Ljusets fiender är Mörkrets vänner

I en nyutkommen bok av Johan Lundberg, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms Universitet, som heter, ”Ljusets Fiender, Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten” (2013), gör författaren upp med det kritiska tänkandets skuggsida i den svenska samhällsdebatten:

[…] Men att delar av det svenska etablissemanget relativiserar totalitära ideologier är ingenting nytt, skriver Lundberg. ”Solzjenitsyn får inte bli den enda rösten från Sovjet, ej heller får han bli en slutstation i diskussionen om socialismen”, skrev DN:s dåvarande chefredaktör Olof Lagercrantz 1974, i en sågning av Alexandr Solzjenitsyns Gulagarkipelagen. En uppdatering av tredje ståndpunkten som var särskilt vanlig på 1950-talet, där man vägrade välja sida mellan västvärldens liberala demokratier och Sovjetunionens kommunism. Visst, det ansågs hemskt med sovjetiska arbetsläger, men var livet verkligen så mycket bättre i USA eller Sverige? Tredje ståndpunkten finns ännu kvar i denna form. När Vänsterpartiets fyra partiledarkandidater 2011 – Ulla Andersson, Rossana Dinamarca, Hans Linde och Jonas Sjöstedt – fick frågan om vilket land som var mest demokratiskt av Kuba och USA förmådde ingen av dem ge ett rakt svar.

[…] När Ayatollah Khomeini från sin sjukbädd utfärdade en fatwa mot Salman Rushdie år 1989 slöt de flesta svenska debattörer och kulturskribenter upp bakom författaren. Yttrandefriheten och det sekulära samhället försvarades närmast mangrant. Nästan 20 år senare tecknade Lars Vilks sin rondellhund. Av vänstern – akademiker, journalister och kulturskribenter – fördömdes den nästan unisont. I dag har fatwan internaliserats på svenska universitet, kultursidor och i statliga utredningar. Tanken om en islamofobisk västvärld har slagit rot. I sin bok Ljusets fiender – Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten (Timbro) visar Johan Lundberg hur ställningstaganden som Myrdals inte längre är en avvikelse, utan snarare tillhör den ideologiska mittfåran.

Är det för långt ifrån sanningen om bloggen påstår att det är människor med liknande eller rent av samma politiska temperament som också kritiserar Hanne Kjöller för hennes fullständigt omoraliska och totalt oförlåtliga faktafel i boken, ”En halv sanning är också en lögn”, istället för att prata om det boken handlar om?

Newspeak – en formatmall

Syme: It’s a beautiful thing, the destruction of words. You wouldn’t have seen the [Newspeak] Dictionary 10th edition, would you Smith? It’s that thick. [illustrates thickness with fingers] The 11th Edition will be that [narrows fingers] thick.

Winston Smith: So, The Revolution will be complete when the language is perfect?

Syme: The secret is to move from translation, to direct thought, to automatic response. No need for self-discipline. Language coming from here [the larynx], not from here [the brain]” 1984 (film)

Rätta in dig i ledet, annars…

Smutskastningen mot den svarta republikanska oberoende och framgångsrike presidentkandidaten Herman Cain är helt enkelt en amerikansk politisk skandal.

Juan Williams uttrycker stark förvåning och irritation över hur Cain behandlas. Den amerikanska vänsterns och demokratiska partiets kunskaper i ”Black American History” är väldigt grunda, om inte obefintliga, verkar det som.

Ku Klux Klan, Svarta amerikaner och demokraterna

I youtube-klippet ”Examining Black Loyalty to Democrats” ställer sig Alfonzo Rachel ett par intressanta frågor som för vissa kommer att bli en aha-upplevelse och för andra nåt att komma med en hel drös med ursäkter för.

Makten över det historiska minnet

Tyrannen Gustav Eriksson Wasa (f. 1496 – d. 1560) är de svenska Etatisternas och även de svenska moderna välfärdspolitikernas portalfigur.

Lars-Olof Larsson, universitetslektor och historieprofessor i Växjö 1970-95, kom 2002 ut med boken, Gustav Wasa – landsfader eller tyrann? (Prisma förlag, 398 s). Larsson är kännare av medeltidens och wasatidens historia. I boken vänder han upp och ner på bilden om Gustav Wasa som den goda landsfadern och riksbyggaren.

Istället träder det i Larssons bok fram en bild av en regent som utgör ett praktexempel på det slags tyranniska furste som Niccolo Machiavelli skriver om i ”Il Principe” (Fursten).

Så här skrev bland annat Carl- Johan Gardell om Gustav Wasa och Larssons bok i sin artikel ”Myten om den Gode Gustav Wasa” på Under Strecket i SvD, 2002:

Gustav Vasa var en tidstypisk renässansfurste, skriver Larsson. Den moderna europeiska staten skapades i början av 1500-talet av en serie brutala självhärskare som inte tvekade att tillgripa anfallskrig, mord och terror för att stärka den centrala statsmaktens ställning. Bland de mest ryktbara kan nämnas den engelske kungen Henrik VIII, som exempelvis lät fördriva eller avrätta fem av sina sex drottningar, den ryske tsaren Ivan den förskräcklige och den korrumperade påven Alexander VI Borgia. Precis som unionskungen Kristian II angrep de andra furstarna adeln i syfte att förvandla de oregerliga rovriddarna till servila hovmän och ledande funktionärer i den svällande statliga centralbyråkratin. Den svallvåg av bondeuppror, som drog fram över Europa under 1500-talets första tredjedel, hängde samman med furstarnas krav på nya skatter och dagsverken. Skattetrycket på den svenska allmogen ökade med uppskattningsvis 300 procent under Gustav Vasas regeringstid, skriver Larsson. Ett annat centralt mål för Gustav Vasa, liksom för de tidigare unionskungarna Hans och Kristian II, var att bryta den tyska hansans kommersiella dominans för att i stället gynna det egna landets städer. Kung Gustav var en typisk exponent för den florentinske författaren Niccolò Machiavellis brutala fursteideal i den berömda skriften ”Il Principe”. Människoliv, hedersord och den moraliska anständigheten fick vika för statsnyttan.

Man inser med lätthet att det inte spelar någon roll under vilken politisk eller ideologisk flagg man seglar in i maktens korridorer idag som modern politiker när man har sådana här traditioner att förvalta och åtnjuta på allmogens bekostnad.

C-J G. skriver vidare om hur grunden lades till denna svenska furstestat. Det var genom att skicka ut visitatorer runt om i landet för att anteckna och registerföra och slutligen konfiskera kyrkans donationer och en femtedel av fastighetsbeståndet:

Enbart i Skara stift konfiskerade Gustav Vasas utsända visitatorer åtminstone ett ton kyrksilver som smältes ner och lagrades i den kungliga skattkammaren. Plundringen av den katolska medeltidskyrkan lade grunden till den svenska furstestaten – och gav kungen de resurser som omgående togs i bruk för att disciplinera såväl adeln och allmogen.

Det omedelbara intrycket är att det inte är någon skillnad mot hur det går till idag. Allt är bara mer sofistikerat idag. Saken är att det är ännu värre idag. Det är ännu fler gamar kring köttgrytorna idag. De servila hovmännen i de svällande byråkratierna blir bara fler, ännu mer servila och bockar ännu djupare så att det må fortsätta regna lite av maktens manna på dem även i framtiden.

Att göra sin röst hörd idag nere i maskinrummet från denna mullrande, moderna välfärdsstats väloljade propagandamaskin, tjaa…

Jag tror jag ska gå och klona Nils Dacke, istället.

Capitalism: The Economic Utopia Never Visited

Lew Rockwell skriver om Socialismens triumf över världen, i alla fall enligt den BBC-undersökning som gjordes av 29.000 personer runt om i världen.

A new BBC poll finds that only 11 percent of people questioned around the world — and 29,000 people were asked their opinions — think that free-market capitalism is a good thing. The rest believe in more government regulation. […] One quarter of those asked said that capitalism is ”fatally flawed.” In France, 43% believe this. In Mexico, it is 38%. A majority believes that government should rob the rich to give money to poor countries.

In only one country, Turkey, did a majority say that less government is better. […] While most Europeans and Americans think it was a good thing for the Soviet Union to disintegrate, people in India, Indonesia, Ukraine, Pakistan, Russia, and Egypt mostly think it was a bad thing.

[…] And it comes as something of a shock twenty years after the collapse of socialism in Russia and Eastern Europe revealed what this system had created: backward societies with citizens who lived short and miserable lives. […] those who would despair at this poll, consider that it might have been much worse were it not for the efforts of a relative handful of intellectuals who have fought against socialist theory for more than a century. […]

Lew Rockwell undrar till och med om folk egentligen vet vad Kapitalism betyder:

What, for example, is capitalism? Do people even know? Michael Moore doesn’t know, else he wouldn’t be calling bailouts for elite, Fed-connected financial firms a form of capitalism. Many other people reduce the term capitalism to ”the system of economics in the United States.” It is no more complicated than that. This is despite the reality that the United States has a comprehensive planning apparatus in place that is directly responsible for all our current economic troubles.

[…] let’s take this further. Among the many people around the world who do not like the US empire, many believe they don’t like capitalism either. If the US economy drags the world down into recession, that is a prime example of capitalism’s failure. Even more preposterous, if you didn’t like George W. Bush, his ways, and his cronies, and Obama is something of a relief, then you don’t like capitalism and you do like socialism.

[…] Another point of view misunderstands the idea of capitalism itself. It is not about creating economic structures that benefit capital at the expense of labor or culture or religion. It is about a system that protects the rights of everyone and serves the common good. Capitalism is just the name that happened to be identified with this system (av Marx, kanske? min anm.). If you want to call freedom a banana, fine, what matters is not words but ideas.

På sätt och vis skrämmande läsning när man inser att den generella folkliga (ähum, och politiska) förvirringen och okunskapen på området är så stor om vad Marknadsekonomi och Kapitlalism betyder och är avsedda att åstadkomma för det gemnensamma bästa när den får fungera utan välvilligt vurmande politikers regleringar.

Det enda det inte råder någon förvirring kring i de folkliga lagren (ähum, och i de politiska), det är hur makten alltid har vetat hur de skall se om sitt hus. Det kanske är dags att tänka ett varv till?

All In the Name of…CO2

Bloggen The Climate Scam pekar på en artikel i The Economist, ”Fewer feet, smaller footprint”, som tar upp de rödgrönas lösningar på det dom anser vara nutida springande och starkt akuta problem, nämligen överbefolkning (!) och utsläpp av CO2 (klimatkatastrof).

Forskaren Thomas Wire menar att för att komma åt den globala uppvärmningen är den familjeplanering han föreslår fem gånger effektivare än de vanliga åtgärderna de rödgröna basunerar ut via sina mediamegafoner.

Mr Wire points out that if all women who wanted contraception were provided with it, it would prevent the release of 34 billion tonnes of carbon dioxide between 2010 and 2050.

Visst. Det stannar säkert vid att bara dela ut kondomer och andra preventivmedel. Behöver läsarna påminnas om historia som verkar upprepa sig? Behöver läsarna påminnas om Gunnar och Alva Myrdal? Behöver läsarna påminnas om socialistiska befolkningsteorier?

Skapa bara ett tillräckligt stort yttre hot där det krävs åtgärder NU och som ALLA måste samlas kring eftersom det är akut. Det räcker för att alla locka fram de mest avskyvärda tänkarna och forskarna och de mest maktgalna och skrupellösa politikerna.

Jag höll på att glömma att det även lockar fram den rätta färgen på vissa journalister:

Given the myriad of other reasons to limit human fertility […], your correspondent (alltså artikelförf. min anm.) cannot help but commend the report to mandarins meeting in Bangkok on September 28th to discuss the forthcoming United Nations Climate Change Conference in Copenhagen.