.

– Ludvig von Mises

-If one rejects laissez faire on account of mans fallibility and moral weakness, one must for the same reason also reject every kind of government action.

Såsom vi skiljde Staten ifrån kyrkan …

… bör vi skilja staten ifrån pengarna.

Att skilja staten ifrån samröre med centralbanken är en av många nyckelpositioner Libertarianer anser viktiga i skapandet av en fredligare och mer sund ekonomisk värld. Det är trots allt Staten och den sittande makten som en gång i tiden tilllåtit och upplåtit Riksbanken med dess privilegier att verka på svensk mark. Den är helt enkelt en stat i Staten.

Centralbankssystemets avskaffande slår undan fötterna på den nuvarande penningeliten som sätter politikerna i knät och skedmatar dom med de politiska åtgärder som ”måste till” för att parera alla kriser och konjunkturvindar. Kriser och konjunkturer som givetvis alltid kommer att existera i ett ”skuldekonomisystem”.

Vilka förlorar i längden på detta, tror ni? Just det.

Tom Woods har mer att säga i frågan:

[…] The correct argument against the Fed is not that we need the federal government to create our money more directly rather than delegating the task to the Fed, but that is the Greenbacker objection to the Fed (socialism, helt enkelt, bloggens anm.). No free-market person thinks this way. No one who takes liberty seriously thinks this way. This naivete on the part of the Greenbackers is especially hard to believe since so many of them are 9/11 Truthers. That means their position is this: we believe the U.S. government conspired to kill thousands of its own citizens in the interest of furthering its imperial ambitions, but we think they are the best people to trust with the creation of money.

Not all Greenbackers are Truthers, to be sure, but the position is terminally naive all the same.

The purely free-market position is the complete separation of government and money. The Fed’s problem is not that it isn’t creating enough money, as the Greenbackers would have it. The Fed’s problem is that a government-privileged monopoly is creating any money at all.

[…] Given the Greenbackers’ benign view of government, it’s no surprise that many of them are eager to persuade themselves that we’ve had a few good presidents who have tried to stand up for the people but were tragically stopped by the bankers.

Inkompetenseskalering i välviljans namn

Dick Erixon skriver om det som allt för få röstberättigade verkar förstå och borde kräva av sina politiska representanter i artikeln, ”Staten oduglig på affärer”:

[…] Politiken ska sätta upp ramarna för ekonomin, däremot ska politikerna inte leka företagare. Politiker i stat, kommun och landsting är odugliga på affärer. Politiken lever i en sorts utopi om att tillfredsställa alla goda ändamål. Deras världsbild är helt osynkad med den verkliga världens förutsättningar.

Basel I, Basel II, Basel III, Ba … äsch!

Financial Times: Get Basel III right and avoid Basel IV:

[…] You never seem to have time to do it right the first time, but you always seem to have time to do it over.

[…] If the financial industry had had tangible equity capital approaching this level in 2008, we might still have had a crisis. But it would have been far less severe and far less costly to the public. Basel III’s implementation has been postponed, and that offers a real chance to get it right. If we do, we won’t need Basel IV.

All den här övertron på ekonomiska datormodeller som skall försöka bestämma hur mycket kapital det skall finnas i samhället slår alltid fel, precis som Österrike-skolan, Mises och en mängd andra sagt hela tiden.

Varifrån känner vi igen denna övertro på datormodeller som spottar ut profetiska antaganden till politiserade forskare? Just det, inom klimatforskningen. Deras prognoser vet vi ju hur bra dom är.

Allt sånt här som vi matas med har ett tydligt och dominerande socialt tema; att det behövs mer av politik, mer regleringar, mer restriktioner, mer förbud, mer avgifter, mer skatter, mer överstatlighet … ja, i grund och botten betyder det helt enkelt mer av socialism och en inte helt obetydlig dos av konservatism, så klart, de förnekar sig inte dom heller avseende hur totalstaten skall utformas bäst.

Det var bättre förr … i Levanten

”Ingen annanstans än i Levantens städer levde stora grupper av muslimer, kristna och judar tillsammans under många århundraden.”

Svenska Dagbladet anmälde tidigare i år i artikeln, Levanten var en brygga mellan öst och väst, en bok av den brittiske historikern Philip Mansel som heter, Levant: Splendour and catastrophe on the Mediterranean.

Levanten (italienskans; Levarsi – Uppgå [avseende soluppgången]) var kosmopoliternas hemvist. Levanten förknippades med tolerans, flexibilitet, öppenhet och frivilligt ekonomiskt, kulturellt och religiöst utbyte (EU?) via de många hamnstäderna där viss reglerad fri handel förekom i stor utsträckning utmed hela medelhavskusten. Detta var givetvis under en period i historien när de politiska ideologierna ännu inte lyckats förstöra idyllen. Imperietiden med Frankrikes och Stor-Britanniens intåg i området blev också början på slutet.

Slutresultatet av alla dessa olika faktorer blev i alla händelser att de grupper som en gång hade bott sida vid sida nu skildes åt – ”unmixing of peoples”, som Mansel kallar det. Idag återstår inte mycket av Levantens anda. Det kosmopolitiska har trängts tillbaka till förmån för hävdandet av religiösa, etniska och nationella identiteter. Det första ”levantinska paradiset” att förstöras blev Chios 1822, efter deltagandet i upproret mot turkarna. En efter en drogs Levantens städer med i samma malström av nationalism och intolerans. 100 år senare blev Smyrnas öde en repris på Chios, skriver Mansel: En inledande grekisk attack, följd av turkisk hypervedergällning till de långsiktiga turkiska intressenas nackdel. […] Till saken kom också de europeiska imperiemakternas inblandning, löften om självständighet kombinerade med uppdelning av ”mandat” sinsemellan. Inte minst Storbritannien och Frankrike, som idag regelmässigt uppmanar till fred och lugn i Mellanöstern, bidrog genom sin expansiva politik under 1900-talets första årtionden till att skapa förutsättningarna för dagens konflikter och till att underminera den levantinska samexistensen av olika folkgrupper och religioner.