Och nu, på den andra energiförsörjningsfronten

Det är alltid i USA det börjar, oavsett om det är undergången eller om det är lysande framtidsutsikter. Här pratar Kirk Sorensen från FLIBE Energy om LFT Reaktorer:

Den som lyssnar noga i början på klippet (index 1:55) uppfattar vad Sorensen berättar om hur det fungerar i USA och vad den amerikanska staten (energidepartementet i det här fallet) har för inställning till storindustrins energiförsörjningfrågor … han säger att ”our departement of energy has a very hands off approach, it is up to the industry to design, construct and operate […] which technologies will be deployed”.

Översatt till svenska betyder det att storföretagen numera har frikort att se till att fixa fram vilka former av energiförsörjning de vill. Vem som helst förstår ju att det kommer att bli de energiförsörjningsformer som är energimässigt effektivast och ekonomiskt mest hållbara. De positiva miljöeffekterna får vi på köpet.

Gissa vilka som kommer att försöka misskreditera detta?

Den politiska energigalenskapens hysteriska tidsålder

Imagine you invented a machine that revolutionized travel. You know your invention could cut local and long distance travel time substantially and vastly improve the ability for business to deliver freight efficiently. The invention would add trillions to global GDP. If released, your invention would no doubt be universally used and admired. However, based on the initial safety assessments, analysts predict that if used widely your invention would cause the deaths of 300,000 Americans per year and countless more around the globe. Would you still release it?

If not, imagine a world without cars.

It turns out that car accidents are among the leading causes of death in the US, and yet few of us would give up the luxury, convenience, and autonomy of owning an automobile. We’ve decided the benefits are worth the risk.

Now, the bigger question: why isn’t this same measure used when judging nuclear energy?

Citatet ovan passar in apropå den senaste tidens anti-kärnkraftshysteri och lögnerna om strålningens farlighet i grundvattnet runt det havererade kärnkraftsverket i Fukushima Dai-ichi.

Mer om denna hysteri kan man läsa i Capitalism Magazine i artikeln av John Downs, ”The Symptoms of Nuclear Hysteria”. Där kan man ta del av en mer vetenskapligt och faktamässigt orienterad inställning till de få kärnkraftskatastrofer, snarare missöden, som trots allt inträffat de senaste 60 åren till skillnad från de faktiska lögner som prånglas ut av välståndsfientliga vänsterjournalister och miljögröna aktivistfascister som Greenpeace och deras falska påståenden kring kärnkraftens mytiska farlighet.

John Downs säger följande om radioaktiv strålning och de nivåer som EPA tillåter:

[…] But radiation is not nearly as pernicious or outright dangerous as the media leads us to believe. In the US, by EPA regulations, nuclear plants are expected to annually release radiation less than what any passenger receives on one flight from LA to New York (a route I travel quite often). Living in a brick or concrete building for a year will give you twice the dose of that flight. A chest X-ray will give you over 80 times the dose of your brick-walled apartment. A nuclear plant worker is allowed 10 times the dose from a medical X-ray scan per year. Still, the worker would have to receive double his maximum yearly dose to have a measurable increase in cancer risk – and 4 times that dose in a day to show any signs of radiation sickness.

[…] In comparison, other forms of energy have led to significant deaths and environmental risks. The burning of fossil fuels pumps greenhouse gasses into the atmosphere. Coal mines collapse, trapping and killing miners. Oil tankers and offshore derricks spill petroleum into the ocean. But these risks are more tolerated than nuclear concerns.  The difference lies in the fear of radiation.

Perhaps due to its invisibility, or its mysterious and often long-delayed effects, or perhaps as a relic of Cold War propaganda, the threat of radiation exposure provokes an irrational, emotional response. As a result, nuclear power is often held guilty until proven innocent.

[…] The risk is truly minuscule, especially when we consider the alternatives. As much as President Obama likes to talk about “renewable energy” and “green initiatives,” the reality is that there is no clean source that can provide energy nearly as inexpensively as our current sources. This means that a switch to entirely “green” sources, including wind, solar, and hydro, would cause the average American’s standard of living to drop by an order of magnitude. So, the viable alternatives to nuclear energy are limited to coal, oil, and natural gas. Each of these poses significantly more health and environmental dangers than nuclear.

I artikeln, ”The Enemies Of Nuclear Power”, säger Travis Norsen:

[…] Its safety record is also exemplary. In America today, the nuclear industry ranks among the safest places to work. It experiences only 0.34 accidents resulting in lost work time per 200,000 worker-hours, compared with a 3.1 average throughout private industry. While during the past 40 years, hundreds of thousands have died as a result, directly and indirectly, of coal mining and other means of energy production, there has not been a single fatality, or even a serious injury, resulting from the operation of civilian nuclear plants in the United States.

[…] The annual probability of radiation leakage for the newest reactors is estimated at less than one in a billion–a level of safety no other source of energy can even approach.

Why then is opposition to nuclear power so strong?

The loudest objection raised by the anti-nuclear groups is that there is “no safe level of radiation.” It is also the phoniest. The major sources of radiation are natural and ubiquitous: we are continuously bombarded with radiation from cosmic rays in the upper atmosphere and from naturally occurring radioactive elements in the earth. Compared with these background sources, the radiation from nuclear power plants is negligible.

[…] The average annual radiation dose received by Americans is 360 millirems (or “mrems”), about 300 of which come from naturally occurring sources like radon. By contrast, you would get only 0.01 mrems per year as a result of living 50 feet from a nuclear power plant. Even a single annual cross-country airplane flight exposes you to 3 mrems, while a medical X-ray gives you a dose of 20 mrems.

[…] They are against nuclear power, not on any sound scientific grounds, but for the same reason they consistently oppose logging and oil drilling and dam construction–because they want to reverse the progress we have made in conquering nature to serve man’s interests.

Ja, ni förstår ju att sån här nyansering av hur det verkligen förhåller sig med kärnkraft inte passar in i den Grönpolitiska propagandan, eller hur?

Så det är som vanligt med (grön-)vänstern och deras förhållande till siffror, statistik, fakta, vetenskap och verkligheten, de jobbar alla emot dem så det är därför de drivs till att berätta lögner för den del av befolkningen som de vet inte har kunskap att ifrågasätta deras politik, de är ju dessutom redan köpta via deras korrupta och resursförstörande bidragspolitik.

Den politik de driver måste förneka, relativisera och ljuga om verkliga förhållanden för att kunna få igenom sin politiks misantropiska ”endlösung” (alltså, konsekvenser de aldrig nånsin själva kan förmå sig att inse och givetvis än mindre erkänna). Det är en politik som strävar efter att hålla de fattiga i världen på sin fattigdomsmatta och använda dem som schackbönder i deras avskyvärda politiska spel för att vinna den politiska makten. Energipolitiken är bara en av deras spelstrategier för att nå detta slutmål.

För vidare läsning och kunskapsmässig förkovran:

The Enemies of Nuclear Power ( … the motives of it´s militant opponents)

Grön energipolitik och Pandoras Löfte

Pandoras Promise – en pro-kärnkraftsfilm som kommer med ett välkommet inlägg i den mytstinna och av lögner och falsk vetenskap fullspäckade debatten om kärnkraftens nackdelar och dess inneboende farlighet för människor och miljö.

Filmen, Pandoras Promise, skär rakt igenom en debatt som är skev, vinklad och starkt propagandistisk (spelar på känslor mer än att redovisa fakta) och som till största delen, för att inte säga helt och hållet, drivs på av miljövänsterns myter och pseudovetenskap med den utomparlamentariska extremvänsterlobbygruppen Greenpeace i spetsen.

Det senaste i den här debatten är haveriet i Fukushima som nu så här två år efter jordbävningen åter triggat igång anti-kärnkraftsrörelsen med påståenden om hur förgiftat grundvattnet är runt kärnkraftverket … när det i själva verket är helt ofarliga strålningsnivåer det handlar om.

På svenska tidningen Ny Tekniks onlineversion hittar vi följande artikel av Monica Kleja, ”Desperat jakt på läckor i Fukushima”. Artikeln är väl inget under av objektivitet, den är istället fylld av korrekt begreppsanvändning, helt enligt det rådande, åsiktsparadigmet inom miljövänstern. Det pratas på ett sofistikerat och förledande sätt om höjda strålningsnivåer, men inte om att denna höjning på nåt som helst farligt sätt överstigit några satta gränsvärden för strålningsdoser som är farliga för människor. Det pratas om kontaminerat och förgiftat grundvatten som läcker ut i havet. Inget nämnsom att nivåerna är så låga att endast homeopater finner anledning att kanske bli oroliga. Det viktiga är att nivåerna höjts … punkt!

Michael Schellberger som presenterar filmen Pandoras Promise i trailern ovan kommer från The Breakthrough Institute som gärna granskar myterna som miljövänstern sprider om kärnkraften. Följande länkar kommer därifrån:

Den intellektuella atomvinterns slut?

På SVT Debatt hittar jag följande osannolika artikel av Janne Wallenius, professor i reaktorfysik på KTH: Obefogad rädsla svartmålar kärnkraften

Kan detta vara början på slutet av den förnuftsmässiga, intellektuella atomvinter som regerat i stort sett allas tankebanor i snart fyra decennier? Fyra decennier av förlorad teknisk utveckling på området.

Wallenius påpekar att rädslan är en drivkraft. Bloggen frågar sig därför om inte människan borde kunna betrakta sig som så pass mogen och intellektuellt vuxen numera, i det tredje årtusendet, att hon kunde slänga sin så historiskt betecknande rädslostyrda vidskeplighet över bord? En vidskeplighet som i allt för många fall krystat fram den politiska, tvehågsna och utvecklingsmässigt så vilseledande och förledande ”försiktighetsprincipen”.

[…] Att vi oroar oss mer för sällsynta händelser än olyckor som sker varje dag är ett känt fenomen. Likt flygindustrin kommer kärnkraften att få leva med krav på att vara många gånger säkrare än de alternativ som står till buds.

och inverkan på liv och hälsa från kärnkraftsolyckor är lägre än för vind, sol- och vattenkraft, Tjernobyl inräknat.

[…] Det sorgliga i sammanhanget är att den ökade importen av naturgas i Japan efter Fukushima redan lett till hundratals nya dödsfall inom gasindustrin.

[…] För att Sverige skall kunna prova fjärde generationens kärnkraft på riktigt behöver dock våra beslutsfattare se att allmänheten tror på våra idéer. Frågan är om så är fallet?

Det vågar nog vem som helst svara ett rungande Nej på. Ett politikeretablissemang som skulle göra ett sånt opinionsmässigt lappkast och ändra uppfattning om sin redan inslagna väg och färdriktning som dessutom slösat bort tusentals miljarder på sina Alice i Underlandetprojekt kommer aldrig att ske.

Kommer en förändring kommer den långsamt om ett par tre decennier eller fem. Då har alla glömt den dårskap som härjade med folks föreställningar om kärnkraft runt millennieskiftet.

Fakta som endast en ”grön” politiker kan ignorera

The Climate Scam har en artikel skriven av Per Welander med politiskt obehagliga fakta som enbart bidragsgivande planekonomiska politiker kan komma undan med att ignorera:

* Produktionen av vindkraftverk är kostsam och måste beaktas i totalekonomin. Här ingår även anslutning till  elnätet samt att nätet måste förändras i vissa fall.

* Den praktiska livslängden på vindkraftverk är inte 25 år utan närmare 12 år. [2]

* Reservkraft krävs. Det blåser inte alltid. I länder utan vattenkraft blir detta kostsamt samt medför CO2-utsläpp för reservkraften.

* Vindkraftverken är fula och bullrar.

* Skador på fågellivet

* El som produceras av vindkraftverk blir dyr. Så dyr att staten bestämt att subventioner ska utgå.

* Sverige behöver ingen dyr vindkraft då elöverskott finns i framtiden

* I Sverige är elproduktionen redan så gott som CO2-fri så det argumentet från de ”gröna” faller också bort.

 

Ignoranta bakåtsträvare och självgoda anti-humanister släcker ljuset ikväll

Ross McKitrick gästpostar på WUWT apropå Earth Hour ikväll:

[…] Earth Hour celebrates ignorance, poverty and backwardness. By repudiating the greatest engine of liberation it becomes an hour devoted to anti-humanism. It encourages the sanctimonious gesture of turning off trivial appliances for a trivial amount of time, in deference to some ill-defined abstraction called “the Earth,” all the while hypocritically retaining the real benefits of continuous, reliable electricity.

[…] I don’t want to go back to nature. […] For humans, living in “nature” meant a short life span marked by violence, disease and ignorance. People who work for the end of poverty and relief from disease are fighting against nature. I hope they leave their lights on.

[…] I like visiting nature but I don’t want to live there, and I refuse to accept the idea that civilization with all its tradeoffs is something to be ashamed of.

På Stockholmsinitiativets blogg, The Climate Scam, finns en artikel om Earth Hourjippot:

Det började i Sidney i Australien 2007 och sjösattes av två mycket inflytelserika parter, nämligen Världsnaturfonden (WWF) och Fairfax Media Limited. […] WWF är en global organisation med kontor i 30 länder och 5000 anställda. Tillsammans äger de Earth Hour Limited. […] Earth Hour Limited är således ganska okänt, medan händelsen Earth Hour är väldigt känd. Inte minst det faktum att detta event är uppbackat av både ett mäktigt media-konsortium och en världsomspännande miljöorganisation med stora muskler för reklam har gjort att det fått ett enormt genomslag.

Även Bill Gates vill ha ett ord med i laget:

Gates: To Help Poor, Lower Energy Costs.Lowering energy costs is the best way to improve the situations of impoverished people around the world says Bill Gates in an interview with WSJ’s Alan Murray at the 2012 ECO:nomics conference.

En enkel Googlesökning med orden ”vindkraft” och ”dyr” ger 459.000 söksvar till artiklar i ämnet.

Utveckling mot renare Kärnkraft

Bill Gates tar hjälp av Kina i utvecklingen mot nyare och bättre reaktorer för kärnkraften.

Som en del i satsningen på ren energi har Bill Gates finansierat det amerikanska företaget Terra Powers utveckling av en fjärde generationens kärkraftsreaktor som drivs nästan uteslutande av utarmat uran och som producerar betydligt mindre avfall än traditionella fissionsreaktorer. […]

Den höga säkerheten är bland annat ett resultat av att den så kallade Traveling Wave-reaktorn inte kräver några aktiva åtgärder av mänskliga operatörer för att säkerheten ska bibehållas och att konsekvenserna av naturkatastrofer som jordbävningar och tsunamivågor kan simuleras i förväg.

Det är såna här projekt mot hållbar energi som Staten skulle lägga pengar på istället om man nu förfäktar idén att Staten är den som vet bäst vad nationen och folket verkligen behöver i alla lägen.

Behovet av hållbar baskraft ökar hela tiden. Detta kräver att det satsas mer på kärnkraften.

Alternativ som olje- och kolkraft finns inte längre på dagordningen för vår framtida elförsörjning. Eftersom kärnkraften är mycket kapitalintensiv och tar lång tid att projektera och bygga, måste besluten om en första ersättningsreaktor tas så snart som möjligt. I vårt grannland Finland har man för länge sedan insett betydelsen av säker och billig baskraft. […]

Byggandet av ett nytt modernt kärnkraftverk är ett tekniskt och industriellt projekt som Sverige behöver. Fort farande finns ett stort kunnande kvar i landet, trots politiker som Birgitta Dahls (s), Olof Johanssons(c) och allehanda miljöpartistiska språkrörs idoga försök att utplåna och förbjuda forskning och utveckling av kärnteknik i Sverige.

Givetvis tvekar svenska staten att subventionera kärnkraften med risk för att stöta sig med särintressena i den gröna, ekonomiskt oan(s)variga men inbillat ansvarsfulla klimatindustrin som staten själv sett till att skapa med sina subventioner. Av nån märklig anledning är kravet på kärnkraften att den skall stå för sina egna kostnader.