En dröm att stilla bedja om …

You call Marxism Scientific?

The experiments have ALL failed.

Now DEAL with the results.

– h/t Absolute Marxist

Ljusets fiender är Mörkrets vänner

I en nyutkommen bok av Johan Lundberg, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms Universitet, som heter, ”Ljusets Fiender, Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten” (2013), gör författaren upp med det kritiska tänkandets skuggsida i den svenska samhällsdebatten:

[…] Men att delar av det svenska etablissemanget relativiserar totalitära ideologier är ingenting nytt, skriver Lundberg. ”Solzjenitsyn får inte bli den enda rösten från Sovjet, ej heller får han bli en slutstation i diskussionen om socialismen”, skrev DN:s dåvarande chefredaktör Olof Lagercrantz 1974, i en sågning av Alexandr Solzjenitsyns Gulagarkipelagen. En uppdatering av tredje ståndpunkten som var särskilt vanlig på 1950-talet, där man vägrade välja sida mellan västvärldens liberala demokratier och Sovjetunionens kommunism. Visst, det ansågs hemskt med sovjetiska arbetsläger, men var livet verkligen så mycket bättre i USA eller Sverige? Tredje ståndpunkten finns ännu kvar i denna form. När Vänsterpartiets fyra partiledarkandidater 2011 – Ulla Andersson, Rossana Dinamarca, Hans Linde och Jonas Sjöstedt – fick frågan om vilket land som var mest demokratiskt av Kuba och USA förmådde ingen av dem ge ett rakt svar.

[…] När Ayatollah Khomeini från sin sjukbädd utfärdade en fatwa mot Salman Rushdie år 1989 slöt de flesta svenska debattörer och kulturskribenter upp bakom författaren. Yttrandefriheten och det sekulära samhället försvarades närmast mangrant. Nästan 20 år senare tecknade Lars Vilks sin rondellhund. Av vänstern – akademiker, journalister och kulturskribenter – fördömdes den nästan unisont. I dag har fatwan internaliserats på svenska universitet, kultursidor och i statliga utredningar. Tanken om en islamofobisk västvärld har slagit rot. I sin bok Ljusets fiender – Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten (Timbro) visar Johan Lundberg hur ställningstaganden som Myrdals inte längre är en avvikelse, utan snarare tillhör den ideologiska mittfåran.

Är det för långt ifrån sanningen om bloggen påstår att det är människor med liknande eller rent av samma politiska temperament som också kritiserar Hanne Kjöller för hennes fullständigt omoraliska och totalt oförlåtliga faktafel i boken, ”En halv sanning är också en lögn”, istället för att prata om det boken handlar om?

Den kommunistiska transplantationen och kortslutningen av marknaden

Via Lew Rockwell kan man ta del av följande alldeles lysande dräpa skriven av motor- och bilbloggaren Eric Peters som menar att:

The USSR Didn’t Disappear in 1991

It moved to North America

[…] Only in the case of post-Constitution America, the fiction is maintained that a free market exists – even as market mechanisms such as moral hazard have been effectively eliminated and losses for large corporations with pull are “insured” by a mafia state that will not permit its crony capitalist partners to not make money – no matter how poorly conceived their products, no matter how ineptly or even criminally they run their businesses. It is Soviet in every way except for the doddering old Premier on the review stand – but no doubt that’s coming, too.

Visst är det fint att Staten påstår sig veta att den fria marknaden inte alltid vet vad som är bra idéer. Om vi hade en icke-sovjetiserad marknad i västvärlden så skulle ju en massa bra idéer aldrig se ljuset.

Thatcherism: Ett föredöme … i Kina!

Thatchers ekonomiska idéer har letat sig in ända upp i den kinesiska kommuniststatens elitskola, China Executive Leadership Academy.

Det är dock ingen ordinär kommunistisk partiskola förstår man av professor Jiang Haishans uttalande:

We have an open attitude towards all civilisations that are useful to us, and [we] learn from them …

Eller så kan man säga: We are the Borg!

Tänk vad mycket elände komunisterna i väst nu kan skylla den förfärliga Kapitalismen för. Den har ju helt förvridit huvudet på de stackars kineserna.

Cuba goes China

Visst är det trevligt när anti-kapitalisterna inser vilket som är det rätta ekonomiska systemet och vad det är som skapar välstånd åt folket och utveckling i samhället? Nu återstår bara att de börjar inse vad som är fel i deras verklighetsfrämmande politiska system.

Kuba – Folket vill ha mer frihet

Kommer den kinesiska modellen att fungera på Kuba? En av världens mest repressiva regimer har öppnat upp en liten reva i det kommunistiska skynket. Folk får nu i alla fall känna lukten av pengar, lite grann.

De reformer som gjordes tidigare i år var inte för att nedmontera kommunismen utan enbart åtgärder för att marionettmästarna skall kunna sitta kvar ännu lite längre och dra i trådarna.

Daniel Calingaert på Freedom House har skrivit om Raoul Castro´s Kuba och hur framtiden eventuellt kommer att te sig för befolkningen, ”Will winds of change sweep Cuba?”.

Vad som behövs för social rättvisa…

CAIR: ”Islam Stands For Social Justice. First and Foremost.”

Är det alltså det här som krävs för att uppnå generell Jämlikhet i samhället och det oerhört diffusa begreppet Social Rättvisa? Ursäkta mig, men det enda jag kommer att tänka på när jag hör ordet Islam, det är Sociala Orättvisor.

Ett samhälle styrt av Guds ord? Koranen är ju Guds ord återgivet av Muhammed till skillnad från Bibeln som är skriven av människor, det är ihågkomster, legender, minnen och en gnutta historia nedtecknade av människor långt senare efter lille jesus död. OK, jag vet, Gamla och Nya Testamentet.

Jag vill bara säga att det gäller att ha klart för sig att det är skillnad på magi och trollkonster.

Om nu islam är så rättvist vad gäller sociala frågor undrar jag bara helt kort varför det verkar vara så oerhörda sociala orättvisor i alla muslimska länder? Det kan väl aldrig vara sociala rättvisor som får folk att fly sina hemländer?

Jag sätter en slant på att denna insikt bortförklaras med att det är samma sak som gäller för islam som för kommunismen, att det inte är äkta islam. Religionens äkta budskap förvanskas alltid av typer som skall utföra frälsningsidéerna i praktisk politik? Men givetvis finns det alltid en äkta och snäll opposition som finge de bara makten så blevo allting frid och fröjd och Guds Frid på Jorden, Amen!

Nå, hur som helst, jag undrar bara eftersom jag inte tycker mig se så mycket av det fagra tal om rättvisor och jämlikhet som muslimer, islamister, eller för den delen, socialister och kommunister slänger omkring sig.

Två socialister samtalar och mina öron blöder

Rasistkortet angående TEA-rörelsen delas givetvis ut av Sean Penn lika säkert som ett brev på gamla svenska posten > > > CNN’s Piers Morgan Doesn’t Challenge Sean Penn’s Racial Attack On Tea Party. Lyssnar man noga säger Morgan faktiskt, ”… there are elements in the tea-party that just want to get the black man out of the WH …”.

Morgan har trots allt viss förmåga att nyansera sig och inte göra misstaget att svartmåla en hel folkrörelse på grund av några rötägg som ingen visserligen aldrig sett röken av i media. Morgan gör dock senare misstaget att han slutar vara journalistiskt objektiv genom att inte förmå Penn att förtydliga vad han menar, vilka belägg han har för sina påståenden.

Det här är inget annat än ett samtal mellan politiska åsiktsbröder som sitter och klappar varandra på axeln och samtalar om en speciell och särskilt utvald och reviderad version av verkligheten som de sen vill presentera som den verklighet vi alla lever i.

———–

Men för att ta fasta på socialisten i dessa båda personer tycker jag att de borde de fråga sig: Vad har kapitalismen gjort för mig på sistone? Ja, i stort sett precis allting som skiljer oss från grottmänniskan. Men inte ens det är tillräckligt för att tillfredsställa kapitalismens kritiker. Dessa anti-kapitalister har en tendens att ta all slags utveckling för given, som nånting som bara händer oss människor allt eftersom tiden passerar, istället för att värdesätta den produktiva utkomsten av mänsklig kapitalistisk och resursskapande verksamhet.

—-

Det socialister aldrig kommer att förstå är hur den naturliga, fria marknaden kan fungera som den bästa resursallokeraren och prisregleraren på precis allting utan att en enda politiker varit i närheten och tänkt till med en reglering.

Detta är dessutom ett riktigt skrämmande faktum eftersom Frankrikes president Sarkozy visar att påståendet är fullständigt sant (endast en socialist kan relativisera bort det), ”France wants more regulation of food commodity prices”.

Sarkozy: ”En marknad som inte är reglerad är ingen marknad utan ett lotteri”. Det går även att se det som att en marknad som är reglerad är ingen marknad utan enbart ett statligt styrt distributionssystrem (det är nu den frågande, oförstående blicken hos socialisterna uppstår).

¤   ¤   ¤   ¤

There are many socialists who have never come to grips in any way with the problems of economics, and who have made no attempt at all to form for  themselves any clear conception of the conditions which determine the character of human society. There are others, who have probed deeply into the economic history of the past and present, and striven, on this basis, to construct a theory of economics of the “bourgeois” society. They have criticized freely enough the economic structure of “free” society, but have consistently neglected to apply to the economics of the disputed socialist state the same caustic acumen, which they have revealed elsewhere, not always with success. Economics, as such, figures all too sparsely in the glamorous pictures painted by the Utopians. They invariably explain how, in the cloud-cuckoo lands of their fancy, roast pigeons will in some way fly into the mouths of the comrades, but they omit to show how this miracle is to take place. Where they do in fact commence to be more explicit in the domain of economics, they soon find themselves at a loss–one remembers, for instance, Proudhon’s fantastic dreams of an “exchange bank”–so that it is not difficult to point out their logical fallacies. When Marxism solemnly forbids its adherents to concern themselves with economic problems beyond the expropriation of the expropriators, it adopts no new principle, since the Utopians throughout their descriptions have also neglected all economic considerations, and concentrated attention solely upon painting lurid pictures of existing conditions and glowing pictures of that golden age which is the natural consequence of the New Dispensation.

– Ludvig von Mises

En värld, grundläggande principer, och den där konstitutionen

Dagens en-poängskurs i samhällsvetenskap.

Nånting är allvarligt fel på dem som inte kan ställa upp de grundläggande principer som Allen West redogör för vid 1:40 in det här klippet.

Då är de tyvärr inget annat än sådana som Alfonzo Rachel sablar ner i det andra klippet. Och, nej, CBC, står inte för Communist Black Caucus.

The 1972 Playboy interview with Saul Alinsky

I en intervju i Playboy från 1972 berättar Saul Alinsky om det ur politisk synvinkel ytterst viktiga och lovliga bytet vi kallar medelklassen. Det är nämligen om deras gunst striden står.

I den politiska striden om hur samhället skall styras och av vilka är det av största vikt för den parlamentariska vänstern och deras radikala fotsoldater ute i samhället och i organisationer att infiltrera medelklassen. Det finns en handbok för dem om hur de skall gå till väga. Den heter ”Rules For Radicals” och är ett stycke utstuderad uppvisning i hur politisk taktik (lögner och bedrägligt beteende?) bäst skall utföras för att uppnå målen för samhällets förändring.

En viktig sak är att få över massmedia på sin sida. I USA ser vi det tydligaste exemplet på hur de hittills lyckats skrämma över det numera s.k. ”Liberal Media Complex” på sin sida (ABCNBCCBSMSNBCCNN). Ute på myndigheterna finns det också politiskt färgade fotsoldater.

Vänsterns taktik går ut på att vinna medelklassens förtroende genom att påvisa hur utnyttjade folk egentligen är (i det avhumaniserade [fascistiska!?], känslokalla, kapitalistiska och storföretagsstyrda samhällssystemet) och därmed få dem att känna sig misslyckade och villiga till förändring.

En förändring som självklart skall ledas av den politiska kraft som verkligen förstår dem och känner med dem och som skall ställa allt till rätta om de bara får deras röst på valdagen (lite som vargen och Rödluvan, eller hur?). För att uppnå detta är det viktigt att ha makten över den nationella berättelsen om hur det står till i landet. Detta är numera ett fenomen i alla västerländska nationer.

Här berättar Alinsky om sin syn på medelklassen:

Right now they’re nowhere. But they can and will go either of two ways in the coming years — to a native American fascism or toward radical social change. Right now they’re frozen, festering in apathy, leading what Thoreau called ”lives of quiet desperation”: They’re oppressed by taxation and inflation, poisoned by pollution, terrorized by urban crime, frightened by the new youth culture, baffled by the computerized world around them. They’ve worked all their lives to get their own little house in the suburbs, their color TV, their two cars, and now the good life seems to have turned to ashes in their mouths. Their personal lives are generally unfulfilling, their jobs unsatisfying, they’ve succumbed to tranquilizers and pep pills, they drown their anxieties in alcohol, they feel trapped in longterm endurance marriages or escape into guilt-ridden divorces. They’re losing their kids and they’re losing their dreams. They’re alienated, depersonalized, without any feeling of participation in the political process, and they feel rejected and hopeless. Their utopia of status and security has become a tacky suburb, their split-levels have sprouted prison bars and their disillusionment is becoming terminal.

They are the first to live in a total massmedia oriented world, and every night when they turn on the TV and the news comes on, they see the almost unbelievable hypocrisy and deceit and even outright idiocy of our national leaders and the corruption and disintegration of all our institutions, from the police and courts to the White House itself. Their society appears to be crumbling and they see themselves as no more than small failures within the larger failure. All their old values seem to have deserted them, leaving them rudderless in a sea of social chaos. Believe me, this is good organizational material.

Det är utstuderat och det är listig retorik men sådan är synen på medelklassen hos vänstern, de som vill förändra samhället för ALLAS bästa.  Medelklassen ses inte som något annat än formbart, manipulerbart material för radikal förändring av samhället. Det är inte svårt att bara byta ut ordet ”organisational” mot ordet ”revolution”.

Alinskys bok ”Rules For Radicals” är en politiskfilosofisk manifestering om hur man bör/skall agera enskilt och som organisation i lokalsamhället för att påverka folks värderingar (genom fulspel och förnedrande tilltal eller etikettering av motståndaren och att aldrig berätta hela sanningen, t.ex.) och därmed i förlängningen försöka omvandla och omstörta det här påstått hemska människofientliga samhället för att istället uppnå det  ultimata lyckoriket, det Marxist-/Maoistiska samhället där Staten styr över allt och alla i både stort som smått.

Var inspirationen till Alinskys regler kommer ifrån talas det givetvis tyst om. Reglerna är ju bara till för att organisera fattiga människor, va? Visst! Det är nog snarare så att reglerna är till för att utnyttja fattiga människor som brickor i ett lömskt och elakt spel.

Så nästa gång du lyssnar på eller ser en politiker på vänsterkanten kan du alltså lugnt förvissa dig om att det är en liten Alinskysoldat du bevittnar…

Nä, riktigt så enkelt är det givetvis inte.

Alinsky som person är knappast levande historia för de flesta unga extremvänster- och radikala samhällsomstörtande världsförbättrarna idag, än mindre hos politikerna. Möjligen bland dem som var med 1968 och som idag sitter på fina samhällspositioner och äter gåslever antingen på skattebetatalarnas bekostnad eller sitt Diners Club-kort.

Alinsky är ett -68-spöke vars ”regler” anammats och inlemmats  i tänkandet under dryga 40 års tid nu. Det är numera modersmjölk för alla unga i olika vänsterpolitiska organisationer. Det är som en legendarisk muntlig berättartradition som muterat till en ny modernare uppdaterad variant som alla får berättad för sig men ingen vet längre dess ursprung och att det är hard-core marxist och mao-inspirerad (hans tankar om de ”rätta idéerna”, PK=politisk korrekthet) lågintensiv krigföringstaktik de får sig till livs.

”It’s a Cultural War Going On”

”I’m at war with these people and my entire goal is to destroy them, … I’m not playing for the establishment, I’m playing for the american people”.

Accuracy In Media har tittat på hur amerikanska media rapporterar och beskriver Andrew Breitbart. Det är fascinerande att se med vilken intensitet och frenesi vänsterjournalister och andra vänsterpolitiska medhjälpare spyr ut sitt hat mot den man som bäst lyckas/lyckats klä av dem all politisk förljugenhet om lyckan med den socialistiska totalstaten som planerar allt för de enskilda individerna och/eller familjen för deras egna inarbetade pengar.

De flesta vet att ju mer indignerad och upprörd någon blir av vederhäftig kritik desto mer nära sanningen om ett avslöjande av dem är du. Det är uppenbarligen någontin som oroar folket i underhållningsbranchen, alltså de omåttligt överbetalda (vänster)kändisarna och deras vänsterpolare, de subjektiva (!) journalisterna.

Underhållningsbranchen är ett kraftfullt politiskt verktyg. Det är inte konstigt att det är där det kulturella slagfältet har sin största skådeplats.

Tur är också att Internet är ett så fantastiskt, folkligt kommunikationsmedel (om man orkar sålla ut all viktig info från det övriga skräpet) som kan ge så många perspektiv på politiska konflikter där kombattanterna aspirerar på att ta makten över våra liv…och våra pengar. Det handlar sällan om att de vill ta makten för att ge oss kontrollen över våra liv men det där har ni säkert tänkt på.

The Liberal Media’s War Against Andrew Breitbart

Kritisk analys x Matematik + klimatmodeller = explosivt material

Vattenmelonerna (gröna utanpå, röda inuti och med spridda kärnor av brunt)  är i farten igen.

Rektorn på KTH har censurerat en av sina professorers kursböcker eftersom den innehåller matematiska analyser av några klimatsimuleringsmodeller.

Det handlar om Claes Johnsons, Body and Soul: Mathematical Simulation Technology.

I Dagens Nyheter beskriver experter som DN talat med att boken är otillförlitlig och politiskt vinklad rappakalja. Oj oj oj! Förekommer sånt på ett universitet? I Sverige?  Nämen?

Nä, visst, det är ju klart att sånt kan ju studenter inte få lov att indoktrineras med. Dom skall ju tränas i vetenskapliga metoder gu’ bevars och då kan dom ju inte få lov att utsättas för analyserande rappakalja i form av kritiskt sinnad vetenskap och dess metodik. Det här är verkligen missprydande (och avslöjande)  för svensk matematik och hela den vetenskapliga tradtionen…och hela klimatgeschäftet.

Alla fattar ju vad denna överdrivna reaktion handlar om? Vad är det som är så farligt? Saken är den att ingen skall få avslöja, än mindre kritisera, de profetiska datorgenererade klimatmodellernas felaktigheter och den korrupta data som matas in i dem. Så enkelt är det. Det Globala Klimatrådet IPCC sanktionerar ju dessa profetiska, givetvis helt opolitiska, datorstyrda klimatmodeller. Vad finns att invända?

Ny Teknik skriver också om det inträffade i artikeln, Räkna med bråk på KTH:

Är det inte otaktiskt att föra in en kontroversiell vetenskaplig fråga i ett kursmaterial som redan är kontroversiellt i synen på matematik?

– Tänk att kunna plocka in en vetenskaplig fråga i en teknisk grundkurs. Det är ju fantastiskt – ett drömläge! De får en inblick i vetenskaplig metodik. En vetenskapsman måste fråga sig om det som står i boken är riktigt, och varför, säger Claes Johnson.

Ny Teknik tycker alltså att frågan om Global Uppvärmning är kontroversiell? Det är ju rätt intressant. Antingen är dom förnekare eller så har dom helt missat att det är en fråga om majoritetsbeslut och demokrati huruvida den kommande klimatkatastrofen som människan orsakat kommer att förgöra mänskligheten om inte industrialismen upphör och folk slutar köra suvvar. Det handlar inte om fri, oberoende, kunskapssökande vetenskap, å nej!

Claes Johnson på sin egen blogg, Claes Johnson on Mathematics:

”[…] We see two streams meeting at the same point causing ignition: climate alarmism and mathematical simulation technology. Why does the combination explode? Because climate simulation is mathematics. Because mathematics can be powerful. Because 2 + 2 = 4 can be devastating. World media are awakening, stay tuned…”

Millenniets scoop: Det finns inga kommunister

Den politiska sekatören far hårt åt kommunismen. Det kan man höra i söndagens ”God Morgon Världen”.

Upplysningsvis skall väl tilläggas att det bara är deras symboler som klipps bort, alltså associationerna och de av riktiga kommunister icke erkända, otrevliga konnotationerna ordet ger. Man kan undra varför det är så viktigt att befria sig från dom då. Personerna bakom är fortfarande av samma gamla övertygelse.

Är detta korrekt och godtagbar politisk marknadsföring? De säger i princip: ”Vi går ut och marknadsför en politisk övertygelse inför val och i opposition men i samma stund vi, mot förmodan, skulle råka få makten så är det lätt att börja agera politiskt efter sin undangömda ”riktiga och sanna” politiska övertygelse. Valfläsk är väl inget obekant i demokratier?”

Båda älskar centralistiskt styre

Den moderna välfärdsstatens rötter härstämmar ur vurmen för centralistisk maktutövning, både hos den förtryckande och repressiva socialismen som hos den konservativa härskareliten. Det är ingen paradox.

Båda är egentligen lika ängelägna om att få besitta makten och privilegiet att, om du inte går dit dom vill, få peta in sitt pek- och långfinger i din näsa och dra dig dit dom vill.

Även dagens väg kan vara kantad av goda föresatser. Politik och maktutövning har ingenting att göra med ”för det allmännas bästa”, det borde vi lära oss en gång för alla.

De tio mest skrämmande orden i en mening

”I’m from the government and I’m here to help you”

– Ronald Reagan

Förmynderiets ansikte

Dick Erixon klär av stockholmsvänstern och deras syn på vad höjda skatter har för effekt i våra plånböcker och hur det påverkar våra konsumtionsmönster.

Vänstern har en patologisk felsyn på det här med frihet det är alldeles uppenbart. Dom anser på fullaste allvar att det är dom (makten) som skall bestämma vad vi medborgare skall konsumera … i ett fritt samhälle.

Givetvis stoppar det ju inte med att bara styra konsumtionsmönster, de vill ju styra och ställa i precis allt vi gör men det är i plånboken allting tar sin början. Så pass begriper även socialister av ekonomi. Pengars värde däremot är det sämre ställt med eftersom de är så vana att slänga andras pengar omkring sig.

Vänstern verkar mer se till Maktens frihet att diktera medborgarnas handlingar in i minsta detalj. På så vis kan de ju dessutom cementera sin egen maktposition för långa tider, trots att vi har ”demokrati”… jag menar, det är dom ju så vana vid att det säkert utvecklats till traditions- och vanetänkande.

Dom är offer för och förblindade av sin egen patologiska politiska felsyn om hur man ser till medborgnas väl och ve för att istället som nu, prioritera sin egen maktpolitiska situation den närmaste mandatperioden.

Om detta må vi upplysa, utbilda och informera medborgarna.

All In the Name of…CO2

Bloggen The Climate Scam pekar på en artikel i The Economist, ”Fewer feet, smaller footprint”, som tar upp de rödgrönas lösningar på det dom anser vara nutida springande och starkt akuta problem, nämligen överbefolkning (!) och utsläpp av CO2 (klimatkatastrof).

Forskaren Thomas Wire menar att för att komma åt den globala uppvärmningen är den familjeplanering han föreslår fem gånger effektivare än de vanliga åtgärderna de rödgröna basunerar ut via sina mediamegafoner.

Mr Wire points out that if all women who wanted contraception were provided with it, it would prevent the release of 34 billion tonnes of carbon dioxide between 2010 and 2050.

Visst. Det stannar säkert vid att bara dela ut kondomer och andra preventivmedel. Behöver läsarna påminnas om historia som verkar upprepa sig? Behöver läsarna påminnas om Gunnar och Alva Myrdal? Behöver läsarna påminnas om socialistiska befolkningsteorier?

Skapa bara ett tillräckligt stort yttre hot där det krävs åtgärder NU och som ALLA måste samlas kring eftersom det är akut. Det räcker för att alla locka fram de mest avskyvärda tänkarna och forskarna och de mest maktgalna och skrupellösa politikerna.

Jag höll på att glömma att det även lockar fram den rätta färgen på vissa journalister:

Given the myriad of other reasons to limit human fertility […], your correspondent (alltså artikelförf. min anm.) cannot help but commend the report to mandarins meeting in Bangkok on September 28th to discuss the forthcoming United Nations Climate Change Conference in Copenhagen.

”Alla vänsterpartier borde lägga ner”

Erixon slår huvudet på spiken i sitt inlägg där han refererar till den franske författaren Bernard Henri Levy som sablar ner det franska socialistpartiet (som han själv röstade på!).

Målet om goda villkor för alla har ur ett historiskt perspektiv uppnåtts. Egentligen borde alla vänsterpartier lägga ner. Borgerliga politiker har fortfarande en uppgift i att trimma systemen, göra dem effektivare och — framför allt — ge tillbaka människor den makt och frihet de förlorat. Men sedan borde politiken som sådan skruvas ner, på samma sätt som statskyrkan och prästerna fått lämna strålkastarljuset.

Tja, vad ska man säga? Bättre än så kan det liksom inte uttryckas. Visionärt så det förslår.

God natt jord. I dubbel bemärkelse

Klimat-miljö-trams-rörelsen firar triumfer kort sagt varje dag.

Nu har de lyckats lobba fram att det är av vikt att göra en symbolisk nedsläckning runt om i världen för … hahahaha, klimatets skull. Nåt mer vansinnigt och skrattretande fånigt trams har jag nog aldrig varit med om bland vuxna människor.

Det är fanimig så man tar sig för pannan. Detta är misantropernas totala seger över människans tekniska framsteg, sociala utveckling, folkliga bildning och utbildning (mot inbillning) och hela den historiskt banbrytande och välståndsskapande upplysningstraditionen.

På ren pin kiv ska jag gå ut och köpa lite byggarbetsplatsstrålkastare och några elektriska oljeradiatorer, 2000 wattare. Vem vet, då kanske klimatet får ordentlig hicka. Skulle vara kul å se om inte annat.

Sen finns det alltid dom som fuskar och börjar släcka ner före alla andra. Vissa gör tydligen vad som helst för att vara bäst i klassen.

Parasiter på västvärldens ekonomiska system

Socialists bemoan the capitalist emphasis on profit and growth, and focus on distributing wealth instead. This would be fine if wealth appeared out of nowhere, and all governments had to do was distribute it. But if the wealth had to be produced first, markets do it much better.

However, in petro-states, oil revenue is the equivalent of manna from heaven, so the ruler can, at least for a while, focus on distributing wealth rather than creating it. Under Chavez, Venezuela’s oil production has dropped from 3.2 million barrels a day in 1998 to just 2.4 million barrels a day in 2008. The manifest inefficiency of his system was cloaked by the bonanza arising from high oil prices. Ditto for Ahmedinajad’s Iran.

Many critics of the U.S. model are in fact pathetically dependent on it. When capitalist economies decline, so do the supposedly rival models. Far from being rival models, they could, with only modest exaggeration, be called parasites of Western capitalism.

– Swaminathan S. Anklesaria Aiyar i artikeln ”Market Capitalism Beats Bolivarian Socialism”

Sydamerikas alldeles egna lilla Zimbabwe

Socialistledaren i Venezuela, Hugo Chavez, tar ett allt fastare grepp om saker och ting i landet, meddelar Michael C. Moynihan, på libertarianska Reason Online i artikeln ”The Further Erosion Of Venezuelan Democracy”.

Han tar kontrollen över nationella transportnätet (vägar och järnvägar), han kommer införa priskontroller, höja momsen på varor och tjänster, höja minimilönerna med minst tio procent.

Det här inget annat än tydliga steg på vägen mot den redan förutspådda ekonomiska nedgången i Venezuela.

Hett tips. Det vi ser är ett nytt Zimbabwe under uppsegling i Sydamerika. Jag hoppas givetvis att jag har fel av hänsyn till det Venezuelanska folket.

Intressant att läsa i artikeln är också vilka Hollywoodskådisar och diverse andra artistiska förebilder (nyttiga idioter anser somliga) som söker audiens eller villigt accepterar inbjudningar att sitta nära tronen hos denna diktator in spe.

(Det komiska är att det var Lenin på sin tid som myntade uttrycket ‘nyttiga idioter’ om västerlänningar som frivilligt kom till Sovjetunionen och därmed gjorde gratisreklam för den politiska sovjet-cirkusen)

Grönokratins monomani och Undergången

Noterat i essän ”All The Leaves Are Brown” på Claremont Institute:

On what principle is it that when we see nothing but improvement behind us, we are to expect nothing but deterioration before us?

– Thomas Babington Macaulay, 1830

[…] Environmentalism didn’t exist in its current form in Thomas Babington Macaulay’s time, or he would easily have discerned its essential pessimism bordering at times on a loathing of humanity. A trip down the environment and earth sciences aisle of any larger bookstore is usually a tour of titles that cover the narrow range from dismay to despair. […]

*   *   *

[…] This preference for soft despotism has become more concrete with the increasing panic over global warming in the past few years. Several environmental authors now argue openly that democracy itself is the obstacle and needs to be abandoned. […]

When the chips are down I think democracy is a less important goal than is the protection of the planet from the death of life, the end of life on it. This [rationing] has got to be imposed on people whether they like it or not.

– Mayer Hillman, Senior Fellow Emeritus vid Britain’s Policy Studies Institute i sin bok How We Can Save The Planet

*    *   *

[l]iberal democracy is sweet and addictive and indeed in the most extreme case, the U.S.A., unbridled individual liberty overwhelms many of the collective needs of the citizens…. There must be open minds to look critically at liberal democracy. Reform must involve the adoption of structures to act quickly regardless of some perceived liberties.

– David Shearman and Joseph Wayne Smith i boken The Climate Change Challenge and The Failure of Democracy

Shearman har gjort andra lika smickrande uttalanden om vart vi bör rikta blickarna i världen för att komma till rätta med den förestående katastrofen:

[T]he savvy Chinese rulers may be first out of the blocks to assuage greenhouse emissions and they will succeed by delivering orders…. We are going to have to look at how authoritarian decisions based on consensus science can be implemented to contain greenhouse emissions. […] To retain an inhabitable earth we may have to compromise the eternal vicissitudes {variationer och förändringar i nåntings utveckling} of democracy for an informed leadership [myten om den upplysta despoten] that directs. There are countries that fall within this requirement and we should use them to initiate more active mitigation…. The People’s Republic of China may hold the key to innovative measures that can both arrest the expected surge in emissions from developing countries and provide developed nations with the means to alternative energy. China curbs individual freedom in favour of communal need. The State will implement those measures seen to be in the common good.

*   *   *

Vi fortsätter citera akademiska politiska teoretiker. Några av dem är fullt beredda att att kasta Lockes principer om Individuell frihet överbord för att istället kunna lägga grunden för den Gröna Globala Grundlagen, Robyn Eckersley vill stöpa om hela Upplysningsprojektet för att uppnå sina idéer om den post-liberala Staten (sic!), han säger bland annat i boken The Green State: Rethinking Democracy and Sovereignity:

By framing the problem as one of rescuing and reinterpreting the Enlightenment goals of autonomy and critique, it is possible to identify what might be called a mutually informing set of ”liberal dogmas” that have for too long been the subject of unthinking faith rather than critical scrutiny by liberals. The most significant of these dogmas are a muscular individualism and an understanding of the self-interested rational actor as natural and eternal; a dualistic conception of humanity and nature that denies human dependency on the biological world and gives rise to the notion of human exceptionalism from, and instrumentalism and chauvinism toward, the natural world; the sanctity of private property rights; the notion that freedom can only be acquired through material plenitude; and overconfidence in the rational mastery of nature through further scientific and technological progress.

Jo jo, det tänks verkligen ordentligt på de Samhällsvetenskapliga Institutionerna runt om i världen.

*   *   *

Environmental tales of tragedy begin with Nature in harmony and almost always end in quasi-authoritarian politics.

– Nordhaus och Shellenberger i boken Break Through: From The Death Of Environmentalism To The Politics Of Possibility:

The problem is not simply that it is difficult to answer the question ‘Who speaks for nature?’ but rather that there is something profoundly wrong with the question itself. It rests on the premise that some people are better able to speak for nature, the environment, or a particular place than others. This assumption is profoundly authoritarian.

– Nordhaus och Shellenberger

De fortsätter dissekera miljö-rörelse-klimat-anti-kapitalist-och-fri-marknads-alarmisternas bakvända sätt att resonera:

Environmentalists…have tended to view economic growth as the cause but not the solution to ecological crisis. Environmentalists like to emphasize the ways in which the economy depends on ecology, but they miss the ways in which thinking ecologically depends on prospering economically…. Few things have hampered environmentalism more than its longstanding position that limits to growth are the remedy for ecological crises.

*   *   *

Vi fortsätter med lite citat om den datorstyrda klimatmodelleringen som är ett kärt och återkommande basebollträ att slå förnekare i huvudet med samtidigt som dessa i sin tur är lika pigga på att slänga samma basebollträ i närmaste träflis:

[p]erhaps the single most important reason that quantitative predictive mathematical models of natural processes on earth don’t work and can’t work has to do with ordering complexity. Interactions among the numerous components of a complex system occur in unpredictable and unexpected sequences [kaosforskning].

[…] Applied mathematical modeling has become a science that has advanced without the usual broad-based, vigorous debate, criticism, and constant attempts at falsification that characterize good science […]

– Orrin and Linda Pilkey i Useless Arithmetics: Why Environmental Scientist’s Can’t Predict The Future

Problematikens kärna

– En förklaring till att kapitalismen inte har fått den historiskt rättmätiga plats den borde i Afrika är att de flesta länder i samband med avkolonialiseringen föll offer för kommunismen. Planekonomi och centralstyrning passar väldigt bra ihop med eliternas maktanspråk och ambition att styra enväldigt. Frihet och kapitalism hade givit företagandet utrymme, medan regeringarna hade tappat i inflytande.

– James Shikwati, chef för InterRegion Economic Network (IREN) i Kenya

Vad är viktigast?

Kärlek. Kärlek till Mänskligheten. Rättvisa och Sanning.

Soderbergh har givit den socialistiska revisionismen ett nytt ansikte.

Demokrater eller kommunister

På ett av demokraternas kampanjkontor i Houston, Texas, filmade FOX Television under en intervju i februari i år.

Lägg märke till flaggan på väggen. Märkligt att reportern aldrig ens nämnde denna vidrighet ens med ett ord.

Hänger flaggan med Ches mugshot kvar på väggen ännu, tro?

Det behövs inte mycket fantasi för att föreställa sig den mediastorm (i synnerhet i Sverige) som hade tagit fart om en ivrig och ambitiös vänsterreporter hade snappat upp en bild av vilket slag som helst med Batista eller Pinochet i ett av McCains kampanjkontor.

Det blev mycket riktigt bara en vindpust av det hela i Investor’s Business Daily.

——–

– via NoMoreBlather.com

Who’s Your Homeboy?

Nick Gillespie på libertarianska Reason Online och Reason-TV berättar och undrar i följande klipp varför A-kändisarna i Hollywood idoliserar en mass- och seriemördare på det vis som de gör med Che Guevara, The Butcher of La Cabaña.

Det är verkligen fascinerande hur fixerade vänstern är vid sina massmördare. Det beror dels på ignorans, tror jag, dels på dumhet och sist men inte minst för att de tänker precis som dem.

Och givetvis försvarar dom denna kritik och dessa generande fakta reflexmässigt med att den måste komma från tokhögern och är därmed inte värd att ens bemöta för vi har ju våran Hitler, och våran Pinochet, och våran Batista.

Oavsett hur korkat det är att påstå något liknande så kan jag i alla fall inte komma på att jag sett några klädesplagg för bebisar eller tonåringar med påtryckta idolporträtt av Batista eller Pinochet de senaste fyra decennierna.