De Fördömdas Planet och obekväma faktum

Walter Starck, en av de ledande forskarna och pionjärerna kring korallrevsforskningen i världen, skriver intressant i På Quadrant Online om Antropogenic Global Warming

Sammanfattningsvis visar artikeln på hur demokratiska människors ökande insikt om att AGW är en bluff och enbart framställer demokratier i dålig dager. Kan detta vara ett av kommunistinternationalens syften? Nåväl, …

Starck radar upp de vanligaste variationerna på undergångs- och förstörelsetemat som kablas ut i TV, radio och tidningar med jämna mellanrum och sågar dem jämns med fotvårtorna:

[…] Climate alarmists claim that the global climate has warmed by about 0.7°C over the past century and that this is entirely due to the greenhouse effect of fossil fuel emissions. Even if one ignores the sundry uncertainties involved in the amount and cause of any such warming and accepts the entire fraction of a degree as real and due solely to the use of fossil fuels, why should this be so alarming? 0.7° is only a small fraction of the warming which occurs daily between night and day or winter and summer or from one day to the next.  It is an amount which commonly occurs while one is eating breakfast or within a few minutes of the sun emerging from behind clouds.  As an annual average it is about what one might expect from moving a two hour drive along the coast or a hundred metres downhill.  In other words, it’s barely perceptible, trivial in either detriment or benefit and totally incommensurate with all the dramatic claims being made.

[…] The idea that a few degrees of warming will somehow wreak havoc on the environment arises from the postmodern mythology of nature as fragile and existing in a delicate state of balance which is vulnerable to collapse at the slightest disturbance. If caused by humans, any detectable effect is described as an impact.

[…] This fairy tale view of nature has found strong appeal with the large population of urban non-producers which our increasing prosperity has spawned. Environmentalism offers them a satisfying sense of righteousness and absolves any need of gratitude for the effort from others their way of life demands or guilt about the massive impact it imposes on nature.  In reality, the delicate fragile myth bears little relation to the tough, hard, messy and often tragic struggle which is life in nature. This is also the reality with which primary producers must cope in order for the urban cocoon to exist. Without a constant flow of energy, food and water the condition of life in the huge modern urban areas would become desperate within a few days; and ironically, it is where the naïve demands of climate alarmists would quickly lead if fully implemented.

Det är en insiktsfull analys Starck ger av hur den miljö- och klimatindustri fungerar som har till syfte att ”omvända” oss syndfulla naturförstörande urbana lättingar.

De övriga käpphästarna du säkert hört varianter på i media är hur havsnivån ökar och hotar att dränka bosättningar och ödelägga tusentals människoliv. Utrotning av av tusentals djurarter påstås givetvis också vara en konsekvens av ökande värme på jorden.

Korallrevens påstådda oerhörda känslighet inför mänsklig indirekt påverkan är en annan viktig banérförare i kampen mot och avvecklandet av den västerländska välståndsmaskinen. Starck har dock en annan historia att berätta för oss demokratiska medborgare om orsakerna till de vitblekta korallreven:

[…] Coral reefs have survived everything from asteroid impacts to ice ages and even extensive reconfiguration of the oceans and continents by plate tectonics. Nevertheless, the self-appointed experts of climate change tell us that coral bleaching due to a barely detectable warming threatens reefs with extinction and is already devastating them through coral bleaching events. […] What the doomscryers have failed to recognise is that the warm water associated with bleaching events does not come from heating of the atmosphere but is a result of periods of extended calm weather when normal wave driven mixing ceases and a shallow surface layer heats up from the sun. A week or more of calm weather can result in the upper metre or two of the ocean becoming bathtub warm. […] The strong bleaching events claimed to be due to climate change have all been the result of this kind of El Niño associated calms which have nothing to do with atmospheric co2 […] Scars from numerous past bleaching events can be seen in the skeletons of corals over the past thousand years and also in fossil corals from millions of years ago.

Där ser man. Undanhållandet av obekväma faktum går uppenbarligen igen i all verklighetsbeskrivning hos våra människoälskande planeträddare. De ljuger inte men de säger inte heller hela sanningen. De anser säkert att de arbetar med helgade medel.

Så därför använder jag mig av den ännu mänskliga rättigheten (men ännu ej den demokratiskt politiska förmånen) att betacka mig för denna sortens människors allomfattande politiska avsikter, som denna natur-, miljö- och klimatalarmism till syvende och sist kokar ner till.

Starck fortsätter sina smått prosaiska sågningsövningar av alarmisterna genom att avhandla de mest kända käpphästarna och påstådda hoten som vi matas med och det är allt ifrån metangasutsläpp från nötboskap, alternativ energi och mediafenomenet att Goda Nyheter på det här området är Dåliga Nyheter och hur klimatexperterna fungerar.

Han fortsätter med en styckerubrik som handlar om ClimateGate, en annan om hur Peer-Review går till, en annan om var forskarpengarna på området kommer ifrån (Starck lär ju veta). Litanian verkar inte ha någon ände men han avslutar faktiskt med den nästan viktigaste punkten i hela bluffen och det är kvalitén på vetenskapen som bedrivs, den urusla alltså.

Det är mycket intressant läsning och ger en AGW-kritiker en rejäl arsenal av argument.

Så till exempel är ju Stora Barriärrevet ett av medias käraste och tydligaste exempel på hur fruktansvärt vi människor indirekt skadar vår planet, eller hur? Saken är  bara den att det finns inga synliga bevis, inte om man skall tro det som står i Walter Starcks artikel från 2005 i alla fall, ”Great Barrier Reef threatened: so where is the evidence?”

Om inte den mediala sanningen befriar dig är det nåt fel på de filter den måste passera igenom!

Politisk dådkraft – mänsklighetens undergång

”The common enemy of humanity is man. In searching for a new enemy to unite us, we came up with the idea that pollution, the threat of global warming, water shortages, famine and the like would fit the bill. All these dangers are caused by human intervention, and it is only through changed attitudes and behavior that they can be overcome.
The real enemy then, is humanity itself.”

———————–

Romklubben (Club of Rome), första, största och högsta miljöthink-tanken, konsulter till Förenta Nationerna

Den som svävade på målet förut om vad hela AGW- (Anthropologic Global Warming, människoorsakad global uppvärmning), klimat- och miljödebatten handlar om kan sluta med det nu.

Romklubben är misantropiska ”välgörare” bestående av högt uppsatta kapitalister, politiker och akademiker. Dom har som självpåtagen uppgift att rädda mänskligheten från sig själv. Dom anser att dom vet vad som skall och bör göras för att ”komma till rätta med problemen”, och värst av allt, dom är rådgivare till FN:s organ IPCC.

Så, är det någon som kan lägga färdigt sitt pussel nu?

Flummig och vilseförande New Age-retorik

Så här desperat och vilseledande  informationsspridning kan ett svenskt kvasipolitiskt flumparti sprida till folk när dom ser sin makt försvinna bort mot horisonten.

Det är den ovederhäftiga och desperata tonen i deras budskap till förmodat vuxet folk som avslöjar deras desperation inför höstens val.

Istället för att tala om vad de vill göra i sak, konkret, för att du som medborgare (och därmed samhället i stort) skall få en högre och ännu bättre levnadsstandard och rörlighet och frihet gentemot politikeradelns allt mer inskränkade högskattepolitik, så lägger de tid på att smutskasta motståndaren.

Det är tyvärr så att de är så andefattiga och politiskt fantasilösa att de endast vill ha makten så att DOM sen kan sätta sig ner och börja nedmonteringen av DIN välfärd och istället börja bygga på den välfärd som dom anser att Den Starka Staten skall bygga upp åt oss ALLA. Men One Size Does Not Fit All. Det är tyvärr nåt som varken kvasisocialister eller andra socialister nånsin kommer att kunna få in i sina söta små huvuden.

När de väl fått makten så inbillar dom sig att dom kan sätta sig ner och börja anpassa verkligheten efter sina teorier, dogmer och jämlikhetsdekret som i grund och botten bara går ut på att bestämma åt dig vad som är bäst för dig i din vardag och hur du skall spendera dina sparade och intjänade pengar.  Ja, rent av hur du skall leva DITT liv.

För att göra allt detta måste dom ta en ännu större andel av din intjände lön. Dom anser nämligen att du inte vet hur du skall använda dina egna pengar.

Och som en travesti på Göran Perssons bevingade ord är inte heller den som är fattig, inte heller fri. Vem som helst som en gång fått börja ta ansvar för sina egna handlingar och frihetsmedel (pengar) reagerar reflexmässigt med ryggmärgen när någon annan kommer och talar om vad DU skall göra med DINA pengar.

En sak är dock säker. Jag har ingen lust att försörja x antal verklighetsfrånvända gröngölingar i riksdagen som dessutom har nära på fri förfoganderätt över allmänna skattemedel.

Islossning?

Heders Göteborgsposten!

Jag visste väl att det fanns en objektiv liberal ådra hos nån på tidningen. Frågan är varför ni låter en nyanserad åsikt kring klimatfrågan komma fram först nu?

Kanske är det bara julgransprydnad, så här i kylslagen juletid? Kan det vara den ökande värmen kring klimatalarmismen? Börjar det bli svettigt?

Torsten Linders, doktor i oceanografi kommer till tals i artikeln, ”FN:s klimatpanel behöver konkurrens”, och skriver fritt och rätt om ”senaste” skandalen inom klimatforskningen.

Han avser alltså den lögnaktiga forskning som politikerna använder sig av för att rättfärdiga sina politiska beslut inför sina medborgare med och vill använda sig av för att ”ställa om” (göra revolution?) samhället för dina skattepengar.

Affärens kärna rör just bristen på öppenhet och ärlighet om de stora osäkerheter som finns i klimatfrågan. Alla politiska beslut som inte tar hänsyn till detta vilar på extremt lös grund. Vi borde ta ett djupt andetag och försöka lära oss något av det som har inträffat. Då kan denna affär bli en källa till vitalisering av både klimatforskningen och den politiska debatten i klimatfrågan.

Linders menar att det är det politiska kravet på konsensus som tillåtit allt att gå så här långt. Det är inte ohederliga forskare i grunden som är orsaken, det är IPCC:s brist på konkurrens. Denna brist parad med politikernas krav är, säger Linders, ett osvikligt recept på korruption.

[…] De rörelser som står för en mer radikal omordning av samhället, vänstern och miljörörelsen, finner naturlig näring i alarmerande budskap om hotande kris […]

Linders har helt rätt i sina analyser. Frågan är varför människor i klump tillåter saker och ting att gå så här långt i viktiga samhällsfrågor i tidevarv av ökande välstånd, goda utbildningsmöjligheter, bättre kommunikationer m.m.? Är vi helt enkelt så lättduperade av de som hela tiden söker makten att regera över oss?

Går det så här galet emellanåt för att människor i klump hela tiden söker efter att lägga ansvaret hos någon annan än sig själva? Är det för att vi ALDRIG får lära oss att gräva där vi står?

Var det nån som sa, Försiktighetsåtgärd?!

Media, forskare och myten om ”Peak Oil”

Myten om Peak Oil drivs av generell okunskap om oljeindustrins verksamheter och den forskningsterminologi som finns tillgänglig på området.

Detta är dock ingenting som bekymrar media som villigt och overifierat sprider vidare Peak Oil-rörelsens advokaters myter om att oljan skall ta slut och att vi måste ”ställa om”.

Ja, inte alla. I en NYT op-ed, ”Peak Oil Is a Waste of Energy” förklarar Michael Lynch hur det blivit så att folk på fullt allvar går omkring och tror att oljan skall ta slut inom deras livstid.

A careful examination of the facts shows that most arguments about peak oil are based on anecdotal information, vague references and ignorance of how the oil industry goes about finding fields and extracting petroleum. And this has been demonstrated over and over again: the founder of the Association for the Study of Peak Oil first claimed in 1989 that the peak had already been reached, and Mr. Schlesinger argued a decade earlier that production was unlikely to ever go much higher.

Lynch beskriver vidare hur en annan rapportör och underhållare av Peak Oil-myten, författaren Paul Roberts, förfasades över att den vätska som till stor del kommer upp ur borrhålen i Saudi-Arabiens största oljereservoar i Ghawar-fältet är saltvatten. Han brydde sig inte om att ta reda på eller nämna att orsaken till detta är att man pumpar in saltvatten i borrhålen för att hålla trycket uppe och därmed göra det lättare att få upp oljan.

En annan kritiker och konsult Matthew Simmons är bekymrad över att ojeprospekterarna använder sig av s.k. ”Fuzzy Logic” (ung. ‘grumlig logik’) för att hitta olja. ”Fuzzy Logic” är ett programmeringsmetod som har varit känd i många år och används där många sökta faktorer är svårfångade och varierande – allt från fysik till internationella relationer – och har visat sig framgångsrik för sitt syfte.

Lynch nämner att det ovan nämda bara är de allra senaste argumenten som fabricerats fram och håller fram de tre vanligaste huvudargumenten hos Peak Oil-rörelsen:

[…] for the most part the peak-oil crowd rests its case on three major claims: that the world is discovering only one barrel for every three or four produced; that political instability in oil-producing countries puts us at an unprecedented risk of having the spigots turned off; and that we have already used half of the two trillion barrels of oil that the earth contained.

Och Lynch fortsätter att metodiskt beskära och såga av de vilt växande mytskapande grenarna i Peak Oil-skogen.

I slutklämmen på sin artikel gör Michael Lynch en prognos för framtiden som är ljusare än någon svensk politker någonsin kunnat förutspå, än mindre ana eller ens vågat sig på att tänka i sin numera nästan allomfattande inställsamma, politiskt korrekta, ”ställa om”-kreativitet:

[…] Oil remains abundant, and the price will likely come down closer to the historical level of $30 a barrel as new supplies come forward in the deep waters off West Africa and Latin America, in East Africa, and perhaps in the Bakken oil shale fields of Montana and North Dakota. But that may not keep the Chicken Littles from convincing policymakers in Washington and elsewhere that oil, being finite, must increase in price. (That’s the logic that led the Carter administration to create the Synthetic Fuels Corporation, a $3 billion boondoggle that never produced a gallon of useable fuel.)

Klimatalarmister, vindflöjlar och döda fiskar…

Det hettar till i klimathysterin.

Stephen H. Schneider, biologiprofessor vid Stanford University, är en av de som idag skriker högt om Global Uppvärmning.

Det som hettar till sakernas tillstånd i den här frågan är att han skrek lika högljutt för trettio år sedan, men då var det: -”The Iceage Is Coming”, och att vi kanske borde smälta ner de enorma istäckena vid polerna.

Schneider hotade producenterna av filmen ”Not Evil Just Wrong”, Phelim McAleer och Ann McElhinney, med advokater och åtal om de inte klippte bort det stycke i filmen där han i ett program från 70-talet varnar för den kommande Istiden.

Moderna Myter har klippet där den bortredigerade (censurerade) passagen från den slutliga filmversionen kan ses.

Det är så här alarmisterna gör politik av vetenskap och när det blir obekvämt hotar man med munkavle och censur.

Gore, t.ex.  ger bara intervjuer med godkända journalister och där han har fått se frågorna i förväg. James Hansen (NASA:s numera utfryste forskare) har tappat all trovärdighet. Ben Santer snyggar till data för att passa sin agenda, och ljuger om vad vetenskapen kan intyga. Mann, Gavin och Briffa skyler över allvarlig vetenskaplig ordelighet med rekonstruktioner av temperaturer med hänvisning till trädringar.

Dessa herrar behöver sen bara vicka lite grann på sitt pekfinger åt medias håll så kommer naiva journalister rusandes och prånglar ut deras budskap på nyhetsplats i både tidningar och TV, i featureartiklar och i dokumentärer.

Tre-stegsraketen vänsterforskare – vänsterpolitiker – vänstermedia har blivit en ”Match Made In Heaven”. Man behöver inte ha speciellt livlig fantasi för att inse att när detta äktenskap väl etablerats fungerar resten som ett självspelande piano.

Men allt kanske bara är så enkelt som att när man jobbar i en grönsakshandel, så säljer man grönsaker, jobbar man hos en bilförsäljare, så säljer man bilar, jobbar man i en klädaffär, så säljer man kläder och jobbar man för IPCC, så säljer man…och då behövs ingen j-la vetenskap för att övertyga.

__________________           ********            _________________

ClimateDepot ges intressanta fakta om hur forskarsleven svängdes på 70-talet i fråga om klimatförändringar och de kraftfulla åtgärder som skulle behövas för att ”rädda” jorden … från nedisning (!).

Att tongångarna var så här på 70-talet förnekas givetvis starkt av nutidens ”bättre vetande” uppvärmningsideologer och deras godtrogna lärjungar.

De gör nämligen allt som krävs för att bilden av dom som maktambitiösa, opportunistiska vindflöjlar absolut aldrig skall få fotfäste i medvetandet hos den moderna mediakonsumerande mänskligheten.

***   ***   ***

Schneider har även gjort ett uttalande i Discovery Magazine 1989 som säkert hamnat i klimatalarmismens Hall of Shame:

On the one hand, as scientists we are ethically bound to the scientific method, in effect promising to tell the truth, the whole truth, and nothing but — which means that we must include all the doubts, the caveats, the ifs, ands, and buts. On the other hand, we are not just scientists but human beings as well. And like most people we’d like to see the world a better place, which in this context translates into our working to reduce the risk of potentially disastrous climatic change. To do that we need to get some broadbased support, to capture the public’s imagination. That, of course, entails getting loads of media coverage. So we have to offer up scary scenarios, make simplified, dramatic statements, and make little mention of any doubts we might have. This ‘double ethical bind’ we frequently find ourselves in cannot be solved by any formula. Each of us has to decide what the right balance is between being effective and being honest. I hope that means being both.

—-

Å ena sidan är vi etiskt bundna, som vetenskapsmän, till den vetenskapliga metoden som innebär att vi måste säga sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen – vilket då även innebär att vi måste inkludera all den tvekan och osäkerhet som vi ser i våra forksningsresultat. Å andra sidan är vi inte bara vetenskapsmän utan även vanliga människor och som de flesta människor vill vi att världen skall bli ett bättre ställe, vilket kan översättas till att vårt arbete går ut på att reducera potentiell katastrofal klimatförändring. För att göra det behöver vi ett brett stöd, så vi kan fånga allmänhetens fantasi och föreställningsförmåga. Det betyder att vi får en massa mediatäckning. Vi måste framställa skrämmande scenarier, göra förenklade, dramatiska påståenden och vara väldigt tysta om de tvivel vi kan ha. Detta dubbla etiska koppel vi så ofta befinner oss i kan inte lösas med någon formel. Var och en av oss måste bestämma vad som är den rätta balansen mellan att vara effektiv och att vara ärlig. Jag hoppas det betyder att man är båda.

Politikens logik

Göteborgs mäktige män och kvinnor har tydligen bestämt sig för att införa trängselavgift så de därigenom får mer pengar att spendera på saker de anser att göteborgarna behöver. Finns säkert nån passus om klimatet, miljön och naturen inbakad i motiveringarna också.

Apropå detta råkade jag läsa bloggen Hayek-Institutet Sverige där S R Larson skriver om dessa avgifter i Stockholm under rubriken ”Trängselavgifter och Dagens Politiska Garv”. Ett citat:

En av de mest komiska skatter som uppfunnits av skattetörstande spendoholics i Riksdagen är trängselavgiften. Så har fungerar den: folk som åker bil betalar en avgift for att åka in i Stockholm; pengarna går till att bygga ut kollektivtrafiken; skatten gör att fler väljer att åka kollektivt; när fler åker kollektivt minskar intäkterna från trangselavgiften; när intäkterna från trängselavgiften minskar, minskar också investeringarna i kollektivtrafiken.

Måhända nåt att tänka på för de skattepröjsande göteborgarna i allmänhet och skattepengsgödslarna vid Gustav Adolfs Torg i synnerhet.

Sammanfattningsvis kan bara sägas att vi får ytterligare en skatt lagd på våra axlar och samhället som helhet blir ytterligare en aning fattigare.

Det är marknaden och den ekonomiskt fria individen som bäst vet hur pengarna i samhället skall allokeras. Men det är som det är med det mesta när det gäller mänskliga kollektiva göranden och låtanden, att ”sent skall syndar’n vakna” och då kostar det ytterligare lite till av dina intjänade skattepengar för att ställa allt till rätta.

Ekonomen George Reisman tystas av Google

Yttrandefrihetens fiender har svårt att verka i sina mörka hålor i dessa den folkliga masskommunikationens (internet) tidevarv. De blir snabbt uthängda och avslöjade av de som förtrycks (i det moderna västerländska samhällets rättsstater) för sina (obekväma, kritiska) åsikters skull.

Vissa prussiluskor tycker inte om den här formen av spontana, folkliga sociala nätverk som är så oerhört diversifierat och mångsidigt att de blir alldeles yra i huvudet när de företar sig sina futila försök att censurera, styra och kontrollera nätet.

Ett tydligt exempel på detta är Googles försök att tysta den ytterst vederhäftige och ypperligt gode Österrike-ekonomen George Reisman för hans samhällskritik, i synnerhet avseende de ekonomiska aspekterna. På Capitalism.net bekräftar Reisman att det inte gick att uppdatera det inlägg han tänkte göra den fjärde maj.

Google har tvingats använda sig av något så fint som spam-robotar och nu påstår alltså google i sitt svar till Reisman att hans blogg identifierats som en spam-blogg. Det är inte mycket till spam -robotar om det har tagit dem tre och ett halvt år att definiera den som en sådan. Det är rent ut sagt skamligt av Google. Reisman noterar:

NOTE TO READERS: I was unable to post this entry on my regular blog, because has labeled my blog as ”spam.” It’s declared, ”Your blog is marked as spam. Blogger’s spam-prevention robots have detected that your blog has characteristics of a spam blog. (What’s a spam blog?) Since you’re an actual person reading this, your blog is probably not a spam blog. Automated spam detection is inherently fuzzy, and we sincerely apologize for this false positive. We received your unlock request on May 2, 2009. On behalf of the robots, we apologize for locking your non-spam blog. Please be patient while we take a look at your blog and verify that it is not spam.”

Apparently they have decided that it is spam.

Reismans kritik är alltid skarp, vass och oerhört ”spot on”, alltid träffsäker och alltid på tvärs med det amerikanska, alltmer social(demokratiska)istlika, etablissemangets ageranden. Detta är ju givetvis en irriterande vagel i ögat på de påstått klarsynta styrande i alla etablissemangets maktskikt.

Dessa maktskikt försöker ju ständigt föra ut sitt budskap via sina mediala bundsförvanter i gammelmedia om att de minsann har koll på läget och vet vilka åtgärder som är de bästa för ALLA, … (inte minst för dom själva).

Kyoto: Economic Pain, No Climate Gain

[…] One final point on the science of climate change: I am approached by many in the media and others who ask, “What if you are wrong to doubt the dire global warming predictions? Will you be able to live with yourself for opposing the Kyoto Protocol?”

My answer is blunt. The history of the modern environmental movement is chock full of predictions of doom that never came true. We have all heard the dire predictions about the threat of overpopulation, resource scarcity, mass starvation, and the projected death of our oceans.

None of these predictions came true, yet it never stopped the doomsayers from continuing to predict a dire environmental future. The more the eco-doomsayers’ predictions fail, the more the eco-doomsayers predict. These failed predictions are just one reason I respect the serious scientists out there today debunking the latest scaremongering on climate change.

But more importantly, it is the global warming alarmists who should be asked the question — “What if they are correct about man-made catastrophic global warming?” — because they have come up with no meaningful solution to their supposed climate crisis in the two decades that they have been hyping this issue. […]

I am reminded of a question the media often asks me about how much I have received in campaign contributions from the fossil fuel industry. My unapologetic answer is ‘Not Enough,’ — especially when you consider the millions partisan environmental groups pour into political campaigns. […]

– Senator James Inhofe, Chairman, Senate Environment and Public Works Committee i A Skeptics Guide To Debunking Global Warming Alarmism, Hot & Cold Media Spin Cycle: A Challenge to Journalists who Cover Global Warming

En riktigt cool alarmist

På 70-talet var det alarmistiska tongångar i en helt annan riktning. Då skulle världen gå under på grund av att det skulle bli kallare och att maten för världens befolkning skulle ta slut. Det var läge att hamstra och bunkra upp inför nästa snöfall.

Nu är det ju inte helt osannolikt, det Peter Gwynne skrev i sin artikel i Newsweek 1975, att jorden kan gå mot kyldöden. Det har jorden gjort otaliga gånger tidigare i sin existens.

Det är snarare vi människor som dör av kyla och svält om vi inte så snällt tar och flyttar på oss, för den framvällande snö- och ismassan, till varmare och behagligare breddgrader.

Redaktören på Newsweek kallar artikeln för ”den enskilt mest citerade ensides-artikeln i vårt magasins historia”.

Detta anser de AGW-troende vara klimatförnekarnas enda lilla halmstrå att klänga fast vid när vi skall visa på hur fel en/flera forskare OCH inte minst journalister kan ha i kontroversiella samhällsomdanande forskarämnen som finansieras med statliga medel och där politiker flitigt nyttjar prematura forskningsresultat för att skörda opinionspoäng.

Gwynne säger till och med att:

It was at the time an accurate representation of what was going on in the field. It was an accurate representation of what climatologists believed, and what was actually happening.

Inte ens ett sånt citat kan övertyga ambitiösa klimatkatastrofsproselyter (nyligen konverterade) och dito akolyter (prästens medhjälpare). Connelly på AGW-sajten Realclimate fokuserar givetvis sin kritik på att artikeln var en droppe i havet som ingen tog notis om. Det är sant. Dock, undviker han att nämna det Gwynne talar om i citatet ovan.

Vi skall ha klart för oss att forskarna var inte lika medvetna då som nu om hur de kunde utnyttja media för att spinna igång intresset för sina omogna forskningsresultat (NGO:ers och lobbygruppers påtryckningar var inte lika omfattande på den tiden) och därmed springa förbi mindre ambitiösa kollegor och därmed hamna först i kön kring guldkalven, alltså vilka som skall få åtnjuta de största slevarna av de statliga forskarpengarna och all medial uppmärksamhet och eventuell berömmelse.

Det har alltså gått från att vara forskaroro om global nedkylning till att nu vara politiker- och forskaroro kring global uppvärmning.

Omsvängningen bland forskarna på området skall alltså ha skett på grund av alla satelliter som numera finns i omloppsbana och som mäter alla upptänkliga saker och förändringar i vår atmosfär och som samlar in dessa data som forskarna sedan bearbetar (hmmmm?) och stoppar in i sina fina datorprogram som lydigt talar om för dem att ”Alarm, Alarm, global uppvärming förestående, katastrof om 100 år, vidta åtgärder, vidta åtgärder, genast”.

Sämre ursäkt för sin maktutövning kan ju en politiker få.

Alla klagar på vädret, det är bara vänstern som lagstiftar om det.

—– —– —–

Läs vidare om ”Varför klimatmodellering inte är klimatvetenskap”.

God natt jord. I dubbel bemärkelse

Klimat-miljö-trams-rörelsen firar triumfer kort sagt varje dag.

Nu har de lyckats lobba fram att det är av vikt att göra en symbolisk nedsläckning runt om i världen för … hahahaha, klimatets skull. Nåt mer vansinnigt och skrattretande fånigt trams har jag nog aldrig varit med om bland vuxna människor.

Det är fanimig så man tar sig för pannan. Detta är misantropernas totala seger över människans tekniska framsteg, sociala utveckling, folkliga bildning och utbildning (mot inbillning) och hela den historiskt banbrytande och välståndsskapande upplysningstraditionen.

På ren pin kiv ska jag gå ut och köpa lite byggarbetsplatsstrålkastare och några elektriska oljeradiatorer, 2000 wattare. Vem vet, då kanske klimatet får ordentlig hicka. Skulle vara kul å se om inte annat.

Sen finns det alltid dom som fuskar och börjar släcka ner före alla andra. Vissa gör tydligen vad som helst för att vara bäst i klassen.

GMO, den internationella vänstern och deras cynism

Genmodifierade växter, sädesslag och kött rör upp känslorna hos de som inte har kunskapen. Anledningen till de upprörda känslorna beror oftast på den av massmedia villigt framförda oron, skräckpropagandan och villfarelserna från den globala Anti-Biotech-rörelsens lobbygrupper.

Massmedia vet att en GMO-rubrik kryddad med en del risk och två delar hot säljer som smör i solsken.

Anti-Biotech-rörelsen (kort o gott Grönokraterna) påstår att de värnar om natur och miljö och utmålar fattiga människor som borde få ta del av dessa bioteknologiska välsignelser som offer och försökskaniner och brickor i ett cyniskt spel om profit och makt över maten i framtiden.

Givetvis sker all debatt i ämnet med ivrigt viftande med den allestädes närvarande flaggan, Försiktighetsprincipen, medans fattiga barn runt om i världen som skulle kunna äta sig mätta istället går svältdöden till mötes.

På Reason Online berättar Robert Bailey i sin artikel Dr Strangelunch… om sin syn på hyckleriet i den här vänster-rörelsen:

Anti-biotech lobbying groups have proliferated faster than bacteria in an agar-filled [slemfylld] petri dish: In addition to Shiva’s organization, the Third World Network, and Greenpeace, they include the Union of Concerned Scientists, the Institute for Agriculture and Trade Policy, the Institute of Science in Society, the Rural Advancement Foundation International, the Ralph Nader-founded Public Citizen, the Council for Responsible Genetics, the Institute for Food and Development Policy, and that venerable fountain of biotech misinformation, Jeremy Rifkin’s Foundation on Economic Trends. The left hasn’t been this energized since the Vietnam War. But if the anti-biotech movement is successful, its victims will include the downtrodden people on whose behalf it claims to speak.

Om utvecklingsländernas fattiga människor kunde förstå vilka björntjänster som görs i deras namn så skulle de nog på ren pin kiv, snabbt som attan, sleva i sig sin skål med ”Golden Rice” och sen springa ifatt och gåsmata hela den självgoda, negativa alltid-gör-vi-rätt-medans-vi-pratar-istället-för-att-agera-rörelsen med all upptänklig GMO-mat tills de storknade.

På den svenska Forskarbloggen kan du läsa mer om GMO:

Greenpeace fortsätter att bevisa den åsikt jag framförde så sent som igår här på Forskarbloggen, nämligen att de regelmässigt överdriver och förvanskar forskningsresultat för att gynna deras syfte att motverka odling av genmodifierade (GM) grödor.

Grönokratins monomani och Undergången

Noterat i essän ”All The Leaves Are Brown” på Claremont Institute:

On what principle is it that when we see nothing but improvement behind us, we are to expect nothing but deterioration before us?

– Thomas Babington Macaulay, 1830

[…] Environmentalism didn’t exist in its current form in Thomas Babington Macaulay’s time, or he would easily have discerned its essential pessimism bordering at times on a loathing of humanity. A trip down the environment and earth sciences aisle of any larger bookstore is usually a tour of titles that cover the narrow range from dismay to despair. […]

*   *   *

[…] This preference for soft despotism has become more concrete with the increasing panic over global warming in the past few years. Several environmental authors now argue openly that democracy itself is the obstacle and needs to be abandoned. […]

When the chips are down I think democracy is a less important goal than is the protection of the planet from the death of life, the end of life on it. This [rationing] has got to be imposed on people whether they like it or not.

– Mayer Hillman, Senior Fellow Emeritus vid Britain’s Policy Studies Institute i sin bok How We Can Save The Planet

*    *   *

[l]iberal democracy is sweet and addictive and indeed in the most extreme case, the U.S.A., unbridled individual liberty overwhelms many of the collective needs of the citizens…. There must be open minds to look critically at liberal democracy. Reform must involve the adoption of structures to act quickly regardless of some perceived liberties.

– David Shearman and Joseph Wayne Smith i boken The Climate Change Challenge and The Failure of Democracy

Shearman har gjort andra lika smickrande uttalanden om vart vi bör rikta blickarna i världen för att komma till rätta med den förestående katastrofen:

[T]he savvy Chinese rulers may be first out of the blocks to assuage greenhouse emissions and they will succeed by delivering orders…. We are going to have to look at how authoritarian decisions based on consensus science can be implemented to contain greenhouse emissions. […] To retain an inhabitable earth we may have to compromise the eternal vicissitudes {variationer och förändringar i nåntings utveckling} of democracy for an informed leadership [myten om den upplysta despoten] that directs. There are countries that fall within this requirement and we should use them to initiate more active mitigation…. The People’s Republic of China may hold the key to innovative measures that can both arrest the expected surge in emissions from developing countries and provide developed nations with the means to alternative energy. China curbs individual freedom in favour of communal need. The State will implement those measures seen to be in the common good.

*   *   *

Vi fortsätter citera akademiska politiska teoretiker. Några av dem är fullt beredda att att kasta Lockes principer om Individuell frihet överbord för att istället kunna lägga grunden för den Gröna Globala Grundlagen, Robyn Eckersley vill stöpa om hela Upplysningsprojektet för att uppnå sina idéer om den post-liberala Staten (sic!), han säger bland annat i boken The Green State: Rethinking Democracy and Sovereignity:

By framing the problem as one of rescuing and reinterpreting the Enlightenment goals of autonomy and critique, it is possible to identify what might be called a mutually informing set of ”liberal dogmas” that have for too long been the subject of unthinking faith rather than critical scrutiny by liberals. The most significant of these dogmas are a muscular individualism and an understanding of the self-interested rational actor as natural and eternal; a dualistic conception of humanity and nature that denies human dependency on the biological world and gives rise to the notion of human exceptionalism from, and instrumentalism and chauvinism toward, the natural world; the sanctity of private property rights; the notion that freedom can only be acquired through material plenitude; and overconfidence in the rational mastery of nature through further scientific and technological progress.

Jo jo, det tänks verkligen ordentligt på de Samhällsvetenskapliga Institutionerna runt om i världen.

*   *   *

Environmental tales of tragedy begin with Nature in harmony and almost always end in quasi-authoritarian politics.

– Nordhaus och Shellenberger i boken Break Through: From The Death Of Environmentalism To The Politics Of Possibility:

The problem is not simply that it is difficult to answer the question ‘Who speaks for nature?’ but rather that there is something profoundly wrong with the question itself. It rests on the premise that some people are better able to speak for nature, the environment, or a particular place than others. This assumption is profoundly authoritarian.

– Nordhaus och Shellenberger

De fortsätter dissekera miljö-rörelse-klimat-anti-kapitalist-och-fri-marknads-alarmisternas bakvända sätt att resonera:

Environmentalists…have tended to view economic growth as the cause but not the solution to ecological crisis. Environmentalists like to emphasize the ways in which the economy depends on ecology, but they miss the ways in which thinking ecologically depends on prospering economically…. Few things have hampered environmentalism more than its longstanding position that limits to growth are the remedy for ecological crises.

*   *   *

Vi fortsätter med lite citat om den datorstyrda klimatmodelleringen som är ett kärt och återkommande basebollträ att slå förnekare i huvudet med samtidigt som dessa i sin tur är lika pigga på att slänga samma basebollträ i närmaste träflis:

[p]erhaps the single most important reason that quantitative predictive mathematical models of natural processes on earth don’t work and can’t work has to do with ordering complexity. Interactions among the numerous components of a complex system occur in unpredictable and unexpected sequences [kaosforskning].

[…] Applied mathematical modeling has become a science that has advanced without the usual broad-based, vigorous debate, criticism, and constant attempts at falsification that characterize good science […]

– Orrin and Linda Pilkey i Useless Arithmetics: Why Environmental Scientist’s Can’t Predict The Future

Miljön som politiskt dragplåster

Alexander Sanchez är miljödebattör på Eudoxa och skriver klokt om det politiskt rödfärgade begreppet Försiktighetsprincipen.

Den princip som föddes i Rio-deklarationen 1992 om miljö och utveckling. I artikeln Den Reaktionära Försiktigheten berättar han hur miljörörelsen kom att införliva detta utvecklingsfientliga ord i sin politiska begreppsflora.

[…] Det är viktigt att komma ihåg att många av miljörörelsens ideologer på 70-talet hade ordentligt strikta ideal av ett decentraliserat, småskaligt och självförsörjande samhälle i tankarna, där motståndet definierades av kapitalism, sopberg, fågeldöd och allmänna utsläpp som hotade själva existensen för liv på jorden. Därför krävde man en fullständig omställning av samhället. När gröna aktivister kom att agera inom de vanliga institutionerna blev det tämligen tufft. Idéerna lyckades inte genomföra marschen genom institutionerna, just för att de handlade om att ta bort hela systemet. För att möta detta dilemma uppstod den gröna reformismen, först när man omformulerade sig så att idéerna passade in i det administrativa samtalet kunde de få genomslag. Många av den gröna reformismens idéer blev så integrerade i den politiska dagordningen att många nu uppfattar dem som neutrala och objektiva tankar. […] Från att ha varit mer av en praxis har försiktighetsprincipen kommit att framstå som ett värde i sig, i många fall som ett hinder för rationella lagbeslut inom främst miljöområdet, där drastiska appliceringar har begränsat tekniska framsteg.

——————————–

Försiktighetsprincipens fokus på total riskeliminering innan nåt av ett företags produkter kan godkännas om det finns risk att det inverkar skadligt på miljön eller folkhälsan skall ställas mot ett samhälles beredskap och kompetens att faktiskt besitta förmågan till kalkylerad riskhantering. Vi får en värld som påstås vara antingen farlig eller ofarlig (företagen står givetvis i det här sammanhanget för allt som är farligt) när vi istället borde lära oss vad som är tillräckligt säkert i den istället.

För att bättre förstå vad Försiktighetsprincipen innebär är det givande att läsa Angela Logomasinis När boten är värre än soten, en rapport om kemikaliepolitiken – REACH. Det är här Försiktighetsprincipens absurditeter spricker ut i full blom.

Ett viktigt fokus för REACH är att tvinga företag att ersätta så kallade ”farliga produkter” med säkrare alternativ. […] I slutändan lider dock subsititutionstanken av allvarliga brister. Den baserar sig på den felaktiga tanken att regleringar kan framtvinga produkter från industrin som är överlägsna dem som har beskrivits som ”farliga” i lagen. Om substituten verkligen var så överlägsna hade de varit framträdande på marknaden även utan regleringarnas påbud. De påstått säkrare alternativen används inte så ofta då de har alternativkostnader till säkerheten, exempelvis att de är dyrare, av lägre kvalitet eller har en högre frekvens av produktfel. I några fall har alternativen reglerarna utvalt eller förespråkat visat sig vara farligare än produkterna de ersatte eller att riskerna med substituten var sämre studerade.

Lögner, rena och skära lögner

How will we manage to get environmentalism out of the clutches of religion, and back to a scientific discipline? There’s a simple answer: we must institute far more stringent requirements for what constitutes knowledge in the environmental realm. I am thoroughly sick of politicized so-called facts that simply aren’t true. It isn’t that these ”facts” are exaggerations of an underlying truth. Nor is it that certain organizations are spinning their case to present it in the strongest way. Not at all—what more and more groups are doing is putting out is lies, pure and simple. Falsehoods that they know to be false.

– Micheal Crichton, i artikeln/föreläsningen ”Environmentalism as Religion” på Commonwealth Club, San Francisco, CA September 15, 2003

Geo-engineering i sann Sovjetanda

Det senaste påfundet i klimatkatastrofskretsar är att finna på tekniska lösningar för att gå in och laborera i jordens intrikata atmosfär för att KYLA NER JORDEN (gränserna för grönokratins galenskaper finner snart sina historiska paralleller).

I detta känsliga system vill nu forskare (och politiker) gå in å börja styra om under förevändningen att det måste göras NÅT NU, eftersom dessa människor är helt målstyrda på att den Globala Uppvärmningen (klimatets naturliga förändring) ÄR orsakad av människan (den politiska piskan och berättigandet) OCH att det därmed leder till en katastrof…om inget görs.

[…] There are many other problems. For example, they assume differences in the amount of iron are unnatural as are the variations in the number of phytoplankton. This false thinking is driven by the false assumption that change and variability are not natural in nature. […]

I en artikel på Environmental Research Web, säger John Latham på National Center for Atmospheric Research i Boulder :

The geoengineering community believes the chance of achieving the necessary reductions in CO2 to avert likely catastrophe are virtually zero, so it is necessary and responsible to examine alternative ways of stabilizing global temperature. […]

The trouble with the geoengineering at the moment, say the UEA researchers, is the lack of quantitative framework for evaluating projects. What’s more, they suggest that the enthusiasm of certain proponents has created a skewed view, where a handful of schemes are surrounded by bold but unsubstantiated claims.

Varför har fokus kommit att läggas på att stabilisera jordens temperatur? Den fluktuerar ju naturligt över decennierna, århundradena och millenierna? Är det någon som funderat kring faran med dessa geotekniska experiment och de olika klimatreglerande tekniska systemens konsekvenser OM de inte fungerar som det är tänkt i praktiken?  Om deras datormodeller inte går att föra över till verkligheten. Då kanske det verkligen blir läge att snacka om katastrof à la bästa Hollywoodscenario, ”The Day The Climate Engine Went Heywire”.

I det förra århundradet, då det fanns en teknokratisk förtryckarStat som kallades Sovjetunionen. Där, och då, i just denna stat fanns det inga hinder för vad man kunde åstadkomma med tekniken. Himlen är bokstavligen ‘the limit’.

Stora bevattningsprojekt sattes till exempel igång på 60-talet) för att vända de stora sibiriska flodernas lopp (Amur Darya, Syr Darya och Ob) för att odla upp öknen och framställa ris, meloner och sädesslag och framför allt det ”vita guldet” (bomull). Det var ju bara överflödigt eller dåligt utnyttjat vatten som rann ut i det insignifikanta ishavet i norr. Det kunde användas bättre genom att bevattna öknen. (Hur påverkar det isbildningen i ishavet i våra dagar?)

De flesta känner idag till att den en gång så mäktiga Aralsjön fick betala det högsta priset. Idag finns den inte kvar.

Andra liknande historiska geo-ingenjörsprojekt ägde ju rum under det tidiga kalla kriget, då både USA och Sovjet laborerade och experimenterade kring Climatological Warfare.

An even more gargantuan proposal aimed directly at climate. Around 1956, Soviet engineers began to speculate that they might be able to throw a dam across the Bering Strait and pump water from the Arctic Ocean into the Pacific. This would draw warm water up from the Atlantic. Their aim was to eliminate the ice pack, make the Arctic Ocean navigable, and warm up Siberia.

– Spencer Weart, i artikeln ”Climate Modification Schemes

Vad var det jag hörde någon säga? Försiktighetsåtgärder? Ja, jo, men det gäller bara när de neoliberala och neokonservativa krafterna bedriver sin miljö- och klimatförstörande egoistiska utveckling mot det DOM kallar välfärd och välstånd och utveckling för sig och sina kapital-imperialistiska intressen.

Vi Grönokrater och socialliberaler däremot vet ju vad som är bäst för ALLA.

Ytterligare ett steg mot miljöfascistisk övervakningsstat

Har du fått din elmätare utbytt ännu? Oavsett om du bor i villa, bostadsrätt eller hyreslägenhet så skall nu din elförbrukning läsas av på mikroöret. Det låter väl bra tycker du, kanske?

Bered dig då på att detta är den politiskt uppsminkade framsidan av den verklighet som presenteras för dig, o du naive, blåögde medborgare. I förlängningen är det ditt avtryck som förorenande människa på jorden och av klimatet som skall mätas och beskattas, styras upp och regleras. Känner du smaken av tvångströjan?

De nya elmätarna är ytterligare en byggsten i framväxandet (medvetet eller omedvetet) av den totala (miljö)övervakningsstatens infrastruktur. Allt görs givetvis för allas bästa och för miljöns bästa (detta är sminket). Michael D. Mehta är professor i sociologi vid Winnipeg University och har givit sin syn på denna samhällets panopticering (Allseende, Panopticon Society) och övervakning av medborgarna. I detta sammanhang är även TELDOK-rapporten ”Kan Storebror hejdas” intressant läsning.

Det som inte nämns är att all den insamlade data som den här precisionsmätningen av folks elförbrukning för med sig kommer att fungera som statistiskt underlag för ambitiösa och karriärkåta politiker att ytterligare införa tekniska kontroll- och styrmekanismer för att minimera dina felaktiga livsval (under förespeglingen att dessa livsval är katastrofala för Klimatet och Miljön).

Påtryckningsmedel via skatteuttag tycker politikerna är förlegat och alldeles för trubbigt och långsamt som styrmedel. Du konsumerar och lägger ju ändå inte pengarna på det dom vill. Du uppför dig ju som en virrpanna i verkligheten anser dom. De vill ju bara hjälpa dig att hålla en rakare linje genom livet angående dina livsval. Att dina livsval antingen påtagligt fördyras och din frihet minskas bekymrar dem mindre.

Allt det här kommer ju till för att de anser att du inte är att lita på, att du inte förstår ditt eget bästa, att du inte förstår klimatets och miljöns och den här planetens bästa och därför behöver lite hjälp på traven för att göra de korrekta livsval du hade gjort om du bara hade varit lite klokare och förnuftigare.

Nu spelar det ingen roll att du är lite dum i huvudet eftersom politikerna i den Goda Staten tar hand om den här svåröverbryggade problematiken med vår medborgerliga dumhet och oförmåga att marschera i snöräta åsiktsled…för allas bästa.

Pär Ström på Den Nya Välfärden gav sin syn på det hela i Expressen i artikeln ”Stoppa miljö-STASI”. Karl Palmås, på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet som forskar på företags roll i samhället, har en mer förlåtande och kanske mer nyanserad syn på det hela i artikeln ”Efter Storebror: Demokratiserad övevakning och kontrollsamhälle” i Fria Tidningen:

Samtidigt kan beteendemönster hos medborgare bara påfinnas om det finns en rik tillgång på rådata. Kontrollsamhället förutsätter därför existensen av ett brett lapptäcke av överlappande datakällor. Dess utveckling är alltså i symbios med intensifieringen och demokratiseringen av traditionell, panoptisk övervakning. […]

Vad är det då som gör kontrollsamhällets metodiker så attraktiva? En viktig förklaring är att de blir alltmer nödvändiga för att bibehålla ordning i en tid då medborgare rör sig fritt mellan olika panoptiska institutioner. Medborgare – och än mer de kunskaper och ‘andar’ de besitter – är inte längre låsta till en bostad, en företagsbyggnad, eller ett nationellt territorium. […]

Samtidigt kan beteendemönster hos medborgare bara påfinnas om det finns en rik tillgång på rådata. Kontrollsamhället förutsätter därför existensen av ett brett lapptäcke av överlappande datakällor. Dess utveckling är alltså i symbios med intensifieringen och demokratiseringen av traditionell, panoptisk övervakning. […]

Denna dubbla utveckling – demokratiserad panopticism plus kontrollsamhälle – följer alltså inte någon ‘masterplan’, sammansatt av konspirerande mörkermän. Det är snarare tillfälligheter som gjort att dessa två samhällstrender börjat samverka och bilda en sammanhängande logik. Samma gällde för övrigt framväxten av panoptiska organisationer, som fängelset och fabriken. […]

Samtidigt gör ju ordningsmakter sitt bästa för att positionera sig i detta framväxande samhälle. För det första har stater fortfarande bäst tillgång till information från panoptisk övervakning. För att få ett försprång i kontrollsamhället måste ordningsmakten få tillgång till så många överlappande datakällor som möjligt. Den information som skapas ur demokratiseringen av panoptisk övervakning har alltså en tendens till att ändå, när politiker spelar sina kort väl, hamna i staters händer. Ett bra exempel är det datalagringsdirektiv som Bodström drev igenom i EU-parlamentet, direkt efter terrorbombningarna i London. […]

För den som ändå känner att denna tvångströja blir för mycket, och att han/hon inte kommer att palla trycket med mindre än att sälja sin moral till djävulen, så finns det tröst i bedrövelsen.

Motkraften som sakta växer fram går ut på s.k. sousveillance (franskans ‘sous’ – under). Enligt NY Times skall ursprunget till sousveillance vara när Rodney King misshandlades brutalt av några Los Angeles-poliser och allt videofilmades av en förbipasserande medborgare.

Det Globala Uppvärmningstestet

sun_clipart_81

********************************************

Hur oberoende är du i ditt tänkande i fråga om allt som sägs i klimatdebatten? Har du en vag känsla av att du kanske är manipulerad? Håller du tyst med dina åsikter för att inte bli utpekad, utskrattad eller utsatt för hot, elakheter eller andra subtila otrevligheter i vardagen bara för att du anar att det inte är riktigt rätt det här med klimathysterin?

Heartland Institute har komponerat ett litet test med enkla frågor kring de vanligaste påståendena i debatten.

Vågar du testa dig själv och dina, ähum, klimatkunskaper?

THE GLOBAL WARMING TEST

J. Hansens f.d. chef avslöjar sig som Klimatskeptiker

Bloggen Watts Up With That? Har uppmärksammat ännu en avhoppare från det totalitära klimattåget som rusar mot katastrofens brant.

Den här gången är det ingen mindre än James Hansens tidigare chef John S. Theon, f.d. chief of the Climate Processes Research Program at NASA och även tidigare Chief of the Atmospheric Dynamics & Radiation Branch, som slänger av sig tvångströjan. Det blev väl alldeles för varmt till slut, kan man gissa.

Han uppskattar tillfället att äntligen få berätta att han anser att människan inte är orsak till den påstådda och eventuellt katastrofala förändringen av klimatet.

I appreciate the opportunity to add my name to those who disagree that global warming is man made,” Theon wrote to the Minority Office at the Environment and Public Works Committee on January 15, 2009. “I was, in effect, Hansen’s supervisor because I had to justify his funding, allocate his resources, and evaluate his results […]

[…] Hansen was never muzzled even though he violated NASA’s official agency position on climate forecasting (i.e., we did not know enough to forecast climate change or mankind’s effect on it). Hansen thus embarrassed NASA by coming out with his claims of global warming in 1988 in his testimony before Congress

För nytillkomna i klimatdebatten så är James Hansen NASAs chefsklimatolog (nä, inte kosmetolog, klimatolog. Fast vid närmare eftertanke, så…) på GISS (Goddard Institute for Space Studies) och den man som först började yra om klimatet och en stundande katastrof 1988 i  USAs Kongress. Han är även den vars klimatdata det oftast citeras från och refereras till i gammelmedia. Ja, ni vet de där tidningarna och journalisterna som totalt tappat bort sitt updrag om att granska, kritisera och ifrågasätta Maktens (VälfärdStaten) skenbara särintressedemokrati i Sverige.

Det är någonting speciellt med alla dessa f.d. chefer och pensionerade forskare och vetenskapare. De har en förmåga att låta tunga löpa fritt och säga som det är och det dom VERKLIGEN anser, tycker och tänker EFTER de slutat sina forskarkarriärer.

Tänk även på att det endast behövs en enda person som har rätt när det gäller vetenskap och forskning. Därför är det intressant att ta del av denna U.S. Senate Minority Report.

Några minnesvärda citat ur kommentarerna:

Greg F

C’mon now, we all know James Hansen is a top of the line scientist without a politically motivated bone in his body.

Not entirely accurate, he does have one bone that is politically motivated. Unfortunately it is his jaw bone.

***************************

bucko36

“Fresh Air” seems to be “leaking” from inside the NASAs “hot air” balloon! It’s about time.

***************************

Robert Wood

Psi:

there are many very important sub-grid scale processes that the models either replicate poorly or completely omit…” Can someone explain what this means?

What is meant is that the models are useless.

****************************

George M

Unfortunately, this is another sterling example of NASA’a dysfunctionality; boss fails to discipline underling. Probably to keep the funds rolling in. Sad, isn’t it? Maybe the oil companies should buy NASA. See how that sits with the greenies.

****************************

David Ermer

Unfortunately this will make absolutely no difference in the ’scientific’/political debate. It will be ignored and I predict this guy will be characterized as having senile dementia or some such.

****************************

Craig M.

This will not get nearly as much media coverage as “Climate change irreversible for 1000 years”, “Obama gets a new dog” or “Britney Spears goes to the washroom”

****************************

Å när han har levat, å när han har levat, …

Bloggen EU-referendum uppmärksammar en artikel av Christopher Booker angående de senaste ansträngningarna från klimatprästerskapet.

Medeltidsauktoritet styr och fakta ignoreras

The Renaissance began when the absolute authority of the church and ancient texts was overthrown. Science then evolved as our most reliable method for acquiring knowledge, free of superstition and political authority. Suppose you wanted to know whether big cannonballs or small cannonballs fell faster. In medieval times you argued theoretically with what could be gleaned from the Bible, the works of Aristotle, or maybe a Papal announcement. In the Renaissance you ignored the authorities and simply dropped cannon balls from a tower and observed what happened – this was science, where empirical evidence trumps theory.

Så skriver den välmeriterade forskaren David Evans i artikeln ”The ETS: Completely Unnecessary” (ETS – Emission Trading Scheme).

Han menar att många investerat sitt åsiktskapital i AGW-teorin (AGW – Antropogenic Global Warming) och verkar helt bortse från att det i huvudsak är staten i alla länder som sponsrar denna typ av politiserad forskning. Det finns alltså en politisk avsikt (vinst för politikerbranchen) med att föra fram teorin om att människans utsläpp av CO2 är skadlig för klimatet så till den grad att det leder till katastrof OM inget görs NU (bråttom, bråttom, bråttom, alltså).

Evans menar att AGW-anhängarna är känslomässiga,  medeltida och okunniga i sitt sätt att tänka och resonera vad gäller forskningen och dess metoder och de verkliga implikationerna av det dom står för.

Antingen beror detta på att de inte förstår bättre och bara hasplar ur sig saker för att andra de anser sig lita på säger så eller för att de ärligen vill rulla tillbaka samhällsutvecklingen så som vi känner den tillbaka till tiden för Renässansen och Upplysningsidealens uppkomst.

Läs även en annan (bättre) sammanfattning på bloggen En Kättares Notiser…

En ny Grön Aristokrati

Ben Pile skriver om den nya Gröna Aristokratin  i The Register.

Aristocrats once were referred to as ‘the nobility’, or ‘nobs’. These days we prefer decisions to be made democratically – the idea being that we can judge for ourselves which ideas serve our interests, thank you very much, ma’am.

But in recent years, politicians have sought legitimacy for their positions from outside of the democratic process. A new aristocracy is emerging from the emptiness of UK politics – and it’s considerably more virtuous than thou.

Pile förklarar utförligare i sin artikel ”The New Green Aristocracy (They don’t work for you)” att politikerna idag söker ny legitimitet utanför den demokratiska processen hos dessa klimat- och miljöalarmerande Grönokrater som i sin tur hämtar och backar upp sina argument för sin politik med vacklande vetenskap och dubiösa forskningsresultat.

Politikerna återger i och med detta allmänhetens cyniska inställning till politiker med sin egen cyniska inställning till politiken, menar Ben Pile.

Pile säger vidare att de är mer angelägna om att framhålla sina egna högre stående dygder och etiska grunder än att förklara konsekvenserna och potentialen i deras politiska idéer.

Contrary to many a green claim, science has been unable to provide unambiguous advice from which climate change policies can be formulated. Hence Labour, the Tories, the Lib-Dems, the Greens, and various activists, have all made different policies, and argued that the others will lead us inevitably to environmental catastrophe.

[…] Perhaps it could still be claimed that society is more vulnerable to climate than was previously understood. But, again, this is not “science”. It’s a speculative claim about the extent to which the direction of society is determined by climatic conditions – and exactly the kind of soft judgement which Turner admits.

[…] The purpose of the climate change bill is not to save us from catastrophe, but to set the scene for a new climate change aristocracy to rule over us in its own interests.

Misantropen

”It is now all too easy to regard the earth as a collection of ‘resources’ having an intrinsic value no larger than their usefulness at the moment,” Gore wrote on the very first page of his Introduction. ”…[C]ivilization itself has been on a journey from its foundations in the world of nature to an ever more contrived, controlled, and manufactured world of our own initiative and sometimes arrogant design. …[W]e are creating a world that is hostile to wildness, that seems to prefer concrete to natural landscapes. …[H]ave our eyes adjusted so completely to the bright lights of civilization that we can’t see…the violent collision between human civilization and the earth?”

– Al Gore, Earth In The Balance