Hans Rosling – Super Soprano of World Prosperity Progress Statistics

Hans Rosling och Gapminder använder Internet och tillgången på statistik precis på det sätt som det skall göras. I början stötte de på motstånd från de vanliga nej-sägarna som givetvis hävdar att det inte är möjligt att släppa all statistik om alla länder fri på det sätt Hans Rosling efterfrågade. Det var FN-chefen för deras enorma statistikdatabas som hävdade det.

Det måste finnas lösenord och pris på den sortens information. De sa i princip till honom att det du tänker göra Hans, det går inte att göra. Vilken tur att det finns personer som inte lyssnar till alla expertliknande överstepräster i vår sekulariserade, semi-religiösa politikerdyrkande värld.

Men vad är det då som driver den så välgörande, välståndsökningen i världen som Hans Rosling visar i sina animerade statistikföreläsningar och som om en så där 35-40 år kommer leda till att i stort sett alla länder i världen kommer att ligga på snarlik välståndsnivå (trots alla statliga resursförstörande interventioner i marknaden).

Jo, det är naturligtvis det de flesta har en vag aning om men egentligen aldrig ordentligt fått lära sig varken i skolan eller senare i livet och som därför ingen riktigt verkar veta hur det borde fungera (inte ens de som gått ekonomlinjen och Handäääls).

Det är givetvis ekonomisk tillväxt (skapandet av resurser), marknadsekonomi, frihandel och liberaliseringar över hela samhällsspektrat som är de viktiga beståndsdelar i berättelsen om hur världens folk och individer skall få det bättre på bekostnad av den ofantliga, skattemissbrukande, resursförstörande och krigförande välfärdsstaten.

Den moderna kontrollerande välfärdsstaten för politiska och moraliska krig på både hemmaplan och bortaplan, kampanjer är ett annat ord för krigföring. Kampanjer har vi gott om i våra välfärdsländer där det samtidigt verkar finnas så mycken ofärd som det måste föras krig mot. Tänk istället att det är ett sätt att påverka människor i massiv skala.

Avsikten och slutmålet är att få alla att tänka och agera på samma eller åtminstone liknande sätt, precis som androider, robotar som inte har annat syfte med livet än bidragsfinansierad familjebildning och statlig måluppfyllelse av den senaste statliga kampanjen. Så tänk vilket kaos det skulle vara om inte staten hade dina skattepengar att finansiera sina välvilliga moralkampanjer gentemot oss medborgare, ingen skulle ju göra som de vill, det skulle ju vara … ja, fullständig anarki.

Nåväl. All utveckling Rosling visar upp sker, som sagt, trots Centralstatens härjningar i folks liv. All utveckling som Rosling visar upp hade gått fortare om vi hade avskaffat ”våra ledare” och därmed hindrat dem från att ställa till med alla problem de senaste två hundra åren. Som mänsklighet bör vi kunna lära av Roslings statistiska perspektiv på historien.

Hans Rosling visar den bästa statistiken du någonsin sett

Hans Rosling: Nya insikter om fattigdom

Så oavsett vad Rosling anser om klimatet och koldioxidens roll i sammanhanget och de förändringar dessa moderna hjärnspöken påstås leda till (den här gången i planetens historia) så visar Roslings statistiska välståndsökningshistoria över världens länder hur som helst att det är ekonomisk tillväxt, vetenskaplig utveckling, resursskapande, ekonomisk frihet, marknadsekonomi, frihandel som är lösningen om man vill HELA mänsklighetens väl.

När man lyssnar på vissa centralpolitiskt finansierade planeträddare av idag får man lätt för sig att det inte riktigt är hela-mänskligheten-scenariot dom kalkylerar med.

¤ — ¤ — ¤

P.S. – att Rosling inflikar klimat och koldioxid som relevant i sammanhanget avslöjar ett grundläggande politiskt avstamp hos honom som räknar med att det är vänsterinspirerade social-centralstatslösningar som skall stå för den huvudsakliga kompassriktningen och pekfingerpekandet för ett lands utveckling.

Barns brist på överflöd är inte fattigdom

Janne Josefsson i Uppdrag Granskning sätter strålkastarljuset på vita överklasskvinnor i välgörenhetsbranchen och deras politiska och överdrivna kampanjer om barnfattigdom i Sverige, ett av de mest socialt övervakande och reglerande och samtidigt ekonomiskt omfördelande länderna i världen.

Barnfattigdomsbegreppet i Sverige har av altruistiska, vita överklasskvinnor förväxlats med bristen på överflöd.

– Bloggen

Det dominerande sociala temat: Vi behöver mer av politiska åtgärder. Vi behöver mer överstatlighet och mindre av kalla och cyniska marknadskrafter. Vi behöver mer av ekonomisk omfördelning och varm och humanistisk socialism.

Den politiska relativismen firar lyckligtvis ingen seger i det här fallet tack vare Janne Josefsson. Förhoppningsvis gör inte den totala socialstaten det heller, på sikt.

Låt folk arbeta och tjäna ihop till sitt eget välstånd utan dessa inkompetenta och välmenande välgörenhetsintressen, köpta och uppbackade av en moralpolitiskt manipulerande socialstat, så slipper vi såna här skamliga manipuleringsförsök av den redan överdrivet krismedvetna och skuldtyngda medelklassen.

Dessa hjälporganisationer fungerar idag inte som nåt annat än nyttiga idioter åt barnmorskestatens krav på mer inflytande i våra privatliv. Där Staten misslyckas med sitt  socialekonomiska trolleri träder välgörenhetsorganisationerna in och trycker ytterligare på medelklassens samvetes ömma punkter.

I det fullfjädrade folkkapitalistiska och på fria marknadskrafter grundade välfärdssamhället behövde de inte politisera sig, och begå såna här kommunikativa misstag, så intill den moraliska skamlighetens gräns som nu för att höras i mediabruset.

The Marxians love of democratic institutions was only a stratagem, a pious fraud for the deception of the masses. Within a socialist community there is no room left for freedom.

Länkar vidare till fler insikter och åsikter på samma tema:

Till SVT Debatt om barnfattigdom

Relativ fattigdom leder fel

Rädda Barnen replikerar om fattigdom

Grundbulten

”Problemet med socialism är att andra personers pengar kan ta slut.”

– Margret Thatcher

Climategate 2.0 – Here we go again!

De e mycke nu!

Nu har ytterligare e-mailkorrespondens läckt ut. Den här gången är det alla gamla kändisar på området som hamnat i fokus – Michael Mann, Keith Briffa, Phil Jones, Kevin Trenberth.

James Delingpole och Andrew Watts berättar mer om hur dessa klimatets överstepräster säger en sak offentligt men givetvis inte kan hålla god min i sin mailkorrespondens.

Det här börjar bli tjatigt men jag tror faktiskt att faktamängden till slut tränger igenom hinnan av förnekelse som alla vänster-, miljö- och klimatbesserwissrar omges av. Det handlar inte om klimatet, utan om politisk socialistisk aktivism. Endast med skruvad vänsterlogik och vetenskaplig Lysenkoism kan man komma fram till någon annan slutsats.

De brukar till exempel visa med bildexempel och haltande statistik hur många människor som dör i allt fler naturkatastrofer i fattiga länder orsakade av den globala uppvärmningen.

Ledsen att behöva spräcka ballongen för somliga, men Ronald Bailey på Reason Online säger mycket riktigt att fattiga människor dör i naturkatastrofer på grund av att de är fattiga, inte på grund av att det blivit 1.0 grader varmare genomsnittligt på jorden sedan 50-talet.

Let’s conclude with two observations: First, recent research indicates that man-made climate change has not been nor is it likely to be a big contributor to losses stemming from weather disasters in the next few decades. Second, boosting the wealth of poor people through economic growth is their best protection against meteorological disasters in the long run, whether fueled by future man-made climate change or not.

Men det är skönt att vi nu äntligen fått det bekräftat: Det handlar verkligen om Mann-made Global Warming.

För den som inte kan sluta vältra sig i hur klimatbluffens lögner och ovetenskapligheter rullas upp inför omvärldens ögon kan ni läsa följande artikel, ”Al Gore’s “drowned polar bear” AIT (An Inconvenient Truth) source under investigation”, om hur den berömde isbjörnsforskarens metodik är uppe för granskning. Han misstänks för att ha farit med osanningar kring hur det … egentligen står till med alla snälla, vita och gulliga isbjörnar.

Det här bättre än stand-up komedi på lokal.

Överregleringar, centralmakter, fattigdom och korruption

I en artikel på Reason Online, ”Government make us poor”, är John Stossel så fräck att han vågar påstå att allting skulle bli så mycket bättre om libertarianerna hade majoritetsstyre i kongressen, då skulle vi ha mer frihet och ett större välstånd.

Men det här med frihet känns osäkert för många. Människan är ett flockdjur med ett tänkande och beteende som följer därav. Av skilda anledningar (oftast politiska) anser de flesta att vi behöver styras med en ”klok” och stark hand (en elit, men det vågar de inte säga) vilket tyvärr i de flesta fall är en sällsynthet.

Men det här med frihet är inte så konstigt, enligt Stossel. Det är fullständigt mänskligt och alldeles naturligt faktiskt. Stossel jämför med företeelsen att åka skridskor på en frusen sjö om vintern.

[…] think about a skating rink. Before rinks were invented, if you proposed an amusement in which people strap blades to their feet and skate around on ice at whatever speeds they wish, you’d have been called crazy. There’s got to be speed limits, stoplights, turn signals. But we know that people navigate rinks safely on their own. They create their own order, with only minimal rules.

Stossel hänvisar till Thomas Paine, 1737 – 1809, som skrev att den [naturliga] ordning som till största delen uppstår mellan människor är inte ett resultat av maktens regler utan har sitt ursprung i ”the principles of society” och i de grunder enligt vilka människan fungerar naturligast [the constitution of man]. Enligt Paine, har folks gemensamma intressen större inflytande än regeringars maktutövning.

En sak som fäster alldeles speciellt hos mig är när Stossel pratar med Magatte Wade och Michael Strong, grundare av The Free Cities Project, och om hennes erfarenheter från  Senegal och deras regleringar. Wade är entreprenör från Senegal och har personlig erfarenhet av hur [dåliga] regler hindrar folk, människor, medborgare från att skapa välstånd, dels för sig själva men även, i förlängningen, för sitt land.

”We need jobs. Who creates jobs? Entrepreneurs,” she said.

But Senegal is awash in rules. There was a government monopoly on cement. When the government allowed competition, prices fell by a third.

She started a beverage company.

”It was an ordeal. I did it because I am from Senegal. I have an interest in trying to improve things. But for an American company … why would they put themselves through such a thing?”

”What people don’t realize is the developing world is massively overregulated,” Strong said. ”Africa is the most regulated continent on earth.”

Wade added: ”The fact we have so many rules—who benefits most? Multinationals.”

”And crony capitalists,” Strong added. ”Corruption in Africa is a symptom of massive overregulation.”

Are there any free cities along the lines Strong and Wade envision?

”Hong Kong and Singapore are the best examples,” Strong said. ”Now they are among the wealthiest places on earth.”

Vad världen behöver är en enkel uppsättning regler på nödvändiga områden som alla har att förhålla sig till, ungefär som när vi spelar schack. Det går liksom inte att fuska i schack eller skapa en lobbygrupp för ett särintresse som vill ha dispens för hur kungen på brädet skall flyttas. Ingen kan ”springa till kungs” och gnälla sig till några specialregler när det börjar gå dåligt för firman, osv.

Regeringsmakt skall hållas på en minimal nivå. Frihet fungerar bäst och regeringsmakt som tillåts växa gör folk fattiga.

Så var det då fastställt

Eftersom inkomsterna är så jämnt fördelade, särskilt efter skatt, kan nästan ingen ackumulera ett kapital genom arbete. Sambandet mellan inkomst och förmögenhet har i stort sett helt kopplats ur i Sverige.

Så säger Robert Gidehag, vd för Skattebetalarnas förening, Helena Olsson, nationalekonom, och Nils Bohlin, filosofie doktor i nationalekonomi, på DN Debatt, till E24 Näringsliv i artikeln, ”Omöjligt att jobba sig till rikedom i Sverige”.

Köp en gris, nu utan säck, kanske…

Webaidshop.se är ett verkligt bra nytänk vad gäller att hjälpa fattiga runt om i världen. Shopen är en del av Läkarmissionen. Här går pengarna raka vägen till dom som behöver hjälpen, inga omvägar via diktaturers ämbetsmannafickor där pengarna och därmed hjälpen snabbt går upp i rök.

Webaidshop blev av tidningen Internetworld utsedd till Sveriges 13:e bästa webplats och dessutom utsågs denna biståndsbutik, som de själva kallar sig, till årets bästa nytänkare 2008.

Alltså, om du vill göra verklig skillnad och bidra med nåt för fattiga människor ute i världen så köper du en gris åt en familj i Burkina Faso eller en möjlighet för ett barn att lära sig skriva och läsa i sin nya byskola.

Utförligare läsning om de generella principerna och det alldeles lysande med ett sånt här initiativ kontra den svenska statsreglerade biståndsprocenten till diverse korrumperade regimers fickor kan du läsa om hos erixon i hans artikel, ”Köp en gris – stöd etiopisk företagsamhet”.

– – – – – – – – – – – – – – –

UPPDATERING: Tyckte hela upplägget verkade störtskönt tills jag surfade in på den här länken på webaidshop.se. Vad möter en om inte mytskapande nonsens om det gudsgoda vänsterflumbegreppet CSR (Företags Sociala Ansvar) och politiskt korrekt propaganda om klimatkompensering.

Att det aldrig kan finnas biståndsverksamhet som kan ge fan i att moralisera över mitt/vårt västerländska framgångsrika välståndsskapande sätt att leva och bygga i tillvaron för att skapa bättre liv åt människor.

Det är sanslöst alltså, ingenstans går människan fri från välmenande korrekthetens apostlars inbillningar och snedvridna föreställningar om saker och ting.

När skall goda och kunniga människor lära sig att företag tar ansvar bara genom att finnas och anställa människor  och ge dem lön och investera och utvecklas och gå med vinst på den ort de befinner sig. Det är att ta SOCIALT ansvar som företag.

Allt annat är vänsterpolitiska och retoriska flumkonstruktioner som enbart grundar sig i bristande kunskaper om grundläggande företagsamhet och organisationskänsla och hur företag leds, sköts och utvecklas.

Det finns inget inneboende, grundläggande ont eller förstörande i företagsamhet eller företagande i sig som därför måste regleras enligt nån slags nyuppfunnen vänster-moralkodex (vanligtvis) för att bli godtagbart…eller, håll i er nu, LÅNGSIKTIGT HÅLLBART.

Bilden av hur företagande gick till på sina håll en gång i tiden har ju bibehållits och vårdats väl inom vänsterretoriken. I den fria företagsamhetens begynnelse och guldålder hämtar de sina exempel på hur det går till överallt 150-200 år senare, nämligen om hur företagande rövarbaroner bara går in för att utnyttja fattiga människor till undermåliga löner och sticka från orten när det inte är lönsamt längre.

Detta är ju enskildheter som lokala lagar och regler säkert har större orsak till, mer än den lättköpta inbillningen att det är så företagsamhet fungerar regelmässigt över allt. I all vänsterretorik blåses alltid enskilda företeelser som de avskyr upp till generella företeelser och bildar exempel på hur nånting är eller fungerar generellt.

Vänsterretoriken på det här området fungerar precis som logiken i etablissemangsmedia, där det sällan förekommande i en i övrigt normalt fungerande värld som uppmärksammas med världskrigsrubriker, det ovanliga skjuts fram, det avvikande uppmärksammas, vardagsdramatiken skall hittas i en lagom stark vinkling om hur det hela egentligen gått till och sen körs allt runt i manipulationskvarnen och skickas ut till röstboskapen (politikernas syn på medborgarna, inte min) tills det framstår som en generell företeelse om hur illa tillståndet faktiskt är, hur allvarligt och på randen till katastrof det egentligen är, om inte…

Påverkar ett företag omgivningen eller orten eller de anställda negativt så till vida att den enskilde företagaren uppenbarligen bryter mot lagar och förordningar de är satta att följa, ja då kan man börja tala om bristande företagaransvar.

Tyvärr har trendmedvetna vänsterprogressiva taktiker lyckats införa de två motbilderna ”Snäll” kontra ”Elak” i det här ämnet. Vem och vilka som befinner sig i vilken kategori är inte svårt att lista ut.

Som sagt, företag tar ansvar bara genom att lokalisera sig på en ort och investera och utvecklas där. Resten av ansvaret ankommer på politikerna som sätter upp regler, lagar och förordningar och höjer, alternativt sänker, skatter och avgifter (!) kring företagsamhet i stort.

En sak dessa politiska taktiker missade när de försökte ”fånga in” de elaka företagen i sitt kontrollnät var och är att det inte finns några ”andra” nyttiga aktiviteter som är skilda från företagens vinstintresse. Ett företag som får vinst och går med vinst tar sitt ansvar.

È Capice?! 😉