Den Statliga Ludovico-kuren

Mikko Hyppönen på TED Talk talar om övervakningsstaten:

[…] People who say, -”I have nothing to hide”, simply haven´t thought about this long enough. ‘Cos we have this thing called privacy, and if you think that you really have nothing to hide, please tell me that the first thing you do because then I know that I shouldn´t trust you with any secrets because you can´t obviously keep a secret.

[…] people are more brutally honest with search engines than they are with their own family. A search engine know more about you than your family does.

[…] Privacy is non-negotiable, it should be built in.

[…] Frankly, Kimberly. What I´m sending is none of your business and it shouldn´t be none of your gov´s business either.

– Mikko Hyppönen

De som försvarar staten och deras myndigheters beteende med att det ändå inte är nåt att bry sig om bör därför lämna diskussionen och istället återgå till sitt statligt påbjudna Clockwork Orange-tänk.

[…] Alex represents the unconscious: man in his natural state. After he is given the Ludovico ‘cure’ he has been ‘civilized’, and the sickness that follows may be viewed as the neurosis imposed by society.

[…] The government eventually resorts to the employment of the cruellest and most violent members of the society to control everyone else — not an altogether new or untried idea. […] The Minister, played by Anthony Sharp, is clearly a figure of the Right. The writer, Patrick Magee, is a lunatic of the Left. ‘The common people must be led, driven, pushed!’ he pants into the telephone. ‘They will sell their liberty for an easier life!’

But these could be the very words of a fascist (a right-wing socialist).

Yes, of course. They differ only in their dogma. Their means and ends are hardly distinguishable.

[…] Somehow the prison is the most acceptable place in the whole movie. And the warder, who is a typical British figure, is more appealing than a lot of other characters.

The prison warder, played by the late Michael Bates, is an obsolete servant of the new order. He copes very poorly with the problems around him, understanding neither the criminals nor the reformers. For all his shouting and bullying, though, he is less of a villain than his trendier and more sophisticated masters.

Stanley Kubrick interviewed by Michael Ciment

h/t – henrik alexandersson

Korporativismens nya undersåtar

Henrik Alexanderssons längre analyserande och utblickande blogposter är oftast riktigt läsvärda. Hans senaste, ”Kriget mot de egna medborgarna”, är briljant vid en jämförelse.

Ibland ställer jag den provokativa frågan om man bör reagera när de börjar inskränka friheten – eller om man skall vänta tills det är för sent. Jag börjar frukta att den frågan håller på att bli överspelad. Att det redan är för sent. Att det börjar bli dags att fundera på om det finns någon plan B.

Den stora frågan i alla tider har varit vad som är frihet. Det framstår som allt tydligare att det är helt och hållet en definitionsfråga beroende på vilka perspektiv man har på livet och samhällets styresformer som helhet och människan i synnerhet.

Den rådande definitionen är det Maktetablissemanget som ställer upp, godtyckligt, och förändrar allt eftersom de märker att de håller på att förlora sitt strypgrepp om makt- och ekonomiskt oberoende, välutbildade medborgare som skiter i vad lagen och makten stipulerar åt dem på allt fler områden.

Den som vågar eller orkar lyfta blicken ser ännu fler och större konflikter mellan folket och makten torna upp sig vid horisonten. Man behöver inte vara något samhällsanalytikst geni för att inse att den ohörsamma maktens frenetiska maktkonsolidering bort från folket som sker idag måste leda till konfrontation till slut, när vi har fått nog.

Staten är till för folket, inte tvärtom. Nu roffar Staten och dess allierade åt sig makt på bekostnad av medborgarnas frihet från dess klåfingrighet.