Största energiskandalen det senaste Århundradet

[…] So it is very upsetting to me to see the fossil fuel industry, by far the best producer of energy, attacked as a “dirty” industry to be eliminated. That is a policy of mass destruction. And unfortunately, it’s not an innocent mistake; the “environmentalist” leaders who hate fossil fuels also hate nuclear power and hydroelectric power, the only other two sources that have provided any significant affordable, reliable power.

The vicious attack on practical energy is rationalized by a phony enthusiasm for solar and wind. Don’t fall for it. If solar or wind were good alternatives, they wouldn’t need political advocates; they’d win out on the market. But solar and wind have been the biggest energy failure of the last century.

– Alex Epstein – Fossil fuels improve the Planet

Läsarrecensioner på Amazon.com:

[…] The best part about this book is that, in defending our industrial way of life against the environmentalists who constantly demand that we have less of everything man-made, the author is always able to claim the moral high-ground, which is ultimately necessary to win any argument. This is a crucial battle of ideas that we must win, to which end this book is excellent intellectual ammunition.

[…] In my age bracket (college students), it is almost heresy to say, ”Fossil fuels improve the planet.” That said, Alex Epstein did a phenomenal job defending that proposition. His position is clear, well-thought-out, and relatable.

[…] The key to this book’s uniqueness is that Epstein takes away the moral high ground from environmentalist opponents of fossil fuels. For once, the environmentalist leaders are called to account for opposing the energy we need to live and prosper.

[…] In my life, it seems a day doesn’t go by without someone — a friend, a family member, a new acquaintance, a columnist, a politician, a character on a television show — criticizing ”man” for something he has done to nature. With his book, Alex attempts to combat such cynicism, to show just how much good man has actually accomplished in his time on this planet, particularly in the last two hundred years as a result of harnessing fossil fuels for energy.

Det var bättre förr … i Levanten

”Ingen annanstans än i Levantens städer levde stora grupper av muslimer, kristna och judar tillsammans under många århundraden.”

Svenska Dagbladet anmälde tidigare i år i artikeln, Levanten var en brygga mellan öst och väst, en bok av den brittiske historikern Philip Mansel som heter, Levant: Splendour and catastrophe on the Mediterranean.

Levanten (italienskans; Levarsi – Uppgå [avseende soluppgången]) var kosmopoliternas hemvist. Levanten förknippades med tolerans, flexibilitet, öppenhet och frivilligt ekonomiskt, kulturellt och religiöst utbyte (EU?) via de många hamnstäderna där viss reglerad fri handel förekom i stor utsträckning utmed hela medelhavskusten. Detta var givetvis under en period i historien när de politiska ideologierna ännu inte lyckats förstöra idyllen. Imperietiden med Frankrikes och Stor-Britanniens intåg i området blev också början på slutet.

Slutresultatet av alla dessa olika faktorer blev i alla händelser att de grupper som en gång hade bott sida vid sida nu skildes åt – ”unmixing of peoples”, som Mansel kallar det. Idag återstår inte mycket av Levantens anda. Det kosmopolitiska har trängts tillbaka till förmån för hävdandet av religiösa, etniska och nationella identiteter. Det första ”levantinska paradiset” att förstöras blev Chios 1822, efter deltagandet i upproret mot turkarna. En efter en drogs Levantens städer med i samma malström av nationalism och intolerans. 100 år senare blev Smyrnas öde en repris på Chios, skriver Mansel: En inledande grekisk attack, följd av turkisk hypervedergällning till de långsiktiga turkiska intressenas nackdel. […] Till saken kom också de europeiska imperiemakternas inblandning, löften om självständighet kombinerade med uppdelning av ”mandat” sinsemellan. Inte minst Storbritannien och Frankrike, som idag regelmässigt uppmanar till fred och lugn i Mellanöstern, bidrog genom sin expansiva politik under 1900-talets första årtionden till att skapa förutsättningarna för dagens konflikter och till att underminera den levantinska samexistensen av olika folkgrupper och religioner.

Fakta som endast en ”grön” politiker kan ignorera

The Climate Scam har en artikel skriven av Per Welander med politiskt obehagliga fakta som enbart bidragsgivande planekonomiska politiker kan komma undan med att ignorera:

* Produktionen av vindkraftverk är kostsam och måste beaktas i totalekonomin. Här ingår även anslutning till  elnätet samt att nätet måste förändras i vissa fall.

* Den praktiska livslängden på vindkraftverk är inte 25 år utan närmare 12 år. [2]

* Reservkraft krävs. Det blåser inte alltid. I länder utan vattenkraft blir detta kostsamt samt medför CO2-utsläpp för reservkraften.

* Vindkraftverken är fula och bullrar.

* Skador på fågellivet

* El som produceras av vindkraftverk blir dyr. Så dyr att staten bestämt att subventioner ska utgå.

* Sverige behöver ingen dyr vindkraft då elöverskott finns i framtiden

* I Sverige är elproduktionen redan så gott som CO2-fri så det argumentet från de ”gröna” faller också bort.

 

Myten om Peak Oil

Oljan är ändlig så tillvida att man tillslut inte kan utvinna mer av den på ett ekonomiskt försvarbart och lönsamt sätt. Inser man detta och har det synsättet på Peak Oil i dagens debatt så ligger dagens alarmism i ämnet långt in i framtiden.

Många av de personer som ropar Peak Oil idag förstår inte att det begreppet bygger på i högsta grad genomsnittliga data och att det inte är några exakta och självklara siffror. I princip är Peak Oil-kalkyler baserade på siffror som inte håller för en närmare granskning.

Påståendena om Peak Oil är svaga som bäst. För att spalta upp problematiken kan vi börja med att titta på kända utvinningsbara källor. Det är inte frågan om några exakta siffror. Prospekteringsbolag avslöjar inte de källor de känner till av konkurrensskäl eftersom de prospekterar på mark och områden de inte alltid äger helt och hållet, och därför är det vanskligt att berätta vad man hittat i officiella dokument.

Det är så prospekteringsindustrin fungerar. Det är affärshemligheter helt enkelt. Alla företag värda namnet har affärshemligheter. Oljebolagen vet inte heller alltid hur mycket en känd källa kan ge. Reservoaren kan ge en viss mängd beroende på hur reservoarmaterialet är beskaffat. Vad gäller utvinningsmetoder så sker framsteg hela tiden. En teknikutveckling, alltså.

Ofta går man numera tillbaka till gamla källor och drar ut mer ur dem med ny teknik. Oljegrus, oljeskiffrer, men även cenozoiska sediment där man tidigare inte trodde det fanns olja i är är intressanta för oljeindustrin. Vad gäller framtida oljekällor och oljemängder, så kan man inte veta hur mycket som kan finnas.

Variablerna är allt för osäkra för att kunna göra kvalificerade bedömningar, helt enkelt. På grund av allt det ovan nämnda kommer därför oljan aldrig att ta slut helt någonsin, trots att den är ändlig, rent faktamässigt och intellektuellt begreppsmässigt.

Den kommer bli olönsam att utvinna på lång sikt. Oljan kommer bli dyrare. Till slut så dyr att man absolut inte kan använda den som bränsle utan bara till diverse plastprodukter. Men då kommer också snart den paradoxala marknadsekonomiska effekten att träda in som gör att den kommer att tappa rejält i värde, om utbud och efterfrågan tillåts råda på en fri och förståndigt reglerad marknad, vill säga.

Men detta kommer troligtvis aldrig du eller jag att få uppleva under vår livstid. Flertalet, om inte alla, världens länder har då hunnit ersätta oljan som bränsle i stora delar av sina nationers industriella infrastrukturer vid det laget.

Om man får föreslå att vi bortser från Peak Oil ett litet tag så vill jag bara nämna att vi har betydligt värre ekonomiska hot som tornar upp sig vid den världsekonomiska horisonten än oljebrist. Olja kan ersättas i många fall. Det är värre med en del andra ämnen.

I en inte allt för avlägsen framtid kommer världen att uppleva brist på många industriellt viktiga metaller. Nickel, koppar och guld, bara för att nämna några. Detta beror inte på att malmkällorna nått sin topp (Peak Copper, eller nåt liknande), utan för att efterfrågan ökar mer än tillväxten. Här finns inga ersättningsalternativ på samma sätt som för oljan.

Ser man Peak Oil-alarmismen och hela energidebatten ur det här marknadsmässiga perspektivet förstår man med lätthet att det är politiska och anti-kapitalistiska NGO:er som styr och påverkar mycket av det politiker står upp och mumlar en massa diffusa paroller om. Man förstår även att dessa NGO:er påverkar vad, hur och hur mycket media skriver och rapporterar om detta för att hålla oss läsare på en angenämnt lätt stressad och oroad nivå inför vårt västerländska levnadssätt.

Så därför, vad ni än gör, kära läsare, ta inte mediabilden om tillståndet om någonting till intäkt för hur världen ser ut, var alltid kritisk, var alltid skeptisk, ta reda på fakta själv om du är osäker.

Bakom den förenklande slöjan som media breder ut över oss medborgare så är världens beskaffenhet oerhört mycket mer nyanserad än den statiska bild de förmedlar till oss.

Politisk dådkraft – mänsklighetens undergång

”The common enemy of humanity is man. In searching for a new enemy to unite us, we came up with the idea that pollution, the threat of global warming, water shortages, famine and the like would fit the bill. All these dangers are caused by human intervention, and it is only through changed attitudes and behavior that they can be overcome.
The real enemy then, is humanity itself.”

———————–

Romklubben (Club of Rome), första, största och högsta miljöthink-tanken, konsulter till Förenta Nationerna

Den som svävade på målet förut om vad hela AGW- (Anthropologic Global Warming, människoorsakad global uppvärmning), klimat- och miljödebatten handlar om kan sluta med det nu.

Romklubben är misantropiska ”välgörare” bestående av högt uppsatta kapitalister, politiker och akademiker. Dom har som självpåtagen uppgift att rädda mänskligheten från sig själv. Dom anser att dom vet vad som skall och bör göras för att ”komma till rätta med problemen”, och värst av allt, dom är rådgivare till FN:s organ IPCC.

Så, är det någon som kan lägga färdigt sitt pussel nu?

Det miljövänstern inte vill du skall veta om gröna jobb och grön energi

James Delingpole som skriver i Telegraph, inleder sin sågning av det förmodat gröna samhället med en rivstart:

Green jobs are a waste of space, a waste of money, a lie, a chimera. You know that. I know that. We’re familiar with the report by Dr Gabriel Calzada Alvarez of the Rey Juan Carlos University in Spain which shows that for every “green job” that is created another 2.2 jobs are LOST in the real economy.

Han säger även att alternativ s.k. ”grön energi” är en bluff. Den är enbart gångbar på grund av Big Government-subventioner för den kan inte tillgodose ens en bråkdel av vårt samhälles energibehov.

Det är förmodligen därför de måste göra så här —> ”How the British Establishment is conspiring to prop up the AGW myth”.

The Royal Society of Artist (RCA) såg sig tvungna att avboka en föreläsning med en Professor Ian Plimer, stark motståndare till allt om människoorsakad Global Uppvärmning, för årets s.k. Prince Philip-föreläsning där bland annat Hertigen av Edinburgh skulle sitta med i publiken.

Här är utdrag ur det avspisande brevet till Professor Plimer från ordföranden i RCA:

I am afraid I am writing to you with some disappointing news regarding
the Prince Philip Annual Lecture on 5 May.

As you well know, the debate around climate change has recently become
highly politically charged, both globally and especially in your home
country. Equally, as I am sure you are aware, members of the Royal
Family need to be scrupulous in avoiding any appearance of advocating or
supporting a particular political stance. The RSA’s charitable status
also requires us to maintain absolute political independence in our
programme of events and research events.

After discussion with Buckingham Palace, it is therefore with great
regret that we must withdraw your invitation to give this year’s Prince
Philip Lecture. The Duke of Edinburgh is personally disappointed as he
read your book with great interest and was looking forward to hearing
you speak, but I know that you will recognise that the now highly
controversial debate surrounding this issue would make it inevitable
that he was seen to be taking a particular position.

Ja, fy för den lede om det nånsin skulle komma in lite balanserande åsikter i den här högst ovetenskapliga debatten.

Men det handlar ju inte om vetenskap, det handlar inte om korrekthet, det handlar inte om empirism, det handlar inte om sökandet efter sanningen, det handlar bara om politik och välfärdsstatens kontroll över pengarnas fördelning till olika pris- och marknadsförstörande subventioner.

Professor Plimer om saken:

Strange that those who preach environmentalism at The Palace are feted (honoured, celebrated) as concerned scientists with no political agenda whereas those that try to speak rationality are regarded as political.

Hållbar energi: vindkraftverk höll en timme

Sånt här blir det ännu mer av…nära dig. Snart. Var så säker eller orolig, beroende på vilket håll masten och vingarna faller och flyger åt.