En dröm att stilla bedja om …

You call Marxism Scientific?

The experiments have ALL failed.

Now DEAL with the results.

– h/t Absolute Marxist

Fasciststatens aningslösa represenTanter

Kapitalism är evig revolution. För att hålla etablissemanget på plats krävs socialism

Dick Erixon analyserar Barbro Hedvalls funktionssocialistiska tankar i artikeln, ”Kommer valet verkligen handla om jobben”. Erixon påstår att hon är socialliberal. Den beteckningen är en snällare, modernare och finare politisk etikettering i tider då den centralplanerande Fascismen gör allt större framsteg just på grund av att den inte längre kallar sig Fascism. Beteckningen socialliberal är dessutom ett hån mot allt vad liberalism står för.

Bloggen menar att Hedvall bara är ett av den moderna fascismens försvarare och Centralstatens aningslösa represen[tant].

Hedvall tillhör dom som försvarar rikemanssocialismen (Fascism) och det ekonomiska centralstatsplanerandets principer, sen får hon och hennes gelikar kalla sig precis vad de vill för att det skall låta fint i den politiska marknadsföringen. De försöker inbilla sig att de är vänster-humanist-socialister som vill alla väl … bara de får lägga beslag på allas pengar först. Deras skattefinansierade välmenande ekonomiska missbruk och det privilegiesamhälle de skapat har vi väl sett resultaten av allt för länge nu. Att Sveriges statsfinanser går relativt sett bättre ekonomiskt än omvärlden tar många bedömare till intäkt för att de skall tillåtas fortsätta med sina centralplanerande galenskaper. Att medborgarnas köpkraft decimeras är av mindre betydelse för dem. Du kan ju alltid vända dig till någon av Statens alla institutioner om det krisar privatekonomiskt.

Hur som helst, de kan lura flertalet ett tag men inte alla hela tiden. Det är ändå i ord och handling såna här personer till slut avslöjar sig.

Som belägg för dessa påståenden står bland annat hennes uttalanden (Erixon inleder):

[…] Och Hedvall – som den socialliberal hon är  – vänder sig mot valfriheten och vill se mer politisk centralstyrning. Hon använder vänsterns retorik (”svårt att förstå att valfrihet skulle förutsätta vinster på Caymanöarna”) för att tala mot att medborgarna ska få göra egna val. Ja, hon menar att väljarna inte vill göra egna val (politiker har “en attityd som antyder att vi, medborgare, inte har förstått finessen att vi helt enkelt måste lära os att uppträda som kunder. Vi måste förstå att uppskatta entreprenörerna” skriver hon sarkastiskt).

På vänsterns vis ser hon mer makt till medborgarna som något negativt:

[V]alet borde handla om vilken samhällsmodell vi vill ha: vill vi vara kunder eller medborgare?

Isaac Asimov – Stiftelsen och Hari Seldons Psychohistory: The Rise of the Fascist State Marketplace

På Onlinemagasinet Townhall Finance hittade bloggen en artikel med följande rubriksättning, ”The Rise of the American Fascist State”.  Artikeln tar avstamp i Isaac Asimovs sci-fi-epos Stiftelsen och matematikern Hari Seldons matematiska sidogren, kallad, psykohistoria.

[…] Many of you may be familiar with the Foundation series by Isaac Asimov. In it, mathematician ”Hari Seldon spent his life developing a branch of mathematics known as psychohistory. Using the laws of mass action, it can predict the future, but only on a large scale; it is error-prone on a small scale.”

In practice, we can see that this would be theoretically correct: we study history precisely because human nature is relatively the same and the same events recur with the same predictable responses. If history really were chaos–a muddle of events appearing randomly and being resolved in unpredictable ways–there would be no point in studying it.

The Concise Encyclopedia of Economics definierar Fascism på följande sätt:

As an economic system, fascism is socialism with a capitalist veneer. […] In its day (the 1920s and 1930s), fascism was seen as the happy medium between boom-and-bust-prone liberal capitalism, with its alleged class conflict, wasteful competition, and profit-oriented egoism, and revolutionary Marxism, with its violent and socially divisive persecution of the bourgeoisie. Fascism substituted the particularity of nationalism and racialism—“blood and soil”—for the internationalism of both classical liberalism and Marxism.

Where socialism sought direct totalitarian control (ownership) of a society’s economic processes […] fascism sought that control indirectly, through domination of nominally private owners. Where socialism nationalized property explicitly, fascism did so implicitly, by requiring owners to use their property in the “national interest”—that is, as the autocratic authority conceived it. (Nevertheless, a few industries were operated by the state.) Where socialism abolished all market relations outright, fascism left the appearance of market relations while planning all economic activities. Where socialism abolished money and prices, fascism controlled the monetary system and set all prices and wages politically. In doing all this, fascism denatured the marketplace. Entrepreneurship was abolished. State ministries, rather than consumers, determined what was produced and under what conditions.

Nu när du har läst och förmodligen omvärderat den vida spridda, vänster-socialistiska, mytiska bilden om deras höger-socialistiska, politiska kusin som de älskar att hata eftersom fascisterna anser sig ha en ”bättre” lösning på hur man skall råna och förtrycka folket, så vill bloggen att ni överväger följande utdrag ur en artikel på The Huffington Post, ”Taxpayer Dollars Paid A Third of Corporate CEOs”:

[…] More than one-third of the nation’s highest-paid CEOs from the past two decades led companies that were subsidized by American taxpayers, according to a report released Wednesday by the Institute for Policy Studies, a liberal think tank.

”Financial bailouts offer just one example of how a significant number of America’s CEOs owe much of their good fortune to America’s taxpayers,” reads the report. ”Government contracts offer another.”

IPS has been publishing annual reports on executive compensation since 1993, tracking the 25 highest-paid CEOs each year and analyzing trends in payouts. Of the 500 total company listings, 103 were banks that received government bailouts under the Troubled Asset Relief Program, while another 62 were among the nation’s most prolific government contractors.

Notera hur nästan 40% av amerikanska företagsledare har fått sin inkomst betald av amerikanska skattebetalare. Är det sannolikt att det fungerar på helt annorlunda, bättre och mer moraliska sätt i andra västerländska fascistiska beskyddarekonomier? Sånt här är inget annat än flagranta uttryck för hur den fascistiska statens styresmän ser på hur marknaden och företagen skall skötas … med folkets pengar.

Betrakta följande statistik från The Wall Street Journal: a) År 1982 utgjorde nya företag ungefär hälften av alla amerikanska företag, enligt folkräkningsdata. År 2011 stod de för drygt en tredjedel, b) från 1982 till 2011 minskade den andel av arbetskraften som arbetar på nya företag till 11% från mer än 20%, c) det totala investerade riskkapitalet i USA föll nästan 10 % förra året och ligger fortfarande under sin prerecession topp, enligt PricewaterhouseCoopers.

Liknande siffror och statistiska samhällsekonomiska mönster hittar den nyfikne anti-fascisten i alla västerländska ekonomier.

Med allt detta i åtanke vill bloggen därför bara göra en liten anteckning om hur svårt det är att argumentera för att det bara är slumpen som styr och att all oro i världen beror på den otyglade kapitalismens inneboende svagheter och att det är den som ger upphov till ekonomisk otrygghet. Det krävs en alldeles särskild form av religiöst präglad politisk indoktrinering för att sådan propaganda och mytbildning skall kunna slå rot i en hel nations folkmentalitet, ja i all fall till skrämmande stor del. Allt börjar i skolan, kanske redan på lekis och i lågstadiet och med det som småskolefröknarna (såväl manliga som kvinnliga) tutar i de små liven av sin införskaffade och instuderade livskunskap.

Det är dags att börja kalla det samhällssystem vi lever i för det namn det rätteligen bör ha.

FREE MARKETS AND CAPITALISM ARE PERPETUAL REVOLUTION TO THE BENEFIT OF THE PEOPLE. YOU NEED SOCIALISM TO KEEP THE ENRICHING PARASITIC ESTABLISHMENT IN PLACE

Till sist, av anledningar som inte har bäring på nånting alls som skrivits i detta inlägg, vill bloggen  bara hänvisa till en alldeles utmärkt blogg kallad, Political Calculations.

Socialistisk Frihet: Vilken form av diktatur väljer du?

Ayn Rands lexicons beskrivning av fascism/communism/socialism:

[…] It is obvious what the fraudulent issue of fascism versus communism accomplishes: it sets up, as opposites, two variants of the same political system; it eliminates the possibility of considering capitalism; it switches the choice of “Freedom or dictatorship?” into “Which kind of dictatorship?”—thus establishing dictatorship as an inevitable fact and offering only a choice of rulers. The choice—according to the proponents of that fraud—is: a dictatorship of the rich (fascism) or a dictatorship of the poor (communism).

Beskyddarverksamhet i konkurrens

[Det är inte speciellt svårt att se militären som en metafor för Centralstaten. Hur maffian arbetar vet väl alla? ]

 

Bakom ridån, i det fördolda, spelas fienderollen väl

The right-wing socialists are by far the most dangerous, because they are not known as socialists and call themselves capitalists, individualists, private enterprisers, etc.

– E. C. Riegel

Här har vi alltså det största hotet mot den moderna Individens Frihet i det tredje Årtusendet; fasciststatens ekonomiskt förslavade och moraliskt kidnappade storföretagsetablissemang. Dagens Kapitalism i västvärlden lider av allvarligt Stockholmsyndrom.

Det Riegel beskriver är inget annat än det osunda förhållandet mellan den funktionssocialistiska Staten (korporativism) och ägarna av de stora företagen. De borde befinna sig på en konkurrensutsatt marknad istället för att huka under statlig beskyddarverksamhet för att få handla och/eller bedriva ekonomisk verksamhet på ett visst geografiskt område. Det vi ser är inget annat än gammal osund merkantilism i ny tappning, där hela skådespelet går ut på att förmera de statliga finanserna på de övriga och mindre ekonomiska aktörernas bekostnad.

Denna funktionssocialistiska stats politiska överstepräster (moderater, likaväl som sossar, miljöpartister som sverigedemokrater) i vårt moderna post-representativa pseudo-demokratiska system kommer aldrig säga upp sin vänskap med och kontrollmakt över de kapitalister som äger produktionsmedlen i alla företag (fienderollen är bara ett politiskt skådespel) eftersom det är en mer lukrativ affärsuppgörelse dem emellan om de som kan sköta företag och förmera pengar (ta ut vinster) gör det istället för ideologistyrda politruker med företagsekonomisk gråstarr.

Beskyddarpengarna i det här fallet har man döpt om till ”skatt”, en liten obetydlig avgift storkapitalet gärna betalar för att få åtnjuta alla de fina privilegier Staten ger dem. Statlig Kontroll är alltså lättare och mer inkomsbringande än besvärligt statligt ägande och ger mer klirr i kassan. En insikt inte allt för svår att linda tanken runt för en engagerad politiker.

Att denna affärsuppgörelse är till ekonomiskt och utvecklingsmässigt förfång för alla andra i samhället bekommer dem föga då deras utkablade politiska omfördelningsretorik och övriga ”rättvise”propaganda säger något helt annat.

Den röstande massan vars intressefokus sällan riktar in sig på esoteriska bryderier som den här bloggen fokuserar på, köper därför villkorslöst det riggade omoraliska systemets återkommande valfläsksretorik i den naiva tron att beskyddet och säkerheten kommer att bli bättre den här gången än vad den blev förra gången de lovade samma sak.

Den stora röstande massan tror också att det är så här det bör fungera i ett samhälle; att man måste ge upp sin frihet för att åtnjuta fysiskt beskydd, personlig trygghet och ekonomisk säkerhet. Det är sorgligt hur lurade så många har blivit.

Det intellektuella försvarsmekanismen hos de uppgivna är varianter på Churchills åsikt om demokrati som ett skitsystem, men det är det bästa vi har att tillgå, så vad kan vi göra.

Klassisk liberalism, som lösningen på alla samhällsproblem orsakade av socialism (fascism) har blivit så dissad och baktalad genom decennierna att folk har glömt att det finns alternativ till eländesvalet mellan fascism och socialism, och visar enbart hur omfattande och djupt infekterad den svenska samhällskroppen blivit av deras propaganda och omoraliska idéer.

Följande länk leder till ett klipp på UR där ett samtal förs mellan Göran Hägg och Mårten Blomkvist apropå Häggs bok, ”Italien, ett alldeles särskilt land”.

Hägg ställer här till rätta en rad missuppfattningar och myter om Italien. Vi får bland annat ta del av Göran Häggs research om fascismen och Mussolini och Tony Blair, vilket bör ge en och annan socialdemokrat anledning att göra ideologisk vårstädning och värderingsmässig revision.

Morally, the promise of an impossible “right” to economic security is an infamous attempt to abrogate (upphäva) the concept of rights. It can and does mean only one thing: a promise to enslave the men who produce, for the benefit of those who don’t. “If some men are entitled by right to the products of the work of others, it means that those others are deprived of rights and condemned to slave labor.” (“Man’s Rights” in Capitalism: The Unknown Ideal.) There can be no such thing as the right to enslave, i.e., the right to destroy rights.

– Ur Ayn Rand Lexicon – Word: The Welfare State

Corporate version of Freedom Society closing in

(Fotografer trakasseras av säkerhetspersonal på allmän plats)

(Poliser trakasserar filmande och fotograferande medborgarjournalister)

(Holocaust Memorial Museums utställning om den Nazistiska korporativa statens propaganda)

And now – Time To Get Schooled by Peter Schiff:

Peter Schiff går här in i en sanslös street-slugger-debatt med flera fullständigt centralstatsmanipulerade ockupanter som enbart rapar upp myter, vanföreställningar och missuppfattningar om marknaden, ekonomi, kapitalism, resurser, hur man skapar jobb, vad vinster åstadkommer. Det är också påtagligt hur de flesta fullständigt missar att det är korporativistiska och parlamentariska Centralstaten som är orsaken till allt elände i våra samhällen.

Den post-representativa, ”demokratiska” fasciststaten är den enda som tjänar på dessa missuppfattningar och motsättningar som uppstår som en konsekvens, kom ihåg detta när du går och röstar nästa år. Nästa gång kommer förmodligen protesterna bli ännu värre och större och då finner Staten förmodligen ingen annan lösning än att skicka in batonger, tårgas och massarresteringar för att så att säga kunna stävja de oroligheter de i grunden är orsaken till. Via deras mediakanaler kommer det givetvis att rapporteras hur nödvändigt det är att kunna kontrollera oroligheterna och behålla lugnet i samhället. Nästa steg? Tja, utegångsförbud?

Så skall en slipsten dras!