Hans Rosling – Super Soprano of World Prosperity Progress Statistics

Hans Rosling och Gapminder använder Internet och tillgången på statistik precis på det sätt som det skall göras. I början stötte de på motstånd från de vanliga nej-sägarna som givetvis hävdar att det inte är möjligt att släppa all statistik om alla länder fri på det sätt Hans Rosling efterfrågade. Det var FN-chefen för deras enorma statistikdatabas som hävdade det.

Det måste finnas lösenord och pris på den sortens information. De sa i princip till honom att det du tänker göra Hans, det går inte att göra. Vilken tur att det finns personer som inte lyssnar till alla expertliknande överstepräster i vår sekulariserade, semi-religiösa politikerdyrkande värld.

Men vad är det då som driver den så välgörande, välståndsökningen i världen som Hans Rosling visar i sina animerade statistikföreläsningar och som om en så där 35-40 år kommer leda till att i stort sett alla länder i världen kommer att ligga på snarlik välståndsnivå (trots alla statliga resursförstörande interventioner i marknaden).

Jo, det är naturligtvis det de flesta har en vag aning om men egentligen aldrig ordentligt fått lära sig varken i skolan eller senare i livet och som därför ingen riktigt verkar veta hur det borde fungera (inte ens de som gått ekonomlinjen och Handäääls).

Det är givetvis ekonomisk tillväxt (skapandet av resurser), marknadsekonomi, frihandel och liberaliseringar över hela samhällsspektrat som är de viktiga beståndsdelar i berättelsen om hur världens folk och individer skall få det bättre på bekostnad av den ofantliga, skattemissbrukande, resursförstörande och krigförande välfärdsstaten.

Den moderna kontrollerande välfärdsstaten för politiska och moraliska krig på både hemmaplan och bortaplan, kampanjer är ett annat ord för krigföring. Kampanjer har vi gott om i våra välfärdsländer där det samtidigt verkar finnas så mycken ofärd som det måste föras krig mot. Tänk istället att det är ett sätt att påverka människor i massiv skala.

Avsikten och slutmålet är att få alla att tänka och agera på samma eller åtminstone liknande sätt, precis som androider, robotar som inte har annat syfte med livet än bidragsfinansierad familjebildning och statlig måluppfyllelse av den senaste statliga kampanjen. Så tänk vilket kaos det skulle vara om inte staten hade dina skattepengar att finansiera sina välvilliga moralkampanjer gentemot oss medborgare, ingen skulle ju göra som de vill, det skulle ju vara … ja, fullständig anarki.

Nåväl. All utveckling Rosling visar upp sker, som sagt, trots Centralstatens härjningar i folks liv. All utveckling som Rosling visar upp hade gått fortare om vi hade avskaffat ”våra ledare” och därmed hindrat dem från att ställa till med alla problem de senaste två hundra åren. Som mänsklighet bör vi kunna lära av Roslings statistiska perspektiv på historien.

Hans Rosling visar den bästa statistiken du någonsin sett

Hans Rosling: Nya insikter om fattigdom

Så oavsett vad Rosling anser om klimatet och koldioxidens roll i sammanhanget och de förändringar dessa moderna hjärnspöken påstås leda till (den här gången i planetens historia) så visar Roslings statistiska välståndsökningshistoria över världens länder hur som helst att det är ekonomisk tillväxt, vetenskaplig utveckling, resursskapande, ekonomisk frihet, marknadsekonomi, frihandel som är lösningen om man vill HELA mänsklighetens väl.

När man lyssnar på vissa centralpolitiskt finansierade planeträddare av idag får man lätt för sig att det inte riktigt är hela-mänskligheten-scenariot dom kalkylerar med.

¤ — ¤ — ¤

P.S. – att Rosling inflikar klimat och koldioxid som relevant i sammanhanget avslöjar ett grundläggande politiskt avstamp hos honom som räknar med att det är vänsterinspirerade social-centralstatslösningar som skall stå för den huvudsakliga kompassriktningen och pekfingerpekandet för ett lands utveckling.

Euro – den bästa valutan i världen

[…] There were other arguments too, designed by power-crazed European elites and their paid intellectuals to appeal to national sensibilities: the French were taken in by the claim that the euro would rival the dollar and allow the EU to increase its geopolitical strength; the Germans were told the euro was a way to lock in low inflation and peace; the Brits that it was more efficient to have a single currency and that it would promote free trade. Not only was this rubbish – it was dangerous rubbish which accelerated Europe’s decline, threatening trade and doing nothing to save unaffordable welfare states. […]

– Allister Heath, ”Euro’s deluded alchemists were chasing fool’s gold all along”.

Old Skool Democracy, Löfven tar Per-Albin Hansson åter

Dick Erixon har skrivit en knivskarp analys i artikeln, ”Socialdemokratin kommer att spricka”. Dick spekulerar kring varför Lövfén är så tyst och om den svenska socialdemokratins förestående sönderfall på grund av den radikala falangen inom partiet och dess bristande förmåga till pragmatism (denna så viktiga politiska egenskap).

Erixon menar att Lövéns mediala tystnad bara är exempel på att han förbereder sig för den kommande inre striden i partiet.

Den nye och hyllade partiledaren Stefan Löfven kommer att vara den utlösande faktorn till ett inbördeskrig som slutar i Socialdemokratins sönderfall. Inte därför att han skulle ha några sådana avsikter, naturligtvis inte. Men han personifierar den gamla, patriarkala, pragmatiska, teknik- och tillväxtvänliga arbetarrörelse som dominerade svenskt 1900-tal. […] Han är en återgång till Socialdemokratin före Olof Palmes radikalisering. En återgång till Per Albin Hansson – landsfadern och den S-ledare som mer än någon annan förstod att hålla nere skattetrycket och inte lägga för stora bördor på företagen. […] Stefan Löfven fick redan före tillträdet intern kritik. Och i nya numret av den socialdemokratiska idétidskriften Tvärdrag framgår att kraven växer i ”rörelsen” på att ifrågasätta privat äganderätt och göra demokrati till en fråga om kollektivisering och förstatliganden. […]

Ja, där ser man. Säkert inte många politiskt slöintresserade som kände till att det dväljs såna progressiva, radikala och samhällsförstörande tendenser inom det gamla ”hederliga” arbetar- och samhällsbyggarpartiet socialdemokraterna.

För att förstå sin nutid och fortfarande kunna fortsätta vara en politisk kraft i Sverige bör socialdemokratin vända sina blickar bakåt i sin egen politiska historia och hämta idéer, kraft och inspiration. De måste blicka bortom agitatorn Olof Palme och de politiska galenskaperna från 1968.

Så enkelt är det. Frihandel, globalisering, pragmatism, anpassning, förmåga att se till realiteter är de saker som gäller om man vill bygga samhället för folket, istället för att använda samhället som en socialekonomisk experimentverkstad för elitens nyckfulla samhällsteorier som sker på skattebetalarnas allt större bekostnad (de få skattebetalare som finns kvar när de härjat färdigt, vill säga).

På ett annat vis förstår man också att Löfven är ett tecken på skademinimering inom partiet, rädda det som räddas kan, slicka såren och gör det som måste göras, för annars sjunker skutan … på grund av att den seglat, alldeles för länge, helt i otakt med tiden och Folk(et)s vilja.

”… evasion of argument by turning the debate into an issue of style and character”

Det engelska språket är ibland så mycket mer målande än det lilla provinsiella, kvisttorra svenska. Det är därför rubriken blev på engelska.

Rubriken är från James Delingpoles senaste artikel, Why I am so rude To Warmists, om hur han förklarar varför han blir så otrevlig i debatter med moraliskt högtravande, planeträddande vänsterdebattörer som hela tiden använder sig av samma falska verklighetsbeskrivning för att de har som ”välmenande” mål att rädda jorden från undergång åt framtida generationer. Denna eviga nonsensargumentation gör Delingpole frustrerad och förbannad var gång han numera stöter på den.

Och givetvis, säger Delingpole, när deras argument tryter så byter de alltid fokus och gör istället debatten till ett resonemang om karaktär och vett och etikett eftersom de inte kan kontra med faktabaserade argument. Det visar bara att de tar sig själva på alldeles för stort allvar och att deras självdistans är fullständigt obefintlig.

Delingpole kan inte annat än fräsa avsnäsande till dem med följande litania:

The reason this cant phrase makes me want to throw up every time I hear it is that it’s such a grotesque inversion of reality. It’s not people on my side of the debate who want to ravage the countryside with wind farms (with no provision for decommissioning them), rein in economic growth, introduce wartime-style rationing, raise taxes, destroy farmland and rainforests to create biofuels, and base heinously expensive public policy on hysteria and junk science. It’s not people on my side of the debate who are condemning those ”future generations” to a lower standard of living and an uglier environment in order to deal with a problem that doesn’t exist. So how dare they have the gall to try to take the moral high ground?

Greklands sjuka och snart alla Nanny-Staters

Den Offentliga sektorn kan aldrig få lov att växa sig större än den Privata sektorn i ett samhälle.

Då går det förmodligen med all säkerhet precis som i Grekland och snart sagt alla länder med en Stor Statlig byråkrati och förvaltning som bara växer sig större år för år och som kräver mer och mer av allt färre företag (Statens guldgruva) och allt färre människor i dessa företag. Tar man dessutom i beaktande hur västvärldens befolkningspyramid ser ut, så har vi en fullfjädrad skräckdokumentär.

Det är rätt enkla faktum som står för dörren, alltså. Och det är att dom som inte ser lösningen/-arna på dessa problem framför sig inte är en del av lösningen utan en del av problemet och måste då helt sonika ställas åt sidan eller andra släppas in för att tillsammans ta itu med dessa svåra ekonomiska samhälls- och systemomställningar som måste till innan vi alla förgås i den Keynesianska Kravekonomins kvicksand.


Får det lov att vara en liten kaka till för blodtrycket, kanske?

[…] The Greeks are rioting in the streets because they want our money (i.e., an IMF bailout) and they want to keep all the inefficient and wasteful government policies that caused the crisis. In other words, these bums and leeches want my fiscal burden to increase so they can get bonuses for things such as (this is not a joke) using a computer or (gasp!) getting to work on time. They want me to pay more so that children can “inherit” parents’ pensions and some bureaucrats can get 18 months of pay for 12 months on the job. Unbelievable.

Det kallas visst för solidaritet om jag inte missminner mig. En annan sak är också typiskt i en samhälleligt nedåtgående spiral och det är att ju mer folk känner att de tar skada av krisen (som deras regering skapat), desto mer statskramare blir folk eftersom Staten är den som står närmast i en redan desperat situation.

Hästkuren kommer, var så säkra. Det är bara frågan om i vilken form den kommer. Den blir förmodligen inte lika långvarig och lika omvälvande för alla. Polen har nog ett å annat att berätta från tidigt 90-tal, när det begav sig.

Är det mer Jämlikhet du vill ha? Stöd Kapitalismen då

”Free markets are the real source of economic opportunity”, säger på Reason Online i sin senaste artikel.

If the wealthy get wealthier, no one has to become one penny poorer. This childish idea that the economy is a zero-sum game might appeal to the populist sentiments of the so-called 99 percent—or to the envious nature of some others or to the emotions of many struggling through this terrible economy—but in the end, it doesn’t stand up to the most rudimentary inspection.

Zero-sum game (nollsummespel) kan enklast beskrivas som ett spel där endast en spelare kan vinna genom att någon annan förlorar.

En enkel men fullständigt felaktig beskrivning av Kapitalismen. Det är en beskrivning som givetvis passar socialister som hand i handske för deras syften. Kapitalismen, det självstyrande ekonomiska samhällsmonstret som, om det inte tyglas och regleras av politiska intressen, löper amok och skadar alla delar av samhället.

Sanningen är att kapitalismen är till för alla. Alla kan bli rika (i betydelsen ett välmående och rikt samhälle i första hand) i ett marknadsmässigt styrt samhällssystem med de rätta initiativen från makthavarna och regeringsmakten.

Kapitalismen kan endast liknas vid ett nollsummespel i den bastardform av kapitalism vi har i världen idag och som förfäktas av vänstern, Keynesianismen och alla étatister världen över.

Var är frihandeln idag, t.ex.? Varför behövs WTO, tror ni? WTO har främst kommit till som en organisation som vill liberalisera handeln mellan länder, minska antalet tullar och avgifter på gods och produkter som far över jordens alla gränser.

Som det är nu så skor sig alla samhällens toppskikt (kompiskapitalism) på alla andra samhällens toppskikt genom att tullbelägga deras varor. För vänstern heter det att man ”värnar om jobben”, ”traditionella näringar”, o.s.v.

Utan tullar skulle även medborgarna och våra samhällen, i alla länder, åtnjuta fördelarna av Frihandel. Så fundera en gång till vilka det är som inte vill ha bort tullar? Vilka är det som ropar efter ett sagoliknande Shangri-La, det oberoende landet bortom vidderna som är självförsörjande på livets nödtorft? Ett land som inte behöver handla med andra länder? Ett land som är sig självt tillräckligt? Landet som inte bidrar till att släppa ut den förfärliga spårgasen CO2? Landet med den politiskt och politiserade Gröna miljön?

Står de verkligen vid sitt ord eller är det bara fraser som passar bra att slänga omkring sig när det passar, för att framstå som ordentligare, duktigare och präktigare än alla andra?

Nä, gör er inga illusioner. Konsekvensanalys ligger inte för dem som står vid rodret. Analysen skall vi som röstar göra före vi ställer dem vid rodret. Det är vi, folket, som är marinettmästaren, inte tvärtom. Frågan är om vi förtjänar den respekt vi borde vara värda. Som det ser ut nu, verkar i alla fall inte den politiska adeln tycka det.

Det verkar helt enkelt inte bättre än att vi får vår demokrati precis så som vi vill ha den, hårt och skoningslöst … och inkompetent, skulle jag vilja tillägga.

Arbetsfördelning, Protektionism, konsten att förstå ekonomiska sammanhang och Fair Trade

Köp inkemskt, köp svenskproducerat är vanliga slagord på en konkurrensbefriad marknad. Det är även tydliga tecken på komplett ekonomisk okunnighet.

Parollerna används som ett led i att man vill förbättra. Förmodligen vill man förbättra sitt eget samvete av anledningar som säkert de flesta inte alls tänkt igenom och som bygger på grova missuppfattningar och ren okunnighet i frågan. De som skriver alla fina slagord och paroller, tänker nog de flesta, har väl tänkt igenom det här… så vi andra ska slippa, … (!)

Folk har på grund av detta nämligen kommit att tro fullt ut på socialisternas amsagor om vad Kapitalism, Handel (fri och global sådan) och Marknadskrafter egentligen betyder och åstadkommer i den här världen. Och det folk tror och tror sig veta om dessa saker, det är att de är dåliga, väldigt dåliga.

Den främsta och ständigt återkommande käpphästen är ju att Handel inte anses vara rättvis. Värre argumentativ rallarsving går inte att uppbringa tror jag. Hur mycket vågar någon påstå sig veta om ekonomi och effekterna av unilaterala handelsutbyten som uttrycker sig så? Nä, och det är därför kampanjer och politiska paroller av det här slaget kan hållas levande i tider som dessa.

Det sägs att man vill ha bra och bättre produkter som man kan lita på eftersom man ju vet hur utländska liknande produkter är. De skall också helst ha producerats av någon med likande arbetsvillkor som jag själv här i västerlandet. Det finns otaliga politiska lobbygrupper (landsomfattande sådana) som kan underbygga sina kampanjer och argument med ”fakta”.

Det parollerna egentligen används för är att de skall fungera som ett verktyg emot global frihandel och konkurrens på globala fria marknader. Nyckelord i deras kampanjer är ”utnyttjande”, ”förlorade jobb”, ”bristande kvalitet”, o.s.v….

Protektionistisk marknadsföring av det här slaget kan endast förekomma på en marknad där regeringsmakten har doppat hela underarmen i det privata näringslivets doftande syltburk och subventionerar godtyckligt (via inhämtade företagsskatter och andra skatter och avgifter) sånt som den anser vara av vikt för nationens intressen och för att bibehålla makten hos den politiska adeln.

Mot politiskt stöd så subventionerar vi er, lyder det grundläggande avtalet mellan staten och valfri avsedd näringsgren som väljer att prostituera sig på det här sättet..

John Stossel skriver om det protektionistiska fenomenet i artikeln, ”The Stupidity of”Buy American”.

One sign of economic ignorance is the faith that ”Buy American” is the path to prosperity. My former employer, ABC News, did a week’s worth of stories claiming that ”buying American” would put Americans back to work.

I’m glad I don’t work there anymore.

”Buy American” is a dumb idea. It would not only not create prosperity, it would cost jobs and make us all poorer. David R. Henderson, an economist at the Hoover Institution, explained why.

Det dom politiska räknenissarna vägrar tala om för oss ute i opinionen är det viktiga nyckelordet som heter ”arbetsfördelning”. Arbetsfördelning är grundprincipen för tillväxt och som driver hela välstånds-, utvecklings-, och framgångssagan med Frihet, Kapitalism och Marknader vid sin sida.

Det kan man läsa i vilken bok som helst om världens ekonomiska historia, … men betänker man hur det ser ut idag och vilka ekonomiska valser vi förväntas dansa med i så är det nästan så man undrar var och när bokbålet gick av stapeln.

[…] consider ”fair trade” coffee. It costs much more money, but we’re told that if we buy it, we should have a warm feeling inside because somebody in a poor country will supposedly get paid more.

”But a huge part of that premium is taken by the bureaucracy that organizes this. Most of it doesn’t go to the farmer. And a better way to help those farmers is just buy what you would have bought anyway, take the premium you would have spent and give it to those people.”

And here’s something else: If you pay more for coffee, you’ll have to buy less, or less of something else. That hurts other workers. We all should heed Henry Hazlitt’s famous economics lesson: Look beyond the immediate effects and beneficiaries. You may be accomplishing the opposite of what you intend.

¤      ¤      ¤

//”Free trade is drawing men together, thrusting aside the antagonism of race, and creed, and language, and uniting us in the bonds of eternal peace.”//

– Richard Cobden