Sverige: landet som skruvade ner på takten

Ingen annanstans än hos Dick Erixon och ett fåtal andra klassiskt liberala politiska analytiker går det att få en korrekt bild av vad som håller på att hända med Sverige.

Det i största allmänhet politiskt inkompetenta etablissemangets gårdvarar har numera fullt upp med att mota dårarna i (sd) inne på den planhalva de trott varit deras för all framtid. Att (sd) är en konsekvens av deras generella stollepolitik kommer de aldrig att erkänna, än mindre förstå intellektuellt.

De näringslivsansvariga sitter och trollar med statistik tillsammans med LO … på nåt naturskönt hälsospa, kanske man vågar gissa? Där har den nya adeln det gott och skönt. Opposition finns ingen, de ligger till och med ner i båten numera, allt för att inte störa och röra om för mycket i debatten/-erna.

Dick gör samma analys som Björn Lindgren i Svenskt Näringsliv och säger dessutom:

Inte heller de borgerliga partierna står upp för ett gott företagsklimat, man vågar inte ta debatt om vinst och verkar inte tro på någonting annat än att slå vakt om de egna taburetterna i regeringen.

Har ett land och ett folk den regering de förtjänar eller är vi så dumma att vi tror att vi verkligen valt dessa tomtar till att styra över oss? De mutar oss ju, med våra egna pengar. Så tänk på det käre medborgare, du har inte på långa vägar den välfärd du skulle kunna ha? Men sånt ska du ju inte gå omkring och bry dig om hela dagarna, det är ju politikernas sak, eller hur?

Det politiska etablissemanget vill inte ha nån övergripande ekonomisk debatt eftersom de redan skapat ett fantasifoster och en myt som går ut på att medelklassens välfärd är konsekvensen av de fattigas ofärd och att jordens ”resurser” håller på att ta slut (George Reisman – A Primer On Natural Resources), klimatet rämnar om hundra år om vi inte får era skattepengar för att göra nåt åt det och miljön, ja, den är så förstörd att det ska vi bara inte tala om.

Pratar man om ohållbarhet i detta sammanhang, utan att prata, hållbar och sund ekonomi, visar man bara att man inte förstår de principiella grunderna för ekonomisk aktivitet och hur vi skapar resurser och värden i samhället och varför vi utvinner just de resurser från naturen som vi gör idag men inte gjorde igår och med all sannolikhet inte kommer att göra i morgon och varför, som en logisk slutsats av detta, en speciell resurs i naturen aldrig kan ta slut.

Men det här med resursutnyttjande och företagsmässig ekonomisk hållbarhet är en synnerligen svårtillgänglig kunskapsbit för många, särskilt de unga påläggskalvarna (programmerade robotar?)  inom den politiska miljöindustrin som passerat genom det svenska korvstoppningssystemet till utbildningsväsende.

Så därför har de styrande här i vårt fina, präktiga, lilla land bestämt sig för att slå av på takten. Ökad välfärd kan övriga världen bry sig om och tänka på tills de kommer ifatt oss och får det lika bra som oss i Sverige, sen kommer de att göra likadant … när de tittat på oss som föregått med gott exempel … Vi i landet som skruvade av på takten för miljöns och klimatets skull.

Dick Erixon igen:

De som på riktigt vill ha bättre välfärd borde stå på barrikaderna och kräva bättre företagsklimat så att vi blir bättre på att exportera och höja inkomsterna till landet. Avveckla las och liberalisera arbetsrätten. Gör det enklare att anställa och avskeda. Öka flexibiliteten. Våga öppna ekonomin för nya investeringar.

Kors i taket!

Ariana H skräder inte orden om Obamas jobbåtgärder, ”It´s all a Show!”

Ariana har puttat på den första brickan. Skall vi förbereda oss på en politisk dominoeffekt i USA, kanske? Skall slöjan dras undan? Skall ljuset upplysa de bedragna?

– via Breitbart

Ny lag 2010/2011: Kärnkraft får åter byggas i Sverige

En ny lag? Har du hört talas om den på nyheterna och tagit del av medias intressanta följdreportage om hur Sverige skall klara det alltmer ökande energibehovet? Nä, precis, det finns nämligen inga.

Vilka utmaningar för framtiden vill De Gröna fokusera på? I följande klipp är det John Hardwick som pratar kärnkraft och andra energifrågor med Jan Blomgren på Svenskt Kärntekniskt Centrum.

Är det möjligen nåt slags romantiskt pre-industriellt lyckorike som de vänsterGröna vill gå tillbaka till. En tid då leveransosäkra väderkvarnar hade sin plats i den ekonomiska verkligheten? Vetenskapsbloggen undrar om de medvetet vilseleder eller om de verkligen har så dålig koll på fakta i sitt inlägg, ”Det förflutna är de Grönas framtid”.

Oväntade positiva synergieffekter för samhället är sånt som ofta kommer ut av stora högteknologiska investeringsprojekt som t.ex. Kärnkraft men att tala i sådana begrepp med grönrörelsen och försöka förklara varför sånt är långsiktigt bra även ekonomiskt för  samhällsutvecklingen är att skjuta för högt.

De som omfattas av den sortens arbetstillfällen som såna projekt genererar ingår inte riktigt i grön opinionsbildande verksamhet. Debatten skall helst hållas på en nivå av RUT-avdrag och hur mycket samhället tål av subventionering av olönsam alternativ energi bara för att det motsvarar ett antal verklighetsfrämmande politiska ”gröna” paroller, men det blir väl enklast så? Enkelt är inte alltid bra, emellanåt är det rent ut sagt korkat.

Mer läsning:

Fortum vill ha mer kärnkraft i Finland

Renewable Energy stänger ner i Norge

Donald Trump ogillar Vattenfalls vindkraftpark

Favonius vill bygga vindkraft i Kattegatt

Kärnkraftshatarna har lika fel som vanligt

Samhällsnyttan med insiderhandel

Följande myt underhåller och vårdar marxistmedia och ger näring åt titt som tätt som om det vore ett nyss upphittatt nyfött spädbarn i skogen: Myten om det samhällsskadliga med insiderhandel med aktier. Man förstår varför etablissemanget styr och avstyr utbildning av folket, i synnerhet ekonomisk utbildning.

¤   ¤   ¤   ¤   ¤

Laws against Insider Trading Give Government Arbitrary Power

Crackdowns on insider trading are harmful because they chill the cultivation of superior knowledge and speculative correction of market prices. Beyond this loss of general economic efficiency, insider-trading laws are insidious because of the arbitrary power they give to government officials.

To repeat, stock-market speculation is not a zero-sum activity. Even though we can look at any particular transaction and tally up the ”winners” and ”losers,” the presence of speculators enhances the overall functioning of the stock market.

More generally, Murray Rothbard argued that every firm on Wall Street is technically engaging in ”insider trading.” If they literally relied only on information that was available to the public, how could they make any money? Thus, the government has the statutory authority to harass or even shut down anybody in the financial sector who doesn’t play ball.

In general, however, the practice of ”insider trading” would not be a criminal offense, because it is impossible to define the concept in a way that wouldn’t bar legitimate speculative research and trading. In practice, these laws give the government a very blunt club with which to knock down any profitable firm it wishes.

Murray Rothbard säger i Making Economic Sense: […] it is literally impossible to stamp out insider trading, or Wall Streeters talking to another, just as even the Soviet Union, with all its awesome powers of enforcement, has been unable to stamp out dissent or ”black (free) market” currency trading. But what the outlawry of insider trading (or of ”currency smuggling,” the latest investment banker offense to be indicted) does is to give the federal government a hunting license to go after any person or firm who may be out of power in the financial-political struggles among our power elites. (Just as outlawing food would give a hunting license to get after people out of power who are caught eating.) It is surely no accident that the indictments have been centered in groups of investment bankers who are now out of power.

Fullständig felsyn på sitt uppdrag i Svenskt Näringsliv

Ebba Lindsö är aktuell för att hon slutat som VD  på Svenskt Näringsliv och skrivit en bok om sin tid i organisationen.

Fredrik Segerfeldt som tidigare varit verksam i Svenskt Näringsliv ger sin syn på Ebba, hennes bok och hennes uppdrag som VD för organisationen.

Segerfeldt skräder inte orden. Nedan följer en liten citatflora:

…I boken erkänner Lindsö att hon inte förstod det politiska spelet. Hon ville skapa samförstånd, men blev naturligtvis bortkollrad av regeringen i mazarinsamtalen, när socialdemokratin lyckades både avväpna näringslivet och fortsätta använda företagen som den slagpåse som arbetarrörelsen alltid har varit i behov av.

…Lindsö återkommer hela tiden till hur hon ville avideologisera Svenskt Näringsliv. Det stämmer inte. Hon ville bara ersätta den existerande värdegrunden med en annan, nämligen sin egen. Och som den framstod när hon var VD och som den beskrivs i boken är det en sörja av mumbo-jumboaktig nyandlighet och allmän politisk korrekt goja, utan sammanhållna idéer eller tankar. Hon skriver exempelvis slentrianmässigt om etik, men vill inte precisera vilken sorts. På ett ställe jämställer hon begreppen etik och hållbarhet.

…”Jag förstod, och tog till mig. Men ändå, min grunduppfattning fanns alltid där. Min vilja att vara ute och hjälpa, att bidra.” Som om företag som förser kunder med varor och tjänster, offentlig sektor med skatteintäkter och anställda med jobb varken hjälper eller bidrar.

…Hennes inkompetens illustreras bäst av Göteborgs-Postens Lars Gunnar Wolmesjö, som har kallat en intervju med Lindsö det märkligaste han varit med om under sina tjugo år som reporter. Han ställde frågan:

”Klasskamp? Klassmotsättningar? Hur reagerar du på de orden?”

Hon svarade: ”Den frågan har jag inte tränat på…”, och vände sig i panik till sin pressekreterare.

…Hon for uppenbarligen illa av upplevelsen. Det var hon inte ensam om. Såväl Sveriges företag som landet som helhet ska vara glada över att Ebba Lindsös sejour på Storgatan 19 blev så kort som den blev.

Nej, sådan är kapitalismen…

”Du ska inte tro allt du hör”, det är nog en livsdevis de flesta av oss har med oss från vår uppfostran eller skolan.

Du skall i synnerhet dra öronen åt dig och lyssna extra noga när du får höra uttalanden om Kapitalismens negativa sidor. Ja, det gäller även uttalanden från Nobelpristagare i ekonomi:

[…] Joseph E. Stiglitz (delade 2001 Nobelpriset i ekonomi med Georg Akerlof) made a much-cited claim that the current crisis was for capitalism (and markets) the equivalent of the collapse of the Berlin Wall.

Now, we know that all analogies are imperfect, but this one is particularly dicey. When the Berlin Wall collapsed, we saw the bankruptcy of both authoritarian politics and an economics of extensive, almost universal, ownership of the means of production and central planning. We saw a wasteland.

When Wall Street and Main Street were shaken by crisis, however, we witnessed merely a pause in prosperity, not a devastation of it.

———————————————————

– Jagdish Bhagwati, i artikeln, ”Feeble Critiques: Capitalism’s Petty Detractors”.

GM – en spegelbild av USA:s färdriktning

George Reisman ger sin syn på GM, slöseriet med miljarder dollar och den generella färdriktningen på välståndsutvecklingen i landet som president Obama är satt att regera, i inlägget ”GENERAL MOTORS, RIP”:

…”What has happened to General Motors is symbolic of what is happening to the United States. The United States is being destroyed economically and culturally by irrational theories and policies. The standard of living of its people is falling. Government officials are preparing to accelerate the fall by means of the imposition of insane policies designed to curtail energy consumption and roll back the production of wealth. The American people have elected a President who has expressed regret that the Supreme Court “never entered into the issues of redistribution of wealth” because it “didn’t break free from the essential constraints that were placed by the Founding Fathers in the Constitution.” […]

På grund av Googles uppenbara inkompetens, oansvarighet och feghet så kommer Reisman att flytta sin blogg till WordPress.

[…] Whatever the explanation, Google in this case has shown itself to be incompetent, grossly irresponsible, and cowardly. It apparently does not care about the consequences of its actions or show any readiness to correct them or willingness even to hear about them. Nothing less than a public campaign is required to get its attention. This is not a good performance for a company whose motto is supposedly, “Don’t Be Evil.” What Google has done in this case is evil.

The End Of onyanserad vänsterpropaganda? Tyvärr inte

Den globala Vänstern pumpar ut sitt ständiga budskap om de egentliga orsakerna till allt elände världen över.

Ni kan alla nynna refrängen, just det, det är Kapitalismen det är frågan om…nu igen.

Nu påstås det helt uppåt väggarna tokiga saker om att det är Kapitalismen/imperialismen (och dess inneboende förtryckarmekanismer, hahaha) som är ENDA orsaken till fattigdomen i världen. Har ni hört den förut?

Palestinasjalsvänstern har nu ännu en ”convenient thruth-film” att samlas kring och nicka instämande åt varandra inför i de knarrande kulturbiograffåtöljerna, nämligen filmen ”The End Of Poverty”.

Thomas Cowen på libertarianska Reason Magazine sågar givetvis filmen jäms med fotknölarna med formuleringar som den här:

In this movie, the causes of poverty are oppression and oppression alone. There is no recognition that poverty is the natural or default state of mankind and that a special set of conditions must come together for wealth to be produced. There is no discussion of what this formula for wealth might be. There is no recognition that the wealth of the West lies upon any foundations other than those of theft, exploitation and the oppression of literal or virtual colonies.

Det naturliga tillståndet för människan har alltid varit fattigdom, säger Cowen. Det är liksom själva utgångsläget…innan folk och medborgare börjar upprätta de viktigaste basala samhällsfunktionerna.

Filmen erkänner givetvis inget annat än stöld och sofistikerad kriminalitet och exploaterande kolonisering som orsaken till Västvärldens välstånd. De alldeles speciella förutsättningarna som måste till för att påbörja skapandet av välstånd för alla struntar givetvis filmen att berätta om.

Filmen hävdar istället, enligt Cowen, att förtryck och inget annat än förtryck och imperialism är orsaken till fattigdomen överallt där den sticker upp sitt tryne.

De glömmer helt nyanserna i denna fråga. Förtryck är ofta en beståndsdel…men det är definitivt inte hela och långt ifrån den enda orsaken och förlösande sanningen.

Men att tro att vänstern nånsin skall kunna nyansera sig i sin monomana envishet om kapitalismens negativa egenskaper är lika sannolikt som att de kommer att överge sitt vittomsjungna och bejublade begrepp ”frihetlig socialism”. En riktigt skön omskrivning för Lyckoriket Utopia.

Är det inte även olika perverterade former av denna sorts socialism vi ser på så många av världens fattigaste ställen?

Uppdatering 090424: Spekulativa dokumentärer i stil med ”Confessions of an Economic Hitman” (som sänds idag på SVT1) ligger oxå i stil med vänsterns mytbild om USA som ett imperium (i den klassiska betydelsen), byggt på den skoninglösa och moraliskt befriade kapitalismen. Nog för att man kan tro att den korporativistiska staten gör precis som den själv vill för att gynna sin egen fortsatta makt, men när spekulationerna och vagheterna hopar sig för mycket blir jag misstänksam. Det finns liksom inget kött på benen.

Men utan bättre bevisning än dom vaga ”sanningar” som John Perkins framför i filmen blir det inget annat än fria spekulationer. Det framförs ingen hard-core bevisning. Filmen framstår bara som ett hopklipp av passande kommentarer och diverse bekräftande citatduschar rätt igenom för att bevisa grundtesen, där man till slut anar att med en sån berättarteknik så kan en politisk dokumentär ”bevisa” vad som helst.

That many Americans are learning of the EHMs’ nefarious acts through Perkins’ book is undoubtedly a good thing. But the actual content of Perkins’ admissions proves distressingly thin. It turns out that, in the 25 years since he retired, EHMs have ceased to exist as such. […]

Then there are his New Age leanings. Toward the end of the book, Perkins writes about his current nonprofit work with indigenous people in places like Ecuador. In a bizarre turn, he delves into a type of essentialism that, thankfully, has been long banished from university anthropology departments. He recounts “The Prophecy of the Condor and the Eagle,” predicting a time in which “the condor people of the Amazon,” with their “intuitive and mystical” sensibilities, will learn to live in peace with the “rational and material” Eagle. […]

– Mark Engler, In These Times, 20 mars, 2005

Keynes hade jublat

From 1811 to 1815, banks multiplied like mushrooms on a dung heap, lending out credit they didn’t have as if it were manna from heaven. Where actual money in bank vaults had decreased by 9.4% during that period, paper bank notes and deposits, all with claims on that money, had increased by 87.2%. Keynes himself would have been proud.

– C. J. Maloney på Mises.org i artikeln ”1819: Americas First Housing Bubble”

Maloney kommer bland annat fram till en enkel slutsats, nämligen den att kongressledamot Barny Frank pratar i nattmössan när han babblar på om att den här finanskrisen är ett nytt fenomen.

Visst känns alla alarmistiska utrop och katastrofskall i media och i politiken om än det ena och än det andra som rätt små och lätthanterliga när man får lite perspektiv, genom att t.ex. ta historia till hjälp och läsa på, i det här fallet ekonomisk historia.

När rätt bara helt enkelt är rätt och inte politik

Peter Schiff är ekonomen som förutsade den rådande ekonomiska kraschen och efterföljande krisen redan för fyra år sedan och hånades av alla ekonomiska för-stå-sig-påare och tyckare och politiker.

Nu sågar han alla regeringars agerande och fingrande i den ekonomiska politiken jäms med fotknölarna.

Det är politikerna som ställt till det här, enligt Schiff. De måste fås att förstå sin roll i det hela och träda tillbaka. Obama gör givetvis tvärtemot Schiffs råd. Höll han sina kladdiga fingrar borta i det här läget, så vore DET verkligen CHANGE.

Det är en dyster prognos Schiff gör för USA:s framtida roll i världen som dess ledande ekonomiska nation, om de fortsätter på Obamas inslagna väg att göra precis som sina politiska företrädare, nämligen att kasta friska pengar efter sjuka pengar, bara för att blidka en opinion.

Tyvärr går Schiffs varningsrop också att överföra på all annan konsensuspolitik i vår samtid. Den politik som påkallar samstämmighet och starkt enande mot de hotande farorna, både från himlen och underjorden, och som utesluter, pekar ut och fjärmar de som är kritiska till den taktfasta och uppblåsta hyllningsparaden.

Medeltidsauktoritet styr och fakta ignoreras

The Renaissance began when the absolute authority of the church and ancient texts was overthrown. Science then evolved as our most reliable method for acquiring knowledge, free of superstition and political authority. Suppose you wanted to know whether big cannonballs or small cannonballs fell faster. In medieval times you argued theoretically with what could be gleaned from the Bible, the works of Aristotle, or maybe a Papal announcement. In the Renaissance you ignored the authorities and simply dropped cannon balls from a tower and observed what happened – this was science, where empirical evidence trumps theory.

Så skriver den välmeriterade forskaren David Evans i artikeln ”The ETS: Completely Unnecessary” (ETS – Emission Trading Scheme).

Han menar att många investerat sitt åsiktskapital i AGW-teorin (AGW – Antropogenic Global Warming) och verkar helt bortse från att det i huvudsak är staten i alla länder som sponsrar denna typ av politiserad forskning. Det finns alltså en politisk avsikt (vinst för politikerbranchen) med att föra fram teorin om att människans utsläpp av CO2 är skadlig för klimatet så till den grad att det leder till katastrof OM inget görs NU (bråttom, bråttom, bråttom, alltså).

Evans menar att AGW-anhängarna är känslomässiga,  medeltida och okunniga i sitt sätt att tänka och resonera vad gäller forskningen och dess metoder och de verkliga implikationerna av det dom står för.

Antingen beror detta på att de inte förstår bättre och bara hasplar ur sig saker för att andra de anser sig lita på säger så eller för att de ärligen vill rulla tillbaka samhällsutvecklingen så som vi känner den tillbaka till tiden för Renässansen och Upplysningsidealens uppkomst.

Läs även en annan (bättre) sammanfattning på bloggen En Kättares Notiser…

Staten och Kapitalet i dyster samverkan

”Invest in Sweden Agency, ISA, är en myndighet med uppdrag att genom information och kontakter aktivt medverka till att utländska företag i olika former investerar i Sverige. Investeringarna kan bl.a. ta formen av nyetableringar, expansionsinvesteringar, samarbetsavtal, strategiska allianser och förvärv. ISA har huvudkontor i Stockholm och utlandskontor i USA och Japan, Kina och Indien. Därutöver samarbetar ISA med många offentliga och privata aktörer, både i Sverige och utomlands.”

—————————————————-

Sverige som land och högbröstad välfärdsstat har högt ställda ambitioner på många internationella prestigeområden. Tidningen Ny Teknik skriver att när det gäller vetenskap och forskning inom ”Life-sciences” har många företag gjort sig beroende alltför länge av Astra Zeneca. Det var länge sedan ett svenskt biotekniskt läkemedel introducerades på den internationella marknaden.

Nu börjar framgångsagan krackelera med myndigheten ISA vid rodret. De har inte lyckats så bra på sistone med att locka hit utländska investerare. GD:n Kai Hammerick anser att avregleringar kan motivera de utländska företagens vilja att investera: ” – Vi skulle åter kunna bli ett av de världsledande länderna inom life sciences. Men för det krävs samordnade insatser och konkreta åtgärder, säger han”.

Nu kan man fråga sig vilken slags attityd som formas hos ett näringsliv som lierar sig så nära med statliga organ. Vågar man tro att en skattefinansierad statlig politisk myndighet skapar nån form av kreativ hämsko?

Är det för mycket begärt att ett framåtblickande, idérikt och kreativt näringsliv med friska och välfungerande företag i en avreglerad ekonomi skulle kunna sköta om den här verksamheten själva?

Möjligen kan det ske den dag verklighetsexploatörerna (politikerna) upphör att leka affärsmän och håller sina fingrar borta från de ekonomiska syltburkarna som näringslivet och dess anställda skapar.