Ljusets fiender är Mörkrets vänner

I en nyutkommen bok av Johan Lundberg, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms Universitet, som heter, ”Ljusets Fiender, Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten” (2013), gör författaren upp med det kritiska tänkandets skuggsida i den svenska samhällsdebatten:

[…] Men att delar av det svenska etablissemanget relativiserar totalitära ideologier är ingenting nytt, skriver Lundberg. ”Solzjenitsyn får inte bli den enda rösten från Sovjet, ej heller får han bli en slutstation i diskussionen om socialismen”, skrev DN:s dåvarande chefredaktör Olof Lagercrantz 1974, i en sågning av Alexandr Solzjenitsyns Gulagarkipelagen. En uppdatering av tredje ståndpunkten som var särskilt vanlig på 1950-talet, där man vägrade välja sida mellan västvärldens liberala demokratier och Sovjetunionens kommunism. Visst, det ansågs hemskt med sovjetiska arbetsläger, men var livet verkligen så mycket bättre i USA eller Sverige? Tredje ståndpunkten finns ännu kvar i denna form. När Vänsterpartiets fyra partiledarkandidater 2011 – Ulla Andersson, Rossana Dinamarca, Hans Linde och Jonas Sjöstedt – fick frågan om vilket land som var mest demokratiskt av Kuba och USA förmådde ingen av dem ge ett rakt svar.

[…] När Ayatollah Khomeini från sin sjukbädd utfärdade en fatwa mot Salman Rushdie år 1989 slöt de flesta svenska debattörer och kulturskribenter upp bakom författaren. Yttrandefriheten och det sekulära samhället försvarades närmast mangrant. Nästan 20 år senare tecknade Lars Vilks sin rondellhund. Av vänstern – akademiker, journalister och kulturskribenter – fördömdes den nästan unisont. I dag har fatwan internaliserats på svenska universitet, kultursidor och i statliga utredningar. Tanken om en islamofobisk västvärld har slagit rot. I sin bok Ljusets fiender – Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten (Timbro) visar Johan Lundberg hur ställningstaganden som Myrdals inte längre är en avvikelse, utan snarare tillhör den ideologiska mittfåran.

Är det för långt ifrån sanningen om bloggen påstår att det är människor med liknande eller rent av samma politiska temperament som också kritiserar Hanne Kjöller för hennes fullständigt omoraliska och totalt oförlåtliga faktafel i boken, ”En halv sanning är också en lögn”, istället för att prata om det boken handlar om?

Post USA

Kartors gränser ritas ständigt om på grund sånt våra politiker ställer till med för oss titt som tätt. Följande kartbild över ett post-”infoga valfri omvälvande händelse” nord-amerika är både kul och allvarlig på samma gång:

NeoAmerica

Miljökrisprofitörernas psykologiska rationaliseringar

Michael J Hurd om den politiska miljörörelsen och deras strategier mot medborgare och individer:

[…] The psychological responses to those effects can also be devastating. Many Americans are already anxious about what climate change portends. The greater risk is that millions of people will develop severe and persistent anxiety, depression, post-traumatic stress, aggression, and other troubled behavior if the U.S. does not quickly lead the way to dramatically reduce carbon emissions.

[…] One wonders: What will the emotional state of Americans become when air conditioning and heat become too expensive? When the food supply is threatened as business tries to keep up with impossible government-mandated standards for carbon emissions? When flying on airplanes becomes too expensive to make vacations possible, and when driving becomes a luxury that fewer people enjoy at all?

Outlawing or restricting carbon emissions is like outlawing breathing. Life as we know it will seriously deteriorate and perhaps even end for the more economically vulnerable.

Liberal socialists love the environmentalist movement because they see it as an attack on capitalism, profit and private property—things from which they personally benefit, but inexplicably and irrationally detest.

En trendsättare?

Bloggen kan bara jubla i samma styrka som munken i Robin Hoods julafton: Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!!

Kan vi hoppas på en trend inom den svenska socialdemokratin, månn tro?

40 år in i framtiden

Familjen Lindell i Hässelby i Stockholm har i sex månader, under 2011, kämpat för att skära ned på sina koldioxidutsläpp.

– Vi tog bort kött, fisk, ägg, ost, alla mejeriprodukter. Vi kunde inte fika, inte gå på restaurang, kunde inte göra någonting. Då var det extremt för att verkligen komma lågt, säger pappa Nils Lindell, 53.

Synd att man inte kan säga att det är science fiction. Är det här vad vi har att vänta? En framtid av samvetstyngda, moraliskt självspäkande medelklassfamiljer som tävlar i att framstå som bäst i att minimera den livgivande spårgasen CO2, för att staten och anslagskorrumperade forskare säger så.

Man tar sig för pannan. Hur många klimatpoäng får man om man håller tyst och inte pratar, alternativt inte öppnar munnen och andas när man opponerar sig mot korkad vänster- och allianspolitik? Finns det duktighetspoäng också, kanske? Månadens klimaträddare på reklampelare över hela staden? Kanske lite skattebonus? En gratis månad genom vägtullsmuren som omger staden, kanske?

Men å andra sidan är det bara dumt och elakt att skriva som jag gör, för tänk om inte dessa kreativa skattekreatörer och planeträddare hade våra skattepengar att visa sig duktiga med … ja, då skulle ju all vettig och förståndig utveckling stanna av här i världen … och jorden skulle gå under i en samtidig klimat- och miljökatastrof. Doh!!

Slaktarens rökverk skapar nya dimridåer

Avdelningen socialistiska-symboler-och-diktatorsporträtt-på-konumentprodukter har nu gjort ännu en makaber notering.

Den argentinska folk- och massmördaren Che Guevara alias, ”Slaktaren från Cabaña”, pryder nu cigarettpaket från Tobacco House of Sweden med sitt porträtt i upphottad poppig vänsterstil.

Det kanske är en vink åt socialisterna om vad THoS egentligen tycker om dem. ”Rök ihjäl er” är det underliggande budskapet medans vi tar hand om vinsterna och er framtida cancervård … på våra cancerkliniker, då vore ju ironin total liksom.

Varför är inte alla människor lika mycket värda i socialisternas ögon? Några cigarettpaket med porträttet på den där andra avskyvärda tyska karlen lär vi ju aldrig få se på några cigarettpaket. I Tyskland finns ju i och för sig dom där cigaretterna som heter HB och som i folkmun går under namnet, ”Hitlers Best”, men längre än så kommer det nog … förhoppningsvis … aldrig.

Myten om Peak Oil

Oljan är ändlig så tillvida att man tillslut inte kan utvinna mer av den på ett ekonomiskt försvarbart och lönsamt sätt. Inser man detta och har det synsättet på Peak Oil i dagens debatt så ligger dagens alarmism i ämnet långt in i framtiden.

Många av de personer som ropar Peak Oil idag förstår inte att det begreppet bygger på i högsta grad genomsnittliga data och att det inte är några exakta och självklara siffror. I princip är Peak Oil-kalkyler baserade på siffror som inte håller för en närmare granskning.

Påståendena om Peak Oil är svaga som bäst. För att spalta upp problematiken kan vi börja med att titta på kända utvinningsbara källor. Det är inte frågan om några exakta siffror. Prospekteringsbolag avslöjar inte de källor de känner till av konkurrensskäl eftersom de prospekterar på mark och områden de inte alltid äger helt och hållet, och därför är det vanskligt att berätta vad man hittat i officiella dokument.

Det är så prospekteringsindustrin fungerar. Det är affärshemligheter helt enkelt. Alla företag värda namnet har affärshemligheter. Oljebolagen vet inte heller alltid hur mycket en känd källa kan ge. Reservoaren kan ge en viss mängd beroende på hur reservoarmaterialet är beskaffat. Vad gäller utvinningsmetoder så sker framsteg hela tiden. En teknikutveckling, alltså.

Ofta går man numera tillbaka till gamla källor och drar ut mer ur dem med ny teknik. Oljegrus, oljeskiffrer, men även cenozoiska sediment där man tidigare inte trodde det fanns olja i är är intressanta för oljeindustrin. Vad gäller framtida oljekällor och oljemängder, så kan man inte veta hur mycket som kan finnas.

Variablerna är allt för osäkra för att kunna göra kvalificerade bedömningar, helt enkelt. På grund av allt det ovan nämnda kommer därför oljan aldrig att ta slut helt någonsin, trots att den är ändlig, rent faktamässigt och intellektuellt begreppsmässigt.

Den kommer bli olönsam att utvinna på lång sikt. Oljan kommer bli dyrare. Till slut så dyr att man absolut inte kan använda den som bränsle utan bara till diverse plastprodukter. Men då kommer också snart den paradoxala marknadsekonomiska effekten att träda in som gör att den kommer att tappa rejält i värde, om utbud och efterfrågan tillåts råda på en fri och förståndigt reglerad marknad, vill säga.

Men detta kommer troligtvis aldrig du eller jag att få uppleva under vår livstid. Flertalet, om inte alla, världens länder har då hunnit ersätta oljan som bränsle i stora delar av sina nationers industriella infrastrukturer vid det laget.

Om man får föreslå att vi bortser från Peak Oil ett litet tag så vill jag bara nämna att vi har betydligt värre ekonomiska hot som tornar upp sig vid den världsekonomiska horisonten än oljebrist. Olja kan ersättas i många fall. Det är värre med en del andra ämnen.

I en inte allt för avlägsen framtid kommer världen att uppleva brist på många industriellt viktiga metaller. Nickel, koppar och guld, bara för att nämna några. Detta beror inte på att malmkällorna nått sin topp (Peak Copper, eller nåt liknande), utan för att efterfrågan ökar mer än tillväxten. Här finns inga ersättningsalternativ på samma sätt som för oljan.

Ser man Peak Oil-alarmismen och hela energidebatten ur det här marknadsmässiga perspektivet förstår man med lätthet att det är politiska och anti-kapitalistiska NGO:er som styr och påverkar mycket av det politiker står upp och mumlar en massa diffusa paroller om. Man förstår även att dessa NGO:er påverkar vad, hur och hur mycket media skriver och rapporterar om detta för att hålla oss läsare på en angenämnt lätt stressad och oroad nivå inför vårt västerländska levnadssätt.

Så därför, vad ni än gör, kära läsare, ta inte mediabilden om tillståndet om någonting till intäkt för hur världen ser ut, var alltid kritisk, var alltid skeptisk, ta reda på fakta själv om du är osäker.

Bakom den förenklande slöjan som media breder ut över oss medborgare så är världens beskaffenhet oerhört mycket mer nyanserad än den statiska bild de förmedlar till oss.

Cosmic Slop – Space Traders

”Space Traders” är en filmatisering av Derrick Bell´s sci-fi trilogi med samma namn. Filmen påstås vara trogen budskapet i prosaversionen vilket gör det hela riktigt skrämmande eftersom filmen har ett tydligt syfte att peka på hur vitas attityd är gentemot mot svarta. Filmens plot går ut på hur en grupp vita män konspirerar kring att sälja svarta medborgare till rymdvarelser för att finansiera underskottet i statsbudgeten.

IMdB finns två user reviews: Den ena höjer filmen till skyarna och den andra sågar filmen/-erna jämns med fotknölarna. Signaturen ”yupoboy” säger följande:

I watched this movie on breitbart.TV’s bighollywood site after Derrick Bell’s story hit the news. I can’t imagine how anyone could imagine a bigger bucket of racist hogwash in my entire life. Shame on HBO for financing and producing this clichéd piece of filth. Start to finish, this movie plays out one racist stereotype of Caucasians after another. […] It’s unbelievable to think that the guy that wrote this piece of dogmatic nonsense was once a Harvard Professor. Yes, you read that right. A Harvard Professor, and apparently a mentor to President Obama, wrote this incredibly racist anti-white and anti-Jew diatribe. Here’s one of the ”witty” jokes from the film; ”The American dream is all blacks swimming back to Africa with a Jew under each arm.”

Marknadens lösningar: Enviropreneurs

Bloggen Master Resource citerar Richard L. Stroups essä, ”Free Market Environmentalism”, i artikeln, ”PERC: Free Market Environmentalism in Action”.

Syn på pengars ursprung formas redan i Unga Örnar

Norrbottenskuriren skriver att Unga örnar i Luleå skickar in bidragsansökningar till flera olika kommunala nämnder. Det i sig är ju inte så märkligt. Det märkliga uppstår när någon till slut märker att bidragen gäller för samma verksamhet i alla ansökningsfallen.

Detta hävdar Anette Asplund, gruppledare för KD i Luleå. Asplund har kontrollerat de bidrag som Unga örnar fått.

– De har ju redan fått pengar för dessa aktiviteter från andra håll. Jag har inget emot att Unga örnar gör bra saker för barn och ungdomar. Men då får de hitta på något annat och inte söka pengar för samma saker från olika håll. Det är inte trovärdigt, de måste redovisa var de får pengarna från, säger hon.

Vidare skriver tidningen att ”oppositionen är mycket kritisk till att Unga örnar ska få en dryg halv miljon kronor ur fullmäktiges konto för oförutsedda utgifter för ett projekt där 16 procent av pengarna går till verksamhet och resten till organisationens egna kostnader för löner och administration.”

Religiös inspiration … i Iran

Apropå en tidigare artikel om varför så många brittiska kvinnor konverterar till islam vill jag göra en uppdatering på ämnet:

Tony Blair’s sister-in-law Lauren Booth converts to Islam after a ‘holy experience’ in Iran

Det är svårt att övertyga folk med (ut)bildning om att Lauren Booths konvertering är något annat än ett politiskt ställningstagande.

Islam är politik och inget annat. Islam är religion införlivad i politiken kan man kanske sträcka sig till. Sånt rimmar illa i sekulariserade, moderna, jämlika och demokratiska samhällen.

De mest uppenbara ingredienserna i denna politiska religion är den som det sällan talas om i offentligheten och/eller media men som kvinnor likt Lauren Booth inte lärt sig hålla tyst om. Istället väljer hon att kokettera med det.

Ju snabbare vi lär oss mer i det här ämnet, desto mer informerade beslut kan vi göra som medborgare vid valurnorna.

Arkimedes irriterande grundläggande princip

Cliff Ollier:

Your front-page article states that Peter Garrett claimed the break-up of the Wilkins ice shelf in West Antarctica indicated sea level rises of 6 metres were possible. His claim includes two basic errors. Firstly, shelf ice is floating, because it is less dense than seawater. When floating ice melts, there is no change in sea level. This is a bit of elementary physics known as Archimedes’ Principle.

Secondly, the breakup of ice shelves is normal and inevitable. Ice caps grow by precipitation in the uplands, flow at depth, and at the ice front the ice either melts or breaks off as icebergs. The ice never simply keeps flowing to the equator. Icebergs are produced in both times of climate warming and times of cooling, so they tell us nothing of climate change.

Ja, där ser man, väl förborgad kunskap medvetet undanhållen allmänheten, skulle man kunna tro. Holland som nation är främst i världen på studier om kustregioner och havets nivåer men är inte speciellt oroade för någon katastrofal höjning av havsnivåerna.

När hörde du senast ett klimatlarm med holländskt ursprung om hur hotat deras land är av just katastrofalt höjda havsnivåer orsakade av global uppvärmning som smälter isarna i arktis?

Two favourites of sea level alarmists are Tuvalu and the Maldives. Sea level measurements for Tuvalu (and 10 other stations) between 1992 and 2006 are available on Fig. 13 on the Australian Bureau of Meteorology website. For about the past eight years the sea level seems to be virtually constant. Sea level in the Maldives was studied in detail by the sea level scientists, Nils Axel-Mörner. His team determined the sea level curve over the past 5,000 years based on evidence of morphology, stratigraphy, biology and archaeology supported by extensive C14 dating, and found that “All over the Maldives there is evidence of a sub-recent sea level some 20 cm higher than the present one. In the 1970s, sea level fell to its present position.” Holland is very low and would be particularly vulnerable to any large rise of sea level. It is also a world leader in coastal study and engineering, and they are not alarmed.

National Science Foundation, fick göra en pinsam rättelse (i slutet på fjärde stycket) efter sitt påstående om att smältande havsisar höjer havsnivåerna och hotar alla världenbs kuststäder på ett katastrofalt sätt.

David Burton (flitig läsare och kommenterare på WUWT), upplyste NSF om Archimedes princip och att felaktigheten fått stå okorrigerad på deras websida i 6,5 år. Efter det påpekandet gjorde de en rättelse:

Since the error was on your site for over 6.5 years, misleading readers into believing that melting sea ice contributes to coastal sea level rise, I think it is important that you identify the error on your site, with a footnote which explains what was wrong with it.

Detta är alltså en vetenskaplig forskarförening, märk väl, som inte har klart för sig de mest grundläggande fysikaliska principerna om kroppar i vatten:

Just like Archimedes discovered millennia ago, it is well known today that the Arctic ice cap displaces it’s own weight in the water so that when it melts it will not cause a rise in global sea level. Surprisingly, the National Science Foundation has just figured this out (thanks to someone complaining about it) and has issued a correction to their sea ice page.

Vilken otur kan man tycka. Samma slags otur och varianter på temat är tyvärr rätt utbrett även i MSM. Tro inte att journalister vet nåt om ett ämne. Det tar dom reda på, ofta med utgångspunkt i sin politiska övertygelse. Det ingår i jobbet som journalist att ta reda på saker om det man inte vet nåt om, att intervjua, göra research och sen sålla i sitt material, ofta med ett subjektivt politiskt åsiktsfilter påslaget. De personliga, politiska åsikterna styr ofta vinklingen.

Media hämtar dessutom sin näring och ekonomiska vinst genom dess inneboende dramaturgi. Det är medias natur att dramatisera vardagen, att vinkla till händelser i verkligheten och göra den lite mer spännande än vad den egentligen är.

Därmed (under)hålls läse-, lyssnar- och tittarkretsen i konstant indignerat och förfasat tillstånd över verklighetens förunderligheter. Kan man sen väva in ett budskap om att människan är orsak till det mesta som det rapporteras och skrivs om i ämnet så är hälften av, om inte hela, arbetet utfört åt ingenjörstrupperna i parlamenten runt om i världen.

”Härmed säger jag upp mitt medlemskap”

Den 14 september härförleden kunde man på Climate Depot konstatera att en Dr. Ivan Giaever, nobelpristagare i Fysik 1973, säger upp sitt medlemskap i The American Physical Society (APS) på grund av föreningens stöd till de politiska skrämseluppfattningarna om att människan är orsak till uppvärmningen av det globala klimatet

Giaever skrev till föreningens ordförande och förklarade varför han inte förnyade sitt medlemskap. Han skrev då att han inte längre kunde vara med i en förening som påstår att motåtgärder mot klimatförändringarna måste sättas in snarast, det är odiskutabelt [incontrovertible], för att förhindra att Jorden inte går under på grund av de sönderslitande ekonomiska, sociala, geologiska och ekologiska effekter det får om klimatet blir varmare:

Thank you for your letter inquiring about my membership. I did not renew it because I cannot live with the (APS) statement below (on global warming): APS: ‘The evidence is incontrovertible: Global warming is occurring. If no mitigating actions are taken, significant disruptions in the Earth’s physical and ecological systems, social systems, security and human health are likely to occur. We must reduce emissions of greenhouse gases beginning now.

Giaever skrev vidare i sitt e-mail till ordförande i APS:

In the APS it is ok to discuss whether the mass of the proton changes over time and how a multi-universe behaves, but the evidence of global warming is incontrovertible? The claim (how can you measure the average temperature of the whole earth for a whole year?) is that the temperature has changed from ~288.0 to ~288.8 degree Kelvin in about 150 years, which (if true) means to me is that the temperature has been amazingly stable, and both human health and happiness have definitely improved in this ‘warming’ period.”

Andra forskare och vetenskapare förutom Giaever har tidigare också sagt upp sina medlemskap på grund av APS hållning i klimathysterifrågan och de åtgärder de anser måste tas till för att de skall kunna förhindra de multipla katastrofer som kommer att drabba människan om de inte får tillräckligt mycket av våra pengar för att rädda oss med sina förbud och regleringar.

Professor emeritus Harold Lewis, säger bland annat:

Global warming is the greatest and most successful pseudoscientific fraud I have seen in my long life

Obamas Brain

John Quincy har läst NYT-artikeln ”The Ultimate Obama Insider” och sen skrivit artikeln, ”The Yellow Couch Sitters”, som handlar om personerna i Obamas inre kabinett av fixare, tänkare, strateger, pratkvarnar och talskrivare.

Uppdatering:

Presidentkandidaten Obama marcherade med The New Black Panther Party 2007

New photographs obtained exclusively by BigGovernment.com reveal that Barack Obama appeared and marched with members of the New Black Panther Party as he campaigned for president in Selma, Alabama in March 2007.

The photographs, captured from a Flickr photo-sharing account before it was scrubbed, are the latest evidence of the mainstream media’s failure to examine Obama’s extremist ties and radical roots.


Läxa för lågstadieelever: MansBjörnGrisen hotar oss alla

James Delingpole, författare och bloggare, var en av dom som hjälpte till med att föra ut avslöjandet om ClimateGate.

Här berättar han vad den politiserade och falska ovetenskapliga klimatröran egentligen går ut på. En delförklaring till vad allt handlar om är att den globala kommuniströrelsen förlorade det ekonomiska argumentet/tempot i och med Berlinmurens fall.

Det vi ser idag är denna rörelses nya propaganda. Det är helt enkelt nya bollar, nytt set och nytt game för dessa makt- och kontrollgalningar. Det spelar ingen roll för dem att den nya spelplan de ställt upp i kampen mot allt de hatar med västvärlden och de vapen de fått sig tilldelade är helt värdelösa. De begriper inte det. Vi kan bara hoppas att deras kamp drivs av solpaneler tillverkade av Solyndra.

———————

Due to the graphic nature of the clip viewer discretion is advised.

ManBearPig?>>>

Skattefinansierad konst i Obamas USA

Det är viktigt att upprätthålla konstnärlig yttrandefrihet med allmänna medel, eller hur?Även sånt här? Följande rubrik hittar vi på The Blaze:

Art? Taxpayer-Funded Exhibit Equates Republican Govs. With Nazism

Visst är extremvänsterns kritik nyanserad, konstruktiv och…tja, nyskapande?Har man inga vettiga argument utan enbart hat att föra fram blir det naturligtvis lättare att demonisera sina motståndare (Alinskytaktik?)

“Give a dog a bad name and hang him.”

Dr Tim Ball om lögnerna och skandalerna och de helt omotiverade lagstiftningarna kring CO2:

Overpopulation is the fundamental underlying focus of the Club of Rome. It’s an extension of the Malthusian claim that the population would exceed the food supply. They argue it applies to all resources and is made worse by the demands of developed, industrialized nations. […]

The full proverb says, “Give a dog a bad name and hang him.” They’ve given carbon dioxide (CO2) a bad name and it is now being hanged by draconian and completely unnecessary legislation. This exposes the philosophical and intellectual contradictions of many, but especially environmentalists. They are not alone. Consider this comment by Susan Solomon, NOAA senior scientist:

”I think you have to think about this stuff (CO2) as more like nuclear waste than acid rain: the more we add, the worse off we’ll be.”

An alarmist, outrageous and completely unsupportable comment, but not surprising from the co-chair of Working Group I of the IPCC 2007 report. This is not true; the more we add, the better off we are.

All climate policy is designed to reduce atmospheric CO2, but that is not what the plants would vote for. Plant producers have added CO2 to enclosed growing environments for 100 years to enhance growth. Extensive research shows the beneficial effects including a significant increase in biomass including roots, size of the plant and yields. Another benefit is a reduction in the amount of water used. As CO2 levels increase, the stomata (pores on the leaf) partially close – thus, moisture loss (transpiration) is reduced. The current atmospheric CO2 level is reportedly 380 ppm. Plant growth slows at 220 ppm and stops at 150 ppm. Most plants grow 2 to 3 times faster in 1200 to 1500 ppm, but the optimum range is 800 to 1000 ppm. This means plants are malnourished under current conditions.

Det är dags att ta strid mot den ohörsamma, aningslösa och självgoda välvillighetens intentioner innan DOM förstör livet på jorden.

I en vänstermediavärld

Det är skillnad på vad för saker och vilka politiker vänstermedia sätter strålkastar ljuset på.

Medborgarna känner det därför lättare att gå till en sån kille som Andrew Breitbart än till de stora mediakonglomeraten.

Det är särskilt belysande i ett fall som ”Weinerskandalen”.

Midnatt, en vägkorsning, en träpåle och massor av vitlök

”I Have a Stake In the Outcome” på WUWT är skriven av gästskribenten, Willis Eschenbach.

Det är en lysande vidräkning med hela den politiserade och alarmistiska klimatindustrin.

En veritabel lavin av argument mot hela denna industris existens och metoder (vetenskapliga såväl som politiska) staplas på varandra ända tills hela denna argumentationsmassa har nått sådana fantasifulla höjder att hela det stora, världsliga, klimatåsiktsformeringsorganet IP(CCCP) kan beskådas i sin helhet, inifrån och ut.

Väl där uppe på toppen av alla sköna, värmande argument mot politiserad ovetenskap och alarmistiska lögner kan man i stillhet betrakta hur hela IPCC börjar smälta, för troll smälter ju som bekant i dagsljus, eller hur?

Följande aptitretare inleder anstormningen:

[…] Some people think the IPCC should be disbanded. I’m not one of them. […]

I think that we should take the IPCC to the crossroads at midnight and pound an aspen stake through its heart, stuff its head with garlic, and scatter the remains to be disinfected by sunlight so it can never, ever rise again.

Let me give you a list of my reasons why this is the preferable outcome, in no particular order:

•   The IPCC has provided very little of value in the way of deliverables. The reports have been clearly political, heavily slanted, and shot through with third-rate science and worse, NGO puff pieces disguised as science.

•   No other branch of science wants, needs, or has anything like the IPCC … which argues against it being a useful construct. Nor would most branches of science tolerate that kind of nonsense, a bunch of government bureaucrats summarizing the science.

[…] Instead of providing us with any kind of certainty or agreement, the IPCC has been the source of endless disagreements, arguments, and food fights. […]

•   The “Summary for Policymakers” is done with lots of input from politicians. Letting politicians assist in the writing of the scientific summary for themselves and other politicians … bad idea.

[… ] Another very important false premise was the charmingly naive idea that Lead Authors would treat their own work the same as they treated the work of other scientists … BWAHAHAHA. Only a lapsed Marxist like Ravetz or one of his kin would be foolish enough to think that would end well.

I den här artikeln, ”Judith, I love you, but you are wrong”, på WUWT, går Willis Eschenbach i svaromål på klimatforskaren Judith Currys tidigare artikel på WUWT, ”On the Credibility of Climate Research, Part II: Towards Rebuilding Trust”. Här säger Eschenbach bland annat:

The biggest problem with Judith’s proposal is her claim that the issue is that climate scientists have not understood how to present their ideas to the public. Judith, […] It is not a communication problem.

The problem is that 71.3% of what passes as peer reviewed climate science is simply junk science, […] It is a problem of lack of substance. Results are routinely exaggerated. “Scientific papers” are larded with “may” and “might” and “could possibly”. Advocacy is a common thread in climate science papers. Codes are routinely concealed, data is not archived. A concerted effort is made to marginalize and censor opposing views.

Tyvärr hoppas politikerna att vanligt, hederligt folk inte bryr sig om att ta reda på sådana här petiga ”spetsfundigheter” när expertisen (forskare och politiker i skön förening) är satta ”rädda jorden” (självpåtaget) och dess befolkning från undergången på grund av, som de säger, människoorsakade klimat- och naturkatastrofer.

Vilka utmärkta politiska initiativ och ambitiösa mål de sätter upp för sig själva. Det finstilta i det här samhällskontraktet är de mindre benägna att prata om, nämligen att du och jag skall betala via våra skatter, avgifter, tullar och andra mervärdesavgifter på vår konsumtion. Du och jag förlorar, de politiska makthavarna och deras strypkoppelförsedda sykofanter och experter vinner, precis som alltid.

Kunskap är makt!

Det miljövänstern inte vill du skall veta om gröna jobb och grön energi

James Delingpole som skriver i Telegraph, inleder sin sågning av det förmodat gröna samhället med en rivstart:

Green jobs are a waste of space, a waste of money, a lie, a chimera. You know that. I know that. We’re familiar with the report by Dr Gabriel Calzada Alvarez of the Rey Juan Carlos University in Spain which shows that for every “green job” that is created another 2.2 jobs are LOST in the real economy.

Han säger även att alternativ s.k. ”grön energi” är en bluff. Den är enbart gångbar på grund av Big Government-subventioner för den kan inte tillgodose ens en bråkdel av vårt samhälles energibehov.

Det är förmodligen därför de måste göra så här —> ”How the British Establishment is conspiring to prop up the AGW myth”.

The Royal Society of Artist (RCA) såg sig tvungna att avboka en föreläsning med en Professor Ian Plimer, stark motståndare till allt om människoorsakad Global Uppvärmning, för årets s.k. Prince Philip-föreläsning där bland annat Hertigen av Edinburgh skulle sitta med i publiken.

Här är utdrag ur det avspisande brevet till Professor Plimer från ordföranden i RCA:

I am afraid I am writing to you with some disappointing news regarding
the Prince Philip Annual Lecture on 5 May.

As you well know, the debate around climate change has recently become
highly politically charged, both globally and especially in your home
country. Equally, as I am sure you are aware, members of the Royal
Family need to be scrupulous in avoiding any appearance of advocating or
supporting a particular political stance. The RSA’s charitable status
also requires us to maintain absolute political independence in our
programme of events and research events.

After discussion with Buckingham Palace, it is therefore with great
regret that we must withdraw your invitation to give this year’s Prince
Philip Lecture. The Duke of Edinburgh is personally disappointed as he
read your book with great interest and was looking forward to hearing
you speak, but I know that you will recognise that the now highly
controversial debate surrounding this issue would make it inevitable
that he was seen to be taking a particular position.

Ja, fy för den lede om det nånsin skulle komma in lite balanserande åsikter i den här högst ovetenskapliga debatten.

Men det handlar ju inte om vetenskap, det handlar inte om korrekthet, det handlar inte om empirism, det handlar inte om sökandet efter sanningen, det handlar bara om politik och välfärdsstatens kontroll över pengarnas fördelning till olika pris- och marknadsförstörande subventioner.

Professor Plimer om saken:

Strange that those who preach environmentalism at The Palace are feted (honoured, celebrated) as concerned scientists with no political agenda whereas those that try to speak rationality are regarded as political.

Om ”klimatvetenskapen”

Det börjar höras mer och mer kritik mot IPCC:s korrumperade klimatpropåer och den ”vetenskap” som politikerna använder som grundargument mot oss medborgare och folk i övriga världen.

De gör detta för att på till synes korrekta demokratiska grunder kunna driva igenom ytterligare klimatskatter och högre avgifter på all konsumtion och alla aktiviteter i vår vardag med hänvisning till att det är till skydd för miljön och klimatet. Mindre talar de om att det även stärker deras politiska makt över oss på vår bekostnad.

Men nu, från att ha varit helt tyst i media i kritiken mot påståendena om att människan orsakar klimatförändringar på jorden, så har det nu blivit lite vanligare att läsa kritiska artiklar och höra andra röster i media om dessa påståenden.

Mediafenoment att skrämma sina läsare så där lite grann i den i övrigt mysiga medelklassvardagen är i och för sig inget nytt. Det går upp och ner i media angående det här. Det vet man om man tar del av minsta lilla tidningshistoria. Klimatundergången har i media världen över försökt skrämma oss med undergången i över hundra år.

Vi har nu varit inne i en lång alarmistisk trend i media men nu börjar denna trend avta. Detta illustreras av att bland annat Svenska Dagbladet når nya höjder i sitt systemkritiska uttryck med en kolumn av Thomas Gür som avhandlar den vetenskap som politikerna lutar sig emot i den allt omfamnande klimatfrågan.

Tonläget har börjat förändras sedan den avslöjande korrespondensen mellan olika klimatforskare på East Anglia-universitetets hackade mailserver spreds över världen.

Thomas Gür skriver i artikeln, ”Den politiserade klimatvetenskapen”:

Att ingå Faustkontrakt med politiken kan vara lockande för vetenskapen – ens ämne kommer i debattens centrum, forskningsanslagen strömmar till och som expert hamnar man i rampljuset tillsammans med andra celebriteter. Men politiken är ingen kung Midas – allt den berör förvandlas inte till guld. Snarare motsatsen. Ty när vetenskap politiseras, besmittas den av två särdrag i politiken: kortsiktighet och auktoritet genom begärt och erhållet förtroende. Risken ökar för att principerna för urval av källor, samt metoderna för att ta fram och säkerställa fakta, anpassas till vad som är politiskt gångbart eller tjänar politiska behov.

Selimovich demonterar mångkulturalismens överideologi

I dagens GP skriver Jasenko Selimovic (FP) klokt om ideologiseringen av mångkulturalismen i artikeln, ”Mångkulturalism som politisk ideologi är farligt”.

Selimovic menar att ideologiseringen av mångkulturen innebar en demontering (i sann progressiv vänsteranda, min anm.) av det universella upplysningsbegreppet om att vi alla är lika till att vi alla har rätt att vara olika.

Selimovic förklarar för de osäkra och tveksamma inför det politiskt inkorrekta han ger uttryck för. Han säger att han inte ogillar att leva i ett mångkulturellt samhälle men att han ogillar mångkulturalism som politisk ideologi:

”…jag ogillar mångkulturalism som politisk ideologi eftersom den prioriterar grupprättigheter. På så sätt förvandlas etniska och religiösa grupper till isolerade öar där separatism och skillnader mot majoriteten uppmuntras, i stället för gemenskap med den.

Här delas alltså ut en kraftig bredsida till den sorts nationellt politiskt ledarskap som för att få medborgarnas förtroende (vissa medborgare) spelar på den nationella söndringens och splittringens tangenter och hellre ser till röstetal från de grupper de själva marginaliserar och definierar i politiskt syfte.

Gruppen har inte större rättigheter än individen i en modern rättsstat. Inför Lagen är det meningen att vi alla skall vara lika, oavsett vilken grupp vi tillhör. Oavsett vilket religiöst gäng vi tillhör.

Den minsta gemensamma nämnaren i samhället är du och jag, han och hon och att vi alla skall leva där tillsammans på lika villkor.

Din grupp (vilken förening, sammanslutning, sekt det än må vara) har ingen större rättighet från eller till någonting än vad jag har som enskild individ.

Fullständig felsyn på sitt uppdrag i Svenskt Näringsliv

Ebba Lindsö är aktuell för att hon slutat som VD  på Svenskt Näringsliv och skrivit en bok om sin tid i organisationen.

Fredrik Segerfeldt som tidigare varit verksam i Svenskt Näringsliv ger sin syn på Ebba, hennes bok och hennes uppdrag som VD för organisationen.

Segerfeldt skräder inte orden. Nedan följer en liten citatflora:

…I boken erkänner Lindsö att hon inte förstod det politiska spelet. Hon ville skapa samförstånd, men blev naturligtvis bortkollrad av regeringen i mazarinsamtalen, när socialdemokratin lyckades både avväpna näringslivet och fortsätta använda företagen som den slagpåse som arbetarrörelsen alltid har varit i behov av.

…Lindsö återkommer hela tiden till hur hon ville avideologisera Svenskt Näringsliv. Det stämmer inte. Hon ville bara ersätta den existerande värdegrunden med en annan, nämligen sin egen. Och som den framstod när hon var VD och som den beskrivs i boken är det en sörja av mumbo-jumboaktig nyandlighet och allmän politisk korrekt goja, utan sammanhållna idéer eller tankar. Hon skriver exempelvis slentrianmässigt om etik, men vill inte precisera vilken sorts. På ett ställe jämställer hon begreppen etik och hållbarhet.

…”Jag förstod, och tog till mig. Men ändå, min grunduppfattning fanns alltid där. Min vilja att vara ute och hjälpa, att bidra.” Som om företag som förser kunder med varor och tjänster, offentlig sektor med skatteintäkter och anställda med jobb varken hjälper eller bidrar.

…Hennes inkompetens illustreras bäst av Göteborgs-Postens Lars Gunnar Wolmesjö, som har kallat en intervju med Lindsö det märkligaste han varit med om under sina tjugo år som reporter. Han ställde frågan:

”Klasskamp? Klassmotsättningar? Hur reagerar du på de orden?”

Hon svarade: ”Den frågan har jag inte tränat på…”, och vände sig i panik till sin pressekreterare.

…Hon for uppenbarligen illa av upplevelsen. Det var hon inte ensam om. Såväl Sveriges företag som landet som helhet ska vara glada över att Ebba Lindsös sejour på Storgatan 19 blev så kort som den blev.

Hjälp! Kapitalismen kommer…

Thomas Woods Jr. på Mises Institute föreläser inspirerande och roligt i följande klipp kring våra vanligaste vanföreställningar om Kapitalism, Marknadskrafter, Fri marknad, Köpkraft, Fattigdom, Barnarbete, Rövarbaroner, Vilda Västern, Guldruschen och en massa mer.

Det olyckliga i hela kråksången är att vis(s)a (m)änniskor lyckas göra politik på det här baserat på att sprida lögner om fakta och själva förutsättningarna och orsakerna till att vi lever och har den standrd vi har i västvärlden idag.

Det skall väl tilläggas också att det är såna här föreläsningar som gör att Österrikeskolans ekonomer sällan för att inte säga aldrig bjuds in till att föreläsa för politikeradeln i Washington. Dom talar nämligen om sådana saker som politikerna inte vill höra talas om.

———-

via TOR

Islossning?

Heders Göteborgsposten!

Jag visste väl att det fanns en objektiv liberal ådra hos nån på tidningen. Frågan är varför ni låter en nyanserad åsikt kring klimatfrågan komma fram först nu?

Kanske är det bara julgransprydnad, så här i kylslagen juletid? Kan det vara den ökande värmen kring klimatalarmismen? Börjar det bli svettigt?

Torsten Linders, doktor i oceanografi kommer till tals i artikeln, ”FN:s klimatpanel behöver konkurrens”, och skriver fritt och rätt om ”senaste” skandalen inom klimatforskningen.

Han avser alltså den lögnaktiga forskning som politikerna använder sig av för att rättfärdiga sina politiska beslut inför sina medborgare med och vill använda sig av för att ”ställa om” (göra revolution?) samhället för dina skattepengar.

Affärens kärna rör just bristen på öppenhet och ärlighet om de stora osäkerheter som finns i klimatfrågan. Alla politiska beslut som inte tar hänsyn till detta vilar på extremt lös grund. Vi borde ta ett djupt andetag och försöka lära oss något av det som har inträffat. Då kan denna affär bli en källa till vitalisering av både klimatforskningen och den politiska debatten i klimatfrågan.

Linders menar att det är det politiska kravet på konsensus som tillåtit allt att gå så här långt. Det är inte ohederliga forskare i grunden som är orsaken, det är IPCC:s brist på konkurrens. Denna brist parad med politikernas krav är, säger Linders, ett osvikligt recept på korruption.

[…] De rörelser som står för en mer radikal omordning av samhället, vänstern och miljörörelsen, finner naturlig näring i alarmerande budskap om hotande kris […]

Linders har helt rätt i sina analyser. Frågan är varför människor i klump tillåter saker och ting att gå så här långt i viktiga samhällsfrågor i tidevarv av ökande välstånd, goda utbildningsmöjligheter, bättre kommunikationer m.m.? Är vi helt enkelt så lättduperade av de som hela tiden söker makten att regera över oss?

Går det så här galet emellanåt för att människor i klump hela tiden söker efter att lägga ansvaret hos någon annan än sig själva? Är det för att vi ALDRIG får lära oss att gräva där vi står?

Var det nån som sa, Försiktighetsåtgärd?!

”Hellre rysk gas än kärnkraft”

Åsa-Nissekommunismen i Sverige har nu definitivt fått ett ansikte.

Sveriges Alliansregering har i och med beslutet att tillåta byggandet av den ryska gasledningen fullständigt sålt ut allt av svensk självständighet som fanns kvar efter ryggböjningen till Lissabonfördraget.

Vårt nya moderata arbetarparti (!) och de gröna centerpartistiska Åsa-Nisse marxisterna slickar det vänsterrepressiva (de kallar sig socialliberaler, det låter finare) världssamfundet nerifrån och upp för allt de är värda.

Jag är verkligen stolt över att vara svensk. Sverige är verkligen fantastiskt men kanske inte längre.

Dock, andra länder med tydliga potentialer till förtryck, de har historiskt kvitto på det, tycker säkert att Sverige i alla fall öppnar upp nya fantastiska och intressanta perspektiv till en framtida Östersjöexpansion.  Suck!

Det är verkligen inte lätt för i grunden fria människor att behöva vara klämda på det här sättet av det politiska tvillingtyranniets Scylla och Charybdis.

Det är som om de hela tiden frågar oss hur mycket mer vi tål innan vi sparkar bakut. Tyvärr verkar det folkliga ointresset och lättjan ligga djupt och spela till deras fördel och toleransnivåernas gränser verkar satta väldigt lång bort.

Friheten från politisk ryggradslös undfallenhet, kortsiktig nyckfullhet, regleringsmani och allsköns annan byråkratisk vällvilligt syftande och kreativ godhet lever sannerligen ett liv i fullständig misär i dagens värld.

Löken på laxen blir särskilt påtaglig när man även inser att alla dessa tveksamma politiska karaktärsegenskaper har sin händelsehorisont i och runt omkring bergskedjan Skanderna.

Den perfekta politiska murbräckan

From the 1970’s, there was a general feeling that ‘climate change’ would be an excellent vehicle for a variety of agendas. People openly espousing this included Bert Bolin, who was an adviser to the Swedish prime minister, and later the first head of the IPCC. […]

________________________________

Richard S. Lindzen – American atmospheric physicist and Alfred P. Sloan Professor of Meteorology at the Massachusetts Institute of Technology [MIT]. Lindzen is known for his work in the dynamics of the middle atmosphere, atmospheric tides and ozone photochemistry. He has published more than 200 books and scientific papers.[1] He was the lead author of Chapter 7, ‘Physical Climate Processes and Feedbacks,’ of the IPCC Third Assessment Report on climate change. He has been a critic of some global warming theories and the alleged political pressures on climate scientists.

(Det fanns ingen wikipediapresentation av Lindzen på svenska när jag sökte på Google så det fick bli den engelska presentationen.)

Han är uppenbarlligen ”to cool to handle” för att hedras med en egen svensk wiki-artikel. 😉

På sidan 24 i kompendiet, ”Deconstructing Global  Warming”, citerar Lindzen kollegan Carl Wunsch på MIT:

It remains possible that the data base is insufficient to compute mean sea level trends with the accuracy necessary to discuss the impact of global warming–as disappointing as this conclusion may be.

Häpp!

Förmynderiets ansikte

Dick Erixon klär av stockholmsvänstern och deras syn på vad höjda skatter har för effekt i våra plånböcker och hur det påverkar våra konsumtionsmönster.

Vänstern har en patologisk felsyn på det här med frihet det är alldeles uppenbart. Dom anser på fullaste allvar att det är dom (makten) som skall bestämma vad vi medborgare skall konsumera … i ett fritt samhälle.

Givetvis stoppar det ju inte med att bara styra konsumtionsmönster, de vill ju styra och ställa i precis allt vi gör men det är i plånboken allting tar sin början. Så pass begriper även socialister av ekonomi. Pengars värde däremot är det sämre ställt med eftersom de är så vana att slänga andras pengar omkring sig.

Vänstern verkar mer se till Maktens frihet att diktera medborgarnas handlingar in i minsta detalj. På så vis kan de ju dessutom cementera sin egen maktposition för långa tider, trots att vi har ”demokrati”… jag menar, det är dom ju så vana vid att det säkert utvecklats till traditions- och vanetänkande.

Dom är offer för och förblindade av sin egen patologiska politiska felsyn om hur man ser till medborgnas väl och ve för att istället som nu, prioritera sin egen maktpolitiska situation den närmaste mandatperioden.

Om detta må vi upplysa, utbilda och informera medborgarna.

Klimatalarmister, vindflöjlar och döda fiskar…

Det hettar till i klimathysterin.

Stephen H. Schneider, biologiprofessor vid Stanford University, är en av de som idag skriker högt om Global Uppvärmning.

Det som hettar till sakernas tillstånd i den här frågan är att han skrek lika högljutt för trettio år sedan, men då var det: -”The Iceage Is Coming”, och att vi kanske borde smälta ner de enorma istäckena vid polerna.

Schneider hotade producenterna av filmen ”Not Evil Just Wrong”, Phelim McAleer och Ann McElhinney, med advokater och åtal om de inte klippte bort det stycke i filmen där han i ett program från 70-talet varnar för den kommande Istiden.

Moderna Myter har klippet där den bortredigerade (censurerade) passagen från den slutliga filmversionen kan ses.

Det är så här alarmisterna gör politik av vetenskap och när det blir obekvämt hotar man med munkavle och censur.

Gore, t.ex.  ger bara intervjuer med godkända journalister och där han har fått se frågorna i förväg. James Hansen (NASA:s numera utfryste forskare) har tappat all trovärdighet. Ben Santer snyggar till data för att passa sin agenda, och ljuger om vad vetenskapen kan intyga. Mann, Gavin och Briffa skyler över allvarlig vetenskaplig ordelighet med rekonstruktioner av temperaturer med hänvisning till trädringar.

Dessa herrar behöver sen bara vicka lite grann på sitt pekfinger åt medias håll så kommer naiva journalister rusandes och prånglar ut deras budskap på nyhetsplats i både tidningar och TV, i featureartiklar och i dokumentärer.

Tre-stegsraketen vänsterforskare – vänsterpolitiker – vänstermedia har blivit en ”Match Made In Heaven”. Man behöver inte ha speciellt livlig fantasi för att inse att när detta äktenskap väl etablerats fungerar resten som ett självspelande piano.

Men allt kanske bara är så enkelt som att när man jobbar i en grönsakshandel, så säljer man grönsaker, jobbar man hos en bilförsäljare, så säljer man bilar, jobbar man i en klädaffär, så säljer man kläder och jobbar man för IPCC, så säljer man…och då behövs ingen j-la vetenskap för att övertyga.

__________________           ********            _________________

ClimateDepot ges intressanta fakta om hur forskarsleven svängdes på 70-talet i fråga om klimatförändringar och de kraftfulla åtgärder som skulle behövas för att ”rädda” jorden … från nedisning (!).

Att tongångarna var så här på 70-talet förnekas givetvis starkt av nutidens ”bättre vetande” uppvärmningsideologer och deras godtrogna lärjungar.

De gör nämligen allt som krävs för att bilden av dom som maktambitiösa, opportunistiska vindflöjlar absolut aldrig skall få fotfäste i medvetandet hos den moderna mediakonsumerande mänskligheten.

***   ***   ***

Schneider har även gjort ett uttalande i Discovery Magazine 1989 som säkert hamnat i klimatalarmismens Hall of Shame:

On the one hand, as scientists we are ethically bound to the scientific method, in effect promising to tell the truth, the whole truth, and nothing but — which means that we must include all the doubts, the caveats, the ifs, ands, and buts. On the other hand, we are not just scientists but human beings as well. And like most people we’d like to see the world a better place, which in this context translates into our working to reduce the risk of potentially disastrous climatic change. To do that we need to get some broadbased support, to capture the public’s imagination. That, of course, entails getting loads of media coverage. So we have to offer up scary scenarios, make simplified, dramatic statements, and make little mention of any doubts we might have. This ‘double ethical bind’ we frequently find ourselves in cannot be solved by any formula. Each of us has to decide what the right balance is between being effective and being honest. I hope that means being both.

—-

Å ena sidan är vi etiskt bundna, som vetenskapsmän, till den vetenskapliga metoden som innebär att vi måste säga sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen – vilket då även innebär att vi måste inkludera all den tvekan och osäkerhet som vi ser i våra forksningsresultat. Å andra sidan är vi inte bara vetenskapsmän utan även vanliga människor och som de flesta människor vill vi att världen skall bli ett bättre ställe, vilket kan översättas till att vårt arbete går ut på att reducera potentiell katastrofal klimatförändring. För att göra det behöver vi ett brett stöd, så vi kan fånga allmänhetens fantasi och föreställningsförmåga. Det betyder att vi får en massa mediatäckning. Vi måste framställa skrämmande scenarier, göra förenklade, dramatiska påståenden och vara väldigt tysta om de tvivel vi kan ha. Detta dubbla etiska koppel vi så ofta befinner oss i kan inte lösas med någon formel. Var och en av oss måste bestämma vad som är den rätta balansen mellan att vara effektiv och att vara ärlig. Jag hoppas det betyder att man är båda.

Nej, sådan är kapitalismen…

”Du ska inte tro allt du hör”, det är nog en livsdevis de flesta av oss har med oss från vår uppfostran eller skolan.

Du skall i synnerhet dra öronen åt dig och lyssna extra noga när du får höra uttalanden om Kapitalismens negativa sidor. Ja, det gäller även uttalanden från Nobelpristagare i ekonomi:

[…] Joseph E. Stiglitz (delade 2001 Nobelpriset i ekonomi med Georg Akerlof) made a much-cited claim that the current crisis was for capitalism (and markets) the equivalent of the collapse of the Berlin Wall.

Now, we know that all analogies are imperfect, but this one is particularly dicey. When the Berlin Wall collapsed, we saw the bankruptcy of both authoritarian politics and an economics of extensive, almost universal, ownership of the means of production and central planning. We saw a wasteland.

When Wall Street and Main Street were shaken by crisis, however, we witnessed merely a pause in prosperity, not a devastation of it.

———————————————————

– Jagdish Bhagwati, i artikeln, ”Feeble Critiques: Capitalism’s Petty Detractors”.