Fasciststatens samhällsekonomiska irrfärder

I vänstersocialist-staten (socialism/kommunism) ägs produktionsmedlen av staten och numera vet man av erfarenhet att det ekonomiska systemet med tiden går käpprätt åt helvete just för att det styrs av företagsekonomiskt blinda politrucker.

Det mest absurda är nog att de begriper sig på ekonomi men ogillar det ”de fria” fascistekonomierna i väst åstadkommer för samhället och för enskilda människor i stort.

Om vi är riktigt uppmärksamma nu, så är ju ”de fria ekonomierna” enbart högersocialismens, något mer framgångsrika ekonomiska övningar. DDR byggde ju av rädsla och avundsjuka sin ”anti-fascistiska skyddsvall” rakt genom Tyskland och Berlin. Man kan ju bara föreställa sig avundsjukan hos vänsterpolitruckerna om de fick se vad Liberalismens fria handel (inte frihandel) och anarkokapitalism på sunda och minimalt och objektivt reglerade marknader kan åstadkomma för folk och samhälle. Vad fascistekonomi åstadkommer för internationella storbolag och Stater vet vi redan, det är rena mumman för de inblandade gängen.

I höger-socialisternas (fascisternas) stat går det lite bättre. Där kontrolleras och beskattas och styrs nämligen de som äger och förstår sig på produktionsmedlen istället. Ägande involverar så mycket oönskat ansvar. Därför låter man de som förstår sig på ägande, underhåll, tillverkning, marknadsföring, ekonomi och allt annat som hör företagandet till att sköta det dom är bäst på.

Här tillkommer även en bonuspoäng för fascisterna; när det går dåligt för näringslivet har politikerna en syndabock på köpet som det går att snickra kreativ beskattnings- och regleringspolitik utav i evighet. Det är denna insikt många före detta sovjetkommunister kommit till insikt om efter de befunnit sig ett tag i Väst. Skillnaden nu är bara att de måste ge sken av att jobba för sina politiska målsättningar i ”fri västerländsk demokratisk anda”, vilket kan vara nog så jobbigt … om man inte har statliga privilegier på sin sida vill säga.

Kontroll och regleringssocialism måste ju vara en bättre lösning än vad de där kommunisterna sysslar med, tänker fascisterna. Att fascism primärt sysslar med nationalism och segregering av människor i staten är enbart propaganda från deras socialistiska kusiner längre ut på vänsterkanten. Fascisternas ekonomiska övningar vill vänster-socialisterna sällan prata om.

Eftersom vi nu är i Sverige så är allt en salig blandning av än det ena och än det andra, så ingen kan ha riktigt rätt i sin samhällsanalys. Alla kan peka finger åt alla och alla kan ha lite rätt eftersom alla missförhållanden som dessa båda socialistiska ismer ställer till för oss medborgare manifesterar sig i Sverige.

I fasciststaten instrueras och påverkas alla till att tänka på helheten, nationen, kroppen (corpus, korporativism) gruppen (fasces).

Då finns oxå bara utrymme för ett slags tänkande, då bygger inte längre samhällstanken på att ena åsiktsmässigt oliktänkande och ekonomiskt fria medborgare utan då gäller som högsta ideal istället folklig politisk aktivism där klasskampen för gruppens rättigheter sipprat ner i de djupare folklagren på behörigt avstånd från de styrande i toppen. Nere hos folket gäller principerna om att dela och splittra och vinna över medborgare i olika läger och rättighetsgrupper samtidigt som Staten roffar åt sig äran och lägger armen om dem som lyckas skrapa åt sig mest och störst rättigheter på den generella rättvisans och det allmännas bekostnad.

Detta är viktigt att ha i tankarna (!) när man läser om följande absurditeter i Aftonbladet.

Nu får alla etanolbilsägare läsa om hur lurade de blivit. Är det nån som frågar sig varför just Aftonbladet har den nyheten? Är alla samhällsduktiga AB-läsare sossar och miljöpartister, måhända? Utan att göra vidare efterforskning om vad AB skrivit om etanol tidigare, så vågar bloggen sig kanske på en gissning om att AB pushat sina läsare att köpa etanolbil eftersom det är så miljövänligt.

Om de har gjort det så har de med all sannolikhet säkert inte berättat om de utbud- och efterfrågeaspekter som styr den av fasciststaten skattetyngda och sönderreglerade globala biobränslemarknaden, ja, alla marknader egentligen. Givetvis är det den rena otyglade och giriga kapitalismen som återgigen får spela syndabock när tokvänsterns ekonomiska irrfärder med småfolkets pengar kör i diket.

Etanolbränsleboomen är alltså över. Ekonomisk hållbarhet var det ju aldrig fråga om, det visste alltför många redan från början. Det där med ekonomisk hållbarhet har aldrig legat för varken vänster eller höger-socialister. Funkar det inte så betalar ju staten mellanskillnaden, så i deras virtuella verklighet fungerar det ju med Disneylandekonomi.

Robert Collin:

[…] Svensk etanol- och biogasproduktion ser just nu ut att vara mycket dyra äventyr. Dyra för skattebetalarna, som betalat det mesta av notan, och dyra för dem som lurades att köpa etanolbilar.
[…] Det har gått så långt att en del tillverkare, som Ford, uppmanat ägarna att köra på bensin. Andra tillverkare rekommenderar en tank ren bensin för att tvätta ur motorn efter två, tre tankar E85. Bilisterna blev försökskaniner i ett projekt som aldrig borde ha ägt rum. Det är inte konstigt att Lantmännen överväger att stänga fabriken.

Lurades att köpa etanolbilar!? Det låter det. Jag vet inte hur många ställen i socialisternas rättighetskatalog man kan åberopa angående det här. Givetvis kommer besvärade politiker återigen hänvisa till den besvärliga och otillräckligt reglerade kapitalismen och den trilskande, dumma marknaden.

Alla som nu känner sig skamsna men fortfarande vill ha ett ord med i debatten kommer att skylla på de enda två saker i den här världen som politiker förstört så till den grad att ingen längre vet eller förstår vad ”fri” som försättsord innebär i ekonomiska sammanhang, än mindre hur detta kan rädda mänskligheten från en återgång till nån modern avart till senmedeltida privilegie- och feodalsamhälle där byteshandel återuppstått igen.

Man förstår med lätthet att bevarandet och konsolideringen av den fascistekonomiska och politiska maktbasen överglänser allt annat i prioritet, speciellt när man läser Henrik Alexanderssons, ”TTIP: Slaget om demokratin och den fria ekonomin”.

En liten passus till Henrik bara; ekonomin har aldrig varit fri, den har alltid varit i händerna på socialister, speciellt i de korporativa höger-socialisternas händer eftersom …

Free Markets and Capitalism are perpetual revolution. You need socialism to keep the establishment in place

[…] The right-wing socialists are by far the most dangerous, because they are not known as socialists and call themselves capitalists, individualists, private enterprisers, etc.

 

Insikter i den funktionssocialistiska ofärdsstaten

Free Markets and Capitalism are perpetual revolution.

You need socialism to keep the establishment in place.

Den intellektuella dolkstöten i vänsterns enda öga

Liberalismen har kanske alltför mycket levat som den lärt: alltså med skepsis och tolerans, den har försökt att förstå sina motståndare och t.o.m. sina fiender i stället för att tvinga dem att visa korten och motivera sina ståndpunkter. Men det viktigaste och mest slagkraftiga argumentet för liberalismen är inte dess teori eller filosofi utan dess praktiska konsekvenser.

Carl Rudbeck om Liberalismen i skriften, ”Den fula ankungen eller den oälskade liberalismen”:

[…] I sina Lettres philosophiques skrev Voltaire: ”Gå in på börsen i London, en plats som är mera respektabel än många kungliga hov, och där kommer du att se representanter för alla nationer samlade för mänsklighetens bästa. Där behandlar juden, muslimen och den kristne varandra som vore de av samma religion och otrogen kallas endast den som gör konkurs.” Här har egennyttan eller profitbegäret ersatt krig och fördomar. Samarbetet över religions- och nationsgränser, internationalismen, har sålunda länge varit något som liberaler haft en positiv syn på.

[…] antiliberaler vill inte i globaliseringen se en fredsskapande utveckling (så, kan de inte avskaffa den liberaliserande globaliseringen så vill de styra den, bloggens anm.) som är i  färd med att binda världen samman i nätverk som gör samarbete nödvändigt (som förvisso inte utesluter konkurrens och konflikter) men som gör krig och våld till allt mer otidsenliga konfliktlösningar. Krig och våld är irrationella. För en liberal är det naturligare att i en främling se en framtida kund än en fiende som måste kuvas eller utrotas.

[…] i själva verket tycks de flesta av de argument som nutida kritiker av
liberalismen använder gå tillbaka till romantiken; liberalismens motståndare lever fortfarande i stor utsträckning i ett romantiskt paradigm som skapades av franska och tyska tänkare som ogillade upplysningen. Rörelser som teknikfientlighet, ekologi, misstro mot globalisering, misstro mot industri och fria rörelser över gränserna har alla romantiska förebilder och rötter.

[…] F d vänstersympatisörer försöker urskulda sina ideologiska felsteg genom att vagt mumla om drömmen om den självständiga människan som var en romantisk idé och som man antog lättare kunde förverkligas inom socialismen än inom kapitalismen. Som vanligt fick vänstern det hela om bakfoten: människan har aldrig varit mera självständig än i liberala kapitalistiska samhällen och aldrig mindre självständig än i den, som det hette, reellt existerande socialismen.

Så hur låter då den nutida centralmaktsstinna politikens credo? ‘Men riktigt ordentligt fria och självständiga människor i nåt slags liberalkapitalistiskt utopia kan vi ju ändå liksom inte ha löst springande omkring som en skock vilda får, eller hur? De måste ju ha ledare, demokratiskt utsedda ledare och ett våldsmonopol som styr upp det kaos och den anarki som annars skulle förgöra alla oss andra och bara lämna de starkaste kvar, eller hur?’

[…] När medborgarna sköter sig själva reduceras statens uppgifter till att se till att det finns institutioner som objektivt och opartiskt kan lösa de konflikter som uppstår i varje samhälle med mer än en medborgare. Då är vi än en gång tillbaka till den liberala tanken på lagar och regler som styr umgänget mellan människor och som klart och tydligt definierar deras rättigheter. I den liberala ideologin är detta statens centrala uppgift, d v s något som ingen annan aktör kan sköta. Vad som sedan skall äga rum i statlig regi och i privat kan bli en förhandlingsfråga.

Det enda jag vill säga till Rudbeck är att USA började byggas på liberala principer måhända men att landet idag knappast längre omtalas för att hålla dessa värderingar speciellt högt. Det började redan gå fel för hundra år sedan när de inrättade Federal Reserve och sen när Roosevelt kom med sin sovjetinspirerade NEP-politik på 30-talet som svar på den depression som den centralekonomiska eliten skapat.