En dröm att stilla bedja om …

You call Marxism Scientific?

The experiments have ALL failed.

Now DEAL with the results.

– h/t Absolute Marxist

Bakom ridån, i det fördolda, spelas fienderollen väl

The right-wing socialists are by far the most dangerous, because they are not known as socialists and call themselves capitalists, individualists, private enterprisers, etc.

– E. C. Riegel

Här har vi alltså det största hotet mot den moderna Individens Frihet i det tredje Årtusendet; fasciststatens ekonomiskt förslavade och moraliskt kidnappade storföretagsetablissemang. Dagens Kapitalism i västvärlden lider av allvarligt Stockholmsyndrom.

Det Riegel beskriver är inget annat än det osunda förhållandet mellan den funktionssocialistiska Staten (korporativism) och ägarna av de stora företagen. De borde befinna sig på en konkurrensutsatt marknad istället för att huka under statlig beskyddarverksamhet för att få handla och/eller bedriva ekonomisk verksamhet på ett visst geografiskt område. Det vi ser är inget annat än gammal osund merkantilism i ny tappning, där hela skådespelet går ut på att förmera de statliga finanserna på de övriga och mindre ekonomiska aktörernas bekostnad.

Denna funktionssocialistiska stats politiska överstepräster (moderater, likaväl som sossar, miljöpartister som sverigedemokrater) i vårt moderna post-representativa pseudo-demokratiska system kommer aldrig säga upp sin vänskap med och kontrollmakt över de kapitalister som äger produktionsmedlen i alla företag (fienderollen är bara ett politiskt skådespel) eftersom det är en mer lukrativ affärsuppgörelse dem emellan om de som kan sköta företag och förmera pengar (ta ut vinster) gör det istället för ideologistyrda politruker med företagsekonomisk gråstarr.

Beskyddarpengarna i det här fallet har man döpt om till ”skatt”, en liten obetydlig avgift storkapitalet gärna betalar för att få åtnjuta alla de fina privilegier Staten ger dem. Statlig Kontroll är alltså lättare och mer inkomsbringande än besvärligt statligt ägande och ger mer klirr i kassan. En insikt inte allt för svår att linda tanken runt för en engagerad politiker.

Att denna affärsuppgörelse är till ekonomiskt och utvecklingsmässigt förfång för alla andra i samhället bekommer dem föga då deras utkablade politiska omfördelningsretorik och övriga ”rättvise”propaganda säger något helt annat.

Den röstande massan vars intressefokus sällan riktar in sig på esoteriska bryderier som den här bloggen fokuserar på, köper därför villkorslöst det riggade omoraliska systemets återkommande valfläsksretorik i den naiva tron att beskyddet och säkerheten kommer att bli bättre den här gången än vad den blev förra gången de lovade samma sak.

Den stora röstande massan tror också att det är så här det bör fungera i ett samhälle; att man måste ge upp sin frihet för att åtnjuta fysiskt beskydd, personlig trygghet och ekonomisk säkerhet. Det är sorgligt hur lurade så många har blivit.

Det intellektuella försvarsmekanismen hos de uppgivna är varianter på Churchills åsikt om demokrati som ett skitsystem, men det är det bästa vi har att tillgå, så vad kan vi göra.

Klassisk liberalism, som lösningen på alla samhällsproblem orsakade av socialism (fascism) har blivit så dissad och baktalad genom decennierna att folk har glömt att det finns alternativ till eländesvalet mellan fascism och socialism, och visar enbart hur omfattande och djupt infekterad den svenska samhällskroppen blivit av deras propaganda och omoraliska idéer.

Följande länk leder till ett klipp på UR där ett samtal förs mellan Göran Hägg och Mårten Blomkvist apropå Häggs bok, ”Italien, ett alldeles särskilt land”.

Hägg ställer här till rätta en rad missuppfattningar och myter om Italien. Vi får bland annat ta del av Göran Häggs research om fascismen och Mussolini och Tony Blair, vilket bör ge en och annan socialdemokrat anledning att göra ideologisk vårstädning och värderingsmässig revision.

Morally, the promise of an impossible “right” to economic security is an infamous attempt to abrogate (upphäva) the concept of rights. It can and does mean only one thing: a promise to enslave the men who produce, for the benefit of those who don’t. “If some men are entitled by right to the products of the work of others, it means that those others are deprived of rights and condemned to slave labor.” (“Man’s Rights” in Capitalism: The Unknown Ideal.) There can be no such thing as the right to enslave, i.e., the right to destroy rights.

– Ur Ayn Rand Lexicon – Word: The Welfare State

Karl Marx kritiserade korporativism och Kompis-Kapitalism

Karl Marx kritik av kapitalismen beskrev inte ett system där principen om den fria marknaden råder. Det Karl Marx beskrev är det kompis-kapitalistiska och korporativistiska (fascistiska, funktionssocialistiska) system vi ser idag i alla västerländska post-representativa demokratier; ett ekonomiskt system där enbart de stora företagen som är nära kompis med regeringen och Makten handlar internationellt med varandra på sina egna fördelaktiga avtalade villkor, till förfång för alla mindre strävande företag (och konsumenter) som väljer att gå sin egen väg utan stöd av Staten och dess korporativa dusörer eller subventioner.

David Gordon på Mises Review har läst Hunter Lewis bok, ”Crony Capitalism in America, 2008-2012”:

[…] Marx had been right all along. It was just that he was describing a crony capitalist, not a free price system, and his most devoted followers set up a system in the Soviet Union that was cronyist to the core.

[…] cronyism is once more the order of the day. In the United States, we no longer live under a predominantly private market. “But taking into account companies and other organizations that are directly or indirectly controlled by the government, it becomes clear that most of the economy is in the ‘public’ sphere.

[…] Many of the new mega rich of the 1990s and 2000s got their wealth through their government connections. Or by understanding how government worked. This was especially apparent on Wall Street. … This was all the more regrettable because, in a crony capitalist system, the huge gains of the few really do come at the expense of the many

[…] Government dominance is of course bad for the economy, but it works to the benefit of a small group of the powerful. A great strength of the book is that Lewis names names: he tells us who the predators are.

[…] The allegation of imminent collapse served as an excuse for massive transfers of money to a favored few investment bankers. Lewis devotes particular attention to Goldman Sachs. “At the center of Wall Street stands Goldman Sachs, master of the crony influence game.

[…] The crony capitalists have naturally enough endeavored to find an ideological justification for their control of the economy. They look down on the masses and allege that only an educated elite is fit to rule. “The implicit skepticism about voters’ ability to make disinterested and sound judgments about where the country should go is certainly nothing new. It is the theme of Plato’s Republic, … by the 20th century, the debate had subtly shifted and … the choice was now between ‘average people’ and ‘smart people,’ or, in the usual formulation, ‘experts.

Göteborgspolitiken – den korporativa konsensuskulturens frimureri

– Problemet med att betrakta korruption som resultatet av en anda, är att man inte kan åtala en anda. Men här finns faktiska beslut. Ett politiskt ansvar att utkräva.

– Bo Rothstein, Statsvetare, Göteborgs Universitet

¤¤¤   ¤¤¤   ¤¤¤

Andreas Ekström, Sydsvenskan, 27 aug 2012:

[…] Göteborgsandan är inte ett positivt begrepp. Det är ett uttryck för en djupt rotad samförståndskultur där näringsliv och politik gör upp om storaffärer, infrastruktur och idrott utanför offentligheten. Den bygger på att man känner varann, att man litar på varann och framför allt på att man odlar misstänksamhet mot allt som är främmande.

Jens Littorin, Dagens Nyheter, 13 jun 2013:

[…] – Man kan säga att det gjorts en bypass på den officiella apparaten, vilket slutit makten till ett enda politiskt centrum, säger Erik Amnå.

Han menar att det egentligen inte är något fel på Göteborgsandan i sig och att andra kommuner är gröna av avund på den.

– Felet är att man ensisigt fokuserat på resultat och tonat ner den offentliga kontrollen, säger Amnå.

Jan Höglund och Kenny Genborg, Göteborgsposten, 13 jun 2013:

[…] Göteborgsandan totalsågas i granskningen av muthärvan. Hård kritik riktas mot det politiska ledarskapet. Det skapade ängslig anpasslighet.

Borås Tidning, 12 jun 2013:

[…] Koncentrationen av makt skapade en ängslig anpasslighet som höll tillbaka civilkurage och öppenhet, ibland även politisk opposition. Denna anda kom att dominera, heter det i rapporten som presenterades i Göteborg på torsdagen.

Erik Amnå, professor i statskunskap vid Örebro universitet, har lett den tre personer starka kommissionen. Han beskriver Göteborg som en stad besatt av sin egen självbild.

– Och det är viktigt att hålla denna självbild vid liv av den politiska eliten. Den förre kommunstyrelseordföranden (Socialdemokraternas Göran Johansson) förkroppsligar naturligtvis denna självbild väldigt tydligt. Men den åberopas även av nuvarande politiker och chefer som stolt vill bära den vidare, säger han till TT.

Maria Ludvigsson, Svenska Dagbladet, 14 jun 2013:

[…] Mutor och allmänt korrupt beteende blev med tiden vardag och trots att inblandade borde ha förstått att allt inte var helt korrekt, saknades ryggrad att säga nej. Det kollektivt allmänt vedertagna kan värma gott i en period. […] Ett parti har dominerat Göteborgspolitiken under lång tid och nog hade rörlighet i såväl parti- som stadshustopp varit nyttigt. Men många personer med ”starke man”-karaktär har hängt kvar och sannolikt stärkt den omtalade ”Göteborgsandan”. […] På körskolan är lektioner om grupptryckets skadliga inverkan på föraren obligatoriska. Precis som med Göteborgsandan beror väl skadligheten på om gruppens – eller andans – värderingar är goda eller inte. I Göteborg hade sannolikt lite grupptryck från moraliskt högstående kolleger behövts.

Björn Af Kleen, Caroline Lagergren, Fokus, 31 jan 2011:

[…] Vill man söka Göteborgsandans rötter är det förnäma kvarteret på höjden bakom Götaplatsen en passande start. Villastaden i Lorensberg är ett slags gestaltning av stadens högborgerliga historia i brunt tegel. […] Den korrupta homosociala gratifikationskultur som reportrarna Janne Josefsson och Nils Hansson avslöjade i »Uppdrag granskning« har utspelat sig i Göteborgs bygg- och bostadssektor och speglat vilka livsstilsdrömmar som driver lokala pampar till misstänkt brottslighet.

[…] Det är inte alltför långsökt. Göteborg, mer så än andra svenska städer, har en historia av intimt samarbete mellan privat och offentlig sektor. Och man kan fråga sig huruvida det är denna smidiga samarbetskultur – Göteborgsandan – som nu muterat i tiotalet misstänkta mutbrott. Från början, i det sena 1800-talets välståndsökning, när Göteborg blev rikets första hamnstad, var det inte så mycket ett »samarbete« mellan offentligt och privat som karaktäriserade staden. På den tiden var politiker och kapitalist två sidor av samma mynt.

[…] Symboliskt för Göteborgsandan, enligt Catharina Thörn. Hon definierar andan till en tystnadskultur som kväver konflikter till förmån för en »elitistisk vision av stadens utveckling«.

[…] – Det kanske allra viktigaste i Göteborg är att vi har fått vara massmedialt ifred på ett helt annat sätt än Stockholmspolitiker, säger han. – Det har långt fram i nutiden varit lättare att jobba med frågor över partigränser utan att omedelbart bli beskylld för att vara kryptokommunist eller högergubbe och hur kan du som sosse, och så vidare. Det tror jag spelat väldigt stor roll.

Centralbankssystemet, den Gordiska knuten och det nödvändiga Alexanderhugget

Richard Eberling skriver på Daily Bell i artikeln, ”The Federal Reserve’s ‘Exit Strategy’ is Just More Monetary Manipulation”:

[…] The confusion is exacerbated when it is remembered that the price inflation ”target” is not something objectively ”out there,” confronting the Federal Reserve authorities as something to be battled with. It is a statistical construct that averages the prices of a selected ”basket” of goods and services, the value of which is heavily influenced by the very monetary policies that are meant to ”control” it. It is like the dog chasing his own tail.

Och så här kommer de att hålla på att försvara sina politiska dumheter och ekonomiska vansinnigheter ända till universums slut och värmedöden avlöser dem … om inget folkligt uppvaknande sker inom överskådlig tid.

Endast merkantilister och deras politiska polare (protektionister och korporativister) kan komma på att göra politik av konsten att kontrollera ett helt lands ekonomi genom att försöka slå i det demokratiska underlaget att det går att kontrollera exakt hur stor penningmängd det bör/måste finnas vid varje givet tillfälle på en marknad.

Ordet ”Vansinnigt” kan inte ens börja beskriva vidden av att ens vilja försöka sjösätta ett sånt tokigt ekonomiskt projekt (endast JMK, mottagare av Riksbankens ekonomiska pris) … bara för att denna klass skall kunna fortsätta behålla makten, oavsett vilka obetydliga politiska partier som styr för tillfället.

[…] Too many people are asking why a handful of people should control literally tens of trillions of dollars on a regular basis and set the price and value of money, as well. The result has been a string of catastrophes and many believe now that central banking is not going to survive growing public disapproval.

So another tactic has to be created. Enter ”public” monopoly central banking and further redistributionist schemes such as the one being enunciated in the Washington Post.

[…] It probably will never happen or at least will never be fully implemented but the idea is to confuse people about the real solution, which is free-market economics.

[…] Is all this a coincidence? We are supposed to believe all this is simply the emergence of ”good” ideas into the marketplace? No, we have a hard time seeing it as anything but a campaign.

Ur kommentarerna:

”It consistently amazes me that the left can peddle this crap — but the very low level of economic understanding of the general public certainly helps this meme (and similar) to be translated into various policies.”

– Daily Bell i, ”Universal Basic Income Promotion Hits The Washington Post”

Myten om Rättvis Handel

Trade is not simply a matter of exchanging widgets for gadgets; it affects the way people live their daily lives. Since practically no one can make all the things he wears, eats, and uses, a person’s standard of living and opportunity in life depend largely on his opportunities for trading the product of his labor with others. Pervasive trade barriers effectively force people to use inferior building blocks for their lives. Trade barriers are an attempt by politicians to control the market. And politicians cannot control the market without commanding everyone who must rely on that market.

Neomerkantilisterna, protektionisterna och korporativisterna i alla västvärldens mjuksocialistiska och ekonomiskt överreglerade stater (med skendemokratiska stunder av borgerliga, konservativa regeringsrussin, som fortsätter att administrera samhällets i grunden socialistiska paraplyorganisation) har ju länge understött marknadsföringen av det ekonomiskt vansinniga projektet med Rättvis Handel rätt länge nu.

Granskningar visar att Rättvis handel är orättvist (!) och handlar mer om ekonomisk okunnighet, välfärdsångest och missriktad välvilja från mestadels vänsteraktivister och ovan nämnda typer av statsmakter.

Hur ändrar vi på dessa missförhållanden med endast en röstsedel i handen vart fjärde år? Om man inte vill sälla sig till den inepta, skattemedelsförsörjda politikeradelns skara, vill säga, och lura sig själv om att det är så man förändrar saker och ting i vårt samhälle.

James Bovard är policyanalytiker på The Cato Institute och han har granskat den världsomspännade bluffen Rättvis Handel i policydokumentet, ”The Myth of Fair Trade”:

Economic xenophobia is the core of the U.S. anti-dumping law. The Commerce Department acts as if every sale of a foreign product at a low price is a Trojan Horse–an insidious attempt to undermine the American economy. While American politicians lecture the world on fair trade, our antidumping laws are an inquisitorial nightmare for foreign companies, a mockery of due process and justice.(9) Dumping occurs when a company charges a lower price for a product in an export market than in its home market. Differential pricing according to demand and market conditions is a normal business practice, yet the U.S. government con siders it highly pernicious when done by foreign companies exporting to the United States.

Res Ipsa Loquitor, …

På Daily Bell i artikeln, ”Stock Markets Up, Gold Down – Is Something Wrong With This Picture?”, är de mer än lovligt misstänksamma mot den gängse mediarapporteringen om att mer pengar nu börjar strömma in i hedgefonder och aktiemarknaden och att guld och andra värdefulla metaller sjunker.

De menar att man lätt skulle kunna tro att de gamla goda tiderna är tillbaka igen och att den centralekonomiska finansiella krisen är över, …

För att beskriva hur det verkligen står till refererar Daily Bell till publicisten och finansoraklet Mortimer Zuckerman som i en WSJ-artikel från i mars, säger:

[…] The Great Recession is an apt name for America’s current stagnation, but the present phase might also be called the Grand Illusion—because the happy talk and statistics that go with it, especially regarding jobs, give a rosier picture than the facts justify. The country isn’t really advancing. By comparison with earlier recessions, it is going backward.