The Rise and Fall of the Global Dollar Fiscal Regime

”Why do Great Nations Fail? They turn the back on the Principles that once made them great”.

 

Merkantilismens återkomst

Library of Economics and Liberty kan vi läsa följande:

[…] Mercantilism is economic nationalism for the purpose of building a wealthy and powerful state (på bekostnad av ekonomisk frihet och individuell och medborgerlig frihet pga rättighetsöverträdelser från Statens håll). Adam Smith coined the term “mercantile system” to describe the system of political economy that sought to enrich the country by restraining imports and encouraging exports. This system dominated Western European economic thought and policies from the sixteenth to the late eighteenth centuries. The goal of these policies was, supposedly, to achieve a “favorable” balance of trade that would bring gold and silver into the country and also to maintain domestic employment.

[…] Most of the mercantilist policies were the outgrowth of the relationship between the governments of the nation-states and their mercantile classes. In exchange for paying levies and taxes to support the armies of the nation-states, the mercantile classes induced governments to enact policies that would protect their business interests against foreign competition.

Hos Lew Rockwell säger, Thomas J. DiLorenzo, följande i, ”What Hamilton has Wrought”. Hamilton har emellanåt kallats, The American Machiavelli:

[…] As George Will once wrote, Americans are fond of quoting Jefferson, but we live in Hamilton’s country. The great debate between Hamilton and Jefferson over the purpose of government, which animates American politics to this day, was very much about economic policy. Hamilton was a compulsive statist who wanted to bring the corrupt British mercantilist system — the very system the American Revolution was fought to escape from — to America. He fought fiercely for his program of corporate welfare, protectionist tariffs, public debt, pervasive taxation, and a central bank run by politicians and their appointees out of the nation’s capital.

[…] Jefferson and his followers opposed him every step of the way because they understood that Hamilton’s agenda was totally destructive of liberty. And unlike Hamilton, they took Adam Smith’s warnings against economic interventionism seriously. Hamilton complained to George Washington that ”we need a government of more energy” and expressed disgust over ”an excessive concern for liberty in public men” like Jefferson.

[…] Hamilton and his political compatriots, the Federalists, understood that a mercantilist empire is a very bad thing if you are on the paying end, as the colonists were. But if you are on the receiving end, that’s altogether different. It’s good to be the king, as Mel Brooks would say. […] Hamilton was the instigator of ”crony capitalism,” or government primarily for the benefit of the well-connected business class.

[…] Thus, Wall Street investment bankers became inveterate (inbitna, vanemässiga) lobbyists for any and all tax increases (on the rest of the population, anyway) to assure that their own principal and interest would be paid, and that they could promise their clients — the purchasers of government bonds — that the bonds were a good investment. They were corrupt from the very beginning.

På Azizonomics i, ”The Return of Mercantilism”, kan vi läsa följande dystra sammanfattning av vart det merkantilist-korporativistiska systemet tagit USA:

[…] First, states around the world, and especially America, have massively adopted corporatist domestic policies, even while spouting the rhetoric of free trade and economic liberalism publicly.

[…] Second, the key difference between a free market economy, and a corporatist command economy is the misallocation of capital by the central planning process. While mercantile economies can be hugely productive, the historic tendency in the long run has been toward the command economies.

[…] Third, these two facts taken together mean that the inherent long-term advantage of the free market system — and by implication, of the United States over the BRICs — has to some degree been eradicated […] This is the worst of both worlds for America. All of the disadvantages of mercantilism — the rent-seeking corporate-industrial complex, the misallocation of capital through central planning, the fragility of a centralised system — without the advantage of a strong domestic productive base.

Vågar bloggen påpeka att resten av världens merkantilist-korporativistiska länder förmodligen kommer att gå samma öde till mötes gällande välfärd, tillväxt och välstånd.

USA och Kina konvergerar mer och mer …

… tvärtemot den gängse verklighetsberättelsen i media som gärna vill göra USA och Kina till kontrahenter om världsherraväldet, ekonomiskt och militärt. Ungefär som ett nytt kalla kriget, en herre-på-täppan-konflikt som kanske mynnar ut i en militär konflikt.

Den bilden är lätt och enkel och lagom Hollywoodskt underhållande för massorna. Det är lätt och enkelt att förstå och får de flesta att titta åt det håll eliten vill. En lätt och oskyldig distraktion från det som verkligen håller på och hända under allas våra näsor.

Det som håller på att hända är att under tiden drar den världsomspännade ekonomiska makteliten upp framtidsplanerna för hela länder och riggar ekonomiskt reglerade handelsregioner som skyddar deras företag- och koncerner.

De har redan NATO (militären), FN (parlament), IMF (kontroll av penningflödet), WHO (djur-, natur-, miljö- och klimatpropaganda). Allt detta ligger redan färdigdukat för att kunna kicka in med full kraft när tiden bedöms vara inne.

USA, EU, Brasilien, Ryssland, Indien och Kina t.ex. håller redan på att göra gemensam sak i sina strävanden att lämna över allt mer makt till FN som en världsregering med alla dessa totalstater som undersåtar enligt maktfullkomlig, nationalsocialistisk, korporativistisk/fascistisk, låtsas-pengs-tryckande och låtsas-pengs-missbrukande, tysk 30-talsmodell. Tjusigt värre, eller hur?

Så, varför är kinesiska eliten intresserade av mer och hårdare vapenkontroll i USA?

Why the Chinese Demand US Gun Control

[…] If you are interested in what can happen and be the results of an unarmed populace, look no further than China’s Great Leap Forward under Mao.
[…] an unarmed population always invites the retaliation of tyrants. And we can also see that gun control does little to reduce violence statistically. Australian officials have been busy disarming their populace but violence is not down appreciably, as it is only law-abiding citizens that allow themselves to be disarmed. Criminals remain armed.

Daily Bell pekar på det underliggande dominanta sociala temat som skall uppfattas som att Kina med all rätt är bekymrade över allt våld i USA. Den fria marknadsanalysen, säger The Daily Bell, bekräftar bara det som alla dominanta teman pekar på; Kina börjar göra sin röst hörd mer och mer tydligt i världspolitiken.

[…] And as we have pointed out recently, both China and the US are converging on a new kind of sociopolitical and economic system that may mimic Germany’s National Socialism more than any other political paradigm.

Kina tar över världen …

Knappast säger de på Daily Bell i artikeln, ”Yuan Reserve? We’re not Betting on It”.

[…] We’ve often stated we think central bank monopoly money has a lot to do with China’s Greatest Leap Forward. […] The power elite wants to make clear how formidable a competitor China is to the West. […] In fact, we don’t see it. We’ve been expecting a ”landing” that is harder rather than softer because of the immense amount of currency that has been pumped into the Chinese system. […] The dollar may topple [störtas] from its perch but not because the yuan displaces it. Reserve currencies don’t work that way.

Artikeln fortsätter med att förklara att systemet med en global förtroendeingivande reservvaluta fungerar inte så enkelt som att störst, bäst och mest till slut tar över den ekonomiska ledartröjan i världen automatiskt enbart på dom meriterna.

The US dollar reserve system is based on the Saud family declaring to the world that oil is to be priced in dollars. For this reason, countries have had to hold dollars. […] That system is eroding now. But there is still no compelling reason for the countries of the world to hold Chinese currency. It is not, strictly speaking, a ”reserve”.

En diskussion som tangerar detta ämne är Triffins dilemma som belyser den paradox som uppstår när ett lands inhemska valuta (Dollar) sätts som global standard eller reservvaluta och den konflikt som då uppstår mellan nationella, ekonomiska strävanden och mål och internationella ekonomiska åtaganden.

Bloggen Schumpeter.se utvecklar bättre frågeställningarna kring Triffins teorem och … varför det inte stämmer.

[…] Det är första gången i historien som vi de senaste 40 åren har haft en reservvaluta som inte varit kopplad till någon ädelmetall. Det är första gången som vi har en ren pappersmyntfot!

Hur vi kan privatisera precis allting

”Producing laws is not an easier problem than producing cars or food,” says David Friedman, author, philosopher, and professor at Santa Clara University. ”So if the government’s incompetent to produce cars or food, why do you expect it to do a good job producing the legal system within which you are then going to produce the cars and the food?”

The hope for the future is China and India, säger David Friedman, in that they are much more free market oriented and that they are getting richer and richer. Everyone can see the writing on the wall for that. So the story that was widely accepted in the 1960s: That the only way poor countries was going to be able to be rich was by central government, central planning and lots of foreign aid is much less believable today than it was then.

Kontentan av mer anarkokapitalism (öppnare och friare marknader) och Libertarianism leder alltså till mer frihandel över världen. Länder som handlar med varandra, blir rikare, ökar sitt välstånd och krigar mindre med varandra eftersom de har så mycket att förlora på det.

På detta tema vill bloggen peka på en Globaliseringsduell som hölls 2007 mellan den positivt tänkande klassiskt liberala Johan Norberg och kommunisten Johan Ehrenberg.

Johan Norberg använder sig av historiska fakta för att peka på den Svenska ojämförbara tillväxt- och framgångssagan som började i en tid då Sverige var fattigast bland de fattiga:

Den svenska tillväxtsagan har sin utgångspunkt i ett frihandelsavtal från slutet av 1800-talet. Det var en målmedveten strategi att välja en öppen ekonomi. Det är också ett viktigt budskap att ha med oss i dag när fattiga länder söker sig in på världsmarknaden

Den negativa, pessimistiska och kommunistiska Johan Ehrenberg som citerar Marx och inte ser något positivt alls med den Globaliserade handelns effekter för fattiga länder och att det är ett välståndsverktyg mångfalt bättre på att fördela välståndet (och att sätta löner, Ehrenberg) än centralstyrda kommunistiska dekret. Men det är som alltid, glaset är halvtomt för kommunister.

¤   ¤   ¤   ¤   ¤

När Socialism och dess utestängande regleringar är för de rikas intressen och kapitalism med fria marknader är för de fattiga och deras drömmar, så är det inte svårt att förstå varför vi har mer i världen av det första och betydligt mindre i världen av det senare

¤   ¤   ¤

Här är ett exempel på Ehrenbergs och alla socialisters (kommunisters) medvetna eller omedvetna begreppsförvirring kring vad kapitalism (fria marknader för ökat välstånd) är för något, så här säger han, på fullt allvar:

”Vi får inte glömma förstörelsen, kapitalismens råa avigsida som kräver reglering och kontroll och en stark offentlig sektor (kommentar: Det där är nonsens, det är däremot dessa regler och institutioner som hjälper den politiska adeln, socialistisk som konservativ att skimma den ägarlösa skattesäcken i centralstyrets korridorer så de kan befästa sina maktpositioner ytterligare (korruption? Inte i lilla fina Sverige, va?).

Fri handel finns inte, det är ett fåtal stora makter i världen som kontrollerar handeln och tvingar på länder fullständigt orimliga krav (kommentar: att fri handel inte skulle  finnas är bara Ehrenbergs våta dröm men det senare stämmer däremot, men det dessa fåtal maktkotterier sysslar med [Storbankerna, Storföretagen och [trumvirvel!] Storstaten/-erna] har ingenting med kapitalism och handel på öppna, fria marknader att göra, allting är starkt reglerat (!) till deras fördel (!), bara inte i tillräckligt stor fördel för socialisterna. Vad beror krisen i världen, i EU och USA idag på? Jo, för mycket politiska regleringar till de rika intressenas fördel och där deras beskattade vinster sen skall omfördelas av ett ekonomisk-moraliskt korrupt centralstyre som skimmar av skatteintäkterna och därmed visar att de inte bryr sig om hållbar ekonomisk välfärd. Deras bank- och företagskompisars och deras egna intressen sätts i första rummet.

Dom förstår inte hur välståndsekvationen går ihop när de själva inte ingår som den största, styrande faktorn i ekvationen, det är den sorgliga sanningen. Eller så vill de inte förstå, som Ehrenberg, och skruvar därför ihop en massa plattityder och osammanhängande floskler för att få sitt partis verklighetsberättelse att gå ihop, enligt deras egen logik, vill säga.

Insikten om kapitalismens innersta självreglerande väsen är svårsmält och ett stort gruskorn i alla socialisters och konservativas ögon. Den säger rakt ut att, ”ni behövs inte”. Ständigt nya regleringar och skrivbordsdekret blir därför mantra för eliten. De propsar gång på gång att vara de som ordnar upp den katastrof de själva skapat. Nån som hört den om Peter o Vargen?

Min poäng är att kriser skapas i onödan – det är problemet med en lössläppt kapitalism, säger Ehrenberg.

(kommentar: Ett sånt uttalande är ett av de tydligaste exemplen på att Ehrenberg inte förstår vad det är han ser runt omkring sig i världen, eller så gör han det alldeles för väl men han måste ju tala som den kommunist han är, om ni förstår vad jag menar?

Vi har inte lössläppt kapitalism i dagens värld, det är som sagt den starkt reglerade kapitalismen (de fria marknaderna) som skapar alla konflikter. Konflikter skapas när dessa stormakter, som Ehrenberg pratar om, värnar sina, av staten dyrköpta, investerade intressen (licenser, avgifter och skatter) och monopolsträvanden [att EU till exempel har en papperstiger till konkurrenslagstiftning som tillrättavisar Microsoft, är ett spel för galleriet och syftar enbart till att EU-byråkratin ska värna sitt monopol om att få skimma så många företag som möjligt på skatter och avgifter, licenser och andra DYRA tilstånd för att de ska få finnas på DERAS marknad].

På en öppen och fri, marknad finge de acceptera marknadspriser och kunder som vet pengars värde och kan rösta med fötterna; den bästa och farligaste (vi vet för vilka) prissättningsmekanismen som finns.

Så det där med hur priser sätts, till synes av sig självt, på den fria marknaden är lite för mycket magi även för socialister. Det är därför de drabbas så lätt av den regleringshybris som är så kännetecknande för dem men som förvrider alla naturliga, ekonomiska tillstånd i verkligheten.

Och det värsta är att det är du och jag som får betala för deras misstag varenda gång. Snälla, kan ingen ge mig ett räddningspaket?

Thatcherism: Ett föredöme … i Kina!

Thatchers ekonomiska idéer har letat sig in ända upp i den kinesiska kommuniststatens elitskola, China Executive Leadership Academy.

Det är dock ingen ordinär kommunistisk partiskola förstår man av professor Jiang Haishans uttalande:

We have an open attitude towards all civilisations that are useful to us, and [we] learn from them …

Eller så kan man säga: We are the Borg!

Tänk vad mycket elände komunisterna i väst nu kan skylla den förfärliga Kapitalismen för. Den har ju helt förvridit huvudet på de stackars kineserna.

Modern kinesisk stressbehandling

Vad har hänt med gamla klassiska yogan i Kina? Är inte det den ultimata formen av stressbehandling? Måste vara kulturimperialismen och kapitalismen som förvridit huvudet på de stackars ungdomarna.

Vad skulle Mao säga om det här? Skriv din chefs namn eller valfritt hatobjekt på kudden och banka på närmaste person tills svetten lackar. Visst är kapitalismens nyupptäckta frihetsyttringar förunderliga?

Nu får vi intre förledas att tro att det enbart är negativt med stress och att det är det kapitalistiska samhällets obetvingliga vinst- och prestationskrav som skapar stress hos de stackars kinesiska ungdomarna.

Det var säkert lika stressande för deras föräldrar och deras föräldrar under kommunistdiktaturens hemskaste svältår. Skillnaden är väl att då kunde de inte ens ha ett stressavlösande kuddkrig, eftersom de inte hade några kuddar.

Fattiga harmoniska människor håller sig till yoga för att behandla sin stress som en totalitär diktatur skapar hos människor. Det vet väl alla?

Kinesiska spökstäder och Keynesianismens religion

Keynesianismen driver det kinesiska ekonomiska undret. De har en tillväxttakt runt 8.0% årligen (!) och nu börjar vi förstå varför. Byggboomen i landet tog verklig fart för dryga två år sen när fastighetsmarknaden var som hetast.

Men det är ingen normal byggboom vi talar om nu. De bygger inte längre för att motsvara någon efterfrågan utan kinesiska staten bygger hypermoderna städer i mängdför alla eventualiteters skull och sen står städerna tomma [?????].

Ordos i inre mongoliet har funnits i århundraden. Myndigheterna ansåg att den inte dög längre så de planerade New Ordos trettio kilometer längre bort istället. Än har ingen varken råd eller möjlighet att flytta dit…men sen kanske, säger en restaurangägare med lätt tveksam min. Saken är den att alla hus och lägenheter redan är sålda, köpta av investerare som väntar på att den ekonomiska verksamheten skall ta fart.

Al Jazeera-reportern sammanfattar: ”it’s still pretty quiet, but here’s the remarkable thing – the building has’t stopped, somehow people are convinced that if you keep building, people will come. If not in a few years, then… eventually.”

Ur ett fastighetsägarperspektiv måste det här te sig som en skräckfilm. Hur löser de alla kringdetaljer som att hålla tjuvar borta, dagliga underhållet, vem ringer Anticimex när det blir dags, vägunderhåll? Det lär ju bli ruiner på nolltid, annars.

Men det är klart, i en keynesiansk ekonomi är det väl inga problem att hälla pengar över en verksamhet som är satt att underhålla spökstäder så de inte förfaller. Det skapar ju jobbtillfällen. Andra saker som faller en i minnet är ju också vilket enormt resursslöseri detta är. Det är ju ett slöseri av kosmologiska proportioner.

Construction Source spekulerar de i om det kan vara så att kineserna bygger upp en falsk BNP:

[…] one major issue stands out – while those on the positive side see the investment in construction as government officials standing behind and catering to a growing population, a much more insidious critique of the whole project suggests that the country is virtually creating a false GDP. Only time will tell if these projects truly do pay off, or if the terrible possibility of China not producing an accurate GDP and finding themselves falling into a recession becomes a reality.

Med detta i bakhuvudet fortsätter vi kolla in bisarra företeelser på den kinesiska fastighetsmarknaden.

Thames Town i Kina är en replika på en traditionell engelsk by från 15 -1600-talet. Här bor inte en människa, affärerna står tomma, om telefonkiosken fungerar vet nog ingen, däremot är byn ett populärt ställe för nygifta som vill fotografera sig i de idylliska omgivningarna.

Haikou Towers kommer att bli centrum i ett nytt affärscentra som skall byggas i sydkinesiska havet.

Tio nya städer byggs varje år, enligt australiska SBS Dateline:

Cuba goes China

Visst är det trevligt när anti-kapitalisterna inser vilket som är det rätta ekonomiska systemet och vad det är som skapar välstånd åt folket och utveckling i samhället? Nu återstår bara att de börjar inse vad som är fel i deras verklighetsfrämmande politiska system.