Beskyddarverksamhet i konkurrens

[Det är inte speciellt svårt att se militären som en metafor för Centralstaten. Hur maffian arbetar vet väl alla? ]

 

I manosfären: perspektiv på feminismen (socialism)

Bloggen Captain Capitalist förklarar hur internetfenomenet Manosfären, dess värderingar och feminism (socialism) fullständigt utesluter varandra:

[…] If you look at what men stand for (the themes that are being written about in the Manosphere) they are largely traits of that of conservatives or libertarians.

Independence.
Freedom.
Self Reliance.
Production.
Wealth
Success.
Competition.
Excellence.
Integrity.
Honor.
Physical health

If you look at our presumed opposite number  (feminists or women in general) they write about/champion:

Dependence
Government assistance/reliance
Commune
Equality in opportunity AND outcomes
”Fairness”
Sameness
Preventing hurt feelings by the elimination of success
The elimination of concepts like ”best” or ”better”
Fat acceptance

Now we can debate about the details, but frankly, it cannot be any more stark and any more clear.

Men champion ideologies themed around capitalism/conservative/libertarianism/freedom/the individual

Women champion ideologies themed around socialism/democrat/dependency/commune.

But there are many insightful ramifications for this ”boiling down” of the two spheres’ ideologies.

Den intellektuella dolkstöten i vänsterns enda öga

Liberalismen har kanske alltför mycket levat som den lärt: alltså med skepsis och tolerans, den har försökt att förstå sina motståndare och t.o.m. sina fiender i stället för att tvinga dem att visa korten och motivera sina ståndpunkter. Men det viktigaste och mest slagkraftiga argumentet för liberalismen är inte dess teori eller filosofi utan dess praktiska konsekvenser.

Carl Rudbeck om Liberalismen i skriften, ”Den fula ankungen eller den oälskade liberalismen”:

[…] I sina Lettres philosophiques skrev Voltaire: ”Gå in på börsen i London, en plats som är mera respektabel än många kungliga hov, och där kommer du att se representanter för alla nationer samlade för mänsklighetens bästa. Där behandlar juden, muslimen och den kristne varandra som vore de av samma religion och otrogen kallas endast den som gör konkurs.” Här har egennyttan eller profitbegäret ersatt krig och fördomar. Samarbetet över religions- och nationsgränser, internationalismen, har sålunda länge varit något som liberaler haft en positiv syn på.

[…] antiliberaler vill inte i globaliseringen se en fredsskapande utveckling (så, kan de inte avskaffa den liberaliserande globaliseringen så vill de styra den, bloggens anm.) som är i  färd med att binda världen samman i nätverk som gör samarbete nödvändigt (som förvisso inte utesluter konkurrens och konflikter) men som gör krig och våld till allt mer otidsenliga konfliktlösningar. Krig och våld är irrationella. För en liberal är det naturligare att i en främling se en framtida kund än en fiende som måste kuvas eller utrotas.

[…] i själva verket tycks de flesta av de argument som nutida kritiker av
liberalismen använder gå tillbaka till romantiken; liberalismens motståndare lever fortfarande i stor utsträckning i ett romantiskt paradigm som skapades av franska och tyska tänkare som ogillade upplysningen. Rörelser som teknikfientlighet, ekologi, misstro mot globalisering, misstro mot industri och fria rörelser över gränserna har alla romantiska förebilder och rötter.

[…] F d vänstersympatisörer försöker urskulda sina ideologiska felsteg genom att vagt mumla om drömmen om den självständiga människan som var en romantisk idé och som man antog lättare kunde förverkligas inom socialismen än inom kapitalismen. Som vanligt fick vänstern det hela om bakfoten: människan har aldrig varit mera självständig än i liberala kapitalistiska samhällen och aldrig mindre självständig än i den, som det hette, reellt existerande socialismen.

Så hur låter då den nutida centralmaktsstinna politikens credo? ‘Men riktigt ordentligt fria och självständiga människor i nåt slags liberalkapitalistiskt utopia kan vi ju ändå liksom inte ha löst springande omkring som en skock vilda får, eller hur? De måste ju ha ledare, demokratiskt utsedda ledare och ett våldsmonopol som styr upp det kaos och den anarki som annars skulle förgöra alla oss andra och bara lämna de starkaste kvar, eller hur?’

[…] När medborgarna sköter sig själva reduceras statens uppgifter till att se till att det finns institutioner som objektivt och opartiskt kan lösa de konflikter som uppstår i varje samhälle med mer än en medborgare. Då är vi än en gång tillbaka till den liberala tanken på lagar och regler som styr umgänget mellan människor och som klart och tydligt definierar deras rättigheter. I den liberala ideologin är detta statens centrala uppgift, d v s något som ingen annan aktör kan sköta. Vad som sedan skall äga rum i statlig regi och i privat kan bli en förhandlingsfråga.

Det enda jag vill säga till Rudbeck är att USA började byggas på liberala principer måhända men att landet idag knappast längre omtalas för att hålla dessa värderingar speciellt högt. Det började redan gå fel för hundra år sedan när de inrättade Federal Reserve och sen när Roosevelt kom med sin sovjetinspirerade NEP-politik på 30-talet som svar på den depression som den centralekonomiska eliten skapat.

Det var bättre förr … i Levanten

”Ingen annanstans än i Levantens städer levde stora grupper av muslimer, kristna och judar tillsammans under många århundraden.”

Svenska Dagbladet anmälde tidigare i år i artikeln, Levanten var en brygga mellan öst och väst, en bok av den brittiske historikern Philip Mansel som heter, Levant: Splendour and catastrophe on the Mediterranean.

Levanten (italienskans; Levarsi – Uppgå [avseende soluppgången]) var kosmopoliternas hemvist. Levanten förknippades med tolerans, flexibilitet, öppenhet och frivilligt ekonomiskt, kulturellt och religiöst utbyte (EU?) via de många hamnstäderna där viss reglerad fri handel förekom i stor utsträckning utmed hela medelhavskusten. Detta var givetvis under en period i historien när de politiska ideologierna ännu inte lyckats förstöra idyllen. Imperietiden med Frankrikes och Stor-Britanniens intåg i området blev också början på slutet.

Slutresultatet av alla dessa olika faktorer blev i alla händelser att de grupper som en gång hade bott sida vid sida nu skildes åt – ”unmixing of peoples”, som Mansel kallar det. Idag återstår inte mycket av Levantens anda. Det kosmopolitiska har trängts tillbaka till förmån för hävdandet av religiösa, etniska och nationella identiteter. Det första ”levantinska paradiset” att förstöras blev Chios 1822, efter deltagandet i upproret mot turkarna. En efter en drogs Levantens städer med i samma malström av nationalism och intolerans. 100 år senare blev Smyrnas öde en repris på Chios, skriver Mansel: En inledande grekisk attack, följd av turkisk hypervedergällning till de långsiktiga turkiska intressenas nackdel. […] Till saken kom också de europeiska imperiemakternas inblandning, löften om självständighet kombinerade med uppdelning av ”mandat” sinsemellan. Inte minst Storbritannien och Frankrike, som idag regelmässigt uppmanar till fred och lugn i Mellanöstern, bidrog genom sin expansiva politik under 1900-talets första årtionden till att skapa förutsättningarna för dagens konflikter och till att underminera den levantinska samexistensen av olika folkgrupper och religioner.

Democrats: Not responsible enough … to own a gun!

Vapenhandlaren Cope Reynolds i Pinetop, AZ vill inte göra affärer med de som röstade på Obama i valet. Farbrorn har nog lackat ur på grund av den socialism han ser komma krypandes från Washington och Vita Huset.

Hr Reynolds är nog mer exakt sur på de vapenlagar han anar vid horisonten och de generella regleringar för småföretagare som kommer införas.

While anticipation of stricter gun control may be a contributing factor to the letter, the gun shop will be affected by President Obama’s other policies and regulations just like any other small business.

Det där med vapen är ju rätt farligt. Särskilt i händerna på ansvarsfulla människor i medelklassen som bara vill skydda sig och de sina och sin egendom när polisen inte kan göra det.

En annan syn på saken ger signaturen, USMC:

The only time the liberals tolerate guns is when they’re in the hands of street gangs or terrorists.

Debatter vi önskar se

Den legendariska TV-serien, Free To Choose, i tio avsnitt med Milton Friedman från 1980 som gjordes av det amerikanska skattefinansierade TV-bolaget PBS (Public Broadcasting Service) finns att betitta på Youtube i sin helhet.

Thatcherism: Ett föredöme … i Kina!

Thatchers ekonomiska idéer har letat sig in ända upp i den kinesiska kommuniststatens elitskola, China Executive Leadership Academy.

Det är dock ingen ordinär kommunistisk partiskola förstår man av professor Jiang Haishans uttalande:

We have an open attitude towards all civilisations that are useful to us, and [we] learn from them …

Eller så kan man säga: We are the Borg!

Tänk vad mycket elände komunisterna i väst nu kan skylla den förfärliga Kapitalismen för. Den har ju helt förvridit huvudet på de stackars kineserna.

I anti-Hong Kong-landet

Dick Erixon har idag en passage i sin senaste artikel, Inbördeskriget har börjat, som beskriver precis raka motsatsen till HKSAR-modellens (med 8-10 miljoner invånare) liberala, frihetliga och enkla ekonomiska spelregler:

Det går säkert att hitta någon sorts kompromiss, eftersom det finns så många parametrar i ekonomiska regleringar att leka med. Men den linje S till sist väljer kommer att ge intryck av antingen vinstförbud eller vinstacceptans.

Jag riktigt känner hur kroppshåren dras inåt i hårsäckarna när jag läser sånt där.

Den dag socialister börjar begripa hur ekonomi, välståndsskapande och jobbskapande går till utan att trixa till och reglera sönder de enkla och få spelregler som finns på den samhällsekonomiska, välståndsskapande marknaden, den dan lär de sig spelreglerna för schack.

De måste lära sig att hålla händerna borta från kakburken. Ett ordentligt rapp skall de ha på fingrarna.

De måste få in i sina huvuden, kanske genom att fortbilda sig i lite ekonomisk historia, att länderna i dagens globala ekonomi och handel inte längre fungerar enligt de merkantilistiska uppfattningarna (1500-talet till ungefär 1750-talet) om den starka Staten som protektionist (gynna export, missgynna import) och att ekonomiska transaktioner är ett nollsummespel där det för varje ”vinnare” måste finnas en ”förlorare” vars intressen sossar måste tillvarata genom att berätta för omvärlden vad Rättvisa är för något och sen förvrida alla vedertagna koncept och enkla regelverk om hur ekonomi och handel skall bedrivas och hur välstånd för ett samhälle skapas. Tyvärr ingår inte den regleringsmaniska och fiskalt inkontinenta byråkratväldesprincipen i detta regelverk.

Så med detta sagt tycker jag sossarna bör ändra partisymbol till ett gulnat höstlöv.

Resursskapande, framtiden och överflödet av … allt

Det finns en slags religiös ”tro” på att resurser, det är ofta naturresurser som avses, skall ta slut på grund av att Människan (industrisamhället, kapitalismen, frihandel, osv) förbrukar och till slut gör slut på en given och fixerad mängd av nämnda resurser, ungefär som lördagsgodiset.

Ingenting kan vara mer fel, men för att hjälpa alla er som drabbats av det mediala, politiserade Armageddon- och Domedagsvisionerandet och känner avsky för allt vetenskapligt trams och allt annat skeptiskt som kommer i konflikt med era trosföreställningar (ja, ni vet, fakta, empiriska undersökningar, verifierbarhet) så hänvisar jag här till boken ”Abundance – The Future Is Better Than You Think” av Peter Diamandis och Steven Kotler.

Nedan är en intervju av Joe Polish med författarna till boken:

Som förstärkningseffekt vill jag även hänvisa till följande citat från artikeln ”The Growing Abundance of Natural Resources”, av Jerry Taylor.

”Virtually every year since 1800 a book, study, report, or commission has pronounced the imminent depletion of this or that resource on the basis of indices that examine current trends and known reserves. Yet every one of those pronouncements has been not only wrong but spectacularly and embarrassingly wrong.

More efficient technologies that require fewer resource inputs, advanced extraction and harvesting technologies that allow far greater access to resource deposits, and material substitutions that replace scarce resources with far more abundant resources are just a few of the routine advances that mark the entire march of human civilization.

The fundamental flaw in the conservationist paradigm is the premise that global resources are created by nature and thus fixed and finite. Not a single material resource has ever been created by ”nature.” Human knowledge and technology are the resources that turn ”stuff” into useful commodities. What we think of as resources are actually certain sets of capabilities. As De Gregori points ”Humans are the active agent, having ideas that they use to form the environment for human purposes….Resources are not fixed and finite because they are not natural. They are a product of human ingenuity resulting from the creation of technology and science.

The free, competitive marketplace is the most efficient engine of resource creation and conservation because it is the most explosive engine for intellectual and technological advance. Technological advance, the heart of resource creation, depends heavily on the competitive free exchange of ideas, entrepreneurial activity, investments in capital and labor, and a profit mechanism.

The size of our resource pie is determined not by nature but by the social and economic institutions that set the boundaries of technological advance. Closed societies and economies under the heavy hand of central economic planners are doomed to live within the confines of dwindling resource bases and eventually experience the very collapse feared by the conservationists. Liberal societies, built on free markets and open inquiry, create resources and expand the possibilities of mankind.”

Frihet o Lycka: Populär politisk doktrin

Vilket annat land i världen har inskrivet tankar/principer om lycka i sin konstitution?

Här är en helt underbar liten dokumentärfilm om ett USA vi sällan tar del av.

Varje år ansöker och får 1 miljon människor ett bevis på medborgarskap i United States of America.

Vi måste börja fråga oss varför så många människor från världens alla hörn söker sig till USA? Vi måste börja fråga oss varför andra länder inte ens är i närheten av samma slags immigrationstryck.

För vissa är svaren enkla. Andra vill komplicera sina svar. Andra bryr sig inte. En del förstår inte vad man menar med att överhuvudtaget diskutera en sån här sak. Andra ser det som ett hot och ett varnande exempel på nåt vi inte skall ta efter.

Det finns helt enkelt nästan lika många synsätt på hur och varför USA:s folkmängd ökar så som den gör och lika många synsätt på om detta är nåt bra, dåligt eller rent av ett varningsexempel på hur illa det kan gå.

Det Progressiva och Ansvaret

“I am free, no matter what rules surround me. If I find them tolerable, I tolerate them; if I find them too obnoxious, I break them. I am free because I know that I alone am morally responsible for everything I do.”

―    Robert A. Heinlein

Marknadens lösningar: Enviropreneurs

Bloggen Master Resource citerar Richard L. Stroups essä, ”Free Market Environmentalism”, i artikeln, ”PERC: Free Market Environmentalism in Action”.

Oj, oj, oj …

Obama talar till väl utvalda delar av folket och får applåder:

“I refuse to take ‘no’ for an answer,” Mr. Obama said in Shaker Heights, drawing applause from his audience. “When Congress refuses to act and as a result hurts our economy and puts our people at risk, then I have an obligation as president to do what I can without them.”

Man vågar eller vill liksom inte tänka på vad det stora landet i väster håller på att förvandlas till och vad som sakta håller på att ske. Tanken är så otrolig att många bara fnissar och slår bort den med en handviftning.

Reagan till Tbilisi, Georgien

Georgiens västvänliga president, Mikhail Saakashvili, har avtäckt en staty av USA:s 40:e president, Ronald Reagan, som en hyllning till hans lyckade ambitioner att förgöra det horribla människoförtrycket i Sovjetimperiet och att det är hundra år sedan han föddes.

Fler reaganstatyer har uppförts i före detta sovjetstater som en hyllning till minnet av Ronald Reagan. Även i London har en staty av Reagan avtäckts tidigare i år [är det någon som vill ge oss en vink om tillståndet i England, tro?].

Föreställ er sen vilken slåtterdag Reagan hade haft om han kunnat försvara sig mot den här före-dettingens socialistiska verklighetsuppfattning. Med ett så uppblåst ego är han säkert bara avundsjuk för att han aldrig kommer att bli ledare för den fria världen utan istället enbart kommer falla i glömska lite grann för var dag som går för att till slut vara helt bortglömd.

För mycket kamerafokus gör verkligen konstiga saker med visst folks mentala verksamhet.

Gene Simmons: Kapitalism är det bästa som hänt mänskligheten

Gene Simmons i Kiss har gett sig in i den världsomfamnande ekonomiska krisdebatten. Han verkar lite bitter och ångerfull, han röstade nämligen på Obama (!).

‘Debt crisis like fat people blaming bakers

Den här röran är vårt eget fel. Näringslivet och företagen har inget ansvar alls för den här krisen, säger Simmons.

Capitalism is the best thing that ever happened to human beings. The welfare state sounds wonderful but it doesn’t work. Governments hand out more money than they have to support welfare and they land in debt. Then they have to borrow money — and then there’s interest on top of that. That’s bad business. And it has created a culture of entitlement.

¤    ¤    ¤    ¤

– A society that aims for equality before liberty, will end up with neither – Milton Friedman

Varför?

Richard Dawkins Foundation läste jag en artikel om brittiska kvinnor som konverterat till Islam, ”Women & Islam: The rise and rise of the convert ”. Det i sig är väl inte så märkligt. Dock efter att ha läst en bit in i artikeln avslöjas något jag upplever som närmast häpnadsväckande. Över de senaste tio åren har bortåt 100.000 personer konverterat till Islam, varav 3/4 är kvinnor, och siffrorna stiger.

Fortsätter man läsa så upplyses läsaren om att många kvinnor efter att ha konverterat upplever förvirring eftersom de har svårt att assimilera sig i den nya kulturen (!?). Man tar sig för pannan och undrar bara i sitt stilla sinne, … varför händer detta?

Ur kommentarerna:

Comment 7 by Richard Dawkins >>> Whenever I read an article like this, I end up shaking my head in bafflement. Why would anyone want to CONVERT to Islam? I can see why, having been born into it, you might be reluctant to leave, perhaps when you reflect on the penalty for doing so. But for a woman (especially a woman) voluntarily to JOIN such a revolting and misogynistic institution when she doesn’t have to, always suggests to me massive stupidity. And then I remember our own very intelligent Layla Nasreddin / Lisa Bauer and retreat again to sheer, head-shaking bafflement.

Comment 2 by PrayForMe >>> I think it’s fair to say any woman who has chosen to join the most misogynistic religion on Earth was pretty confused in the first place.

Comment 21 by kaiserkriss >>> Having met a few female muslim converts myself, one common theme came across quickly- the lack of self esteem in every case. Layla makes a good point as well: the continued maintenance of traditional gender roles. No matter any religion is a mental disease or disorder and should be treated accordingly, rather than given a free pass.

Comment 23 by MAJORPAIN >>> My sister converted to Islam because she married a Muslim. That could account for some of it. As for the others…one word: lonliness. I think strong, independent people discount the overwhelming feeling of need and lonliness that our western culture has left a lot of people with. It is not so much stupidity, although maybe a bit of naivete to go along with the lonliness and neediness to belong to something.

Comment 24 by Atheist Mike >>> Western countries are becoming increasingly automatised, relying on strict bureaucracy more than ever and becoming culturally neutral and passive. In an environment like that it’s not surprising that some (ignorant and impressionable) people choose to adopt some kind of exotic thinking to feel more excited or involved in life, be it through Indian guru scams or conversion to that sick religion called Islam. That coupled with the unreasonable respect we think we must have towards minorities to prevent racism must make it all the more attractive for thrill-seeking Westerners, after all, if you’re going to invest in delusions it’s always better if they’re shielded from criticism. Which is hardly the case with these women’ ‘de facto hogwash source’; christianity, which is constantly criticised and made fun of in our societies.

Comment 29 by DoctorChristian >>> […] I know numerous muslim women and I’d say most of them are ‘shaky’ with respect to their religion, to varying degrees. The main complaint I hear is that they object to the controls that are imposed on them by muslim men. […]

Greklands sjuka och snart alla Nanny-Staters

Den Offentliga sektorn kan aldrig få lov att växa sig större än den Privata sektorn i ett samhälle.

Då går det förmodligen med all säkerhet precis som i Grekland och snart sagt alla länder med en Stor Statlig byråkrati och förvaltning som bara växer sig större år för år och som kräver mer och mer av allt färre företag (Statens guldgruva) och allt färre människor i dessa företag. Tar man dessutom i beaktande hur västvärldens befolkningspyramid ser ut, så har vi en fullfjädrad skräckdokumentär.

Det är rätt enkla faktum som står för dörren, alltså. Och det är att dom som inte ser lösningen/-arna på dessa problem framför sig inte är en del av lösningen utan en del av problemet och måste då helt sonika ställas åt sidan eller andra släppas in för att tillsammans ta itu med dessa svåra ekonomiska samhälls- och systemomställningar som måste till innan vi alla förgås i den Keynesianska Kravekonomins kvicksand.


Får det lov att vara en liten kaka till för blodtrycket, kanske?

[…] The Greeks are rioting in the streets because they want our money (i.e., an IMF bailout) and they want to keep all the inefficient and wasteful government policies that caused the crisis. In other words, these bums and leeches want my fiscal burden to increase so they can get bonuses for things such as (this is not a joke) using a computer or (gasp!) getting to work on time. They want me to pay more so that children can “inherit” parents’ pensions and some bureaucrats can get 18 months of pay for 12 months on the job. Unbelievable.

Det kallas visst för solidaritet om jag inte missminner mig. En annan sak är också typiskt i en samhälleligt nedåtgående spiral och det är att ju mer folk känner att de tar skada av krisen (som deras regering skapat), desto mer statskramare blir folk eftersom Staten är den som står närmast i en redan desperat situation.

Hästkuren kommer, var så säkra. Det är bara frågan om i vilken form den kommer. Den blir förmodligen inte lika långvarig och lika omvälvande för alla. Polen har nog ett å annat att berätta från tidigt 90-tal, när det begav sig.

Är det mer Jämlikhet du vill ha? Stöd Kapitalismen då

”Free markets are the real source of economic opportunity”, säger på Reason Online i sin senaste artikel.

If the wealthy get wealthier, no one has to become one penny poorer. This childish idea that the economy is a zero-sum game might appeal to the populist sentiments of the so-called 99 percent—or to the envious nature of some others or to the emotions of many struggling through this terrible economy—but in the end, it doesn’t stand up to the most rudimentary inspection.

Zero-sum game (nollsummespel) kan enklast beskrivas som ett spel där endast en spelare kan vinna genom att någon annan förlorar.

En enkel men fullständigt felaktig beskrivning av Kapitalismen. Det är en beskrivning som givetvis passar socialister som hand i handske för deras syften. Kapitalismen, det självstyrande ekonomiska samhällsmonstret som, om det inte tyglas och regleras av politiska intressen, löper amok och skadar alla delar av samhället.

Sanningen är att kapitalismen är till för alla. Alla kan bli rika (i betydelsen ett välmående och rikt samhälle i första hand) i ett marknadsmässigt styrt samhällssystem med de rätta initiativen från makthavarna och regeringsmakten.

Kapitalismen kan endast liknas vid ett nollsummespel i den bastardform av kapitalism vi har i världen idag och som förfäktas av vänstern, Keynesianismen och alla étatister världen över.

Var är frihandeln idag, t.ex.? Varför behövs WTO, tror ni? WTO har främst kommit till som en organisation som vill liberalisera handeln mellan länder, minska antalet tullar och avgifter på gods och produkter som far över jordens alla gränser.

Som det är nu så skor sig alla samhällens toppskikt (kompiskapitalism) på alla andra samhällens toppskikt genom att tullbelägga deras varor. För vänstern heter det att man ”värnar om jobben”, ”traditionella näringar”, o.s.v.

Utan tullar skulle även medborgarna och våra samhällen, i alla länder, åtnjuta fördelarna av Frihandel. Så fundera en gång till vilka det är som inte vill ha bort tullar? Vilka är det som ropar efter ett sagoliknande Shangri-La, det oberoende landet bortom vidderna som är självförsörjande på livets nödtorft? Ett land som inte behöver handla med andra länder? Ett land som är sig självt tillräckligt? Landet som inte bidrar till att släppa ut den förfärliga spårgasen CO2? Landet med den politiskt och politiserade Gröna miljön?

Står de verkligen vid sitt ord eller är det bara fraser som passar bra att slänga omkring sig när det passar, för att framstå som ordentligare, duktigare och präktigare än alla andra?

Nä, gör er inga illusioner. Konsekvensanalys ligger inte för dem som står vid rodret. Analysen skall vi som röstar göra före vi ställer dem vid rodret. Det är vi, folket, som är marinettmästaren, inte tvärtom. Frågan är om vi förtjänar den respekt vi borde vara värda. Som det ser ut nu, verkar i alla fall inte den politiska adeln tycka det.

Det verkar helt enkelt inte bättre än att vi får vår demokrati precis så som vi vill ha den, hårt och skoningslöst … och inkompetent, skulle jag vilja tillägga.

Kuba – Folket vill ha mer frihet

Kommer den kinesiska modellen att fungera på Kuba? En av världens mest repressiva regimer har öppnat upp en liten reva i det kommunistiska skynket. Folk får nu i alla fall känna lukten av pengar, lite grann.

De reformer som gjordes tidigare i år var inte för att nedmontera kommunismen utan enbart åtgärder för att marionettmästarna skall kunna sitta kvar ännu lite längre och dra i trådarna.

Daniel Calingaert på Freedom House har skrivit om Raoul Castro´s Kuba och hur framtiden eventuellt kommer att te sig för befolkningen, ”Will winds of change sweep Cuba?”.

Överregleringar, centralmakter, fattigdom och korruption

I en artikel på Reason Online, ”Government make us poor”, är John Stossel så fräck att han vågar påstå att allting skulle bli så mycket bättre om libertarianerna hade majoritetsstyre i kongressen, då skulle vi ha mer frihet och ett större välstånd.

Men det här med frihet känns osäkert för många. Människan är ett flockdjur med ett tänkande och beteende som följer därav. Av skilda anledningar (oftast politiska) anser de flesta att vi behöver styras med en ”klok” och stark hand (en elit, men det vågar de inte säga) vilket tyvärr i de flesta fall är en sällsynthet.

Men det här med frihet är inte så konstigt, enligt Stossel. Det är fullständigt mänskligt och alldeles naturligt faktiskt. Stossel jämför med företeelsen att åka skridskor på en frusen sjö om vintern.

[…] think about a skating rink. Before rinks were invented, if you proposed an amusement in which people strap blades to their feet and skate around on ice at whatever speeds they wish, you’d have been called crazy. There’s got to be speed limits, stoplights, turn signals. But we know that people navigate rinks safely on their own. They create their own order, with only minimal rules.

Stossel hänvisar till Thomas Paine, 1737 – 1809, som skrev att den [naturliga] ordning som till största delen uppstår mellan människor är inte ett resultat av maktens regler utan har sitt ursprung i ”the principles of society” och i de grunder enligt vilka människan fungerar naturligast [the constitution of man]. Enligt Paine, har folks gemensamma intressen större inflytande än regeringars maktutövning.

En sak som fäster alldeles speciellt hos mig är när Stossel pratar med Magatte Wade och Michael Strong, grundare av The Free Cities Project, och om hennes erfarenheter från  Senegal och deras regleringar. Wade är entreprenör från Senegal och har personlig erfarenhet av hur [dåliga] regler hindrar folk, människor, medborgare från att skapa välstånd, dels för sig själva men även, i förlängningen, för sitt land.

”We need jobs. Who creates jobs? Entrepreneurs,” she said.

But Senegal is awash in rules. There was a government monopoly on cement. When the government allowed competition, prices fell by a third.

She started a beverage company.

”It was an ordeal. I did it because I am from Senegal. I have an interest in trying to improve things. But for an American company … why would they put themselves through such a thing?”

”What people don’t realize is the developing world is massively overregulated,” Strong said. ”Africa is the most regulated continent on earth.”

Wade added: ”The fact we have so many rules—who benefits most? Multinationals.”

”And crony capitalists,” Strong added. ”Corruption in Africa is a symptom of massive overregulation.”

Are there any free cities along the lines Strong and Wade envision?

”Hong Kong and Singapore are the best examples,” Strong said. ”Now they are among the wealthiest places on earth.”

Vad världen behöver är en enkel uppsättning regler på nödvändiga områden som alla har att förhålla sig till, ungefär som när vi spelar schack. Det går liksom inte att fuska i schack eller skapa en lobbygrupp för ett särintresse som vill ha dispens för hur kungen på brädet skall flyttas. Ingen kan ”springa till kungs” och gnälla sig till några specialregler när det börjar gå dåligt för firman, osv.

Regeringsmakt skall hållas på en minimal nivå. Frihet fungerar bäst och regeringsmakt som tillåts växa gör folk fattiga.

Friheten är alltså redan förlorad

Ett litet citat från George Reismans senaste artikel om James Madison, den amerikanska konstitutionens fader. Det Madison sa då om frihet, äganderätt och allt för omfattande makt gäller än idag i västvärldens alla haltande välfärdsstater:

Today, the huge onslaught of regulations such as Dodd-Frank, Obamacare, and the EPA’s controls on energy production has brought us almost to the point of economic paralysis. Buying and selling homes, as well as autos, has all but halted. Companies are hoarding cash and not hiring as they fearfully watch the latest attempts by government to control them. The stock market is epileptic, with seizures up and down triggered by the latest political and economic news. With these curtailments on our right to acquire, use, and control our property in the economic realm, the very essence of our liberty—the right to free action—is lost.

De Fördömdas Planet och obekväma faktum

Walter Starck, en av de ledande forskarna och pionjärerna kring korallrevsforskningen i världen, skriver intressant i På Quadrant Online om Antropogenic Global Warming

Sammanfattningsvis visar artikeln på hur demokratiska människors ökande insikt om att AGW är en bluff och enbart framställer demokratier i dålig dager. Kan detta vara ett av kommunistinternationalens syften? Nåväl, …

Starck radar upp de vanligaste variationerna på undergångs- och förstörelsetemat som kablas ut i TV, radio och tidningar med jämna mellanrum och sågar dem jämns med fotvårtorna:

[…] Climate alarmists claim that the global climate has warmed by about 0.7°C over the past century and that this is entirely due to the greenhouse effect of fossil fuel emissions. Even if one ignores the sundry uncertainties involved in the amount and cause of any such warming and accepts the entire fraction of a degree as real and due solely to the use of fossil fuels, why should this be so alarming? 0.7° is only a small fraction of the warming which occurs daily between night and day or winter and summer or from one day to the next.  It is an amount which commonly occurs while one is eating breakfast or within a few minutes of the sun emerging from behind clouds.  As an annual average it is about what one might expect from moving a two hour drive along the coast or a hundred metres downhill.  In other words, it’s barely perceptible, trivial in either detriment or benefit and totally incommensurate with all the dramatic claims being made.

[…] The idea that a few degrees of warming will somehow wreak havoc on the environment arises from the postmodern mythology of nature as fragile and existing in a delicate state of balance which is vulnerable to collapse at the slightest disturbance. If caused by humans, any detectable effect is described as an impact.

[…] This fairy tale view of nature has found strong appeal with the large population of urban non-producers which our increasing prosperity has spawned. Environmentalism offers them a satisfying sense of righteousness and absolves any need of gratitude for the effort from others their way of life demands or guilt about the massive impact it imposes on nature.  In reality, the delicate fragile myth bears little relation to the tough, hard, messy and often tragic struggle which is life in nature. This is also the reality with which primary producers must cope in order for the urban cocoon to exist. Without a constant flow of energy, food and water the condition of life in the huge modern urban areas would become desperate within a few days; and ironically, it is where the naïve demands of climate alarmists would quickly lead if fully implemented.

Det är en insiktsfull analys Starck ger av hur den miljö- och klimatindustri fungerar som har till syfte att ”omvända” oss syndfulla naturförstörande urbana lättingar.

De övriga käpphästarna du säkert hört varianter på i media är hur havsnivån ökar och hotar att dränka bosättningar och ödelägga tusentals människoliv. Utrotning av av tusentals djurarter påstås givetvis också vara en konsekvens av ökande värme på jorden.

Korallrevens påstådda oerhörda känslighet inför mänsklig indirekt påverkan är en annan viktig banérförare i kampen mot och avvecklandet av den västerländska välståndsmaskinen. Starck har dock en annan historia att berätta för oss demokratiska medborgare om orsakerna till de vitblekta korallreven:

[…] Coral reefs have survived everything from asteroid impacts to ice ages and even extensive reconfiguration of the oceans and continents by plate tectonics. Nevertheless, the self-appointed experts of climate change tell us that coral bleaching due to a barely detectable warming threatens reefs with extinction and is already devastating them through coral bleaching events. […] What the doomscryers have failed to recognise is that the warm water associated with bleaching events does not come from heating of the atmosphere but is a result of periods of extended calm weather when normal wave driven mixing ceases and a shallow surface layer heats up from the sun. A week or more of calm weather can result in the upper metre or two of the ocean becoming bathtub warm. […] The strong bleaching events claimed to be due to climate change have all been the result of this kind of El Niño associated calms which have nothing to do with atmospheric co2 […] Scars from numerous past bleaching events can be seen in the skeletons of corals over the past thousand years and also in fossil corals from millions of years ago.

Där ser man. Undanhållandet av obekväma faktum går uppenbarligen igen i all verklighetsbeskrivning hos våra människoälskande planeträddare. De ljuger inte men de säger inte heller hela sanningen. De anser säkert att de arbetar med helgade medel.

Så därför använder jag mig av den ännu mänskliga rättigheten (men ännu ej den demokratiskt politiska förmånen) att betacka mig för denna sortens människors allomfattande politiska avsikter, som denna natur-, miljö- och klimatalarmism till syvende och sist kokar ner till.

Starck fortsätter sina smått prosaiska sågningsövningar av alarmisterna genom att avhandla de mest kända käpphästarna och påstådda hoten som vi matas med och det är allt ifrån metangasutsläpp från nötboskap, alternativ energi och mediafenomenet att Goda Nyheter på det här området är Dåliga Nyheter och hur klimatexperterna fungerar.

Han fortsätter med en styckerubrik som handlar om ClimateGate, en annan om hur Peer-Review går till, en annan om var forskarpengarna på området kommer ifrån (Starck lär ju veta). Litanian verkar inte ha någon ände men han avslutar faktiskt med den nästan viktigaste punkten i hela bluffen och det är kvalitén på vetenskapen som bedrivs, den urusla alltså.

Det är mycket intressant läsning och ger en AGW-kritiker en rejäl arsenal av argument.

Så till exempel är ju Stora Barriärrevet ett av medias käraste och tydligaste exempel på hur fruktansvärt vi människor indirekt skadar vår planet, eller hur? Saken är  bara den att det finns inga synliga bevis, inte om man skall tro det som står i Walter Starcks artikel från 2005 i alla fall, ”Great Barrier Reef threatened: so where is the evidence?”

Om inte den mediala sanningen befriar dig är det nåt fel på de filter den måste passera igenom!

En värld, grundläggande principer, och den där konstitutionen

Dagens en-poängskurs i samhällsvetenskap.

Nånting är allvarligt fel på dem som inte kan ställa upp de grundläggande principer som Allen West redogör för vid 1:40 in det här klippet.

Då är de tyvärr inget annat än sådana som Alfonzo Rachel sablar ner i det andra klippet. Och, nej, CBC, står inte för Communist Black Caucus.

Idag, den 14 Juli 1789

Från Wikipedia:

Frankrikes långsiktiga problem

Kungamakten i Frankrike byggde på ett feodalt samhälle där kungen enligt traditionell föreställning fått sin enväldiga makt av Gud, absolutismen. Den katolska kyrkan hade stort inflytande, och de som tillhörde de högre stånden, präster och adel, var befriade från skatt och kunde även driva in skatter för eget ändamål. Frankrikes skattebörda vilade helt på de lägre bonde- och borgarstånden. Dessa var utestängda från statens ämbeten, vilka var förbehållna adeln. Konflikterna med England, senast i de amerikanska kolonierna där fransmännen hjälpt amerikanerna till uppror, hade tvingat regeringen att ytterligare höja skatterna.

I England hade den industriella revolutionen gjort sitt intåg, men den franske kungen, Ludvig XVI, ville inte uppmärksamma eller acceptera de nya idéerna. Samtidigt spreds upplysningsidéerna bland akademikerna inom borgarståndet och därmed tankar om att man skulle kunna införa en konstitutionell monarki och erövra rättigheter åt andra i samhället än kungen och adeln. Den gamla samhällsordningen, l’ancien régime, med en absolut kungamakt och feodala institutioner, hade under 1700-talet blivit alltmer föråldrad och ineffektiv. Skatterna var orättvist fördelade både klassmässigt och regionalt. Den jättelika statsapparaten hade blivit ett självändamål för en privilegierad ämbetsmannaklass. Skillnaderna mellan hovets och högadelns slösaktiga lyxliv och de stora massornas halvsvält gav upphov till missnöje.

Det är dock svårt att passa in de olika aktörerna i enkla kategorier. Även inom det första ståndet fanns det många som ville få till ett systemskifte. Adeln var inte en homogen grupp utan bland dem fanns det grupper som ville ha konstitutionell monarki och till och med republik. Bland borgarna fanns dessutom många som ägde mark under samma villkor som aristokratin, samtidigt som det fanns adelsmän som utan vidare kan betraktas som företagare med borgerlig livsstil. Även benämningar som ”folket”, ”arbetarna” eller ”bönderna” är av liknande skäl problematiska.

Alla insatser ligger på liknande nivåer idag, eller hur? Skillnaden är bara att vi idag har ett högre utgångsläge eller har vi blivit för bekväma för att inse det? Samma aktörer som det gjordes uppror mot 1789 finns ju kvar idag och de börjar räfsa åt sig allt mer av samma typ av privilegier och anta likvärdiga typer av medborgarkontroll som då. Metoderna är idag likvärdiga i sitt syfte men givetvis mer tekniskt sofistikerade och förslagna.

För att istället göra en lång utvikning kort så kan vi nog enas om att upplysningens idéer om den förnuftiga människan, demokrati, mänskliga rättigheter, ett fungerande rättssystem, frihet från ofrivilligt tvång, privatlivets helgd, en ekonomiskt sund och begränsad statsapparat är företeelser som dagens medborgare borde värna om lite mer högljutt än vad vi gör. Tyvärr är det svårt att vaccinera sig mot de mest vanliga virusen i den moderna välfärdsstaten: lättja, likformighet och nånannanismen.

Fråga därför dig själv om du anser att din representativa politiker är den du förtjänar. Just det, det var väl det jag trodde. Du kan däremot vara säker på att din representativa politiker tycker att du är en mönstermedborgare som låter honom eller henne (Nånannan) göra hela tankearbetet.

Land of the free, home of the brave…

I New York, United States of America, är det bäst att läsa reglerna för det mesta du ska göra ute i det förmodat offentliga rummet. Ingenting kan tas för självklart kring vad du anser díg ha för rättigheter eftersom privata intressen eller myndigheter kan sätta upp vilka regler de vill.

Här om sistens fick två unga damer böter för att de åt doughnuts på en parkbänk i Brooklyn. Enligt poliserna borde de ha läst den här skylten innan de gick in i parken. Då hade de inte behövt begå denna fasansfulla lagöverrädelse.

”Vuxna utan barn har ej tillträde till parken”. Man häpnar, uppvuxen som man är i landet med ”The All Mans Rights”.

Resten av reglerna tillhör väl vanligt sunt bondförnuft?

Att dessutom dela ut böter? Hade det inte räckt med en tillrättavisning? Nu finns två unga kvinnor i Statens brottsregister för att de suttit och ätit munkar på en bänk i en park.

Den ena av kvinnorna som fick böter blev rätt arg och kunde inte låta bli att fråga polisen ett par saker. Hon återger följande diskussion:

I got really angry and asked the officer if he honestly believed he was helping this community by giving us these summonses. His response only made me more angry. “I don’t believe in anything,” he said. “You don’t believe in anything? In helping people? Then you probably shouldn’t be a cop,” I said. This did not make him happy and he asked me, “Well, do you think you are being a model citizen right now?” I knew that I had to stop talking, that I was taking this too much to heart, that my poor visitor was getting more and more anxious, but I could not believe what was happening. “Do you think that being a model citizen means saying nothing when you see something you disagree with being done with your tax dollars? Because that is a model citizen in a totalitarian country.” He just shook his head at me. And at that point I did stop talking.

I en kommentarer till bilden på skylten sägs något som är symptomatiskt för alla välfärdsdemokratiska västländer:

Bare feet is on there because one day the mats in the playground got hot, and some liberals (ung. vänsterfolk, min anm.) precious snowflake child burned their feet and sued the city for millions. Instead of the parents using common sense now there is a rule against bare feet. Everything has a reason on this sign, and most of the reasons is an overly litigious liberal city that is not responsible for its own actions.

Just det. Tänk om folk skulle ta lite mer personligt ansvar. Och då menar jag som svensk inte bara hur man beter sig i en park i stan.

Om de servilas inkonsekvens i media

… Men när Monty Python gjorde sin Life of Brian och Elisabeth Ohlson sin Ecce Homo, då man drev med eller tänjde gränserna för kristendomen, då ansågs det vara utslag av hur högutvecklade vi blivit i att kunna kritisera religion. En ståndpunkt jag delar. Och därför är det lika angeläget att med satir, skämt och provokation tvinga islam att se att det finns andra lagar och andra synsätt än religionens egna.

Våld är uppenbarligen en framgångrik metod bland krypande åsiktmoralister.

– Dick Erixon

Festen Sverige vägrade delta i

Jens Christian Brandt har tittat på hur det rapporterades och diskuterades i Sverige den närmaste tiden efter Berlinmurens fall.

I artikeln ”Festen vi missade” visar han ur olika perspektiv, från filmklipp, radionyheter och politiska uttalanden hur denna världsomvälvande händelse uppfattades och togs emot av olika personer och mediakanaler i Sverige:

[…] Berlinmuren har varit öppen i nästan ett dygn. På kontinenten är det karneval med flygande champagnekorkar och segerdruckna DDR-medborgare som gör v-tecknet på Kurfürstendamm. Men svensk nyhetsjournalistik, känd för sin nolltolerans mot allt som är uppsluppet, jublande eller partiskt, följer sin egen dramaturgi och därför ska vi nu höra vad en säkerhetspolitisk expert från Militärhögskolan har att säga om den hotfulla situation som uppstått i Europas mitt. […] Halvt häpen, halvt chockerad utbrister reportern: ”Men det är väl ganska farligt, det? Det är ju många som funnit ett slags trygghet och ro i kalla kriget.

[…] Jag ger ordet till Jarl Alfredius: ”Statsminister Ingvar Carlsson har i dag varnat för allt för stor entusiasm.” Katarina Engberg (Östeuropaexpert): ”Det finns naturligtvis många faror.” (Aktuellt 10/11 -89)

[…] Kort sagt, det var de underbara månader då storpolitiken kapitulerade för massans beslut att ögonblickligen lägga ned kalla kriget. På östra sidan av järnridån föll regim efter regim likt dominobrickor och det enda säkra var att ingenting någonsin skulle bli sig likt igen.

Ur svensk horisont var det likväl en kris. Redan i mars -89 hade utrikesminister Sten Andersson kraftfullt varnat Nato och Warszawapakten för att begrava stridsyxan och i hemlighet arbeta på en nyordning av Europa: ”Vi kommer att reagera mot en utveckling … som kan ha skadliga effekter för vår säkerhet.”

[…] Oron är tydligast på ledarsidorna: ”Riskerar vi igen att hamna i osäkerhet och spänningstillstånd …?” (DN 22/8 -89). Detta ansvarskännande ”vi” är i det ögonblicket förmodligen universums ensammaste varelse. Resten av världen är en berusad myrstack där irrationella själar springer fram och tillbaka, oåtkomliga för alla förnuftsresonemang och utan en tanke på konsekvenserna. Det är bara ”vi”, de neutrala, som fortfarande förfogar över en intakt ordningskänsla.

[…] På ledarredaktionerna hamras det på tangenterna som om det gällde att föreslå Oslo det djärvaste av allt, nämligen att förära ett stycke betong årets fredspris: ”Vid en kylig analys har dock många iakttagare funnit sig nödgade att dra slutsatsen att muren, detta fysiska hinder för flyende, bidrog till att stabilisera läget.” (DN 12/9 -89). Det är tveksamt om Honecker kunde ha sagt det bättre.

[…] Gemensamt för nästan all rapportering om 80-talets DDR är att den genomsyras av två dubiösa element – utelämnanden och relativisering. Ett nyckeldokument i sammanhanget är skriften ”Honeckers DDR”, utgiven 1987 av Utrikespolitiska institutet och författad av journalisten Arne Järtelius.

Den belyser huvudsakligen fenomenet ”konsumtionssocialism”. Vi får veta att reallönerna ofta är högre än i Västtyskland och att de beryktade köerna uteslutande ringlar sig fram genom Polen. Dödsskjutningarna vid muren nämns inte. Inte heller förekomsten av Stasi eller den tradition av ”Sippenhaft” som DDR övertog från Tredje riket och som gick ut på att staten har rätt att bestraffa även anhöriga till förmenta ”brottslingar”.

[…] Den 30 januari 1986 publicerar DN ett reportage om en östtysk som flytt till Västberlin. Rubriken säger allt: ”Avhopparens upptäckt: Folk talar inte med varandra”. Det handlar alltså om en man som snabbt kommit till insikt att friheten finns någon annanstans – och inte bland butikerna på Kurfürstendamm. Vackra, melodramatiska mollackord. Bäst att vi får höra fortsättningen också: ”Vad hände med Ronald Klotzers drömmar? Han har slutat längta efter att rusa fram i fri fart på en motorcykel. Promenaderna längs Kurfürstendamm blir alltmera sällsynta. Friheten att resa har han hittills aldrig utnyttjat, och han funderar länge över frågan om han egentligen alls har fått större frihet i väst.

[…] Oförmågan att glädjas är ändå ofattbar och nästan monstruös. Vi går tillbaka till Aktuellts studio den 10 november 1989. Alfredius har radat upp kännarna bredvid sig. Inga östeuropéer, givetvis inte, inte heller någon borgerlig politiker (under perioden 8-12 november är de bannlysta från Berlinbevakningen), men väl the usual suspects. Katarina Engberg. Jörn Donner. Dieter Strand. De ser alla ut att komma från sin egen begravning.

Alfredius frågar: ”Dieter Strand, har du nånsin förbannat muren?” Aftonbladets välkände reporter ser då tankfull ut och säger att det retat honom när ”svenska tjejer” vid gränsen tvingats visa sina handväskor. Men det han egentligen har på hjärtat är något annat. Trots att det är ”ett halvt historiskt ögonblick” önskar han formulera ett ”försvar” för muren.

Vid dessa ord nickar de andra i studion gillande.

Ja, det är minst sagt avskyvärt att läsa om hur det var. Det är knappt jag kommer ihåg det längre. Man inser med lätthet att det bor en alldeles för stor kvasihumanistisk socialist och stel Preussare i en allt för stor del av svenskarna.

Det är ungefär som att våra avskärmade makthavare och etablissemanget bekymrat sitter o kliar sig i huvudet och muttrar när de läser världsnyheterna: ”Här måste det till en korrekt analys av läget innan vi kan låta folket förlusta sig,…humpff,…

Det är något unket, nattståndet och kallt otrevligt över den svenska socialistinspirerade undfallenheten och osäkerheten om huruvida det är något bra att Kalla Krigets terrorbalans nu äntligen är över. Man får verkligen en liten vink om vad etablissemanget är för typer när det verkligen hettar till…för deras del, alltså.

Är det neutraliteten som gjort oss till såna stela, inställsamma fåntrattar att vi inte längre vet att vara glada och skratta tillsammans med hela Europa när Friheten står mitt framför näsan på oss och skrattar och ler och dansar och bara vill krama om oss.

Frågan är dock om inte EU ändå är på väg att bli ett DDR eller Sovjet 2.0. Ingen inbillar sig väl att alla personer med Makt och idéer i det forna Sovjetunionen och deras lydstater försvann likt vattenånga i tomma intet. De försvann in i nya maktorganisationer och institutioner i ”det fria väst” (sanning med modifikation. Finns mycket kvar att jobba på), där de nu smider vidare på sina planer, om än i andra former och i mindre skala.

Priset för fortsatt hopp om Frihet för europas folk och övriga världen var att öppna Pandoras box, DDR, för då skulle resten av skiten falla samman, det visste man. Men det var bara Folket som var beredda att göra det, inte deras förtryckare eller deras så kallade parlamentariska representanter (eller förmyndare, om man så vill).

Så rätt, så rätt, så rätt, …

Erik Engberg på Isonomia skriver bra om den populära föreställningen om tryggheten i artikeln, ”Det finns två sorters trygghet men bara en sorts frihet”. Han avser den nuvarande privilegie-tryggheten som partiet eller Makten kan garantera dig (genom att stjäla från andra) om du bara överlåter alla dina mandat till dom:

Det finns en trygghet som kan ges till alla medborgare; nämligen en garanti för drägliga levnadsförhållanden. Pengar till mat, husrum och livets absoluta nödtorft kan och bör garanteras alla. Men det finns också en annan sorts trygghet som till sin karaktär mer är att likna vid ett privilegium. Den kan inte ges till alla och för att man ska kunna ge den till vissa så måste andra ställas helt utanför. I Sverige har vi båda sorternas trygghet, men om vi vill kan vi välja bort den negativa tryggheten och få ökad frihet i utbyte.

Denna lögn och vanföreställning om det eftersträvansvärda med en trygghet som bara ges till vissa har vi matats med i över 40 år nu. Det är väl dags att säga, ”Hit men inte längre”, till hösten, va? Det är väl dags att vi slutar låta oss toppstyras av olikar som inte vistas ute i verkligheten längre.

Sen kanske det inte vore helt fel att påminna om Astrid Lindgrens satir i Expressen 10 mars 1976, Pomperipossa i Monismanien apropå att frågan om skatterna är den enskilt viktigaste frågan inför valet i höst. Det är viktigt för att det både avgör vem som skall vinna valet och hur det kommer att gå för Sverige de kommande fyra åren. Högskattepolitik tillhör 1900-talet. Det kommer säkert till och med såsarna att inse ju närmare hösten och valdagen vi kommer.

En friare, enklare och mer avreglerad skattepolitik lägger nämligen riktningen för framtiden och visar även kortsiktigt hur mycket Makthavarna vill släppa på kopplet för oss medborgare och i synnerhet för anställningsvillkoren hos småföretagen.

Makthavarna måste börja fråga sig vem som är till för vem.

Charlie Wilson’s och CIA’s fatala misstag

För den som vill förstå bakgrunden till eller bara fräscha upp sin allmänbildning kring dagens ”Krig Mot Terrorn” bör läsa följande artikel av Melissa Roddy, ”Tom Hanks Tells Hollywood Whopper in ‘Charlie Wilson’s War”, och även försöka se filmen ”Charlie Wilson’s War” med bland annat Julia Roberts i rollbesättningen.

Melissa Roddy skriver bland annat följande:

In the latter half of the movie, there is one big lie and one item of anti-Afghan propaganda. The lie is that U.S. support to the mujahiddin went only to the faction led by Ahmad Shah Massoud, the Afghan leader who was assassinated on Sept. 9, 2001. I spoke with Rep. Charlie Wilson, D-Texas, in 2002, at which time he called Massoud ”a Russian collaborator.” I find it disingenuous that Wilson and his Hollywood biographers now want to throw their arms around him. […] if this movie succeeds in convincing Americans that the U.S. support went to Ahmad Shah Massoud alone, it will have effectively let the CIA and Wilson off the hook for their contribution to the circumstances leading up to 9/11. […] So, if Massoud was not receiving the $3.5 billion that Congress was sending, who was?

There were seven factions based in Pakistan who were the recipients of American largesse, but about 40 percent of it went to a blood-thirsty, fundamentalist, loudly anti-American bastard named Gulbaddin Hekmatyar. he frequently used them to fight his mujahiddin allies.

It was Gulbaddin Hekmatyar who turned Kabul to rubble — not the Soviets and not the Taliban. Gulbaddin Hekmatyar regularly rocketed his own capitol during his term of office as prime minister. Hekmatyar is renowned for having killed more Afghans than Soviets. He so habitually attacked his mujahiddin allies that many people suspected he was actually a Soviet agent.

Not only is Hekmatyar anti-American, but he and another anti-American fundamentalist, Abdul Rasul Sayaf, received lots of support during the 1980s from the Saudis. That support included cash and thousands of Arab volunteers, including a wealthy young engineer named Osama bin Laden. It was Hekmatyar and Sayaf who, with bin Laden, established terrorist training camps in Afghanistan and Pakistan. That is why after 9/11, Wilson went on Fox News and said, ”This was as much my fault as anybody’s.”

Melissa Roddy har även gjort en egen film om Afghanistans historia från 1979 till 2001 den elfte september, ”The Square Root Of Terror”.

”Alla vänsterpartier borde lägga ner”

Erixon slår huvudet på spiken i sitt inlägg där han refererar till den franske författaren Bernard Henri Levy som sablar ner det franska socialistpartiet (som han själv röstade på!).

Målet om goda villkor för alla har ur ett historiskt perspektiv uppnåtts. Egentligen borde alla vänsterpartier lägga ner. Borgerliga politiker har fortfarande en uppgift i att trimma systemen, göra dem effektivare och — framför allt — ge tillbaka människor den makt och frihet de förlorat. Men sedan borde politiken som sådan skruvas ner, på samma sätt som statskyrkan och prästerna fått lämna strålkastarljuset.

Tja, vad ska man säga? Bättre än så kan det liksom inte uttryckas. Visionärt så det förslår.