Grundbulten

”Problemet med socialism är att andra personers pengar kan ta slut.”

– Margret Thatcher

Syn på pengars ursprung formas redan i Unga Örnar

Norrbottenskuriren skriver att Unga örnar i Luleå skickar in bidragsansökningar till flera olika kommunala nämnder. Det i sig är ju inte så märkligt. Det märkliga uppstår när någon till slut märker att bidragen gäller för samma verksamhet i alla ansökningsfallen.

Detta hävdar Anette Asplund, gruppledare för KD i Luleå. Asplund har kontrollerat de bidrag som Unga örnar fått.

– De har ju redan fått pengar för dessa aktiviteter från andra håll. Jag har inget emot att Unga örnar gör bra saker för barn och ungdomar. Men då får de hitta på något annat och inte söka pengar för samma saker från olika håll. Det är inte trovärdigt, de måste redovisa var de får pengarna från, säger hon.

Vidare skriver tidningen att ”oppositionen är mycket kritisk till att Unga örnar ska få en dryg halv miljon kronor ur fullmäktiges konto för oförutsedda utgifter för ett projekt där 16 procent av pengarna går till verksamhet och resten till organisationens egna kostnader för löner och administration.”

Kuba – Folket vill ha mer frihet

Kommer den kinesiska modellen att fungera på Kuba? En av världens mest repressiva regimer har öppnat upp en liten reva i det kommunistiska skynket. Folk får nu i alla fall känna lukten av pengar, lite grann.

De reformer som gjordes tidigare i år var inte för att nedmontera kommunismen utan enbart åtgärder för att marionettmästarna skall kunna sitta kvar ännu lite längre och dra i trådarna.

Daniel Calingaert på Freedom House har skrivit om Raoul Castro´s Kuba och hur framtiden eventuellt kommer att te sig för befolkningen, ”Will winds of change sweep Cuba?”.

Följ pengaspåret

– via James Delingpole

——–

Ovanstående var ett svar hos Jo Nova på NY Times-artikeln ”A Map of Organized Climate Change Denial”.

Lägg märke till hur uttänkt det är att använda ordet ”organized” i sammanhanget. För den uppmärksamme leder det tankarna direkt till ”organized crime” (organiserad brottslighet) precis på samma sätt som ordet ”förnekare” skall få tankarna att dra iväg till sådana avskyvärda personer som förnekar förintelsen av sex miljoner judar (Holocaust deniers).

Tidens mantra är följande: Det går inte att förneka klimat/-et. Skeptiker förnekar ingenting. Skeptiker är skeptiska och/men skulle aldrig får för sig att i vetenskaliga sammanhang säga att någonting är odiskutabelt, fastslaget eller slutdiskuterat.

Det är på grund av denna inställning alarmisterna stupar platt på näsan i backen. Ingen med ett avlönat jobb, utbildning och försörjningsplikt köper kostsamma politiska åtgärdspaket baserad på alarmistisk skrämseltaktik och ovetenskap i syfte att skuldbelägga folk i största allmänhet och medborgare i synnerhet.

Jo Nova skriver i Weekend Australian att ”Monopoly-science is not the way to seek the truth”:

”Monopolies don’t deliver: not in markets, religion, or government either (think “EU”).  We need competition.”

Eller så här: Utopian reality check

Obamas irriterade, demokratiske miljardär

En intressant artikel om Obama i Wall Street Journal, ”The Exasperation of the Democratic Billionaire”:

Real-estate and newspaper mogul Mortimer Zuckerman voted for Obama but began seeing trouble as soon as the stimulus went into the pockets of municipal unions.

It´s as if he doesn’t like people,” says real-estate mogul and New York Daily News owner Mortimer Zuckerman of the president of the United States. Barack Obama doesn’t seem to care for individuals, elaborates Mr. Zuckerman, though the president enjoys addressing millions of them on television.

De Fördömdas Planet och obekväma faktum

Walter Starck, en av de ledande forskarna och pionjärerna kring korallrevsforskningen i världen, skriver intressant i På Quadrant Online om Antropogenic Global Warming

Sammanfattningsvis visar artikeln på hur demokratiska människors ökande insikt om att AGW är en bluff och enbart framställer demokratier i dålig dager. Kan detta vara ett av kommunistinternationalens syften? Nåväl, …

Starck radar upp de vanligaste variationerna på undergångs- och förstörelsetemat som kablas ut i TV, radio och tidningar med jämna mellanrum och sågar dem jämns med fotvårtorna:

[…] Climate alarmists claim that the global climate has warmed by about 0.7°C over the past century and that this is entirely due to the greenhouse effect of fossil fuel emissions. Even if one ignores the sundry uncertainties involved in the amount and cause of any such warming and accepts the entire fraction of a degree as real and due solely to the use of fossil fuels, why should this be so alarming? 0.7° is only a small fraction of the warming which occurs daily between night and day or winter and summer or from one day to the next.  It is an amount which commonly occurs while one is eating breakfast or within a few minutes of the sun emerging from behind clouds.  As an annual average it is about what one might expect from moving a two hour drive along the coast or a hundred metres downhill.  In other words, it’s barely perceptible, trivial in either detriment or benefit and totally incommensurate with all the dramatic claims being made.

[…] The idea that a few degrees of warming will somehow wreak havoc on the environment arises from the postmodern mythology of nature as fragile and existing in a delicate state of balance which is vulnerable to collapse at the slightest disturbance. If caused by humans, any detectable effect is described as an impact.

[…] This fairy tale view of nature has found strong appeal with the large population of urban non-producers which our increasing prosperity has spawned. Environmentalism offers them a satisfying sense of righteousness and absolves any need of gratitude for the effort from others their way of life demands or guilt about the massive impact it imposes on nature.  In reality, the delicate fragile myth bears little relation to the tough, hard, messy and often tragic struggle which is life in nature. This is also the reality with which primary producers must cope in order for the urban cocoon to exist. Without a constant flow of energy, food and water the condition of life in the huge modern urban areas would become desperate within a few days; and ironically, it is where the naïve demands of climate alarmists would quickly lead if fully implemented.

Det är en insiktsfull analys Starck ger av hur den miljö- och klimatindustri fungerar som har till syfte att ”omvända” oss syndfulla naturförstörande urbana lättingar.

De övriga käpphästarna du säkert hört varianter på i media är hur havsnivån ökar och hotar att dränka bosättningar och ödelägga tusentals människoliv. Utrotning av av tusentals djurarter påstås givetvis också vara en konsekvens av ökande värme på jorden.

Korallrevens påstådda oerhörda känslighet inför mänsklig indirekt påverkan är en annan viktig banérförare i kampen mot och avvecklandet av den västerländska välståndsmaskinen. Starck har dock en annan historia att berätta för oss demokratiska medborgare om orsakerna till de vitblekta korallreven:

[…] Coral reefs have survived everything from asteroid impacts to ice ages and even extensive reconfiguration of the oceans and continents by plate tectonics. Nevertheless, the self-appointed experts of climate change tell us that coral bleaching due to a barely detectable warming threatens reefs with extinction and is already devastating them through coral bleaching events. […] What the doomscryers have failed to recognise is that the warm water associated with bleaching events does not come from heating of the atmosphere but is a result of periods of extended calm weather when normal wave driven mixing ceases and a shallow surface layer heats up from the sun. A week or more of calm weather can result in the upper metre or two of the ocean becoming bathtub warm. […] The strong bleaching events claimed to be due to climate change have all been the result of this kind of El Niño associated calms which have nothing to do with atmospheric co2 […] Scars from numerous past bleaching events can be seen in the skeletons of corals over the past thousand years and also in fossil corals from millions of years ago.

Där ser man. Undanhållandet av obekväma faktum går uppenbarligen igen i all verklighetsbeskrivning hos våra människoälskande planeträddare. De ljuger inte men de säger inte heller hela sanningen. De anser säkert att de arbetar med helgade medel.

Så därför använder jag mig av den ännu mänskliga rättigheten (men ännu ej den demokratiskt politiska förmånen) att betacka mig för denna sortens människors allomfattande politiska avsikter, som denna natur-, miljö- och klimatalarmism till syvende och sist kokar ner till.

Starck fortsätter sina smått prosaiska sågningsövningar av alarmisterna genom att avhandla de mest kända käpphästarna och påstådda hoten som vi matas med och det är allt ifrån metangasutsläpp från nötboskap, alternativ energi och mediafenomenet att Goda Nyheter på det här området är Dåliga Nyheter och hur klimatexperterna fungerar.

Han fortsätter med en styckerubrik som handlar om ClimateGate, en annan om hur Peer-Review går till, en annan om var forskarpengarna på området kommer ifrån (Starck lär ju veta). Litanian verkar inte ha någon ände men han avslutar faktiskt med den nästan viktigaste punkten i hela bluffen och det är kvalitén på vetenskapen som bedrivs, den urusla alltså.

Det är mycket intressant läsning och ger en AGW-kritiker en rejäl arsenal av argument.

Så till exempel är ju Stora Barriärrevet ett av medias käraste och tydligaste exempel på hur fruktansvärt vi människor indirekt skadar vår planet, eller hur? Saken är  bara den att det finns inga synliga bevis, inte om man skall tro det som står i Walter Starcks artikel från 2005 i alla fall, ”Great Barrier Reef threatened: so where is the evidence?”

Om inte den mediala sanningen befriar dig är det nåt fel på de filter den måste passera igenom!

Samhällsnyttan med insiderhandel

Följande myt underhåller och vårdar marxistmedia och ger näring åt titt som tätt som om det vore ett nyss upphittatt nyfött spädbarn i skogen: Myten om det samhällsskadliga med insiderhandel med aktier. Man förstår varför etablissemanget styr och avstyr utbildning av folket, i synnerhet ekonomisk utbildning.

¤   ¤   ¤   ¤   ¤

Laws against Insider Trading Give Government Arbitrary Power

Crackdowns on insider trading are harmful because they chill the cultivation of superior knowledge and speculative correction of market prices. Beyond this loss of general economic efficiency, insider-trading laws are insidious because of the arbitrary power they give to government officials.

To repeat, stock-market speculation is not a zero-sum activity. Even though we can look at any particular transaction and tally up the ”winners” and ”losers,” the presence of speculators enhances the overall functioning of the stock market.

More generally, Murray Rothbard argued that every firm on Wall Street is technically engaging in ”insider trading.” If they literally relied only on information that was available to the public, how could they make any money? Thus, the government has the statutory authority to harass or even shut down anybody in the financial sector who doesn’t play ball.

In general, however, the practice of ”insider trading” would not be a criminal offense, because it is impossible to define the concept in a way that wouldn’t bar legitimate speculative research and trading. In practice, these laws give the government a very blunt club with which to knock down any profitable firm it wishes.

Murray Rothbard säger i Making Economic Sense: […] it is literally impossible to stamp out insider trading, or Wall Streeters talking to another, just as even the Soviet Union, with all its awesome powers of enforcement, has been unable to stamp out dissent or ”black (free) market” currency trading. But what the outlawry of insider trading (or of ”currency smuggling,” the latest investment banker offense to be indicted) does is to give the federal government a hunting license to go after any person or firm who may be out of power in the financial-political struggles among our power elites. (Just as outlawing food would give a hunting license to get after people out of power who are caught eating.) It is surely no accident that the indictments have been centered in groups of investment bankers who are now out of power.

Capitalism: The Economic Utopia Never Visited

Lew Rockwell skriver om Socialismens triumf över världen, i alla fall enligt den BBC-undersökning som gjordes av 29.000 personer runt om i världen.

A new BBC poll finds that only 11 percent of people questioned around the world — and 29,000 people were asked their opinions — think that free-market capitalism is a good thing. The rest believe in more government regulation. […] One quarter of those asked said that capitalism is ”fatally flawed.” In France, 43% believe this. In Mexico, it is 38%. A majority believes that government should rob the rich to give money to poor countries.

In only one country, Turkey, did a majority say that less government is better. […] While most Europeans and Americans think it was a good thing for the Soviet Union to disintegrate, people in India, Indonesia, Ukraine, Pakistan, Russia, and Egypt mostly think it was a bad thing.

[…] And it comes as something of a shock twenty years after the collapse of socialism in Russia and Eastern Europe revealed what this system had created: backward societies with citizens who lived short and miserable lives. […] those who would despair at this poll, consider that it might have been much worse were it not for the efforts of a relative handful of intellectuals who have fought against socialist theory for more than a century. […]

Lew Rockwell undrar till och med om folk egentligen vet vad Kapitalism betyder:

What, for example, is capitalism? Do people even know? Michael Moore doesn’t know, else he wouldn’t be calling bailouts for elite, Fed-connected financial firms a form of capitalism. Many other people reduce the term capitalism to ”the system of economics in the United States.” It is no more complicated than that. This is despite the reality that the United States has a comprehensive planning apparatus in place that is directly responsible for all our current economic troubles.

[…] let’s take this further. Among the many people around the world who do not like the US empire, many believe they don’t like capitalism either. If the US economy drags the world down into recession, that is a prime example of capitalism’s failure. Even more preposterous, if you didn’t like George W. Bush, his ways, and his cronies, and Obama is something of a relief, then you don’t like capitalism and you do like socialism.

[…] Another point of view misunderstands the idea of capitalism itself. It is not about creating economic structures that benefit capital at the expense of labor or culture or religion. It is about a system that protects the rights of everyone and serves the common good. Capitalism is just the name that happened to be identified with this system (av Marx, kanske? min anm.). If you want to call freedom a banana, fine, what matters is not words but ideas.

På sätt och vis skrämmande läsning när man inser att den generella folkliga (ähum, och politiska) förvirringen och okunskapen på området är så stor om vad Marknadsekonomi och Kapitlalism betyder och är avsedda att åstadkomma för det gemnensamma bästa när den får fungera utan välvilligt vurmande politikers regleringar.

Det enda det inte råder någon förvirring kring i de folkliga lagren (ähum, och i de politiska), det är hur makten alltid har vetat hur de skall se om sitt hus. Det kanske är dags att tänka ett varv till?

Charlie Wilson’s och CIA’s fatala misstag

För den som vill förstå bakgrunden till eller bara fräscha upp sin allmänbildning kring dagens ”Krig Mot Terrorn” bör läsa följande artikel av Melissa Roddy, ”Tom Hanks Tells Hollywood Whopper in ‘Charlie Wilson’s War”, och även försöka se filmen ”Charlie Wilson’s War” med bland annat Julia Roberts i rollbesättningen.

Melissa Roddy skriver bland annat följande:

In the latter half of the movie, there is one big lie and one item of anti-Afghan propaganda. The lie is that U.S. support to the mujahiddin went only to the faction led by Ahmad Shah Massoud, the Afghan leader who was assassinated on Sept. 9, 2001. I spoke with Rep. Charlie Wilson, D-Texas, in 2002, at which time he called Massoud ”a Russian collaborator.” I find it disingenuous that Wilson and his Hollywood biographers now want to throw their arms around him. […] if this movie succeeds in convincing Americans that the U.S. support went to Ahmad Shah Massoud alone, it will have effectively let the CIA and Wilson off the hook for their contribution to the circumstances leading up to 9/11. […] So, if Massoud was not receiving the $3.5 billion that Congress was sending, who was?

There were seven factions based in Pakistan who were the recipients of American largesse, but about 40 percent of it went to a blood-thirsty, fundamentalist, loudly anti-American bastard named Gulbaddin Hekmatyar. he frequently used them to fight his mujahiddin allies.

It was Gulbaddin Hekmatyar who turned Kabul to rubble — not the Soviets and not the Taliban. Gulbaddin Hekmatyar regularly rocketed his own capitol during his term of office as prime minister. Hekmatyar is renowned for having killed more Afghans than Soviets. He so habitually attacked his mujahiddin allies that many people suspected he was actually a Soviet agent.

Not only is Hekmatyar anti-American, but he and another anti-American fundamentalist, Abdul Rasul Sayaf, received lots of support during the 1980s from the Saudis. That support included cash and thousands of Arab volunteers, including a wealthy young engineer named Osama bin Laden. It was Hekmatyar and Sayaf who, with bin Laden, established terrorist training camps in Afghanistan and Pakistan. That is why after 9/11, Wilson went on Fox News and said, ”This was as much my fault as anybody’s.”

Melissa Roddy har även gjort en egen film om Afghanistans historia från 1979 till 2001 den elfte september, ”The Square Root Of Terror”.

Media, forskare och myten om ”Peak Oil”

Myten om Peak Oil drivs av generell okunskap om oljeindustrins verksamheter och den forskningsterminologi som finns tillgänglig på området.

Detta är dock ingenting som bekymrar media som villigt och overifierat sprider vidare Peak Oil-rörelsens advokaters myter om att oljan skall ta slut och att vi måste ”ställa om”.

Ja, inte alla. I en NYT op-ed, ”Peak Oil Is a Waste of Energy” förklarar Michael Lynch hur det blivit så att folk på fullt allvar går omkring och tror att oljan skall ta slut inom deras livstid.

A careful examination of the facts shows that most arguments about peak oil are based on anecdotal information, vague references and ignorance of how the oil industry goes about finding fields and extracting petroleum. And this has been demonstrated over and over again: the founder of the Association for the Study of Peak Oil first claimed in 1989 that the peak had already been reached, and Mr. Schlesinger argued a decade earlier that production was unlikely to ever go much higher.

Lynch beskriver vidare hur en annan rapportör och underhållare av Peak Oil-myten, författaren Paul Roberts, förfasades över att den vätska som till stor del kommer upp ur borrhålen i Saudi-Arabiens största oljereservoar i Ghawar-fältet är saltvatten. Han brydde sig inte om att ta reda på eller nämna att orsaken till detta är att man pumpar in saltvatten i borrhålen för att hålla trycket uppe och därmed göra det lättare att få upp oljan.

En annan kritiker och konsult Matthew Simmons är bekymrad över att ojeprospekterarna använder sig av s.k. ”Fuzzy Logic” (ung. ‘grumlig logik’) för att hitta olja. ”Fuzzy Logic” är ett programmeringsmetod som har varit känd i många år och används där många sökta faktorer är svårfångade och varierande – allt från fysik till internationella relationer – och har visat sig framgångsrik för sitt syfte.

Lynch nämner att det ovan nämda bara är de allra senaste argumenten som fabricerats fram och håller fram de tre vanligaste huvudargumenten hos Peak Oil-rörelsen:

[…] for the most part the peak-oil crowd rests its case on three major claims: that the world is discovering only one barrel for every three or four produced; that political instability in oil-producing countries puts us at an unprecedented risk of having the spigots turned off; and that we have already used half of the two trillion barrels of oil that the earth contained.

Och Lynch fortsätter att metodiskt beskära och såga av de vilt växande mytskapande grenarna i Peak Oil-skogen.

I slutklämmen på sin artikel gör Michael Lynch en prognos för framtiden som är ljusare än någon svensk politker någonsin kunnat förutspå, än mindre ana eller ens vågat sig på att tänka i sin numera nästan allomfattande inställsamma, politiskt korrekta, ”ställa om”-kreativitet:

[…] Oil remains abundant, and the price will likely come down closer to the historical level of $30 a barrel as new supplies come forward in the deep waters off West Africa and Latin America, in East Africa, and perhaps in the Bakken oil shale fields of Montana and North Dakota. But that may not keep the Chicken Littles from convincing policymakers in Washington and elsewhere that oil, being finite, must increase in price. (That’s the logic that led the Carter administration to create the Synthetic Fuels Corporation, a $3 billion boondoggle that never produced a gallon of useable fuel.)

Förmynderiets ansikte

Dick Erixon klär av stockholmsvänstern och deras syn på vad höjda skatter har för effekt i våra plånböcker och hur det påverkar våra konsumtionsmönster.

Vänstern har en patologisk felsyn på det här med frihet det är alldeles uppenbart. Dom anser på fullaste allvar att det är dom (makten) som skall bestämma vad vi medborgare skall konsumera … i ett fritt samhälle.

Givetvis stoppar det ju inte med att bara styra konsumtionsmönster, de vill ju styra och ställa i precis allt vi gör men det är i plånboken allting tar sin början. Så pass begriper även socialister av ekonomi. Pengars värde däremot är det sämre ställt med eftersom de är så vana att slänga andras pengar omkring sig.

Vänstern verkar mer se till Maktens frihet att diktera medborgarnas handlingar in i minsta detalj. På så vis kan de ju dessutom cementera sin egen maktposition för långa tider, trots att vi har ”demokrati”… jag menar, det är dom ju så vana vid att det säkert utvecklats till traditions- och vanetänkande.

Dom är offer för och förblindade av sin egen patologiska politiska felsyn om hur man ser till medborgnas väl och ve för att istället som nu, prioritera sin egen maktpolitiska situation den närmaste mandatperioden.

Om detta må vi upplysa, utbilda och informera medborgarna.

Nej, sådan är kapitalismen…

”Du ska inte tro allt du hör”, det är nog en livsdevis de flesta av oss har med oss från vår uppfostran eller skolan.

Du skall i synnerhet dra öronen åt dig och lyssna extra noga när du får höra uttalanden om Kapitalismens negativa sidor. Ja, det gäller även uttalanden från Nobelpristagare i ekonomi:

[…] Joseph E. Stiglitz (delade 2001 Nobelpriset i ekonomi med Georg Akerlof) made a much-cited claim that the current crisis was for capitalism (and markets) the equivalent of the collapse of the Berlin Wall.

Now, we know that all analogies are imperfect, but this one is particularly dicey. When the Berlin Wall collapsed, we saw the bankruptcy of both authoritarian politics and an economics of extensive, almost universal, ownership of the means of production and central planning. We saw a wasteland.

When Wall Street and Main Street were shaken by crisis, however, we witnessed merely a pause in prosperity, not a devastation of it.

———————————————————

– Jagdish Bhagwati, i artikeln, ”Feeble Critiques: Capitalism’s Petty Detractors”.

Information vill vara fri och prasselpressens död?

Den prasslande pressen har länge gnällt, gnytt och åmat sig för att de inte kan ta betalt för sina webupplagor på Internet, vilket bland annat visas här.

Nya rön gör dock gällande (obs! skämt) att det inte är nåt konstigt med det. Det är svårt att ta betalt för dussinnyheter i dagens flyktiga och snabbt föränderliga värld (den publicistiska) överhuvudtaget.

Dan Costa på PC MAG har sin förklaring till varför den kostnadsbaserade modell av nyhetsförmdling som många publicister lockas att införa på sina nätupplagor är dömd att misslyckas:

1. Nyheter har ingen livslängd. Den genomsnitliga nyhetsstoryn är färsk knappt ett dygn och i många fall till och med irrelevant inom några minuter.

2. Digitalt innehåll är en handelsvara. Kvalitativt rapporterande tar tid och kräver expertis men tyvärr är det inte värt nåt eftersom det finns så mycket av det. Så fort nyheten släppts har den distribuerats över hela internat inom några minuter. Att låsa in nyheten bakom en betalmur försenar den och den kommer att läsas av färre personer och lämnas utanför debatten.

3. Digital distribution är gratis. Den digitala distributionen är en välsignelse för media. Det kostar lika mycket att nå 100 personer som att nå 1000 personer eller rent av hela världen.

4. Betalat innehåll kan inte delas. Förr var distributionskedjan enkel. Stora lastbilar, och mindre, körde omkring och levererade högar med döda-träd-produkter. Så fungerar det inte längre. Journalister publicerar direkt till nätet utan tryckpressar, distributörer eller papper. Läsarna konumerar dessa digitala bits och gör utdrag, kopierar, vidarebefordrar, bloggar (!), Diggar, Buzzar, IM:ar och Twittrar.

Dan Costa menar att allt har ställts på huvudet idag om hur det tidigare fungerade i relationen mellan läsarna och journlisterna. Alla har fått nya roller.

Läsarna i synnerhet är inte bara konsumenter av nyheter. Vi är i allt större utsträckning brukare och användare av nyheter och vi använder det till att underbygga våra argument i diskussioner med andra eftersom vi är mediadistributörer, vi också, numera.

Så vad ska då alla gråtande och gnällande publicister göra, frågar Dan Costa? De får vända sig till reklamen eftersom de inte kan ta betalt för en sak som finns fri i överfflöd på nätet. De kan däremot ta betalt för vår uppmärksamhet som blir knappare och svårtillgängligare för varje dag som går.

Fritt tillgängligt innehåll är det pris du betalar för läsarnas tid och uppmärksamhet, säger Dan Costa. För mainstream-media är en betalmodell för att nå break-even och för att få läsarnas uppmärksamhet en stängd dörr, helt enkelt. De kommer att stå ensamma på den andra sidan av den dörren, avslutar han.

En riktigt cool alarmist

På 70-talet var det alarmistiska tongångar i en helt annan riktning. Då skulle världen gå under på grund av att det skulle bli kallare och att maten för världens befolkning skulle ta slut. Det var läge att hamstra och bunkra upp inför nästa snöfall.

Nu är det ju inte helt osannolikt, det Peter Gwynne skrev i sin artikel i Newsweek 1975, att jorden kan gå mot kyldöden. Det har jorden gjort otaliga gånger tidigare i sin existens.

Det är snarare vi människor som dör av kyla och svält om vi inte så snällt tar och flyttar på oss, för den framvällande snö- och ismassan, till varmare och behagligare breddgrader.

Redaktören på Newsweek kallar artikeln för ”den enskilt mest citerade ensides-artikeln i vårt magasins historia”.

Detta anser de AGW-troende vara klimatförnekarnas enda lilla halmstrå att klänga fast vid när vi skall visa på hur fel en/flera forskare OCH inte minst journalister kan ha i kontroversiella samhällsomdanande forskarämnen som finansieras med statliga medel och där politiker flitigt nyttjar prematura forskningsresultat för att skörda opinionspoäng.

Gwynne säger till och med att:

It was at the time an accurate representation of what was going on in the field. It was an accurate representation of what climatologists believed, and what was actually happening.

Inte ens ett sånt citat kan övertyga ambitiösa klimatkatastrofsproselyter (nyligen konverterade) och dito akolyter (prästens medhjälpare). Connelly på AGW-sajten Realclimate fokuserar givetvis sin kritik på att artikeln var en droppe i havet som ingen tog notis om. Det är sant. Dock, undviker han att nämna det Gwynne talar om i citatet ovan.

Vi skall ha klart för oss att forskarna var inte lika medvetna då som nu om hur de kunde utnyttja media för att spinna igång intresset för sina omogna forskningsresultat (NGO:ers och lobbygruppers påtryckningar var inte lika omfattande på den tiden) och därmed springa förbi mindre ambitiösa kollegor och därmed hamna först i kön kring guldkalven, alltså vilka som skall få åtnjuta de största slevarna av de statliga forskarpengarna och all medial uppmärksamhet och eventuell berömmelse.

Det har alltså gått från att vara forskaroro om global nedkylning till att nu vara politiker- och forskaroro kring global uppvärmning.

Omsvängningen bland forskarna på området skall alltså ha skett på grund av alla satelliter som numera finns i omloppsbana och som mäter alla upptänkliga saker och förändringar i vår atmosfär och som samlar in dessa data som forskarna sedan bearbetar (hmmmm?) och stoppar in i sina fina datorprogram som lydigt talar om för dem att ”Alarm, Alarm, global uppvärming förestående, katastrof om 100 år, vidta åtgärder, vidta åtgärder, genast”.

Sämre ursäkt för sin maktutövning kan ju en politiker få.

Alla klagar på vädret, det är bara vänstern som lagstiftar om det.

—– —– —–

Läs vidare om ”Varför klimatmodellering inte är klimatvetenskap”.

Keynes hade jublat

From 1811 to 1815, banks multiplied like mushrooms on a dung heap, lending out credit they didn’t have as if it were manna from heaven. Where actual money in bank vaults had decreased by 9.4% during that period, paper bank notes and deposits, all with claims on that money, had increased by 87.2%. Keynes himself would have been proud.

– C. J. Maloney på Mises.org i artikeln ”1819: Americas First Housing Bubble”

Maloney kommer bland annat fram till en enkel slutsats, nämligen den att kongressledamot Barny Frank pratar i nattmössan när han babblar på om att den här finanskrisen är ett nytt fenomen.

Visst känns alla alarmistiska utrop och katastrofskall i media och i politiken om än det ena och än det andra som rätt små och lätthanterliga när man får lite perspektiv, genom att t.ex. ta historia till hjälp och läsa på, i det här fallet ekonomisk historia.

Till lågskattezonernas försvar

Richard W. Rahn på Cato Institute reagerar på att Obama vill höja skatterna för företag och göra det dyrare att investera i USA. Det kommer att driva företagen ut ur USA. Han menar att det är precis fel väg att gå för att skapa fler arbetstillfällen och göra USA konkurrenskraftigt på den alltmer globaliserade världsmarknaden.

Hmmm, från vilket politiskt håll känns den typen av skattepolitik igen?

In Defense of Tax Havens

Indeed, to the extent tax competition between jurisdictions holds down the increase in the growth of governments, citizens of all countries experience more job opportunities and higher standards of living. And to the extent that businesses and individuals are discouraged by taxes or regulations from investing outside their own jurisdictions, they may simply choose to work and save less, period

Bängen trålar inte längre, …

För någon vecka sedan uttalade sig David Omand, tidigare säkerhets- och intelligenskoordinator i Whitehall, i The Guardian om vad som måste/bör göras för att komma åt terroristerna och vilka konsekvenserna blir för de brittiska medborgarna. Han ger oss en inblick i de matematiska och statistiska algoritmer som MI5 arbetar med och hur tokigt svårt det är att ändå hitta någon som verkligen är misstänkt.

Finding out other people’s secrets is going to involve breaking everyday moral rules, because we’ll need to screen everyone to find the small number of suspects

Kort och gott påstår han att det i princip är omöjligt att hitta dessa terrorister med andra mer moraliskt gångbara arbetsmetoder och att det därför måste till sådana drastiska metoder trots att de är obetydligt mer tillförlitliga.

I’m not saying you shouldn’t spy on everyday people: I’ll leave the morality and politics to those less nerdy than me. I’m just giving you the maths on specificity, sensitivity, and false positives.

Tankarna leder ju osökt till vårt eget svenska FRA och de risker som finns för läckor av all överflödsinformation och som Henrik Alexandersson beskrivit ingående en längre tid nu.

Men å andra sidan, va fan, det är lika bra att kränga av sig sin själ och lämna in den direkt till övervakningsKyrkan som lägger ner otroliga summor av dina skattepengar på att bevaka, granska och förfölja dig. Det är lika bra att ge upp och inse att allt sker för allas vårt bästa och sluta vara ”stursk och tjurig” med att ständigt ifrågasätta och kritisera Statens avsikter med sitt agerande.

Nä, jag bara skojade. Det skulle aldrig falla mig in.

Förmodligen har det gamla talesättet om fria och demokratiska stater fortfarande bäring; alltså det att Staten och dess politiker skall vara rädda för sina medborgare (för att de kan bli avsatta och utsparkade) och inte tvärtom. Det ursprungliga samhälleliga landskapet för offentlighetsprincipen och medborgarnas integritet från Statligt snokande håller sanneligen på att formas om till sin motsats.

Ett litet tankefrö växer fram om att de behöver all den här skydds- kontroll- och övervakningsinfrastrukturen för framtiden (förespeglingen just nu är att jaga terrorister). De är verkligen rädda för oss. Och det dom inbillar sig att vi kan få för oss att göra mot dom skrämmer dom från vettet.

Vad händer till exempel med all dyr och fin övervakande infrastruktur när och om kriget mot terrorismen vinns en dag?

Go’natt Jord!

Notgeld! Historien upprepar sig, kanske…

I dessa nödtider kanske det är dags att ta tag i saker och ting själv.

Den svenska kronan duger ju snart inte till nånting annat än att vi säljer ut landets tillgångar och stoppar in exportinkomsterna på konto i nåt skatteparadis. Nån ökad konsumtion för att rädda landet ur den globala ekonomins käftar lär inte hända om folk värnar om sina intjänade och hårt beskattade luftpengar.

Som en meningslös tröst i bedrövelsen så förväntas ett litet morganatiskt äktenskap få folket att vrida huvudet och tankarna åt ett annat håll för att glömma de mest akuta monetära bekymren.

Snart, efter denna furstliga förlovnings- och bröllopsyra, kanske vi istället får se till att trycka lite Notgeld, lite nödvaluta (se även: Fiat valuta) för att skapa nån slags stabilitet för oss konsumenter och arbetare, då den sturska lilla valutan SEK går mot sotdöden. Det räcker med Photoshop och en schysst fyrfärgs-skrivare numera.

notgeld

Ur Wikipedia:

[…] Den österrikiska skolans ekonomer anser tvärtom att konjunkturcykler skapas av en expansiv kreditpolitik. De menar att eftersom centralbanken skulle vara avskaffad i ett kapitalistiskt samhälle, skulle fiatpengar inte kunna uppstå och en guldmyntfot med privata valutor skulle användas. Om centralbanken inte fungerade som lender of last resort skulle fractional-reserve banking vara riskfyllt och olönsamt. Det skulle därför vara omöjligt för en bank att bedriva en kreditexpansion stor nog för att utlösa en konjunkturcykel. Enligt dessa ekonomer orsakas lågkonjunkturen inte av att tillväxten varit för hög, utan av att krediten expanderats, vilket lett till felinvesteringar. En del av tillväxten är strukturell, resten är skapad av kreditexpansionen. Om kreditexpansionen upphörde skulle även konjunkturcyklerna göra det. […]

The Bailout of the Rich

Larry Kudlow pratar med sin ”Favourite Intellectual Nemesis”, Bernie Sanders tillsammans med Wayne Allard, om den amerikanska bankkrisen och dess orsaker, åtgärder och vilka den gynnar: