Den nya miljöreligionen drar till sig livsstilsmänniskorna

[…] klimatalarmismen har blivit en religion. I tidigare, historiska exempel på politiserad forskning – exempelvis Eugeniken och Lysenkos pseudovetenskap – så har avvecklingen av vetenskapsbubblorna ifråga helt enkel skett genom olika politiska händelser (Hitlertysklands diskreditering och Stalins fall, respektive). Men han tror att klimathysterin är värre, inte bara därför att en del forskare och byråkrater är ekonomiskt och karriärmässigt beroende av den, utan därför att dess religiösa drag har fått så många bland allmänheten att bygga sin identitet på den. Att leva ”klimatsmart”, att spara på energi, att skrika på politiker osv. är en livsstil som knappast låter sig förändras genom några snabba omorganiseringar och budgetmässiga nedskärningar. Väldigt många människor, långt utanför forskarnas led, är helt enkelt känslomässigt bundna vid teorin.

[…] Men en sådan avveckling kommer, förr eller senare. Under tiden så har tyvärr mycken forskning varit bortkastad. Lindzen formulerar det bra: ”science becomes  a source of authority rather than a mode of inquiry (vetenskapen blir en källa för auktoritet snarare än för kunskapsinhämtning)”. Vidare, hundratals miljarder euros har lagts på meningslösa energisatsningar. Och ytterligare hundratals miljarder kommer att slängas ut på tomma symbolhandlingar utan att det vare sig skyddar vår miljö eller ger oss någon bättre framtid.

– Ingemar Nordin, på klimatupplysningen i artikeln, ”IPCC och Järntriangeln”

Silence! Brilliant minds at work

Jag skickar er direkt till Dr Tim Balls websida och artikeln, ”Another Bizarre Form Of “The Science is Settled” Claim In The Climate Debate”.

Men innan ni hastar över dit, tänk på följande. Det gäller säkert för fler saker i livet än bara just vetenskapen och forskare:

“It is difficult to get a man to understand something, when his salary depends upon his not understanding it!”

Climate Gate och 128 andra skandaler …

Bloggen NoTricksZone håller koll på vattenmelonernas idoga försök att marknadsföra klimat- och miljökatastrofen/-erna och vilka och vad som i grund och botten är orsaken till allt elände på den här planeten. Konsumtion, välstånd, rovdrift på ändliga naturresurser, ökande nedsmutsning av industrins alltmer hänsynslösa globala megakoncerner är frekventa inslag i deras katstrofmångleri som de ska rädda oss ifrån.

Grönvänsterns marknadsföring av diverse människoorsakade katastrofer som endast kan stävjas med mer politiskt centraliserad makt och större tillgång och tillträde till våra egendomar och skattepengar börjar likna de beryktade Nigeria-breven i sin emotionella ton snart. I likhet med Nigeriabreven är alarmismen så total och omfattande rent kvantitativt och alarmismen spelar på våra känslor med påhittade fakta om saker vi som vanliga medborgare inte kan veta någonting om, på ett objektivt sätt.

Och givetvis som med bluffbreven så händer det naturliga, nämligen att för varje skeptiker som avfärdar politiska studier och rapporter om de påstått kommande miljökatastroferna, koldioxidnivåerna, de påstått smältande isarna, de påstått stigande havsnivåerna och alla de övriga klimatlarmen så står det två eller till och med fyra, unga, vänsterideologiskt motiverade världsförbättrare runt hörnet som vet hur allting borde och måste fungera i samhället [om de bara får slänga arbetande människors transfererade skattepengar omkring sig i tillräckligt hög grad].

Med sin gröna antikapitalistiska mentalitet är de sen beredda att helt okritiskt och oreflekterat lyssna på och ta åt sig av den manipulativa retoriken i sina alarmistledares propaganda och sen vända ut och in på sina plånböcker (en påtagligt haltande metafor, my bad!) bildligt talat i den heliga klimatreligionens namn.

Climategate 2.0 – Here we go again!

De e mycke nu!

Nu har ytterligare e-mailkorrespondens läckt ut. Den här gången är det alla gamla kändisar på området som hamnat i fokus – Michael Mann, Keith Briffa, Phil Jones, Kevin Trenberth.

James Delingpole och Andrew Watts berättar mer om hur dessa klimatets överstepräster säger en sak offentligt men givetvis inte kan hålla god min i sin mailkorrespondens.

Det här börjar bli tjatigt men jag tror faktiskt att faktamängden till slut tränger igenom hinnan av förnekelse som alla vänster-, miljö- och klimatbesserwissrar omges av. Det handlar inte om klimatet, utan om politisk socialistisk aktivism. Endast med skruvad vänsterlogik och vetenskaplig Lysenkoism kan man komma fram till någon annan slutsats.

De brukar till exempel visa med bildexempel och haltande statistik hur många människor som dör i allt fler naturkatastrofer i fattiga länder orsakade av den globala uppvärmningen.

Ledsen att behöva spräcka ballongen för somliga, men Ronald Bailey på Reason Online säger mycket riktigt att fattiga människor dör i naturkatastrofer på grund av att de är fattiga, inte på grund av att det blivit 1.0 grader varmare genomsnittligt på jorden sedan 50-talet.

Let’s conclude with two observations: First, recent research indicates that man-made climate change has not been nor is it likely to be a big contributor to losses stemming from weather disasters in the next few decades. Second, boosting the wealth of poor people through economic growth is their best protection against meteorological disasters in the long run, whether fueled by future man-made climate change or not.

Men det är skönt att vi nu äntligen fått det bekräftat: Det handlar verkligen om Mann-made Global Warming.

För den som inte kan sluta vältra sig i hur klimatbluffens lögner och ovetenskapligheter rullas upp inför omvärldens ögon kan ni läsa följande artikel, ”Al Gore’s “drowned polar bear” AIT (An Inconvenient Truth) source under investigation”, om hur den berömde isbjörnsforskarens metodik är uppe för granskning. Han misstänks för att ha farit med osanningar kring hur det … egentligen står till med alla snälla, vita och gulliga isbjörnar.

Det här bättre än stand-up komedi på lokal.

Det är klart att Global Uppvärmning är verklig…

den har ju pågått ända sedan den senaste istiden släppte sitt grepp om planetens norra hemisfär. Sen har vi ju haft en liten istid kring medeltiden och efter den en uppvärmning, så …

Det är dock annat som avses när forskarrön av det här slaget, ”Global warming is real”, kablas ut över världen och snappas upp av svenska nyhetsbyråer och radioprogram med tveksamt objektivt uppdrag.

Berkleyprofessorn Richard Mullers resultat skall tydligen, förutom att ses som nya och kontroversiella, även ses som ett noga framvaskat seriöst ”in your face-resultat” mot alla … ähum, klimatskeptiker och, vad är det vi kallas mer, förnekare. Det är så man baxnar.

James Delingpoles inledande kommentar till Richard Mullers forskarrön är rätt rolig:

”The planet has been warming,” says a new study of temperature records, conducted by Berkeley professor Richard Muller. I wonder what he’ll be telling us next: that night follows day? That water is wet? That great white sharks have nasty pointy teeth? That sheep go ”baaaa”?


När Delingpole hör sånt här och även läser artiklar som den här, ”The Case Against Global-Warming Skepticism”, vill han gärna klargöra att han har examen i språkliga studier och retorik och har därmed förmågan att avslöja första klassens skitsnack, när han stöter på det.

This is why the standard rebuttal to the term ”climate change denier” is: ”But I don’t deny that climate changes. I recognise that it has done so since the dawn of time. What I question is not the process of climate change, but what causes is it, whether it represents a problem and whether there’s anything we can do about it other than sensible mitigation.”

Det är inte konstigt att man får en känsla av att det inte är klimatet som är så viktigt för klimatalarmisterna. De vill helt enkelt inte lyssna.

Dom vill inte höra att klimatet alltid har förändrats sedan tidernas begynnelse även då människan inte fanns. De viftar bort vår skepcis till deras teorier om det katastrofala i att det blir 0,7 grader varmare per hundra år. De hävdar dessutom med en dåres envishet att det är annorlunda nu med den här uppvärmningen.

Det dom heller inte vill höra är att vår skepcis grundar sig på insikten att åtgärderna för att stoppa detta eventuella katastrofala framtida scenario på skattebetalares bekostnad och våra medborgerliga friheters bekostnad är alldeles för långtgående, integritetskränkande och destruktivt och alldeles för hämmande på den framtida ekonomiska samhällsutvecklingen. Alarmisterna kan inte dölja sin avsky för kärnkraft och fossila bränslen, t.ex.

Skepticismen grundar sig även på insikten om de socialistiska och totalstatliga dragen över dessa kostsamma och drastiska åtgärder. Det är ett faktum som inte går att dölja hur mycket grönt de än målar över dem.

Ten dishonest slogans about global warming, and ten little facts

De Fördömdas Planet och obekväma faktum

Walter Starck, en av de ledande forskarna och pionjärerna kring korallrevsforskningen i världen, skriver intressant i På Quadrant Online om Antropogenic Global Warming

Sammanfattningsvis visar artikeln på hur demokratiska människors ökande insikt om att AGW är en bluff och enbart framställer demokratier i dålig dager. Kan detta vara ett av kommunistinternationalens syften? Nåväl, …

Starck radar upp de vanligaste variationerna på undergångs- och förstörelsetemat som kablas ut i TV, radio och tidningar med jämna mellanrum och sågar dem jämns med fotvårtorna:

[…] Climate alarmists claim that the global climate has warmed by about 0.7°C over the past century and that this is entirely due to the greenhouse effect of fossil fuel emissions. Even if one ignores the sundry uncertainties involved in the amount and cause of any such warming and accepts the entire fraction of a degree as real and due solely to the use of fossil fuels, why should this be so alarming? 0.7° is only a small fraction of the warming which occurs daily between night and day or winter and summer or from one day to the next.  It is an amount which commonly occurs while one is eating breakfast or within a few minutes of the sun emerging from behind clouds.  As an annual average it is about what one might expect from moving a two hour drive along the coast or a hundred metres downhill.  In other words, it’s barely perceptible, trivial in either detriment or benefit and totally incommensurate with all the dramatic claims being made.

[…] The idea that a few degrees of warming will somehow wreak havoc on the environment arises from the postmodern mythology of nature as fragile and existing in a delicate state of balance which is vulnerable to collapse at the slightest disturbance. If caused by humans, any detectable effect is described as an impact.

[…] This fairy tale view of nature has found strong appeal with the large population of urban non-producers which our increasing prosperity has spawned. Environmentalism offers them a satisfying sense of righteousness and absolves any need of gratitude for the effort from others their way of life demands or guilt about the massive impact it imposes on nature.  In reality, the delicate fragile myth bears little relation to the tough, hard, messy and often tragic struggle which is life in nature. This is also the reality with which primary producers must cope in order for the urban cocoon to exist. Without a constant flow of energy, food and water the condition of life in the huge modern urban areas would become desperate within a few days; and ironically, it is where the naïve demands of climate alarmists would quickly lead if fully implemented.

Det är en insiktsfull analys Starck ger av hur den miljö- och klimatindustri fungerar som har till syfte att ”omvända” oss syndfulla naturförstörande urbana lättingar.

De övriga käpphästarna du säkert hört varianter på i media är hur havsnivån ökar och hotar att dränka bosättningar och ödelägga tusentals människoliv. Utrotning av av tusentals djurarter påstås givetvis också vara en konsekvens av ökande värme på jorden.

Korallrevens påstådda oerhörda känslighet inför mänsklig indirekt påverkan är en annan viktig banérförare i kampen mot och avvecklandet av den västerländska välståndsmaskinen. Starck har dock en annan historia att berätta för oss demokratiska medborgare om orsakerna till de vitblekta korallreven:

[…] Coral reefs have survived everything from asteroid impacts to ice ages and even extensive reconfiguration of the oceans and continents by plate tectonics. Nevertheless, the self-appointed experts of climate change tell us that coral bleaching due to a barely detectable warming threatens reefs with extinction and is already devastating them through coral bleaching events. […] What the doomscryers have failed to recognise is that the warm water associated with bleaching events does not come from heating of the atmosphere but is a result of periods of extended calm weather when normal wave driven mixing ceases and a shallow surface layer heats up from the sun. A week or more of calm weather can result in the upper metre or two of the ocean becoming bathtub warm. […] The strong bleaching events claimed to be due to climate change have all been the result of this kind of El Niño associated calms which have nothing to do with atmospheric co2 […] Scars from numerous past bleaching events can be seen in the skeletons of corals over the past thousand years and also in fossil corals from millions of years ago.

Där ser man. Undanhållandet av obekväma faktum går uppenbarligen igen i all verklighetsbeskrivning hos våra människoälskande planeträddare. De ljuger inte men de säger inte heller hela sanningen. De anser säkert att de arbetar med helgade medel.

Så därför använder jag mig av den ännu mänskliga rättigheten (men ännu ej den demokratiskt politiska förmånen) att betacka mig för denna sortens människors allomfattande politiska avsikter, som denna natur-, miljö- och klimatalarmism till syvende och sist kokar ner till.

Starck fortsätter sina smått prosaiska sågningsövningar av alarmisterna genom att avhandla de mest kända käpphästarna och påstådda hoten som vi matas med och det är allt ifrån metangasutsläpp från nötboskap, alternativ energi och mediafenomenet att Goda Nyheter på det här området är Dåliga Nyheter och hur klimatexperterna fungerar.

Han fortsätter med en styckerubrik som handlar om ClimateGate, en annan om hur Peer-Review går till, en annan om var forskarpengarna på området kommer ifrån (Starck lär ju veta). Litanian verkar inte ha någon ände men han avslutar faktiskt med den nästan viktigaste punkten i hela bluffen och det är kvalitén på vetenskapen som bedrivs, den urusla alltså.

Det är mycket intressant läsning och ger en AGW-kritiker en rejäl arsenal av argument.

Så till exempel är ju Stora Barriärrevet ett av medias käraste och tydligaste exempel på hur fruktansvärt vi människor indirekt skadar vår planet, eller hur? Saken är  bara den att det finns inga synliga bevis, inte om man skall tro det som står i Walter Starcks artikel från 2005 i alla fall, ”Great Barrier Reef threatened: so where is the evidence?”

Om inte den mediala sanningen befriar dig är det nåt fel på de filter den måste passera igenom!

Britternas mediala åsikt(s)formeringsdepartement

BBC propaganda machine for climate change

Peter Sisson, fd BBC-reporter och nyhetsankare berättar hur det står (s)till på insidan av BBC, speciellt i klimatfrågan.

En länk till om vad Peter Sisson anser om sin före detta arbetsgivare:

Left-wing bias? It’s written through the BBC’s very DNA, says Peter Sisson

Jag kan inte undgå att notera hur ofta jag läst/läser om pensionerade journalister, professorer emeritusar, jobbytare, och andra som på nära håll betraktat eller varit på insidan av klimatcirkusen i något skeende av sitt yrkesliv och först efteråt känner att de kan tala öppet och berätta vad det är för makthungriga, totalitära och enkelspåriga människor som anammar klimatkatastrofscenarierna och hur lätt de gör det och med vilken frenesi de hela tiden framhärdar i sin ovetenskaliga ”tro”.

[…] Meanwhile, Al Gore, the former U.S. Vice-President and climate change campaigner, entertained the BBC’s editorial elite in his suite at the Dorchester and was given a free run to make his case to an admiring internal audience at Television Centre.

His views were never subjected to journalistic scrutiny, even when a British High Court judge ruled that his film, An Inconvenient Truth, ­contained at least nine scientific errors, and that ministers must send new guidance to teachers before it was screened in schools. From the BBC’s standpoint, the judgment was the real inconvenience, and its ­environment correspondents downplayed its significance.

Inspiration från kommentarerna på Climate Scam och artikeln, ”1984 är här”.