Den allomfattande välfärdsstatens förutsättningar

De lyckliga slavarna är frihetens bittraste fiender

Henrik Alexandersson, svensk journalist, bloggare, liberal samhällsdebattör, och piratpartist.

Korporativismens nya undersåtar

Henrik Alexanderssons längre analyserande och utblickande blogposter är oftast riktigt läsvärda. Hans senaste, ”Kriget mot de egna medborgarna”, är briljant vid en jämförelse.

Ibland ställer jag den provokativa frågan om man bör reagera när de börjar inskränka friheten – eller om man skall vänta tills det är för sent. Jag börjar frukta att den frågan håller på att bli överspelad. Att det redan är för sent. Att det börjar bli dags att fundera på om det finns någon plan B.

Den stora frågan i alla tider har varit vad som är frihet. Det framstår som allt tydligare att det är helt och hållet en definitionsfråga beroende på vilka perspektiv man har på livet och samhällets styresformer som helhet och människan i synnerhet.

Den rådande definitionen är det Maktetablissemanget som ställer upp, godtyckligt, och förändrar allt eftersom de märker att de håller på att förlora sitt strypgrepp om makt- och ekonomiskt oberoende, välutbildade medborgare som skiter i vad lagen och makten stipulerar åt dem på allt fler områden.

Den som vågar eller orkar lyfta blicken ser ännu fler och större konflikter mellan folket och makten torna upp sig vid horisonten. Man behöver inte vara något samhällsanalytikst geni för att inse att den ohörsamma maktens frenetiska maktkonsolidering bort från folket som sker idag måste leda till konfrontation till slut, när vi har fått nog.

Staten är till för folket, inte tvärtom. Nu roffar Staten och dess allierade åt sig makt på bekostnad av medborgarnas frihet från dess klåfingrighet.

Framtiden…

…enligt Microsoft.

Jag bara undrar; Var och hur bootar jag om när flash player hänger sig?

Den mindre tilltalande sanningen är ju att ett informationssamhälle av den här typen och omfattningen styrs centralt från ställen där Microsoft gärna vill synas som hovleverantör (läsare av bloggen vet vid det här laget vad såna förbindelser mellan statsmakten och vissa noga utvalda privata näringsidkare kallas).

Nu undrar jag bara, vad har Google för liknande framtidsvisioner?

Man kan ju hoppas att Googles planer för framtiden inkluderar att människor pratar med varandra i alla fall.

Kontroll, övervakning och R2D2

Som trogen återgivare av sakernas tillstånd i den verklighet som ”tunga media” väljer att inte lägga särskilt stor vikt vid och därför inte belysa och beskriva för medborgaren så kan bloggen berätta, efter att ha läst artikeln ”Gov’t cameras in your car? E-toll patent hints at Big Brotherish future”, att det Österrikiska företaget Kapsch TrafficCom AG undertecknat ett avtal med amerikanska vägtullskonsortiet E-Z Pass och att Kapsch samtidigt, enligt en patentansökan, nu kan presentera det första vägtullsanpassade kamera- och transpondersystemet som ser och registrerar allt utanför din bil…och allt inne i din bil.

The stated reason for an inward-pointing camera is to verify the number of occupants in the car for enforcement of HOV and HOT lanes. The outward-pointing camera could be used for the same purpose, helping authorities enforce minimum occupant rules against drivers who aren’t carrying transponders.

För den som nu fick problem med sväljrefexerna skall tilläggas att det hela än så länge bara befinner sig på idé- och patentstadiet.

Företaget Kapsch TrafficCom AG säger att medborgarna skall inte läsa in för mycket i att det sökts ett patent på det här området. Det är normalt förfarande i branchen. Företaget har avdelningar som gör omkring 20 patentansökningar per år. Det handlar till största delen om att skydda idéer, inte att verkliga produkter är på väg ut på marknaden.

Lee Tien, en säkerhetsexpert hos Electronic Frontier Foundation har ett annat perspektiv på det hela:

I think (drivers) should be pretty concerned,” he said. ”You want to make sure any use of that technology is very carefully regulated. People should let the E-Z Pass folks know now what they think about any possible plans to introduce cameras in their cars, now, while it’s being developed, rather than before it’s already a fait accompli, and some agency says it’s already spent millions on it and can’t turn back now.

Det Tien varnar för är det som brukar kallas Surveillance Spill-Over Effect. Det betyder på svenska att övervakningens ursprungliga syfte lätt hittar nya saker som den kan användas till och som initialt då inte brukar vara reglerade.

En juridisk gråzon brukar det talas om, då lagstiftaren och brukaren ännu inte vet huruvida det nya användningsättet är lagligt eller ej men likväl kör på som om det vore helt lagligt (jag antar att det är en försiktighetsåtgärd i nåt avseende). Den starkaste motivationen företagen och staten har för att hjälpa fram sådan här teknik är de enorma skattkistor i form av databaser över hur folk rör sig och som de vet kan bli tillgängliga för dem om tekniken slår väl ut.

You could imagine that they could limit the capacity of devices […] so it would not be as powerful a surveillance device. But that’s not the general dynamic,” he said. ”Once you have the device out there, someone says, ‘Why not use it for this, or that.That’s usually where the battle between privacy and other social goals is lost.

Ironiskt nog håller den här spilleffektens samhällspolitiska konsekvenser att spelas upp i Tyskland just, säger Tien. Där har polisen i terroristbekämpande syfte använt sig av en trojan, kallad R2D2, för att avlyssna presumtiva terrorister.

Polisen hade givetvis laglig rätt enligt det juridiska och rättsliga förfaringssättet där polisen måste inhämta åklagarens godkännande för att få avlyssna misstänkta för att använda denna trojan men det påstås också att den kommit användas i helt andra syften än vad som ursprungligen var tänkt och det är i den änden av nystanet skandalen nu håller på att rullas upp.

The question is […] about questioning our demand for surveillance, and thinking about the kind of society we are building and encouraging when we legitimize the continual, gradual architecting of the social world into a surveillance society.

 

Jag-har-inget-att-dölja-argumentets snäva synsätt

Vi måste lära oss att ta hänsyn till integritetens pluralistiska karaktär, dess många olika aspekter, annars kommer vi bara fortsätta prata förbi varandra och ”jag-har-inget-att-dölja-argumentet” kommer fortsätta framstå som det enda förhållningssättet för alla dom som inte orkar bry sig i frågan.

Så här skriver Daniel Solove i sammanfattningen på kompendiet, ”I´ve Got Nothing To Hide and Other Misunderstandings of Privacy”:

[…] As I have sought to demonstrate in this essay, understanding privacy as a pluralistic conception reveals that we are often talking past each other when discussing privacy issues. By focusing more specifically on the related problems under the rubric of “privacy,” we can better address each problem rather than ignore or conflate them. The nothing to hide argument speaks to some problems, but not to others. It represents a singular and narrow way of conceiving of privacy, and it wins by excluding consideration of the other problems often raised in government surveillance and data mining programs. When engaged with directly, the nothing to hide argument can ensnare, for it forces the debate to focus on its narrow understanding of privacy. But when confronted with the plurality of privacy problems implicated by government data collection and use beyond surveillance and disclosure, the nothing to hide argument, in the end, has nothing to say.

Google, integriteten och PolisStaten

Google har infört en ny tjänst liknande Twitter och Beacon (avslutad på Facebook) som heter Buzz.

Google har tyckt att det vore trevligt om hela världen får reda på vilka deras Gmail-användare korresponderar och har regelbunden kontakt med och att Google därigenom kan tjäna en slant på denna information. Din privata information.

Evgeny Morozov på Foreign Policys kolumn Net.effect har en annan uppfattning som han redogör för i artikeln, ”Wrong kind of Buzz around Google Buzz”:

[…] Yes, that’s right: without you ever touching Google Buzz’s privacy settings, the entire world may know who you correspond with (yes, including that secret lover of yours and that secret leaker at the White House). This could be an extremely uncomfortable and tragic privacy disaster for Google, potentially of the same magnitude that Beacon was toFacebook.

[…] If I were working for the Iranian or the Chinese government, I would immediately dispatch my Internet geek squads to check on Google Buzz accounts for political activists and see if they have any connections that were previously unknown to the government. They can then spend months on end drawing complex social circles on the shiny blackboards inside secret police headquarters.

Teknikerna och utvecklarna på Google har säkert en välmenade avsikt som de dock inte förstår de fulla konsekvenserna av verkar det som (det går inte att göra någon annan tolkning).

I Google Buzz är funktionen som sprider din korrespondens till hela världen i defaultläge. Den går att avaktivera. Dock tycker man väl att de kloka på Google borde tänkt lite till och istället haft funktionen som tillval, men då skulle ju ingen använda den. Det som förvånar mig är att dom vet det och ändå väljer att genomföra idén.

Så, Google, gör om och gör rätt. Kanske rent av, ta bort.

|

Mer om Google Buzz hos PC Mag: ”Google Buzz’s Embarrassment of Opportunities” och ”Google Buzz: More Social Clutter or Less?” Uppdatering 18/2, ytterligare artikel i PC Mag om Google Buzz av Lance Ulanoff, ”Google Buzz, A Social Step Too Far”.

… In one fell swoop, Google blurred the line between public and private in such a way that no one seemed to know which way was up—or what was private versus personal. It’s created a fair amount of ambivalence toward Google’s latest creation.

Medborgerliga rättigheter till salu

Under the guise of tackling terrorism the EU is planning to bring in a swathe of measures to do with crime and the surveillance of the whole population. After the dreadful loss of life and injuries in Madrid we need a response that unites Europe rather than divides it

– Tony Bunyan, Statewatch editor

Bängen trålar inte längre, …

För någon vecka sedan uttalade sig David Omand, tidigare säkerhets- och intelligenskoordinator i Whitehall, i The Guardian om vad som måste/bör göras för att komma åt terroristerna och vilka konsekvenserna blir för de brittiska medborgarna. Han ger oss en inblick i de matematiska och statistiska algoritmer som MI5 arbetar med och hur tokigt svårt det är att ändå hitta någon som verkligen är misstänkt.

Finding out other people’s secrets is going to involve breaking everyday moral rules, because we’ll need to screen everyone to find the small number of suspects

Kort och gott påstår han att det i princip är omöjligt att hitta dessa terrorister med andra mer moraliskt gångbara arbetsmetoder och att det därför måste till sådana drastiska metoder trots att de är obetydligt mer tillförlitliga.

I’m not saying you shouldn’t spy on everyday people: I’ll leave the morality and politics to those less nerdy than me. I’m just giving you the maths on specificity, sensitivity, and false positives.

Tankarna leder ju osökt till vårt eget svenska FRA och de risker som finns för läckor av all överflödsinformation och som Henrik Alexandersson beskrivit ingående en längre tid nu.

Men å andra sidan, va fan, det är lika bra att kränga av sig sin själ och lämna in den direkt till övervakningsKyrkan som lägger ner otroliga summor av dina skattepengar på att bevaka, granska och förfölja dig. Det är lika bra att ge upp och inse att allt sker för allas vårt bästa och sluta vara ”stursk och tjurig” med att ständigt ifrågasätta och kritisera Statens avsikter med sitt agerande.

Nä, jag bara skojade. Det skulle aldrig falla mig in.

Förmodligen har det gamla talesättet om fria och demokratiska stater fortfarande bäring; alltså det att Staten och dess politiker skall vara rädda för sina medborgare (för att de kan bli avsatta och utsparkade) och inte tvärtom. Det ursprungliga samhälleliga landskapet för offentlighetsprincipen och medborgarnas integritet från Statligt snokande håller sanneligen på att formas om till sin motsats.

Ett litet tankefrö växer fram om att de behöver all den här skydds- kontroll- och övervakningsinfrastrukturen för framtiden (förespeglingen just nu är att jaga terrorister). De är verkligen rädda för oss. Och det dom inbillar sig att vi kan få för oss att göra mot dom skrämmer dom från vettet.

Vad händer till exempel med all dyr och fin övervakande infrastruktur när och om kriget mot terrorismen vinns en dag?

Go’natt Jord!