Ljusets fiender är Mörkrets vänner

I en nyutkommen bok av Johan Lundberg, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms Universitet, som heter, ”Ljusets Fiender, Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten” (2013), gör författaren upp med det kritiska tänkandets skuggsida i den svenska samhällsdebatten:

[…] Men att delar av det svenska etablissemanget relativiserar totalitära ideologier är ingenting nytt, skriver Lundberg. ”Solzjenitsyn får inte bli den enda rösten från Sovjet, ej heller får han bli en slutstation i diskussionen om socialismen”, skrev DN:s dåvarande chefredaktör Olof Lagercrantz 1974, i en sågning av Alexandr Solzjenitsyns Gulagarkipelagen. En uppdatering av tredje ståndpunkten som var särskilt vanlig på 1950-talet, där man vägrade välja sida mellan västvärldens liberala demokratier och Sovjetunionens kommunism. Visst, det ansågs hemskt med sovjetiska arbetsläger, men var livet verkligen så mycket bättre i USA eller Sverige? Tredje ståndpunkten finns ännu kvar i denna form. När Vänsterpartiets fyra partiledarkandidater 2011 – Ulla Andersson, Rossana Dinamarca, Hans Linde och Jonas Sjöstedt – fick frågan om vilket land som var mest demokratiskt av Kuba och USA förmådde ingen av dem ge ett rakt svar.

[…] När Ayatollah Khomeini från sin sjukbädd utfärdade en fatwa mot Salman Rushdie år 1989 slöt de flesta svenska debattörer och kulturskribenter upp bakom författaren. Yttrandefriheten och det sekulära samhället försvarades närmast mangrant. Nästan 20 år senare tecknade Lars Vilks sin rondellhund. Av vänstern – akademiker, journalister och kulturskribenter – fördömdes den nästan unisont. I dag har fatwan internaliserats på svenska universitet, kultursidor och i statliga utredningar. Tanken om en islamofobisk västvärld har slagit rot. I sin bok Ljusets fiender – Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten (Timbro) visar Johan Lundberg hur ställningstaganden som Myrdals inte längre är en avvikelse, utan snarare tillhör den ideologiska mittfåran.

Är det för långt ifrån sanningen om bloggen påstår att det är människor med liknande eller rent av samma politiska temperament som också kritiserar Hanne Kjöller för hennes fullständigt omoraliska och totalt oförlåtliga faktafel i boken, ”En halv sanning är också en lögn”, istället för att prata om det boken handlar om?

Post USA

Kartors gränser ritas ständigt om på grund sånt våra politiker ställer till med för oss titt som tätt. Följande kartbild över ett post-”infoga valfri omvälvande händelse” nord-amerika är både kul och allvarlig på samma gång:

NeoAmerica

Miljökrisprofitörernas psykologiska rationaliseringar

Michael J Hurd om den politiska miljörörelsen och deras strategier mot medborgare och individer:

[…] The psychological responses to those effects can also be devastating. Many Americans are already anxious about what climate change portends. The greater risk is that millions of people will develop severe and persistent anxiety, depression, post-traumatic stress, aggression, and other troubled behavior if the U.S. does not quickly lead the way to dramatically reduce carbon emissions.

[…] One wonders: What will the emotional state of Americans become when air conditioning and heat become too expensive? When the food supply is threatened as business tries to keep up with impossible government-mandated standards for carbon emissions? When flying on airplanes becomes too expensive to make vacations possible, and when driving becomes a luxury that fewer people enjoy at all?

Outlawing or restricting carbon emissions is like outlawing breathing. Life as we know it will seriously deteriorate and perhaps even end for the more economically vulnerable.

Liberal socialists love the environmentalist movement because they see it as an attack on capitalism, profit and private property—things from which they personally benefit, but inexplicably and irrationally detest.

En trendsättare?

Bloggen kan bara jubla i samma styrka som munken i Robin Hoods julafton: Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!!

Kan vi hoppas på en trend inom den svenska socialdemokratin, månn tro?

40 år in i framtiden

Familjen Lindell i Hässelby i Stockholm har i sex månader, under 2011, kämpat för att skära ned på sina koldioxidutsläpp.

– Vi tog bort kött, fisk, ägg, ost, alla mejeriprodukter. Vi kunde inte fika, inte gå på restaurang, kunde inte göra någonting. Då var det extremt för att verkligen komma lågt, säger pappa Nils Lindell, 53.

Synd att man inte kan säga att det är science fiction. Är det här vad vi har att vänta? En framtid av samvetstyngda, moraliskt självspäkande medelklassfamiljer som tävlar i att framstå som bäst i att minimera den livgivande spårgasen CO2, för att staten och anslagskorrumperade forskare säger så.

Man tar sig för pannan. Hur många klimatpoäng får man om man håller tyst och inte pratar, alternativt inte öppnar munnen och andas när man opponerar sig mot korkad vänster- och allianspolitik? Finns det duktighetspoäng också, kanske? Månadens klimaträddare på reklampelare över hela staden? Kanske lite skattebonus? En gratis månad genom vägtullsmuren som omger staden, kanske?

Men å andra sidan är det bara dumt och elakt att skriva som jag gör, för tänk om inte dessa kreativa skattekreatörer och planeträddare hade våra skattepengar att visa sig duktiga med … ja, då skulle ju all vettig och förståndig utveckling stanna av här i världen … och jorden skulle gå under i en samtidig klimat- och miljökatastrof. Doh!!

Slaktarens rökverk skapar nya dimridåer

Avdelningen socialistiska-symboler-och-diktatorsporträtt-på-konumentprodukter har nu gjort ännu en makaber notering.

Den argentinska folk- och massmördaren Che Guevara alias, ”Slaktaren från Cabaña”, pryder nu cigarettpaket från Tobacco House of Sweden med sitt porträtt i upphottad poppig vänsterstil.

Det kanske är en vink åt socialisterna om vad THoS egentligen tycker om dem. ”Rök ihjäl er” är det underliggande budskapet medans vi tar hand om vinsterna och er framtida cancervård … på våra cancerkliniker, då vore ju ironin total liksom.

Varför är inte alla människor lika mycket värda i socialisternas ögon? Några cigarettpaket med porträttet på den där andra avskyvärda tyska karlen lär vi ju aldrig få se på några cigarettpaket. I Tyskland finns ju i och för sig dom där cigaretterna som heter HB och som i folkmun går under namnet, ”Hitlers Best”, men längre än så kommer det nog … förhoppningsvis … aldrig.

Myten om Peak Oil

Oljan är ändlig så tillvida att man tillslut inte kan utvinna mer av den på ett ekonomiskt försvarbart och lönsamt sätt. Inser man detta och har det synsättet på Peak Oil i dagens debatt så ligger dagens alarmism i ämnet långt in i framtiden.

Många av de personer som ropar Peak Oil idag förstår inte att det begreppet bygger på i högsta grad genomsnittliga data och att det inte är några exakta och självklara siffror. I princip är Peak Oil-kalkyler baserade på siffror som inte håller för en närmare granskning.

Påståendena om Peak Oil är svaga som bäst. För att spalta upp problematiken kan vi börja med att titta på kända utvinningsbara källor. Det är inte frågan om några exakta siffror. Prospekteringsbolag avslöjar inte de källor de känner till av konkurrensskäl eftersom de prospekterar på mark och områden de inte alltid äger helt och hållet, och därför är det vanskligt att berätta vad man hittat i officiella dokument.

Det är så prospekteringsindustrin fungerar. Det är affärshemligheter helt enkelt. Alla företag värda namnet har affärshemligheter. Oljebolagen vet inte heller alltid hur mycket en känd källa kan ge. Reservoaren kan ge en viss mängd beroende på hur reservoarmaterialet är beskaffat. Vad gäller utvinningsmetoder så sker framsteg hela tiden. En teknikutveckling, alltså.

Ofta går man numera tillbaka till gamla källor och drar ut mer ur dem med ny teknik. Oljegrus, oljeskiffrer, men även cenozoiska sediment där man tidigare inte trodde det fanns olja i är är intressanta för oljeindustrin. Vad gäller framtida oljekällor och oljemängder, så kan man inte veta hur mycket som kan finnas.

Variablerna är allt för osäkra för att kunna göra kvalificerade bedömningar, helt enkelt. På grund av allt det ovan nämnda kommer därför oljan aldrig att ta slut helt någonsin, trots att den är ändlig, rent faktamässigt och intellektuellt begreppsmässigt.

Den kommer bli olönsam att utvinna på lång sikt. Oljan kommer bli dyrare. Till slut så dyr att man absolut inte kan använda den som bränsle utan bara till diverse plastprodukter. Men då kommer också snart den paradoxala marknadsekonomiska effekten att träda in som gör att den kommer att tappa rejält i värde, om utbud och efterfrågan tillåts råda på en fri och förståndigt reglerad marknad, vill säga.

Men detta kommer troligtvis aldrig du eller jag att få uppleva under vår livstid. Flertalet, om inte alla, världens länder har då hunnit ersätta oljan som bränsle i stora delar av sina nationers industriella infrastrukturer vid det laget.

Om man får föreslå att vi bortser från Peak Oil ett litet tag så vill jag bara nämna att vi har betydligt värre ekonomiska hot som tornar upp sig vid den världsekonomiska horisonten än oljebrist. Olja kan ersättas i många fall. Det är värre med en del andra ämnen.

I en inte allt för avlägsen framtid kommer världen att uppleva brist på många industriellt viktiga metaller. Nickel, koppar och guld, bara för att nämna några. Detta beror inte på att malmkällorna nått sin topp (Peak Copper, eller nåt liknande), utan för att efterfrågan ökar mer än tillväxten. Här finns inga ersättningsalternativ på samma sätt som för oljan.

Ser man Peak Oil-alarmismen och hela energidebatten ur det här marknadsmässiga perspektivet förstår man med lätthet att det är politiska och anti-kapitalistiska NGO:er som styr och påverkar mycket av det politiker står upp och mumlar en massa diffusa paroller om. Man förstår även att dessa NGO:er påverkar vad, hur och hur mycket media skriver och rapporterar om detta för att hålla oss läsare på en angenämnt lätt stressad och oroad nivå inför vårt västerländska levnadssätt.

Så därför, vad ni än gör, kära läsare, ta inte mediabilden om tillståndet om någonting till intäkt för hur världen ser ut, var alltid kritisk, var alltid skeptisk, ta reda på fakta själv om du är osäker.

Bakom den förenklande slöjan som media breder ut över oss medborgare så är världens beskaffenhet oerhört mycket mer nyanserad än den statiska bild de förmedlar till oss.