Stuffed politicians, Peak CAGW and Climate Hysteria

The Further a Society Drifts From the Truth, the More It Will Hate Those Who Speaks It

– George Orwell

Alex Singleton på Adam Smith Institute i artikeln, ”Parliament goes hostile on Climate Change” refererar till David TC Davies som i tisdags sa följande om den Brittiska The Climate Change Act:

[…] Parliament’s cushy consensus over climate change is dead. In 2008, when the Climate Change Bill had its third reading in the Commons, only five MPs voted against. But with doomsday predictions failing to materialize, and the planet failing to warm, MPs are starting to get more skeptical.

Peter Lilley sa följande:

[…] The Act is not just the most expensive, impractically ambitious and uncertainly based piece of legislation that I have ever known; it is unique in being legally binding and unilateral. No other country has followed us down that route. Since we went down that route, Canada and Japan have resiled from Kyoto, and Australia has just abandoned its carbon tax. It is time we looked critically at the Act, repealed or revised it, and do not allow ourselves to be slavishly, legally bound to continue doing something that no longer accords with the evidence or goes along with what the rest of the world is doing.

En ledamot i Brittiska Parlamentet, Alan Whitehead, var som förstummad och höll däremot inte med sina parlamentskollegor:

[…] “I really do not know where to start…” “That’s cos you’ve been stuffed!” interjected Tory Philip Davies, to widespread amusement.

Fritt fall för klimatmaffian, alltså. Nu är det ett faktum. I Australien får regeringen gå på grund av allt obekräftat klimatnonsens.

I Tyskland höjs tonläget med ökad frekvens. I England lämnar råttorna det sjunkande skeppet. I EU ställer sig kritikerna på stadiga fötter och avfärdar klimathotet och först ut är naturligtvis Nigel Farage som direkt konfronterar Barosso:

Det framstår allt mer klart och tydligt att allt sedan Berlinmurens fall så har de socialistiska och kommunistiska hordernas åsiktskompost lyckats rätt väl att samordna sig och tränga in i medvetandet hos allt för många drönare och dessutom lyckats rätt bra i sina strävanden att underminera det västerländska välståndsmaskineriet, dess ekonomi, dess indutri, dess uppfinnigsrikedom, dess kreativitet, dess individualitet till allas förfång och underkastelse inför miljökollektivism och klimataltruism.

Detta har de lyckats med genom att byta den nerskitade röda aftondressen till en grön mitt under pågående festligheter i början på 1990-talet och sen byta ut vokabulären om klasskampen mot klimat- och miljökampen. Slutmålet är dock det samma, tro inget annat.

De har lyckats lura med sig en stor del av den nyreligiösa, manipulerbara, icke-kritiskt tänkande delen av befolkningen som söker livsstilar och massrörelser som myror söker sin stack och de har även lyckats manipulera, via sina lobbygrupper och NGO:er, den demokratiska parlamentarismens representanter att ge sig ut på en sällan skådad, socialistisk och statsfinasierad ekonomisk äventyrsvandring som saknar motstycke i känd politisk historia och till och med inom fiktionens värld.

Dylik skit kan nämligen ingen normalbegåvad skarvare till författare skruva ihop, så fullständigt galen och uppåt väggarna är denna centralmaktsreligiösa klimathysteri och ekonomiskt samhällsomvandlande bidragscocktail som finansierar allt med förstavelsen ”miljö-” och som en fritt fungerande marknad aldrig skulle ta i med tång ens.

När det gäller det frikostiga gödslandet med skattepengar rakt ner i alla de ”klimat- och miljöalternativa” svarta hålen verkar miljöetablissemangets principer om Försiktighetsåtgärder som bortblåsta.

Tillgången på skattepengar är nog det enda de verkar tro är en outsinlig global resurs för den uppfattningen verkar de ha tagit till sig med hull och hår … ”det är ju häftigt att betala skatt”, gu´bevars.

De förstår tyvärr sämre varför samhällets grottväggar börjar rasa samman eftersom de inte är lika häftigt för vänster- och miljöpaddlare att ta till sig kunskapen om hur resurser skapas … av fria individer, på fria marknader utan några frihandelsavtal eller dito zoner, i länder befriade från allomfattande staters skatteglaciärer.

– h/t Klimatupplysningen i inlägget, ”Vår blogg har passerat 10 miljoner hits” och signaturen Slabadang

“A lie can travel all the way around the world while the truth is putting on its shoes.”

– Modernare uppdatering av bloggen av Samuel Clemens gamla aforism

NWO eller världen bortom EU, NAFTA och AFTA

Uppdatering, 130325:

Euro-krisen förvandlar EU till en Bananrepublik.

————————————-

Annika Ström – Melin på DN levererar ordentlig systemkritik i artikeln, ”Hela havet stormar”:

[…] Så ska det inte gå till i en rättsstat. Men EU är ingen parlamentarisk demokrati, utan bygger på samarbete mellan suveräna, demokratiska stater som har bestämt sig för att överlämna viss beslutsmakt till gemensamma, överstatliga organ.

[…] Att de politiska ledarna tänjer och överskrider gränserna för sina befogenheter är förvisso begripligt, anser han. De allvarliga problemen ska lösas, men de långtgående konsekvenserna måste också uppmärksammas.

Just precis. Det gäller att skapa tillräckligt stora kriser som bara MÅSTE hanteras till vilket pris som helst. Överskridandet av befogenheter, vare sig de är av rättsligt juridisk art eller politiskt demokratisk, spelar mindre roll när det gjorts tillräckligt många gånger. Så där värst många av den rätta politiska sorten verkar ju inte bry sig och protestera vidare högljutt, så det är väl bara att köra på.

I missbrukssammanhang kallas det tillvänjning. Det finns bara en sak kvar att konstatera: Den religiöspolitiska samhällsaltruismen och den datorsimulerade ekonomistyrningen av samhällsekonomi och prissättning (socialism) är nu bevislig

en patologisk.

Skiljelinjen har blivit suddigare och det verkar inte längre finnas heliga principer. Men vad blir kvar av demokratin i medlemsländerna om EU tar över så snart det anses nödvändigt?

Centralstyrningen i kombination med oförutsägbarheten kan bereda väg för riktigt otrevliga beslut, fruktar Sverker Gustavsson.

”Man kan till exempel få för sig att be en regering ställa in ett planerat val, eller styra ett land på dekret. Sådant hände i Europa under mellankrigstiden”.

Var är vaccinet … eller bensågen?

Den enda allestädes närvarande ideologin

Fascism is the system of government that cartelizes the private sector, centrally plans the economy to subsidize producers, exalts the police State as the source of order, denies fundamental rights and liberties to individuals, and makes the executive State the unlimited master of society … This describes mainstream politics in America today. And not just in America. It’s true in Europe, too. It is so much part of the mainstream that it is hardly noticed any more.

– Lew Rockwell

The Formation of the Coming Global Neo-Nazi Elite Government

Anthony Wile på The Daily Bell i artikeln, ”Elite Neo-Nazis … Is Russia Today (RT) Part of the Controlled Media Matrix and the Imposition of Global Government?”

Överdrivet konspiratoriskt eller bara skön, stilsäker sammanställning och analys av alla de dominerande sociala teman (även meme eller arketyper) som faktiskt ligger mitt framför näsan på oss alla att se och läsa om … på the Internets?

[…] We arrive at these conclusions as we always do, using facts to intuit patterns. The patterns are what we call the dominant social themes of the elite.

[…] Our overlords are planning global Nazism of the kind they first installed and then destroyed in Germany.

They are nearly there, in my view. China’s model is already a Nazi one. Russia’s, too, in many ways. The BRICs have similar models.

The EU has been compared to the USSR but Nazi Germany might be a better model.

We write a lot about the Internet Reformation here at The Daily Bell. My hope is that the free-flow of information will create a pushback that will disallow the creation of a global Nazi regime.

[…] Make no mistake. It was the power elite that helped fund Hitler, just as the Internet has revealed to us that the West funded what became the Soviet Union.

Anthony Wile avslutar med en passus till RT och dess medarbetare:

[…] Let me add that it is truly difficult to write this editorial, as I enjoyed the people I met working with RT, especially their international news producer with whom I had regular contact. I have no doubt there are many genuinely well-meaning individuals working for RT. As with any big media organization, only the few at the top know the real agenda. But I cannot sit by silently and not share my opinion.

EU – bidragsprogrammen ger inget som helst mervärde överhuvudtaget

Morten Messerschmidt i Dansk Folkeparti har en blogg på Jyllandsposten. Här skriver han bland annat om EU och dess bidragsfinansierade meningslösheter.

Vi är ju i den tiden på året då alla företag skall ge ut sina årsberättelser och redovisa det gångna årets ekonomiska förehavanden för den omvärld som har intressen investerade i verksamheten.

Detta gäller även en sån byråkratkoloss som EU. Enligt Messerschmidt gynnas ingenting av att EU slänger våra skattepengar efter sina skötebarnsprojekt:

Hermed kan to ting konstateres. 1) Som de seneste 50 blogs har illustreret går en stor del af vore skattekroner via EU til projekter, der aldrig havde fået støtte i et almindeligt demokrati. 2) En stor andel af pengene går ganske enkelt i de forkerte lommer. Jeg spørger derfor: Hvorfor behøver vi egentlig et EU til at donere andre folks penge til disse projekter? Kunne UK ikke betale deres egne golfklubber? Kunne Østrig ikke betale for deres nomade-dansetrup? Kunne Ungarn ikke betale for deres hunde-fitness? Og kunne Spanien ikke selv betale for deres tyrefægtning?

Givetvis tycker inte EU-kommissionen det. Det har ett speciellt mervärde med den här sortens programverksamhet och att den betalas gemensamt inom unionen, hävdas det.

Messerschmidt verkar ha en skön stil och en på det hela taget sund inställning till den kapitalförstöring som EU:s så kallade programverksamhet håller på med.

Visst är det väl i alla fall skönt att man kan enas över nationsgränserna i sin realistiskt, cyniska uppfattning om vuxendagiset i Bryssel. Det kallar jag mervärde och det är helt gratis.

The Oracle In London – Boris Johnson

Londons borgmästare, Boris Johnson bryter igenom tankepolisens generella istäcke och släpper sina innersta tankars alla förtöjningar i dagens The Telegraph i artikeln, ”Europe is driving full-tilt, foot on the pedal, into a brick wall”,  när han skriver om tillståndet för Grekland, valutan Euro och EU-politikernas tomma, socialistinfluerade floskler om hur det är politikerna som skall skapa ”Tillväxt och Jobb” om vi bara får ”ännu mer EU”, istället för att prata om villkoren för företagen och arbetstagarna, som ju är ddom som verkligen skapar nya jobbtillfällen.

Som situationen är nu i EU, menar Boris Johnson, är det de nordliga högproduktiva länderna i europa som försörjer de lågproduktiva sydliga länderna. En idealsituation för socialister, helt enkelt. Då kan de verkligen ställa länder, folk och grupper emot varandra och exploatera dessa skapade konflikter fullt ut och styra ner ALLA länder i den jämställda fattigdoms- och regleringssörjan.

[…] Come with me through the streets of Athens, not far from Syntagma Square, and your mind will reel with the horrified realisation that history is not a one-way ratchet, that human progress is not guaranteed, and that a proud country can be reduced – by years of torture and bullying – to a state verging on total political, economic and moral collapse.

[…] Unemployment is rising by the day, and among young people it now stands at a shameful 54 per cent. Yup, folks – those are the results of an EU plan to produce “growth and jobs”. It was called the euro, and it has been a catastrophe for Greece and pretty bad (with one notable exception) for the rest of the continent.

[…] The euro has turned out to be a doomsday machine, a destroyer of jobs, a killer of growth, because it entrenches and exacerbates the fundamental and historic inability of some countries to compete with Germany in making high-quality goods with low-unit labour costs. Unable to devalue their way back into the game, these countries are forced to watch industry wilt under German imports, as the euro serves as a giant trebuchet to fire swish German saloon cars and machine tools across the rest of Europe.

[…] Germany is almost alone in recording economic growth in the first part of 2012; Germany is doing well from the euro; and so the theory is that Germany should pay to keep the whole racket going by bailing out the improvident and the uncompetitive, just as London and the South East subsidise the rest of the UK.

[…] Europe now has the lowest growth of any region in the world. We have already wasted years in trying to control this sickness in the euro, and we are saving the cancer and killing the patient.

[…] We have lost countless jobs by kidding ourselves that the answer to the crisis might be “more Europe”. And all for what? To salvage the prestige of the European Project, and to spare the egos of those who were wrong and muddle-headed enough to campaign for the euro.

Det är dags att göra som medborgarna i DDR angående det socialistiska egoprojektet EU och enhetsvalutan euro … [fortsättning lär följa] …

Uncommon Knowledge borde vara Common Knowledge

Här kommer ett tankefrö att ta med sig till vardagsrumsfåtöljen efter julmiddagen när ni dricker glögg och samtalar om livet och hur allting hänger ihop och faller sönder.

Hoover Institutets Uncommon Knowledge är ett politiskt diskussionsprogram med inbjudna gäster som leds av Peter Robinson som även är medgrundare till den konservativa bloggen Ricochet.

I följande klipp diskuterar Robinson om Vattenmeloner, EU-projektet och slutet för världen, så som vi känner den, med James Delingpole.

Den kontinentala byråkrathydrans senaste galenskap

EU: Vatten förhindrar inte uttorkning

De som tillverkar buteljerat vatten får hur som helst inte påstå det. Det har EU:s överbetalda byråkrater bestämt.

Ett Hollywoodorakel analyserar

Några ur Sanningsrörelsen var framme och tryckte upp en mikrofon under näsan på Alec Baldwin under nån av OSW-protesterna och utan manus kan det bli pinsamt i sådana här frågor men även en blind höna hittar ett korn:

I think capitalism is worthwhile.” […] You have to have capital markets in this country. You can´t not have strong capital markets in this country or the country is going to go down the tubes,” he said. ”I think most people want change in this country but they don’t want the country to go down the tubes. They don’t want the country to become England.

Ojsan! Vad säger britterna om den bredsidan? Dom som börjar ångra sig att de gick med i den där unionen på kontinenten och dra en lättnadens suck att de inte gick med i valutasamarbetet. Det är lite roligt i alla fall.

Hur som helst. Den dag folk börjar inse att systemet med Centralbanker inte är Kapitalismens och de fria marknadernas sanna ansikte, först då kommer vi att se verklig förändring i välfärdsnationernas ständiga (eventuellt eviga) ekonomiska krishanteringar.

Kapitalism skapar förmögenheter och rikedomar åt folket utan att omfördelningsmaffian behöver fungera som en fördyrande  mellanhand. Denna insikt om kapitalismens självstyrande och självreglerande natur stör politiker oerhört och ignoreras därför. Politiken vänder sig istället till Keynesianismens ekonomiska teorier där staten ges en central roll i det ekonomiska styret av en nation. Vart detta har lett oss ser vi med tydlighet idag i EU och USA. De har i princip lyckats få människor att se ekonomisk skuld som en tillgång. Om inget annat så måste man väl säga: snyggt jobbat!

Det system vi har nu tar våra pengar, omfördelar godtyckligt och distribuerar ut skärvor av de rikedomar vi alla skulle se och åtnjuta i den fria kapitalismens och marknadsekonomins namn, den kapitalism som står fri från statliga interventioner i ett tydligt satt ekonomiskt regelsystem.

Men den uppdelningen av stat och näringsliv gillar inte den välfärdsdistribuerande omfördelningsmaffian i västvärlden. Statens och dess lagkamrater i näringslivet tjänar nämligen ingenting på ett sådant upplägg.

Det är därför det ekonomiska system vi har idag inte är Kapitalism. Låt ingen lura i dig nåt annat. Vi beskådar endast en ekonomisk socialistcirkus under falsk identitet.

Men tillbaka till herr Baldwin nu. Varför är det ingen som frågar sig varför det överhuvudtaget anses vara relevant att inhämta skådespelares tveksamma expertis i andra frågor än skådespeleri?  Men eftersom det blivit en sorts praxis i MSM lockas även andra att göra samma misstag. När det nu är som det är så vill man ju trots allt prata med dem och höra hur de syr ihop det hela. På mig verkar det som han inte tog med sig varken nål eller tråd, än mindre att han gått någon skräddarutbildning.

”Du har ingen legitimitet. Vem är du?”

Lyssna och njut alla EU-motståndare. Detta är skön musik.

I´m crazy ´bout the Mercury…

bulbs

Efter den första september är det glödlampsförbud i Peoples Republic of European States (Friendly name: EU).

Det är så vansinnigt så det trotsar all beskrivning. Det är rent ut sagt provocerande för fria, förment självständiga medborgare.

De miljöreligiösa i PRES ekodesignkommittée (visst låter det fint) anser på fullaste allvar att energibesparingar via glödlampsförbud (för klimatets skull) och övergång till lågenergilampor som innehåller kvicksilver är ett smart drag för att förhindra de annalkande katastroferna.

Då skulle jag vilja säga att då har de inte nämnt den verkliga katastrofen, den annalkande energitillgångskatastrofen. Den kommer däremot att bli verkligt påtaglig. Så påtaglig att du inte kommer att se den eftersom du inte kommer att ha råd att ha dina fina lågenergilampor tända…i framtiden.

De försöker verkligen med all sin intelligens övertyga sig själva (och oss, givetvis) om att ”de gamla lamporna” är värre miljöbovar än de nya med kvicksilver i, så att vi skall svälja dumheterna. Kolla bara på produktionskostnaderna för lågenergilamporna. Suck!

Beslutet att fasa ut glödlampor är det femte produktkravet som faller under det så kallade Ekodesigndirektivet, även känt som EuP, och som syftar till att minska energianvändningen och därmed koldioxidutsläppen.  – Elektroniktidningen

Det är bara att inse att det inte är farligt med kvicksilver för miljön (eller klimatet, hehehe) och i synnerhet inte för dig i ditt hem om lampan skulle råka gå sönder, käre medborgare.

EU säger ju så å då måste det vara så. Jag menar, många av oss har ju skiten i munnen till och med, så det kan nog inte vara så farligt. Kemikalieinspektionen har dock en sak att säga i frågan.

Bygg fler nya moderna kärnkraftverk så slipper vi det här meningslösa, förnuftsbefriade tjatet om nedskärningar, avvecklingar och besparingar på energi. Det är mer energi vi behöver, inte mindre. Det är energitillväxt vi behöver, inte energiavveckling.

Är det ingen som frågar sig längre varför framtidens energi kommer att bli oerhört mycket dyrare om vi fortsätter som vi gör? De säger att vi måste göra energibesparingar för … miljön och klimatets skull!? Det är den fina politiskt korrekta förevändningen dom levererar så allvarligt och högtidligt åt oss. Här är det inte fråga om demokrati längre. Man skall därför betrakta följande:

En ökning med 20 TWh vindkraft innebär, jämfört med motsvarande produktion av ny kärnkraft, en fördyrad elproduktion med cirka 6 miljarder kronor per år. Dessutom innebär det sannolikt en tredubbling av kostnaderna för elcertifikatsystemet. Något som elkonsumenterna får betala.

Det är bara att böja sig framåt o ta emot, käre medborgare. Vi får väl hoppas att verkningarna från den andra vågen i den globala ekonomiska krisen klingat av vid det laget.

Saken är den att socialister vill backtracka hela den västerländska utvecklingen eftersom deras energipolitik kräver mindre energiförbrukning i framtiden eftersom alla energikostnader kommer att bli skyhöga, då de tillgängliga energislagen kommer att vara färre, typ vindsnurror, solkraftverk, vågkraftverk, och allsköns diverse andra hobbyenergislag som tänkas kan. Det är det dom förbereder oss alla för.

Det är bara att skaffa Nightvision Goggles så man är förberedd när mörkret breder ut sig fullständigt.

Uppdatering 091008: För att nu göra ont värre för alla klimattroende som anser att CO2-utsläpp är ett reellt problem så visar en rapport från Tekniska Högskolan i Finland att förbudet mot de gamla hederliga glödlamporna och introduktionen av de livsfarliga kvicksilverlamporna ökar CO2-utsläppen.

Men det är klart, de där finska forskarna är väl köpta av nåt ovetenskapligt, oseriöst, kommersiellt, plantförstörande, rövar-kapitalist-intresse.

En EU-valsbetraktelse

En tyst revolution har genomförts. En ny skärpt och framförallt teknikkunnig generation har sagt sitt. Nu gäller det att bibehålla tempot och stövla in i den svenska riksdagen 2010 också, och kasta bort skinnet på soppan och röra om ordentligt i grytorna.

Det var väl roligt då, det här med PP och ännu roligare med SD och JL. Personlig integritet, frihet från övervakning, rättssäkerhet och Internets frihet är inget som hamnar högt på gammelpartiernas ämneslistor. De fattar nog knappt vad som har hänt ännu. Gammelpartierna trampar på i sina anakronistiska strategier som om det vore riksdagsval.

De är sorgligt i otakt med strömningarna bland folk och vad de tycker är viktigast. Men det är som det sägs, politikerna och politiken har blivit sig själv nog.

Lock o pock om verkningslösa åtgärder på för att ”rädda klimatet”, ”värna naturen” framstår ju i all sin fånighet som just…fånigt. Vem med ökat välstånd vill inte ha det rent o snyggt o naturen? Och styra och ”rädda” klimatet genom ännu mera kreativa skattepålagor och samhällsexperimenterande omfördelningspolitik, ja herre jisses, snacka om att göra politik av New Age-frågor. Malthusianerna och Lysenkoismen breder ut sig.

Marit Paulsen får man väl bara gratulera. Hon är en kämpe så gammal hon nu är. Nu skall det bli intressant att se vilka allianser som byggs i Parlamentet och vilka högdragna gammelpartister som får stryka på foten för att de varit sturska i sina uttalanden om sina motståndare och vilka de vill bygga samarbete med, framför allt mot Piratpartiet. Givetvis framställs ju detta nya parti som ett där till största delen unga män mellan 18 och 30 röstat på.

Dessa unga arga män, hormonstinna, rättframmma och ofta ohemula karaktärer avfärdas ju givetvis som ointressanta i ett samhällsbyggarperspektiv. Visst, de har rösträtt, men vem lyssnar egentligen på potentiella mansgrisar och halvkriminella fildelare och andra freeloaders i dagens Sverige? De har väl inget att säga oss andra äldre, mer belevade människor som tar så stort ansvar. Vi som går storkapitalets och miljardmediaindustrins ärenden och förhandlar bort våra medborgares integritet och rättssäkerhet, allt för några år till vid köttgrytorna.

Klargörande av Vaclav Klaus EU-kritik

Daniel Hannan som hudflängde Gordon Brown i EU-parlamentet här om dagen redogör på sin blogg vad Vaclav Klaus menar med sina påståenden om EU:s Sovjet-tendenser.

One has to be careful in drawing such parallels. Plainly the EU is not the USSR. Its member states are all parliamentary democracies. It doesn’t run show trials or operate gulags or ban its people from travelling. But that isn’t Klaus’s point.

Det Hannan tror att Klaus menar är att EU slutat tro på det dom gör, precis som Tjeckoslovakerna slutade tro på Marxism-Leninismen.

Istället för att konfrontera sina kritiker och föra ett fruktbart och förhoppningsvis utvecklande samtal i syfte att förbättra och förändra, öga mot öga, så börjar man göra livet surt för sina kritiker på andra mer subtilt vardagliga sätt (körkortet förnyas inte, du får inget nytt jobb, barnen relegeras från universitetet, osv.).

Det är precis som i fallet med den EU-skeptiske Österrikaren som filmade ledamöter som skrev in sig som närvarande fast de var på väg hem på tidiga morgonkvisten. Han bötfälldes senare med tusentals euro för att ha fyllt i en blankett på fel sätt.

By the 1970s, the Communist regimes had lost their ideological motive and, with it, some of their brutality. They had become ramshackle, corrupt, petty. The people who ran them no longer believed – if ever they had believed – in Marxism-Leninism. But they understood that their place in society depended on maintaining the system.

Miljön som politiskt dragplåster

Alexander Sanchez är miljödebattör på Eudoxa och skriver klokt om det politiskt rödfärgade begreppet Försiktighetsprincipen.

Den princip som föddes i Rio-deklarationen 1992 om miljö och utveckling. I artikeln Den Reaktionära Försiktigheten berättar han hur miljörörelsen kom att införliva detta utvecklingsfientliga ord i sin politiska begreppsflora.

[…] Det är viktigt att komma ihåg att många av miljörörelsens ideologer på 70-talet hade ordentligt strikta ideal av ett decentraliserat, småskaligt och självförsörjande samhälle i tankarna, där motståndet definierades av kapitalism, sopberg, fågeldöd och allmänna utsläpp som hotade själva existensen för liv på jorden. Därför krävde man en fullständig omställning av samhället. När gröna aktivister kom att agera inom de vanliga institutionerna blev det tämligen tufft. Idéerna lyckades inte genomföra marschen genom institutionerna, just för att de handlade om att ta bort hela systemet. För att möta detta dilemma uppstod den gröna reformismen, först när man omformulerade sig så att idéerna passade in i det administrativa samtalet kunde de få genomslag. Många av den gröna reformismens idéer blev så integrerade i den politiska dagordningen att många nu uppfattar dem som neutrala och objektiva tankar. […] Från att ha varit mer av en praxis har försiktighetsprincipen kommit att framstå som ett värde i sig, i många fall som ett hinder för rationella lagbeslut inom främst miljöområdet, där drastiska appliceringar har begränsat tekniska framsteg.

——————————–

Försiktighetsprincipens fokus på total riskeliminering innan nåt av ett företags produkter kan godkännas om det finns risk att det inverkar skadligt på miljön eller folkhälsan skall ställas mot ett samhälles beredskap och kompetens att faktiskt besitta förmågan till kalkylerad riskhantering. Vi får en värld som påstås vara antingen farlig eller ofarlig (företagen står givetvis i det här sammanhanget för allt som är farligt) när vi istället borde lära oss vad som är tillräckligt säkert i den istället.

För att bättre förstå vad Försiktighetsprincipen innebär är det givande att läsa Angela Logomasinis När boten är värre än soten, en rapport om kemikaliepolitiken – REACH. Det är här Försiktighetsprincipens absurditeter spricker ut i full blom.

Ett viktigt fokus för REACH är att tvinga företag att ersätta så kallade ”farliga produkter” med säkrare alternativ. […] I slutändan lider dock subsititutionstanken av allvarliga brister. Den baserar sig på den felaktiga tanken att regleringar kan framtvinga produkter från industrin som är överlägsna dem som har beskrivits som ”farliga” i lagen. Om substituten verkligen var så överlägsna hade de varit framträdande på marknaden även utan regleringarnas påbud. De påstått säkrare alternativen används inte så ofta då de har alternativkostnader till säkerheten, exempelvis att de är dyrare, av lägre kvalitet eller har en högre frekvens av produktfel. I några fall har alternativen reglerarna utvalt eller förespråkat visat sig vara farligare än produkterna de ersatte eller att riskerna med substituten var sämre studerade.