Den Stora Okunskapen

”All the perplexities, confusion and distress in America arise from downright ignorance of the nature of coin, credit and circulation.”

– John Adams till Thomas Jefferson i en brevväxling 1787

Apropå Svenska Vattenfall

Bloggen har inte speciellt mycket till övers för Bert Karlsson men han påstås ha sagt följande:

”Ge en Svensk politiker en fullt utrustad korvkiosk och han/hon kommer att gå i konkurs på mindre än 14 dagar”.

Att staten får mandat att sköta ekonomi och företagande är sannerligen märkligt med tanke på dess track record.

Vi manipuleras till att tro att livet handlar om att leva och navigera mellan och undvika de två fiktiva, mytiska och inhumana kvarnstenarna Rovkapitalism och fullt utblommad Socialism, som om det inte fanns några som helst andra alternativ för människor att styra sina samhällen, liksom.

Staten är ju polare med båda och ger dem privilegier som försvårar för annan mindre ekonomisk verksamhet, privata företag och i synnerhet småföretagande, men såna oväsentligheter skrivs om med små bokstäver, som det finstilta i försäkringsbolagens kontrakt.

Politikens uppgift är alltså att fördela så att alla får det, inte för bra för det räcker ju inte alla resurser i världen till för, påstås det, så i alla fall drägligt. Marknaden klarar ju inte alls av det påstås det också eftersom då denna fördelning staten håller på med blir snedfördelad!!! Jo, för det ser ju så bra ut nu!

Värre nonsens är det svårt att hitta. Får någon det för bra, heter det dessutom, så har det skett på någons eller några andras bekostnad och förmodligen genom diverse olagligheter, vilket ger ytterligare skäl för politikens närvaro att fördela om människors egna tillskapade resurser (läs: förstöra kapital och tillgångar).

Ja, så där fortsätter det. Endast bristfällig pedagogik och utbildning ända från lågstadiet genererar röstberättigade medborgare som kan svälja propaganda av det här slaget.

BIS, socialism och det globala centralbankssystemet

Centralbankssystemet är så nära ekonomisk centralplanering vi kommer utan att kunna påstå att vi har socialism som styresform. Vi har istället makroekonomiskt välvillig, klåfingrig, pseudo-socialism där alla centralbanker i världen får sina riktlinjer från det högsta överorganets överstepräster i BIS.

Daily Bell och artikeln, ”More Jargon: Central Banks Discover Macroprudential Regulation”, förklarar hur allt hänger ihop:

[…] Those who run central banking will go out of their way to ensure that basic conversations about the practice are never sustained at a policy level. In fact, we’re sure there is a highly paid staff that comes up with various central banking nomenclatures, to distract the public from basic questions.

[…] So now, reading between the lines, it becomes clear. Central banks – quasi private/public entities – are not just to fix the price and value of money, they are to ”regulate individual banks and look after consumer welfare.”

¤   ¤   ¤   ¤

The nationalization of intellectual life, which must be attempted under Socialism, must make all intellectual progress impossible.

– Ludvig von Mises

-If one rejects laissez faire on account of mans fallibility and moral weakness, one must for the same reason also reject every kind of government action.

Såsom vi skiljde Staten ifrån kyrkan …

… bör vi skilja staten ifrån pengarna.

Att skilja staten ifrån samröre med centralbanken är en av många nyckelpositioner Libertarianer anser viktiga i skapandet av en fredligare och mer sund ekonomisk värld. Det är trots allt Staten och den sittande makten som en gång i tiden tilllåtit och upplåtit Riksbanken med dess privilegier att verka på svensk mark. Den är helt enkelt en stat i Staten.

Centralbankssystemets avskaffande slår undan fötterna på den nuvarande penningeliten som sätter politikerna i knät och skedmatar dom med de politiska åtgärder som ”måste till” för att parera alla kriser och konjunkturvindar. Kriser och konjunkturer som givetvis alltid kommer att existera i ett ”skuldekonomisystem”.

Vilka förlorar i längden på detta, tror ni? Just det.

Tom Woods har mer att säga i frågan:

[…] The correct argument against the Fed is not that we need the federal government to create our money more directly rather than delegating the task to the Fed, but that is the Greenbacker objection to the Fed (socialism, helt enkelt, bloggens anm.). No free-market person thinks this way. No one who takes liberty seriously thinks this way. This naivete on the part of the Greenbackers is especially hard to believe since so many of them are 9/11 Truthers. That means their position is this: we believe the U.S. government conspired to kill thousands of its own citizens in the interest of furthering its imperial ambitions, but we think they are the best people to trust with the creation of money.

Not all Greenbackers are Truthers, to be sure, but the position is terminally naive all the same.

The purely free-market position is the complete separation of government and money. The Fed’s problem is not that it isn’t creating enough money, as the Greenbackers would have it. The Fed’s problem is that a government-privileged monopoly is creating any money at all.

[…] Given the Greenbackers’ benign view of government, it’s no surprise that many of them are eager to persuade themselves that we’ve had a few good presidents who have tried to stand up for the people but were tragically stopped by the bankers.

Inkompetenseskalering i välviljans namn

Dick Erixon skriver om det som allt för få röstberättigade verkar förstå och borde kräva av sina politiska representanter i artikeln, ”Staten oduglig på affärer”:

[…] Politiken ska sätta upp ramarna för ekonomin, däremot ska politikerna inte leka företagare. Politiker i stat, kommun och landsting är odugliga på affärer. Politiken lever i en sorts utopi om att tillfredsställa alla goda ändamål. Deras världsbild är helt osynkad med den verkliga världens förutsättningar.

Basel I, Basel II, Basel III, Ba … äsch!

Financial Times: Get Basel III right and avoid Basel IV:

[…] You never seem to have time to do it right the first time, but you always seem to have time to do it over.

[…] If the financial industry had had tangible equity capital approaching this level in 2008, we might still have had a crisis. But it would have been far less severe and far less costly to the public. Basel III’s implementation has been postponed, and that offers a real chance to get it right. If we do, we won’t need Basel IV.

All den här övertron på ekonomiska datormodeller som skall försöka bestämma hur mycket kapital det skall finnas i samhället slår alltid fel, precis som Österrike-skolan, Mises och en mängd andra sagt hela tiden.

Varifrån känner vi igen denna övertro på datormodeller som spottar ut profetiska antaganden till politiserade forskare? Just det, inom klimatforskningen. Deras prognoser vet vi ju hur bra dom är.

Allt sånt här som vi matas med har ett tydligt och dominerande socialt tema; att det behövs mer av politik, mer regleringar, mer restriktioner, mer förbud, mer avgifter, mer skatter, mer överstatlighet … ja, i grund och botten betyder det helt enkelt mer av socialism och en inte helt obetydlig dos av konservatism, så klart, de förnekar sig inte dom heller avseende hur totalstaten skall utformas bäst.

Det var bättre förr … i Levanten

”Ingen annanstans än i Levantens städer levde stora grupper av muslimer, kristna och judar tillsammans under många århundraden.”

Svenska Dagbladet anmälde tidigare i år i artikeln, Levanten var en brygga mellan öst och väst, en bok av den brittiske historikern Philip Mansel som heter, Levant: Splendour and catastrophe on the Mediterranean.

Levanten (italienskans; Levarsi – Uppgå [avseende soluppgången]) var kosmopoliternas hemvist. Levanten förknippades med tolerans, flexibilitet, öppenhet och frivilligt ekonomiskt, kulturellt och religiöst utbyte (EU?) via de många hamnstäderna där viss reglerad fri handel förekom i stor utsträckning utmed hela medelhavskusten. Detta var givetvis under en period i historien när de politiska ideologierna ännu inte lyckats förstöra idyllen. Imperietiden med Frankrikes och Stor-Britanniens intåg i området blev också början på slutet.

Slutresultatet av alla dessa olika faktorer blev i alla händelser att de grupper som en gång hade bott sida vid sida nu skildes åt – ”unmixing of peoples”, som Mansel kallar det. Idag återstår inte mycket av Levantens anda. Det kosmopolitiska har trängts tillbaka till förmån för hävdandet av religiösa, etniska och nationella identiteter. Det första ”levantinska paradiset” att förstöras blev Chios 1822, efter deltagandet i upproret mot turkarna. En efter en drogs Levantens städer med i samma malström av nationalism och intolerans. 100 år senare blev Smyrnas öde en repris på Chios, skriver Mansel: En inledande grekisk attack, följd av turkisk hypervedergällning till de långsiktiga turkiska intressenas nackdel. […] Till saken kom också de europeiska imperiemakternas inblandning, löften om självständighet kombinerade med uppdelning av ”mandat” sinsemellan. Inte minst Storbritannien och Frankrike, som idag regelmässigt uppmanar till fred och lugn i Mellanöstern, bidrog genom sin expansiva politik under 1900-talets första årtionden till att skapa förutsättningarna för dagens konflikter och till att underminera den levantinska samexistensen av olika folkgrupper och religioner.

Debatter vi önskar se

Den legendariska TV-serien, Free To Choose, i tio avsnitt med Milton Friedman från 1980 som gjordes av det amerikanska skattefinansierade TV-bolaget PBS (Public Broadcasting Service) finns att betitta på Youtube i sin helhet.

Thatcherism: Ett föredöme … i Kina!

Thatchers ekonomiska idéer har letat sig in ända upp i den kinesiska kommuniststatens elitskola, China Executive Leadership Academy.

Det är dock ingen ordinär kommunistisk partiskola förstår man av professor Jiang Haishans uttalande:

We have an open attitude towards all civilisations that are useful to us, and [we] learn from them …

Eller så kan man säga: We are the Borg!

Tänk vad mycket elände komunisterna i väst nu kan skylla den förfärliga Kapitalismen för. Den har ju helt förvridit huvudet på de stackars kineserna.

Heterodoxi, ekonomisk makt och Maktens ekonomi

Carl Menger och den Österrikiska ekonomiska skolan (1929):

Originally, the historical school of the ”Economic Science of the State” [in Germany, min anm.] was bothered very little by the critical and positive work of the Austrian school and in this respect was very similar to the schools of interventionism abroad. They con­tinued to look down upon serious theoretical work and to spread with­out inhibition the teachings of the omnipotence of the State over the economy in the knowledge that their position of power was guaranteed by governments and political parties.

Österrike-skolan – grundläggande fakta, enligt The Economist:

The Austrian school’s thinking centres on the way “malinvestments” orchestrated by central banks distorts the business cycle. By keeping interest rates artificially low, central banks trick entrepreneurs into believing that society is more abstemious (ung. återhållsam) than it really is. The entrepreneurs then embark on ambitious, long-gestation investment projects, only to discover that the men and materials they require are otherwise engaged in the production of more immediate gratifications. Once this realisation dawns, the entrepreneurs abandon their follies, firing their workers. If wages are flexible and workers mobile, this bust need not be too bad. But misguided attempts by the government or the Fed to prevent unemployment will delay the necessary reshuffling of labour (omsättning, genomströmning av arbetskraft på arbetsmarknaden) from industries too tied up in the future to those catering to the needs of the present.

Scholars such as Lawrence White of George Mason University see in this the grounds for replacing central banks with “free banking” in which private institutions take deposits and issue their own banknotes without government permission or protection. To make these liabilities credible, free banks would probably have to make them redeemable into something else, such as gold. As a consequence, banks will hesitate before expanding too quickly, lest their gold reserves come under threat. This, Mr White argues, would impose a natural check on overexpansions of credit.

Du behöver inte vara Centralbankschef eller ens riksdagspolitiker i en valrörelse för att inse att ett ”Free Banking System” inte passar  överkonsumerande regeringar, valfläskande politiker eller felinvesterande korporativa företagsetablissemang. Så länge det finns en ”högre makt” som köper ut alla som missköter sig med skattebetalarnas pengar kommer den korporativa statens fiskala inkontinens att bestå … på din bekostnad, käre medborgare.

Finländarna har dock ingen större tilltro längre för det europeiska politiska etablissemangets centralt styrda fiskala processer. De börjar redan bygga skyddsvallar.

Resursskapande, framtiden och överflödet av … allt

Det finns en slags religiös ”tro” på att resurser, det är ofta naturresurser som avses, skall ta slut på grund av att Människan (industrisamhället, kapitalismen, frihandel, osv) förbrukar och till slut gör slut på en given och fixerad mängd av nämnda resurser, ungefär som lördagsgodiset.

Ingenting kan vara mer fel, men för att hjälpa alla er som drabbats av det mediala, politiserade Armageddon- och Domedagsvisionerandet och känner avsky för allt vetenskapligt trams och allt annat skeptiskt som kommer i konflikt med era trosföreställningar (ja, ni vet, fakta, empiriska undersökningar, verifierbarhet) så hänvisar jag här till boken ”Abundance – The Future Is Better Than You Think” av Peter Diamandis och Steven Kotler.

Nedan är en intervju av Joe Polish med författarna till boken:

Som förstärkningseffekt vill jag även hänvisa till följande citat från artikeln ”The Growing Abundance of Natural Resources”, av Jerry Taylor.

”Virtually every year since 1800 a book, study, report, or commission has pronounced the imminent depletion of this or that resource on the basis of indices that examine current trends and known reserves. Yet every one of those pronouncements has been not only wrong but spectacularly and embarrassingly wrong.

More efficient technologies that require fewer resource inputs, advanced extraction and harvesting technologies that allow far greater access to resource deposits, and material substitutions that replace scarce resources with far more abundant resources are just a few of the routine advances that mark the entire march of human civilization.

The fundamental flaw in the conservationist paradigm is the premise that global resources are created by nature and thus fixed and finite. Not a single material resource has ever been created by ”nature.” Human knowledge and technology are the resources that turn ”stuff” into useful commodities. What we think of as resources are actually certain sets of capabilities. As De Gregori points ”Humans are the active agent, having ideas that they use to form the environment for human purposes….Resources are not fixed and finite because they are not natural. They are a product of human ingenuity resulting from the creation of technology and science.

The free, competitive marketplace is the most efficient engine of resource creation and conservation because it is the most explosive engine for intellectual and technological advance. Technological advance, the heart of resource creation, depends heavily on the competitive free exchange of ideas, entrepreneurial activity, investments in capital and labor, and a profit mechanism.

The size of our resource pie is determined not by nature but by the social and economic institutions that set the boundaries of technological advance. Closed societies and economies under the heavy hand of central economic planners are doomed to live within the confines of dwindling resource bases and eventually experience the very collapse feared by the conservationists. Liberal societies, built on free markets and open inquiry, create resources and expand the possibilities of mankind.”

Grön matematik: Tillväxt genom nedskärningar

FN:s generalsekreterare, Mr Chance … f’låt, Ban Ki Moon, skrev innan Rio en artikel i Der Spiegel:

For too long we have been trying to secure the path to prosperity with increased consumption. This model is dead. In Rio we have to develop a new model for an economic system of the 21st century, one that refutes the myth that there has to be a zero-sum balance between growth and environment. Using intelligent measures, governments can create growth, fight poverty, create jobs and accelerate social progress while at the same time conserve the natural and limited resources of the planet.

Mer förvirrande än så kan nog ingen som inte besitter ett parlamentariskt mandat uttrycka sig i sina försök att få med sig demokratiskt och något så när hushållsekonomiskt sinnade medborgare och deras valda ledare på sitt kampanjtåg.

NoTricksZone kan du läsa mer om hur Ban Ki Moons strävanden i pratiken kommer att tvinga in oss i miljöarbetsläger för att han och De Gröna vill påtvinga oss energislag som vi varken vill ha eller har råd med.

In truth, the UN’s idea of new prosperity, dubbed sustainable living, would be so regulated and fraught with restrictions that it would de facto transform human society into a global concentration camp of forced environmental labor.

Läs följande citat från Ban Ki Moon noga och fundera efteråt på vad karln menar med, ”vi”. Vilka vi? Med endast en gnutta livlig fantasi är det lätt att bli mörkrädd för mindre:

‘Renewable energy for everyone’ is the partnership of the future. The principle is simple, yet powerful: The UN brings all players to the table so that they can work together on this goal. […]  But ‘Rio+20′ is about much more. The conference is the expression of a dynamic worldwide movement for the change. It’s a huge step to a future that we want.”

Grundbulten

”Problemet med socialism är att andra personers pengar kan ta slut.”

– Margret Thatcher

Popstjärnan som förstår grundläggande marknadsekonomi

Jack White i White Stripes prånglar ut eftertraktade, sällsynta och därmed svindyra vinylpressningar till fansen från sitt eget bolag, The Third Man Records.

White kom nämligen på den för rock- och popstjärnor så förborgade hemligheten att om du marknadsför någonting som eftertraktat och sällsynt och säljer det till artificiellt låga priser som Jack White gjorde i sin Third Man Record Store så kommer marknadsaktörerna att köpa så många exemplar de bara kan av varan och sen själva sälja exemplaren av varan (t.ex. på eBay) till det pris som marknaden är beredd att ge för vinylskivorna.

Men Jack White har tydligen kommit till insikt om Marknadsekonomi – Lektion 1A.

Om det nu är på det viset med marknadens aktörer och marknadsekonomi så tyckte White att då kan han väl själv lika gärna auktionera ut de sällsynta och dyra vinylexemplaren på eBay till det pris marknaden är beredd att betala och själv göra den vinst han så väl förtjänar.

Givetvis höjdes rösterna från de som inte förstår samspelet mellan utbud och efterfrågan på en marknad. Men Jack White försvarade sitt agerande:

We sell a Wanda Jackson split record for 10 bucks, the eBay flipper turns around and sells it for 300… If 300 is what it’s worth, then why doesn’t Third Man Records sell it for 300? If we sell them for more, the artist gets more, the flipper gets nothing. We’re not in the business of making flippers a living. We’re in the business of giving fans what they want. […] don’t be spoiled, don’t insult people who are trying to give you what you want.

Uppenbarligen finns det hopp för min egen fortsatta musikkonsumtion. Jag vill inte säga att jag har fått en ny idol, men, å andra sidan …

The Bono Syndrome

James Delingpole berättar om en journalist, Lucy Bannerman, på The Times som haft en pratstund med Bob Geldof om hans u-landshjälp, hans skatter och inkomster. Det blev tydligen mer snack kring det förstnämnda och absolut inget snack om det sistnämnda.

Hennes frågor om Geldofs skattemoral gjorde till slut att deras samtal mynnade ut i en sur och åt journalisten pekfingerviftande Bob Geldof och ilskna utrop om hur vågar hon föreläsa för Sir Bob Geldof om moral i ekonomiska spörsmål:

He explodes with rage. “I pay all my taxes. My time? Is that not a tax?

Delingpole svarar:

[…] Geldof seems to have fallen victim here to The Bono syndrome: the delusion that his saintly outreach work among the world’s poor and oppressed somehow renders him beyond the realm of ordinary mortals.

So, for example, when you or I slave away at our jobs, the time we spend at work is just time.

But when Geldof expends his own time it’s so valuable it magically transubstantiates into a form of taxation. Give us a break, Bob.

Geldof believes that our government should give more of it (ekonomiskt bistånd. min anm.). But since our government has no money of its own […] what he’s actually saying is that he thinks that we poor bloody taxpayers should give more of our money to the third world. Those of us unfortunate enough not to have non-dom status, that would be.

[…] when it comes to the issue of our money, that is not your affair, but our affair. It is not for rock stars to urge our government to squander it on schemes to help struggling Indians to buy more fighter jets or African dictators to buy more ebony and platinum statues of themselves modelled on Julius Caesar because most of us who have read anything about the subject happen to be aware that it is a complete ****ing waste of time.

Trade, good. Free markets, good.

Aid, bad. Tax, bad.

Economics 101 over. Now shut up and leave us alone.

Bloggen Tax Research UK, säger följande:

Actually Bob, lots of us would like to lecture you on your tax morals if you don’t pay in full what somebody else living in the UK might owe. I stress we don’t know whether you do or not, but you had the option of saying you do and got angry instead, which makes me think you’ve got something to get angry about.

Välfärdsstaten – inte The Biggest Loser

I syfte att stimulera ett lands totala ekonomi och inte bara statens, så är överviktstendenserna hos den skattefinansierade moderna välfärdsstatens myndighetsflora, fiskala inkontinens och dess alltmer breda reglerings- och skattetryck att likna vid att framföra en Formel 1-bil i svenska rallyt med ständigt tryck på bromsen.

– Tribunus Plebis

Oj, oj, oj …

Obama talar till väl utvalda delar av folket och får applåder:

“I refuse to take ‘no’ for an answer,” Mr. Obama said in Shaker Heights, drawing applause from his audience. “When Congress refuses to act and as a result hurts our economy and puts our people at risk, then I have an obligation as president to do what I can without them.”

Man vågar eller vill liksom inte tänka på vad det stora landet i väster håller på att förvandlas till och vad som sakta håller på att ske. Tanken är så otrolig att många bara fnissar och slår bort den med en handviftning.

Syn på pengars ursprung formas redan i Unga Örnar

Norrbottenskuriren skriver att Unga örnar i Luleå skickar in bidragsansökningar till flera olika kommunala nämnder. Det i sig är ju inte så märkligt. Det märkliga uppstår när någon till slut märker att bidragen gäller för samma verksamhet i alla ansökningsfallen.

Detta hävdar Anette Asplund, gruppledare för KD i Luleå. Asplund har kontrollerat de bidrag som Unga örnar fått.

– De har ju redan fått pengar för dessa aktiviteter från andra håll. Jag har inget emot att Unga örnar gör bra saker för barn och ungdomar. Men då får de hitta på något annat och inte söka pengar för samma saker från olika håll. Det är inte trovärdigt, de måste redovisa var de får pengarna från, säger hon.

Vidare skriver tidningen att ”oppositionen är mycket kritisk till att Unga örnar ska få en dryg halv miljon kronor ur fullmäktiges konto för oförutsedda utgifter för ett projekt där 16 procent av pengarna går till verksamhet och resten till organisationens egna kostnader för löner och administration.”

Gene Simmons: Kapitalism är det bästa som hänt mänskligheten

Gene Simmons i Kiss har gett sig in i den världsomfamnande ekonomiska krisdebatten. Han verkar lite bitter och ångerfull, han röstade nämligen på Obama (!).

‘Debt crisis like fat people blaming bakers

Den här röran är vårt eget fel. Näringslivet och företagen har inget ansvar alls för den här krisen, säger Simmons.

Capitalism is the best thing that ever happened to human beings. The welfare state sounds wonderful but it doesn’t work. Governments hand out more money than they have to support welfare and they land in debt. Then they have to borrow money — and then there’s interest on top of that. That’s bad business. And it has created a culture of entitlement.

¤    ¤    ¤    ¤

– A society that aims for equality before liberty, will end up with neither – Milton Friedman

Greklands sjuka och snart alla Nanny-Staters

Den Offentliga sektorn kan aldrig få lov att växa sig större än den Privata sektorn i ett samhälle.

Då går det förmodligen med all säkerhet precis som i Grekland och snart sagt alla länder med en Stor Statlig byråkrati och förvaltning som bara växer sig större år för år och som kräver mer och mer av allt färre företag (Statens guldgruva) och allt färre människor i dessa företag. Tar man dessutom i beaktande hur västvärldens befolkningspyramid ser ut, så har vi en fullfjädrad skräckdokumentär.

Det är rätt enkla faktum som står för dörren, alltså. Och det är att dom som inte ser lösningen/-arna på dessa problem framför sig inte är en del av lösningen utan en del av problemet och måste då helt sonika ställas åt sidan eller andra släppas in för att tillsammans ta itu med dessa svåra ekonomiska samhälls- och systemomställningar som måste till innan vi alla förgås i den Keynesianska Kravekonomins kvicksand.


Får det lov att vara en liten kaka till för blodtrycket, kanske?

[…] The Greeks are rioting in the streets because they want our money (i.e., an IMF bailout) and they want to keep all the inefficient and wasteful government policies that caused the crisis. In other words, these bums and leeches want my fiscal burden to increase so they can get bonuses for things such as (this is not a joke) using a computer or (gasp!) getting to work on time. They want me to pay more so that children can “inherit” parents’ pensions and some bureaucrats can get 18 months of pay for 12 months on the job. Unbelievable.

Det kallas visst för solidaritet om jag inte missminner mig. En annan sak är också typiskt i en samhälleligt nedåtgående spiral och det är att ju mer folk känner att de tar skada av krisen (som deras regering skapat), desto mer statskramare blir folk eftersom Staten är den som står närmast i en redan desperat situation.

Hästkuren kommer, var så säkra. Det är bara frågan om i vilken form den kommer. Den blir förmodligen inte lika långvarig och lika omvälvande för alla. Polen har nog ett å annat att berätta från tidigt 90-tal, när det begav sig.

Arbetsfördelning, Protektionism, konsten att förstå ekonomiska sammanhang och Fair Trade

Köp inkemskt, köp svenskproducerat är vanliga slagord på en konkurrensbefriad marknad. Det är även tydliga tecken på komplett ekonomisk okunnighet.

Parollerna används som ett led i att man vill förbättra. Förmodligen vill man förbättra sitt eget samvete av anledningar som säkert de flesta inte alls tänkt igenom och som bygger på grova missuppfattningar och ren okunnighet i frågan. De som skriver alla fina slagord och paroller, tänker nog de flesta, har väl tänkt igenom det här… så vi andra ska slippa, … (!)

Folk har på grund av detta nämligen kommit att tro fullt ut på socialisternas amsagor om vad Kapitalism, Handel (fri och global sådan) och Marknadskrafter egentligen betyder och åstadkommer i den här världen. Och det folk tror och tror sig veta om dessa saker, det är att de är dåliga, väldigt dåliga.

Den främsta och ständigt återkommande käpphästen är ju att Handel inte anses vara rättvis. Värre argumentativ rallarsving går inte att uppbringa tror jag. Hur mycket vågar någon påstå sig veta om ekonomi och effekterna av unilaterala handelsutbyten som uttrycker sig så? Nä, och det är därför kampanjer och politiska paroller av det här slaget kan hållas levande i tider som dessa.

Det sägs att man vill ha bra och bättre produkter som man kan lita på eftersom man ju vet hur utländska liknande produkter är. De skall också helst ha producerats av någon med likande arbetsvillkor som jag själv här i västerlandet. Det finns otaliga politiska lobbygrupper (landsomfattande sådana) som kan underbygga sina kampanjer och argument med ”fakta”.

Det parollerna egentligen används för är att de skall fungera som ett verktyg emot global frihandel och konkurrens på globala fria marknader. Nyckelord i deras kampanjer är ”utnyttjande”, ”förlorade jobb”, ”bristande kvalitet”, o.s.v….

Protektionistisk marknadsföring av det här slaget kan endast förekomma på en marknad där regeringsmakten har doppat hela underarmen i det privata näringslivets doftande syltburk och subventionerar godtyckligt (via inhämtade företagsskatter och andra skatter och avgifter) sånt som den anser vara av vikt för nationens intressen och för att bibehålla makten hos den politiska adeln.

Mot politiskt stöd så subventionerar vi er, lyder det grundläggande avtalet mellan staten och valfri avsedd näringsgren som väljer att prostituera sig på det här sättet..

John Stossel skriver om det protektionistiska fenomenet i artikeln, ”The Stupidity of”Buy American”.

One sign of economic ignorance is the faith that ”Buy American” is the path to prosperity. My former employer, ABC News, did a week’s worth of stories claiming that ”buying American” would put Americans back to work.

I’m glad I don’t work there anymore.

”Buy American” is a dumb idea. It would not only not create prosperity, it would cost jobs and make us all poorer. David R. Henderson, an economist at the Hoover Institution, explained why.

Det dom politiska räknenissarna vägrar tala om för oss ute i opinionen är det viktiga nyckelordet som heter ”arbetsfördelning”. Arbetsfördelning är grundprincipen för tillväxt och som driver hela välstånds-, utvecklings-, och framgångssagan med Frihet, Kapitalism och Marknader vid sin sida.

Det kan man läsa i vilken bok som helst om världens ekonomiska historia, … men betänker man hur det ser ut idag och vilka ekonomiska valser vi förväntas dansa med i så är det nästan så man undrar var och när bokbålet gick av stapeln.

[…] consider ”fair trade” coffee. It costs much more money, but we’re told that if we buy it, we should have a warm feeling inside because somebody in a poor country will supposedly get paid more.

”But a huge part of that premium is taken by the bureaucracy that organizes this. Most of it doesn’t go to the farmer. And a better way to help those farmers is just buy what you would have bought anyway, take the premium you would have spent and give it to those people.”

And here’s something else: If you pay more for coffee, you’ll have to buy less, or less of something else. That hurts other workers. We all should heed Henry Hazlitt’s famous economics lesson: Look beyond the immediate effects and beneficiaries. You may be accomplishing the opposite of what you intend.

¤      ¤      ¤

//”Free trade is drawing men together, thrusting aside the antagonism of race, and creed, and language, and uniting us in the bonds of eternal peace.”//

– Richard Cobden

Oljearbetarens fru

Här kommer ett litet meddelande från en kvinna i kontakt med verkligheten.

Hon riktar sig till alla protesterande, anti-kapitalistiska vänsteranhängare som vill samhällsomstörta och börsprotestera. Den fråga de aldrig ställt sig är hur långt de är beredda att samhällsomstörta oss.

– via James Delingpole

Cuba goes China

Visst är det trevligt när anti-kapitalisterna inser vilket som är det rätta ekonomiska systemet och vad det är som skapar välstånd åt folket och utveckling i samhället? Nu återstår bara att de börjar inse vad som är fel i deras verklighetsfrämmande politiska system.

Kuba – Folket vill ha mer frihet

Kommer den kinesiska modellen att fungera på Kuba? En av världens mest repressiva regimer har öppnat upp en liten reva i det kommunistiska skynket. Folk får nu i alla fall känna lukten av pengar, lite grann.

De reformer som gjordes tidigare i år var inte för att nedmontera kommunismen utan enbart åtgärder för att marionettmästarna skall kunna sitta kvar ännu lite längre och dra i trådarna.

Daniel Calingaert på Freedom House har skrivit om Raoul Castro´s Kuba och hur framtiden eventuellt kommer att te sig för befolkningen, ”Will winds of change sweep Cuba?”.

Ett Hollywoodorakel analyserar

Några ur Sanningsrörelsen var framme och tryckte upp en mikrofon under näsan på Alec Baldwin under nån av OSW-protesterna och utan manus kan det bli pinsamt i sådana här frågor men även en blind höna hittar ett korn:

I think capitalism is worthwhile.” […] You have to have capital markets in this country. You can´t not have strong capital markets in this country or the country is going to go down the tubes,” he said. ”I think most people want change in this country but they don’t want the country to go down the tubes. They don’t want the country to become England.

Ojsan! Vad säger britterna om den bredsidan? Dom som börjar ångra sig att de gick med i den där unionen på kontinenten och dra en lättnadens suck att de inte gick med i valutasamarbetet. Det är lite roligt i alla fall.

Hur som helst. Den dag folk börjar inse att systemet med Centralbanker inte är Kapitalismens och de fria marknadernas sanna ansikte, först då kommer vi att se verklig förändring i välfärdsnationernas ständiga (eventuellt eviga) ekonomiska krishanteringar.

Kapitalism skapar förmögenheter och rikedomar åt folket utan att omfördelningsmaffian behöver fungera som en fördyrande  mellanhand. Denna insikt om kapitalismens självstyrande och självreglerande natur stör politiker oerhört och ignoreras därför. Politiken vänder sig istället till Keynesianismens ekonomiska teorier där staten ges en central roll i det ekonomiska styret av en nation. Vart detta har lett oss ser vi med tydlighet idag i EU och USA. De har i princip lyckats få människor att se ekonomisk skuld som en tillgång. Om inget annat så måste man väl säga: snyggt jobbat!

Det system vi har nu tar våra pengar, omfördelar godtyckligt och distribuerar ut skärvor av de rikedomar vi alla skulle se och åtnjuta i den fria kapitalismens och marknadsekonomins namn, den kapitalism som står fri från statliga interventioner i ett tydligt satt ekonomiskt regelsystem.

Men den uppdelningen av stat och näringsliv gillar inte den välfärdsdistribuerande omfördelningsmaffian i västvärlden. Statens och dess lagkamrater i näringslivet tjänar nämligen ingenting på ett sådant upplägg.

Det är därför det ekonomiska system vi har idag inte är Kapitalism. Låt ingen lura i dig nåt annat. Vi beskådar endast en ekonomisk socialistcirkus under falsk identitet.

Men tillbaka till herr Baldwin nu. Varför är det ingen som frågar sig varför det överhuvudtaget anses vara relevant att inhämta skådespelares tveksamma expertis i andra frågor än skådespeleri?  Men eftersom det blivit en sorts praxis i MSM lockas även andra att göra samma misstag. När det nu är som det är så vill man ju trots allt prata med dem och höra hur de syr ihop det hela. På mig verkar det som han inte tog med sig varken nål eller tråd, än mindre att han gått någon skräddarutbildning.

Två socialister samtalar och mina öron blöder

Rasistkortet angående TEA-rörelsen delas givetvis ut av Sean Penn lika säkert som ett brev på gamla svenska posten > > > CNN’s Piers Morgan Doesn’t Challenge Sean Penn’s Racial Attack On Tea Party. Lyssnar man noga säger Morgan faktiskt, ”… there are elements in the tea-party that just want to get the black man out of the WH …”.

Morgan har trots allt viss förmåga att nyansera sig och inte göra misstaget att svartmåla en hel folkrörelse på grund av några rötägg som ingen visserligen aldrig sett röken av i media. Morgan gör dock senare misstaget att han slutar vara journalistiskt objektiv genom att inte förmå Penn att förtydliga vad han menar, vilka belägg han har för sina påståenden.

Det här är inget annat än ett samtal mellan politiska åsiktsbröder som sitter och klappar varandra på axeln och samtalar om en speciell och särskilt utvald och reviderad version av verkligheten som de sen vill presentera som den verklighet vi alla lever i.

———–

Men för att ta fasta på socialisten i dessa båda personer tycker jag att de borde de fråga sig: Vad har kapitalismen gjort för mig på sistone? Ja, i stort sett precis allting som skiljer oss från grottmänniskan. Men inte ens det är tillräckligt för att tillfredsställa kapitalismens kritiker. Dessa anti-kapitalister har en tendens att ta all slags utveckling för given, som nånting som bara händer oss människor allt eftersom tiden passerar, istället för att värdesätta den produktiva utkomsten av mänsklig kapitalistisk och resursskapande verksamhet.

—-

Det socialister aldrig kommer att förstå är hur den naturliga, fria marknaden kan fungera som den bästa resursallokeraren och prisregleraren på precis allting utan att en enda politiker varit i närheten och tänkt till med en reglering.

Detta är dessutom ett riktigt skrämmande faktum eftersom Frankrikes president Sarkozy visar att påståendet är fullständigt sant (endast en socialist kan relativisera bort det), ”France wants more regulation of food commodity prices”.

Sarkozy: ”En marknad som inte är reglerad är ingen marknad utan ett lotteri”. Det går även att se det som att en marknad som är reglerad är ingen marknad utan enbart ett statligt styrt distributionssystrem (det är nu den frågande, oförstående blicken hos socialisterna uppstår).

¤   ¤   ¤   ¤

There are many socialists who have never come to grips in any way with the problems of economics, and who have made no attempt at all to form for  themselves any clear conception of the conditions which determine the character of human society. There are others, who have probed deeply into the economic history of the past and present, and striven, on this basis, to construct a theory of economics of the “bourgeois” society. They have criticized freely enough the economic structure of “free” society, but have consistently neglected to apply to the economics of the disputed socialist state the same caustic acumen, which they have revealed elsewhere, not always with success. Economics, as such, figures all too sparsely in the glamorous pictures painted by the Utopians. They invariably explain how, in the cloud-cuckoo lands of their fancy, roast pigeons will in some way fly into the mouths of the comrades, but they omit to show how this miracle is to take place. Where they do in fact commence to be more explicit in the domain of economics, they soon find themselves at a loss–one remembers, for instance, Proudhon’s fantastic dreams of an “exchange bank”–so that it is not difficult to point out their logical fallacies. When Marxism solemnly forbids its adherents to concern themselves with economic problems beyond the expropriation of the expropriators, it adopts no new principle, since the Utopians throughout their descriptions have also neglected all economic considerations, and concentrated attention solely upon painting lurid pictures of existing conditions and glowing pictures of that golden age which is the natural consequence of the New Dispensation.

– Ludvig von Mises

The Cult of Ignorance

Marknadsentreprenörer, Fri marknad och Oberoende kapitalism kommer att rädda världen

Free-market capitalism is a network of free and voluntary exchanges in which producers work, produce, and exchange their products for the products of others through prices voluntarily arrived at. State capitalism consists of one or more groups making use of the coercive apparatus of the government… for themselves by expropriating the production of others by force and violence.

— Murray N. Rothbard, The Logic of Action (1997)

På Mises.org kan man läsa en intressant artikel, The Truth About The Robber Barons, om anti-kapitalisternas myter om den tid i USA då de så kallade Rövarbaronerna verkade.

Cornelius Vanderbilt, John D. Rockefeller och mindre kända Grenville Dodge, Leland Stanford, Henry Villard, James J. Hill och en rad andra industrialister har kommit att baktalas (vissa av dem rättmätigt) av socialister i USA som om det de gjort och skapat och arbetat för var samhället till skada.

To most historians writing on this period, these entrepreneurs committed thinly veiled acts of larceny to enrich themselves at the expense of their customers. Once again we see the image of the greedy, exploitative capitalist, but in many cases this is a distortion of the truth.

De flesta som använder sig av det nedsättande begreppet Rövarbaron för att beskriva den här tiden i USA och dessa industrialister är generellt förvirrade angående kapitalismens roll i ett samhälle, för att inte säga helt okunniga eler ovilliga att förstå.

Det dessa personer har svårt att skilja mellan är kreativa, vidsynta, visionära och hårt arbetande marknadsanpassade entreprenörer (Steve Jobs?!) och de politiska entreprenörer som inte vill eller klarar av att verka på en fri och öppen marknad:

A pure market entrepreneur, or capitalist, succeeds financially by selling a newer, better, or less expensive product on the free market without any government subsidies, direct or indirect. The key to his success as a capitalist is his ability to please the consumer, for in a capitalist society the consumer ultimately calls the economic shots. By contrast, a political entrepreneur succeeds primarily by influencing government to subsidize his business or industry, or to enact legislation or regulation that harms his competitors.

Vem tror att Occupy Wall Street-folket och resten av världens alla socialister har den blekaste aning om eller ens förmåga eller vilja att se att det är systemet med de politiska entreprenörernas lobbyverksamhet och särintressestyrda härjningar som är orsakerna till den nuvarande ekonomiska problematiken i världens alla kostsamma välfärdsstater? Dom skäller på Wall Street när det är Washington 1600 det är dom borde rikta sin livsfrustration mot.

Varför vill och kan  de inte se att det är regeringen/-ar som är samhällets ekonomiska problemkreatör? Det beror på att de inte kan det. De har inte förmågan för att de är socialister och socialister tänker inte i ekonomiska spörsmål, de kräver bara av staten som små fågelungar, och anser därför att allt gott för folket kommer enbart via statliga regleringar, dekret eller påbud.

I synnerhet på den välståndsskapande entreprenöriella marknaden har de snart sagt ett patologiskt oskick att smeta ut sina förstörande regleringar och hindrande lagar i tron att de förbättrar någonting.

Var kommer då myten om de kapitalistiska, giriga rövarbaronerna ifrån? En sak är säker och det är att myten inte härrör ur lagbrott, lurendrejerier och skumraskaffärer som marknadens fria entreprenörter gjort sig skyldiga till för att få detta nedsättande epitet.

Det är givetvis de till den politiska regeringsmakten närstående entreprenörerna som är de rötägg som förstört jordmånen och ryktet för kapitalismen världen över ända in i vår tid. Med god hjälp, skall väl tilläggas, av socialister världen över.

Leland Stanford t.ex. som nämndes innan var kalifornisk politiker, senator och guvernör som stiftade lagar och regler som gynnade hans egen järnvägsverksamhet (Ayn Rand – Atlas Shrugged). Han var/är ett typexempel på en politisk entreprenör som aldrig borde givits tillåtelse att verka på marknaden:

In some cases, of course, the entrepreneurs commonly labeled ”robber barons” did indeed profit by exploiting American customers, but these were not market entrepreneurs. For example, Leland Stanford, a former governor and US senator from California, used his political connections to have the state pass laws prohibiting competition for his Central Pacific railroad,[1] and he and his business partners profited from this monopoly scheme.

Så enkelt var det att avliva den myten om kapitalismens negativa verkningar i vär värld. Myten om och spridandet av det nedsättande begreppet Rövarbaron har alltså sitt ursprung i politisk smutskastning och den bygger helt enkelt på socialismens inprogrammerade oförståelse för kapitalismens roll i samhällets välståndsbygge. Eller kan det kanske bero på att de inser dess roll i välståndsbygget alldeles för väl?

Tänk om all världens OWS-folk suttit kvar i sina skolbänkar några fler lektionstimmar istället för att upprätta gapiga och skrikiga jag-vill-ha parlament på gatorna.

De är inget annat än det samhällsförstörande socialistiska förtryckets okunniga verktyg. Stackare.

Artikeln avslutas med ett par sanningens ord:

[…] It is absolutely perverse that historians usually look at these men as crooks or cheaters while praising and advocating ”business/government partnerships”, which can only lead to corruption and economic decline.

Libertarianism: Något även för vänstern

Filosofen Matt Zwolinsky om Libertarianism, fattiga och social rättvisa:

På bloggen Bleeding Heart Libertarians skriver Zwolinsky även i ämnet tillsammans med en rad andra libertarianska filosofer och ekonomer.

But, simply being committed to social justice does not mean that you have to be committed to the view that government must directly try to promote the well-being of the poor and vulnerable members of society,” says Zwolinski. Instead, the bleeding-heart libertarian looks to the empirical evidence for indications that small government and free markets are the best methods by which to provide for the poor.

Tänk om vänstern kunde släppa sitt hat och sätta sig ner och försöka argumentera bortom horisonten för sina dogmer om den politiska fiendens avskyvärdhet. Tänk om de kunde släppa sina käpphästar om att Staten är den bästa leverantören av generell välfärd till alla.

Min personliga uppfattning synkar inte riktigt med Zwolinskys angående begreppet ”Social Rättvisa”. Det är ett begrepp lika ouppnåeligt som Trafikverkets ”Nollvision”. Det är inget annat än en schysst och fin paroll som alla bör ha i bakhuvudet dagligdags. Jag menar, alla goda hjälpsamma socialister går väl inte upp i rök i ett libertarianskt samhälle? Transformeras alla medborgare till ilsket varggrinande, självgoda girigbukar över en natt? Skulle inte tro det. Det är väl snarare så vi har det idag, under semisocialistisk flagg i alla västvärldens numera haltande Nanny-Stater?

Och för övrigt är det inte så dåligt ställt med hjälpsamheten till de fattiga i det mytomspunna ekonomiskt oreglerade, fritt kapitalistiska, totalt marknadsstyrda, hemska USA (OBS! Ironi) som vänstern gärna vill hävda.

Dock, att som socialisterna via regleringar börja snitsla banan för medborgarna på alla möjliga och privata plan för att uppnå ”social rättvisa” för att döva ett samvete som ständigt besväras av deras egen ideologis realpolitiska konsekvenser i samhällets vardag är att göra våld på mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter å det grövsta.

Det finns som sagt andra vägar att gå än att avhända sig det personliga ansvaret till en inkompetent och känslokall Socialstat.

En värld, grundläggande principer, och den där konstitutionen

Dagens en-poängskurs i samhällsvetenskap.

Nånting är allvarligt fel på dem som inte kan ställa upp de grundläggande principer som Allen West redogör för vid 1:40 in det här klippet.

Då är de tyvärr inget annat än sådana som Alfonzo Rachel sablar ner i det andra klippet. Och, nej, CBC, står inte för Communist Black Caucus.