Fasciststatens samhällsekonomiska irrfärder

I vänstersocialist-staten (socialism/kommunism) ägs produktionsmedlen av staten och numera vet man av erfarenhet att det ekonomiska systemet med tiden går käpprätt åt helvete just för att det styrs av företagsekonomiskt blinda politrucker.

Det mest absurda är nog att de begriper sig på ekonomi men ogillar det ”de fria” fascistekonomierna i väst åstadkommer för samhället och för enskilda människor i stort.

Om vi är riktigt uppmärksamma nu, så är ju ”de fria ekonomierna” enbart högersocialismens, något mer framgångsrika ekonomiska övningar. DDR byggde ju av rädsla och avundsjuka sin ”anti-fascistiska skyddsvall” rakt genom Tyskland och Berlin. Man kan ju bara föreställa sig avundsjukan hos vänsterpolitruckerna om de fick se vad Liberalismens fria handel (inte frihandel) och anarkokapitalism på sunda och minimalt och objektivt reglerade marknader kan åstadkomma för folk och samhälle. Vad fascistekonomi åstadkommer för internationella storbolag och Stater vet vi redan, det är rena mumman för de inblandade gängen.

I höger-socialisternas (fascisternas) stat går det lite bättre. Där kontrolleras och beskattas och styrs nämligen de som äger och förstår sig på produktionsmedlen istället. Ägande involverar så mycket oönskat ansvar. Därför låter man de som förstår sig på ägande, underhåll, tillverkning, marknadsföring, ekonomi och allt annat som hör företagandet till att sköta det dom är bäst på.

Här tillkommer även en bonuspoäng för fascisterna; när det går dåligt för näringslivet har politikerna en syndabock på köpet som det går att snickra kreativ beskattnings- och regleringspolitik utav i evighet. Det är denna insikt många före detta sovjetkommunister kommit till insikt om efter de befunnit sig ett tag i Väst. Skillnaden nu är bara att de måste ge sken av att jobba för sina politiska målsättningar i ”fri västerländsk demokratisk anda”, vilket kan vara nog så jobbigt … om man inte har statliga privilegier på sin sida vill säga.

Kontroll och regleringssocialism måste ju vara en bättre lösning än vad de där kommunisterna sysslar med, tänker fascisterna. Att fascism primärt sysslar med nationalism och segregering av människor i staten är enbart propaganda från deras socialistiska kusiner längre ut på vänsterkanten. Fascisternas ekonomiska övningar vill vänster-socialisterna sällan prata om.

Eftersom vi nu är i Sverige så är allt en salig blandning av än det ena och än det andra, så ingen kan ha riktigt rätt i sin samhällsanalys. Alla kan peka finger åt alla och alla kan ha lite rätt eftersom alla missförhållanden som dessa båda socialistiska ismer ställer till för oss medborgare manifesterar sig i Sverige.

I fasciststaten instrueras och påverkas alla till att tänka på helheten, nationen, kroppen (corpus, korporativism) gruppen (fasces).

Då finns oxå bara utrymme för ett slags tänkande, då bygger inte längre samhällstanken på att ena åsiktsmässigt oliktänkande och ekonomiskt fria medborgare utan då gäller som högsta ideal istället folklig politisk aktivism där klasskampen för gruppens rättigheter sipprat ner i de djupare folklagren på behörigt avstånd från de styrande i toppen. Nere hos folket gäller principerna om att dela och splittra och vinna över medborgare i olika läger och rättighetsgrupper samtidigt som Staten roffar åt sig äran och lägger armen om dem som lyckas skrapa åt sig mest och störst rättigheter på den generella rättvisans och det allmännas bekostnad.

Detta är viktigt att ha i tankarna (!) när man läser om följande absurditeter i Aftonbladet.

Nu får alla etanolbilsägare läsa om hur lurade de blivit. Är det nån som frågar sig varför just Aftonbladet har den nyheten? Är alla samhällsduktiga AB-läsare sossar och miljöpartister, måhända? Utan att göra vidare efterforskning om vad AB skrivit om etanol tidigare, så vågar bloggen sig kanske på en gissning om att AB pushat sina läsare att köpa etanolbil eftersom det är så miljövänligt.

Om de har gjort det så har de med all sannolikhet säkert inte berättat om de utbud- och efterfrågeaspekter som styr den av fasciststaten skattetyngda och sönderreglerade globala biobränslemarknaden, ja, alla marknader egentligen. Givetvis är det den rena otyglade och giriga kapitalismen som återgigen får spela syndabock när tokvänsterns ekonomiska irrfärder med småfolkets pengar kör i diket.

Etanolbränsleboomen är alltså över. Ekonomisk hållbarhet var det ju aldrig fråga om, det visste alltför många redan från början. Det där med ekonomisk hållbarhet har aldrig legat för varken vänster eller höger-socialister. Funkar det inte så betalar ju staten mellanskillnaden, så i deras virtuella verklighet fungerar det ju med Disneylandekonomi.

Robert Collin:

[…] Svensk etanol- och biogasproduktion ser just nu ut att vara mycket dyra äventyr. Dyra för skattebetalarna, som betalat det mesta av notan, och dyra för dem som lurades att köpa etanolbilar.
[…] Det har gått så långt att en del tillverkare, som Ford, uppmanat ägarna att köra på bensin. Andra tillverkare rekommenderar en tank ren bensin för att tvätta ur motorn efter två, tre tankar E85. Bilisterna blev försökskaniner i ett projekt som aldrig borde ha ägt rum. Det är inte konstigt att Lantmännen överväger att stänga fabriken.

Lurades att köpa etanolbilar!? Det låter det. Jag vet inte hur många ställen i socialisternas rättighetskatalog man kan åberopa angående det här. Givetvis kommer besvärade politiker återigen hänvisa till den besvärliga och otillräckligt reglerade kapitalismen och den trilskande, dumma marknaden.

Alla som nu känner sig skamsna men fortfarande vill ha ett ord med i debatten kommer att skylla på de enda två saker i den här världen som politiker förstört så till den grad att ingen längre vet eller förstår vad ”fri” som försättsord innebär i ekonomiska sammanhang, än mindre hur detta kan rädda mänskligheten från en återgång till nån modern avart till senmedeltida privilegie- och feodalsamhälle där byteshandel återuppstått igen.

Man förstår med lätthet att bevarandet och konsolideringen av den fascistekonomiska och politiska maktbasen överglänser allt annat i prioritet, speciellt när man läser Henrik Alexanderssons, ”TTIP: Slaget om demokratin och den fria ekonomin”.

En liten passus till Henrik bara; ekonomin har aldrig varit fri, den har alltid varit i händerna på socialister, speciellt i de korporativa höger-socialisternas händer eftersom …

Free Markets and Capitalism are perpetual revolution. You need socialism to keep the establishment in place

[…] The right-wing socialists are by far the most dangerous, because they are not known as socialists and call themselves capitalists, individualists, private enterprisers, etc.

 

Guldstandard: Den oundvikliga återgången eller nya bubblor som kommer spricka

”Not money, but a false money system is the root of all evil.”

This new concept is a challenge to the academic economist and a bid to the layman to enter into the practical mastery of a subject that has heretofore been enshrouded in mystery.

”To desire freedom is an instinct. To secure it requires intelligence. It must be comprehended and selfasserted. To petition for it is to stultify oneself, for a petitioner is a confessed subject and lacks the spirit of a freeman. To rail and rant against tyranny is to manifest inferiority, for there is no tyranny but ignorance; to be conscious of one’s powers is to lose consciousness of tyranny. Self government is not a remote aim. It is an intimate and inescapable fact. To govern oneself is a natural imperative, and all tyranny is the miscarriage of self government. The first requisite of freedom is to accept responsibility for the lack of it.”

– E.C. Riegel

¤¤¤¤¤¤¤¤¤   ¤¤¤¤¤¤¤¤¤   ¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Myterna och villfarelserna om och kring guldmyntsfot eller guldstandard som täckning för det illusoriska siffervärdet på de i praktiken värdelösa papperslappar vi pultroner föräras av makthavarna är lika många som varianterna på densamma.

En förhärskande uppfattning är att det bara finns en sorts guldstandard och att allt guld i världen inte räcker till för att återigen gå över till guldstandard eller silverstandard eller en kombination av de båda.

Historisk okunnighet avslöjar de som talar och tänker i de banorna. Guld och silver har fungerat som betalningsmedel i tusentals år före 18- och 1900-talet. Detta sagt bara för att liksom sätta ribban för hur vilset det mesta pratet i den här frågan är.

Steven Forbes förklarar mer i artikeln, ”Advance Look: What The New Gold Standard Will Look Like”:

[…] Just as there are many variations on democracy, there are also various–and legitimate–types of gold standards.

[…] There have been permutations of the gold standard. Some like the idea of having 100% gold coverage for currency. Others prefer something similar to the classical gold standard of the late 19th century, which was different from the bimetallic (a combination of gold and silver) systems that preceded it. With the gold-exchange standard of the 1920s and early 1930s countries could use the U.S. dollar and the British pound–both tied to gold–as well as gold itself, as reserves to back their currencies. Under the Bretton Woods monetary system, which emerged from World War II, all currencies were fixed to the dollar, and only the dollar could be converted to gold. Bretton Woods was another type of gold-exchange standard.

All of these previous standards collapsed, either because of war or because the systems rules weren’t adhered to. (Där ser man, det är alltså Staten, politiker och deras kompisar, storföretagen och det miltärindustriella komplexet, som bryter de uppsatta ekonomiska spelreglerna och som orsakat de historiska finansiella systemkollapserna och inte fri handel och dito välståndsskapande marknad och kapitalism i sig själv? Tänka sig!)

[…] Ted Poe (R-Tex.) has introduced an original and practical version. Unlike in days of old we don’t need piles of the yellow metal for a new standard to operate. Under Poe’s plan–an approach I have long favored–the dollar would be fixed to gold at a specific price. For argument’s sake let’s say the peg is $1,300. If the price of gold were to go above that, the Federal Reserve would sell bonds from its portfolio, thereby removing dollars from the economy to maintain the $1,300 level.

Just detta att kunna ta bort, sälja obligationer, eller tillföra pengar till marknaden, genom att trycka nya,  beroende på hur guldpriset sjunker eller stiger är viktigt.

[…] An effective gold standard can be that simple. What gets lost in the discussion is that the yellow metal is merely a means of measuring the value of the dollar. The fact that a foot has 12 inches doesn’t restrict the number of square feet you can have in a house. The fact that a pound has 16 ounces doesn’t restrict your weight, alas–it’s simply a measurement.

En guldmyntfot är både stabil och flexibel, stabil i värde och flexibel för att möta marknadens naturliga behov av pengar. Om en ekonomi växer snabbt så möjliggör ett guldbaserat system en snabb expansion av penningmängden.

Framför allt så är det marknaden som styr, alltså den osynliga kraft som politiker och vissa ideologer anser vara så frustrerande och irriterande eftersom den reglerar och styr sig själv utan deras klåfingriga inblandning eftersom den helt enkelt utgörs av din och min efterfrågan på samhällsservice och andra saker vi själva anser oss vara i behov av.

Flexibiliteten och marknadens utförande, färdigställande av saker och ting enligt en fastställd tidsplan, är dessutom flerfalt snabbare och effektivare och därmed mer ekonomiskt hållbarare än kommunalt och statligt slöseri med pengar när de skall genomföra saker och ting i vårt samhälle (ett perspektiv på hållbarhet du aldrig hör om från vänster- eller miljöpartister) … om, vill säga, den fria marknaden inte ständigt hindras av politiska klåfingriga och försvårande regleringar … vilket givetvis framställer fria marknadskrafter i dålig dager, för politiska syften, givetvis.

På Zerohedge ställs frågan: Will Currency Wars End With A Return To The Gold Standard?

Ur kommentarerna på en annan Forbesartikel med den synnerligen förbryllande rubriken, ”Gold Isn’t Money, But It Should Be Used To Define The Value Of The Dollar”, säger signaturen, ”fa daf”:

Gold is money , but not to the liking of USA. Iran is not allowed to have reserves in US$, Euro. Iran has accumulated $124 billion worth of Gold. North Korea is another country which has 60 billion $ worth of Gold. In case USA goes to war with these two countries, USA also need to fight the power of GOLD against might of $. It is obvious that outside USA gold is more acceptable. That is the reason Obama is executing a plan to depreciate Gold value to dramatically reduce the fire power of Iran and N. Korea. Fixing goldvalue to $ will not suit a nation claiming superpower status. The thing all other nations has to do is to have more gold than USA has $. Like US military goes to Saudi as contract killers, any one having money can hire other mercenaries.

Signaturen, ”Karen Hudes”:

[…] Does this suggestion have anything to do with Goldman Sachs’ announcing two downgrades in the price of gold, first at the end of February, and then on April 10, 2013? Or the the Federal Reserve’s assault on the price of gold through uncovered gold certificate short sales on April 12 of 500 tons? Gold prices were rising against the dollar because of eroding confidence, as the Fed printed more dollars than people were willing to hold. Utah, Missouri and Idaho already have laws recognizing gold and silver bullion coins as legal tender, Arizona’s law is awaiting signature, and a dozen more states have introduced similar bills.

Signaturen, ”Bain Crust”:

“Gold is not money, and it should not be money. However, we can and should use gold to define the value of the dollar. A truly stable dollar would provide a solid foundation for a stable economy, stable financial markets, and a new era of economic growth and prosperity.”

This makes zero sense. If gold is not money, why the heck would it define the value of money. The reason it does … is because it’s base money. Perhaps you should define your terms better, it appears you are trying to tell us it’s not legal tender … yet in Utah and Arizona you would be wrong. Please see Article 1 Section 10 on tender. Then go watch Nixon’s speech … your article and his speech are very similar.

Den intellektuella dolkstöten i vänsterns enda öga

Liberalismen har kanske alltför mycket levat som den lärt: alltså med skepsis och tolerans, den har försökt att förstå sina motståndare och t.o.m. sina fiender i stället för att tvinga dem att visa korten och motivera sina ståndpunkter. Men det viktigaste och mest slagkraftiga argumentet för liberalismen är inte dess teori eller filosofi utan dess praktiska konsekvenser.

Carl Rudbeck om Liberalismen i skriften, ”Den fula ankungen eller den oälskade liberalismen”:

[…] I sina Lettres philosophiques skrev Voltaire: ”Gå in på börsen i London, en plats som är mera respektabel än många kungliga hov, och där kommer du att se representanter för alla nationer samlade för mänsklighetens bästa. Där behandlar juden, muslimen och den kristne varandra som vore de av samma religion och otrogen kallas endast den som gör konkurs.” Här har egennyttan eller profitbegäret ersatt krig och fördomar. Samarbetet över religions- och nationsgränser, internationalismen, har sålunda länge varit något som liberaler haft en positiv syn på.

[…] antiliberaler vill inte i globaliseringen se en fredsskapande utveckling (så, kan de inte avskaffa den liberaliserande globaliseringen så vill de styra den, bloggens anm.) som är i  färd med att binda världen samman i nätverk som gör samarbete nödvändigt (som förvisso inte utesluter konkurrens och konflikter) men som gör krig och våld till allt mer otidsenliga konfliktlösningar. Krig och våld är irrationella. För en liberal är det naturligare att i en främling se en framtida kund än en fiende som måste kuvas eller utrotas.

[…] i själva verket tycks de flesta av de argument som nutida kritiker av
liberalismen använder gå tillbaka till romantiken; liberalismens motståndare lever fortfarande i stor utsträckning i ett romantiskt paradigm som skapades av franska och tyska tänkare som ogillade upplysningen. Rörelser som teknikfientlighet, ekologi, misstro mot globalisering, misstro mot industri och fria rörelser över gränserna har alla romantiska förebilder och rötter.

[…] F d vänstersympatisörer försöker urskulda sina ideologiska felsteg genom att vagt mumla om drömmen om den självständiga människan som var en romantisk idé och som man antog lättare kunde förverkligas inom socialismen än inom kapitalismen. Som vanligt fick vänstern det hela om bakfoten: människan har aldrig varit mera självständig än i liberala kapitalistiska samhällen och aldrig mindre självständig än i den, som det hette, reellt existerande socialismen.

Så hur låter då den nutida centralmaktsstinna politikens credo? ‘Men riktigt ordentligt fria och självständiga människor i nåt slags liberalkapitalistiskt utopia kan vi ju ändå liksom inte ha löst springande omkring som en skock vilda får, eller hur? De måste ju ha ledare, demokratiskt utsedda ledare och ett våldsmonopol som styr upp det kaos och den anarki som annars skulle förgöra alla oss andra och bara lämna de starkaste kvar, eller hur?’

[…] När medborgarna sköter sig själva reduceras statens uppgifter till att se till att det finns institutioner som objektivt och opartiskt kan lösa de konflikter som uppstår i varje samhälle med mer än en medborgare. Då är vi än en gång tillbaka till den liberala tanken på lagar och regler som styr umgänget mellan människor och som klart och tydligt definierar deras rättigheter. I den liberala ideologin är detta statens centrala uppgift, d v s något som ingen annan aktör kan sköta. Vad som sedan skall äga rum i statlig regi och i privat kan bli en förhandlingsfråga.

Det enda jag vill säga till Rudbeck är att USA började byggas på liberala principer måhända men att landet idag knappast längre omtalas för att hålla dessa värderingar speciellt högt. Det började redan gå fel för hundra år sedan när de inrättade Federal Reserve och sen när Roosevelt kom med sin sovjetinspirerade NEP-politik på 30-talet som svar på den depression som den centralekonomiska eliten skapat.

Slaktarens rökverk skapar nya dimridåer

Avdelningen socialistiska-symboler-och-diktatorsporträtt-på-konumentprodukter har nu gjort ännu en makaber notering.

Den argentinska folk- och massmördaren Che Guevara alias, ”Slaktaren från Cabaña”, pryder nu cigarettpaket från Tobacco House of Sweden med sitt porträtt i upphottad poppig vänsterstil.

Det kanske är en vink åt socialisterna om vad THoS egentligen tycker om dem. ”Rök ihjäl er” är det underliggande budskapet medans vi tar hand om vinsterna och er framtida cancervård … på våra cancerkliniker, då vore ju ironin total liksom.

Varför är inte alla människor lika mycket värda i socialisternas ögon? Några cigarettpaket med porträttet på den där andra avskyvärda tyska karlen lär vi ju aldrig få se på några cigarettpaket. I Tyskland finns ju i och för sig dom där cigaretterna som heter HB och som i folkmun går under namnet, ”Hitlers Best”, men längre än så kommer det nog … förhoppningsvis … aldrig.

Marknadens lösningar: Enviropreneurs

Bloggen Master Resource citerar Richard L. Stroups essä, ”Free Market Environmentalism”, i artikeln, ”PERC: Free Market Environmentalism in Action”.

Arbetsfördelning, Protektionism, konsten att förstå ekonomiska sammanhang och Fair Trade

Köp inkemskt, köp svenskproducerat är vanliga slagord på en konkurrensbefriad marknad. Det är även tydliga tecken på komplett ekonomisk okunnighet.

Parollerna används som ett led i att man vill förbättra. Förmodligen vill man förbättra sitt eget samvete av anledningar som säkert de flesta inte alls tänkt igenom och som bygger på grova missuppfattningar och ren okunnighet i frågan. De som skriver alla fina slagord och paroller, tänker nog de flesta, har väl tänkt igenom det här… så vi andra ska slippa, … (!)

Folk har på grund av detta nämligen kommit att tro fullt ut på socialisternas amsagor om vad Kapitalism, Handel (fri och global sådan) och Marknadskrafter egentligen betyder och åstadkommer i den här världen. Och det folk tror och tror sig veta om dessa saker, det är att de är dåliga, väldigt dåliga.

Den främsta och ständigt återkommande käpphästen är ju att Handel inte anses vara rättvis. Värre argumentativ rallarsving går inte att uppbringa tror jag. Hur mycket vågar någon påstå sig veta om ekonomi och effekterna av unilaterala handelsutbyten som uttrycker sig så? Nä, och det är därför kampanjer och politiska paroller av det här slaget kan hållas levande i tider som dessa.

Det sägs att man vill ha bra och bättre produkter som man kan lita på eftersom man ju vet hur utländska liknande produkter är. De skall också helst ha producerats av någon med likande arbetsvillkor som jag själv här i västerlandet. Det finns otaliga politiska lobbygrupper (landsomfattande sådana) som kan underbygga sina kampanjer och argument med ”fakta”.

Det parollerna egentligen används för är att de skall fungera som ett verktyg emot global frihandel och konkurrens på globala fria marknader. Nyckelord i deras kampanjer är ”utnyttjande”, ”förlorade jobb”, ”bristande kvalitet”, o.s.v….

Protektionistisk marknadsföring av det här slaget kan endast förekomma på en marknad där regeringsmakten har doppat hela underarmen i det privata näringslivets doftande syltburk och subventionerar godtyckligt (via inhämtade företagsskatter och andra skatter och avgifter) sånt som den anser vara av vikt för nationens intressen och för att bibehålla makten hos den politiska adeln.

Mot politiskt stöd så subventionerar vi er, lyder det grundläggande avtalet mellan staten och valfri avsedd näringsgren som väljer att prostituera sig på det här sättet..

John Stossel skriver om det protektionistiska fenomenet i artikeln, ”The Stupidity of”Buy American”.

One sign of economic ignorance is the faith that ”Buy American” is the path to prosperity. My former employer, ABC News, did a week’s worth of stories claiming that ”buying American” would put Americans back to work.

I’m glad I don’t work there anymore.

”Buy American” is a dumb idea. It would not only not create prosperity, it would cost jobs and make us all poorer. David R. Henderson, an economist at the Hoover Institution, explained why.

Det dom politiska räknenissarna vägrar tala om för oss ute i opinionen är det viktiga nyckelordet som heter ”arbetsfördelning”. Arbetsfördelning är grundprincipen för tillväxt och som driver hela välstånds-, utvecklings-, och framgångssagan med Frihet, Kapitalism och Marknader vid sin sida.

Det kan man läsa i vilken bok som helst om världens ekonomiska historia, … men betänker man hur det ser ut idag och vilka ekonomiska valser vi förväntas dansa med i så är det nästan så man undrar var och när bokbålet gick av stapeln.

[…] consider ”fair trade” coffee. It costs much more money, but we’re told that if we buy it, we should have a warm feeling inside because somebody in a poor country will supposedly get paid more.

”But a huge part of that premium is taken by the bureaucracy that organizes this. Most of it doesn’t go to the farmer. And a better way to help those farmers is just buy what you would have bought anyway, take the premium you would have spent and give it to those people.”

And here’s something else: If you pay more for coffee, you’ll have to buy less, or less of something else. That hurts other workers. We all should heed Henry Hazlitt’s famous economics lesson: Look beyond the immediate effects and beneficiaries. You may be accomplishing the opposite of what you intend.

¤      ¤      ¤

//”Free trade is drawing men together, thrusting aside the antagonism of race, and creed, and language, and uniting us in the bonds of eternal peace.”//

– Richard Cobden

The Cult of Ignorance