Grundbulten

”Problemet med socialism är att andra personers pengar kan ta slut.”

– Margret Thatcher

Syn på pengars ursprung formas redan i Unga Örnar

Norrbottenskuriren skriver att Unga örnar i Luleå skickar in bidragsansökningar till flera olika kommunala nämnder. Det i sig är ju inte så märkligt. Det märkliga uppstår när någon till slut märker att bidragen gäller för samma verksamhet i alla ansökningsfallen.

Detta hävdar Anette Asplund, gruppledare för KD i Luleå. Asplund har kontrollerat de bidrag som Unga örnar fått.

– De har ju redan fått pengar för dessa aktiviteter från andra håll. Jag har inget emot att Unga örnar gör bra saker för barn och ungdomar. Men då får de hitta på något annat och inte söka pengar för samma saker från olika håll. Det är inte trovärdigt, de måste redovisa var de får pengarna från, säger hon.

Vidare skriver tidningen att ”oppositionen är mycket kritisk till att Unga örnar ska få en dryg halv miljon kronor ur fullmäktiges konto för oförutsedda utgifter för ett projekt där 16 procent av pengarna går till verksamhet och resten till organisationens egna kostnader för löner och administration.”

Kuba – Folket vill ha mer frihet

Kommer den kinesiska modellen att fungera på Kuba? En av världens mest repressiva regimer har öppnat upp en liten reva i det kommunistiska skynket. Folk får nu i alla fall känna lukten av pengar, lite grann.

De reformer som gjordes tidigare i år var inte för att nedmontera kommunismen utan enbart åtgärder för att marionettmästarna skall kunna sitta kvar ännu lite längre och dra i trådarna.

Daniel Calingaert på Freedom House har skrivit om Raoul Castro´s Kuba och hur framtiden eventuellt kommer att te sig för befolkningen, ”Will winds of change sweep Cuba?”.

Följ pengaspåret

– via James Delingpole

——–

Ovanstående var ett svar hos Jo Nova på NY Times-artikeln ”A Map of Organized Climate Change Denial”.

Lägg märke till hur uttänkt det är att använda ordet ”organized” i sammanhanget. För den uppmärksamme leder det tankarna direkt till ”organized crime” (organiserad brottslighet) precis på samma sätt som ordet ”förnekare” skall få tankarna att dra iväg till sådana avskyvärda personer som förnekar förintelsen av sex miljoner judar (Holocaust deniers).

Tidens mantra är följande: Det går inte att förneka klimat/-et. Skeptiker förnekar ingenting. Skeptiker är skeptiska och/men skulle aldrig får för sig att i vetenskaliga sammanhang säga att någonting är odiskutabelt, fastslaget eller slutdiskuterat.

Det är på grund av denna inställning alarmisterna stupar platt på näsan i backen. Ingen med ett avlönat jobb, utbildning och försörjningsplikt köper kostsamma politiska åtgärdspaket baserad på alarmistisk skrämseltaktik och ovetenskap i syfte att skuldbelägga folk i största allmänhet och medborgare i synnerhet.

Jo Nova skriver i Weekend Australian att ”Monopoly-science is not the way to seek the truth”:

”Monopolies don’t deliver: not in markets, religion, or government either (think “EU”).  We need competition.”

Eller så här: Utopian reality check

Obamas irriterade, demokratiske miljardär

En intressant artikel om Obama i Wall Street Journal, ”The Exasperation of the Democratic Billionaire”:

Real-estate and newspaper mogul Mortimer Zuckerman voted for Obama but began seeing trouble as soon as the stimulus went into the pockets of municipal unions.

It´s as if he doesn’t like people,” says real-estate mogul and New York Daily News owner Mortimer Zuckerman of the president of the United States. Barack Obama doesn’t seem to care for individuals, elaborates Mr. Zuckerman, though the president enjoys addressing millions of them on television.

De Fördömdas Planet och obekväma faktum

Walter Starck, en av de ledande forskarna och pionjärerna kring korallrevsforskningen i världen, skriver intressant i På Quadrant Online om Antropogenic Global Warming

Sammanfattningsvis visar artikeln på hur demokratiska människors ökande insikt om att AGW är en bluff och enbart framställer demokratier i dålig dager. Kan detta vara ett av kommunistinternationalens syften? Nåväl, …

Starck radar upp de vanligaste variationerna på undergångs- och förstörelsetemat som kablas ut i TV, radio och tidningar med jämna mellanrum och sågar dem jämns med fotvårtorna:

[…] Climate alarmists claim that the global climate has warmed by about 0.7°C over the past century and that this is entirely due to the greenhouse effect of fossil fuel emissions. Even if one ignores the sundry uncertainties involved in the amount and cause of any such warming and accepts the entire fraction of a degree as real and due solely to the use of fossil fuels, why should this be so alarming? 0.7° is only a small fraction of the warming which occurs daily between night and day or winter and summer or from one day to the next.  It is an amount which commonly occurs while one is eating breakfast or within a few minutes of the sun emerging from behind clouds.  As an annual average it is about what one might expect from moving a two hour drive along the coast or a hundred metres downhill.  In other words, it’s barely perceptible, trivial in either detriment or benefit and totally incommensurate with all the dramatic claims being made.

[…] The idea that a few degrees of warming will somehow wreak havoc on the environment arises from the postmodern mythology of nature as fragile and existing in a delicate state of balance which is vulnerable to collapse at the slightest disturbance. If caused by humans, any detectable effect is described as an impact.

[…] This fairy tale view of nature has found strong appeal with the large population of urban non-producers which our increasing prosperity has spawned. Environmentalism offers them a satisfying sense of righteousness and absolves any need of gratitude for the effort from others their way of life demands or guilt about the massive impact it imposes on nature.  In reality, the delicate fragile myth bears little relation to the tough, hard, messy and often tragic struggle which is life in nature. This is also the reality with which primary producers must cope in order for the urban cocoon to exist. Without a constant flow of energy, food and water the condition of life in the huge modern urban areas would become desperate within a few days; and ironically, it is where the naïve demands of climate alarmists would quickly lead if fully implemented.

Det är en insiktsfull analys Starck ger av hur den miljö- och klimatindustri fungerar som har till syfte att ”omvända” oss syndfulla naturförstörande urbana lättingar.

De övriga käpphästarna du säkert hört varianter på i media är hur havsnivån ökar och hotar att dränka bosättningar och ödelägga tusentals människoliv. Utrotning av av tusentals djurarter påstås givetvis också vara en konsekvens av ökande värme på jorden.

Korallrevens påstådda oerhörda känslighet inför mänsklig indirekt påverkan är en annan viktig banérförare i kampen mot och avvecklandet av den västerländska välståndsmaskinen. Starck har dock en annan historia att berätta för oss demokratiska medborgare om orsakerna till de vitblekta korallreven:

[…] Coral reefs have survived everything from asteroid impacts to ice ages and even extensive reconfiguration of the oceans and continents by plate tectonics. Nevertheless, the self-appointed experts of climate change tell us that coral bleaching due to a barely detectable warming threatens reefs with extinction and is already devastating them through coral bleaching events. […] What the doomscryers have failed to recognise is that the warm water associated with bleaching events does not come from heating of the atmosphere but is a result of periods of extended calm weather when normal wave driven mixing ceases and a shallow surface layer heats up from the sun. A week or more of calm weather can result in the upper metre or two of the ocean becoming bathtub warm. […] The strong bleaching events claimed to be due to climate change have all been the result of this kind of El Niño associated calms which have nothing to do with atmospheric co2 […] Scars from numerous past bleaching events can be seen in the skeletons of corals over the past thousand years and also in fossil corals from millions of years ago.

Där ser man. Undanhållandet av obekväma faktum går uppenbarligen igen i all verklighetsbeskrivning hos våra människoälskande planeträddare. De ljuger inte men de säger inte heller hela sanningen. De anser säkert att de arbetar med helgade medel.

Så därför använder jag mig av den ännu mänskliga rättigheten (men ännu ej den demokratiskt politiska förmånen) att betacka mig för denna sortens människors allomfattande politiska avsikter, som denna natur-, miljö- och klimatalarmism till syvende och sist kokar ner till.

Starck fortsätter sina smått prosaiska sågningsövningar av alarmisterna genom att avhandla de mest kända käpphästarna och påstådda hoten som vi matas med och det är allt ifrån metangasutsläpp från nötboskap, alternativ energi och mediafenomenet att Goda Nyheter på det här området är Dåliga Nyheter och hur klimatexperterna fungerar.

Han fortsätter med en styckerubrik som handlar om ClimateGate, en annan om hur Peer-Review går till, en annan om var forskarpengarna på området kommer ifrån (Starck lär ju veta). Litanian verkar inte ha någon ände men han avslutar faktiskt med den nästan viktigaste punkten i hela bluffen och det är kvalitén på vetenskapen som bedrivs, den urusla alltså.

Det är mycket intressant läsning och ger en AGW-kritiker en rejäl arsenal av argument.

Så till exempel är ju Stora Barriärrevet ett av medias käraste och tydligaste exempel på hur fruktansvärt vi människor indirekt skadar vår planet, eller hur? Saken är  bara den att det finns inga synliga bevis, inte om man skall tro det som står i Walter Starcks artikel från 2005 i alla fall, ”Great Barrier Reef threatened: so where is the evidence?”

Om inte den mediala sanningen befriar dig är det nåt fel på de filter den måste passera igenom!

Samhällsnyttan med insiderhandel

Följande myt underhåller och vårdar marxistmedia och ger näring åt titt som tätt som om det vore ett nyss upphittatt nyfött spädbarn i skogen: Myten om det samhällsskadliga med insiderhandel med aktier. Man förstår varför etablissemanget styr och avstyr utbildning av folket, i synnerhet ekonomisk utbildning.

¤   ¤   ¤   ¤   ¤

Laws against Insider Trading Give Government Arbitrary Power

Crackdowns on insider trading are harmful because they chill the cultivation of superior knowledge and speculative correction of market prices. Beyond this loss of general economic efficiency, insider-trading laws are insidious because of the arbitrary power they give to government officials.

To repeat, stock-market speculation is not a zero-sum activity. Even though we can look at any particular transaction and tally up the ”winners” and ”losers,” the presence of speculators enhances the overall functioning of the stock market.

More generally, Murray Rothbard argued that every firm on Wall Street is technically engaging in ”insider trading.” If they literally relied only on information that was available to the public, how could they make any money? Thus, the government has the statutory authority to harass or even shut down anybody in the financial sector who doesn’t play ball.

In general, however, the practice of ”insider trading” would not be a criminal offense, because it is impossible to define the concept in a way that wouldn’t bar legitimate speculative research and trading. In practice, these laws give the government a very blunt club with which to knock down any profitable firm it wishes.

Murray Rothbard säger i Making Economic Sense: […] it is literally impossible to stamp out insider trading, or Wall Streeters talking to another, just as even the Soviet Union, with all its awesome powers of enforcement, has been unable to stamp out dissent or ”black (free) market” currency trading. But what the outlawry of insider trading (or of ”currency smuggling,” the latest investment banker offense to be indicted) does is to give the federal government a hunting license to go after any person or firm who may be out of power in the financial-political struggles among our power elites. (Just as outlawing food would give a hunting license to get after people out of power who are caught eating.) It is surely no accident that the indictments have been centered in groups of investment bankers who are now out of power.