Den politiska energigalenskapens hysteriska tidsålder

Imagine you invented a machine that revolutionized travel. You know your invention could cut local and long distance travel time substantially and vastly improve the ability for business to deliver freight efficiently. The invention would add trillions to global GDP. If released, your invention would no doubt be universally used and admired. However, based on the initial safety assessments, analysts predict that if used widely your invention would cause the deaths of 300,000 Americans per year and countless more around the globe. Would you still release it?

If not, imagine a world without cars.

It turns out that car accidents are among the leading causes of death in the US, and yet few of us would give up the luxury, convenience, and autonomy of owning an automobile. We’ve decided the benefits are worth the risk.

Now, the bigger question: why isn’t this same measure used when judging nuclear energy?

Citatet ovan passar in apropå den senaste tidens anti-kärnkraftshysteri och lögnerna om strålningens farlighet i grundvattnet runt det havererade kärnkraftsverket i Fukushima Dai-ichi.

Mer om denna hysteri kan man läsa i Capitalism Magazine i artikeln av John Downs, ”The Symptoms of Nuclear Hysteria”. Där kan man ta del av en mer vetenskapligt och faktamässigt orienterad inställning till de få kärnkraftskatastrofer, snarare missöden, som trots allt inträffat de senaste 60 åren till skillnad från de faktiska lögner som prånglas ut av välståndsfientliga vänsterjournalister och miljögröna aktivistfascister som Greenpeace och deras falska påståenden kring kärnkraftens mytiska farlighet.

John Downs säger följande om radioaktiv strålning och de nivåer som EPA tillåter:

[…] But radiation is not nearly as pernicious or outright dangerous as the media leads us to believe. In the US, by EPA regulations, nuclear plants are expected to annually release radiation less than what any passenger receives on one flight from LA to New York (a route I travel quite often). Living in a brick or concrete building for a year will give you twice the dose of that flight. A chest X-ray will give you over 80 times the dose of your brick-walled apartment. A nuclear plant worker is allowed 10 times the dose from a medical X-ray scan per year. Still, the worker would have to receive double his maximum yearly dose to have a measurable increase in cancer risk – and 4 times that dose in a day to show any signs of radiation sickness.

[…] In comparison, other forms of energy have led to significant deaths and environmental risks. The burning of fossil fuels pumps greenhouse gasses into the atmosphere. Coal mines collapse, trapping and killing miners. Oil tankers and offshore derricks spill petroleum into the ocean. But these risks are more tolerated than nuclear concerns.  The difference lies in the fear of radiation.

Perhaps due to its invisibility, or its mysterious and often long-delayed effects, or perhaps as a relic of Cold War propaganda, the threat of radiation exposure provokes an irrational, emotional response. As a result, nuclear power is often held guilty until proven innocent.

[…] The risk is truly minuscule, especially when we consider the alternatives. As much as President Obama likes to talk about “renewable energy” and “green initiatives,” the reality is that there is no clean source that can provide energy nearly as inexpensively as our current sources. This means that a switch to entirely “green” sources, including wind, solar, and hydro, would cause the average American’s standard of living to drop by an order of magnitude. So, the viable alternatives to nuclear energy are limited to coal, oil, and natural gas. Each of these poses significantly more health and environmental dangers than nuclear.

I artikeln, ”The Enemies Of Nuclear Power”, säger Travis Norsen:

[…] Its safety record is also exemplary. In America today, the nuclear industry ranks among the safest places to work. It experiences only 0.34 accidents resulting in lost work time per 200,000 worker-hours, compared with a 3.1 average throughout private industry. While during the past 40 years, hundreds of thousands have died as a result, directly and indirectly, of coal mining and other means of energy production, there has not been a single fatality, or even a serious injury, resulting from the operation of civilian nuclear plants in the United States.

[…] The annual probability of radiation leakage for the newest reactors is estimated at less than one in a billion–a level of safety no other source of energy can even approach.

Why then is opposition to nuclear power so strong?

The loudest objection raised by the anti-nuclear groups is that there is “no safe level of radiation.” It is also the phoniest. The major sources of radiation are natural and ubiquitous: we are continuously bombarded with radiation from cosmic rays in the upper atmosphere and from naturally occurring radioactive elements in the earth. Compared with these background sources, the radiation from nuclear power plants is negligible.

[…] The average annual radiation dose received by Americans is 360 millirems (or “mrems”), about 300 of which come from naturally occurring sources like radon. By contrast, you would get only 0.01 mrems per year as a result of living 50 feet from a nuclear power plant. Even a single annual cross-country airplane flight exposes you to 3 mrems, while a medical X-ray gives you a dose of 20 mrems.

[…] They are against nuclear power, not on any sound scientific grounds, but for the same reason they consistently oppose logging and oil drilling and dam construction–because they want to reverse the progress we have made in conquering nature to serve man’s interests.

Ja, ni förstår ju att sån här nyansering av hur det verkligen förhåller sig med kärnkraft inte passar in i den Grönpolitiska propagandan, eller hur?

Så det är som vanligt med (grön-)vänstern och deras förhållande till siffror, statistik, fakta, vetenskap och verkligheten, de jobbar alla emot dem så det är därför de drivs till att berätta lögner för den del av befolkningen som de vet inte har kunskap att ifrågasätta deras politik, de är ju dessutom redan köpta via deras korrupta och resursförstörande bidragspolitik.

Den politik de driver måste förneka, relativisera och ljuga om verkliga förhållanden för att kunna få igenom sin politiks misantropiska ”endlösung” (alltså, konsekvenser de aldrig nånsin själva kan förmå sig att inse och givetvis än mindre erkänna). Det är en politik som strävar efter att hålla de fattiga i världen på sin fattigdomsmatta och använda dem som schackbönder i deras avskyvärda politiska spel för att vinna den politiska makten. Energipolitiken är bara en av deras spelstrategier för att nå detta slutmål.

För vidare läsning och kunskapsmässig förkovran:

The Enemies of Nuclear Power ( … the motives of it´s militant opponents)

”… evasion of argument by turning the debate into an issue of style and character”

Det engelska språket är ibland så mycket mer målande än det lilla provinsiella, kvisttorra svenska. Det är därför rubriken blev på engelska.

Rubriken är från James Delingpoles senaste artikel, Why I am so rude To Warmists, om hur han förklarar varför han blir så otrevlig i debatter med moraliskt högtravande, planeträddande vänsterdebattörer som hela tiden använder sig av samma falska verklighetsbeskrivning för att de har som ”välmenande” mål att rädda jorden från undergång åt framtida generationer. Denna eviga nonsensargumentation gör Delingpole frustrerad och förbannad var gång han numera stöter på den.

Och givetvis, säger Delingpole, när deras argument tryter så byter de alltid fokus och gör istället debatten till ett resonemang om karaktär och vett och etikett eftersom de inte kan kontra med faktabaserade argument. Det visar bara att de tar sig själva på alldeles för stort allvar och att deras självdistans är fullständigt obefintlig.

Delingpole kan inte annat än fräsa avsnäsande till dem med följande litania:

The reason this cant phrase makes me want to throw up every time I hear it is that it’s such a grotesque inversion of reality. It’s not people on my side of the debate who want to ravage the countryside with wind farms (with no provision for decommissioning them), rein in economic growth, introduce wartime-style rationing, raise taxes, destroy farmland and rainforests to create biofuels, and base heinously expensive public policy on hysteria and junk science. It’s not people on my side of the debate who are condemning those ”future generations” to a lower standard of living and an uglier environment in order to deal with a problem that doesn’t exist. So how dare they have the gall to try to take the moral high ground?

Flummig och vilseförande New Age-retorik

Så här desperat och vilseledande  informationsspridning kan ett svenskt kvasipolitiskt flumparti sprida till folk när dom ser sin makt försvinna bort mot horisonten.

Det är den ovederhäftiga och desperata tonen i deras budskap till förmodat vuxet folk som avslöjar deras desperation inför höstens val.

Istället för att tala om vad de vill göra i sak, konkret, för att du som medborgare (och därmed samhället i stort) skall få en högre och ännu bättre levnadsstandard och rörlighet och frihet gentemot politikeradelns allt mer inskränkade högskattepolitik, så lägger de tid på att smutskasta motståndaren.

Det är tyvärr så att de är så andefattiga och politiskt fantasilösa att de endast vill ha makten så att DOM sen kan sätta sig ner och börja nedmonteringen av DIN välfärd och istället börja bygga på den välfärd som dom anser att Den Starka Staten skall bygga upp åt oss ALLA. Men One Size Does Not Fit All. Det är tyvärr nåt som varken kvasisocialister eller andra socialister nånsin kommer att kunna få in i sina söta små huvuden.

När de väl fått makten så inbillar dom sig att dom kan sätta sig ner och börja anpassa verkligheten efter sina teorier, dogmer och jämlikhetsdekret som i grund och botten bara går ut på att bestämma åt dig vad som är bäst för dig i din vardag och hur du skall spendera dina sparade och intjänade pengar.  Ja, rent av hur du skall leva DITT liv.

För att göra allt detta måste dom ta en ännu större andel av din intjände lön. Dom anser nämligen att du inte vet hur du skall använda dina egna pengar.

Och som en travesti på Göran Perssons bevingade ord är inte heller den som är fattig, inte heller fri. Vem som helst som en gång fått börja ta ansvar för sina egna handlingar och frihetsmedel (pengar) reagerar reflexmässigt med ryggmärgen när någon annan kommer och talar om vad DU skall göra med DINA pengar.

En sak är dock säker. Jag har ingen lust att försörja x antal verklighetsfrånvända gröngölingar i riksdagen som dessutom har nära på fri förfoganderätt över allmänna skattemedel.

COP15 – AntiCapitalists of the World Unite

Är det någon som börjar se mönstret nu då? Är det någon som längre tvivlar på vad den rödgröna röran har för ambitioner med sin klimatagenda och allt tjat om miljön i vår värld?

Västvärldens politiker är bakbundna av sina demokratiska bojor och sneglar nog lite avundsjukt på sina mindre nogräknade kolleger som använder klimatcirkusens träffar för sina egna syften. En talare som formligen rev ner applåder under sitt tal i Köpenhamn uttrycker sig bland annat så här:

”This meeting in Copenhagen is not democratic, it is not inclusive, but isn’t that the reality of our world, the world is really and imperial dictatorship…down with imperial dictatorships”

När applåderana lugnat sig något och efter han överträtt den stipulerade taltiden med 15 minuter avslutar han med att uttrycka sig så här:

”…our revolution seeks to help all people…socialism, the other ghost that is probably wandering around this room, that’s the way to save the planet, capitalism is the road to hell….let’s fight against capitalism and make it obey us.”

***         ***          ***         ***          ***          ***

Det är dags att inse vilka ni lierar er med, ni maktens duktiga oavlönade fotsoldater  som i er allomfattnade godhet går omkring och proklamerar hur miljövänliga ni är, hur mycket ni sopsorterar, sparar på vatten, byter ut glödlampor, sänker inomhustemperaturen, betalar diverse ”klimatavgifter”, handlar ekologiskt…FÖR mijlöns och klimatets skull, pyttsan!.

Ni pratar så lättvindligt om hur rätt och riktigt det är att göra allt detta för att hjälpa och skydda oss i framtiden mot klimatkatastrofernas härjningar och varför vi måste göra något NU, på momangen och ”ställa om” den västerländska vålståndskulturen, som har givit oss allt det välstånd vi har.

Inser ni inte vad för slags temperament denna retorik och dessa kollektivistiska uppmaningar har sitt ursprung? Är ni alla så poliskt och historiskt glömska, döva och förblindade? Har ni redan glömt de spöken, med sin retorik, som gått över den europeiska kontinenten i historisk tid?

För att återknyta till inledningsfrågorna så handlar allt till syvende og sidst om pengar. Det handlar inte om Klimatet. Människan kan inte påverka klimatet i global skala, varken förstöra det eller rädda det. Tro aldrig något annat.

Det handlar bara om den politiska makten. Det handlar om att få tillgång till de politiska styrmedlen över en allt frigjordare och rikare medelklass i världen, en medelklass som tenderar att bry sig allt mindre om vad deras (stolliga) politiker har för sig med deras pengar. Det är detta alla dessa politiska toppmöten är till för. En desperat politikeradel som håller på att tappa greppet och försöker få med ALL annan politikeradel världen över. Hela cirkusen framstår som mer trovärdig då, ja, alltså om de lyckas skapa konsensus, för då är det ju demokrati.

Lyssna inte på vad de säger. Titta på vad de gör istället. Släpp relingen nån gång, för tusan!

———————————-

Inspiration: Dick Erixons, ”Klimatmötet gav Hugo Chavez stående ovationer”

I God Marxistisk anda

Guilt by association, påvisa samröre istället för att vederlägga fakta. Detta var kommunisternas reflexmässiga reaktion när någon övade målskytte på deras doktriner förr i tiden. De var köpta av Kapitalisterna på nåt sätt och därmed ointressanta att lyssna på. Nazisterna använde sig av jude-argumentet när de stötte på folk med andra åsikter. Socialister avfärdar meningsmotståndare på båda grunderna.

George Reismann, den gode laissez-faire-ekonomen, går i denna artikel i svaromål på en annan artikel han skrev om de rådande forskningsrönen om CO2, global uppvärmning och växthuseffekten.

Reismann menar att det är samma taktik idag från den Grönvänstern när de attackeras av åsiktsmotståndare.

Reisman pekar på det allra vanligaste och slentrianmässiga motargumentet när någon ifrågasätter den teoribildning som kallas Växthuseffekten och alla de oräkneliga och besläktade debatter som bubblar upp i dess kölvatten.

Miljövänstern (självutnämnd och den Goda Parten i denna konflikt) menar att all åsiktbildning som motsäger dem i denna debatt är finansierad av Exxon Mobile och eventuellt andra oljefirmor. Om nu så vore fallet, säger George Reisman, är det väl högst normalt.

Exxon kanske gör efterforskningar själv för att se om anklagelserna verkligen stämmer. Om det verkligen förhåller sig så att konsumtionen av deras produkter bidrar till att värma upp jorden på ett onaturligt och miljömässigt farligt sätt som leder till katastrofens rand. Exxon Mobiles bästa försvar måste ju vara sanningen i det här fallet. Vilket är det bästa försvaret sett ur deras egenintresse? Spridandet av lögner eller fakta som stöder deras sak?

En branch som kanske ser slutet på sina dagar på grund av socialistiskt influerad lagstiftning lägger väl sig inte ner självmant och blottar strupen på grund av att rödingarna plötsligt blivit gröna och istället via diverse lobbygrupper och NGO:er försöker förinta och smutskasta företagsamhet och kapitalism var helst den dyker upp i medialt lämpliga avarter runtom i världen.

Förmodar att det också är en del i den gröna strategin, att fånga medias intresse och rikta fokus så ofta och så intensivt att beskrivningarna av de hemska undantagen och felstegen i marknadsekonomin utmålas som regelmässiga i folks medvetanden eftersom någon tydligen vill ha det till att Kapitalister tycker att kapitalism är ett felfritt och perfekt system i förhållande till alla andra politiska system. Inget kan vara mer fel.

Det är det nog ingen kapitalist eller fri marknadsförespråkare som tycker. Men ett förtydligande bör göras kring dagens statskramande etablissemang av kapitalister som förmodligen är de första att opponera sig mot en mindre men tydligare reglerad världsmarknad och den prissänkande konkurrens det innebär för oss konsumenter. En statligt subventionerande och konkurrensmotande kompisarm runt axelpartiet gör alltid gott för affärerna (deras affärer, inte dina affärer. Du skall helst inte ha några).

Det är därför alla meningsmotståndare till En Grön Världsordning diskvalificeras som duperade, hjärt- och samvetslösa kapitalistlakejer och neo-liberaler (i princip det värsta du kan vara idag efter rasist/fascist och nazist) som bara vill förstöra, förtrycka och roffa åt sig helt tanklöst på andras bekostnad och därför är deras åsikter inte värda att överhuvudtaget tas till övervägande som beskrivning av verkligheten på det rådande forskningsområdet.

Med andra ord gäller det att bevaka Det Gröna korthusbygget från anfall på alla fronter. Vi kan bara hoppas att världen får ha sin gilla gång och värka ut eländesmånglarna sakta men säkert och låta historieböckerna än en gång göra sitt arbete (minns klimatdebatten om den kommande istiden på 70-talet) om inte förnuftet dessförinnan lyckas finna tillräckligt god jordmån i lejonparten av det demokratiska förnuftets medlemmar.

Makten över problemformuleringsinitiativet måste erövras från Vattenmelonerna.