I det fall du missat den – Four Horsemen

Följande klipp är en paneldiskussion på presstv.com om filmen Four Horsemen:

På svensk TV i Kunskapskanalen repriseras just nu en engelskspråkig dokumentär av Ross och Megan Ashcroft med den knastertorra svenska titeln, ”Systemfel som hotar världen”.

Den engelska titeln, ”Four Horsemen”, anspelar på Uppenbarelsebokens undergångsprofetior i Bibeln där mänskligheten förvarnas om undergången när Apokalypsens fyra ryttare sveper i sporrsträck över världen och allt läggs i ruiner där de dragit fram. En klatschig, målande och färgstark titel för att fånga uppmärksamheten kring en viktig film som borde angå alla som anser att de lever i en demokrati.

Filmen avhandlar många ämnen som har beröring i dagens globala värld men alla ämnen faller tillbaka på orsakerna till den globla ekonomiska krisen och hur det är vi medborgare i västvärldens alla (sken)demokratier som får betala alla krisernas ekonomiska konsekvenser, aldrig dom som orsakar kriserna.

Enligt bloggen går inte filmen hela vägen i sin förklaring till vad som gått snett. Den nämner socialt organiserat våld, skuld, orättvisa, och fattigdom (Four Horsemen) och hur dessa får allt större fotfäste i folklagren.

Filmen analyserar de korrupta och farliga system som orsakar finansiell och etisk kollaps. Är det möjligen de socialistinfluerade tendenserna och regleringarna i ekonomierna som avses? Det nämns aldrig, vilket gör bloggen fundersam på ur vilket temperament filmen är gjord. Nånstans ute på vänsterkanten kan man nog med stor säkerhet säga att filmen tar sitt avstamp då socialismens skadeverkningar i på Den Fria Marknaden aldrig nämns med någon större akuratess.

Filmen har rätt på många punkter och fel på andra mer väsentliga punkter, enligt bloggen. Filmen komplicerar och problematiserar väl mycket kring frågor som kan lösas enbart genom större och mer och tydligare marknadsinslag. Statliga hjälplån till exempel förstör mer än dom hjälper ett land. Konsekvenserna blir helt andra än vad som avsågs från politiskt korrekt håll på hemmaplan.

Handla med fattiga länder istället för att ösa pengar över dem, är en enkel lösning. Som det är nu, visar filmen, går pengarna för IMF-finansierade infrastrukturprojekt rakt ner i det fattiga landets styrande elits fickor och de internationella företags fickor som satts att bygga det fattiga landets nya fina infrastruktur (som ingen i landet har råd att nyttja eftersom de är så fattiga). Vid sidan om står den dystra bonden och tittar på, fortfarande lika fattig, med sin hacka på axeln som sin dyrbaraste ägodel.

Kapitalismen (eg. Den Fria Marknaden) omnämns i filmen bara som att, ”Kapitalismen har inte misslyckats, den har fungerat perfekt, enligt de regler dess skapare satt upp (!?). ”Kapitalismen behöver reformeras. Vilken slags kapitalism skall vi ha i framtiden?” Det är fel frågeställningar och med fel och förvirrande begrepp.

Diskussionen handlar om Den Fria Marknaden och hur välfärden bäst skall distribueras till alla medborgare, inte om hur kapitalismen skall ändras. Ordet kapitalism är ett kunskapsalienerande begrepp skapat av Karl Marx för agiterande, retorikinkontinenta socialister.

Socialister vill gärna peka på kapitalismen och roffa-åt-sig-perspektivet, säga nåt elakt om rövarbaroner och orättvisa och vad man som medborgare kan kräva här i livet och så vidare.

Samtidigt har socialister en blind fläck när de inte inser att det är deras handelshindrande regler som skapar och lockar till sig dessa rövarbaroner och roffa-åt-sig-mentaliteten och försätter en stor del av den övriga marknadens andra, mindre, aktörer ur stridbart skick genom de kostsamma tillstånds- och licensprocesser och allsköns annan byråkratiskt, monopoliserande smörja som injiceras i ekonomin.

Det är ett riggat system för att enbart locka till sig de kapitalstarka intressena i Statens tjänst (Staten och Kapitalet). Ett korrupt och korrumperande system, helt enkelt.

Den Fria Marknaden har inget överordnat etablissemang som sätter spelregler efter politiskt humör för att tillfredsställa en opinion och gynna sig själva. Det överordnade är Markanden i sig själv. Och det mest irriterande är att den sköter sig själv utan alla politiker och deras verklighetsförvridande dekret. Marknaden är utgångspunkten, Marknaden är alltings förutsättning som man förhåller sig till, som man vårdar och inte ens förhandlar om hur man får påverka genom politiska, dekret och regleringar. Det gör Lagen istället. Det är som med den amerikanska konstitutionen, den får inte och kan inte inskränkas, den kan bara utökas.

Den här dokumetären har nåt för alla, såväl nya som gamla skolor och ideologier, utom Den Fria Marknadens lösningar. Det skapar intrycket av att ingen i filmen riktigt förstår vad det är som är fel men eftersom det är så många kloka personer med i filmen (22 stycken och Noam Chomsky; suspekt bara det. Han är lingvistikprofessor) som ger så många kloka svar eftersom de är så många och de är kloka och, … ja, ni hajar. Ordet kapitalism och att vi behöver en annan sorts kapitalism, upprepas väldigt ofta i filmen. Det är inte det saken borde handla om. Det är som Obama och hans ”Change”. Jaja, men ”change” av vad då, herr President? Please, be more specific about what you want to change?

Vi behöver mer Fria, Öppna Marknader utan politikerinblandning, subventioner, bidrag och utlandsstöd eftersom det bara konserverar systemfelen och göder de som gynnas av systemfelen.

Filmen visar mest på dåliga exempel om hur det går till nu istället för att vara pedagogisk och komma med mer lösningar av det slag bloggen önskar (ni vet, mer av allt det den klassiska liberalismen står för) för att vi skall kunna ta oss ur detta eviga ekorrhjul av statliga lånekriser som etablissemanget orsakar men som medborgarna får betala via arbetslöshet, sänkta löner och högre skatter och ”nya kapitalistiska spelregler” för varje ny ekonomisk dikeskörning.

Det finns i grunden bara en orsak. Sluta upp med de socialistiska inslagen i de statliga ekonomierna och marknaderna. Sluta ge politiker incitament för att lägga sig i affärsverksamhet. Sluta upp med politikerstyret av våra ekonomier.Tvätta rent lakanet, en gång för alla, för alla folks väl.

Man jag vet lika väl som alla andra libertarianer att den dagen det verkligen händer, ja, då kramar vi snöbollar i helvetet också.

I Kunskapskanalens tv-tablå anmäls filmen på följande sätt: ”I konsekvensernas tidsålder måste vi granska och ifrågasätta hela systemet i vårt nuvarande samhällsbygge.”

Det är en högst subjektiv och otydligt, svepande ideologisk beskrivning, anser bloggen. Klangbotten för en sådan beskrivning är den alltför vanliga anti-kapitalistiska mentaliteten som enbart visar hur djupt de kunskapsmässiga frätskadorna nått när det gäller synen på ekonomi och dess roll för välfärdens utveckling.

Det är som det är sagt. Det finns ingenting som behöver ifrågasättas i systemet och samhällsbygget mer än de förvridna ekonomiska principerna för sund marknadsekonomi som enbart gynnar de som har, äger för mycket och redan befinner sig på spelplanen där de inte vill ha mer konkurrens, det vill säga storföretagen, stor-, och investeringsbankerna och sist men absolut inte minst, den parasiternade, politikerstyrda, totalomfattande, lägga-sig-i-allting-Välfärdsstaten, utan  så att de alla istället kan få mer utdelning, i evighet, från den vinst- och inkomstbringande såssleven när den svingas över den globala marknadsbuffén.

En aforism som fastnade hos mig i filmen är den att, ”Socialism är för rika och Kapitalism är för fattiga”.

Vi behöver inte fundera länge för att förstå varför vi har mycket av det ena och mindre av det andra i våra ekonomier. Det är inte svårt att de inte vill ändra på ett sånt system utan istället komma med nya lösningar hela tiden. Det betyder att de inte ens på demokratisk väg skulle få för sig att lämna rikedomsbuffén i värmestugan.  Bloggen undrar om det är detta system SVT och en mängd andra anser behöver ifrågasättas i dessa konsekvensernas tidevarv?

Knappast. Vänstertrojkan, i alla dess kalejdoskopiskt gnistrande färger, tillsammans med sina propagandaorgan vill helst renodla maktbasen ännu mer i det redan pågående centralstyrda socialistiska ekonomiprojektet och tvätta bort de marknadsmässiga inslagen i alla system.

Att de skulle inse att det är deras socialistiska ideologi i det marknadsmässiga systemet som leder oss till alla dessa kriser kommer de aldrig att erkänna. Ideologi går alltid före verkligheten. Kollektivet går före individer. De vill hellre styra och fingra och politisera hela vår tillvaro, ställa samhällsgrupp mot samhällsgrupp … och skapa kriser som de sen kan skylla (the usual suspect) för och sen komma med sina lösningar ännu en gång. Det är ett självförsörjande krissystem med åtföljande politiska åtgärder i ett evigt kretslopp, helt enkelt.

Att politikerna långsiktigt korrumperas av verklighetens aktörer (Kapitalisterna, bankerna, Företagen) genom deras påstötningar om ständigt nya privilegier och dispenser från regelverket som en konsekvens av socialismens systembromsande effekter på marknaden är av mindre vikt.

Filmen är en berättelse om förlorare, nämligen alla vi medborgare som sätts i skuld för att kunna åtnjuta det mervärde vi skapat genom vårt arbete.

Legaliserat bedrägeri nämns i paneldiskussionen i klippet ovan. Så sant, så sant.