Sommarsvensken skall bearbetas med Klimatlögner, manipulation och propaganda

Klimatmanipulationen och den mentala bearbetningen av dig som medborgare avslöjas på The Climate Scam av Lars Jonsson i inlägget, ”Klimatångestens profeter i DN”:

[…] Blott deras bakgrund borde få en kritisk läsare att höja ett varnande finger, en millöpartist, en försäkringsman och en professor vid Centrum för klimatpolitisk forskning (!) i Linköping. Det är inte första gången som jag reagera för denna samvetslösa och numera institutionaliserade spridningen av så kallad klimatångest. Den tycks livnära många i dagens samhälle. För att behålla sitt mandat ligger det i miljöpartistens Per Bolunds intresse att skrämma befolkningen med de ”klimatrelaterade väderfenomenen”, koncernchefen för IF Torbjörn Magnusson, lever ju av att varna för allsköns risker som föranleder dig att se över ”ditt försäkringsskydd” och Björn-Ola Linnér måsta hålla klimatbrasan vid liv eftersom han innehar en professur i hur den skall släckas. Rubriken på artikeln är ”Samhällets beredskap dåligt för att möta extremt väder”.

[…] När jag ser igenom denna statistik tycks mig situationen inte ha förändrats så drastiskt under 1900-talet, även om det finns en pik kring millenniumskiftet. Vådliga skyfall återkommer med viss regelbundenhet, och visst skall vi vara förberedda. Men måste värmlänningarna avregistrera bilen, avstå att grilla fläskkarré och ta cykelsläpet till närmsta Elonbutik för att byta till ett energisnålare kylskåp utifrån SMHI´s rapporter? Jag har svårt att se logiken. kanske är det inte detta som artikelförfattarna hävdar, de kanske nöjer sig med att semestersvensken har tillräckligklimatångest för att via skattsedeln (fortfarande vilja, bloggens anm.) bekosta alla dessa profeter som varnar för syndafloden.

Fundera ett slag i hammocken nu i sommar hur underbart livet skulle kunna vara om alla politiker och deras politiskt anslutna konsensusforskare, domedgasprofeter och handlingskraftiga åtgärdsgenier inte hade tillgång till våra skattepengar på det sätt de har idag. Tänk på hur mycket annat nyttigt våra gemensamma pengar skulle kunna användas till (tänk på vad du själv skulle kunna använda dem till, rent av), istället för att de som nu missbrukas bort på meningslösheter av det här slaget bara för att makten och dess etablissemang skall kunna rättfärdiga sin närvaro och klåfingrighet i våra liv … genom lögner, manipulation och propaganda.

Men de menar väl bara väl, eller hur? Då skall vi komma ihåg att det är lång ansamlad, mänsklig erfarenhet som kommit fram till insikten att Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser. Frågan är hur snabbt vi kommer dit nu när föresatserna dessutom är skattefinansierade.

Ur kommentarerna:

Signaturen Björn, säger följande:

”När man har läst denna utmärkta sammanställning (av Lars Jonsson, bloggens anm.), inser man att de tre som oroar sig måste lida av antingen fobier, eller så kanske man gör en personlig vinst på att föra ut dessinformation. Frågan är om det inte är åtalbart att individer i samhällstjänst, larmar obefogat. Att larma innan man förstår vad som är vad, orsak och verkan, är det snarare omstörtande verksamhet, som i detta fallet, de tre dessinformatörerna håller sig med. Klimatförändringar har alltid funnits och kommer alltid att finnas så länge vår planet finns till. Men att nu reducera dess orsak till enbart emission av antropogen koldioxid, är ingenting annat än understödd propaganda, som förs av sådana som de tre skribenterna. Denna ansvarslöshet hos offentliga personer måste stoppas, för de bedriver dessutom propaganda med offentliga medel.”

På den ”fria marknaden”: Utmana inte statens kompisars etablerade företag

Via Lew Rockwell och Gary North hittar vi till följande absurditet på den påstått friaste och mest kapitalistiska marknaden i världen: ”Teens Start Rental Car Company That Undercuts Avis And Hertz. Get Sued By City Of San Francisco For “Unfair Business Practices.”

Ungdomar i San Francisco hade en affärsidé om att hyra ut bilarna folk parkerade på flygplatsen medans de var bortresta till turister som kommer till San Francisco på besök. Så de startade en firma som givetvis fick de etablerade biluthyrningsfirmorna Avis och Hertz att reagera på denna konkurrent och uppstickare. Att de var billigare gillades inte alls. Att de dessutom inte betalade procentpengar på sin inkomst till stadens flygplats gjorde att staden SF stämde det uppstartade ungdomsföretaget.

Anklagelsen är att de utsätter de etablerade biluthyrningsfirmorna för ”osund konkurrens”.

Den liberalt sinnade vet att det inte existerar något som heter ”osund konkurrens” på en fri marknad. Det är bara på en planstyrd, ofri, sönderreglerad och av staten privilegiestyrd marknad och ekonomi som liknande begrepp kan brukas för att svartmåla konkurrenter som försöker komma med bättre och billigare affärsidéer för konsumenterna.

Bloggens budskap: Lär er konkurrera på en fri marknad eller flytta på er!

Ur kommentarerna på artikeln i Liberty Crier:

ANCAP308: I live in San Francisco. A beautiful city filled with political morons. This is a city of socialist […]. The Board of Supervisors is almost entirely outwardly socialist. My next door neighbors are socialist and the wife is a grade school principle, next to them is a high school teacher who is a proud Marxist. I encounter communist at the neighborhood cafe routinely. This is a town of spineless men and women. I have been here 26 years and can’t take it anymore. I am an Anarcho-Capitalist , this is my hell.
Det nya innovativa uppstickarföretaget FlightCar bråkar med San Franciscos flygplats om den procentandel flygplatsen anser sig ha rätt till från företag av det här slaget, ”som drar nytta” av flygplatsens existens, heter det.
[…] The startup continued to resist airport regulations, which require off-airport car rental agencies to pay the airport 10 percent of gross profits and a $20 transportation fee for each rental car transaction; fees currently paid by SFO’s more traditional off-airport car rental companies including Advantage, Airport Van Rental, and Pay Less.

Göteborgspolitiken – den korporativa konsensuskulturens frimureri

– Problemet med att betrakta korruption som resultatet av en anda, är att man inte kan åtala en anda. Men här finns faktiska beslut. Ett politiskt ansvar att utkräva.

– Bo Rothstein, Statsvetare, Göteborgs Universitet

¤¤¤   ¤¤¤   ¤¤¤

Andreas Ekström, Sydsvenskan, 27 aug 2012:

[…] Göteborgsandan är inte ett positivt begrepp. Det är ett uttryck för en djupt rotad samförståndskultur där näringsliv och politik gör upp om storaffärer, infrastruktur och idrott utanför offentligheten. Den bygger på att man känner varann, att man litar på varann och framför allt på att man odlar misstänksamhet mot allt som är främmande.

Jens Littorin, Dagens Nyheter, 13 jun 2013:

[…] – Man kan säga att det gjorts en bypass på den officiella apparaten, vilket slutit makten till ett enda politiskt centrum, säger Erik Amnå.

Han menar att det egentligen inte är något fel på Göteborgsandan i sig och att andra kommuner är gröna av avund på den.

– Felet är att man ensisigt fokuserat på resultat och tonat ner den offentliga kontrollen, säger Amnå.

Jan Höglund och Kenny Genborg, Göteborgsposten, 13 jun 2013:

[…] Göteborgsandan totalsågas i granskningen av muthärvan. Hård kritik riktas mot det politiska ledarskapet. Det skapade ängslig anpasslighet.

Borås Tidning, 12 jun 2013:

[…] Koncentrationen av makt skapade en ängslig anpasslighet som höll tillbaka civilkurage och öppenhet, ibland även politisk opposition. Denna anda kom att dominera, heter det i rapporten som presenterades i Göteborg på torsdagen.

Erik Amnå, professor i statskunskap vid Örebro universitet, har lett den tre personer starka kommissionen. Han beskriver Göteborg som en stad besatt av sin egen självbild.

– Och det är viktigt att hålla denna självbild vid liv av den politiska eliten. Den förre kommunstyrelseordföranden (Socialdemokraternas Göran Johansson) förkroppsligar naturligtvis denna självbild väldigt tydligt. Men den åberopas även av nuvarande politiker och chefer som stolt vill bära den vidare, säger han till TT.

Maria Ludvigsson, Svenska Dagbladet, 14 jun 2013:

[…] Mutor och allmänt korrupt beteende blev med tiden vardag och trots att inblandade borde ha förstått att allt inte var helt korrekt, saknades ryggrad att säga nej. Det kollektivt allmänt vedertagna kan värma gott i en period. […] Ett parti har dominerat Göteborgspolitiken under lång tid och nog hade rörlighet i såväl parti- som stadshustopp varit nyttigt. Men många personer med ”starke man”-karaktär har hängt kvar och sannolikt stärkt den omtalade ”Göteborgsandan”. […] På körskolan är lektioner om grupptryckets skadliga inverkan på föraren obligatoriska. Precis som med Göteborgsandan beror väl skadligheten på om gruppens – eller andans – värderingar är goda eller inte. I Göteborg hade sannolikt lite grupptryck från moraliskt högstående kolleger behövts.

Björn Af Kleen, Caroline Lagergren, Fokus, 31 jan 2011:

[…] Vill man söka Göteborgsandans rötter är det förnäma kvarteret på höjden bakom Götaplatsen en passande start. Villastaden i Lorensberg är ett slags gestaltning av stadens högborgerliga historia i brunt tegel. […] Den korrupta homosociala gratifikationskultur som reportrarna Janne Josefsson och Nils Hansson avslöjade i »Uppdrag granskning« har utspelat sig i Göteborgs bygg- och bostadssektor och speglat vilka livsstilsdrömmar som driver lokala pampar till misstänkt brottslighet.

[…] Det är inte alltför långsökt. Göteborg, mer så än andra svenska städer, har en historia av intimt samarbete mellan privat och offentlig sektor. Och man kan fråga sig huruvida det är denna smidiga samarbetskultur – Göteborgsandan – som nu muterat i tiotalet misstänkta mutbrott. Från början, i det sena 1800-talets välståndsökning, när Göteborg blev rikets första hamnstad, var det inte så mycket ett »samarbete« mellan offentligt och privat som karaktäriserade staden. På den tiden var politiker och kapitalist två sidor av samma mynt.

[…] Symboliskt för Göteborgsandan, enligt Catharina Thörn. Hon definierar andan till en tystnadskultur som kväver konflikter till förmån för en »elitistisk vision av stadens utveckling«.

[…] – Det kanske allra viktigaste i Göteborg är att vi har fått vara massmedialt ifred på ett helt annat sätt än Stockholmspolitiker, säger han. – Det har långt fram i nutiden varit lättare att jobba med frågor över partigränser utan att omedelbart bli beskylld för att vara kryptokommunist eller högergubbe och hur kan du som sosse, och så vidare. Det tror jag spelat väldigt stor roll.

Quis custodiet ipsos custodes

Bloggen läser på Daily Bell om G7-ländernas senaste möte. Finansministrarna pratar om att det behövs en ny attityd till det här med skatter … världen över … och i synnerhet, menar de, behöver det tas krafttag mot alla de omoraliska personer (såväl fysiska som juridiska) som undanhåller Staten i alla världens länder dess ”rättmätiga” skatteintäkter.

Att sänka skattetrycket i alla länder för att därmed locka hem alla miljarder som folk och företag i ren självbevarelsedrift försökt behålla på utländska bankkonton, skulle aldrig falla dessa penningmissbrukare in, inte ens när de vet att hela samhället tjänar mer på skattesänkningar istället för att höja skatter och dra åt svångremmen kring ”skatteflyktingar”.

Bloggen ser tillsammans med författarna till artikeln, G7 Set Policy For Global Tax Regime, allt fler tecken på att centrala och viktiga institutioner för globalt styre positionerar sig inför den kommande förändringen:

[…] Step by step we see the expansion of the global financial infrastructure. It is indeed a global government in waiting. […]

Det mest slående och skrämmande är att förslagställarna inte verkar det minsta bekymrade över att centralisera makten på det här viset, då historien lärt oss gång på gång att makt som inte delas (maktdelningsprincipen) och sprids ut endast blir en grogrund för totalitarism, korruption och allsköns missbruk.

[…] When power is not disbursed but centralized, then human history shows us clearly it will be wielded in unfair and even evil ways.

[…] After World War II, the United Nations, International Monetary Fund, World Bank, World Health Organization and numerous other globalist bodies were set up under the supervision of the West and particularly the US, which often acts as proxy for British interests.

Det som skrämmer bloggen mest är att all positionering av dessa internationella organ sker under den socialistiska flaggans värderingar, alltså de som beskyddar och håller sig vän med Storkapitalet, det storkapital (koncerner och storföretag) som förser hela samhällskroppen med resurser, investeringar och sköna skattepengar varje månad, så den är nödvändig att vårda väl.

Att befria medborgarna ekonomiskt ligger inte i Välfärdsstatens intresse.

Det finns inte tillstymmelse till Liberalism och Frihet ur någon aspekt i detta politiskt globala, galna mastodontprojekt.

Den enda rapportering kring detta G7-möte hittar du i engelsk press, annars är det mest politiska bloggare som försöker lyfta upp denna anmärkningsvärda nyhet. I svensk media rapporterades endast att det varit möte.

Många hävdar i och för sig att Osborne och hans globalismgelikar är för sent ute eftersom deras Cypriotiska klavertramp helt förändrade spelplanen och att deras förtroende nu därför är helt förbrukat. Bloggen tar sig dock friheten, som alltid, att uttrycka sin skepcis angående huruvida politiker skulle vara bekymrade om sitt förtroende hos röstunderlaget .. på lång sikt. Att politik är det möjligas konst är en cynisk devis som frodas väl i politikerbranchens korridorer.

George Osborne: G7 pledges to tackle bank reform and tax evasion

Osborne: G7 agree to target tax evasion and avoidance

Det korrumperade Centralbankssystemet

Thomas J. DiLorenzo skriver på Mises i artikeln, ”The Corrupt Origins of Centralbanking”:

[…] Central banking has been a corrupt, mercantilist scheme (idag lämpligt ihopsydd med korporativismen) and an engine of corporate welfare from its very beginning in the late 18th century. The first central bank, the Bank of North America, was ”driven through the Continental Congress by [congressman and financier] Robert Morris in the Spring of 1781,” wrote Murray Rothbard in The Mystery of Banking (p. 191). The Philadelphia businessman Morris had been a defense contractor during the Revolutionary War who ”siphoned off millions from the public treasury into contracts to his own … firm and to those of his associates.” He was also ”leader of the powerful Nationalist forces” in the new country.

The main objective of the Nationalists, who were also known as Federalists, was essentially to establish an American version of the British mercantilist system, the very system that the Revolution had been fought against.

 

Merkantilismens återkomst

Library of Economics and Liberty kan vi läsa följande:

[…] Mercantilism is economic nationalism for the purpose of building a wealthy and powerful state (på bekostnad av ekonomisk frihet och individuell och medborgerlig frihet pga rättighetsöverträdelser från Statens håll). Adam Smith coined the term “mercantile system” to describe the system of political economy that sought to enrich the country by restraining imports and encouraging exports. This system dominated Western European economic thought and policies from the sixteenth to the late eighteenth centuries. The goal of these policies was, supposedly, to achieve a “favorable” balance of trade that would bring gold and silver into the country and also to maintain domestic employment.

[…] Most of the mercantilist policies were the outgrowth of the relationship between the governments of the nation-states and their mercantile classes. In exchange for paying levies and taxes to support the armies of the nation-states, the mercantile classes induced governments to enact policies that would protect their business interests against foreign competition.

Hos Lew Rockwell säger, Thomas J. DiLorenzo, följande i, ”What Hamilton has Wrought”. Hamilton har emellanåt kallats, The American Machiavelli:

[…] As George Will once wrote, Americans are fond of quoting Jefferson, but we live in Hamilton’s country. The great debate between Hamilton and Jefferson over the purpose of government, which animates American politics to this day, was very much about economic policy. Hamilton was a compulsive statist who wanted to bring the corrupt British mercantilist system — the very system the American Revolution was fought to escape from — to America. He fought fiercely for his program of corporate welfare, protectionist tariffs, public debt, pervasive taxation, and a central bank run by politicians and their appointees out of the nation’s capital.

[…] Jefferson and his followers opposed him every step of the way because they understood that Hamilton’s agenda was totally destructive of liberty. And unlike Hamilton, they took Adam Smith’s warnings against economic interventionism seriously. Hamilton complained to George Washington that ”we need a government of more energy” and expressed disgust over ”an excessive concern for liberty in public men” like Jefferson.

[…] Hamilton and his political compatriots, the Federalists, understood that a mercantilist empire is a very bad thing if you are on the paying end, as the colonists were. But if you are on the receiving end, that’s altogether different. It’s good to be the king, as Mel Brooks would say. […] Hamilton was the instigator of ”crony capitalism,” or government primarily for the benefit of the well-connected business class.

[…] Thus, Wall Street investment bankers became inveterate (inbitna, vanemässiga) lobbyists for any and all tax increases (on the rest of the population, anyway) to assure that their own principal and interest would be paid, and that they could promise their clients — the purchasers of government bonds — that the bonds were a good investment. They were corrupt from the very beginning.

På Azizonomics i, ”The Return of Mercantilism”, kan vi läsa följande dystra sammanfattning av vart det merkantilist-korporativistiska systemet tagit USA:

[…] First, states around the world, and especially America, have massively adopted corporatist domestic policies, even while spouting the rhetoric of free trade and economic liberalism publicly.

[…] Second, the key difference between a free market economy, and a corporatist command economy is the misallocation of capital by the central planning process. While mercantile economies can be hugely productive, the historic tendency in the long run has been toward the command economies.

[…] Third, these two facts taken together mean that the inherent long-term advantage of the free market system — and by implication, of the United States over the BRICs — has to some degree been eradicated […] This is the worst of both worlds for America. All of the disadvantages of mercantilism — the rent-seeking corporate-industrial complex, the misallocation of capital through central planning, the fragility of a centralised system — without the advantage of a strong domestic productive base.

Vågar bloggen påpeka att resten av världens merkantilist-korporativistiska länder förmodligen kommer att gå samma öde till mötes gällande välfärd, tillväxt och välstånd.

Det stavas även: M E R K A N T I L I S M …

Daily Bell granskar och analyserar i artikeln, ”Nationalize Banking, or apologize for the suggestion … ”

[…] Since Money Power thrives on mercantilism – using government for private purposes – more government and more public power suits the elites just fine. One can make the argument that those advancing these solutions are actively working on behalf of the same Money Power they purport to despise.

För att göra hela problematiken och grundbulten till kärnproblemet alldeles tydlig och klar så kommer här en översättning till svenska:

[…] Eftersom den ekonomiska eliten frodas i det markantilistiska systemet – använda sig av regeringsmakt för privata syften – så passar mer och större överstatlighet och offentlig makt denna elit alldeles utmärkt. Man kan göra påståendet att de personer som för fram dessa lösningar (nationalisera banker o dyl.) aktivt arbetar för samma ekonomiska elit som de påstår sig avsky.

Alltså, sossar och moderater är enbart marionettdockor som spelar teater inför oss medborgare och de sprattlar precis på det sätt som eliten vill, när eliten vill.

[…] This is really incredible. The problems in the world are mostly the result of a lack of competition. The Invisible Hand has been chopped off at the elbow. Without restraint, the four horsemen of the financial apocalypse – Cronyism, Mercantilism, Corruption and Authoritarianism – ride abroad and leave ruin in their wake.

Från kommentarerna och signaturen bionic mosquito:

”Democracy is the false belief that you and your wife have twice the political pull than someone named Rockefeller”.

¤¤¤¤    ¤¤¤¤    ¤¤¤¤

The Marriage of Mercantilism and Corporatism: When Free Trade Is Not ‘Free’

[…] Sophisticated oligarchs do not need to send real tanks against their people. They can accomplish the same objectives using fraud, debt, and corruption. Control the supply of money and care not who makes the laws. But it helps to have the lawmakers and regulators on the payroll.

¤¤¤¤    ¤¤¤¤    ¤¤¤¤

Capitalism, Corporatism, Mercantilism

[…] One of the biggest problems I run into when talking to leftists about capitalism is that their idea and my idea of what capitalism is are completely different. I usually try to point out that the system that we’re practicing is actually mercantilism, but I think that’s a losing battle since most people don’t really know what mercantilism is.

¤¤¤¤     ¤¤¤¤    ¤¤¤¤

Corporatism vs. Capitalism

[…] We all know that there are many irrational and misguided capitalist haters in the world who see our current state of affairs as perhaps the end of the free market and capitalism.  I can sympathize, because I loath corporatism and I know that they are seeing corporatism and mistaking it for capitalism.  I can sympathize with Marxists for wanting to overthrow the capitalist exploiters, because I do think that there is rampant corruption amongst big business.  I think though, that it is incredibly important to stress to these misguided multitudes that it is the state where the fault lies and that without the state, it’s many bureaucracies and central bank, this wouldn’t be happening.  It is fascism.

¤¤¤¤    ¤¤¤¤    ¤¤¤¤

American Power Act – Mercantilism or Corporatism?

[…] the bottom line is rather simple.  The state cannot and should not be in the business of creating jobs, regardless their classification as green, white, blue, or yellow.  To believe otherwise is to endorse a command and control economy run at the behest of a central planning board of bureaucrats or politburo. […] Rather, these policies are more in line with the economic philosophy of either Mercantilism or Fascist Corporatism.

Mercantilism was best described by the late Murray Rothbard as:

Mercantilism, which reached its height in the Europe of the seventeenth and eighteenth centuries, was a system of statism which employed economic fallacy to build up a structure of imperial state power, as well as special subsidy and monopolistic privilege to individuals or groups favored by the state. Thus, mercantilism held exports should be encouraged by the government and imports discouraged. (Mercantilism: A Lesson for Our Times?, The Freeman, 1963)

Fascist corporatism is described as:

Fascism’s theory of economic corporatism involved the management of sectors of the economy via government or privately controlled organizations (corporations). Each trade union or employer corporation would, in theory, represent its professional concerns, especially through negotiation of labor contracts and the like. (via Wikipedia)